Tagg vår

Vårtema & gruppbild

Ja, vad tycker ni? Ska vi göra en trend i detta att jag bara skriver ett enda, ett mediokert ynka inlägg per kalendermånad kanske? Det borde ju hålla alla hängivna läsare tilfresställda och spända av förväntan mellan varven.

Och jag tänker inte göra underverk idag heller, detta är mest bara en upplysning om att vi alltså befinner oss i perioden som kallas Svensk Vår. Denna vinterns och sommarens mellangård. Klimatets Ingenmansland. Ytan som vädergudarna får på sig till att totalt freestyla och testa sånt som dom länge velat ge sig på!

Det är tänkt att man ska bli pigg och fresh av ljuset och solen, men jag vet inte alltså. Jag är aldrig så megatrött på mornarna som nu och det är ju inte direkt så att man känner sig snyggare när man plötsligt får upp ögonen för sin blekgråa och blåskimrande, torrflagiga hud. Och grejerna jag drömmer!? Omfg. Är det också nåt som kommer med våren eller? Det är på morgonsovarstunden som driften av min hjärna verkar överlåtas till en arbetstränande psykiskt störd individ från tomtehospitalet. Var kommer skiten ifrån!? ..Eller ja, jag inser ju att det är jag själv som genererar detta, men det blir man ju kanske inte direkt lugnare av. Och sen ska man upp! Det är ingen Rönnerdal som skuttar med ett skratt ur sin säng efter ett uppvaknande ur en av mina drömmar om man säger.

Men visst, det är torr asfalt, videkissar, krokusar, kåta katter, motorcyklar, avtäckt hundbajs och högljudda fåglar. Sånt som hör till. Man ska inte klaga.

Så vad har hänt den senaste månaden då? I korta drag. Lite olika premiärer har ägt rum! Våffelpremiären, Lunchgrillingspremiären, sommarhjulspremiären på nya bilen, Fiskepremiären nere på piren… Säkert fler! Hoppas på en Sola-i-bikinipremiär snart med för en uppstyrning av dödslooken. Jag har även tagit nya räserbilen på dens första roadtrip! En sväng ner till Ales Stenar och en del runtkringlande i skåneland med småstopp vid tilltalande slott, vattentorn och gårdsbutiker. Trevligt! Det har varit påsk och den obligatoriska äggletardagen med Familjen Freakshow har avverkats, för er som inte har koll på denna tradition kan jag varmt rekommendera mitt inlägg från 2008 som behandlar ämnet. Kan läsas här: Eggbert

Nu är det lunch. Jag har varit duktig och gjort awesome matlådor till alla fem arbetsdagarna framåt. Veckans tema är Vilda Djur. Älgar och rådjur i blandade åldrar, kön, stycken och utföranden! Alltid fint. Hejdå.

PS. Bifogar en mkt fantastisk gruppbild med fantastisk rörelse i från den fantastiska Våffelpremiären! Saknas gör Freddy och mamma. Men dom var med också. Och nej, det är inte för att dom har kollat på filmen i The Ring som Tim, Lisa och Linda ser ut som dom gör. DS.

PPS. Årets nykomling på våffelbuffén är förresten krossade/mortlade polkagrisar! Mkt bra! Passar fint ihop med chokladsås och grädde. Tips. DDS. (skriver man två D som avslut också?)

Våffelpremiär 2013

Dallrig & tunnhårig men hjälpsam & inte lat!

- Åh! KOLLA vad ditt armfett dallrar om man vickar såhär på din arm!!

- ..Har ditt hår blivit tunnare? Din fläta ser tunnare ut idag än sist..

Två peppiga inputs jag fick tilldelat mig igår. Igår var sannerligen en dag som gick i uppmuntrans tecken. Jag firade med att köpa mig en blommig vårklänning som jag ser inte bara fet utan även gravid ut i. Jag övar just nu på att bära den med självdistans och quinnoaccept. Det är en hård skola. Ett dallrigt och tunnhårig helvete.

Men! Glada flickor är söta flickor! Det vet vi, så det är bara att köra vidare och snabbt som fanken försöka få ihop en såndär Topp-5 lista med bra grejer om sig själv! Så man inte totalt dukar under. Så here goes:

 Topp-5 Emmas bästa Fredag 30/3 (utan inbördes ordning)
– Jag doftar gott och lagom mycket. Jag går inte runt och stinker alldeles för mycket parfym som en gammal dam.
– Jag har passerat Silkesvante-, Dåligt samvete- och Tycka synd omstadiet. Jag slösar inte mitt liv och framför allt inte mina pengar på sånt som inte ger mig nåt tillbaka.
– Jag förnyar och förbättrar. Gammal luft ut. Ny luft in. Jag är bra på att riva bort dom kassa sidorna i boken.
– Jag har en söt, snäll och omtänksam pojkvän som tycker om maten jag lagar.
– Jag är hjälpsam och inte lat.
– I morse kunde jag fylla i min prick ett halvt kilo under den förra. Linjen går, om än sakta, fortfarande neråt.

Sådääärja. Där fick ni! Nu får ni göra likadana och visa för mig, så blir det rättvist.

Vidare kan jag meddela att till vår stora förvåning tog vi hem andraplatsen i quizet igår. Vi har under en tid legat fastlåsta under en förbannelses svarta täcke. Envist har vi kraftsat på tyget med våra naglar och nu, nu äntligen! Nu anade vi en ljusglimt mellan fibertrådarna. Det finns hopp för oss! Nästa vecka, dåjävlar.

Vidare 2 kan jag även tala om att jag har kastat min crosstrainer. Alltså bokstavligen. Jag åkte till soptippen och slängde ner den i metallskrotcontainern. Därmed absolut inte sagt att den inte var nåt jag egentligen behöver, för det ska gudarna veta – att om nån behöver motion är det jag. Jag ska inte tro att jag löser nåt med att gå och få hybris bara för min Libra-linje går neråt. Jag kommer sannolikt ångra mig och så småningom kommer jag även minnas hur dyr min OrbiTrek var. Till mitt försvar i saken griper jag - Jag använde ju ändå inte den! och -Där var ändå nåt trasigt i den! och -Den bara stod ju där och var asdammig! Än så länge är jag nöjd.
Och nej, INGEN av er kunde ha FÅTT den istället.

Detta får räcka för nu. Jag hittade ett paket choklad här.. Måste kolla lite på den. Hejdå.

Emmas Drivhus

Idag är det dagen efter Vårdagjämningen, dagen efter Nouroz – Det persiska nyåret.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det, ingen av dagarna är för mig direkt överdrivet speciell, det var väl kanske mest bara för allmän info.

Igår påbörjade jag driftsättningen av mina nya trevliga trädgårdslandsfållor. Jag har fått finfina pallkragar av kusinJohan som det ska odlas i. Och det kommer bli AWESOME! Inledningsvis infann sig grova beslutsproblem kring vart dessa skulle placeras, mycket karaktäristiskt för Vågen. Ett enda långt tidsslöseri i patetiskt velande. Så äkta. Det hann bli kväll och kass väder innan jag hade bestämt och stegat ut och friräfsat platsen. Men det blev bra!

I projektet ingick delmomentet Kompostjord. Det var då jag fann mig själv. Hängande över, med min grävgrep djupt begraven ner i komposttunnan förundrades jag över hur fantastiskt fin jord det hade producerats över vintern där i. Det  var ju ett mirakel! Jag kände mig rik och speciellt utvald som tilldelats denna underbara gåva. Exalterat och nästan maniskt skyfflade jag hink efter hink full med mull genombruten av kräftklor, äggskal och avokadoskinn. När jag plötsligt fick distans och såg mig själv som från ovan, där jag likt en fet grävling i extas hängde över kanten. Jag tänkte melankoliskt men samtidigt lite nöjt:
- Hus, barn, Volvo och livförsäkringar är ingenting. Det är när man kommer på sig själv med att vara såhär överdrivet jävla lycklig över kompostjord som man faktiskt kan förklara sig vuxen.
Episkt. Jag skyfflade vidare.

I mina små drivbänkar ska det, om det är av herrskapets intresse, odlas squash (bifogar bild på försådden som igår skickade upp sitt första lilla bladpar ur jorden i mitt somrumsfönster), avlånga rädisor, storbladig ruccola, blandad plocksallat och sockerärtor. Kanske en och annan rödbeta. Får se om det får plats. Eventuellt välsignar jag er med fler bilder från projektet en annan dag.

Tillbakablick från lövhögen

Jajjemen, jag hade bestämt att jag inte skulle skriva mer om våren, men det fattar vi ju alla att det var en lögn! Mer vårrelaterat kommer det bli. Sen sommar. Då får ni exakt likadana inlägg fast ny säsong.

Igår inledde jag Operation Uppsnyggning runt huset. Jag klippte bort gammalt visset och gjorde plats för nytt. Räfsade ihop löv i stora högar och gav tulpaner, påskliljor och kärleksört plats och ny luft att andas. Jag skrapade mossa, sorterade stenar, knipsade grenar sopade grus och bar bort skrot. Tomas hjälpe mig att spika fast min förrymda spaljé.

All dandy! Kan man ju tycka. Och efter ett tag blev det riktigt trevligt och bra med. Men inte till en början. Jag gick ut med stort räfsarsug och en ofantlig entusiasm. Det var sol och fåglarna kvittrade men när jag satt på huk och repade visset gräs längs rabattkanten överväldigades jag av en helt otrolig mörkerkänsla. Jag blev, trots att jag var glad, nedstämd. Mkt märkligt!
Men eftersom jag är känd för mitt stora intellekt och enorma slutledningsförmåga kopplade jag ju ganska fort och fattade att jag hade restfragment av gammalt program kvar. Att det var såhär och hundra gånger värre jag mådde förra året ungefär vid denna tiden. Då jävlar var det dunkelt.

Ganska intressant det där, hur ens hjärna kan, bara genom att man gör nånting som man inte gjort på ett tag, gräva fram en massa skit och slänga i ansiktet på en. Som att ligga där bland löven och plötsligt böka fram ett färgglatt påskägg som visar sig innehålla mögliga ostskalkar, jordiga glasskärvor, en död mus och en urlagd snus. Surprise!
Note to self: Kör en extra defrag av hjärnan.

Ibland är det bra att ha bloggen också! För jag är en tvivlare och jag har verkligen ingen som helst koll på tid. Jag kan säga att det nog har gått 5 veckor när det egentligen är ett och ett halvt år som har passerat. Så för att bekräfta min teori om mitt sinnestillstånd bläddrades det bakåt i datumen. Och mycket riktigt. I krokarna fanns ett typiskt inlägg, ett av den typen som mamma brukar säga att jag inte skulle skriva. Och kort där efter ännu ett, visserligen med ordentlig vårkänsla i, men ändå med samma underliggande ton. Intressant! Sherlockhatten satt som en smäck!

Om ni är intresserade kan ni ju läsa själva. Det är enligt min mening ganska trevliga texter! Man har ju skill.
Bland Prästkragarna
Vårkärlek & Traktorkaravaner

Nu ska jag och mamma iväg och köpa täckbark! Sen jävlar. Sen ska det styras upp där hemma. Jag återkommer med bilder från projektet senare, tills vidare får ni hålla till godo med en påsklilja från här jämte mitt kontor.

Jag tror förresten jag lite tar tillbaka det där om att jag är en tvivlare, för det är jag inte alls. Jag tror oftast på vilken skit som helst bara det presenteras bra för mig. Jag är alldels för blåägd och kan övertalas till det mesta, så det där med tvivlandet vet jag inte riktigt varifrån jag fick. Det var nog bara bristande ordförråd.. Kanske? Eller jag kan åtminstone revidera och istället lägga in att jag är en tvivlare när det kommer till min egna förmåga. There!

Trevligt! Men kallt. Men trevligt! Och köttbullar.

Sen jag skrev nånting här senast har det hunnit bli vår, bli vinter igen och nu är det vår. Igen.

Påskliljorna är uppe och redo att go nuts runt huset vilken dag som helst. Knopparna på rosenkvittenbusken är fruktansvärt många och hundbajset ligger i blottade bajsgrusdrivor längs alla vägar och trottoarkanter och min bil ska snart in på helrekond. Vår per definition. Trevligt.

Jag har egentligen inte så väldigt mycket att rapportera, kände väl mig mer förpliktigad att meddela att jag faktiskt lever. Kan i alla fall göra det hela lite mer färgglatt med att bifoga några mediokra bilder från en av helgens promenader! Ni får kartan också. Bonus. Vi tog den spännande rundan ner till oljehamnen och kollade på stora läskiga byggnader, taggtråd, larmskyltar, rostiga lastfartyg från Panama fulla med metallskrot, rykande skorstenar och ihopknövlade bilar. Trefligt! Men halvstorm och kallt. Men trefligt. Men kallt. Och blåsigt.

Inser nu när jag ser bilderna att dom inte alls rimmar bra med min vårinledning, att jag borde kanske haft nån bild på nån krokus eller liknande för att bygga vidare på mysighetsstämningen. Något som prunkar hade ju onekligen varit på sin plats. Men det får kanske bli nästa gång. Snart kommer ju trädgårdsarbetet igång i lite högre växlar, då lär ni få så ni tiger i vilket fall som helst.

Vidare. Igår var vi på köttbullsfrossa hos Elisabet och Thomas! Det är alltså Freddys kära mor och hennes käre man. Vi var hurtiga och gick dit! Försk till promenad är det nya temat. Sen käkade vi så vi höll på att stryka med och det tillmötesgående värdparet fick snällt skjutsa oss hem eftersom vi hade förlorat förmågan att gå. Typiskt. Men goda köttbullar var det! Jag har även spelat bort knappa 400 kr på trav. Men nästa gång! Nästa gång, dåjävlar tar vi hem storkovan!

Himlafenomen, vårtecken & country

Jag hade ju lovat att berätta sagorna om intervju 1 och 2 på träningen. Detta har helt fallit bort, men here goes!

Jag delar upp det för enkelhetens skull, så blir det inte så mycket för er att läsa. Så har ni nåt att läsa ikväll också. Rimligtvis börjar jag med story 1.

Observera för övrigt att det har hunnit bli vår! Tulpanerna sticker upp och snöhelvetet smälter bort. Det är en karaktäristisk vårdimma ute. Och igår natt låg månen, Jupiter och Venus i en diagonal linje på himlen. Romantiskt och storslaget och världsligt på samma gång! Det dröjer 22 år tills det händer nästa gång! Bara som en parentes. Ni som såg det – Grattis!  Ni som missade det – Nästa gång ni får chansen är ni relativt gamla människor.
Nåväl. Vidare.

 

Sagan om flickan med stråhatten
(eller Skolbarnsintervju 1)

Det var en helt vanlig dag och jag var på mitt dagliga (läs: inte dagliga) pass. Tillsammans med en drös andra hurtiga motionärer brände jag kalorier i nedre delen av lokalen, i den övre sprang två män på löpband.

Plötsligt kom det två unga flickor inpromenerande! Med kamera och block gick de målmedvetet fram till killen på cykeln till höger och frågade:
- Hej, vi gör ett litet reportage för vår skoltidning om vad folk lyssnar på medan dom tränar! Får vi skriva om dig?
Killen svarade artigt på flickornas frågor. Han berättade att han lyssnade på hårdrock och flickan med kameran tog en bild på displayen på hans iPod. Kvinnan bredvid lyssnade också på rock och flickan tog en bild på bandmedlemarna i Takida som visades i hennes mobil.

De tu gick omkring i lokalen och intervjuade effektivt. Intresset för de olika svaren var högt även bland oss andra, alla lyssnade på varandras redovisningar med stora öron och riktande blickar. Dom flesta meddelade att det spelades hårdrock eller house/dance/trance. Det verkade vara en genomgående trend och flickorna med blocket och kameran började nog se mönstret.

Sen kom dom fram till mig som stod på min crosstrainer och svettades ocharmigt på överläppen.
- Hej, vad lyssnar du på idag? frågade flickan med blocket och log snällt med pennan i högsta hugg.
Jag harklade mig, såg hur alla i rummet lyssnade och svarade lite lagom tyst:
- Eheh, country.. 
- Ursäkta? Vad sa du för nåt? Flickan med blocket som sannolikt var inställd på att svaret skulle bli hårdrock uppfattade inte det främmande ordet. Jag fick upprepa.
- Country.
- ..Va? det var som hebreiska för flickan.
- Haha! Christ.. Country! Repeterade jag och skrattade åt situationen.
Killen på cykeln bredvid som hade fått sin display med bilden på Swedish House Mafia fotograferad såg på mig med ett brett flin. Flickan med blocket skrev och flickan med kameran frågade om hon fick ta en bild.
- Javisst, svarade jag och halade fram mobiltelefonen.  Oj, fast just nu var det visst sydstats! Jag kan byta så det stämmer med det ni har skrivit. Flickan med kameran tog en bild innan bytet, det blev ett foto av en tecknad man med en pipa och sydstatsflagga, därefter knäppte hon en bild av Darius Rucker.

De avslutade med en ung kvinna längst in. Hon lyssnade på house. Flickorna tackade för sig och gick. Killen på cykeln jämte vände sig med ett smajl mot mig igen och sa med lite eftertanke:
- ..Otippat!
- Tackar! svarade jag artigt som alltid.

 

Awesome! Ännu en gång skiljer man sig på ett tragikomiskt sätt ur mängden! Att jag lyckades få med både en sydstatsflagga och countryvärldens sannolikt enda svarta artist måste ju även ses som nån form av bedrift! 
Bifogar bilderna med låtarna som spelades länkade. (Ni får trycka på bilden för att få fram låten om ni inte lyckades räkna ut det själva) 

   

Bindan med blodCypern i (eller Inbillad Vårkänsla)

Precis innan jag lämnade kontoret kom jag på att jag ju hade utlovat ett inlägg till idag.

Jag kände spontant att det inte var möjligt att åstadkomma en text som kunde väga upp för föregående mörker, även om jag har nu förstått att en del av er fann den misär jag presenterade relativt underhållande. Så jag funderade på att skita i det, alternativt var jag inne på att publicera ett stilla ”Dra åt helvete! Bara glöm det!”

Men! Som från en skänk från ovan dök den upp. Och jag ÖNSKAR att jag tog en bild på den, inte för att den i huvudsak såg helt bisarr och totalt vidrig ut, utan mer för att ha delat med mig av den underbara sommarkänsla den spred.

På golvet inne på Meddos toalett låg den. Mitt på golvet, typ en meter framför toalettstolen. En väl använd binda.
-Men fy vad äckligt! Vemfan gör nåt sånthär!? var det första jag tänkte. Men sen såg jag det… Blodet som hade börjat mörkna och anta en mer brunare ton utgjorde formen av Cypern. Lite mörkare klumpigheter i den bredare delen visade var bergen i landet fanns. Kartbilden var slående! Och genast gled mina tankar iväg till sommarvärme, sol och brusande vågor på en medelhavsstrand, istället för att tänka på den stackars sate till städpersonal som skulle tvingas plocka upp den begagnade hygienprodukten från golvet tidigt nästa morgon.

Det blev vårkänsla, jag såg solen utanför, hörde fåglarna kvittra och kom ihåg att jag faktiskt hade haft lite samma feeling imorse när jag åkte till jobbet. Det hade jag förträngt och begravt under dagens bitterhet. Verkligen tragiskt och amatörmässigt, helt icke enligt min livsfilosofi. Jag kunde riktigt höra hur dom där borstbilarna kom åkande och sopade bort gruset från vägen nu, hur smältvatten porlade i små bäckar längs alla trottoarkanter, hur män släpade ut sina motorcyklar ur garagen och teststartade dessa okristligt tidigt varje lördag- och söndagmorgon.  Björkens löv växte från små prickar till allt större musöron. Vårkänslan!
Hm.. Nu saknar jag min sportbil. ..Typiskt.  Bifogar bild och känner mig ond som adopterade bort den.. 

 

Kakhysteri & muskelförfall

En helg med kakor och tårta till förbannelse har passerat.

Linda har haft dessertbordsprojekt i min trädgård med mitt ytterst snygga gamla vita skrivbord.

Trevligt! För er som inte vet vad hon pysslar med så går det alltså ut på att hon riggar ett hysteriskt bord fullt med tårta, kakor, cupcakes, saft, blommor och andra angenäma attribut, sen fotograferas hela ensemblen. Och sen får jag käka upp allt, vilket jag likt en fet ponny givetvis gör och därefter drabbas av ångest i ungefär en kvart. Speciellt nu, när jag inte direkt är eller har varit på topp, gick det extra lätt att tugga i sej alldeles för mycke. Tror jag har slagit alla rekord i sockerintag denna helgen. Jag har dessutom jättekonstig träningsvärk i armarna efter att ha kånkat omkring bordet i hela trädgården eftersom Linda inte kunde välja träd. Men snyggt blev det tillslut i alla fall! Det snyggaste bordet hon gjort hittills om jag får säga det själv, men det berodde givetvis mest på mitt awesome skrivbord och utomordentligt trivsamma snea päronträd!

Bilder lär komma upp inom kort på Lindas sida, men jag kan bjuda på en liten medioker försmak av dokumentation från min mobil här nedanför så länge. Håll till godo.

Andra aktiviteter under helgdagarna: Vi har kollat på film, käkat sallader av olika slag, jag har oljat in verandan, mitt nya utebord som pappa kom och lämnade i söndags tillsammans med 4 snygga stolar har fått en ny fin sandpapprad yta, vi har spelat en miljard rundor Sprut-Uno, jag har varit på Emelies och Andrés loppis och blivit påprackad saker, jag har röjt upp i skräprummet och tvättat typ 8 maskiner tvätt, grannens katt har fått våldsgos, det har haglat jättestora hagelbollar och åskat, jag har skurit mej i fingret, fått en bukett liljekonvaljer och andra bra växter till barkisen av mamma, varit ganska lessen, ätit olika surdegsbröd bakade av Christian och Filip, missat Emmelis vernissage och fortfarande inte blivit rik.

För övrigt måste jag verkligen börja motionera mer igen. Mina magmuskler verkar har lagts i träda och jag får ont i ryggen för minsta lilla skit. Går och lägger mej i sängen och på morronen när jag vaknar känner jag mej helt ledbruten. Allt på grund av mina allt mer borttynande muskler. Jag har dessutom börjat uppleva problem med att bära omkring mina barksäckar och stenplattor i trädgården. Tragik! Jag borde åtminstone kunna lyckas åstadkomma regelbundna promenader kan man tycka. Jag om nån har ju verkligen bra promenadförutsättningar med tanke på var jag bor. Pinsamt. Vill nån följa med på promenad?

Fire Airlines. Ok, Go!

På onsdag kväll bär det av mot Arlanda. För att på torsdag morgon flygas vidare mot Zürich, för att sen landa i Shanghai.

Jag har egentligen inte alls tid, men det får jag inte säga eftersom jag har vänner och bekanta som skulle kasta sej likt hungriga gamar över mina biljetter i fall av urbackning. Jag kommer inte backa ur, det är lika bra ni flaxar iväg med era tufsiga vingar. Sätt er i nån annan kaktus och glo!

Jag är inte det minsta flygrädd, men igår såg jag en dokumentär om flygplansbränder. Dom pratade massor om den hemska brandolyckan som hade utbrutit i ett plan som inte ens hade hunnit lyfta. China Airlines. Vad passande va? Smooth. Eller jag såg inte ens programmet! Jag låg i sängen och så gott som sov och mina öron tog duktigt in ljudet från tvn inne i rummet jämte. Som stora biltvättsvampar sög dom in statistik om överlevande i krascher jämfört med bränder, fallhöjder, giftgasmängder och sekundintervall mellan explosion och död. Fast sen somnade jag ändå, mitt i. Och vaknade inte förrän tvn stängdes av, så jag fick aldrig veta om det slutade lyckligt eller inte. Sannolikt inte.

Det är egentligen inte själva konceptet flygolyckor jag är orolig för faktiskt, men när jag snöar in på hela grejen kring eventuell pinnavtrillning, vad som skulle hända med allt och alla om man bara plötsligt ofrivilligt kastade in handduken.. Alla saker man skulle, när man ligger där och kvävs av brandrök, ångra att man inte sa, gjorde eller fixade. Alla obetalda fakturor, alla saker man hade lovat att ordna, alla saker man ville se, känna och uppleva. Det är den biten som kan ge mej den där lite stirrande blicken emellanåt. Har absolut inget med flygplan att göra. Egentligen. Även om jag stannar hemma så kan jag ju liksom bli påkörd av en buss härutanför imorron, jag kan stryka med av allt möjligt, men så kan man ju inte hålla på och noja. Löjligt!  Men ibland provocerar man fram det.

Det är i alla fall vår nu. Officiellt. Får man väl ändå säga? Det är varmt ute, jag har köpt mitt livs första par vita byxor, par håller varann i handen på torget, krokusarna är nästan överblommade, solarierna är alltid upptagna inne på Meddo och projektet med barkaltanen på framsidan av mitt hem är påbörjat. Vårtecken. Eller hur? Vi får väl se. Ikväll ska jag leka med Anna iaf. Nice. Hejdå.

Paj, spel, vin, film, gos, löv & tävlingsreklam

Måndag idag alltså. Har ni den rätta känslan eller?

Det är sol ute. Och blå himmel, sånär som på ett ensamt moln stort som, mellan tummen och pekfingret härifrån mätt, en golfboll som åker omkring däruppe. Men det är fortfarande kallt som fan.

Händelserik helg. Linda har testat sina Walnut, caramel & chocolate ganache tartelettes på mej. Jag är ju lite av hennes försöksdjur skulle man kunna säga. Det syns om inte annat på min kropp. En vanlig dödlig människa skulle kallat just detta bakverket nåt mer i stil med Små jäkla pajer med choklad- och kolaklet i. Mkt goda! Och dryga. Jag kontrade med att spöa henne i först Matspelet och sen utklassa henne i Dinosaurmemory. Jag tror hon var glad ändå. Hon fick titta på när jag rensade i rabatterna också. Det gillade hon garanterat. Christian kom förbi en sväng och sa hej med, fast han ville inte stanna. Därefter följde trevlig spontan ostochvinkväll med Sofia och Anna i mitt kök som sedan övergick i fest hos Tomas med Johannagänget inne i stan. Tajt schema. Taxi hem fastän jag inte fick egentligen. Det var lördan. Fredan va fin också har jag för mej. Kommer inte riktigt ihåg. Tror jag kollade på massa film. Det blir lite snabbrapport här, det får ni stå ut med.

Söndan var ganska grå och ångestladdad men helt okej ändå. Jag tvättade bilen, räfsade och rensade i rabatterna, diskade, kollade på två filmer, snittade upp högra handens insida och fingrar och avslutade med att mysa och dega med Freddy. Helt okej ändå, trodde det skulle bli en generellt sämre dag, söndagar tenderar att bli det. Ingen vill leka på söndagar. Men visst, helt okej. Hade dock kunnat vara utan slitsa-upp-nävenbiten såhär i efterhand när jag utvärderar.. Det gör ont när jag jobbar. Lite. Jag får styra musen med vänsterhanden. Benga tyckte jag var gnällig dock, han sa att det ju (citat) förfan typ inte ens syntes ett jävla skit! Men jag vet inte, hans riktlinjer för vad som räknas och inte räknas känns inte helt okej. Han som vässar en tandpetare för att spetta loss djupt inborrade metallflisor ur sin egen ögonboll utan att tveka.

Idag har jag för kännedom varit smakfull och iklätt min överkropp i en grisfärgad (hud-) och mystisk tröja. Jag har även värsta extremrufsiga svintoliknande trollhåret. Får försöka mej på att reda ut det ikväll. Jag borde väl lägga ut en bild på antingen min uppskurna hand, snedseglarfrillan eller Lindas vinstlåda för att göra detta till ett mer substansrikt inlägg, men ni får istället en medioker detaljbild av tröjan. Suck it. Nu ska jag hem.

Förresten! För er som har missat det så har Linda en awesome tävling ute nu igen. Man behöver inte göra nånting för att kunna vinna! Inga sketna slogans eller dikter eller nåt man måste krysta ihop. Bara en mejladress behövs! Man kan vinna en fet låda full av skumma grejer.
Check it out på hennes sida: Call Me Cupcake, Tävling

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress