Tagg tragik

Fet & Halt

Kommer ni ihåg i skolan? På gymnastiklektionerna på mellan- och högstadiet?

Minns ni att där alltid fanns ett par tre tjejer som inte var med på lektionen? Ofta var dom något överviktiga till feta och i nio fall av tio skyllde dom att dom hade stukat foten. Därav publikplatsen.

En sån var jag. Jag avskydde idrottslektionerna. Mest på grund av att det alltid skulle spelas en massa jävla bollspel. Jag var och är fortfarande som bekant vidunderligt talanglös på allt som har med bollar att göra. Anyways, jag sa ofta att jag hade vrickat foten. Läraren sa att det var okej, jag kunde ta det lugnt och hjälpa till med att räkna poäng etc. Ni ser alla synen va? Visst minns ni? En fet tjej i skitstora plastbågade glasögon som med dåligt fejkad hälta linkar omkring med en visselpipa, en penna och ett block. Och med två sånadär röda tygband i kors som patronbälten över bröstet. Fast töntigare. Alla har sett det.

Som sagt, jag var en sån. Dit jag vill komma är att jag sannolikt aldrig faktiskt har stukat foten, på riktigt. För jag gjorde det idag. Det var nåt av det värsta jag varit med om. Trampade snett påväg ut till brevlådan här på jobbet. Det krasade högt i foten och mina ben vek sig av smärtan. Jag blev som en såndär leksaksfigur man kan trycka på undertill så benen blir slaka och allt faller ihop. Jag var säker på att jag hade brutit nåt. Hela benet darrade, vristen svullnade upp som en fluffig boll, jag blev blek och svettig och trodde spyan var nära. True story! Klent som fan hör jag ju såhär i efterhand, men det GJORDE verkligen skitont. Jag kan inte gå nu.

Men det jag egentligen egentligen då vill säga är att jag NU inser hur riktigt sugiga mina imitationer av en stukad vrist måste varit. Att mina lärare trodde på mig är stört.. tänkte jag säga, men fattar ju såklart att dom inte trodde det minsta på mig. Dom sket bara i det och pallade inte ta diskussionen. Såhär retroaktivt skäms jag över min pinsamma och dåligt spelade skada. Tänk va, vilken liten förljugen lat jävel man var. Jag borde varit med på gympan. Det finns inget direkt attraherande i en haltande fet flicka. En uppenbart bluffhaltande fet flicka dessutom.

Jag var förresten inte bara tjock och lat, jag var även en dryg besserwisserpluggare. Ni kommer väl ihåg inlägget ..med Bilden? Läses här om man har glömt: 2A

Toalett- & vattenvett (2 snabba)

Okej, lite snabbt nu bara eftersom jag har annat att göra egentligen..

Två grejer jag har funderat på. Två märkliga typer av lathet. Två agerande som jag inte förstår och som ni egentligen bara förlorar själva på men likaväl fortsätter med.

Scen 1.
Du går in på toaletten och lägger en riktig megakabel. Korven lämnar en fet brun rand när den åker ner i röret vid spolning. Du tvättar händerna, hör att det är nån utanför som väntar på sin tur. Du torkar dig på frottéhandduken, kollar in frillan i spegeln och går ut. Toaletten är redo för näste person i kön.
Nu reagerar ju observanta individer på att du varken använde toaborsten eller ens fällde ner locket igen. Hur funkar det där egentligen? Okej att nästkommande toabesökare fattar att du har skitit, för det känner hon/han sannolikt på lukten, men varför är du så lat och nonchalant att du inte ens bryr dig om att bokstavligen sopa igen dina spår lite bättre? Vad vinner du på att lämna fartranden i toan? Eller på att inte lägga ner locket? Resultatet blir ju bara att du uteslutande framstår som vidrig. Hur snitsig frilla du än har när du kliver ut. Lite som en het brud som lite senare visar sig ha en kråka i näsan och andedräkten från helvetet. Genast blir hon inte lika het. Eller hur? Det spelar ingen roll hur bra hon ser ut, bilden av henne är redan smutsad och förstörd.
Förklaringen man ofta får vid en konfrontation:
- Men jag tänkte bara inte på det!
Nähä? Inte denna gången heller nej.. Och några argument för saken finns ju såklart aldrig att få. Hör du inte själv hur tragisk du låter?
Patetisk lättja. Men visst, varför ska man bejaka sin värdighet när man kan slippa böja sig ner och därmed spara sekunder som kan läggas på frisyrjustering?
Lite samma känsla ger situationer där du väljer att inte spola i toaletten alls eftersom du ”bara har kissat”. NOT funny or cool, faktiskt bara äckligt.

Scen 2.
Du (och ”du” i detta fallet är MÅNGA jag känner) ska borsta tänderna, för det bör man ju göra lite då och då om man är en människa med normalhygien. Du tar din tandborste, preppar den med kräm och häller på vatten. Och så in i munnen. Medan du borstar går du omkring i ditt hem. Kollar lite på tv, plockar ur diskmaskinen så gott det går med en hand, fyller på mat åt katten.. Inget märkligt. MEN det är det visst! För medan du gör att detta har du i badrummet lämnat kranen på fullt ös. Inte på lite lagom smårinn, nejnej. Fullt skaft! Inne på badrummet, alltså mellan 2 och 5 meter ifrån dig finns Angel Falls medan du går omkring i lugn takt och borstar. Och du borstar länge och systematiskt. Vi snackar minst 5 minuter.
Förklaringen vid en konfrontation är ALLTID den samma, oavsett person och oberoende av varandra:
- Men! Så har jag alltid gjort! gärna följt av ett lite självbelåtet Hehe!
WHAT!? Vafan är ditt problem!? ”Så har jag alltid gjort”!? Skulle det vara en vettig anledning till varför du bör fortsätta?
Varför ska jag sluta skjuta heroin? Det har jag ju alltid gjort!
Varför ska jag plocka upp bajset från min hund? Jag har ju alltid låtit det ligga!
Varför ska jag sluta snatta kexchoklad på ICA? Det har jag ju alltid gjort!
Vad är skillnaden? Och ALLA säger verkligen också samma sak! Och jag personligen är inte direkt känd för att vara sparsam eller snål med vare sig vatten eller el, men den mängden H2O du ödslar på drygt fem minuters fullt ös är obscen! Den hade kunnat rädda ett mindre afrikanskt land! Den hade kunnat ge odlingsbar mark i öknar!
Ännu mer patetisk lättja än i scen 1. Jag skäms över din ignorans och ovilja till förändring!

Och igen – ”du” är förbluffande många! Och ni vet vilka ni är och ni vet att jag tycker såhär så försök inte bli martyriska nu och hävda att jag smutskastar er bakom era ryggar, för vi har haft denna diskussionen ett antal ggr. Jajjemen, det gäller er allihop.

Jag vet inte hur jag ska avsluta detta. Hur ska vi få bukt med problemet? Hur ska vi göra för att du ska vakna? Men jag antar att det inte går, eftersom grunden till denna ondska och likgiltighet bygger på att du inte ens upplever det som nåt problem. Du skiter helt enkelt i om folk tycker du vidrig (i olika hänseenden).

Ursäkta att det blev långt ändå att läsa nu. Deal with it.

PS. Ja, jag är SÅ perfekt att det är helt okej att jag tar upp denna typen av ämnen som om jag vore Den Heliga Maria. DS.

Om väder, vind & celibat

Kära Snö, det var jul för över en och en halv månad sedan. Du är sen. Du hade lika gärna kunnat skita i det för vi är inte sugna längre.

Jag vet inte hur det är för er, men personligen är jag rätt trött på kylan nu. Det är med besked dax för vår. Jag har inte råd att lägga massa pengar på tulpaner från Maxi. Det är hög tid att mina egna i min egna trädgård börjar dyka upp nu. Hög tid för vattnet att börja droppa, katterna att go kåtbananas och vitsipporna att släppa loss.

Jaja, jag vet att det är orealistiskt tidigt och jag vet att jag tjatar om vår i varenda text nu, men ändå. Det hade ju varit trevligt..

Sen sist vi sågs har jag hunnit opereras uppe på Kvinnokliniken UTAN utlovad narkos, blir dyngförkyld och gå upp två kilo. Awesome! Topp-3!
Jag känner mig totalt oanvändbar, tråkig och utbytbar när jag nu lever i doktorsordinerat celibat OCH med träningsförbud på grund av nämnde ingrepp och smitta. Jag blir alltså bara tjockare och tjockare och det helvetet som väntar när jag släpps ut kommer sannerligen inte bli nådigt. Fortsätter jag uppåt i denna takten lär jag väl ha närmare 45 kg att fajtas bort på crosstrainern om nån månad. Underbart. Jag får helt enkelt sluta äta vispgrädde, pommes och geléhallon till kvällsmat. Typiskt. Aldrig får man vara riktigt glad.

Bifogar en bild på min mobils väderapp som i förra veckan lät meddela att det vad -11°C ute men att det KÄNDES som -27°C. Eftersom jag är så transparent har många av er redan säkert sett den på Twitter (som jag för övrigt rekommenderar er som tycker att jag skriver för lite här att följa) och Facebook och G+, men ändå. Jag tycker det är ganska skoj. Så äkta dryga Halmstad liksom. Kör väder like a boss. Jag fattar ju givetvis att det är nånslags uträkning med vind i förhållande till luftfuktighet som ligger bakom, att det inte bara är nåt godtyckligt helt random, men ändå. Känns som att Halmstad saltar lite. Det passar mig bra.
Luleå:
- Vi körde -20°C här igår. Kallt som fanken! Ni då Halmstad? ..Va? Haha! Hade ni BARA -11°C??
Och Halmstad käftar emot med ett högstadiedrygt:
- AMEH! Lägg av!! Det var -11°C men det KÄNDES fan som -27°C så bara lägg ner!! väldigt trotsigt och obstinat som bara en västkustvinter kan bete sig.
Och varför är det aldrig åt andra hållet? +11°C grader ute men det KÄNNS som +27°C? Vad är det som ska till för nåt sånt? Det funkar inte va? Ingen idé att jag funderar vidare på den känner jag. Hejdå.

Flickan med Tometeblossen

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

Jag hör dig. Jag hör dig fortfarande!

Kära läsare, nu får vi nog ta tag i detta.

Jag tänkte förklara funktionen Mute [mju:t] på telefonen. Det är alltså en knapp som ofta har en symbol föreställande en överkryssad eller överstruken högtalare på. (se min mediokra illustration)

Ibland använder företag, exempelvis det jag jobbar på, denna knapp medan man pysslar med annat. Funktionen är den att mikrofonen stängs av, men bara i ena änden. Den som mutear hörs inte i andra änden. Förtydligande: Det är alltså så att om jag mutear dig kan du inte höra mig, men jag kan fortfarande höra dig. Det blir för var dag som passerar klarare och klarare för mig att det inte är alla som har förstått detta vilket i sin tur föder dråpliga situationer med komiska samtal som av mig kan överhöras.

Telefonscenario tidigare idag:

- HKR det är Emma!
- Hej Emma, jag heter XXX och ringer från XXX i Enskede. Jag har ett hyresavtal som jag skulle behöva ha hjälp med att kika på!
- Okej, blablablablabla..
Samtalet fortlöper och efter ett tag behöver jag gräva djupare i pärmar och datorprogram för att kunna detektiva på rätt uppgifter åt kunden. Jag mutear och lägger telefonen ifrån mig med speaker på så jag ändå ska kunna höra om hon frågar nåt osv. Kunden plockar upp ett nytt samtal med sin kollega Jenny:
[läses med höga ljusa stockholmsröster]

- Jenny! Herregud! Vad heter stället jag ringt till nu? Eller var ligger det egentligen?? 
- Vadå? Supporten?
- Jaa!
- I Halmstad tror jag..? Vadå då?
- Har du HÖRT hur dom pratar?? Jag har hon Emma som gör fakturorna i luren nu och HERREGUD!! Den dialekten! Det är det roligaste jag har hört!! Jag klarar knappt av att prata med henne ju! Jag vill bara börja fnissa!!
- Ja jag veeeeeeeet, det låter helt stört verkligen!
- Alltså helt galet verkligen! Booooooerrrt! Kooooooooeeeerrrrt! Rappoooooooeeeeeerrrt!! HAHAHAHA!
- ..Står du i kö eller nåt nu eller? 
- Nej det tror jag inte, hon letar efter mitt avtal i nån pärm bara.. 
- Okej. Men hon hör inte dig eller? ..Du tror inte att hon kanske bara har muteat då eller? ..För i så fall hör hon ju dig nu.
- …Åh herregud!  

The End.

Emma EasyTone Dubbelmoral

Igår impulshandlade jag. Förlåt.

Det får jag egentligen inte göra eftersom jag försöker köra nånslags lightversion av Lyxfällan med mig själv nu.

Men man hittar ju kryphål hela tiden. Gårdagens inköp var ett par trevliga Reebok Easytone och ett par walkingbyxor som tittade på mig med stora ögon när jag gick förbi. Till mitt försvar får jag meddela att det var ordentlig REA, men jag vet.. Ändå en tusing ju.

Sen hittade jag ett nästa halvkryphål, en aning tajtare att pressa min feta lekamen genom, men dock. För visst är det okej att tagga en sån kostnad som Träning/Hälsa i boken? Istället för Shopping/Kläder/Skor som det kanske egentligen rimligtvis borde reggas som? Det känns ju som att träningskategorin är lite mer okej att lägga mer pengar på. Eller hur? Det ÄR ju viktigt med bra grejer för att man ska vilja träna. Och träning om nåt är ju viktigt för mig!

Att jag sen framstod som värsta maniska shopoholicen när jag köpte skorna är ju en annan sak..

- Hej, jag behöver ett par bra skor! Dom där tex! [hugger tag i första bästa tilltalande doja från hyllan] Jag har sett reklamen! Är dom så bra som dom säger eller?
- Det är en bra sko, absolut! Denna modellen är framtagen för walking i huvudsak.
- Amen det är ju perfekt! Det är vad jag ska ha dom till. Jag har ju ett par walkingskor visserligen redan, men ett par nya hade ju varit fint.. [stirrar lystet på den svarta skon i mina händer]
-Jasså? Vad har du idag då?
- Dom där! [pekar på ett par i 1 900 kronorsklassen]
- Men! Det är ju typ dom bästa du kan ha!
- Jaja, men dom här ju fina med! ..Det är ju trevligt med nya!
- Men.. Jaa.. Jo.. Men dom du har ÄR väldigt bra. 
- Jaaaa.. Men det är ju 30% rabatt på domhär! Och dom har roliga luftkuddar i sig med! [tittar med det-saliga-barnet-i-leksaksaffärenblicken upp på killen]

Han måste trott jag var riktigt illa ute med mitt beroende. Jag som dessutom på riktigt egentligen är Nummer 1 förespråkare för att INTE handla bara för handlandes skull. Jag som gnäller på exempelvis stackars Freddy när han vill köpa nån fräsig pryl han inte egentligen alls behöver bara för att det är REA just då och lite mindre dyrt än vad det i normala fall är. Jag vet, jag är Antikrist och lever uppenbarligen inte alls som jag lär. Det är deprimerande.

Skorna var nice dock och jag är på riktigt jättesugen på att åka och träna. Jag räknar minuterna tills jag får sluta jobba idag. Faktiskt. Ingen ironi.
MEN! Men.. Jag är även minst lika sugen på dom åtta semlorna som står i kylen. Så äkta.

Kylskåpsfällan

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Fortsättningen

Tillägg till dagens misskänsla.

Tydligen har inte mina flygbiljetter blivit bokade till och från Arlanda. Bokningen kan, efter kontakt med olika kundtjänstmänniskor, inte hittas. Men mina pengar har försvunnit från kontot. Drygt 2 500 kr. En underbar dag.

En morgondröm

Till och med på biologin fick man lära sig att på morgonen drömmer man om nice saker.

Att det är ihopkopplat med hur djupt man sover, att det är samma avslappning som vid sex. Det är därför killar får morgonstånd och så vidare.

Så när jag vaknade vid 05:30 av åskan och med låten för Merci-reklamen i huvudet tänkte jag att det var lika bra att somna om och drömma nåt trevligt. Tänkte mig en story med mycke gos. Men istället somnade jag om och drömde om ett restaurangbesök i Stockholm som blev jättefel. En riktigt lång och invecklad historia som i korta drag slutade med att jag blev bortglömd, sviken och kvarlämnad medan dom andra (mina systrar bland andra) gick till en loungebar/skivbolag. Den låg visserligen nära och jag fick ju reda på att dom var där eftersom jag hade min mobil, men ändå… Känslan.

Det var inte direkt vad Gustav Fröding skrev i sin dikt. Det var motsatsen. Fuckin ripoff. Jag vaknade och var ledsen och kände mig lurad, lämnad, nojig och sviken. Härligt. För att ytterligare spä på, eller kanske snarare till följd av mina redan fint framodlade trust issues som jag verkligen försöker jobba bort. Awesome. Jag får uppenbarligen jobba lite hårdare med det där.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne

Rätt snuskig dikt för att vara skriven på slutet av 1800-talet när allt var så hårt hållet kan egentligen tyckas. Men så blev han ju också åtalad för den. Stackarn. Snuskhummer! Idag skulle man minsann aldrig!

Nåväl, jag styrde upp skiten lite med att städa köket, baka ett bröd, lyssna på allt snack om Ground Zero på mina satellitmottagares typ alla kanaler och sen ställde jag mig i duschen. Funderar på en runda i skogen med svampkorgen, även om jag aldrig hittar nåt. Mest för luftens och vädrets skull. Liksom.. kolla lite på ett lingon, nosa på löven, peta på en snigel… Ni vet. Har ju ny fin svampkorg och allt. Vi får se. Kanske sen.

Emmakossan kliver in igen

Idag fick jag förresten en fin start.

Inte. Verkligen inte. Okej, det kunde väl sannolikt varit värre, men det var inte bra.

Vaknade av, eller nej förresten! Det började redan innan det! Jag DRÖMDE, precis innan jag skulle vakna att jag åkte till FinMaxi för att handla. En vanlig dag liksom. När jag kom dit gjordes den hemska upptäckten att jag hade glömt mitt ICA-kort. Horror!
Sen vaknade jag och gjorde den vidrig upptäckt nummer 2 att min underläpp hade odlat ett fult munsår. Hatar verkligen den känslan. Speciellt på morgonen när man är plufsig och osöt redan som det är. Hur mycke man än piffar och fixar kan man aldrig känna sej hyfsat fresh så länge man har den där skiten.

Åkte till Maxi för att inhandla frukost åt männen på jobbet. Nästan direkt jag kommit in i butiken drog jag näven i en jävla metallkant nånstans och slitsade upp höger pekfingers knoge. Ett riktigt läskigt hack. Jag visste inte att man hade ordentliga pulsådror där, på knogarna, men uppenbarligen. Så där gick jag, ful som stryk med munsår och blodet rinnande över högerhanden som en annan pundig jävla snedseglare. Jag kände mig attraktiv. Ung, fräsch och underbar likt en nyutsprungen ros!

Morgonen blev till förmiddag. Jag och Peter satte oss i räsercaddyn och åkte iväg för att hämta våra nybroderade profilkläder. Efter en lång otålig väntar var de äntligen klara. Vi återvände med en stor kartong och excitementen var stor. Peter, Erik och Benga skuttade lyckligt omkring i sina nya skjortor och pikéer. Jag tog på mig en av mina blusar. Benga stirrade och sa:
- Vafan? Ska du ha den där? ..Nää? Det måste ju vara fel? Du kan ju förfan inte knäppa den?? Har brösten blivit större eller??
Tragik. Jag får skärpa mej nu.

I eftermiddag ska jag simma igen. Det är obligatorisk närvaro. För bidragande till min fulhet just nu är faktumet att jag har gått och blivit tjock(are). Tydligen. Jag upptäckte det härom dagen när jag kliade mej på magen. Hade ådragit mig att fruktansvärt störande insektsbett av nåt slag! Det kliade som fan! När jag drog upp linnet och kollade insåg jag att det inte alls var nåt bett… Det var en bristning. En helt ny. Uppenbarligen hade jag gått och blivit en smällfet ko. En som inte ens kan ha sina beställda profilkläder nu. Tragik och horror i en osnygg symbios. Jag dog lite inomhus, gick och köpte en ny seriös simbaddräkt samt ett nytt simkort.

Nu är klockan 11:11. Man kan ju lugnt säga att jag vet vad jag önskar mig.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress