Tagg Våfflor

Vårtema & gruppbild

Ja, vad tycker ni? Ska vi göra en trend i detta att jag bara skriver ett enda, ett mediokert ynka inlägg per kalendermånad kanske? Det borde ju hålla alla hängivna läsare tilfresställda och spända av förväntan mellan varven.

Och jag tänker inte göra underverk idag heller, detta är mest bara en upplysning om att vi alltså befinner oss i perioden som kallas Svensk Vår. Denna vinterns och sommarens mellangård. Klimatets Ingenmansland. Ytan som vädergudarna får på sig till att totalt freestyla och testa sånt som dom länge velat ge sig på!

Det är tänkt att man ska bli pigg och fresh av ljuset och solen, men jag vet inte alltså. Jag är aldrig så megatrött på mornarna som nu och det är ju inte direkt så att man känner sig snyggare när man plötsligt får upp ögonen för sin blekgråa och blåskimrande, torrflagiga hud. Och grejerna jag drömmer!? Omfg. Är det också nåt som kommer med våren eller? Det är på morgonsovarstunden som driften av min hjärna verkar överlåtas till en arbetstränande psykiskt störd individ från tomtehospitalet. Var kommer skiten ifrån!? ..Eller ja, jag inser ju att det är jag själv som genererar detta, men det blir man ju kanske inte direkt lugnare av. Och sen ska man upp! Det är ingen Rönnerdal som skuttar med ett skratt ur sin säng efter ett uppvaknande ur en av mina drömmar om man säger.

Men visst, det är torr asfalt, videkissar, krokusar, kåta katter, motorcyklar, avtäckt hundbajs och högljudda fåglar. Sånt som hör till. Man ska inte klaga.

Så vad har hänt den senaste månaden då? I korta drag. Lite olika premiärer har ägt rum! Våffelpremiären, Lunchgrillingspremiären, sommarhjulspremiären på nya bilen, Fiskepremiären nere på piren… Säkert fler! Hoppas på en Sola-i-bikinipremiär snart med för en uppstyrning av dödslooken. Jag har även tagit nya räserbilen på dens första roadtrip! En sväng ner till Ales Stenar och en del runtkringlande i skåneland med småstopp vid tilltalande slott, vattentorn och gårdsbutiker. Trevligt! Det har varit påsk och den obligatoriska äggletardagen med Familjen Freakshow har avverkats, för er som inte har koll på denna tradition kan jag varmt rekommendera mitt inlägg från 2008 som behandlar ämnet. Kan läsas här: Eggbert

Nu är det lunch. Jag har varit duktig och gjort awesome matlådor till alla fem arbetsdagarna framåt. Veckans tema är Vilda Djur. Älgar och rådjur i blandade åldrar, kön, stycken och utföranden! Alltid fint. Hejdå.

PS. Bifogar en mkt fantastisk gruppbild med fantastisk rörelse i från den fantastiska Våffelpremiären! Saknas gör Freddy och mamma. Men dom var med också. Och nej, det är inte för att dom har kollat på filmen i The Ring som Tim, Lisa och Linda ser ut som dom gör. DS.

PPS. Årets nykomling på våffelbuffén är förresten krossade/mortlade polkagrisar! Mkt bra! Passar fint ihop med chokladsås och grädde. Tips. DDS. (skriver man två D som avslut också?)

Våffelpremiär 2013

Jul, Nyår, Våfflor & Fredag den 13:e

Kära Dagbok,

Det har löpt en låg tid sedan vi senast sågs. För detta är jag givet en aning skamsen.

Jaja, jag vet att det var sjukt längesedan jag skrev nånting här. Jag har fått protester per sms, vänner har anmält mig som försvunnen hos Polisen och skallgångskedjor har sänts ut i skog och mark med män iklädda blåa HellyHansentröjor, med lampor i bältena och vissepipor i munnarna. Förmodligen.

Nåväl. Julen har passerat. Den var fin. Höjdpunkter, utan större eftertanke, bara från the top of my head: 1. Kusinemeli har ett kid i sin mage, den ska heta Jöns-Carl Jönsson Carlsson. 2. Jag kremerade revbenen, dom blev svarta och crunchy. 3. Ingen snö. Awesome!
I övrigt kan man säga att julen har gått i tjockhetens tecken. Freddy fick hela två personvågar i julklapp. Två stycken, från två olika familjer, oberoende av varandra. Han blev glad men inombords bara ”I die now, javisst hejdå”. Jag i min tur fick det lite mer direkt. Där vi stod i kön till buffén med tallrikarna i nävarna kastade Kristina det likt en sandig manet i ansiktet på mig:
-Emma, har inte du blivit ganska.. Eller.. Hm hur ska jag säga..? ..Har du blivit lite ..kraftigare sen sist vi sågs?
Läs: -Emma, du har blivt SÅ fet! OMG! 
Julafton följdes av Juldagen och Annandagen hemma hos Freddys släkt i djupaste Småland. En tvådygnsorgie i friterade kakor och must. Det blev lite som vår finalhållplats på death row. Den sista måltiden.
Vi skaffade avancerade appar till våra Androids som visar viktkurvor. Hejdå.

Nyår var trevlig även. Jag var förkyldast (är det den rätta böjningen verkligen?) i universum men anser trots detta att jag lyckades åstadkomma en någorlunda gemytlig tillställning i mitt lilla hem. Med en förbannat fin trerätters, dyra fyrverkerier, öl och remarkabla mängder White Russian och goda vänner fick vi allt till det!

Jag har även hunnit med att hålla årets första våffling. Det ni! Jag brände mej på armen på järnet. Stort äckligt sår som klistrar fast sig i skrivbordet när jag sitter vid min dator. Bifogar bild på våffelhög.

NU är det mitten av januari och så mycket som till och med Fredagen den 13:e. Sannolikt inte den bästa dagen att göra egentligen nånting alls på. Men jag vet inte.. Läser man om dagen känns ju egentligen hela konceptet en aning löst grundat och långsökt. Men ändå, allt som ger en anledning att hålla sig borta från allt! Hejdå.

Våfflis II – Tronföljarn

Mitt kära våffeljärn dog. Kan läsas om här.

Det var samma järn som mamma gjorde våfflor med till mej när jag var liten. Länge höll det ut, över 25 år.

Men det kolade till slut, för det är så det funkar här i livet. Allt dör. Nu står det ihoppackat i en kasse i hallen och väntar på att få åka till våffeljärnskyrkogården – elektronikavdelningen på återvinningscentralen. Jag trodde att ur allt bortgånget skall något nytt och fräscht spira, men man har ofta fel. Speciellt om man är jag. För igår fick jag ett nytt. Ett ”nytt”. Mamma kom med leveransen.

Och med orden
- Morsan tyckte du kunde ta hennes. Det är tydligen nån som har grillat mackor i det, där är lite gammal ost och så, men det går ju att rengöra! packade hon ur en brun papperspåse upp världens jävla fornminne till våffeljärn. Missförstå mej rätt nu, det var ett jättefint gammalt Husqvarna av modell Månlandaren, verkligen retro och coolt, men herregud. Gammalt som gatan är inte uttryck nog. Mormor hade alltså låtit mej ärva hennes kära våffeljärn, det som hon använde att göra våfflor till min mamma när hon var liten med. Så det första jag hade var runt 25 bast, det jag har nu är gissningsvis det dubbla. Men snyggt är det! Nu återstår det bara att se om den lilla grodan fungerar… Men först måste jag försöka spränga loss allt fastbränt sot inuti.

Lycka till! Tackar.

R.I.P. Våffling

Igår, måndagkväll, sannerligen en sorgens afton.

Mitt kära järn har efter stadiga och imponerande 25 år i tjänst till slut kastat in handduken och vandrat vidare till grönare nejder.

Förnöjt gräddandes två väldoftande våfflor, en åt mej och en åt Linda, hann plötsligt åldern ifatt och min trogna kökselektroniska följeslagare somnade stilla in. Vi misstänkte fort att något var fel när delikatesserna inte verkade få ordentligt med färg på ena sidan. Det slog till i undre laggen som fort domnade bort, där efter var slutet ett faktum.

Både jag och Linda är tacksamma och glada över att få ha varit med under den fina resan och ända fram till att få se solens nedgång över det guldglimrande havet. Vi låter inte detta dra ner oss, utan ser det hela istället som starten på något nytt och vackert. För allt som dör skall något nytt spira.

Dock kan ni nog inte direkt räkna med Våffling i det gröna än på ett tag eftersom jag tyvärr är kyrkråttigast i universum just nu. Om det fortsätter i denna takten var det nog dessvärre dom sista våfflorna för år 2011 som vi fick inmundiga igårkväll.. Men vem vet! Kanske en dag, kanske en härlig sommardag när jag har vunnit storkovan på V75, då blir det Våffling igen med en ny förmåga inkopplad i änden av kabeln!

Efter helgen

Det är måndag och jag är tröttast på länge.

Jag är trött inomhus, alltså inuti mej. Mitt batteri har tagit lite slut. Man kan säga att jag har använt det lite fel under en längre tid. Men det går alldeles säkert över, vissa batterier är ju återuppladdningsbara. Hoppas jag har ett sånt.

Det har varit en fin helg men utan nån som helst form av motion eller fysisk aktivitet, bortsett från promenaden till och från glassbaren men den kan ju knappast räknas. Jag får styra upp det där. Jag är tjock. Hon bakom disken skrattade och kallade mej för ”en liten glassgris” till och med. Då vet man jävlarimej att det är dax.

Det hade varit fint med ordentlig sommar nu, jag behöver sola, sysselsätta och distrahera mej med annat än funderingar kring utbyten, ersättande, stressade former av  ofrivilligt livsrum och oroandet över andras inre lessenhet och obalans som jag inte når, eller kan eller får hjälpa till med att styra upp. Men jag får väl kanske inse att jag inte kan rädda världen heller. Lika bra det förmodligen. Då kanske jag kan fokusera lite på mej själv sen framöver.

Fast egentligen tror jag inte helt på det där, för det är inte man själv ensam som styr upp sej själv, det är andra. Ens nära vänner, ens partner, ens familj eller nån annan man gillar och som inte är energitjuv. Det är viktigt att inte ha energitjuvar runt omkring sej. Det är också viktigt att man kan eller åtminstone försöker styra sin egen energi, att man verkligen aktivt övar på det. På att exempelvis inte gå och bli sur på skitsaker, inte ha förutfattade meningar och därmed reta upp sej innan man egentligen vet nåt, att ha en generellt positiv inställning till det mesta. På att vara ödmjuk och förlänga sitt tålamod. Men det kan vara svårt, speciellt när man har ett trött batteri. Det kan också vara svårt om man gång på gång blir besviken – när utgångsläget faktiskt var positivt och när det sen inte alls blir som man hade hoppats på, när det skiter sej och man blir lessen ändå, trots att man hade en optimistisk inställning. Då kan det också vara svårt att hålla lågan och motivationen vid liv. Även om man vet att man faktiskt blir blåst varje dag. Det är då det är viktigt att ha tålmodiga vänner och nära som kan ro båten ett tag åt en, som sysselsätter, som hjälper en att simma uppåt igen och som samtidigt inte försöker stressa en framåt. Dom kan vara svåra att hitta dom där.

Vidare, när jag ändå håller på, är det viktigt att man gör saker för sin egen skull nån gång emellanåt, tar vara på vad man har och att man tar hand om dom man tycker om. Även om allt man gör i livet inte har någon som helst betydelse egentligen så är det viktigt att man gör det ändå. Och även om man tycker och tror att man tar hand om sina nära är det viktigt att man ändå aldrig tar dom för givna (det fick man ju till och med lära sej i skolan), att man alltid försöker göra dom där småsakerna och lyssna på dom små detaljerna, för det är när man slutar med det som man faktiskt förlorar folk. Att ta vara på och uppskatta det man har och inte alltid, i alla lägen bara jaga efter bättre och större och lyxigare och därmed kasta bort folk och saker och gemenskaper likt något som förbrukats. För det är den typen av jagande som gör att man i slutändan riskerar att stå ensam på en ö, kanske visserligen med massor av pengar, men utan någon att ta hand om eller någon som vill vara med en, för ingen orkar hänga kvar.

Detta blev lite av en predikan kände jag nu. Ni får försöka stå ut med mina självhjälpstexter emellanåt. Jag får styra upp nåt skojigare nästa gång =)

Rickard och Patricia har bott hos mej i helgen i alla fall. Väldigt trevligt. Kvalitetstid med solning, grill, ännu mer besökare i form av Christian, Tomas, Filip och Linda, Pratmakarnaspel, Våffling, trädgårdsarbete, Formel1, stora frukostar, kattgos, tequila, rundvandring med mamma, öl, Göteborgsvarvetsms, film, pilkastning mad pappa, glass och promenader i skyfall. Kändes inte alls som bara en helg, snarare nästan som en vecka. Det måste ju vara ett bra tecken! Eller hur?
Det var förresten Filip som sprang Göteborgsvarvet.  På 1:15:59. Han kom på 68:e plats. Gaaanska duktig!


Våfflingspremiär 2011

Sammanfattning av gårdagen intelligensnivå:
A: – Alltså.. Jag har ALDRIG kissat i en vask!
B: – Inte jag heller.
C: – Inte jag heller.
A: – Men jag har suttit på en diskbänk.
B: – Jag också.
C: – Jag med…

Igår var det Våfflingspremiär hemma hos mej!

Det skulle mycke väl kunna betyda att det nu officiellt är nånslags vår. Det borde ju rimligtvis vara det med tanke på att klockan ställdes om till sommartid inatt. Kan man ju tycka.

Nåväl. Trevligt med våfflor igen! Jag känner på mej att det kommer bli en fin sådan säsong här i år. Igår var en ganska liten tillställning vilket passade ganska bra eftersom jag fuskade och körde inomhus. Jag vet, det är inte reglementsenligt, men det var kallt. Som fan. Många olika sorters tillbehör hade vi ialla fall! Alltid nåt. För er som inte är invigda i konceptet så brukar jag alltså köra Våffelpicknickar aka Våfflingar här hemma. Det innebär att man drar en lång orm till förlängningssladd ut på gräsmattan där man kopplar in våffeljärnet som är ett gammalt fornminne jag har fått av mamma. Sen bäddar man med massa filtar runtomkring i en yta stor som ett mindre afrikanskt land. På denna ö ställer man ut tallrikar, öl, kaffe, överdrivet många olika sorters sylt, grädde, jordnötssmör, sirap, honung, socker och en massa andra tillbehör som kan tänkas behövas.  Sen sätter/lägger alla sej på filtarna och käkar våfflor tills illamående uppstår. Då solar man lite ett tag för att sedan fortsätta tugga. En relativt angenäm tillställning om jag får säga det själv.

Jag är för övrigt sugen på att kolla på film, men det är för ljust och jag kommer behöva köra en replay på gårdagen snart igen. Och eftersom jag även är sugen på att sova känns risken ganska överhängande att det sistnämnda spelar ut det första och då kommer hela denna dan dö. Jag skulle faktiskt kunna vara lite effektiv och bädda i sängen. Med mina nya skitsnygga och mysiga lakan. Ja, igen. Jag har köpt nya lakan igen. Jag vet, det är fruktansvärt.. Och nej, jag behövde inte dom egentligen. Och nej, dom var inte speciellt billiga heller. Jag har nån thing för lakan. Känner att jag håller på att utveckla nån form av samlande. Det är inte bra. Jag borde samla på nåt billigare. Fina stenar till exempel. Eller pressade blommor i ett gammelrosa album med änglar på.

Jag borde även sluta åka så mycke taxi. Igår gjorde jag det igen. Fast å andra sidan – igår var okej, kan man ändå säga och låta som en annan alkoholist i förnekelse. Igår var okej för klockan var närmare fem (och det var ju inte igår inser jag nu, det var imorse) och bussarna gick inte och det var -5 ute. Ni hör ju själva. Totally chill. Men nästa gång! Då behöver jag inte ta taxi!

Nu ska jag gosa med lakanen och sannolikt somna. Nån kan ju dra ett sms eller nåt om nån timme och väcka mej kanske? Tack på förhand.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress