Tagg roadtrips

På japanbad i nakenkilt

Onsdag. Känns som fredag eftersom det kändes som fredag igår men det visade sig bara vara tisdag. Då flyttas det ju en dag framåt automatiskt. Måndag, fredag fast tisdag som blev torsdag, onsdag fast fredag, torsdag, fredag, lördag söndag.

Christ, bra inledning… Anyways! Har jag nämnt att det är vår? Jag tror jag har det. Freddy har fyllt år! Skitlängesen nu, men vi har ju redan konstaterat att jag inte är så up to date här längre så jag kan lika gärna köra nu.

Jag släpade med honom på date! Till den exotiska orienten, till varmare breddgrader. Till Helsingborg. Till ett japanskt spa.
Den optimala födelsedagspresenten enligt mig! Eftersom jag är tjej och gillar såntdär, så som alla tjejer gör. Freddy däremot blev nervös. Främmande människor som skulle klämma och peta på honom inne i små celler till rum. Jag lugnade honom. Jag förklarade pedagogiskt att det var en pargrej med olika behandlingar. Att vi skulle vara tillsammans i samma rum och få våra treatments samtidigt. Att allt skulle gå fint. Det var sanning. Med viss modifikation visade det sig sen.

Vi inledde med att missa tåget! Tog Yarisen istället. Parkerade och gick genom piskande vind och med hjälp  av Google Maps mot destinationen. Äntrade spaet och fick ikläda oss varsin extra snygg stor vit kimono och tygslippers. Jag var inte den sötaste av oss i den outfitten. Vi fick grönt te och ombads placera våra fötter i ett bad med ett vatten som gissningsvis kom ifrån samma kokare som teet hämtats ur. Förbannat varmt!
Efter ungefär 20 minuters bad, var det dax för andra behandlingen. Två kvinnor hämtade oss. Vi leddes genom en liten korridor in i VARSITT rum för en helkroppsskrubb. Min kvinna gnodde in hela min lekamen med grusigt klafs och medan hon rytmiskt masserade insidan av mitt lår tänkte jag på stackars lilla nervöse Freddy som jag praktiskt taget hade lovat att jag skulle kunna hålla i handen under behandlingarna, som nu hade blivit invallad i en liten fålla med en okänd kvinna som täckte honom med raspig smet.

Han överlevde, tack och lov. Efter att vi duschat av oss allt grus, fått på oss våra kimonos och slippers igen placerades vi i relaxrummet med nytt te. Vi var väldigt lena!
Dax för nästa behandling – massagebad, ansiktsrengöring och -mask. Tillsammans dessutom! Trefligt. Vi flöt omkring, tryckte på alla knappar, tappade drickglas i poolen och hade gojs i ansiktet. När det började närma sig slutet för vår badtid kom en kvinna in med instruktioner. Vi skulle kliva ur, ta av oss våra badkläder och på med kimonosarna igen. Sen in i omklädningsrummet för att hoppa i torra underkläder inför nästa behandling som var oljemassage. Inga problem!
- Har du kalsonger till mig i din påse inne i ditt omklädningsrum? frågade min dejt mig efter kvinnan lämnat oss. Du tog med extra väl?
Jag fattade ingenting. Uppenbarligen. Han hade badat i sina kalsonger. Under badbyxorna. Uppenbarligen. Det är visst så man gör nu för tiden. Det blev problem. Inte nog med att stackarn redan en gång hade kidnappats in i ett litet rum med en stranger, nu skulle han behöva isoleras igen. För att få massage. Naken!
Vi delgav instruktionskvinnan problemet. Hon sa att det fixade sig! Skönt! Han fick en liten handduk att svepa om sig istället för kalsonger. En liten vit kilt. Awesome! Trauma.

Men vi klev, nån timme senare, till slut överlevande ur dramat. Jag tror till och med att Freddy tyckte det var en trevlig dag, trots vissa detaljer som skiljde sig från min tidigare lugnande beskrivning av det hela. Men jag tycker inte det gör nåt! Jag ser det som att han nu är härdad och kommer tycka att eventuella framtida spavistelser är piece of cake i jämförelse! Lika bra att gå ut ordentligt liksom. Nästa gång slår jag på stort! Detta var bara uppvärmingen, nu vet jag ju att han kan ta det.

Önskar jag hade bilder på oss i våra kimonos! Eller ännu hellre en på Freddy där han efter badet satt i den låga rottingstolen i relaxrummet med en mugg te i näven, ikädd liten handdukskilt, slippers och kimono inväntades dödsstöten. Meeeen tyvärr folkz. Ni får visualisera. JAG tyckte han var väldigt söt i alla fall! <3

På soloresa till Falköping

Idag är det onsdag, fast det känns som fredag. Och igår var en konstig dag för mej eftersom jag var på roadtripsuppdrag, trots att det var en tisdag kändes den som torsdag eftersom det är fredag idag. För imorron som egentligen är en torsdag är ju enligt kalendern en söndag, fast den känns som en lördag. Sen blir fredan som är en vanlig fredag egentligen en söndag och sen är det lördag och söndag igen. Veckan: Måndag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag, Lördag, Söndag. Förvirrande!

Igår var jag alltså på mission till Falköping.

Roadtrip. Klockan nio skulle jag infinna mej med nya firmabilen på KCRacing för att få den trimmad. Och sen hem igen.

Faktiskt ganska trevligt! Tre timmar dit ungefär, sen drygt två timmar paus när jag låg på gräsmattan vid en väderkvarn och solade, sen tre timmar hem igen. Tur det var fint väder. Idag är det också fint, men megablåsigt. Omysigt faktiskt.

När jag hade legat där på gräset förresten, efter ungefär en timme kom en snubbe ut från kvarnen. Han var lång och stor och och hade blåställ på sej och kom klivande mot mej genom tusenskönorna.
- Ursäkta mej, men.. Vad gör du? frågade han uppriktigt undrande. Jag tyckte lite att det borde väl inte vara så svårt att se.
- Halloj. Tjaa.. inte så mycke, jag solar..? Mest bara ligger här och väntar på att min bil ska bli klar. Den är på verkstan där nere *pekar nerför backen*
- Ahaa… Jaja, ja jag var bara lite nyfiken. Meeen… du vet om att detta är privat mark eller? fortsatte han lika försiktigt och undrande.
Smart. Där hade jag legat  som en annan jävla snedseglare i nåns trädgård i över en timme. Smooth. Så äkta jag.
- Oj! Nej, herregud, det visste jag inte alls! Jag ska såklart flytta mej! Jag reste mej fort för att packa ihop mina grejer.
- Nejnej! Du får gärna stanna! Det är bara bra att denhär gamla gräsmattan kommer till användning. Och det är ju inte direkt så att du planerar att bygga ett hus här heller! Han skrattade åt sin egen skojighet.
Jag skrattade också lite artigt och tackade för att jag fick vara kvar. Vi småpratade lite. Jag låg kvar. Det såg faktiskt verkligen jättemycke ut som en park… Faktiskt.

Drygt en timme senare kom han ut igen. Som en orm känner vibrationerna i marken när man kommer gående genom skogen kunde jag utan att se känna i underlaget att han kom klivande mot mej. Nu hade han väl ändrat sej..
- Hallå igen Halmstad! hojtade han
- Hejdu. svarade jag och satte mej upp. Han hade kaffe med sej. Fint.. Den ena muggen räcktes till mej medan han vecklade ihop sina långa ben och satte sej snett bakom min filt.
- Tänkte att du kanske ville ha lite fika! ..Ligga här helt ensam hela dan! Du kan ju inte ha det så skoj du! Åkt ända från Halmstad och allt! Ojojoj.. Lite fika kan ju vara bra! Han slurpade i sej en mun ur sin mugg.
Det var ju verkligen gulligt av honom att komma med kaffe åt mej. Tyvärr är det ju så att jag inte dricker kaffe, dels för att jag blir helt störd i huvet av det och dels för att min mage totalt ballar ur. Dessutom hade jag redan varit kissnödig i ungefär en timme.. Men vad gör man inte. Jag låg ju i hans trädgård och allt, givetvis fick jag se till att få i mej detta.
- Tack det var ju väldigt gulligt av dej! sa jag och smakade på mugginnehållet. Det var helt svart, jättestarkt och förmodligen runt 300 grader varmt. Normal dosering för mej om jag mot förmodan ska inta denna dryck är 20% kaffe och 80% mjölk tätt följt av en dubbel Samarin. Detta skulle med största sannolikhet gå åt helvete och ta lång tid. Men det VAR ju väldigt snällt av honom. Jag fick artigt sitta där i min bikini, mingla med denhär vaktmästarkaraktären och dricka ur. Telefonen i blåstället ringde när vi var nästan klara och han fick ila iväg.

Nästan ytterliggare en timme senare var bilen klar. Jag hade typ synbortfall av kaffet och min mage hatade mej. Men bilen blev bra ialla fall och jag kom hem till slut! Nästa vecka har jag semester! Hoppas det blir sol alla dagar.

Svinskon fyndar

Jag har varit på utflykt. En miniweekend till svinkalla, väldigt höstiga och trevliga västergötland.

Jag hade visioner om ölintag och trubadurer som lirar Kenneth & the Knutters på Glada Gränden. Men vi var för trötta för att dricka öl och Glada Gränden fanns inte längre. Så det blev en helg av utflykter till alla möjliga ställen.

En heldag i Mariestad där vi såg trevliga bilder, lyssnade på crossar och stridsflyg, speglade oss i blanka bilar och klämde på ovanliga motorcyklar samt väntade ungefär en timme på halvfabrikatmat på Restaurang Rhodos medan en pissed unge skrek.
En halv dag i Hjo där Emmeli i extas ballade ur av omgivningens överväldigande skönhet och där vi på stans enda öppna restaurang fick äta den godaste maten och den isigaste ingefäraglassen.
En halv dag i skogen bakom slottet bland barr och snokar och löpare och en halv dag på loppisar bland alla Tidaholms samlade och samlande gamlingar.

Det är precis tvärtom där. Hemma är det övervägande ungdomar som går på loppis. Där är det uteslutande pensionärer som harvar omkring bland dammiga böcker, solkiga örngott, hemmatäljda  furufåglar och kantstötta Rörstrandastallrikar. Varför? Varför vill västgötska oldies samla på sej ännu mer dammsamlandeskit?? Har dom inte haft en tillräckligt lång tid på sej att hamstra? Va? Jag tror att när dom känner att slutet börjar närma sej sätts stöten in för att göra det så överjävligt jobbigt det bara går för eftervarande som ska städa ur deras kåkar efter att sviskonen har vandrat vidare. För det är ju inte direkt att de går runt och småplockar, liksom köper en fin och praktisk kakburk eller ett par välvirkade grytlappar. Verkligen inte. ALLA går ju runt med varukorgar. Helt överfulla med prylar. Verkligen märkligt.

Själv fyndade jag på Netto. Konserverat sködpaddskött och dadelsirap. Good times! Ajuste, jag hittade ju en great psykopatbarn-med-rosetttavla på ett café också.

Jaja, nu får jag jobba lite. Idag åker mamma och pappa till Spanien. Får se om det kan bli nåt gästbloggande som det blev sist. Om det nu ens är nån efterfrågan på det är ju helt klart en annan sak..
Vill ni är sugna på att spana in sånt som tidigare åstadkommits kan ni skriva
gästblogg i den lilla sökrutan. Då får ni lite läsombyte och blir säkert väldigt mycke lyckligare.

Knuffad, bestulen & gammal

Så var det ny vecka.. igår. Jag har bestämt att sommaren är över nu.

Blir det sommarväder nån dag framöver är det bara de sista flämtande fiskdödsrycken. Men det är rätt okej, jag har till min plånboks stora fasa insett att man kan förlänga sommaren genom att åka till länder där solen fortfarande gör en brun på dagarna. Men jag gillar egentligen hösten.

Anyways! Helgen har varit trevlig. Jag hade planerat att den skulle bli stillsam, utvilande och hemma i min soffa, möjligtvis med inslag av brädspel med ett par vänner. Men icke. Jag hamnade i Malmö hos Rickard och drabbades av en långt ifrån stillsam helg. En helg som kändes som en vecka bara för att den proppades så full med allt möjligt. Exempelvis blev jag nästan spöad av en arg tjej som när hon hårt knuffade mej bakåt fick mer än halva mitt nyfyllda glas öl hällt rakt ner i sin vidöppna lilla handväska. Hon märkte det turligtvis inte ..då. Hon lär ju ha noterat det senare när hon skulle använda sin ihjäldränkta mobil. Vi blev även, vid typ fem på söndagsmorronen, robbade på våra treasures. En kasse innehållandes ett paket körsbärsjos och en burk honung. Riktigt störande men nån okänd individ blev säkert lycklig. Vi fick åka tillbaka till det exotiska landet Möllan och handla nytt. I övrigt har vi ätit för mycke, spenderat pengar för mycke, fått parkeringsböter för mycke och tydligen även åldrats lite för mycke. Jag har även blivit erfarenheten av att ligga på en artificiell strand rikare. Tragisk pulvrig gummiaktig sand men trevligt ändå.

På torsdag blir det flygtur till Mallis. Good times! Då blir det sommar i några dar igen! Vädret där nu är fint. Varmt och soligt. Det har det varit väldigt länge. På fredag ska det enligt SMHI vända och bli regn och mulet. Såklart. Nu ska jag äta frukost på mitt kontor.

VM i is

Väl hemma igen efter en fruktansvärt kall helg i staden Göteborg.

Den kylan asså, det var tammefan det värsta jag varit med om på länge. Obeskrivbar och jag har en djup rand på insidan av mitt vänstra lår till följd av förfrysning och tryckmärke efter jeanssömmen.

Det är högst sannolikt att det har varit precis lika kallt här hemma, Halmstad och Göteborg brukar ju ha samma väder, men eftersom jag den senaste tiden inte har vistats utomhus mer än när jag har gått 1: från ytterdörren till bilen (2 meter), 2: från bilen in på kontoret (3 meter), 3: från bilen in på Nautilus/Tk (max 100 meter).. ungefär, så kom det lite som en chock när jag nu tvingades förflytta min känsliga kroppshydda lite längre sträckor i vinterluften. Horror!

Det har varit en trevlig helg i alla fall. Vi har ätit halvt ihjäl oss på stora köttbitar, lyssnat på den småländska kvinnan som mycket passande kallade sej själv ordförande i De Trögfattades Riksförbund, diskuterat hållbarheten på Creme Fraiche, åkt spårvagn, druckit Heineken, pratat med en man med tvätta-händernatvångssyndrom och frusit som fasen. Träffade även Jimmy inne på Rockbaren! Mkt nice!

Jag får ta mej en tripp tillbaka när det har blivit lite mer vår, men tills dess, även om mitt vatten har frusit här hemma igen så jag inte kan tvätta mej, kan Göteborg ta sina buckliga, isiga jävla trottoarer och dra åt helvete.

Skulle förresten ha reda på vad ”gargoyle” hette på svenska. Lexins översättning:
Ful figur gjord i sten som bär regnvatten, ofta vid kyrka.

Islossningen & tulpanmanin

I söndags retardimpulsåkte jag och Freddy till Helsingborg, köpte varsin panpizza och drog hem direkt igen. Vi käkade till och med i bilen.

Det är väl ungefär 7-8 mil enkel resa. Pizzorna kostade 130 kr stycket. Det blev en billig aftonvard! Egentligen skulle vi bara till Eurostop (i Halmstad) och lämna tillbaka hans rakapparat. Fail. Men väldigt trevligt med såna små utflykter! =)

Jag har förövrigt fått tillbaka varmvattnet! Eller ja.. varmt och varmt.. Ljummet är det åtminstone. Men det duger! Man lär sej uppskatta saker när man inte har dom. Jag har ju rimligtvis inte kunnat duscha hemma under dagarna utan vatten, så det har blivit lite av ett projekt. Inte ett stort, men dock. Ta med grejer, sätta sej i bilen och dra iväg för att sen dra hem igen. Skönt att det är tillbaka! Jag ser det som ett vårtecken! Islossningen i rören.
Det hade släppt en dag medan jag var på jobbet. Stod och forsade som helvete i köket när jag kom hem! Redan utanför ytterdörren, innan jag hade fått upp den, hörde jag hur det mullrade därinne. Bilder av totalt översvämmade kök, vattenskadade golv och förstörda mattor blixtrade förbi. Men det var helt chill. Tur det. Palla bygga fördämningar i köket..

Nåt jag däremot inte alls ser som ett vårtecken är att jag idag ställde av sommarbilen. AV! Och ja  jag vet, jag borde gjort det för typ tre månader sen och inte levt i förnekelse som jag tenderar att göra emellanåt.. Räsergrisen bor för säsongen hemma i pappas garage och jag har inte ens hunnit tvätta den än. Taskigt av mej. Jag skäms när jag tänker på hur försummad den måste känna sej. Det är tur att mammas Auris står jämte så den har nån att prata med. Men nu är den alltså avställd. Det måste ju vara ett av dom fetaste tecknena på den definitiva vintern there is.

Nåt annat som jag dock ser som ett vårtecken är att dom har börjat sälja tulpaner lite överallt nu. 10 st för typ 49 spänn. Trevligt. Men samtidigt inte alls trevligt eftersom jag blir manisk och dum i huvet och måste köpa två buntar varenda jävla gång jag handlar. Till och med när jag har tankat bilen köper jag tulpaner eftersom dom givetvis säljs även inne på mackarna! Oftast dessutom lite dyrare än inne på tex ICA.
- 59 kr bunten istället för 49? Trevligt! Jag tar två!
Har ni förresten läst om tulpanmanin i Holland på 1630-talet? Faktiskt intressant. Folk var helt jävla galna. Bland annat va det en snubbe som käkade en tulpanlök och folket gick helt jävla banans och han fick dödsstraff. Man kan säga att det ballade ur lite. På Wikipedia står det ”Handeln nådde sin zenit vid årsskiftet 1636-1637. Då betalade en köpare en summa som motsvarade priset på 8 grisar, 4 oxar, 12 får, 24 ton vete, 48 ton råg, 4 tunnor öl, 2 ton smör, 79 liter vin, 425 kilo ost, samt en säng, ett knippe kläder och en silverbägare för en enda lök ”Viceroy”.” Liksom hallå? 2 ton smör?

En annan sak jag har tänkt på är sånnadär saker som dom har i en del gamla filmer och slåss med. Blydagg kallar dom det. Vafan är det egentligen?? Och hur smidigt kan det vara att gå runt med en blyklump i fickan? Eller ja en klump är det ju tydligen inte direkt. Det lär ju tydligen vara typ en näve hagel i en liten påse. Men ändå. Inte helt hundra. Vissa kallar sin dagg för ”blackjack”. Det kanske låter lite tuffare.. Jag vet inte.
- Slå han i skallen med blackjacken Bengan!

Nu ska jag sova. I mitt sovrum som fortfarande luktar lite för mycke lacknafta för att det ska vara hälsosamt. Men jag har fina nya lakan så det väger upp. Det är luktärter på dom. Snyggt och passar väldigt bra ihop med mitt nya vita tak. Jag har dessutom två vaser med tulpaner i sovrummet. Det ni.

Emma och Eva och deras hjärnor

Så var det lördag igen och jag har åter igen uppvisat stort intellekt med min trogna följeslagare Eva sittande shotgun vid min sida.

Fredagens jobb avslutades tidigare än vad som egentligen var okej och vi packade in oss i min lilla bil. Luftmadrasser, filtar, kuddar, kräftor och inte minst stora mängder alkohol. Jag hade varit duktig och skrivit ut en karta från hitta.se så vi visste vart vi skulle. Det är vad jag kallar planering!

Vi begav oss alltså ut på en resa norrut. Mot Mariestad och Linas och Martins kräftfest! Redan innan jag hade backat ut från gruset hemmavid hade Eva poppat sin första Somersby. Allt borgade för att det skulle bli en finfin afton! Som så otroligt många gånger förr styrde jag vant min lilla bil på den kringliga väg 26 med endast små hinder som mindre vägarbeten och ett tillfälligt ofrivilligt stopp då jag råkade få kramp i högerfoten och skrikande med tårna spretande i onaturliga viklar blev tvungen att nita på en samåkningsparkering utanför Hylte. Men det fixade sej! Det var ju en fin dag!

Men sen började det vända så smått.. Efter ungefär två timmars åkning och för Eva ungefär 6 cider senare började till exempel regna. Ofantliga mängder regn. Himlen öppnade sej. Min bil är inte skapt för regn, men det fick gå ändå. Min codriver blev vid ett tillfälle av outgrundliga aneldningar väldigt kissnödig också. Jag svängde in på en parkeringsficka och hon bokstavligen ramlade ut. Och varför gå en lång bit in i skogen, när man kan sätta sej på asfalten precis jämte dörrsidan? Nä jag vet inte.. Som avslut på hennes behov skulle hon bara harkla sej och spotta lite, ty det fanns slem i hennes lilla hals, och RÅKADE kräkas. En ansenlig mängd dessutom!
Eva ramlade tillbaka in i bilen och såg uppriktigt förvånad ut. Jag frågade:
-Vafan gör du? ..Hur fan GÅR det egentligen??
-…Jag kräktes..!

-Men du skulle ju bara pissa?? ..Spydde du?
-Jaa.. Jag skulle bara harkla mej! Men det kom kräk! ..Mycke!
-..Nice.
-..Jag får kanske ta ett tuggummi..

Sen åkte vi vidare. Efter att ha passerat Skövde började jag fundera på var nånstans det var tänkt att jag skulle svänga av. Vi hade ju faktiskt inte en aning om vart vi skulle egentligen. För att göra denna storyn kort så kan jag sammanfatta det som att allt gick åt helvete. Inget stämde med kartan vi hade. Vägar hade fel nummer, skyltar sa fel saker i förhållande till varandra och efter ungefär en timmes letande och irrande sa jag till Eva att vi nog faktiskt måste svänga av snart, varpå hon nöjt svarar att:
-Nejdå! Vi är ju snart framme i Mariestad! Här! Se! [pekar med sitt lilla korvfinger på staden på pappret]
Jag inser då att Eva har inte ens fattat att vi inte ska till Mariestad. Att hon inte vet att Lina och Martin inte bor inne i Mariestad utan en bra bit innan, ute i bushen. Och att Eva inte ens har SETT den skitstora pricken på kartan som visar vårt mål. I över en timme har vi motarbetat varandra i vår bana mot kräftorna. Vi vänder och styr in på en helt random liten väg. För att klippa ner det ytterliggare så kan vi sammanfatta nästföljande 40-50 minuer med att vi körde rally på grusvägar i skogen i råmegadyngösregn, Eva raglade då och då ut i vätan och frågade olika offer till människor (som faktiskt verkade vilja hjälpa oss) om vägen och körde sedan ännu mer in i skogen.

Varför ringde ni inte Lina eller Martin då?? kan man ju undra. Och jo, det gjorde vi. ungefär 45 ggr till vardera! Men eftersom det fanns NOLL täckning i skogen gick det åt helvete.
Men så plötsligt. När vi nästan var på väg att ge upp ringer Lina oss! Its a fuckin miracle! Hon undrar var vi är. Vi undrar var FAN hon är. Hon tycker det är konstigt att vi inte är framme. Vi tycker det är konstigt att deras lilla jävla håla till by inte ens verkar existera. Det kommer fram att den kartan jag nöjt hade skrivit ut åt oss inte bara är rågammal och felaktig, den lotsar oss dessutom till stället där Lina och Martin bodde innan. Nu hade dom tydligen flyttat. Till ett heeelt annat hus i en heeeelt annan liten skethåla! Över en och en halv timmes uppkörande av bensin totalt i onödan! I letan efter nåt som vi ändå inte skulle till! ..Vi kom till slut fram i alla fall. Efter att ha blivit mötta nånstans in the middle of nowhere av en lätt alkoholpåverkad Lina i bisarr klädsel på en ännu mer bisarr och extremt långsam moped.

linaJag beklagar den kassa bilden. Den togs i skymning med min värdelösa mobilkamera, samtidigt som jag försökte styra i kurvorna och inte dö av skratt eller avkörning pga alla tårar som rann till följd. Men det är alltså en grön hemmagjord partyhatt på Linas lockiga korta blonda hår. En hysterisk blommig.. eeh ..kimono av nåt slag ovanpå en stor klänning i nåt annat hysterisk blommigt.  På världens långsammaste moped. Jag inser att det är svårt att få fram hur extremt roligt det såg ut, men vi dog nästan av skratt. Bokstavligen. Jag kunde inte andas, se eller styra nästan.

När vi åkte hem mot Halmstad idag konstaterade jag att jag körde oss från ett ställe som jag inte hade den blekaste aning om var det låg. Jag hade noll koll på var vi hade varit. Geografiskt. Att jag ALDRIG mer skulle kunna hitta tillbaka dit om jag försökte och att jag inte ens visste om stället egentligen faktiskt  existerade. Eva höll med, men det menade jag berodde mer på att hon hade varit rak som ett jävla spett hela vägen dit och att hon bara skulle vara tacksam över att hon faktiskt inte hade spytt INNE i min bil. För då hade hon önskat att hon aldrig hade blivit född.

Runkresor

kokosnottiEn smart grej.

När man gick i ungefär sjuan hade man biologi i skolan. På ett fåtal av dessa lektioner riktades uppmräksamheten mot den mänskliga reproduktionen.

Läraren Kjell berättade om hur en  kvinna och en man parar sej och vi lyssnade och fnissade. För att vi skulle förstå de olika ställningarnas värde och egenskaper tog han sina och sin frus egna privata upplevelser som konkreta exempel. Då fnissade vi inte lika mycke.. Men anyways! Han förklarade också hur kroppen stänger av vissa behov under sexakten. Om man tex är kissnödig kopplas det bort och man kan koncentrera sej på vidareförandet av sina starka gener. Det är därför, om det har juckats ganska länge, man är pissnödig som ett as när man är klar sen. Eftersom allting kopplas på igen då.

Så nu till min smarta grej! Jag kom på denna geniala teori när jag satt i min snygga bil, påväg hem från min snygga pojkvän. Jag hade precis stannat på Time i Skeppshult och kissat och kom att tänka på alla som sitter i sina bilar och kör jättelångt och behöver gå på toa. Dom sitter och håller sej och lider och i förlängningen blir dom irriterade på varann och börjar kivas bara för att deras blåsa jävlas med kupéfriden.

Så tänk om man kunde koppla bort nödigheten tills man var framme vid nästa mack! Vilka problem det skulle lösa!

Och det KAN man ju! För Kjell lärde ju oss att hjärnan uppenbarligen klipper just dessa bitar vid den sexuella upphetsningen. Så om man sitter där i sin bil och känner att det börjar rinna till så är det bara att köra en stilla runk! Lite sådär lagom i kanske sju mil tills man är framme. Och sen när man ser macken närma sej är det bara att lägga av så blir man nödig igen! Smart va?

Jag inser att detta kanske är helt hållbart om man sitter som en hel familj i sin Volvo påväg mot Legoland och att det förmodligen är enklare för män än för kvinnor.. Såvida hon inte har kjol då.. Men mitt koncept här är fortfarande i utvecklingsstadiet! Har inte heller testat min egen teori så jag efterfrågar människor med erfarenhet. Funkar det? ..Det borde funka.

Lägesrapport ungefär

Iaf så är jag i Hjo nu. Över helgen.

Jag sitter på övervåningen i Filips föräldrars hus. Det blåser mycke ute och det låter som att hela balkongen här jämte ska lossna bara för det.

Bakom mej är Filips mammas träningscykel. Mamman heter Anki, henne har jag skrivit lite om innan (här kan man läsa en jämförelse mellan henne och min egen mamma) och hennes cykel är en såndär som har metallplattor på handtagen som kan mäta alla möjliga saker. Puls, kalorier, svett, hjärnfrekvenser, tramptag, kilometer, vindhastighet, luftföroreningar och odds på V75. ..Okej, kanske inte allt. Men en hel del känner den av. Bra skit.

Bakom cyklen står Filips pappas skrivbord med en hålslag och en massa papper och en skrivbordslampa. Pappan heter Gunnar och jag har snott hans stol. Eftersom Filip har den som egentligen är ”datastolen”. Den jag har är en 50talsaktig modell med lädersits som pyser när man sätter sej på den. Bättre än datastolen.

Pappan Gunnar har för övrigt kossor som är gulliga och gjorda av lakris. Söta och svarta och helt släta och utan horn. Han är ute hos dom nu. Ger dom kanske en god bal att käka till kvällsmat eller nåt..

Vi har köpt jackor idag för övrigt. En till Filip som var ganska dyr och kostade 4000kr och en till Anki som var gullig och som en klänning och som inte var riktigt lika dyr, men ändå ganska. Jag fick ingen. Jag fick trosor. Dyra och sköna fast lite för stora. En slev-gaffel-kniv köpte vi med.

Sen spelade vi Carcassonne i tre timmar. Jag vann som fan. Nu ska jag gå och göra nåt annat eftersom ja har tråkigt. Hejdå.

Americanos

Hemma från Hjo igen minsann.

En trevlig helg med lagom fint väder, sikar, ganska lam slöjdmässa, en sketstor igelkott, Ordfejden, alldeles för ung restaurangpersonal, återseenden och gula körsbär. Fram och tillbaka! Det är tur man har bil…

Lyckades dessutom ragga till mej en del rabarber! Så med det som Annie skördade åt mej och det jag fick nu så kunde jag sätta en sats saft till! Halleluja! (om ni inte har gått med i min asfeta rabarbersaftgrupp på facebooken så beordrar jag er att göra det nu.) Nu kan snart Rotundan återigen tillfredsställa saftstammiskillarna! ^^

Jag och Filip var i Tidaholm. Hälsade på Krusmynta-Monica, köpte upp nästan all August&Lotta-tryffel och spanade in sommarverksamheten. Helt okej. Givetvis var det ju bättre när jag satt där, men man kan ju liksom inte begära allt.
Sen drog vi till Kungslena och spontanhälsade på Bertil i hans och Susannes nya megahus. Det var trappor och dörrar överallt. Lätt för mej att gå vilse. Dessutom hade dom en katt som hade en liten stumpsvans. Stumpan hette hon. Såklart. ..Och så fanns där en massa asastora hallon med. Jag åt många. Så jag fick ont i magen. Gula körsbär hade dom med. Och en skitstörande stenkant precis framför huset så man inte kunde parkera där. Väldigt trevligt iaf!

Först va vi där en gång, då va inte Susanne hemma.. så vi blev inbjunda nästa da med =) Vi tog med oss ett tomt oljefat som det stod TEXACO på i gåbort-present ^^ ..vem vill inte ha ett sånt liksom? Och Bertil hade bakat goda kardemummabullar som man fick sträv tunga av.

(Man kan klicka på bilden. Den blir big då.)

..Fast dom hade inga rabarber i sin trädgård. Det hade ju jag planerat att dom skulle ha.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress