Tagg sjuk

Minthår & sjukvård

På morgonen duschar jag. Varje dag. Mitt hår hatar det, men jag gör det ändå. Lär väl få raka av mig skiten om nåt halvår.

I morse funderade jag lite på det där med min duschkabin och avsaknaden av sällskap. Och då menar jag inte sällskap just inuti duschen eftersom jag inser att det är fysiskt omöjligt, utan bara öht i huset.

Min dusch är mikroskopisk och syret tar slut på en sekund när man kör med varmvattnet, detta i kombination med morgontrötthetens kassa kroppscirkulation och låga socker är inte bra. Jag har aldrig svimmat, men på mornarna känner jag av symptomen big time! Riktigt läskigt ibland. Vem hade räddat mig om jag hade packat ihop där inne? Hade nån märkt? Och efter hur lång tid då?

”Emma har inte twittrat på två timmar nu, ska vi åka och kolla om hon lever? Vi ringer en ambulans för säkerhets skull.”

Det är inte bra att vara ensam, man behöver nån som tar hand om en och man behöver få ta hand om nån. I alla fall ibland.
Jag har ju varit riktigt megaförkyld nu i ungefär en vecka. Det är lite intressant det där, hur folk säger. Detta blir förresten lite upprepning nu, jag har redan pratat om detta, i lördags. Okej, tillbaka. Dom säger: ”Ta hand om dig!” ..för det är ju så man säger. Men hur artigt är det egentligen? Alltså, den som säger det menar ju inget illa, det fattar jag ju, men det blir ju lite att hen avsäger sig ansvaret för en helt genom denna uppmaning. Det är väl klart man tar hand om sig efter bästa förmåga tänker jag, men vad man egentligen, när man ligger där helt igenmurad och ensam och tycker synd om sig, vill höra är ju nåt i stil med ”Oroa dig inte, jag tar hand om dig!” och sen kommer dom med typ en mugg te. Eller en korvmacka. Nåt enkelt men ändå charmigt och väldigt ompysslande liksom. Jag är inte gnällig, blir glad för det mesta! Men jag inser ju att det inte funkar så i verkligheten. Och framför allt inte när det bara handlar om en vanlig sketen förkylning och ens vänkrets, polare liksom, dom går faktiskt egentligen fria från sånt ansvar. Men ibland hade det varit skönt att höra. Eller hur?

Jag har förresten skaffat ett nytt balsam, för att försöka få liv i mitt ledsna hår. Det är konstigt det där! Mitt hår mådde bra, sen på bara en kort period fuckade det ur totalt. Är det vädret? Eller maten? Eller nåt annat? Risigt och matt som en ledsen vanvårdad Golden Retriver. Nåväl, jag har alltså nytt balsam. Det dyraste dom hade på FinMaxi. Det doftar mint. En hårvårdsessens jag trodde var reserverad för herrprodukter. Schampo och dusch (gärna kombinerade i samma flaska) för män. Så nu går jag runt och doftar man enligt min mening. Det gör ju kanske inte direkt saker bättre för min hjärna just nu, men jag hoppas att mitt hår återuppstår från de döda.

I övrigt önskar jag att mitt pass kommer idag. En av mina många önskningar för tillfället som gärna får slå in. Det hade varit skönt. Nu ska jag jobba lite, hejdå.

Hemmabloggen! En comeback?

God eftermiddag läserz!

Idag är det torsdag och jag är hemma med Förkylningen från Helvetet. Försökte mig på en produktiv arbetsdag på kontoret men kastade in handduken vid lunch efter fyra timmars aktiv smittospridning bland mina medarbetare. Dom kommer tacka mig om ett par dagar.

Syftet var i alla fall att jag skulle sova. Alternativt sitta i soffan och dricka te. Men ni vet ju hur det är, när man plötsligt får tid. Så nu har jag hunnit med en hel del!
Jag har: Tvättat två maskiner tvätt, sorterat igenom och vikt alla handdukar och lakan, diskat, bakat en femdubbel sats nötbollar, kokat av rabarbersaften som jag satte igårkväll (se bild), dammsugit hela huset, bäddat, planterat om 4 av habanerosarna, coachat Patricia genom ett beställande av en gräddsifon, rensat ogräs i jordgubbslandet, vänt komposten, strajpat brevlådan, plockat i och ur diskmaskinen två ggr, torkat ur alla kökshyllorna och packat för kommande spaweekend med Freddy (jag vet inget om den men är helt säker på att det kommer bli wonderful och jag ser fram emot det jättemycket! =)).
En hel del om jag får säga det själv! Speciellt med tanke på att jag bara har varit hemma i knappt 5 timmar. Kan dock tillägga att jag HAR druckit te parallellt.  Te inhandlat i Shanghai med honung och Strepsils osv i. Lite duktig. Cirka en liter har jag hinkat i mig. Vilket har resulterat i en brännskadad sträv tunga och ett ymnigt svettande inte bara från de klassiska regionerna utan även på mer desperata ytor så som smalben, handryggar och kinder. Loco. Jag ser det som nån form av excorsism!

Nu ska jag fortsätta mitt kurerande genom att sortera alla småprylarna i mina byråer. Och jag tänker INTE fortsätta lyssna på skitbandet Broder Daniel som jag av oförklarliga anledningar gör nu. Och ja, saften ÄR precis så magisk som den ser ut att vara på bilden – för så skillad är jag.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress