Tagg skåningar

Hej Skåne

Jag sket i dom sista 20 minuterna, innan jag slutade egentligen.

Det gjorde inget. Idag har verkligen inte varit min bästa dag. Inte än så länge i alla fall. Jag är trött. I själen och i ögonen.

Så jag drog hem och gjorde chokladpudding istället. Den står i kylen nu. Jag ska träna sen och efter jag har gjort det ska jag äta upp åtminstone hälften. Det gör inget. Det får jag.

På vägen hem stannade jag vid postlådan vid ICA. Det är en såndär drive-inlåda. Dom är bra, men min bil är egentligen lite för låg. Jag får alltid fajtas för att nå upp till hålet. Denna gången var det en dåre som hade parkerat sin beiga Volvo framför. Smart. Så jag fick ställa mej på andra sidan vägen och gå över. Det gjorde inget. Bakom mej dök det upp en skånsk snedseglare. En kvinna i sina bästa år med en tax i ett snöre. Obs: ett snöre, inte ett koppel.

- VIAR LIADANNA BYSSORR! halvskrek hon bakom mej. Jag vände mej om. I huvudsak för att jag inte riktigt fattade om det var mej hon pratade med men även för att jag, som ändå inte har problem med skånska, tyckte att det lät som hon spontanskrek på nåt liknande holländska. Jag såg på henne. Hon log världens största leende och utbrast igen, denna gången lite lugnare.
- Viar liadanna byssorr! Hon nickade och log med excitement i hela sin person. Jag såg på henne. Jag hade uppfattat vad hon sa. Jag tittade på hennes och sen på mina egna. Det fanns ingen likhet mer än att bådas var svarta. Hennes var stora och bylsiga och i nåt manchesterliknande tyg. Mina var tajtare, med skinnfjongar på fickorna och tyget var lite typ vaxat i ytan.
- Njaeh, svarade jag, det vet jag väl inte om jag håller med om.
- Liadanna! LIADANNA!! hojtade hon och spände blicken i mej.
- Ja okej, lite kanske. Nåväl, ha det fint! hälsade jag kvinnan med taxen, postade mina brev och drog.

Det är ju roligt nästan jämt asså. Och för er stockholmare som inte fattade vad hon sa så var det alltså ett Vi har likadana byxor.

Kall, illaluktande & idiotförklarad

Idag är det kallt. För kallt. Det är inte okej.

Jag vaknade för sent. Mitt vatten hade frusit trots att två snälla elektriker har installerat en värmekabel på rören. Filten på bilen hade frusit fast så jag fick kämpa som ett djur för att få loss den. Det var för lite bränsle i bilen så dendär värmaren vägrade starta.

Värmaren i bilen för övrigt. Sjukt bra grej. När jag går upp på morronen trycker jag på ON på den lilla fjärrisen. Sen duschar jag (förutsatt att inte vattnet har frusit), sen klär jag på mej, sen går jag ut till bilen som står och väser. Och all snö på den är borta, inga rutor behöver skrapas och det är varmt inne i! Bara att åka iväg. Bra uppfinning! Men idag funkade det inte. Det var inte många rätt denna morronen. Dessutom har jag fått på mej nåt plagg som luktar funny. Jag kan inte lokalisera exakt var odören har sitt epicentrum, men det kommer små puffar emellanåt som distraherar mej som fan! Först trodde det var min andedräkt och jag greps av panik, men det är tack och lov nåt annat. Ännu ej indentifierat.

Och på tal om att gripas av panik höll en gubbe på att skrämma sketslag på mej i morse när jag halvsovande tankade bilen på Preem. Jag var nästan klar när han parkerade sin Volvo jämte. Han ställde sej vid betalautomaten för att mata in sitt kort men hejdade sej. Han tittade på min bil, på pumpen som höll på att mata min bil och sen på mej. Med halvöppen mun, höjda ögonbryn och en väldigt idiotförklarande blick över sina på nästippen placerade läsglasögon sa den gode herren, som av dialekten att döma var helsingborgare:
- Eeeeeeeeh… Du VET att det är fel pump detdärava? [didarrava]
- ..Va? Inombords impulspanikade jag lite av tanken på att ha fyllt bilen med fel bränsle.
- Ja, alltså, det är FEL PUMP du använder [anvindorr]! Detdär är diesel! Med uppspärrade ögon och yviga gester försökte han få min tröga hjärna att fatta.
- …?
- Ja! Alltså! Det är typ BARA lastbilar som använder diesel! Han började bli stressad av att jag uppenbarligen stod och fyllde upp min bil med lastbilsbränsle. Jag kunde inte göra mer fel och jag fattade det inte.
- Men… Min bil går på diesel..?
- Det är STORA LASTBILAR som går på diesel!
- Okeej.. Men.. Min också.
Mannen tittade på mej, sen på bilen jag enligt honom tankande med helt fel vätska, sen på mej med en Okej, fine, skyll dej själv!-blick, sen vände han sej mot betalautomaten igen. Spännande morgonmöte.

Det kommer förresten bli intressant att preppa julkäk i ett hem utan vatten. Ikväll ska jag rulla två satser tryffel och baka ut kakdegen jag gjorde igår. Och i övermorron ska jag koka massiva mängder gröt och baka bullar. Hoppas fanimej att rören behagar tina under dagen. Kan hända att jag måste inta någon annans kök.  (Ni har nu blivit varnade.)

Sunshine

*****

Kvinna från Skåne pratar om ny kassa med Emma:

- Jadu, det är mycke skit nu. I oktober dog min sjuåriga dotter. ..Rycktes ifrån mej i en våldsam bilolycka..
- Oj..  Men ..Uschdå.
- Hemskt. Och nu tvingar myndigheterna en att investera i sånthär dyrt skit som man inte alls egentligen behöver. En kassamaskin. Va? Som om det inte var nog på helvetet liksom. Vad kommer härnäst?
- Nää.. Det vet man ju inte..

- Ska dom tvinga en att köp hus till höger och vänster eller?
Va? En bilolycka. ..Hemsk. Och nu detta. Detta satans påfund. Som allt annat nuförtiden.

*****

Tårtkalas!

hinkenI helgen hade vi Marinfestivalen här i Halmstad.

En trevlig tillställning som tenderar att präglas av alkoholhaltiga drycker, nakna bad i Nissans mögiga vatten, donuts till överpris och halvkassa band med kåta fjortisar i publiken. Så även i år. Härligt!

Min och Filips afton inleddes med en stillsam och angenäm grillning hemma hos Matte och Christa. Framåt tiotiden anslöt även Eva som kom direkt ifrån jobbet och därmed ännu inte var besudlad av alkoholens dimma. Detta tog hon dock kvickt ikapp och blev i en handvändning fullast av oss alla! Way to go! Det sista vi minns var att vi satt i en skogsdunge och käkade prinsesstårta med en man ifrån hemvärnet. Spännande. Ingen vet riktigt hur det gick till. Ingen vet riktigt om man vill veta heller. Vi lämnar det så tror jag, vissa saker får man helt enkelt acceptera att det aldrig kommer finnas en förklaring.

En röd tråd genom hela vår afton var dock dialekter. Det blir ofta så. Vi hade alla olika härkomst. Det var Filip som är västgöte, Christa som är stockholmare, Matte från Sundsvall, Brante från rågöteborg, Lukas från Helsingborg och Eva då.. från ett ställe som ingen riktigt vet om det öht finns, men vi kan kalla det Norrland. Och jag då, med min väldigt vackra Halmstaddialekt.

Samtal i soffan (som ett exempel på vilken nivå det hela låg på):
Göteborg: -A okej! Men vad säger man då? En spann flera…?
Halmstad: -Spannar!
Göteborg: -NEJ!!
Halmstad: -Amenvafan, jaaa okej, spänner då! Det heter det, I know..
Göteborg: -Exakt!
Halmstad: -Men det säger man ju inte såvida man inte är en idiot och + 65 år!
Stockholm: -Man säger inte spann öht. Man säger hink!
Helsingborg: -Men sluta! Det heter burk!
Norrland: -Burk??
Helsingborg: -Ja!
Halmstad: -..så en 10-liters hink kallar du för.. burk?
Helsingborg: -Ja!

Burk. Top of the line. Eva var för övrigt den enda som skulle upp och jobba vid sju morronen efter. Hon var även den enda som låg och spydde halva natten och var precis lika packad på morronen när hon skulle upp som när hon gick och la sej. Score! Hon lär sej! Jag är stolt.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress