Tagg söta djur

The Bells! II

Kommer ni ihåg när jag skrev om den skumma talgoxen?

Om inte så kan ni läsa ikapp er om denna stackars sate här:  The Bells! The Bells! En ganska trevlig text om jag får säga det själv.

Ringaren i släkte Aves alldeles egna Notre Dame är inte tillbaka i år, tyvärr. Det hade varit trevligt, javisst, men tyvärr är jag i just denna situation ganska rationell och utgår faktiskt ifrån att han har strukit med sedan länge. Jag börjar däremot tro att så gott som alla fåglar som bor i mina hoods har nån form av störning.

För det första. Jag inhandlade för några dagar sedan, för dyra och surt förvärvade pengar, ett trevligt litet fågelhus, fyllde det med smaskiga jordnötter och hängde upp pjäsen utanför mitt köksfönster. Inte en enda fågel har fattat att den finns där! Måsarna kommer på två röda om jag slänger ut nåt på marken, men inte en småfågel så långt ögat kan nå. Här serverar man delikata nötter och dom bara ignorerar och fortsätter med att karva bark från träden eller vad dom nu gör i kristider.

Hemma hos mamma bara dräller det av småfåglar. Exotiska as dessutom! Slänger hon ut en gammal rutten citron kommer dom vällande som råttorna på ett sjunkande fartyg. Arter man bara har sett och läst om i böcker! Varför finns det inga fåglar hos mej? Tycker dom att den lilla stugan jag hängde ut är så avtändande? Är det kanske som att käka inne på en bajamaja som inte blivit töm på alldeles för länge? Är det kanske nötterna som är äckliga? ..Jag ska hänga ut några talgbollar också tror jag. Eller kanske baka en plåt kanelbullar.

Dom flesta av er har redan sett, men jag bifogar ändå en bild på huset så man kan få en känsla av vad dom små kverulantiska fäna går miste om.

Hajgos

Jag köpte en såndär hammarhaj…

Ni vet dom som ICA säljer till förmån för Childhood. En liten hajmamma med sin hajbäbis som sitter fast på henne med en prick kardborre. Och båda har jättegulliga ögon på sidorna av huvudena.

Det finns andra djur också. En sköldpadda med en bäbis, en apa med en bäbis, ett lejon med en bäbis.. Och kanske nån mer, men hammarhajen är den sötaste. Varje gång jag har varit inne på Maxi har jag fastnat där. Sist jag inte handlande ensam var Freddy med som den som drabbades av att tvingas släpa mej ifrån högen av hammarhajar och deras fastkardborrade avkommor som har så gulliga ögon på sidorna av huvudena. Men nu köpte jag en. Jag ställde mej i kassakön på Lill-ICA med ett paket mjölk i ena näven och hajen med dens barn i den andra.

Mitt känsliga sinne hade förmodligen detekterat bristen på söthet i mitt hem och grep i ren desperation första bästa charmiga sak för att fylla ut med. Jag föll för trycket och fick med mej ett 2-in-1-gosedjur hem. Nu ligger dom i min soffa. Hajmamman med sin hajbäbis. Jag tvivlar starkt på att dom kommer leva upp till mina goskrav men dom är väldigt tilltalande!

Julrussindagen

Tredje julbordet avklarat! Stort knytkalas hemma hos Åsa och Henke. Trevligt. Tackar för kvällen och sällskapet.

Idag har jag fortsatt lite på temat och dragit en repa på julmarknaden på Halmstad Slott. Helt åt helvete för kallt. Jag gick ett snabbt varv, köpte en ost och ett gulligt runt mjöligt bröd, käkade en vidrig tysk bratwurst och sa hej till Charlotte som sålde sina fröknäckebröd.

Sånnadär ställen alltså. Och alla pensionärer som finns där. Jag har inget emot äldre människor egentligen men det är verkligen nåt som händer när dom kliver in med sina rollatorer och käppar på denhär typen av tillställningar. Marknader av olika slag och REAdagar. Ännu värre blir det när det är lite halt och opålitligt underlag, dåjävlar är dom lättretade! Hade det varit tillåtet att bära vapen hade varenda en av dom haft en Glock nerstoppad i den sen Kristi födelse återanvända tygkassen. På det sättet hade dom sparat både armbågar och röst. Istället för att hugga sej fram bittert muttrande över alla ungdomar som ”bara tar upp värdefull plats eftersom dom inte handlar nånting ändå!”, istället för att kasta sej in bland smakprovsstånden med sina egna hemifrån medtagna vita plasttandpetare att spetsa ostkuber, korvbitar, lammfiléer, fudgerutor och ålchunks på i högsta hugg hade det bara varit BLAM! – BLAM! och sen fritt fram. Effektivisering!

Där var för övrigt ett par med en hund. En stor, som dom verkligen hade misslyckats med att uppfostra. Vid varje stånd dom kom fram till ställde hunden sej på bakbenen och la sina slaskiga framtassar uppe på bordet, mitt bland alla provsmakgrejerna. Husse som höll i kopplet flinade, matte som stod jämte fnissade och sa kärleksfullt till djuret:
- Men gubben då! SÅ får du ju inte göraaaa…
Så håvades deras övningsbäbis in och klappades lite och fick en godis. Vid varje stånd! Fantastiskt.
BLAM! – BLAM!

Jag blev tvungen att åka hem. Jag kände att jag hade kunnat börja bli otrevlig där i russinskålen annars. Så stegen styrdes mot golfen igen och sedan hemåt. Nästan omedelbart hamnade jag bakom Ötzi i en brun Ascona. Det var han, sen jag och sen en stadigt växande bilkö och det gick oerhört långsamt. Fornminnet framför låg i princip mitt i vägen och höll stadiga 45 km/h hela 60-sträckan till det blev 40 istället, då saktade han ner till 30. Vägen blir extra lång när man hamnar i denna typen av situationer. Väl parkerad hemma utanför verandan hade jag nog ett blodtryck som en wallstreetveteran. Jag vet att man inte ska slösa sin energi på att reta upp sej på såntdär strunt, men det är ganska svårt ibland.

Nu hade jag behövt gos, choklad och kanske ett par avsnitt av 21 JS eller nån annan trevlig serie, men det går inte, inte hela kitet iaf så ska jag laga god kycklinggryta istället. För kännedom. Jag vann förresten inte ett skit på mina trav heller.

Fisken

Jag är tillbaka på jobbet. Igen.

Fast jag borde förmodligen inte riktigt än egentligen. Jag hostar. Fast inte överdrivet mycke så jag är här ändå.

När man inte är sjuk tänker att att dom som är det har det gött, att dom får gå hemma och mysa hela dagarna. Och när man väl blir sjuk tycker man också faktiskt att det är rätt gött! Åtminstone dom första två – tre dagarna. Sen är det inte riktigt lika fantastiskt. När man är hemma för sjätte dagen, när man har tittat på i snitt 6 långfilmer per dag då är det ingen jättehit.

Jag har känt mej som en ensam, totalt övergiven liten fisk. Jag har simmat runt i min skål, långsamt för att inte hosta för mycke. Simmat sakta fram till fönstret och tittat ut, stilla simmat bort till soffan och satt mej där ett tag. Tittat på mobiltelefonen, väntat på eventuella sms. Rest mej igen efter en stund och simmat fram till ett annat fönster och tittat ut. Simmat in till sängen, löst ett sudoku, tittat på mobilen, simmat ut till fönstret igen och kikat ut en stund. Nästan varje dag har det varit fasaner utanför. Dom har jag kunnat titta på. Fasaner är söta. Dom går gulligt och är oftast två stycken. Dom tycker om sällskap. Ett sympatiskt drag.

Det sägs att när man nyser är det nån som tänker på en, nån som tycker om en. Jag har dock bara hostat.

Dimman utanför

Det är väldigt mysigt väder ute. Perfekt för årstiden.

Det är runt 10 grader. Gatlyktornas gula ljus strilar ner genom tjock vit dimma. Det ser ut som med jämna mellanrum utplacerade duschar. God luft. Såhär skulle hela hösten vara!

Hade jag haft en hund nu, eller en sambo, hade jag släpat ut den på en promenad. Både hundar och sambosar gillar att få komma ut och nosa när det är dimma. Att gå omkring och sniffa och prassla i löven och lyssna på ugglorna som pratar i skogen. Bara en mysrunda, ingen såndär hetsig med bränna kalorierkrav. Men idag finns varken den ena eller den andra sällskapsformen att tillgå och jag är dessutom förkyld som fan, så jag får ligga kvar här i soffan.

På tv har en snubbe druckit handsprit. Själv har jag bara druckit Pucko. Och ett glas av Freddys megastora flaska Sprite. Han på tv brukar dricka konstiga vätskor säger läkarna. Hårspray, T-sprit, tvål och allt möjligt. Påhittigt. Han tar vad som finns. Själv brukar jag inte dricka Sprite, men det fanns ju hemma nu, så vi är kanske inte hela olika, snubben och jag. Det är dimma hos oss båda, fast inte på riktigt samma sätt.

Vardagssmaken

Jag är förkyld. Mega. Jag trodde jag skulle klara av att tackla skiten, men det gick ju sådär.

Men det är kanske lika bra. Så kan man försöka bli fri från lite annan tanke- och energikrävande skit på samma gång, när man ändå måste ligga hemma. Dock har jag säkerligen smittat nån i min egen egoism. Det är ju inte så snällt. Förlåt.

Jag har ett nässpray med mentholsmak. Säger man smak? Lukt. Eller det kanske är såntdär som koalorna käkar.. eukalyptus! Nåt starkt och friskt är det i alla fall. Det slår ut allt. Jag åt frukost nyss. Medan jag la en klick kaviar på första ägget tänkte jag:
- Undrar om kaviar passar bra ihop med menthol.. eller eukalyptus..? Jag frågade Lukas vad han trodde. Han tvivlade. Det gjorde jag också..
Men inget smakade nånting. Allt blev bara en stor palett av olika konsistenser, ytor och temperaturer. Spännande. Jag vet inte vilket som är att föredra faktiskt. Det är obehagligt när man inte känner smak. Man missar en hel del.

Förhoppningsvis uppskattar man vardagssmakerna och -dofterna lite mer när man kommer tillbaka.

Hold on

För att klamra fast vid nånslags värme ger jag er en bild från senaste resan.

Det är alltså jag (skräll) som matar bäbiskamelen Negro med ett Mariekex. Med munnen. Man skulle faktiskt nästan kunna säga att vi pussas. Om man ville säga det. Söt var han i alla fall. Jag däremot ser lite ut som en dåre. Jag skyller på Negros sjukt stixiga mule.

Om ni vill se resten av alla bilderna får ni kika på Fejsbooken. Där är ganska många. Bli min vän om ni inte redan är, när ni ändå håller på =)

Vilken dag som helst

Igår var det en trevlig afton med Cecilia och Per från Wasa Kredit på Wild West.

Stora öl, stora köttbitar och för oss i tjejlaget stor förlust i trekampen.

I vilket fall som helst. Jag gick hemifrån till restaurangen. Det är en bit, men det funkar att gå. Tar typ 45 minuter. Jag hade gott om tid.
När jag passerade Grötviksskylten mötte jag en hund. Väldigt söt var den och tittade på mej med sina stora ögon. Jag klappade. Hundens matte var en liten tant med brun kappa och sidensjal. Hon berättade att hon hade hittat tre kantareller, men inte plockat dom eftersom hon ju var lite stel i ryggen. Hunden hade satt sej tungt rakt ner på mina fötter. Jag frågade vad den hette.
Den hette Rhododendron. Som busken. Sjukaste hundnamnet ever i min bok.

Jag gick vidare. Vid Porsvägen stod tre killar i 12 årsåldern. Dom klassiska karaktärerna. Det var den coola killen med skejtarkläder och longboard. Han hade en pinne som han slog på saker med. Det var den coola killens sidekick. Han såg snäll ut. Hade en svart keps och det där utseendet där man kan tänka att Han kommer bli sjukt snygg när han blir äldre. Och så var det den tredje. Den där killen som bor granne med den coola killen. Han som blir mer eller mindre uttvingad av barnens konspirerade mammor. För man måste ut i friska luften! Och då kan man lika gärna leka med dom andra barnen! Och aaaalla får vara med! Han var med på nåder, trots att han egentligen inte alls ville.

Den coola killen sparkade i en lövhög och sa:
- Fan va många olika blad!
Grannkillen svarade medan han satte sej ner på huk och rafsade runt lite i högen:
-  Fast det är samma sort allihopa.. Ekblad är det.
- Meh! Du tror liksom att du kan typ allt! Bara för att DU sitter och gör läxor ALLA dagar!
fräste den coola killen.
- Det gör jag inte alls.. försökte grannkillen.
- Det gör du ju! utbrast sidekicken argt och sparkade runt i lövhögen.
- Nä! Men det ÄR ekblad! Det ser ju vem som helst.. försvarade sej grannkillen med.
Den coola killen blev argare:
- MEH! Palla veta sånt DÅ! Jävla tönt!
Och den coola killens sidekick fyllde på och avslutade:
– Ja! Gå hem och läs lite läxor nu då! Jävla tönt!
Dom tittade på mej som hade stannat på busshållplatsen bredvid. Sen sprang dom iväg.

Förmodligen var detta en dag som vilken annan dag som helst för grannkillen.

Ögondöden

Ibland när jag monterar mina linser lyckas jag få kanten att vika sig. Det blir liksom att linsen ligger dubbel.

Det är långt ifrån skönt, tårarna flödar och man får stå där och jävlas tills det har blivit bra. Det hör kanske till storyn också att jag redan i utgångsläget är generellt värdelös på allt som har med ögonpetande att göra.

I alla fall – när jag står där och misslyckas med mitt isättande och det hamnar fel och gör ont så tänker jag alltid på mitt exmarsvin Terese. Ett av många marsvin familjen har inhyst. Terese var vit och brun och väldigt söt men inte alls nån som gillade att gosa. Hon tyckte bättre om att springa och äta. En dag fick hon en skada i ögat. En skada som blev värre och värre. Hennes ögonboll varade igen och såg till slut riktigt jävla nasty ut. Vi tänkte och trodde att det skulle bli bra och läka, så det fick vara. Bokstavligen. När det började lukta ond bråd död insåg vi att hon nog faktiskt var fucked. Vi ringde en vän som sköt skallen av henne. Bokstavligen.

Så när jag står där med en dubbelvikt linskant i ögat och gråter tänker jag alltid på Terese och hur sjuuuukt ont HON måste haft i sitt öga. Min lins är ingenting mot den massiva smärta hon måste känt! I månader! Fruktansvärt plågeri vi utsatte stackarn för. Jag får dåligt samvete. Retroaktivt.

Jag är för övrigt världens mes med obekvämligheter i ögonen. Får jag in en ögonfrans eller nåt annat skräp stryker jag nästan med.

Det ligger i luften

Det är vår idag! Det var det igår också men eftersom det är fredag idag är det nog lite mer vår idag faktiskt.

Det finns påskliljor en masse jämte huset, gubbar i roliga fordon med snigelborstfötter tar bort gruset från vägarna, snöhögarna är nästan helt gone trots att SMHI förutspådde att dom skulle ligga till midsommar, knopparna på träden väller fram som ålar påväg mot Sargasso under parningen och det verkar som att alla går runt och håller varann i handen eller sitter på parkbänkar och äter mjukglass ur gemensamma bägare. Luften är nästan varm och jag hade inte ens nån jacka på mej imorse när jag åkte till jobbet! ..Fast jag tog med den, för säkerhetsskull.. Man minns ju vad körskollärarna sa liksom. (Hemligheter i bilen)

Marre var precis här och lämnade Troja. Det är hans gigantiska Grand Danois som är stor som en mindre älg trots att hon fortfarande bara är ett barn. Hon ska bo hos mej över helgen. Ska bli jääävligt intressant att se hur det går med mitt lilla hus. Hon kommer för det första inte få plats och för det andra dräggla ner allt.

För övrigt tror jag att jag skippar den tredje ICA-storyn. Den är inte så givande ändå. Det får ni leva med.
Nu ska jag käka tårta och lyssna på en lång intervju med stolpskottet Isabella Löwengrip aka. Blondinbella. Good times.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress