Tagg självömkan

Fredagsfeeling (eller Gnäll och Självömkan)


Scen 1
Inledning – Mediokert malande

God förmiddag folk. Idag är tydligen en sån dag då jag jämför mig själv med alla andra och tycker alla är smalare, snyggare, gladare och rikare än jag. Wonderful! Bra och inspirerande start på fredagen den tionde februari. Jag lever inte som jag lär. Långt ifrån idag.

Scen 2
Mittstycke och Eskalering

Jag undrar även, men egentligen bara just idag, varför jag (oberoende av förkylningar/operationer/personligt trassel/träning/återkommande oroväckande läkarbesök/utgifter) ska ta hand om alla, åka runt överallt, städa efter andra, handla åt folk, se till att saker fungerar bra, peppa och mata min omgivning med energi. För ibland får man fanimig se till att limma på gladmasken ordentligt!

Missförstå mig rätt, jag tycker i 98 fall av 100 att det ÄR jättetrevligt och givande och inspirerande att göra just det där, annars hade jag självklart inte gjort det, men ibland undrar man ju vafan grejen är. Som nu. Och varför är det bara jag som ser när det är stökigt, snuskigt och tomt på grejer, saker behöver styras upp eller justeras och lagas? Besitter inte alla den förmågan? Det verkar ju inte så.

Tips på bra sätt att ge tillbaka energi och glädje på:
Tänkte jag skrivit här, men eftersom dom flesta kring mig är vuxna människor så låter jag dom själva räkna ut, ta en kik med sina ovana ögon och använda sin fantasi.

Scen 3
Avslut – Skärpning

Jaja, nog gnällt. Jag inser ju givetvis även att det finns dom som har det betydligt värre än jag. Och då menar jag inte nåt så avslägset som barnen i Afrika eller i slummen i Buenos Aires eller så, för jag behöver inte gå utanför min umgängeskrets för att inse att jag har det ganska okej ändå. Och jag inser även att hur mycket jag är gnäller nu så har högst sannolikt mina föräldrar och mor-/farföräldrar rätt mycket mer att sätta emot om dom skulle vilja trycka ner mig på jorden igen. Dom hade ju dessutom, uppenbarligen, barn under skitperioderna också. Så nog med snyftandet nu! Dax att move on! NU ska jag på spännande besök på sjukhuset och när jag kommer hem sen efter arbetsdagens slut ska jag dammsuga, städa toaletten, diska, lägga in fakturor och sen handla. Och jag ska tycka det är trevligt! För det hade faktiskt kunnat vara värre OCH jag gillar dessutom egentligen att städa eftersom jag tycker om när det blir fint.

Scen 4
Prolog – Utro
Japp, det var det! En text i ren självömkan, så blir det ibland. Jag vet det är speciellt tre stycken av er som sitter och tycker det var det löjligaste ni läst, men tyvärr får ni stå ut denna gången. Jag kan dock glädja er med att jag sannolikt kommer ta bort detta inlägget inom en månad, när jag själv inser att det är överflödigt. Nästa gång jag skriver nåt ska det vara trevligare läsning. Jag lovar. Hedersord.

Bifogar en bild på en åsna som drar ett tungt lass. Det är kanske lite synd om den, men den blir glad när den får mat eller ny mysig halm i sin spilta. Den ser dessutom inte ens speciellt undernärd eller vanvårdad ut. Jag har redigerat bort snoppen som hängde under magen på den för att det ska bli ännu lite mer passande och tragikomiskt i sammanhanget.
Nu är det lunch! Jag återkommer med kompenserande text efter klockan två.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress