För inte så längesedan så vara jag och Filip på Biltema, detta förnödenheternas Mekka.
Han skulle handla ett relä. Eller möjligtvis en kontakt av nåt slag. En liten sak som fanns på elektronikavdelningen var det iaf som skulle införskaffas.
Men som alltid på denna typen av ställen kan man komma ut med saker som inte hörde till planeringen alls. Så också denna gång.

På våran väg mot elavdelingen passerade vi både det ena och det andra. I en stor trådkorg låg det startkabalar av två olika modeller. Klena och lite grövre.

Filip stannade:
-Jag har inga startkablar i min bil.. Det borde man kanske ha?
-Jaa.. Det kan ju vara bra.. Svarade jag medan jag gosade lite på ett pälsöverdrag till säten.
-Har du det?
-Aa.. Sånna. *Pekar på paketet med de lite grövre kablarna*
-Vill man ha dom tjocka eller dom smala? *Kollar på sladdarna, på prislapparna, på sladdarna, på prislapparna och på sladdarna igen..*
-Hmm.. Det är kanske lite mer pålitligt med dom tjocka..? Eller? Dom smala ser ju rätt klena ut.. *Kollar också på sladdarna och prislapparna*
-Ja det är ju sant!
Så plockade han med sej ett paket av dom tjocka startkablarna.

Vidare framåt i butiken.
Ungefär nån meter..
Ny korg. En korg full av en massa bogserlinor. Sånnadär som är liksom lite fluffiga och elastiska. Inte bara som ett rep alltså. Mer som ett gummiband.
-Jag har ingen sånhär heller i min bil.. Säger Filip och klämmer på ett av reppaketen.
-Inte?
-Naaae.. *Klämkläm*
-Det kan nog vara bra att ha faktiskt. *Plockar upp en lina jag med och klämmer lite på den*
-Jaa. Har du en?
-Hmmm.. Jag vet faktiskt inte. Jag tror det.. Fast inte en såndär töjsig.. *Klämkläm*
-Är det bra med sånnahär? ..Elastiska.. *Ser lite skeptisk ut och klämmer lite till*
-Vet inte. Tror det.. Det borde ju va bättre om man har lite kass feeling för det iaf. Eller?
Det blev en bogserlina. Det kunde ju vara bra att ha. Faktiskt. Ett helt klart vettigt köp.

Sen gick vi av nån anledning lite tillbaka. Filip stod helt plötsligt och höll i en stor jävla skyffel.
-Man skulle kanske köpa en skyffel.. Och ha i bagaget.
-..Va? Nääää?
-Jo. Min körskollärare sa alltid att man skulle ha en skyffel med sej i bilen…

Kommer ni ihåg hur det var? På körskolan. Vad ens körskollärare lärde en? Herregud. Allt skit man skulle ha med sej i bilen!
Jag tillhörde den typen av elever som inte var så duktiga i körskolan. Jag var ungefär sämst av alla som någonsin har satt sin fot innaför dörrarna på Halmstad Trafikskola faktiskt. Jag fick köra med alla deras lärare. Japp, så illa var det.
Och jag kommer speciellt ihåg det eeeeeeviga tjatet om alla grejer man skulle ha med sej i bilen!

Det var självklart alla dom där vanliga grejerna. Domkraft, en ordetlig skiftnyckel av bra kvalitet, såntdär fälgkors (gärna med nåt slags järnrör som man kunde använda för extra hävkraft ute om dom där bultarna satt hårt eller om man var klen och frös), ficklampa, varningstriangel, reflexväst, reservhjul, ett set med skruvmejslar av olika slag, blocknycklar, bogserlina, kartor över hela världen (gärna en såndär tjock bok), köra-på-älglappar (+ gärna nån liten reflex med som man kunde hänga på nåt träd i närheten för att polisen skulle hitta älgen bättre i mörkret).
Ni vet allt det där.

Men sen var det ju alla dom andra grejerna med. Dom som man som vanlig dödlig kanske inte tänker på i första hand men som varenda körskollärare tycker är helt sinnessjukt att inte ALLA har med sej i sina bilar!
Det var tex dethär med skyffel då, som Filip hyvlade fram ur sin hjärnbark inne på Biltema. En bra skyffel var snudd på lika nödvändigt som domkraften faktiskt! Körde man fast nånstans i snön var det livsavgörande! Hade man en skyffel kunde man gräva loss sin bil och åka hem igen! Hade man ingen skyffel kunde man faktiskt dö om man hade otur..
Och då var det dessutom bra att ha en säck med sand! Det skulle man ta som rutin att alltid ha i bilen. Fredrik, en av mina körlärare snackade alltid om den där jävla sanden. Hur stor nytta han hade av den varje vinter. Och hur han dessutom tyckte att man skulle ha ett paket grovsalt med sej just in case man blev tvungen att smälta bort lite snö/is nånstans..
Sen skulle man alltid ha med sej en extra jacka. En tjock. Mössor, vantar och halsdukar skulle också alltid finnas i bilen. Ett paraply och regnställ och gärna ett par bra gummistövlar med grov pålitlig sula. Alternativt ett par robusta kängor.
Man skulle ha en flaska med extra spolarvätska och en med vatten. En med bromsvätska och en med olja. Mycket viktigt. Kunde definitivt vara livsavgörande det med!
Två av instruktörerna var dessutom starka förespråkare av konceptet ”extra uppsättning vanliga kläder”. Det var nåt av det viktigaste man kunde ha med sej! OM det blev så att man körde stopp nånstans mitt ute i ödemarken så skulle man kunna klä på sej extra! På vintern var det ju SJÄLVKLART, men vad man inte tänkte på var ju att sommarnätter kunde bli riktigt kalla! ”Och en bil som har stått stilla i nån timme har s-a-m-m-a temperatur innanför karossen som det är utanför i luften! Tänk på det!” ..Där fick man höra minsann..
En stor filt av god kvalitet tillhörde också grundutrustningen.

Man kan ju inte annat än undra.. HAR alla körskollärare allt detta med sej i sina bilar??
VAR får dom isåfall plats med det?? Har alla en takbox till all skit??
Jag misstänker iaf att det är bull alltihopa.. Jag vet att två av mina gamla läromästare kör en blå BMW Z3 respektive en såndär liten Mazda cab.. Miata heter dom va? Jag har svårt att tro att dom har oändligt mycke lastutrymme i sina små räserbilar liksom.

Och dessutom tycker jag nog faktiskt att det känns lite som att dom målar fan lite för stort och brokigt på väggen ibland. Det KAN var så att det är jag som är naiv (jag är ju trots allt en av få kvarlevande människor som gladeligen skulle kunna tänka mej att lifta genom världen) och inte ser allvaret i det hela med att faktiskt ha en bil.
Men jag har åkt runt en hel del i Sverige. Faktiskt. Trots mina ynka snart 25 år så har jag färdats åtskilliga timmar och mil på Svea rikes vägbanor. Okej, kanske faktiskt inte jättemycke norr om Stockholmshöjd, det kan jag erkänna, men på en ändå ganska stor yta. Och faktiskt, på det landområdet jag har åkt omkring på så har det aldrig varit denhär Sibirienliknande milsvida ödemarken som nån av mina lärare har beskrivit.. Man har i min värld alltid iaf hyfsat nära till nån form av civilisation. Så det har väl blivit att jag inte tar sådär jättehårt på dethär med massa uppsättningar kläder i bagaget.
Jag tar för givet att dom lömska Vinteröknarna finns norr om Stockholmshöjd alltså..

Min teori är att körlärare Sverige över har skapat en liten ”nödvändig utrustning-snöboll” som har rullat i rätt många år nu. Det blir mer och mer. Alla lägger till sina ”personliga bra tips” …sina små ”familjehemligheter” för att bli lite extra polare med just dej som elev.
Om 10 år kommer ungdomarna som ska ta körkort få höra saker som:
-Och man ska aaalltid se till att ha med sej en hovkrats av god kvalitet! För OM man kör förbi en häst som har fått en sten i hoven så kan man hjälpa den! Vem vet, annars kanske den hade blivit kroniskt halt och fått avlivas! Inte så kul va??