Tagg vatten

Armdöd & Hudföryngring

Jag vet aldrig riktigt var jag ska göra av armarna när jag sover. Har hört att det beror på en kass barndom.

Nae, jag bara ljuger. Såklart. Däremot har jag hört ett annat rimligt resonemang om att det skulle bero på att man är stel i axlarna. Ni vet när hur man än ligger så blir det fel med armarna. Dom känns i vägen och/eller domnar bort efter ett tag. Det där kan alltså botas med kärlek och massage. Eller yoga och stretch om man föredrar den varianten, alternativ inte har tillgång till den första.

På tal om massage som är lite sparelaterat! Kommer ni ihåg när jag skrev om när jag och Anna var i Turkiet? (Emmas Hamam (eller Emmas äckel)) Och hur jag berättade om den där sjukt bra vanten vi hade köpt? Ni var ju faktiskt ganska många som blev sugna på en sån, som undrade var den kunde köpas. Jag hade inget bra svar då såklart, men NU! Nu har jag hittat! Den kan inhandlas för en billig peng här -> Spastil Hamamvante
Så nu kan alla skaffa en sån och skrubba av all sin döda hud lagom till sommaren! För det är ju faktiskt nu man ska börja styra upp den skiten. Föryngra sin hud genom regelbundna cirkelrörelser. Allt för den perfekta och fräscha solbrännan sen! Och ni som sitter och tänker att ni inte behöver en sån, eftersom ni ändå har en bra peelingkräm/loofah/raggig trasa/saltskrubb som faktiskt är er bästa favorit och som ni har använt hur länge som helst.. Ni vet inte vad ni snackar om. Jag trodde JAG höll hög standard när det gäller hemmaspa, men fyfan. Som turken i butiken sa: ”Your dead skin will roll like spagetti!”

Tillbaka till det där med armarna, jag kände att jag inte var riktigt klar där. Man kan ju undra hur det är tänkt att den ska funka egentligen. Om man ligger där i sängen, i ett mysigt bo av täcken och kuddar, jämte nån man vill koala fast sig på och gosas med. Det innebär ju såklart att man måste ligga på sidan och det funkar ju bra med den övre armen, men den som hamnar neråt i sängen? Antingen blir den helt dödad under ens egen kroppshyddas massiva tyngd, eller så blir den i en seg process nästan avsliten vid axelleden eftersom man lägger den i en onaturlig vinkel antingen framåt eller bakåt, alternativt så domnar den bort, förtvinar och avlider när man har lagt den uppåt under kudden och somnat så. Det hade varit smidigt att bara kunna häkta av den ena när man går och lägger sig. Som en av dom där sämre Barbiekopiorna man hade när man var liten, dom som tappade lemmar till höger och vänster.

Nåväl, det får räcka med vardagsproblemlösande förarbete för idag. Ikväll ska jag på spinning. Igår var jag på Body Balance. Förhoppningsvis är min lekamen snart tillräckligt lätt för att inte mörda mina ändå ganska viktiga utstickande kroppsdelar.

Minthår & sjukvård

På morgonen duschar jag. Varje dag. Mitt hår hatar det, men jag gör det ändå. Lär väl få raka av mig skiten om nåt halvår.

I morse funderade jag lite på det där med min duschkabin och avsaknaden av sällskap. Och då menar jag inte sällskap just inuti duschen eftersom jag inser att det är fysiskt omöjligt, utan bara öht i huset.

Min dusch är mikroskopisk och syret tar slut på en sekund när man kör med varmvattnet, detta i kombination med morgontrötthetens kassa kroppscirkulation och låga socker är inte bra. Jag har aldrig svimmat, men på mornarna känner jag av symptomen big time! Riktigt läskigt ibland. Vem hade räddat mig om jag hade packat ihop där inne? Hade nån märkt? Och efter hur lång tid då?

”Emma har inte twittrat på två timmar nu, ska vi åka och kolla om hon lever? Vi ringer en ambulans för säkerhets skull.”

Det är inte bra att vara ensam, man behöver nån som tar hand om en och man behöver få ta hand om nån. I alla fall ibland.
Jag har ju varit riktigt megaförkyld nu i ungefär en vecka. Det är lite intressant det där, hur folk säger. Detta blir förresten lite upprepning nu, jag har redan pratat om detta, i lördags. Okej, tillbaka. Dom säger: ”Ta hand om dig!” ..för det är ju så man säger. Men hur artigt är det egentligen? Alltså, den som säger det menar ju inget illa, det fattar jag ju, men det blir ju lite att hen avsäger sig ansvaret för en helt genom denna uppmaning. Det är väl klart man tar hand om sig efter bästa förmåga tänker jag, men vad man egentligen, när man ligger där helt igenmurad och ensam och tycker synd om sig, vill höra är ju nåt i stil med ”Oroa dig inte, jag tar hand om dig!” och sen kommer dom med typ en mugg te. Eller en korvmacka. Nåt enkelt men ändå charmigt och väldigt ompysslande liksom. Jag är inte gnällig, blir glad för det mesta! Men jag inser ju att det inte funkar så i verkligheten. Och framför allt inte när det bara handlar om en vanlig sketen förkylning och ens vänkrets, polare liksom, dom går faktiskt egentligen fria från sånt ansvar. Men ibland hade det varit skönt att höra. Eller hur?

Jag har förresten skaffat ett nytt balsam, för att försöka få liv i mitt ledsna hår. Det är konstigt det där! Mitt hår mådde bra, sen på bara en kort period fuckade det ur totalt. Är det vädret? Eller maten? Eller nåt annat? Risigt och matt som en ledsen vanvårdad Golden Retriver. Nåväl, jag har alltså nytt balsam. Det dyraste dom hade på FinMaxi. Det doftar mint. En hårvårdsessens jag trodde var reserverad för herrprodukter. Schampo och dusch (gärna kombinerade i samma flaska) för män. Så nu går jag runt och doftar man enligt min mening. Det gör ju kanske inte direkt saker bättre för min hjärna just nu, men jag hoppas att mitt hår återuppstår från de döda.

I övrigt önskar jag att mitt pass kommer idag. En av mina många önskningar för tillfället som gärna får slå in. Det hade varit skönt. Nu ska jag jobba lite, hejdå.

Emmas Hamam (eller Emmas äckel)

När jag och Anna var i Turkiet hamnade vi hos en märklig man i en hälsobutik.

Vi stannade där inne i länge. Bland oljor, tvålar, växter, stenar och ljus drack vi te och lyssnade på mannens olika filosofiska berättelser om världen, människor, läkekonst och gud. Jag fick ansiktsmassage med rosenvatten och eteriska oljor. Vi fann harmoni för en stund.

Vi kände att vi verkligen knöt ett band och fick en fin närhet med butiksägaren. När vi nästa dag skulle tillbaka för att hälsa på igen var hela huset borta. Okej, det sista var lögn, huset var inte alls borta. Men det hade passat fint in i berättelsen!

Till storyn. Givetvis inser jag ju såhär i efterhand att snubben där inne inte på nåt som helst sätt särbehandandlade just oss, det hade inget alls att göra med att vi var skandinaviska och blonda och (Anna) hade stora bröst, han körde precis samma grej med alla sina kunder. Blev polare, berättade personliga anekdoter, bjöd på te och gav ansiktsmassage. Allt för att man skulle handla. Och jävlar vad vi handlade! Om det var nånstans i hela Turkiet vi verkligen lättade på lädret så var det i den lilla boden! Såhär i efterhand inser jag även att hans snack var mest religionspropaganda. Kommer speciellt ihåg hur han verkligen bad oss att lyssna ordentligt på oss själva när vi menade att människan har utvecklats från apor, att lyssna på hur befängt och löjligt det lät.

Anyways, vi köpte massa grejer, jag väljer dock att minnas det som att Anna handlade mest. En av prylarna vi båda raskt införskaffade var en hamamvante. En typ av kroppsskrubbartygbit med ett snöre som säljs i var och varannan souvenirbutik, varenda marknadsstånd och i alla livsmedelsbutiker i hela öst. Kostar sannolikt runt ett öre att tillverka. Vi köpte dom dyraste. Och sen glömde åtminstone jag bort den totalt såfort jag kom hem till Svea igen.

Tills nu! Nu hittade jag den jäkeln och insåg att det ju var perfekt att testa! Jag tänkte tillbaka på snubben i butiken, hur han hade demat sensuella rörelser och målande beskrivit hur len man skulle bli efter en behandling.
Okej.. Hans exakta ord var faktiskt: ”Your dead skin will roll like spaghetti!”
Låter vidrigt, men DET var ödmjukt och stillsamt beskrivet av hur det faktiskt var!

Jag är verkligen i grund och botten duktig på att ta hand om mig, jag peelar mig ofta! …Tyckte jag. Tills jag fick uppleva detta. Detta var nåt av det jävligaste jag varit med om. Efter första skrubbvändan var jag som täckt av uppblött brungråsvart runtgnott halvt uppluckrat och smårullat toapapper! Ni fattar? Som små vidriga degrullar. Jag skrubbade med vanten i 20 minuter, sen bestämde jag att jag nog fick skölja en omgång om det inte skulle bli stopp i avloppet. Sen körde jag en vända till och det blev likadant igen! Lika mycket! Riktigt nasty. Det kändes som jag hade gått ner två kilo när jag till slut klev ur.

Jag vet att jag är känd för att överdriva, att salta ordentligt för bättre effekt och att ingen nu tror på att det faktiskt var så illa som jag beskriver det. Jag tänkte att jag borde dokumenterat det hela när jag väl stod där inne, men insåg att ingen av er någonsin hade velat komma i närheten av mig igen efter att ha sett vad jag såg.. Så jag struntade i det. Jag kan gladeligen leva med att ni inte tror mig!

Och där gick man omkring i den naiva illusionen om att man var fresh. Att man hade rutin. Men som en käftsmäll får man det svart på vitt att man istället lider av nånslags bristande hygien. Jag tycker SYND om alla er som nu sitter och tänker att ni ju faktiskt aldrig skrubbar eller peelar er! Ni har inte en aning om vad som egentligen bor på er!  …När Freddy kommer hem ska han skrubbas ordentligt också. Men det vet han inte än.

Alla grejer jag normalt sett gnor mig med förpassades omedelbart till soptunnan. Borsten, peelingkrämen, dom blåa skrubbhandskarna, hampatrasan. Allt. Bort med skiten! Det blev en enda grej kvar. Hamamvanten. Allt annat kan dra åt helvete.
Jag smsade Anna för att kolla om hon också hade glömt bort sin vante och inte testat den ännu. Det hade hon ju såklart inte. Hon hade använt den varenda vecka sen den införskaffades. Jag låg ljusår bakom henne. Så äkta. 

Läs förresten gärna om själva resan också! Om kebab, öde byar och fånglägerkänsla. Här: Måndagsrapport

Mitt i Naturen, epilog

Så till uppföljningen. Hur gick det egentligen på fisketuren?

Jaa.. Många av er har redan sett bilden på Emelie där hon ser helt loco ut med en stor lax i nävarna. Det kan vara en av dom största laxarna jag sett någonsin tror jag.

Vi började med att konstatera att vi var långt ifrån ensamma på stället iaf. Hela Lagans strand kantades av fiskeentusiaster, riktiga proffs som hade stått där sen tidig morgon. Prestationsångesten ökade. Vi insåg att det inte var läge för alldeles för mycket klanterier, skratt eller amatörfasoner och vår knallblåa IKEAsäck blev plötsligt väldigt knallblå bland alla diskreta grön/brunklädda fiskare. Raka led!

Men det gick fint. En snäll proffsgubbe som hade knutit sina egna flugor och gjutit sina egna sänken gav mig goda tips och råd. Bland andra:
- Försök att öva på att kasta rakt bakifrån och ut, inte svinga från sidan. Det brukar inte vara alltför populärt om det står folk jämte.. Bra där!
och
- Om du släpper linan i kastet liiiiite senare så går inte draget bara rakt upp och sen rakt ner typ två meter framför dig ..A okej, inte riktigt så sent. Fiskarna simmar i regel en aning längre ut än en meter. Så hårda kast rakt ner tenderar ibland även att skrämma bort fisken… Men det tar sig! 
och
- Ooom.. du tänker på det sen.. så är det bra att inte säga Oj! och Ojdå! eller Hoppsan! efter VARJE kast, ibland kan det skapa dålig stämning.. Folk lyssnar och så du vet. Här är inte så mycket andra ljud. Svordomar kan vara lite provcerande med.. Men du lär ju dig! 
Sen fick jag även lära mig att man inte skulle sälja sina flugor, man skulle byta dom mot pengar istället och om man fick napp skulle man hojta FISK!!! nästan det högsta man kunde. Vet inte riktigt varför, men han hade värsta utläggningen och jag trodde honom. Bra tips! Ärlig och pedagogisk herre!  Han berättade att han häromdagen hade firat sin 1601:e fisk tagen med hans favorithåv. Min håv användes också. Se bild nedan.

I övrigt gick det bra! Pappa fackade bort ett drag och jag fick klippa av en 60 meter trasslad lina ur min rulle, men det var nog det enda! Laxen på bilden är självklart inte vår, vi riggade bara på väg tillbaka till bilen för att få nån vettig bild att tillfredsställa era förväntningar med. Men bara synen av detdär monstret på slutet fick oss att få tillbaka suget! 11 kilo vägde den och på bilden ser den inte på långa vägar lika fet och stor ut som den faktiskt var i verkligheten. Vi var nog lite i chock alla tre efter att ha sett den… Liksom, vafan skulle vi gjort om vi faktiskt hade fått en sån på kroken?? Och HUR hade vi haft ihjäl den?? Vi hade ju knappast hojtat FISK!!! vi hade snarare hysterinskt vrålat HJÄÄÄÄLP!! HELVETEE!!! HJÄÄÄLP!! KOM OCH HJÄLP!!! Nästa gång så!

Jag får öva mer utanför scenen. Kanske här nedanför huset i hamnen. Det får bli ett projekt. Om nån vill vara med är ni välkomna!

Mitt i Naturen, prolog

Ikväll ska vi iväg och fiska! Vi ska fiska laxar i Lagan!

Och jag är så excited! Mina förväntningar är extremt höga och jag utgår ifrån att vi kommer gå därifrån med kassar fulla av vattendjursskörd.

Det var Emelie som breakade att hon hade utflyktsmöjligheter, sen bröt helvetet ut. Jag nappade (höhö) ju omedelbart och i samma sekund jag fick Ok på att jag fick följa med drogs det iväg till affären. Jag shoppade loss för  drygt 1100 kr. Kanske inte mycket om man ska go pro, men det kändes tillräckligt för att vara en noob som jag! Nu har jag ett fantastiskt fint spö, en stor håv, en drös drag, tafsar i olika längder, en kniv och en tång. Ett set för en vinnare! ..Förmodligen inte, men jag är förväntansfull ändå!

Bifogar bild på pappa när han precis hjälpt mig att, som jag uttryckte det ”trä tråden” i mitt nya spö. Jag har förutsättningarna och kunskaperna! Mamma blev nervös och förutspådde katastrofen. Jag får återkomma med uppföljning och lite after sales.

Min stora oro är hur jag ska lyckas ta död på alla fiskar jag drar upp. Antar att man måste ha lite känsla för det där, slå på rätt ställe, inte skära sönder vissa organ och så.. Men pappa ska följa med så jag antar att både jag och Emelie kan överlåta slaktandet åt honom, det ingår ju liksom lite i hans manliga åtaganden. Jag har packat ner en stor plastkasse att lägga alla mina laxar i. Det känns tryggt.

 

Duschkisserskan

En gång för ganska länge sedan skrev jag en text om hur det var när kvinnor på film duschar sexigare än vad vi gör i verkligheten. För er stackare som missat detta: Våt & Het.

Fick då en önskan om att jag skulle kliva ännu ett steg och spåna ihop nåt om kvinnor som inte bara filar fötterna och skrubbar sej, utan även kissar i duschen. Givetvis hade jag ju kunnat få ihop nåt fictionaktigt baserat på teorier och nånform av fantasier, men det är inte riktigt så jag jobbar i alla lägen.

Nu där emot – nu kan jag med stolt förskräckelse meddela att jag har sett en livs levande medelålders kvinna kissa i duschen. I en offentlig dusch dessutom. När jag berättade om hon som avlägsnade sin tampong (The Pull-out) inför allmänheten var det inte nån höjdare direkt, men jag vetefan om inte detta tar priset. Eller nej, kanske inte, men denna gången var det en mer påtaglig vidrighet som var svårare att undvika kontakt med.

Vi stod fyra kvinnor på rad. Jag som nummer tre från vänster. Bredvid mej, till vänster, stod hon som var nödig. Lång och slank och med snyggt tjockt brunt hår. Jag sköljde ur mitt balsam och såg hur det som en skumbäck ringlade sej längs mina ben, över fötterna och vidare ner i avloppet med allt det övriga vattnet. Likadana vita strömmar från dom andra kvinnorna joinade min. Från alla utom en. Från hon som stod jämte mej och drog schampot ur  det tjocka bruna håret kom det inte bara en vit, utan även en annan typ av bäck. Den var mörkgul och inte det minsta skummig. Det var dessutom inte någon liten klen nil hon bidrog med och det var uppenbart kaffekiss. Jag dricker själv inte kaffe, men lukten är inte svåridentifierad. Och hon som stod på vänstersidan om Nödiga Damen kände det också och tittade ner. Då hade vattnet på golvet stigit, virvlandet fått sej ett sömnpiller och den gulare strömmen drev likt en stillsam bayou kring de bådas tår. Påväg mot mina.

- Meh! Allvarligt asså!! utbrast den ofrivilligt goldenbadade grannkvinnan surt och klev kvickt undan. Hon blängde på kisserskan, tog sina flaskor och ställde sej i en annan dusch på andra sidan.

Urinladyn låssades som att det regnade och tittade oförstående sej omkring som för att ta reda på vad det plötsligt var som hade hänt. Jag förklarade min duschtid utgången, svepte in mej i min räkosthandduk och knallade iväg. Hon till höger blev också färdig fort. Kvar stod fru Knipövningsbehov och rodnade fläckigt på halsen och bröstet.

Kanske blev hennes vatten extra varmt när vi andra försvann. Så varmt att hon blev lite röd. Kanske. God stämning. Nu ska jag äta spagetti.

Rakning & förenkling

Som sagt – jag har alltså vatten hemma nu igen. Det är nice.

Lyxen att, i sitt hem, kunna tvätta sina kläder, diska sin disk, tvaga sin lekamen och bruka klosetten är privilegier inte alla är välsignade med. Det är ju trots allt bara år 2011.

Jag har firat återuppståndelsen med att noga raka benen, skrubba hela mej till maximal lenhet, bruka den fantastiska uppfinningen hårborttagningsmedel samt packa in min yviga lejonman i en god och näringsgivande smet. Luxus och väldoft! Det är förresten få grejer som går upp mot känslan av nyrakade ben mot lakanen i sängen. Man sover som en sten och vaknar inte på morgonen.
Det är i alla fall nice med vatten! Vem vet, jag kanske slår på stora trumman ikväll och laddar en maskin med smutsiga kläder!

Och annat. För er som har efterfrågat bättre tillgång till mina äldre inlägg, utan att behöva anstränga er genom att exempelvis använda det pedagogiska etikettmolnet, dom överskådliga kategorierna eller den simpla sökfunktionen. För er som tycker att dessa tre alternativ är för invecklade, så kan jag till er stora och genuina lycka nu meddela att Webmasterfilip har fixat ännu en ny grej. Syns här jämte. Ett fält som visar random andra inlägg. Dom blandas varje gång sidan uppdateras. Lite som att skaka om en godispåse, man vet aldrig vad som kan hamna överst och kommer det inget man tycker ser gott ut är det bara att ruska om igen! Så enjoy, bara att plocka. Smash n’ grab ftw.

Isglömskan

Herrejävlar vad halt det är ute nu!

Det är ju verkligen nåt man glömmer bort varje år. Det är ju inte direkt nåt nytt, men ändå har man lyckats förtränga det till nästa omgång.

Andra saker som lätt glöms bort är till exempel att man blir FÖR mätt om man käkar en kotlett till, att ingen av gästerna faktiskt uppskattar BH:n som hänger på kroken jämte handduken i badrummet, att man inte är ens i närheten av så skillad som man inbillar sej på att steka tunna fina pannkakor och att man ska städa till fiskarna innan dom börjar dö av, inte använda upphåvningen av lik som en påminnelse.

Men om isen då. Fan va blank och hal den är! När man kommer ut på morronen är det som om nån jeppe har kört fram och tillbaka på vägen med en zamboni. Bilarna kanar likt välvätta tvålar på ett nylagt kakel åt alla håll. Ner i diken, över på fel sidor, ut i korsningar, nerför backar och ut ur lutande parkeringsfickor. Jag är glad att min lilla golf har hjul med klor som den kan klamra sej fast med.

Vidare rapport. Igår fick jag reda på att mitt vatten tydligen är avstängt. Inte bara fruset utan även helt avstängt. Och där har jag gått omkring som en förväntansfull unge på julafton nu när det har börjat bli plusgrader. Vandrat fram och tillbaka mellan kranarna i den lilla kryddbod jag kallar mitt hem och testat om det kanske vill komma nån droppe. Men det kan jag ju tydligen glömma, eftersom det är avstängt. Man blir blåst varje dag. Såååå först plusgrader, sen rörmokare, seeeen vatten. All in good time. Det är tur att jag har ett långt fint tålamod och ett vänligt sinnat temperament. (Obs: sant)

Matnojan

Idag är det en såndär diffus dag. Fredag efter en söndag och innan en lördag.

Vi visste inte riktigt om vi var lediga eller inte så det bestämdes att det var frivilligt att jobba. Alla har jobbat, ingen mer än pappa, som är sjuk, har varit hemma.

Nånstans i ett svagt ögonblick i gårkväll kom jag på den fantastiska idén att utnyttja klämdagsluddigheten och börja dan med att träna. Så jag bokade ett pass Bodybalance. Yoga och pilates i en fin och plågsam symbios. Bra tänkt! I teorin.. I praktiken, i ottan när man lider av rigor mortis känns det inte riktigt lika bright. Meeeen det gick okej.

Jag längtar efter vatten i mitt lilla hus igen. Det är plusgrader ute nu så min hoppets låga har lite börjat blinka till ibland. Jag saknar att laga mat. Min matnoja kommer krypande i en takt som alltmer ökar i aggressivitet. Som en riktigt fet jävla tjockdimma över åkrarna en tidig vårmorgon rullar den in och snart går dom ut med varningar på radio till alla bilister. Dethär med ofrivillig bantning är verkligen inget för mej. Jag blir olycklig utan god mat, precis som jag blir av bristen på gos. Så för att åtminstone ta hand om en del av det där kommer helvetet braka loss i mitt kök i samma sekund vattnet behagar återvända!

Jag ska göra paella med massa goda musslor i, lammkotletter och rödbetor med chevre och hononug och nötter, pannkakor, kanelbullar, oxfilé med potatisgratäng och rödvinssås, våfflor, stuvade makaroner med isterband, honungshickoryribs med avokadobönsallad och klyftpotatis, marängswiss, grekiska fetaostbiffar med tomatmozzarellasallad, stroganoff med ris, kycklingtandoorigryta, rulltårta, fiskgratäng med ägg och ny svingod saft! Och detdär vara bara gripet från the top of my head! Precis nu, utan nån direkt betänketid! Det kommer balla ur ordentligt.

Jag vet precis hur det kommer bli. Jag lagar mat som om jag inte alls bodde ensam, det blir en massa rester som jag lägger i bunkar i syfte att ta med som lunch. Inget kommer frysas in, för det gör jag aldrig. Sen nästa dag lagar jag nåt nytt skoj som jag gör alldeles för mycke av. Det blir över, läggs i burkar och ställs i kylen. Tredje dagen lagar jag en tredje rätt, lägger i bunkar osv.. Komplett idioti. Men god mat! Välkomna.

Kisshamstervattenbloggen

Dethär med att vara utan vatten alltså.

Jag är lessen om jag tjatar, men det är verkligen en fascinerande ny värld. Tänk att man hade det såhär förr! Jag är tillbaka ett typ sekel i tiden! Det är en episkhistorisk upplevelse.

Jag har börjat vattennoja. Jag är lite uppvuxen under mammas mantra:
*** Ditt kiss ska vara både färg- och luktlöst, annars har du druckit för lite! ***
Och hurfan ska man klara det när man inte har vatten hemma?? Jag hamstrar flaskor från jobbet som den värsta typen av hamstrande hamster. Innan jag åker hem för dagen letar jag upp alla PET-flaskor jag kan hitta, fyller dem med vatten och proppar in dom i mina hamsterkindpåsar.
För jag har börjat få skräckvisioner om ett framtida nyponsoppeliknande kiss och våldsamma urinvägsinfektioner till följd av mitt bristfälliga vätskeintag. Dessutom får man kass andedräkt, ens övriga kroppsvätskor luktar illa och man får ful hy. Bland annat!

Min frukost idag bestod av ett knäckebröd och 2 liter vatten. Good times.

Fram tills nu har jag duschat hemma hos mamma och pappa. Varje kväll. Men igår när vi kollade på Anna Ankaprogrammet insåg jag att jag faktiskt är en idiot. Jag är en idiot som inte helt enkelt gör slag i saken, utnyttjar situationen och duschar på badhuset eller på gymmet. EFTER att jag har simmat eller tränat. Jag som har tjurat för mej själv för att jag inte kan träna framför tvn som vanligt nu. Varför har ingen av er talat om för mej att jag faktiskt har både gym- och simkort!? Varför hjälper ni inte min hjärna som uppenbarligen har vissa fabrikationsfel?? ..Nu har jag iaf, dock en vecka för sent, kommit på det själv. Så thank’s for nothing ^^

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress