Tagg stockholmare

Besviken & nersnöad

Det snöar ute. Jajjemen.

Riktigt slaskig snö mixat med 45 gradersregn. Och då, för er stockholmare som hann känna förvirring, menar jag vinkel. Inte temperatur.

Min bil hatar mej alldeles säkert rätt hårt nu. Den är åtminstone sur, lessen och besviken. För att jag väckte den ur sin vinterdvala för tidigt. Ännu värre tycker den väl om mej nu efter att ha ljugit för den igår när vi åkte på spa. Där stod den och myste i solen och blev badad och schamponerad och jag lovade vårguld och gröna sommarskogar. Den kan ju inte annat än känna sej trampad på liksom. Så! Nu har jag ännu ett relationsdilemma att reda ut här. Sweet. En aldrig sinande brunn!

Dock borde den känna sej lite smickrad. Det är många som promenerar förbi här utanför som går fram och känner på den. I hate that! Eller ännu värre – När någon parkerar jämte och påväg mot entrédörren går förbi bakom min bil och i passerandet drar handen över bakänden på den! Allvarligt? Visst, om man står stilla och lägger handen på den bara, det kan jag tycka är lugnt, men att repfrämjande släpa näven över lacken som kanske inte, framför allt vid denna årstiden, är minutiöst vaxad och dammfri. Totally not okay!

Nu snöar det ännu mer. Nu ska jag gå till kylen och äta upp snickarnas semlor. Dom kommer ha förståelse.

Bilden har ni sett innan, jag vet. Den är väl egentligen mest med i sak av utfyllnad denna gången.

I’m a lumberjack and I’m ok!

Idag har jag fått på mej skumma kläder igen.

Jag vet inte hur jag alltid lyckas. Ser ut som en riktig skogshuggare. Eller nånform av ranchworker. Bara ett lasso, en hatt och en grep som fattas. Alternativt en yxa, en ståltermos och en korvmacka i bröstfickan.

Det är onsdag idag, för er stockholmare som inte har koll. Ute lyser en sol lite halvt igenom ett ganska tjockt molndis. Det ser varmt ut, men man blir ju som sagt blåst varenda dag. Kallt som fan är det! Jag har dock bestämt att jag får ställa på räsergrisen snart ändå. Oavsett om det är skitkallt eller lite mer vår. Den tionde mars! Det kan vi köra som preliminärgräns. Dock med reservation för eventuella chocksnöfall. Jag tror det blir sommar fortare om alla vi som har tillgång till en cab gör gemensamt slag i saken och plockar ut dom ur sina vinterbon nu. Då blir klimatet så illa tvunget att anpassa sej. ..Sannolikt.

Jag måste verkligen träna idag. Jag blir sämre och sämre på att hålla igång det där asså. Tragiskt att få det så svart på vitt att det krävs extrema åtgärder (typ avstängt vatten i 1,5 månad) för att få mej att träna på ett hyfsat seriöst och regelbundet sätt. Kanske borde jag inte kolla efter vettiga och någorlunda nya hus när jag letar? Kanske borde jag satsa på nåt med ännu mindre pålitliga ledningar än vad jag har idag? Kanske en liten fjällstuga som inte ens kan erbjuda elektricitet? Med en sinad vevbrunn en halv kilometer bort? Dåjävlar hade jag varit fit!

Igår på Maxi var det förresten en mamma som tappade en tårta. Det var kul. Hon gick omkring och sa åt sina söner att inte röra vid saker för då kunde nåt ramla ner från hyllorna och gå sönder. Sen greppar hon själv en stor gräddtårta på ett fat med ett såndär plastkupolslock över. Och dyngar den rakt ner i golvet med en ordentlig spräcksmäll och ett högt klafsfloffljud. Varpå sönerna snabbt snor runt, ser förödelsen med stora förskräckta ögon och halvvskriker i panik till sin mor, båda två exakt samtidigt:
- …DET VAR INTE JAG!!!
Hilarous.

Hattig text detta blev. Som nånslags dåligt uppstyrd rapport. Nu ska jag gå och fråga Henke vad han ska käka till lunch. Förmodligen nåt brunt. Han äter bara brun mat. Hejdå.

Shitasså!

Jag vet att det är klyschigt. Att många har fördomar om Den dumma Stockholmaren.

Jag försöker verkligen att vara neutral och se dessa huvudstadens invånare som vilka medelintelligenta människor som helst, men herregud, det är så svårt ibland!

Detta är ett samtal mellan de två unga kvinnorna som arbetar inne på ett fik på Centralstationen i Stockholm som jag fick den stora äran att överhöra medan jag åt min räkmacka.

De två står bakom disken och ”arbetar”. Den ena flätar den andras hår. Tydligen är de bekymrade över ett möte som chefen nyligen har haft med sin personal. Han verkar ha pratat om att det inte går lika bra som det gjorde förr och han har sannolikt uppmanat sina baristor/smörgåsbredare/servitrisligg/brorsdöttrar att vara lite extra trevliga mot gästerna.

- Men asså det går ju liksom skitdåligt för dethär stället!
- Men asså jag kan verkligen fatta det! Liksom 35 kroner för en liten latte. En liten! Det är ju inte vi som är otrevliga mot folk! Det är ju han som är helt fucked i prissättning!
-  Jag veeeet, inte konstigt liksom när det är som det är. 22 kroner för en chokladboll! Okej, den är stor, men folk tycker ju det ÄR dyrt!
- ..Lätt att va trevlig mot kunderna när dom bara klagar liksom.
- Det heter faktiskt gäster.
- Whatever.
- I vilket fall som helst lääääär det ju vara Sofia han menar som är otrevlig. Asså jag fattar inte varför hon jobbar här överhuvudtaget!
- Nej jag veeeeeeet. Och liksom hur gammal är hon?? Typ 35 eller nåt! Han borde ju fatta att det är för gammalt. Liksom så gammal personal på ett fik? Biiiiiig NO!
- ..Hon är ju liksom dryg också..

Killen på bageriet bredvid går förbi. Han hojtar glatt till de två bakom disken som nu är i full färd med att måla naglarna respektive skriva ett sms.

- Gomorron tjejer!
- Vad sa han?
- Vet inte. Jag hörde inte. Lär ju vatt nåt drygt typ..
- Ajagveeeet! Han är fan dryg asså! Aldrig glad och trevlig liksom!
- Shitasså.. palla va sur HELA tiden liksom.

Kanske är det mina fördomar som ger mej en speciellt negativ bild av detta cafés personals intelligens. Kanske är det mina fördomar som i kombination med deras superstockholmsdialekt dömer ut dessa två stackars individer och sorterar in dom i Lite Korkad-facket. Kanske är det min uppfostran som har varit sträng när jag tycker det heller inte känns helt okej att stå bakom disken och fläta sin medarbetares långa krulliga hår bredvid mackorna, samtidigt som man spyr galla över företagsledningen, företagets priser, kunderna och till och med grannbutikens personal. Speciellt när det sitter gäster inne i lokalen som hör vartenda ord. Men det är säkert bara jag som är känslig.

Nu ska jag laga mat. Stora köttstycken och rödbetor!

Glassmannen

En man kommer in i butiken. Han är kort, lite rund, trevlig och har en väldigt grov halmstaddialekt. Jag försöker mej på att skriva som han låter för er stockholmare som aldrig hört nån annan dialekt än eran.

- Jae, jag skålle ju baara hämta en laoda rullar. Skreivå du en rääkning ellå?
- Jajjemen! Det fixar jag!
- A de e bra! .. Nahepp, neu ska ja fan aoka iväg å kööpa maj en glassajävel!

Världens bästa. Glassajävel. Ett ord jag kommer ta fasta på och använda.
Jag fnittrade som en idiot för mej själv i bilen hela vägen hem när jag tänkte på ordet. Och hur han sa det. Jag inser givetvis nu att det inte är skoj alls, antar att man had to be there.. Jaja. Fail. Jag går nu.

Stockholmssyndromet

Det händer att jag ibland driver med olika grupper av folk här.

Stockholmare till exempel. Detta är nånting ni kommer få leva med ty ni är så enormt tacksamma att driva med. Jag blir lika lycklig varje gång jag får ett anonymt mejl angående detta!

Anyways. Jag tänkte ett tag att det kanske va lika bra att lägga ner det där. Häromdan drev jag ju lite med vänsterpartister och det tog hus i helvete. Så det kanske va läge att chilla lite. MEN, det finns alltid ett men. Men, igårkväll samtalde jag med en gammal klasskompis. Jag berättade för henne att jag hade planerat att åka till tippen idag, lördag, för att bli av med mitt kök som ligger utanför i snön. Att jag tyckte det var pinsamt att ha det så eftersom det såg ut som att det bodde nånslags Taikonfamilj i mitt lilla hus. Hon svarade:
- Vart skulle du sa du?
- Till tippen.
- Va?
- Vadå? Kallar ni inte det tippen? Alltså.. soptippen. ..En stor återvinningscentral!
- ..Va?

Hon hade på fullaste allvar inte en aning om vad en soptipp var. Eller att dom ens fanns! Otroligt! 28 år, fan nästan 30! Och aldrig varit på en återvinningscentral. Och var tror ni hon är ifrån? Får vi höra en kvalificerad gissning på ett rimligt ursprung? Stockholm kanske? Till exempel Stockholm ja! Givetvis! Och min kvarn fick en tsunami av gott nytt vatten på sej!

Men okej, jag kan väl kanske fatta att man kanske inte besöker den typen av ställen om man i hela sina 28 år har bott i innestan. Man kanske inte har det behovet. Var man gör av sina kasserade möbler och lite större skrymmande saker kan man ju bara spekulera i dock. Men allvarligt? Att inte ens veta att ställena existerar? Det är ju en fuckin disgrace! Vilken jävla sten har hon levt under?? Otroligt. Och framför allt – Vilka barnprogram har hon sett?? Jag anser att jag själv inte är för gammal för att känna till Lasse och Morgan och hon är bara nåt år äldre än jag!

Hon tyckte inte det var det minsta pinsamt heller, att hon inte visste. Hon såg det inte som nåt konstigt alls. Så jag är lessen, ni kan glömma att jag tänker lägga ner mina påhopp. De är en viktigt krydda i min gryta här. Sorry.

Tårtkalas!

hinkenI helgen hade vi Marinfestivalen här i Halmstad.

En trevlig tillställning som tenderar att präglas av alkoholhaltiga drycker, nakna bad i Nissans mögiga vatten, donuts till överpris och halvkassa band med kåta fjortisar i publiken. Så även i år. Härligt!

Min och Filips afton inleddes med en stillsam och angenäm grillning hemma hos Matte och Christa. Framåt tiotiden anslöt även Eva som kom direkt ifrån jobbet och därmed ännu inte var besudlad av alkoholens dimma. Detta tog hon dock kvickt ikapp och blev i en handvändning fullast av oss alla! Way to go! Det sista vi minns var att vi satt i en skogsdunge och käkade prinsesstårta med en man ifrån hemvärnet. Spännande. Ingen vet riktigt hur det gick till. Ingen vet riktigt om man vill veta heller. Vi lämnar det så tror jag, vissa saker får man helt enkelt acceptera att det aldrig kommer finnas en förklaring.

En röd tråd genom hela vår afton var dock dialekter. Det blir ofta så. Vi hade alla olika härkomst. Det var Filip som är västgöte, Christa som är stockholmare, Matte från Sundsvall, Brante från rågöteborg, Lukas från Helsingborg och Eva då.. från ett ställe som ingen riktigt vet om det öht finns, men vi kan kalla det Norrland. Och jag då, med min väldigt vackra Halmstaddialekt.

Samtal i soffan (som ett exempel på vilken nivå det hela låg på):
Göteborg: -A okej! Men vad säger man då? En spann flera…?
Halmstad: -Spannar!
Göteborg: -NEJ!!
Halmstad: -Amenvafan, jaaa okej, spänner då! Det heter det, I know..
Göteborg: -Exakt!
Halmstad: -Men det säger man ju inte såvida man inte är en idiot och + 65 år!
Stockholm: -Man säger inte spann öht. Man säger hink!
Helsingborg: -Men sluta! Det heter burk!
Norrland: -Burk??
Helsingborg: -Ja!
Halmstad: -..så en 10-liters hink kallar du för.. burk?
Helsingborg: -Ja!

Burk. Top of the line. Eva var för övrigt den enda som skulle upp och jobba vid sju morronen efter. Hon var även den enda som låg och spydde halva natten och var precis lika packad på morronen när hon skulle upp som när hon gick och la sej. Score! Hon lär sej! Jag är stolt.

Dom där bögarna..

Förresten! Hörde ni på radion igår? Dom intervjuade fjortisar i Stockholm.

Om musik, nerladdning och lite sånt. Vid ett tillfälle intervjuade dom ett band. Killen som nog var huvudfiguren i bandet gjorde mer och mindre intelligenta uttalanden.

Vid ett tillfälle snackade dom om nåt i stil med musikaliska förebilder och idoler. Ledarkillen pratade om lite olika mindre viktiga saker och kom fram till att:
-A! Men min största förebild är ju ändå Freddie Mercury!
-Jaha, varför då?
-Jamen.. Han var liksom så cool! TROTS att han var homosexuell!
-..Vadå? vad spelar det för roll? Att han var homosexuell?
-Nejmen asså, jamenar inte inte såå! ..Eller, jag menar, jag har ju typ inget emot homosexuella, men jag är ju liksom själv kille.. och straight. Typ. Men han va så cool! Liksom han sket typ i vad alla tyckte å så!

Såntdär gillar jag. Sköna ungdomar som kan representera Stockholms kultur. Mer sånt!

Stockholmssyndromet

Det generaliseras ju en hel del kring det här med stockholmare och hur idiotiska dom är.

Givetvis finns det stockholmare som är trevliga och kanske ibland till och med lite intelligenta också. Men precis när man är i en såndär svacka, när man tänker att ”Äääh dom är ju faktiskt också människor!” då kommer det nån som kvickt plockar ner en på jorden igen. Som ikväll. Ett trevligt scenario.

Jag är ute på sedvanligt fotojobb. Går förbi en av Halmstads trevliga uteserveringar..

Jag hör någon ropa bakom mej:
-Du! Tjejen! Hallåå! Du blonda tjejen med kameran! Vänta!
Urstockholmaren. Han låter som hon med läpparna. Hon i den där dokusåpan, Paradise Hotel. ..Olinda! Precis hennes dialekt. Med sånnadär störda s.

I vilket fall som helst så stannade jag och vände mej mot honom. Han fortsatte.
-Duuu, det är såhär va att jag har glömt min kamera heeeemmaa. …I Stockholm [stååååckåålm] asså! Och jag behöver ju en för å kunna plåta mina polare å så nu när ja e här va. Eller huuuur?
-Avisst, givetvis..
-Aviiiiisst va. Men du ser ju ut å ha en fin kamera. Jag skulle inte kunna få köpa den av dej? Vad är det för en? En canon
[kääänånn] ja. Faa-an va nice! Jag ger dej 6000 för den!
-Hah! Eeh. Nejtack.
-Skooojarru? Det är ju aaasbra!
-Amen jag utgår ju ifrån att du skämtar.
-Nejnejnej! Verkligen inte! Jag behöööver verkligen en kamera! Du får 6000 för den av mej! Kontant! Här och nu! Kom igen. Alla behöver ju lite lätta cash ibland!

Han drar fram plånboken och fiskar fram en relativit fet packe tusenlappar.

-Men snälla du, jag kan ju inte sälja min kamera bara sådär. Och för övrigt så är 6000 helt åt helvete för lite i vilket fall som helst. Det är ju inte ens vad mitt objektiv kostar liksom!
Sen hände nåt. Killen verkade ha stora problem med att jag inte gladeligen nappade på hans fint utlagda krok. Så han började bli lite irriterad. Han snapade liksom lite. Det syntes att nåt klickade i hans huvud.

-Gumman, jag veeeeet faktiskt vad den där kameran är värd asså. Försök inte. 6000 är mer än bra betalt för en begagnad canon [kääänånn]. SPECIELLT den där modellen.
-Mycket möjligt. Men som du givetvis redan har noterat så har jag ju inte direkt standardkitet här. Som sagt. För 6000 hade du inte ens fått optiken.
-Vadåför jävla optiiiik??
-Alltså.. Objektivet. ..Dethär.
*pekar och vrider pedagogiskt lite fram och tillbaka*
-Seriööst. Du är ju HELT slut asså. Du TROR alltså att du inte hade fått en helt ny av din kamera för 6000 krooonor? Snälla lilla vän.. Ta och vakna upp ur din drömvärld asså. ..Herreguuud asså.

Jag tackade artigt för erbjudandet och det fina bloggmaterialet. Sen gick jag vidare.
Det gjorde han med. Han kastade sin Coronaflaska på ett elskåp och gick tillbaka till sina garanterat lika sympatiska vänner med precis samma typ av välnärda hybris.

Varje år längtar vi till sommaren, för då kommer ju stockholmarna och bringar ljus till våran annars så dystra värld.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress