Tagg sommar

Mot tårtberget!

Efter omfattande tester, undersökningar och experiment kan vi nu konstatera att det finns olika typer av frestelser i min sfär.

Det finns dom som är en barnlek att avstå ifrån och det finns den andra typen. Den lömska, manipulerande typen som totalt raserar hela min värld, som får mig att balla ur och släppa alla som helst principer.

Jag och mamma åkte på festival. Sweden Rock Festival 2012. I 8 dagar var vi borta på en tillställning som präglas av öl och musik. Jag hade inga som helst problem med att följa mina nya uppspikade regler. Inte en enda öl drack jag! Jag kände inte ens ett sug efter brygden! Faktumet att öl totalt motverkar mina småförsök viktnedgång, fyller på insulinet som lagrar massor av fett vann stort över smak, tradition och festivalkänsan som förknippas med drycken. Duktigt! Jag var imponerad av mig själv! Som ett körsbär på grädden kan jag flika in att jag faktiskt inte, sen nyårsafton 2011/2012, har druckit mer än MAX 4 öl. Bra ratio för att vara mig under ett halvårs tid.

Men så kom midsommarafton. I fredags barkade det åt helvete. Det vankades desserter. Maränger, chokladtårtor, kolasås, jordgubbar & marshmallows. Mitt prydliga och så sakteliga lagom noggrannt uppmurade slott rasade som ett korthus. Som en skenande häst med skygglappar och tunnelseende dök jag med huvudet under armen rätt in i sockerberget, utan någon som helst tanke på mina löften och linjer. Trots vetskapen om följderna, jag är liksom inte dåligt påläst i ämnet eller så..
Okej, tänker ni nu, man FÅR faktiskt unna sig. Det var ju faktiskt midsommar, då ska man äta tårta tänker ni också. Och ja, det håller jag med om. Man får unna sig, förutsatt att man inte blir en sån som unnar sig typ 4 gånger i veckan, till höger och vänster när helst nån godsak lägligt dyker upp i anslutning till en utförd tenta, passerad bilbesiktning, avverkat läkarbesök, klippt gräsmatta eller genomliden förkylning. Man FÅR unna sig ibland. Midsommar är kanske en sådan högtid i min bok, men när det visar sig att det blir kopiösa mängder rester av dessertbordet, rester som räcker till stora frukost-, lunch- och kvällsportioner i tre dagar efter tillställningen? Tveksamt. Mycket.
Det är ju även här jag blir en aning besviken på min egna karaktär. Jag borde givetvis gått över med chokladtårtan till grannen eller vägrat Linda som bakade den att proppa in lämningarna i min kyl eller donerat alltihop till maskarna i komposten. Vad som helst! Vad som helst annat än fortsatt käka den i tre dagar.

Så vi kan konstatera att öl är för mig en lätt sak att avstå. Kakor däremot, då krävs nånslags  tvångströja och isoleringscell. Intressant. Tiden som följer nu kommer inte innehålla tårta och det tills min linje går neråt igen. Tack och lov åker min man iväg på sin veckoenliga Sverigerundresa nu, det innebär att jag har några dagar på mig att korrigera innan det är dax för invägning igen. Det var illa efter spahelgen, nu är det sannolikt nåt i hästväg.

På soloresa till Falköping

Idag är det onsdag, fast det känns som fredag. Och igår var en konstig dag för mej eftersom jag var på roadtripsuppdrag, trots att det var en tisdag kändes den som torsdag eftersom det är fredag idag. För imorron som egentligen är en torsdag är ju enligt kalendern en söndag, fast den känns som en lördag. Sen blir fredan som är en vanlig fredag egentligen en söndag och sen är det lördag och söndag igen. Veckan: Måndag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag, Lördag, Söndag. Förvirrande!

Igår var jag alltså på mission till Falköping.

Roadtrip. Klockan nio skulle jag infinna mej med nya firmabilen på KCRacing för att få den trimmad. Och sen hem igen.

Faktiskt ganska trevligt! Tre timmar dit ungefär, sen drygt två timmar paus när jag låg på gräsmattan vid en väderkvarn och solade, sen tre timmar hem igen. Tur det var fint väder. Idag är det också fint, men megablåsigt. Omysigt faktiskt.

När jag hade legat där på gräset förresten, efter ungefär en timme kom en snubbe ut från kvarnen. Han var lång och stor och och hade blåställ på sej och kom klivande mot mej genom tusenskönorna.
- Ursäkta mej, men.. Vad gör du? frågade han uppriktigt undrande. Jag tyckte lite att det borde väl inte vara så svårt att se.
- Halloj. Tjaa.. inte så mycke, jag solar..? Mest bara ligger här och väntar på att min bil ska bli klar. Den är på verkstan där nere *pekar nerför backen*
- Ahaa… Jaja, ja jag var bara lite nyfiken. Meeen… du vet om att detta är privat mark eller? fortsatte han lika försiktigt och undrande.
Smart. Där hade jag legat  som en annan jävla snedseglare i nåns trädgård i över en timme. Smooth. Så äkta jag.
- Oj! Nej, herregud, det visste jag inte alls! Jag ska såklart flytta mej! Jag reste mej fort för att packa ihop mina grejer.
- Nejnej! Du får gärna stanna! Det är bara bra att denhär gamla gräsmattan kommer till användning. Och det är ju inte direkt så att du planerar att bygga ett hus här heller! Han skrattade åt sin egen skojighet.
Jag skrattade också lite artigt och tackade för att jag fick vara kvar. Vi småpratade lite. Jag låg kvar. Det såg faktiskt verkligen jättemycke ut som en park… Faktiskt.

Drygt en timme senare kom han ut igen. Som en orm känner vibrationerna i marken när man kommer gående genom skogen kunde jag utan att se känna i underlaget att han kom klivande mot mej. Nu hade han väl ändrat sej..
- Hallå igen Halmstad! hojtade han
- Hejdu. svarade jag och satte mej upp. Han hade kaffe med sej. Fint.. Den ena muggen räcktes till mej medan han vecklade ihop sina långa ben och satte sej snett bakom min filt.
- Tänkte att du kanske ville ha lite fika! ..Ligga här helt ensam hela dan! Du kan ju inte ha det så skoj du! Åkt ända från Halmstad och allt! Ojojoj.. Lite fika kan ju vara bra! Han slurpade i sej en mun ur sin mugg.
Det var ju verkligen gulligt av honom att komma med kaffe åt mej. Tyvärr är det ju så att jag inte dricker kaffe, dels för att jag blir helt störd i huvet av det och dels för att min mage totalt ballar ur. Dessutom hade jag redan varit kissnödig i ungefär en timme.. Men vad gör man inte. Jag låg ju i hans trädgård och allt, givetvis fick jag se till att få i mej detta.
- Tack det var ju väldigt gulligt av dej! sa jag och smakade på mugginnehållet. Det var helt svart, jättestarkt och förmodligen runt 300 grader varmt. Normal dosering för mej om jag mot förmodan ska inta denna dryck är 20% kaffe och 80% mjölk tätt följt av en dubbel Samarin. Detta skulle med största sannolikhet gå åt helvete och ta lång tid. Men det VAR ju väldigt snällt av honom. Jag fick artigt sitta där i min bikini, mingla med denhär vaktmästarkaraktären och dricka ur. Telefonen i blåstället ringde när vi var nästan klara och han fick ila iväg.

Nästan ytterliggare en timme senare var bilen klar. Jag hade typ synbortfall av kaffet och min mage hatade mej. Men bilen blev bra ialla fall och jag kom hem till slut! Nästa vecka har jag semester! Hoppas det blir sol alla dagar.

Juni, juli, augusti!

Vad tragiskt förresten! Här kommer jag tillbaka efter nåtslags ofrivilligt sommaruppehåll, eller, nu ska jag inte säga för mycke, jag kanske inte alls är tillbaka, men jag skriver en text efter en lång tid som är nånslags kass dikt. Utan nån direkt positiv energi heller. Ungefär som den texten jag avslutade med innan mitt uppehåll. Sorry.

Anyways. Det är alltså sommar fortfarande. Eller?
Jag vet inte. Eller normalt sett hade jag nog tyckt det, men nu får jag så sjuuukt mycke faaaaaan-sommaren-är-slut!input från alla håll så jag har nog börjat svänga lite. Per Gessle sjunger ”För hela året har jag väntat pååå juni, juli, augusti! Vindarna är varma då!” och ”Juni, juli, augusti! Allt känns mycke lättare då!” ..till exempel. I den där låten.

Igår, eller, inatt var jag ute vid halv ett-tiden och la på taket på bilen. Det var skitvarmt! Och helt vindstilla! ..Juni, juli, augustiii… Då tänkte jag faktiskt på det, att sommaren inte alls är slut. Att alla negativa människor runt mej faktiskt kan hålla käften om dom bara ska tjata om det där hela tiden. Jag vill inte höra det. Jag behöver inte era negativa syner. Åtminstone inte just nu. Det är visst sommar. I alla fall till mitten av augusti. Tänkte jag då.
Sen fick jag en kass start på denna dan och nu vet jag inte riktigt igen. Det är ju rätt varmt. Men det är väldigt grått och en väldigt höstig känsla. ..Fast jag gillar ju hösten. Egentligen.

För två nätter sen impulsshoppade jag. Det har blivit en del sånt nu på sistone. Jag har hört att man blir lyckligare av saker. Eller jag vill nog lite undermedvetet inbilla mej det emellanåt. Så jag köpte mej en ny registreringsskylt till bilen. Den kostade 6 000 kr. Det har blivit lite sånna konstiga, uddasaker. Så impulshandlade jag för två nätter sen. Som sagt. En resa. En regelrätt charter till Mallorca. Jag bokade in Anna med. Tur för mej att hon var ledig.
Jag har under sommaren rymt från jobbet lite emellanåt. Eftermiddagarna har jag bestämt att jag har fått va ledig. Om det har varit fint väder. Och om jag har vetat att dom andra ligger på stranden. Man kan säga att jag har avancerat i mina rymningar nu. Nu blir det stranden på Balearernas största ö, inte stranden i Frösakull som ligger 10 minuter (om det är bilkö) från kontoret. ..Det blir säkert bra.

Det kommer…

Som en vindstilla sensommardag.

När det är lite kvavt och soldis. Varmt men inte den där steksolen som man får gömma sej från. Det är lagom sol, lagom varmt och man ligger på stranden på sitt badlakan, äter lite av jordgubbarna som köptes på vägen och dricker flädersaft ur en sirapsflaska. Man blir len, brun och lugn.

Men molnen tornar sakta upp sej i horisonten. Det kan man se, man vet att det är så. Dom blir höga och breda och det börjar mullra lite smått långt borta. Det är fortfarande härligt väder dock, om än lite mindre direkt sol. Man ligger kvar, för ännu är det skönt, men man vet att det kommer blir ett riktigt helvete i natt. Med ösregn, översvämmade gatubrunnar och åskrädda hundar som i sin panik biter barnen i familjen.

Precis så är det nu. Fast inte utomhus.


parentes

På tal om dethär med trädgårdsarbetet förresten.

Fan va fort det gick med våren. Fast det säger man väl varje år.. men i år gick det verkligen fort!

”Rosorna ska beskäras när björken har musöron” heter det ju. Vafan hade man på sej i år? En eftermiddag!? Sen var det för sent och björken hade löv som typ taxöron istället. Typiskt. Jag hinner aldrig med.

Bara regn hos mej ..NOT!

regn

Det sas att det skulle bli ösregn hela dan idag men jag vet inte asså..

Det är inte ett moln på himlen och det är precis lika hett som igår. Meeeeen som alla säger – man ska ju inte klaga!

Men faktiskt, det hade varit nice med lite regn nu. Dels så att jag slipper vattna i rabatterna hela tiden, dels så jag kan sitta inomhus med gott samvete och hinna jobba undan lite på min dator och inte behöva känna mej nödgad att sola och dricka öl såfort jag kommer hem. Dessutom blir det god luft av regn.

Jag skulle för övrigt vilja ha en båt också.

Jack

Igår var det förresten en riktigt bra dag på Rotundan. Kanske den bästa hittills.

Mycke folk, men inte för mycke. Lagom mängd i ett jämt flow så man ändå hann med det mesta. Det är bra. Så ska det vara, då är det roligast.

Sen kom en av våra stammisar med. Han som ser ut som Jack Nicholson. Han är trevlig. Han kom springande upp för trapporna när jag höll på att bära in alla möbler för stängningen.

-ÅÅH! Jag blev så glad! sa han. Jag blev så glad! Jag såg parasollerna och flaggorna och tänkte att jag blev sugen på kaffe! Och sen såg jag dej här uppe med och så kände jag igen dej och jag blev så glad!

Härligt att man är uppskattad =) Vi hade inget kaffe kvar. Han fick te.. Det gick lika bra sa han. Sen pratade vi om allt som hade hänt sen förra sommaren, om betongdelen i parken, dansken med motorcykeln, gatstädarmaskiner, läskiga saker han hade sett på sitt jobb på akuten, min bil och kärringkaffe. Det var trevligt. Och jag var svinigt långsam på att plocka in alla möblerna. Paulina kom ut och styrde upp det hela sen. Det var tur det, annars hade jag nog fortfarande vatt kvar! ^^

..Lite rapport bara. Kom förbi och fika om ni är i stan!

Björkris & lekvisor

Nu har det varit midsommar också. Nu matar det på bra minsann, sa flickan.. som någon vi känner skulle ha uttryckt det.

Nu har vi nått och passerat det som alltså är sommarens mitt, aka. sommarsolståndet. Det innebär med andra ord att nu blir det bara mörkare och mörkare. Den längsta dagen och den kortaste natten. Nu vänder det och blir långa nätter och korta dagar igen. ..Sommaren som knappt har börjat. Meeeen å andra sida, detta säger man ju varje år, efter att man har blivit lika chockad som varje gång, när någon talar om för en att nu vänder det och blir mörkare. Sommaren som knappt har börjat.

Anyways. Jag har haft en angenäm midsommar tillsammans med Filip här hemma. En trevlig dag med först ett besök på en av alla halländska hembygdsgårdar. Vi tittade sporadiskt in och kollade läget. Precis när vi kom skulle dom resa stången. Trodde vi. Det visade sej att alla ungar skulle fram och klä den med blommor först och vi kände väl att vi inte riktigt värderade att se lyckliga barn med blomsterkransar i håret och somriga klänningar gemensamt fröjda sej i solen på detta vis. Vi diskuterade huruvida vi skulle skita i det hela och dra hem istället. Filip trampade i hundbajs. Vi bestämde oss för att åka hem.
Avnjöt en fin middag med lyxig lösviktssill ifrån Maxis fiskdisk. Utsökt. Svor över Wapnös idiotiska gräddfilsförpackningar.

Bestämde oss för att dra på en eftermiddagspicknick så vi bakade en gräddtårta med jordgubbar på. En ÄKTA tårta dessutom. Hemmabakad sockerkaksbotten, som Filip trancherade med min stora kniv och högsta precision. Dessutom hemmagjord vaniljkräm, som jag var skeptisk till, men som faktiskt blev riktigt god.

Tårtan blev klar. Vi packade ihop två fina glas och en flaska vin, en megastor filt och gafflar. Sen blev det spöregn. Hoppet dalade. Sen blev det fint väder igen! Och vi knallade iväg. Hittade en ytterst gemytlig plats nere i Grötviks småbåtshamn, precis vid klippväggen.

Vi drack vinet, byggde en barriär runt tårtfatet med urskrapad vaniljsås för att hålla myrorna borta från the mother load och höll ett öga på måsarna som väntade på att få hugga in. Sen somnade vi, eller ja, inte jag då. Filip somnade. Sen när vi vaknade igen så var himlen kolsvart och det var oroväckande tryckt i luften. Vi packade ihop oss och begav oss hemåt. Hann ungefär halvvägs och lagom till Filip hade hunnit säga:
–Tur att vi hann innan regnet iaf! när the gates of hell öppnades. Rå-mega-dyng-as-röv-ösregn! OCH hagel! Jajjemen.

Men det är så det ska vara. Eller hur?
Midsommarn.
Sill, nypotatis, blomsterkransar, svalor, sol, gräddfil, små grodorna, jordgubbar, picknickfiltar, dansande barn, regn, grädde, sol, humlor, fläderbål, gräslök, blåklintar, nubbe, regnbåge, myggor, svenska flaggor, tunna klänningar, snapsvisor, björkris och rå-mega-dyng-as-röv-ösregn.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress