Tagg väder

Anoraken – en fråga om tid

Man tar på sej sin anorak och tänker att det är tur att man har den nu när det börjar bli höstigt. Man kliver ut och stänger dörren, men låser den inte. Som om man tänkte att det faktiskt skulle hjälpa om man behöver ta sej in fort igen.

Havet är grått. Bara precis lite mörkare grå än vad himlen är och det blåser. Än så länge är det en varm vind, men den drar upp vatten från havet som skickas som små nålar mot ens ansikte.
Man fäster ihop håret i en stram hästsvans och drar luvan över huvudet och tänker att det är bra med en anorak. För en anorak ska ju vara tålig.

Man forsätter framåt och är skyddad av tyget. Regnet är på väg, det märks, men ännu är vattnet i luften bara uppvispat från havet i vinden. Man stänger dragkedjan ända upp under hakan och vet egentligen innerst inne att den där anoraken faktiskt inte alls skyddar så bra. Att när regnet väl börjar komma ner ordentligt hade man likagärna kunnat gå naken.

Så kommer det. Man visste ju redan från början att det bara var en fråga om tid och ganska fort inser man att det kanske är lite för mycke regn, åtminstone mer än vad man hade beräknat. Man litade på anoraken och gick ut ändå, fastän man egentligen hela tiden visste hur det skulle gå.

Men det kanske var lika bra det. Att man liksom lite blev utlurad. Utan anoraken hade man ju inte fått andas den friska höstluften och man hade inte fått ansiktet tvättat av saltvattnet. Man hade heller inte kommit hem med ett fång blöt ljung och man hade inte smakat på björnbären.
Och det är ju alltid nåt. ..eller hur? Även om man är genomvåt och frusen ända in i märgen när man kommer hem.

Precis så är det nu.   Utomhus också.

Det kommer…

Som en vindstilla sensommardag.

När det är lite kvavt och soldis. Varmt men inte den där steksolen som man får gömma sej från. Det är lagom sol, lagom varmt och man ligger på stranden på sitt badlakan, äter lite av jordgubbarna som köptes på vägen och dricker flädersaft ur en sirapsflaska. Man blir len, brun och lugn.

Men molnen tornar sakta upp sej i horisonten. Det kan man se, man vet att det är så. Dom blir höga och breda och det börjar mullra lite smått långt borta. Det är fortfarande härligt väder dock, om än lite mindre direkt sol. Man ligger kvar, för ännu är det skönt, men man vet att det kommer blir ett riktigt helvete i natt. Med ösregn, översvämmade gatubrunnar och åskrädda hundar som i sin panik biter barnen i familjen.

Precis så är det nu. Fast inte utomhus.


Vårdimman

Precis hemkommen från en trevlig afton hos Linda och Christian. Rafflande matcher i mitt årtalsspel. Dom åt spagetti. Jag fick en cupcake.

Dimmigt som fasen är det ute. Jag gillar dimma. Det är en annan typ nu när det börjar bli vår mot när det är höst. Luften är annan. I vilket fall som helst tycker jag om den. Det är den där John Bauerkänslan. När det är så vitt ute så man inte mer än typ 3 meter framför bilen och man får köra så sakta att man nästan likagärna kunde ha gått. Man vet aldrig vad som kan komma fram ur dimman.. En älg, en pansarkryssare, en enhörning eller som nu ikväll, en lång smal kvinna med 4 stora afghanhundar. Plötsligt stod de bara där i vägkanten, i det orangea ljuset från gatlyktan. Stilla stod de och tittade mot min bil. Dom ser skumma ut dom där hundarna.. Som nån mystisk rest ifrån Faraonernas Egypten eller nåt. Passade bra ihop med dimman i alla fall.

Jag gillar hur ljuset från gatlyktorna ser ut också när det är dimma. Det blir som stora bevattningsduschar, jämnt utplacerade som med gulorangevatten spolar ner över vägarna.

Idag har jättemycke snö smält. Det är bra. Pappa och mamma har hjälpt mej att lasta bort mitt exkök som har legat fastfruset utanför lite för länge. Det är också bra. Och jag har kunnat konstatera att mina tulpaner har kommit upp typ en decimeter! Det är också bra. Dom hade sina bon under snön =) Det kommer bli så många! Det kommer bli så fint! Snart blir det sommar. Men vad säger dom? Åkrarna ska ryka tre gånger – älvorna ska dansa tre gånger innan det är sommar på riktigt. ..Tyvärr tror jag inte att denna lördagkvälls dimma räknas, så jag får vänta lite till.

Jag borde sova nu, men har druckit lite för mycke cola för att det ska funka riktigt än. Kommer snart börja hosta också.. När min tablettlobotomering släpper. Lika bra att försöka somna innan det händer.

Gästbloggare Ann V

Och här kommer hon igen! Men ni behöver inte vara oroliga, alternativt vara för lyckliga för deras semester börjar så smått lida mot sitt slut!

Men igen då – mamma Ann, direkt ifrån Spanien!

DAGBOK V

Torrevieja, Alicante
Regn och sol. Kanske ungefär 23 ºC

En typisk mellandag…

Vi fixade i lägenheten, eller ja.. mest killarna då. Yvonne och jag tvättade lite och städade undan efter the handymen… Satt och läste på altanen… Pratade när gubbarna inkl. Hamilton hade gått å vilat siesta. Janne gick in och la sej hos Hans och Hamilton bara för att vi babblade så mycke sa han. Så himla mesig.

Det regnade till och från men framåt kvällen blev det finfint väder igen! Hans, Yvonne och Hamilton skulle till Hasse och Britta – deras polare som bor här alldeles nära med.
Janne och jag cyklade ut på jakt efter en bra indisk restaurang som vi hade testat förr. Vi cyklade och cyklade, men icke! Vi hittade inte den. Skitlänge och skitlångt cyklade vi! Alla vägar går helt huller om buller. Det slutade med att vi la ner det och cyklade hem igen och käkade på våran vanliga indiska istället. Men där är ju gott med!

Nästa dag: Det har regnat som helvete. Länge. Se bild.

No ding-ding

Okej, Annie gnällde lite på att jag inte hade skrivit på nårra dar nu. På våran personalfest igårkväll sa hon det.

-Alltså vad är det med dej!? Vad har hänt? Du har ju inte skrivit på skitlänge nu! (det var två dagar då)

Men ni kan vara lugna. Det är inget som har hänt. Jag har bara inte haft nåt att berätta. Inget intressant har hänt. Eller okej, jag fotade ett bröllop igår. Det var ju visserligen ganska intressant. Fruktansvärt prestationsångestframkallande, väldigt fint i Söndrums kyrka och lagom stort.

Det var Peter och Camilla, våra ytterst trevliga grannar hemifrån Fammarp. Peter var glad och nervös och Camilla var sen och hade en asfin klänning. Kanske en av dom finaste jag har sett live. Men jag har ju å andra sidan inte varit på så många bröllop.. Dock blev jag påmind om varför man inte ska åta sej sånnahär fotojobb. Framför allt om det är vänner. Eller jag ska inte säga att ”man” inte ska göra det. JAG ska inte göra det. Av den enkla anledningen att jag är dömesig. Bölar som en fjant av minsta lilla. Hur lätt är det att stå där, längst fram jämte prästen och brudparet och altaret och Jesus och hela köret, förväntas ta bra bilder och vara proffsig, när man bara får torka sej i ögonen hela tiden!? Inte så bra. Man ser ju inte ett skit. Fick förlita mej helt på värdena i kameran. Jag har inte vågat kolla på bilderna än. Ska göra det sen.

I övrigt är det väl inte mer..

Eller jo, jag har lagt om mina stenplattor utanför huset! Ytterst duktigt! Och jättefint blev det med! I spöregn gjorde jag det dessutom. Spöregn och the mega thunder from hell. Rakt ovanför. Blixt och dunder på samma gång så man nästan blev döv och lite rädd. Ett tag funderadde jag på om jag kanske skulle gå in så jag inte blev grillad.. Men man är ju inte en fjant så jag stannade! ^^ Det regnade schweinigt mycke! Mesta regnet på länge tror jag. Det var som duschen rätt i nyllet. Man fick kisa. Fast det var varmt ändå! 25 grader! Regnjacka och trosor hade jag. Extra skitful outfit, men det gjorde inget. Det var nog inte så många som såg mej.. Och om dom gjorde det då var det okej ändå för dom tycker nog redan att jag är rätt skum i vilket fall som helst. Det verkar som det iaf. Jag passade dessutom på att tvätta bilen! Asbra att göra i ösregn ju.

Okej. Nu är det inget mer.

Heaven & Hell

Är det såhär det kommer vara framöver eller? Det är alltså såhär våra svenska somrar kommer se ut i framtiden?

Svinfint väder med konstant sol, lagom mycke vind och typ 30 grader i maj och sen skit resten? Som det har varit nu sen maj tog slut. Spöregn och jätteblåsigt med totalt 2 soliga timmar per dag? Kul.

Inatt blåste mammas och pappas feta plommonträd ner. Det bröts i stormen.

Björkris & lekvisor

Nu har det varit midsommar också. Nu matar det på bra minsann, sa flickan.. som någon vi känner skulle ha uttryckt det.

Nu har vi nått och passerat det som alltså är sommarens mitt, aka. sommarsolståndet. Det innebär med andra ord att nu blir det bara mörkare och mörkare. Den längsta dagen och den kortaste natten. Nu vänder det och blir långa nätter och korta dagar igen. ..Sommaren som knappt har börjat. Meeeen å andra sida, detta säger man ju varje år, efter att man har blivit lika chockad som varje gång, när någon talar om för en att nu vänder det och blir mörkare. Sommaren som knappt har börjat.

Anyways. Jag har haft en angenäm midsommar tillsammans med Filip här hemma. En trevlig dag med först ett besök på en av alla halländska hembygdsgårdar. Vi tittade sporadiskt in och kollade läget. Precis när vi kom skulle dom resa stången. Trodde vi. Det visade sej att alla ungar skulle fram och klä den med blommor först och vi kände väl att vi inte riktigt värderade att se lyckliga barn med blomsterkransar i håret och somriga klänningar gemensamt fröjda sej i solen på detta vis. Vi diskuterade huruvida vi skulle skita i det hela och dra hem istället. Filip trampade i hundbajs. Vi bestämde oss för att åka hem.
Avnjöt en fin middag med lyxig lösviktssill ifrån Maxis fiskdisk. Utsökt. Svor över Wapnös idiotiska gräddfilsförpackningar.

Bestämde oss för att dra på en eftermiddagspicknick så vi bakade en gräddtårta med jordgubbar på. En ÄKTA tårta dessutom. Hemmabakad sockerkaksbotten, som Filip trancherade med min stora kniv och högsta precision. Dessutom hemmagjord vaniljkräm, som jag var skeptisk till, men som faktiskt blev riktigt god.

Tårtan blev klar. Vi packade ihop två fina glas och en flaska vin, en megastor filt och gafflar. Sen blev det spöregn. Hoppet dalade. Sen blev det fint väder igen! Och vi knallade iväg. Hittade en ytterst gemytlig plats nere i Grötviks småbåtshamn, precis vid klippväggen.

Vi drack vinet, byggde en barriär runt tårtfatet med urskrapad vaniljsås för att hålla myrorna borta från the mother load och höll ett öga på måsarna som väntade på att få hugga in. Sen somnade vi, eller ja, inte jag då. Filip somnade. Sen när vi vaknade igen så var himlen kolsvart och det var oroväckande tryckt i luften. Vi packade ihop oss och begav oss hemåt. Hann ungefär halvvägs och lagom till Filip hade hunnit säga:
–Tur att vi hann innan regnet iaf! när the gates of hell öppnades. Rå-mega-dyng-as-röv-ösregn! OCH hagel! Jajjemen.

Men det är så det ska vara. Eller hur?
Midsommarn.
Sill, nypotatis, blomsterkransar, svalor, sol, gräddfil, små grodorna, jordgubbar, picknickfiltar, dansande barn, regn, grädde, sol, humlor, fläderbål, gräslök, blåklintar, nubbe, regnbåge, myggor, svenska flaggor, tunna klänningar, snapsvisor, björkris och rå-mega-dyng-as-röv-ösregn.

Vinterbarn & Vinterväder

rebecca vinterbarn-elgBrukar ni lyssna på Christer i P3? Jag gör det ibland. Har ni hört Rebecca Vinterbarn- Elg? Om inte så borde ni lyssna på henne. Hon är riktigt bra.

Jag skulle vilja kunna skriva som hon. Göra lika bra kåserier och tänka på lika bra saker som hon. Jag HOPPAS verkligen att det är honsjälv som skriver, för jag skulle bli otroligt besviken om jag fick reda på att det var nån annans texter som hon bara sitter och läser upp för att hon har en mysig röst och dialekt. Men i vilket fall som helst så var det egentligen inte henne jag skulle prata om, jag råkade bara höra henne nyss.

Det jag skulle ta upp var nåt så slätstruket som vädret. Detta eviga samtalsämne. Det är en fantastisk tur att vi har så varierande väder här i sverige, så man har nåt att snacka om när det finns risk för tystnader.

Det är nyårsväder ute nu. Halländskt nyårsväder. Genuin vinter! Det innebär alltså, för er som inte är så familjära med det sydvästländska klimatet, ungefär 7 plusgrader, grått, blåsigt och såntdär snett, sjukt jobbigt regn som regnar rakt in i ens näsa. Sånthär väder är det alltid på nyår. Stämningsuppbyggande likt en sprakande brasa I’d say!
En helt vanlig nyårsafton har det varit grått och regnigt i lagom antal dagar före, så att gräsmattan som man ska stå på senare i snålblåsten och nattmörkret, för beskådning av fyverkeriet, är lagom sumpig så man sjunker ner lagom djupt med klackarna på sina lagom dyra pumps. Fan vilken lång mening! ..Varför heter det pumps? Jaja, i alla fall; nu är det äkta nyårsväder. Nästan så man får lite festkänsla!

För övrigt tycker jag det är skönt att det är denna typen av vinter. Ingen är så lycklig som jag när det inte är nån snö. När det är grått och dimmigt och regnigt och runt 13 plusgrader. Mycket hellre det än typ 3 minusgrader, blaskig snö som smälter ihop till blanka isar på vägarna och lägger sej i tunga blöta vallar så man inte kommer fram med sin lilla bil.
Dra på ordentligt förfan! Snödropparna ska vara överblommade i december och krokusarna som finast i början av januari! Sen är det lagom för tulpanerna i slutet av januari och sen kan det blir högsommar från början av februari fram till i alla fall november! Now thats some good evolving! ^^

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress