Tagg vår

Våfflingspremiär 2011

Sammanfattning av gårdagen intelligensnivå:
A: – Alltså.. Jag har ALDRIG kissat i en vask!
B: – Inte jag heller.
C: – Inte jag heller.
A: – Men jag har suttit på en diskbänk.
B: – Jag också.
C: – Jag med…

Igår var det Våfflingspremiär hemma hos mej!

Det skulle mycke väl kunna betyda att det nu officiellt är nånslags vår. Det borde ju rimligtvis vara det med tanke på att klockan ställdes om till sommartid inatt. Kan man ju tycka.

Nåväl. Trevligt med våfflor igen! Jag känner på mej att det kommer bli en fin sådan säsong här i år. Igår var en ganska liten tillställning vilket passade ganska bra eftersom jag fuskade och körde inomhus. Jag vet, det är inte reglementsenligt, men det var kallt. Som fan. Många olika sorters tillbehör hade vi ialla fall! Alltid nåt. För er som inte är invigda i konceptet så brukar jag alltså köra Våffelpicknickar aka Våfflingar här hemma. Det innebär att man drar en lång orm till förlängningssladd ut på gräsmattan där man kopplar in våffeljärnet som är ett gammalt fornminne jag har fått av mamma. Sen bäddar man med massa filtar runtomkring i en yta stor som ett mindre afrikanskt land. På denna ö ställer man ut tallrikar, öl, kaffe, överdrivet många olika sorters sylt, grädde, jordnötssmör, sirap, honung, socker och en massa andra tillbehör som kan tänkas behövas.  Sen sätter/lägger alla sej på filtarna och käkar våfflor tills illamående uppstår. Då solar man lite ett tag för att sedan fortsätta tugga. En relativt angenäm tillställning om jag får säga det själv.

Jag är för övrigt sugen på att kolla på film, men det är för ljust och jag kommer behöva köra en replay på gårdagen snart igen. Och eftersom jag även är sugen på att sova känns risken ganska överhängande att det sistnämnda spelar ut det första och då kommer hela denna dan dö. Jag skulle faktiskt kunna vara lite effektiv och bädda i sängen. Med mina nya skitsnygga och mysiga lakan. Ja, igen. Jag har köpt nya lakan igen. Jag vet, det är fruktansvärt.. Och nej, jag behövde inte dom egentligen. Och nej, dom var inte speciellt billiga heller. Jag har nån thing för lakan. Känner att jag håller på att utveckla nån form av samlande. Det är inte bra. Jag borde samla på nåt billigare. Fina stenar till exempel. Eller pressade blommor i ett gammelrosa album med änglar på.

Jag borde även sluta åka så mycke taxi. Igår gjorde jag det igen. Fast å andra sidan – igår var okej, kan man ändå säga och låta som en annan alkoholist i förnekelse. Igår var okej för klockan var närmare fem (och det var ju inte igår inser jag nu, det var imorse) och bussarna gick inte och det var -5 ute. Ni hör ju själva. Totally chill. Men nästa gång! Då behöver jag inte ta taxi!

Nu ska jag gosa med lakanen och sannolikt somna. Nån kan ju dra ett sms eller nåt om nån timme och väcka mej kanske? Tack på förhand.

Ge mej tulpaner

Hej torsdag.

Det är alltså vår nu. Det är snart april och den första officiella vårmånaden är därmed över.

Påskliljorna blommar vilken dag som helst, bilden är tagen för fem minuter sen jämte huset här. På vägarna är motorcyklarna ute och leker och golfbanorna öppnar för säsongen till helgen. Par håller varann i handen på promenader i solen längs Prins Bertils stig eller sitter på bänkarna i Tjuvahålan, tittar på havet och håller om varann och männen i kvarteret tvättar sina bilar på uppfarten med sina gula Kärcher högtryckstvättar. Själv funderade jag på att täcka av grillen snart eller kanske köra en våffelpremiär, men jag vet inte. Vad tycker ni? Jag tycker det är kallt och mitt sinne är inte på topp. Trots att termometern visar att det faktiskt är varmt och trots att solen lyser och fåglarna kvittrar tycker jag det är kallt. Ute också. Men det kommer väl. Jag får lita på tulpanerna som i skrivande stund tränger upp ur jorden runt mitt lilla hus med räserfart. Tulpaner brukar ha rätt. Tulpaner blir man dessutom glad av. Hoppas dom blir många.

Imorron är det teater i Kulturhuset i Folkparken! Klockan sju. Johanna och hennes gäng spelar. Jag kommer vara där. Kanske ni med? Trevligt i så fall för jag kommer sannolikt vara där ensam.

Vårkärlek & traktorkaravaner

Nu tycker jag faktiskt att det räcker för idag.

Jag vill gå hem. Eller kanske inte nödvändigtvis hem. Och framför allt inte . Jag föredrar att ta bilen.  Jaja, jag vill inte sitta här iaf.

Det är kallt och luften är torr och konstig och jag har börjat få ont i halsen. Kass tajming med tanke på min imorgon kommande Osloweekend. Men det är vår ute. Det är positivt! Knoppar börjar slå ut, fåglarna hoovrar över gräsmattan, människor som tycker om varandra håller handen och bryr sig inte om huruvida andra människor ser eller får reda på att dom gillar varann. Katterna på gatan är kära i varandra allihopa och mjauar extra högt för att få kontakt. Dom ropar: Jag älskar dig!! Var är du!? Vem är du?! Någon!! Älskar du mig?!  Jag känner mig så ensam!! Jag älskar dig!! Är det nån där!? Älska mig!! Älska med mig!! Och nyss körde det förbi en hel karavan av sprillans nya gröna traktorer här utanför. John Deere, sånna med gula hjulsidor. Typ tio stycken! Galet. Man kan ju verkligen undra vart dom var påväg?

Traktorutställningar måste väl ändå vara ett bra vårtecken eller? Preppning av mark och allt vad lantbruksarbete heter som drar igång nu. Då behövs en ny maffig maskin. Triticum! Det är nåt av dom fyra sädesslagen som heter det.. på latin. Det fick man lära sig på biologin. Var det vete? Tror det. Ska man så vete nu? Eller när gör man det? Det finns ju nåt som heter höstvete iaf.. Är det för att man sår på hösten då? Fick man lära sig det på biologin? Säkert. Känns som jag inte minns nåt av det där. Och vad säger man? Åkrarna ska ryka tre gånger innan det är sommar Så heter det va? I vilket fall som helst tvivlar jag på att dom har rykt en enda gång hittills. Och nu lär jag väl dessutom bli lynchad av bönder Sverige över som förstår att jag inte ha nån som direkt koll på vad jag snackar om.

Det är kallt ute. Hoppas att påskliljorna jag planterade och ställde på trappen igår inte fryser ihjäl. Blommorna på bilden är inte dom jag planterade. Även om det hade varit väldigt fint så hade det tagit alldeles för lång tid att fixa en sån skog. Bilden är ifrån bordet inne på Plantagen där jag handlade. Till er stora besvikelse. Det får ni ta. Man blir blåst varje dag.

Bland prästkragarna

Man skapar sig nånform av bild av hur man tror det kommer vara.

Sen visar det sig så gott som alltid att det inte alls är så som man trodde. Och man blir egentligen inte det minsta förvånad, för innerst inne visste man hela tiden att ens egen vision var way off.

Att havet tyvärr glittrade lite för mycke, att trädgårdens gräs var lite för grönt, att blommorna doftade lite för gott och sanden var för lagom varm och verkligen alldeles för vit. Man borde insett att det faktiskt inte var speciellt realistiskt, men det gjorde inget att det var osannolikt just då, för vem tycker inte om att gå omkring i en fin värld? Även om man vet att en dag kastas man ut och vaknar på en asfalt som borde lappats för längesen tycks det ofta vara värt det ändå, för den där stunden bland prästkragarna och vallmona på ängen. Det är ju därför man gör om precis samma grej hela tiden, fast i olika tappningar. För, som jag skriver ibland, vi vet ju hur det är - det finns optimism och det finns dumhet och gränsen är fanimig hårfin.

Annat. Igår kollade jag på film. Hela dan. Sex stycken i ett svep. Sen var det typ dax att gå och lägga sig igen. Nästan en bedrift! Så idag, mest på grund av distraheringsbehov till följd av min optimism/dumhet, har jag varit lite duktigare! Har tränat, köpt en ny fet träskärbräda, kastat grejer på tippen, tvättat bilen och handlat blommor till mig själv. Om nån frågar kanske jag dock väljer att säga att jag har fått dom av nån annan, åtminstone buketten, för den ser onekligen fådd ut. Välarrangerad liksom.

Sådär, färdigt för idag. Nu har jag min tillåtelse att bygga ett mysigt söndagsbo i soffan och kolla på minst tre filmer till.

Ajuste! Det är vår ute förresten. Om nån mot förmodan skulle ha missat det. Mina tulpaner runt huset har börjat komma upp. Se bild. Dom blir väldigt många i år. Tulpanbarn överallt! Alltid nåt fint bland all skit, heter det ju. Hmm, tror jag ändrar mig faktiskt. Kanske måste ut och räfsa lite i rabatterna först, innan jag får kolla på film. Det är ju trots allt sol ute. Och varmt med.
Alltid nåt fint va..

Besviken & nersnöad

Det snöar ute. Jajjemen.

Riktigt slaskig snö mixat med 45 gradersregn. Och då, för er stockholmare som hann känna förvirring, menar jag vinkel. Inte temperatur.

Min bil hatar mej alldeles säkert rätt hårt nu. Den är åtminstone sur, lessen och besviken. För att jag väckte den ur sin vinterdvala för tidigt. Ännu värre tycker den väl om mej nu efter att ha ljugit för den igår när vi åkte på spa. Där stod den och myste i solen och blev badad och schamponerad och jag lovade vårguld och gröna sommarskogar. Den kan ju inte annat än känna sej trampad på liksom. Så! Nu har jag ännu ett relationsdilemma att reda ut här. Sweet. En aldrig sinande brunn!

Dock borde den känna sej lite smickrad. Det är många som promenerar förbi här utanför som går fram och känner på den. I hate that! Eller ännu värre – När någon parkerar jämte och påväg mot entrédörren går förbi bakom min bil och i passerandet drar handen över bakänden på den! Allvarligt? Visst, om man står stilla och lägger handen på den bara, det kan jag tycka är lugnt, men att repfrämjande släpa näven över lacken som kanske inte, framför allt vid denna årstiden, är minutiöst vaxad och dammfri. Totally not okay!

Nu snöar det ännu mer. Nu ska jag gå till kylen och äta upp snickarnas semlor. Dom kommer ha förståelse.

Bilden har ni sett innan, jag vet. Den är väl egentligen mest med i sak av utfyllnad denna gången.

Morgontaxi hem & vårtider

När jag gick mot taxin imorse vid drygt fyratiden kvittrade fåglarna.

Har inte riktigt bestämt mej än för om jag ska ta det som ett tecken på att jag inte bör va ute och leka så länge, eller som ett vårtecken. Tror jag kommer välja det sista. Eller köra nånslags kombo av båda.

Runt halv sex somnade jag i alla fall, för att vakna vid kvart i nio igen av en katt som mjauade ashögt utanför. Bestämde mej för att somna om. Då började grannen kapa ner träd med motorsåg utanför mitt sovrumsfönster. Antar att det är sånt får man ta om man vänder lite på dygnet.

Nu är det kväll och jag har gått och lagt mej. Vet inte riktigt vad jag har gjort med denna dan. Inte nånting egentligen. Eller jo, jag har varit och handlat. Skulle bara köpa lite smågrejer, mest för att göra nåt och för att se lite folk och för att vakna till. Nästan tusen spänn smällde jag. Visserligen på bra grejer som jag kommer klara mej ett tag på, men ändå, inte direkt ett paket mjölk och en påse apelsiner om man säger… Det där är bara ett av sätten mitt sinnesförvirrade dagstillstånd har tagit sej uttryck i. Shoppingen på Maxi. Och jag blev inte piggare av det heller, snarare tvärtom.

Ett annat uttryckssätt är alla smsen jag har skrivit. Massor! Men inte till massor av olika folk. Och jag har inte skickat ett enda av dom. Har legat och glott. Slötittat på nån halvkass film, stirrat på telefonen, tagit upp den och skrivit ett sms. Sen har jag omformulerat det några gånger, kortat ner, lagt till, fixat och ändrat. Och raderat hela skiten utan att skicka. Flera gånger, jämnt utspritt över hela dagen. Så kan det vara ibland. Så funderar man på om det kanske inte var lika bra, om det kanske inte ändå var en överflödig text man skrev som inte hade gjort nån gladare. Så kan man ju tänka för att försöka intala sej nåt så man slipper grubbla och lägga nån större energi på det hela.

Men som sagt, nu är det kväll och dax för mej att sova. Imorron hoppas jag att påskliljorna har börjat sticka upp runt huset! Lär ju inte va speciellt sannolikt dock, men man kan ju önska. Tyvärr kommer jag inte klara av att hålla mej vaken till 22:22, såvida inte nån väcker mej, så det lär väl gå kass med uppfyllandet av mina wishes ikväll. Godafton.

I’m a lumberjack and I’m ok!

Idag har jag fått på mej skumma kläder igen.

Jag vet inte hur jag alltid lyckas. Ser ut som en riktig skogshuggare. Eller nånform av ranchworker. Bara ett lasso, en hatt och en grep som fattas. Alternativt en yxa, en ståltermos och en korvmacka i bröstfickan.

Det är onsdag idag, för er stockholmare som inte har koll. Ute lyser en sol lite halvt igenom ett ganska tjockt molndis. Det ser varmt ut, men man blir ju som sagt blåst varenda dag. Kallt som fan är det! Jag har dock bestämt att jag får ställa på räsergrisen snart ändå. Oavsett om det är skitkallt eller lite mer vår. Den tionde mars! Det kan vi köra som preliminärgräns. Dock med reservation för eventuella chocksnöfall. Jag tror det blir sommar fortare om alla vi som har tillgång till en cab gör gemensamt slag i saken och plockar ut dom ur sina vinterbon nu. Då blir klimatet så illa tvunget att anpassa sej. ..Sannolikt.

Jag måste verkligen träna idag. Jag blir sämre och sämre på att hålla igång det där asså. Tragiskt att få det så svart på vitt att det krävs extrema åtgärder (typ avstängt vatten i 1,5 månad) för att få mej att träna på ett hyfsat seriöst och regelbundet sätt. Kanske borde jag inte kolla efter vettiga och någorlunda nya hus när jag letar? Kanske borde jag satsa på nåt med ännu mindre pålitliga ledningar än vad jag har idag? Kanske en liten fjällstuga som inte ens kan erbjuda elektricitet? Med en sinad vevbrunn en halv kilometer bort? Dåjävlar hade jag varit fit!

Igår på Maxi var det förresten en mamma som tappade en tårta. Det var kul. Hon gick omkring och sa åt sina söner att inte röra vid saker för då kunde nåt ramla ner från hyllorna och gå sönder. Sen greppar hon själv en stor gräddtårta på ett fat med ett såndär plastkupolslock över. Och dyngar den rakt ner i golvet med en ordentlig spräcksmäll och ett högt klafsfloffljud. Varpå sönerna snabbt snor runt, ser förödelsen med stora förskräckta ögon och halvvskriker i panik till sin mor, båda två exakt samtidigt:
- …DET VAR INTE JAG!!!
Hilarous.

Hattig text detta blev. Som nånslags dåligt uppstyrd rapport. Nu ska jag gå och fråga Henke vad han ska käka till lunch. Förmodligen nåt brunt. Han äter bara brun mat. Hejdå.

Return of the Monsters

Kommer ni ihåg spindeln som bodde inne i mitt badrum förra sommaren?

För er som inte har hört talas om honom så kan jag berätta att det var en stor varelse som man tittade på med skräckblandad förtjusning och respekt. Se bifogad bild.

Många tyckte att han förtjänade att dö. Inte minst mina vänner som duschade eller använde toaletten hos mej ibland. Man kunde liksom lätt få för sej att han skulle hissa ner sej i en tråd när man stod där inne med schampot rinnande längs ryggen och såg honom sitta i taket ovanför och glo. Creepy.

Jag dödade honom aldrig, däremot vallade jag in honom i en burk och sedan ur den och vidare ut på gräsmattan. Jag blev tvungen efter faktumet att vissa av mina bekanta meddelande att dom vägrade komma på besök så länge som monstret fanns inne i badrummet.

Anyways, jag tror att det har börjat bli lite ny spindelvakning. Kanske vårtecken? Jag får städa bort väv för jämnan numera. Dom börjar kliva ur sina vinterdvalesängar minsann! För övrigt har jag hört att man ska va glad om man har spindlar hemma, för det betyder att man inte har mögel. Eftersom spindlar vägrar bo på mögelställen. Så det så.

parentes

På tal om dethär med trädgårdsarbetet förresten.

Fan va fort det gick med våren. Fast det säger man väl varje år.. men i år gick det verkligen fort!

”Rosorna ska beskäras när björken har musöron” heter det ju. Vafan hade man på sej i år? En eftermiddag!? Sen var det för sent och björken hade löv som typ taxöron istället. Typiskt. Jag hinner aldrig med.

Top-5-spring-10

Top 5 just nu, utan ordning och utan större eftertanke.

Ananas/kokossylten från Lilla Kvarn, Hallands Fruktidustri på Nygatan. Förbannat god! Kan även slänga in dom skitsnygga burkarna och salladsbesticken jag köpte på samma ställe. ..Inhandlade även en mintstång till mamma som arbetspicknick, men den räknas inte riktigt.

Våren. Nujävlar i min låda! Mina tulpaner blommar snart, varje morron vid typ halv fem vaknar jag av hysteriska småfåglar, sommarhjulen är på, folk håller varann i handen, alla glassbarer öppnar, arrangemang med fina blommor ställs ut överallt i stan och man behöver inte ha tjock jacka längre.

Utgallringen. Nu är det mesta som jag har slösat tid och energi och inte minst pengar på snart borta. Skönt! Det värsta är att man märker inte hur befriande det faktiskt är förrän skiten är borta så det krävs ofta en insats från andra för att få en att fatta att man inte behöver dom där stenarna man har kört runt med i sin bil alldeles för länge.

Gos. Gärna på ryggen, i håret eller på benen. Men det mesta går bra faktiskt, jag är inte den som är den! =)

Saker att se fram emot. Till exempel att kunna sola ute igen, till exempel den ännu löst planerade resan med Anna och kanske även Freddy, till exempel att bada i havet igen (även om jag inser att det egentligen har funkat hela vintern), till exempel våffelpicknick i trädgården, till exempel att plocka jordgubbar, till exempel att kolla på fladdermössen som flyger omkring på kvällarna och till exempel grill på altanen.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress