RSS

Tagg vinter

Ett awesome recept & snörapport

0 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar, mixed brew Taggad med , , , , , 14 februari 2012 @ 15.37

Okej, det är alltså officiellt snö nu. Bara att inse. Jag har redan skottat utanför entrén en gång idag (se bifogad bild nedan). Fler lär det bli.

Nåväl, man får väl använda samma mediokra argument som alla andra till varför det är bättre med än utan det vita täcket – Det blir ju ljusare i alla fall! Sanning och uppskattat tills det smälter lite och sen fryser på framåt natten och blir en bucklig blank is från Helvetet. Då kunde vi klarart oss utan. Jag känner mig förresten alltid som den där läskiga gamla gubben i Ensam Hemma när jag går omkring med en snöskyffel.

Men nu ska jag inte prata om väder, för det gör jag alltid. Jag ska istället berätta om mitt tränande. För det gör jag också alltid nu för tiden. Det får ni finna er i. Jag har ju dock lovat att inte göra detta till en regelrätt träningsblogg med handfasta tips och konkreta råd, så det kan ni glömma. Når jag framgång en dag i en avlägsen framtid kommer ingen få reda på hur det egentligen gick till, men sannolikt skulle det vara större summor pengar inblandade..

Jag är som bekant tillbaka på banan igen efter operation och en lång dryg förkylning. Jag har under min passiva tid lyckats med konststycket att gå upp drygt ett helt och ett halvt kilo och därmed har mitt viktmål enligt appen i telefonen flyttats från 9:e december till.. evigheten. Underbart. Men! Jag får inte packa ihop så lätt! För på onsdag har jag en ny CaviLipobehandling där det ingick ett löfte, yttrat vid ett mkt svagt tillfälle, från min sida att minska ungefär ett kilo i veckan på egen hand, så då kommer jag skämma ut mig totalt om jag inte har styrt upp denna annars så prekära situation tills dess. Jag tränar på luncherna och håller dieten genom att käka extra många Kexchoklad till mellanmål, en bit Cambozola varje kväll och massor av Kalaspuffar! Ibland får jag även i mig ett och annat äpple. Etiketten på detta oftast också.

Nu eskalerade snöandet tror jag bestämt. Fan jag skulle ju komma till en story egentligen här! Nu hinner jag inte det.. Jag får ta den sen, altenativt en annan dag. Alternativt aldrig. Jag har ju redan berättat den för Johanna.

Fast okej! ETT tips kan ni få. En maträtt som är awesome och bra och god och snygg och utan nämnvärda kolhydrater. Jag försöker strukturera upp det på ett rekommenderat receptsenligt vis för pedagogikens skull.

Ingredienser
En skvätt Olivolja
En grön eller gul Squash som ser god och fresh ut
Två-Tre avlånga röda snygga Spetspaprikor
En bit Chevréost. Getost alltså. En sån som är som en liten cylinder på typ 7 cm i diameter och 4 cm hög.
En stor mansnäve Val- eller ännu hellre Pekannötter
En svensk Fläskfilé (kan utelämnas om man inte gillar death)

Att göra
Sätt igång ugnen på typ 190 grader och häll din skvätt olja i en normalmellanstor ugnsform. 
Slajsa upp squashen i snygga bitar. Jag brukar dela den på tre och sen delar jag tredjedelarna i typ 5 skivor på längden, då ser dom goda och trevliga ut, som små brödskivor. Lägg i formen.
Dela paprikorna på mitten längsmed och fixa bort kärnorna. Choppa i kortare bitar, så det blir 6 stycken av en paprika. Det brukar bli lagom, då är dom typ samma storlek som squashen. Lägg i formen.
Nötterna också. 
Vänd runt lite med valfritt tillhygge så det blir lite olja här och där och någorlunda jämnt fördelat. 
Ta din ostbit och bryt sönder den i lagom mellansmå chunks. Strössla som ett trevligt glest lock på squash-, paprika- och nötmixen i formen.
Ställ in i ugnen.
Skär fläskfilén på hälften och stek till den rätt hårt så den får en god yta. Skär halvorna i tre delar var (du har nu sex bitar death framför dig).
Ta ut din form som har stått i ugnen ett tag och lägg köttbitarna i en avlång fläskfileformad kolonn i mitten, ovanpå allt det andra.
Ställ tillbaka i ugnen och låt verka tills din magkänsla säger att det är done. 
Käka. Gärna med vanlig kräm fräs som sås till.
Skicka ett tackbrev och en bukett blommor till mig för tipset på en awesome och lättlagad och nyttig och snygg och god dinner.

Önskar att jag kunde bifoga en bild för det är faktiskt en relativt estetiskt tilltalande anrättning. God med. Freddy gillar den också. Bild får bli nästa gång.

Om väder, vind & celibat

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, upptagningar & drama Taggad med , , , 6 februari 2012 @ 16.30

Kära Snö, det var jul för över en och en halv månad sedan. Du är sen. Du hade lika gärna kunnat skita i det för vi är inte sugna längre.

Jag vet inte hur det är för er, men personligen är jag rätt trött på kylan nu. Det är med besked dax för vår. Jag har inte råd att lägga massa pengar på tulpaner från Maxi. Det är hög tid att mina egna i min egna trädgård börjar dyka upp nu. Hög tid för vattnet att börja droppa, katterna att go kåtbananas och vitsipporna att släppa loss.

Jaja, jag vet att det är orealistiskt tidigt och jag vet att jag tjatar om vår i varenda text nu, men ändå. Det hade ju varit trevligt..

Sen sist vi sågs har jag hunnit opereras uppe på Kvinnokliniken UTAN utlovad narkos, blir dyngförkyld och gå upp två kilo. Awesome! Topp-3!
Jag känner mig totalt oanvändbar, tråkig och utbytbar när jag nu lever i doktorsordinerat celibat OCH med träningsförbud på grund av nämnde ingrepp och smitta. Jag blir alltså bara tjockare och tjockare och det helvetet som väntar när jag släpps ut kommer sannerligen inte bli nådigt. Fortsätter jag uppåt i denna takten lär jag väl ha närmare 45 kg att fajtas bort på crosstrainern om nån månad. Underbart. Jag får helt enkelt sluta äta vispgrädde, pommes och geléhallon till kvällsmat. Typiskt. Aldrig får man vara riktigt glad.

Bifogar en bild på min mobils väderapp som i förra veckan lät meddela att det vad -11°C ute men att det KÄNDES som -27°C. Eftersom jag är så transparent har många av er redan säkert sett den på Twitter (som jag för övrigt rekommenderar er som tycker att jag skriver för lite här att följa) och Facebook och G+, men ändå. Jag tycker det är ganska skoj. Så äkta dryga Halmstad liksom. Kör väder like a boss. Jag fattar ju givetvis att det är nånslags uträkning med vind i förhållande till luftfuktighet som ligger bakom, att det inte bara är nåt godtyckligt helt random, men ändå. Känns som att Halmstad saltar lite. Det passar mig bra.
Luleå:
- Vi körde -20°C här igår. Kallt som fanken! Ni då Halmstad? ..Va? Haha! Hade ni BARA -11°C??
Och Halmstad käftar emot med ett högstadiedrygt:
- AMEH! Lägg av!! Det var -11°C men det KÄNDES fan som -27°C så bara lägg ner!! väldigt trotsigt och obstinat som bara en västkustvinter kan bete sig.
Och varför är det aldrig åt andra hållet? +11°C grader ute men det KÄNNS som +27°C? Vad är det som ska till för nåt sånt? Det funkar inte va? Ingen idé att jag funderar vidare på den känner jag. Hejdå.

Flickan med Tometeblossen

6 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , 27 januari 2012 @ 14.36

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

Vinterintrot

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , , 14 november 2011 @ 11.08

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Dalande onsdag

1 kommentar Av emma Sparad i tanketåget Taggad med 16 februari 2011 @ 14.09

Jovisst. Det började fint idag, men jag tror vi kommer avsluta nånstans i höjd med kajen till Hel.

Det snöar nu. Såklart. Lätt bara för jag på fullaste allvar planerade mitt återförenande med sommarbilen igår. In my face.

Det blev vinter igen. Utomhus också. Tur det finns folk och väder som kan plocka ner en på jorden ibland. Vi vill ju inte vara med om nåt urflippande. Vädret blev trist, men det kan man inte göra så mycke åt. Stämningen här dalade lite allmänt också. Men som den blåögde filantrop jag är så kommer jag säkert inte ta detta alltför hårt. Det rinner säkerligen av. Drygt när man blir tvungen att gräva sej ut igen bara.

Jag ångrar förresten att jag åt den överblivna semlan innan lunchen. Jag borde defintivt vänt på ordningen, mat först – dessert sen, men det är ju lätt att vara efterklok och just DÅ var jag ju väldigt sugen på semla. Mest på mandelmassan visserligen, men den kom ju i kombination med övriga attribut så jag fick offra mej. Får vara extra duktig på träningen sen idag om jag nu tar mej dit. Det är ju trots allt onsdag idag, det ni kallar Lillelördag, då brukar det väl vara okej att vara hemma och mysa. Eller? ..Ooooch nu letar jag uppenbarligen kryphål igen. Illa. Karaktären dalar i takt med snön.

Fläktremmen på golfen behöver spännas. Den skriker. Passande kan tyckas. Snart kommer båten som vi ska åka med.

Is & Petting

10 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, utan kläder Taggad med , , 26 januari 2011 @ 22.18

Herregud. Den är så tjock och grov och blank och hal! Mot handflatan känns den som huden på en nordhavsvåt späckhuggare och man har svårt att förstå vilken extremt liten mängd friktion det faktiskt handlar om vid varje rörelse. Allt glider så lätt.

På isen som täcker hela min lilla gårdsplan och infart här. Den är stenhård, polerad till halkperfektion och slöjad av ett välbalanserat lager med extremt lubricerande vatten. Totalt jävla omöjlig att gå på! Obs: ingen överdrift. Sitter man inte i en bil med dubbar på hjulen är det lögn att försöka ta sej över till andra sidan. Kan möjligtvis funka om man lägger sej ner och hasar fram på buken som en säl. Det är nog bara en tidsfråga innan jag kör den varianten faktiskt.

Förresten. Jag är kanske känslig, men är det nån mer än jag som tycker att bilden i artikeln om petting är lite väl grov för att vara Wikipedia?
Rickard tyckte att jag var kinkig. Han sa att det ju trots allt är 2011. Sant.

Skeppet i dimman

8 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med 21 januari 2011 @ 11.01

Det är sagoväder idag.

Och då menar jag inte sagoväder i sak av fantastiskt sagolikt varmt och sol och jag som springer runt i bikini. För det om nåt hade känts som en saga nu.

Det är svinkallt och den tjocka dimman blir snö som liksom står stilla i luften. Det är som om man har stoppat tiden lite runtom sej och snön som singlade neråt har stannat mitt i sitt nedåtfall. Generös frost har packat in allt. Bilar, blad, stolpar, hundbajs, småstenar, brevlådor, bananskal, skorstenar och knopparna på flaggstängerna. Allt. Magic! Men det är kallt som satan.

Jag gillar dimma. Det är nåt speciellt med det där. Som nu, till och med industriområdet vi sitter i blir som nåt hämtat ut Narnia när man kliver ut på trappan och ser hela gatan framför sej, höljd i slöjor och känner dom stannade snökristallerna mot ansiktet. Dessutom är det spännande. Att inte se längre än till handen på ens utsträckta arm framför. Man vet liksom aldrig vad som kan dyka upp. Älgar kan plötsligt stå mitt framför nyllet. Slädar dragna av enhörningar, en fet rysk jävla pansarkryssare, Camelot, vulkaniska laguner med varma källor eller Prinsen på sin vita häst kan uppenbaras framför en och man hade egentligen inte blivit jätteförvånad, för det är dimman som gör det. Är det dimma kan vad som helst hända. Bara för att man inte ser så långt framåt.

Men jag kanske är lite ensam om att tycka bra om foggen. Precis nu kom Peter in på mitt kontor, tittade ut genom fönstret på magin, suckade och sa irriterat:
- Fyyyfan vilket tråkigt jävla skitväder det är ute idag!

Nåväl, varmt och sol och bikini är ju trevligt också. Kanske egentligen lite trevligare än detta faktiskt.


Gurkkänslan

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 11 januari 2011 @ 15.42

Nu får det verkligen bli vår snart. Eller ännu hellre sommar direkt. Vi kan hoppa våren.

Jag är blekare än ever. Om det inte blir sommar snart får jag nog satsa på att åka nånstans och få lite sol. Alternativt så tar jag bara bilen bort till Meddo.

Som vanligt vid denna tiden på året drar många av mina vänner och bekanta iväg till olika varma fjärran länder. Jag också ibland, men det lyckas alltid infalla när alla andra är hemma. Då drar jag. Smart som jag är. Solning på ett eller annat sätt är snart nödvändigt för min del i alla fall. Det insåg jag igår när jag, med hårsnodden som enda plagg och sällskap, satt i bastun efter träningen och insåg att jag nästan hade glömt vad varm luft var. Tragik!

Jag känner mej som en såndär blek blågrå sjögurka som lever jättedjupt ner på havets botten. En sån som inte har några som direkta synorgan, för det behöver den inte, eftersom solens ljus inte når så djupt ner.
Där glider jag omkring. Grådaskig och ensam och plufsig. Omsluten av totalt mörker och en stilla tystnad. Käkar väl nåt nice plankton ibland och glider vidare. Som vilken vinter som helst. Men snart blir det väl vår?

Undrar om stockrosorna har fröat av sej och tänker invadera sidorna på min lilla stuga. Det hade ju onekligen varit trevligt!

Isglömskan

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 10 januari 2011 @ 12.51

Herrejävlar vad halt det är ute nu!

Det är ju verkligen nåt man glömmer bort varje år. Det är ju inte direkt nåt nytt, men ändå har man lyckats förtränga det till nästa omgång.

Andra saker som lätt glöms bort är till exempel att man blir FÖR mätt om man käkar en kotlett till, att ingen av gästerna faktiskt uppskattar BH:n som hänger på kroken jämte handduken i badrummet, att man inte är ens i närheten av så skillad som man inbillar sej på att steka tunna fina pannkakor och att man ska städa till fiskarna innan dom börjar dö av, inte använda upphåvningen av lik som en påminnelse.

Men om isen då. Fan va blank och hal den är! När man kommer ut på morronen är det som om nån jeppe har kört fram och tillbaka på vägen med en zamboni. Bilarna kanar likt välvätta tvålar på ett nylagt kakel åt alla håll. Ner i diken, över på fel sidor, ut i korsningar, nerför backar och ut ur lutande parkeringsfickor. Jag är glad att min lilla golf har hjul med klor som den kan klamra sej fast med.

Vidare rapport. Igår fick jag reda på att mitt vatten tydligen är avstängt. Inte bara fruset utan även helt avstängt. Och där har jag gått omkring som en förväntansfull unge på julafton nu när det har börjat bli plusgrader. Vandrat fram och tillbaka mellan kranarna i den lilla kryddbod jag kallar mitt hem och testat om det kanske vill komma nån droppe. Men det kan jag ju tydligen glömma, eftersom det är avstängt. Man blir blåst varje dag. Såååå först plusgrader, sen rörmokare, seeeen vatten. All in good time. Det är tur att jag har ett långt fint tålamod och ett vänligt sinnat temperament. (Obs: sant)

SOB Winter

5 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med 5 januari 2011 @ 10.38

Sådärja, vintern har tagit sitt förnuft till fånga och börjat återgå till normalläget.

Istället för -15°C och fluffig lättskottad pudersnö har vi nu istället +1°C och good ol’ sinvtung blötdito med blank fin is under.

Jag ser det uteslutande som nåt positivt. Kanske till och med lite som ett vårtecken, även om det fortfarande snöar ute. Att komma in efter att ha skottat i nästan två timmar och knappt vara svettig, som scenariot har varit sen i början av november, är faktiskt inte okej. Man ska inte kunna gå till brevlådan i sina converse och komma tillbaka utan att vara helt genomblöt upp till knäna och se ut som en väderbiten fiskargubbe i ansiktet. Riktig vinter ska inte kräva en fluffig dunjacka och pälsiga moonboots, utan en lång oljerock, höga gummistövlar och paraply alternativt sydväst.

Sitter på mitt kontor nu och tittar på grannföretaget som med sin big ass traktor skottar över all sin snö upp på vår sedan länge begravda gräsmatta. Jag gillar såntdär. Snöförflyttning – Vinterns förmodligen största orsak till grannbråk. Personligen blir jag inte jätteirriterad, okej det är kanske lite störande att  han bygger ett Mont Blanc som döljer vår skylt så folk har svårt att hitta oss, men hell. Det är snart vår! Jag har en stor bunt med tulpaner i mitt föntser och snön kommer snart smälta. Och eftersom marken lutar åt grannfirmans håll så skulle man kunna säga att dom ju får tillbaka den då.

Tulpanerna var förresten en gåva! Jag älskar att få blommor! Ett blombud kom med dom igår och det låg ett kort i som det stod ett gulligt, romantiskt och spännande meddelande på. Från någon som inte hade skrivit vem han var. Eller hur. Fet chans. Sånt händer ju bara på film och knappt ens där. Tulpanerna var givetvis från mej själv. Inhandlade på Maxi tillsammans med toapapper, mjölk och saft.

Helvete vad det snöar nu… Det kommer bli one long goddamn sonofabitch cold ass mother fuckin winter. Som varje år.

Läs äldre poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress