Tagg vinter

Sov du lilla videung

God morgon kära vänner,

Idag är det fredag och jag har för korta byxor på mig. Korta byxor, låga strumpor och låga skor. Detta lämnar ett ocharmigt glip kring vristen som inte bara ser clownigt och amatörmässigt ut, det tar även in oönskad kyla en dag som denna.

När jag vaknade, alldeles för sent, för drygt två timmar sen var det -18 grader ute. Det är inte okej. Speciellt inte om man bor i ett megagammalt hus som jag, ett hus med fönster som med fördel nästan skulle kunna ersatts med ett dubbellager byggplast eftersom det åtminstone inte hade släppt igenom vinden. Kallt. Låset till ytterdörren hade fuckat ur. Frusit eller svällt eller skevat eller nåt, så jag kom nästan inte ut. Såg det framför mig, smset till chefen (pappa); ”Hej, jag kommer tyvärr inte till kontoret idag. På grund av kyla kan jag inte ta mig ur huset. Jag återkommer med mer info till våren. MVH Daughter”

Närfan hade våren tänkt komma för övrigt?? Tycker vi inte att det börjar bli hög tid?? Det är ju snart februari! ..Jaaajaaa, jag veeet.. Sov du lilla videung, än så är det vinter osv. Februari är och har alltid varit den kallaste och drygaste månaden på året, jag är väl medveten om detta, men jag brukar aktivt välja att leva i förnekelse vilket i förlängningen resulterar i bitterhet över att våren inte dyker upp på min mentalt utsatta tid. Besvikelsen liksom. Men ni vet ju hur det är, fakta – Besvikelse är en produkt av en fantiserad framtid. Alltid. Och våren brukar dessutom vara en metafor. Att man säger att man vill att värmen ska komma, knoppar brista, tulpaner spira, solen stråla, smältvatten porla, hästar galoppera, fåglar kvittra och katter kråma sig, då brukar det vara metaforer. Inte alltid! Men oftast.

Förra året vid denna tiden hade jag torgvantar på kontoret. Ni vet såna med avklippta fingrar. Vintermys.

PS. Inatt, runt klockan två, vaknade jag av att jag andades in en lång slinga av mitt egna hår. Hostade som en idiot i säkert en kvart. Trauma. DS.

Listorna – Trilogin

Okej, jag tänkte bjuda på tre listor. Bara sådär, egentligen helt utan anledning. Lite saker jag har reflekterat över på sista tiden, typ dom senaste två dagarna.

Första listan handlar om snö. Ni som känner mig vet att jag inte är nåt direkt fan av snö, snarare motsatsen. Jag hade egentligen föredragit en vinter med alltigenom regn och plusgrader. Då blir det inte halt. MEN! Nu ska jag göra en positiv lista för er skull! Så ni inser att jag inte innerst inne är nån duche på riktigt. Så här kommer den:

BRA GREJER MED SNÖ.  Topp-5 
- Det blir ljust. Jag vet att det är vad alla säger, men det är ju också för att det stämmer.
- Man blir snyggare. Ljuset och den vita bakgrunden ger en lite mer lyster och jag inbillar mig att man kanske faktiskt ser lite bättre ut. Man blir lite mer av en kontrast och smälter inte lika mycket in i den gråa deprimerade omgivningen som råder vid regnvinter.
- Man kan bygga fina och trevliga och mysiga snölyktor.
- Man får ha mössa. Även här känns det som man blir lite snyggare. Åtminstone i mitt fall eftersom jag inbillar mig att jag passar ganska bra i mössa. En trevlig accessoar liksom. Och även här blir det bättre med snön, mössan blir mer tilldragande i den vita miljön.
- Kvällspromenader i snön i skenet av gatlyktor är väldigt mysiga och romantiska.

Det var den. Punkterna är utan rangordning. Ni kan få bestämma själva vilken som är den viktigaste eller om ni inte alls håller med osv.
Sen kommer nästa lista! Den är kanske inte lika positiv, men man får försöka att se det mer som en objektiv konstatering. Den är lite snörelaterad kan man säga, åtminstone på vissa punkter. Annars inte alls, i övrigt kan den, efter miss modifiering, appliceras på vilken årstid som helst.

KASSA GREJER MED ATT BARA VARA EN. Topp-5
- Det är verkligen totalt jävla omöjligt att smörja in sig med bodylotionen på ryggen. Så man blir sådär torr att det kliar.
- När det är mysigt snöfall på kvällen och man vill ta en mysig promenad och mysa blir det bara lame. Inte alls mysigt. Bara kallt och blött.
- Man kan inte skicka fina hemmaihoppysslade scrapbookiga shabbychica julkort. Man vill ju liksom inte skriva bara sitt namn på dom! Då blir det ju sorgligt för den som får det, istället för varmt och härligt.
- När man plötsligt kommer på nåt awesome, ser nåt tufft eller funderar på nåt kvasipsykodjupt ämne och man bara omedelbart måste dela med sig av det har man redan glömt vad det var när man väl får fatt på nån på telefonen.
- Det är lite lame att som vuxen människa, ensam gå ut och göra snölyktor på sin altan. Det ger grannarna en HELT annan bild av en än om man hade varit två/fler som lekte tillsammans.

Och det var den. Nu kommer den sista. Den handlar om bacon.

VARFÖR BACON ÄR AWESOME. Topp-5
- Bacon passar bra ihop med frukt i mat. Tex banan, dadlar och päron.
- Man blir mätt länge på bacon. Perfekt!
- Bacon är en fin och randig produkt.
- Små bitar av stekt bacon gör vilken sallad som helst asgod!
- Bacon är perfekt picknickmat. Kan stekas och tas med och käkas kallt. Som chips typ. Håller sig dessutom fräscht väldigt länge.

Nu måste jag fortsätta jobba. Hejdå.

Falskt rik & lite ful med sprucken läpp

God morgon Dagboken. Det snöar ute. Ska man våga gissa (Obs, ej att förväxla med ”hoppas på”) att det blir en vit jul i år?

Igår var det Julskyltningen här i stan, eller Skyltsöndag som det också kallas. Årets största Dejting- och Mysa-omkring-och-hålla-handendag. Romantikens julafton. Näst efter självaste Julafton då kanske, det är ju onekligen också en väldigt kärleksfull dag. Och Alla Hjärtans Dag då såklart. Också kärleksfull.

Jag var effektiv igår. Tvättade tre maskiner tvätt, dammsög, städade badrummet, löste halva min korsordstidning, skrubbade vasken och gallrade i garderoben. Och bäddade med nya lakan i sängen igen. Man måste hålla sig sysselsatt. Sen tyckte Johanna att det räckte och att vi skulle ta en sväng på stan istället. Dock helt utan att hålla handen. Vi åt alldeles för mycket indisk mat och gick på bio också. Det var trevligt. Om man bortser från den dåligt animerade babyn och det faktum att jag innan introt på filmen ens var över hade dragit i mig en hel på se Kinapuffar. Jag mådde illa hela resten av natten, hade hög puls och mitt kiss luktade spannmål. Avslutade natten med att tappa min mobiltelefon i ansiktet och spräcka läppen på mig själv. Jag blodade ner en kudde och hade ont, men det gjorde inget. Jag fick ju sms.

Idag har jag för övrigt gjort ett aktivt och taktiskt val av skor. Jag tog dom med högst klack, se bifogad bild. Då går man automatiskt fri från snöskottningen och nån av männen åker på det istället. För jag gissar att det kommer bli dax runt lunch om det fortsätter i denna takten. Jag tycker egentligen det är väldigt trevligt att fösa bort snö, få vara utomhus och nosa på luften och så. Och jag gillar att känna mig som han den läskiga gubben (som visade sig vara snäll) i Ensam Hemma när jag går runt med skyffeln, men idag var jag bara inte sugen. Det gjorde inget, jag fick. En annan dag kan jag. Nu ska jag åka till banken istället.

Ajuste! På tal om banken! Igår invigde jag mitt nya blanka fina kreditkort med alldeles för hög limit på! Ska bli ett intressant experiment med mig själv att ha ett sånt nu inför julklappshandeln. Jag har redan planerat en tur till Ullared. Där har jag inte varit på typ femton år. Men så har jag ju inte haft ett seriöst kreditkort heller. Shu-lu-lu! Cash finns!  ..Lyxfällan nästa eller?

Ett awesome recept & snörapport

Okej, det är alltså officiellt snö nu. Bara att inse. Jag har redan skottat utanför entrén en gång idag (se bifogad bild nedan). Fler lär det bli.

Nåväl, man får väl använda samma mediokra argument som alla andra till varför det är bättre med än utan det vita täcket – Det blir ju ljusare i alla fall! Sanning och uppskattat tills det smälter lite och sen fryser på framåt natten och blir en bucklig blank is från Helvetet. Då kunde vi klarart oss utan. Jag känner mig förresten alltid som den där läskiga gamla gubben i Ensam Hemma när jag går omkring med en snöskyffel.

Men nu ska jag inte prata om väder, för det gör jag alltid. Jag ska istället berätta om mitt tränande. För det gör jag också alltid nu för tiden. Det får ni finna er i. Jag har ju dock lovat att inte göra detta till en regelrätt träningsblogg med handfasta tips och konkreta råd, så det kan ni glömma. Når jag framgång en dag i en avlägsen framtid kommer ingen få reda på hur det egentligen gick till, men sannolikt skulle det vara större summor pengar inblandade..

Jag är som bekant tillbaka på banan igen efter operation och en lång dryg förkylning. Jag har under min passiva tid lyckats med konststycket att gå upp drygt ett helt och ett halvt kilo och därmed har mitt viktmål enligt appen i telefonen flyttats från 9:e december till.. evigheten. Underbart. Men! Jag får inte packa ihop så lätt! För på onsdag har jag en ny CaviLipobehandling där det ingick ett löfte, yttrat vid ett mkt svagt tillfälle, från min sida att minska ungefär ett kilo i veckan på egen hand, så då kommer jag skämma ut mig totalt om jag inte har styrt upp denna annars så prekära situation tills dess. Jag tränar på luncherna och håller dieten genom att käka extra många Kexchoklad till mellanmål, en bit Cambozola varje kväll och massor av Kalaspuffar! Ibland får jag även i mig ett och annat äpple. Etiketten på detta oftast också.

Nu eskalerade snöandet tror jag bestämt. Fan jag skulle ju komma till en story egentligen här! Nu hinner jag inte det.. Jag får ta den sen, altenativt en annan dag. Alternativt aldrig. Jag har ju redan berättat den för Johanna.

Fast okej! ETT tips kan ni få. En maträtt som är awesome och bra och god och snygg och utan nämnvärda kolhydrater. Jag försöker strukturera upp det på ett rekommenderat receptsenligt vis för pedagogikens skull.

Ingredienser
En skvätt Olivolja
En grön eller gul Squash som ser god och fresh ut
Två-Tre avlånga röda snygga Spetspaprikor
En bit Chevréost. Getost alltså. En sån som är som en liten cylinder på typ 7 cm i diameter och 4 cm hög.
En stor mansnäve Val- eller ännu hellre Pekannötter
En svensk Fläskfilé (kan utelämnas om man inte gillar death)

Att göra
Sätt igång ugnen på typ 190 grader och häll din skvätt olja i en normalmellanstor ugnsform. 
Slajsa upp squashen i snygga bitar. Jag brukar dela den på tre och sen delar jag tredjedelarna i typ 5 skivor på längden, då ser dom goda och trevliga ut, som små brödskivor. Lägg i formen.
Dela paprikorna på mitten längsmed och fixa bort kärnorna. Choppa i kortare bitar, så det blir 6 stycken av en paprika. Det brukar bli lagom, då är dom typ samma storlek som squashen. Lägg i formen.
Nötterna också. 

Vänd runt lite med valfritt tillhygge så det blir lite olja här och där och någorlunda jämnt fördelat. 
Ta din ostbit och bryt sönder den i lagom mellansmå chunks. Strössla som ett trevligt glest lock på squash-, paprika- och nötmixen i formen.
Ställ in i ugnen.
Skär fläskfilén på hälften och stek till den rätt hårt så den får en god yta. Skär halvorna i tre delar var (du har nu sex bitar death framför dig).
Ta ut din form som har stått i ugnen ett tag och lägg köttbitarna i en avlång fläskfileformad kolonn i mitten, ovanpå allt det andra.
Ställ tillbaka i ugnen och låt verka tills din magkänsla säger att det är done. 

Käka. Gärna med vanlig kräm fräs som sås till.
Skicka ett tackbrev och en bukett blommor till mig för tipset på en awesome och lättlagad och nyttig och snygg och god dinner.

Önskar att jag kunde bifoga en bild för det är faktiskt en relativt estetiskt tilltalande anrättning. God med. Freddy gillar den också. Bild får bli nästa gång.

Om väder, vind & celibat

Kära Snö, det var jul för över en och en halv månad sedan. Du är sen. Du hade lika gärna kunnat skita i det för vi är inte sugna längre.

Jag vet inte hur det är för er, men personligen är jag rätt trött på kylan nu. Det är med besked dax för vår. Jag har inte råd att lägga massa pengar på tulpaner från Maxi. Det är hög tid att mina egna i min egna trädgård börjar dyka upp nu. Hög tid för vattnet att börja droppa, katterna att go kåtbananas och vitsipporna att släppa loss.

Jaja, jag vet att det är orealistiskt tidigt och jag vet att jag tjatar om vår i varenda text nu, men ändå. Det hade ju varit trevligt..

Sen sist vi sågs har jag hunnit opereras uppe på Kvinnokliniken UTAN utlovad narkos, blir dyngförkyld och gå upp två kilo. Awesome! Topp-3!
Jag känner mig totalt oanvändbar, tråkig och utbytbar när jag nu lever i doktorsordinerat celibat OCH med träningsförbud på grund av nämnde ingrepp och smitta. Jag blir alltså bara tjockare och tjockare och det helvetet som väntar när jag släpps ut kommer sannerligen inte bli nådigt. Fortsätter jag uppåt i denna takten lär jag väl ha närmare 45 kg att fajtas bort på crosstrainern om nån månad. Underbart. Jag får helt enkelt sluta äta vispgrädde, pommes och geléhallon till kvällsmat. Typiskt. Aldrig får man vara riktigt glad.

Bifogar en bild på min mobils väderapp som i förra veckan lät meddela att det vad -11°C ute men att det KÄNDES som -27°C. Eftersom jag är så transparent har många av er redan säkert sett den på Twitter (som jag för övrigt rekommenderar er som tycker att jag skriver för lite här att följa) och Facebook och G+, men ändå. Jag tycker det är ganska skoj. Så äkta dryga Halmstad liksom. Kör väder like a boss. Jag fattar ju givetvis att det är nånslags uträkning med vind i förhållande till luftfuktighet som ligger bakom, att det inte bara är nåt godtyckligt helt random, men ändå. Känns som att Halmstad saltar lite. Det passar mig bra.
Luleå:
- Vi körde -20°C här igår. Kallt som fanken! Ni då Halmstad? ..Va? Haha! Hade ni BARA -11°C??
Och Halmstad käftar emot med ett högstadiedrygt:
- AMEH! Lägg av!! Det var -11°C men det KÄNDES fan som -27°C så bara lägg ner!! väldigt trotsigt och obstinat som bara en västkustvinter kan bete sig.
Och varför är det aldrig åt andra hållet? +11°C grader ute men det KÄNNS som +27°C? Vad är det som ska till för nåt sånt? Det funkar inte va? Ingen idé att jag funderar vidare på den känner jag. Hejdå.

Flickan med Tometeblossen

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

Vinterintrot

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Dalande onsdag

Jovisst. Det började fint idag, men jag tror vi kommer avsluta nånstans i höjd med kajen till Hel.

Det snöar nu. Såklart. Lätt bara för jag på fullaste allvar planerade mitt återförenande med sommarbilen igår. In my face.

Det blev vinter igen. Utomhus också. Tur det finns folk och väder som kan plocka ner en på jorden ibland. Vi vill ju inte vara med om nåt urflippande. Vädret blev trist, men det kan man inte göra så mycke åt. Stämningen här dalade lite allmänt också. Men som den blåögde filantrop jag är så kommer jag säkert inte ta detta alltför hårt. Det rinner säkerligen av. Drygt när man blir tvungen att gräva sej ut igen bara.

Jag ångrar förresten att jag åt den överblivna semlan innan lunchen. Jag borde defintivt vänt på ordningen, mat först – dessert sen, men det är ju lätt att vara efterklok och just DÅ var jag ju väldigt sugen på semla. Mest på mandelmassan visserligen, men den kom ju i kombination med övriga attribut så jag fick offra mej. Får vara extra duktig på träningen sen idag om jag nu tar mej dit. Det är ju trots allt onsdag idag, det ni kallar Lillelördag, då brukar det väl vara okej att vara hemma och mysa. Eller? ..Ooooch nu letar jag uppenbarligen kryphål igen. Illa. Karaktären dalar i takt med snön.

Fläktremmen på golfen behöver spännas. Den skriker. Passande kan tyckas. Snart kommer båten som vi ska åka med.

Is & Petting

Herregud. Den är så tjock och grov och blank och hal! Mot handflatan känns den som huden på en nordhavsvåt späckhuggare och man har svårt att förstå vilken extremt liten mängd friktion det faktiskt handlar om vid varje rörelse. Allt glider så lätt.

På isen som täcker hela min lilla gårdsplan och infart här. Den är stenhård, polerad till halkperfektion och slöjad av ett välbalanserat lager med extremt lubricerande vatten. Totalt jävla omöjlig att gå på! Obs: ingen överdrift. Sitter man inte i en bil med dubbar på hjulen är det lögn att försöka ta sej över till andra sidan. Kan möjligtvis funka om man lägger sej ner och hasar fram på buken som en säl. Det är nog bara en tidsfråga innan jag kör den varianten faktiskt.

Förresten. Jag är kanske känslig, men är det nån mer än jag som tycker att bilden i artikeln om petting är lite väl grov för att vara Wikipedia?
Rickard tyckte att jag var kinkig. Han sa att det ju trots allt är 2011. Sant.

Skeppet i dimman

Det är sagoväder idag.

Och då menar jag inte sagoväder i sak av fantastiskt sagolikt varmt och sol och jag som springer runt i bikini. För det om nåt hade känts som en saga nu.

Det är svinkallt och den tjocka dimman blir snö som liksom står stilla i luften. Det är som om man har stoppat tiden lite runtom sej och snön som singlade neråt har stannat mitt i sitt nedåtfall. Generös frost har packat in allt. Bilar, blad, stolpar, hundbajs, småstenar, brevlådor, bananskal, skorstenar och knopparna på flaggstängerna. Allt. Magic! Men det är kallt som satan.

Jag gillar dimma. Det är nåt speciellt med det där. Som nu, till och med industriområdet vi sitter i blir som nåt hämtat ut Narnia när man kliver ut på trappan och ser hela gatan framför sej, höljd i slöjor och känner dom stannade snökristallerna mot ansiktet. Dessutom är det spännande. Att inte se längre än till handen på ens utsträckta arm framför. Man vet liksom aldrig vad som kan dyka upp. Älgar kan plötsligt stå mitt framför nyllet. Slädar dragna av enhörningar, en fet rysk jävla pansarkryssare, Camelot, vulkaniska laguner med varma källor eller Prinsen på sin vita häst kan uppenbaras framför en och man hade egentligen inte blivit jätteförvånad, för det är dimman som gör det. Är det dimma kan vad som helst hända. Bara för att man inte ser så långt framåt.

Men jag kanske är lite ensam om att tycka bra om foggen. Precis nu kom Peter in på mitt kontor, tittade ut genom fönstret på magin, suckade och sa irriterat:
- Fyyyfan vilket tråkigt jävla skitväder det är ute idag!

Nåväl, varmt och sol och bikini är ju trevligt också. Kanske egentligen lite trevligare än detta faktiskt.


Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress