Tagg resor

Ta med mig! Jag är snabb & trevlig!

Jag borde åka nånstans. Resa iväg till nåt awesome ställe och kolla på grejer och andas lite annan luft. Insåg precis detta efter att ha kollat på Sophias mysiga detta-är-en-schysst-marockansk-restaurang!bild på Instagram. (Se bild.)

Folk i min omgivning åker till ställen! Sen berättar dom om sina turer för mig. Nu senast; Indien, Island och Irland. Och nu när jag fick ner dom i text inser jag även att det är tre länder på I. Hmmm.. Är det ett tecken? What does it meeeeaan?? Oavsett. Jag hade behövt åka nånstans. Jag vill äta god mat, gärna kolla på norrsken som enligt vittnen ska vara magic, bada i mysigt vatten, klappa nåt gulligt djur, förundras över fräsig natur, kanske åka på en båt, kanske fiska en fisk och kanske få prata med trevliga människor.

Sorgligt ändå kan tyckas. Man kollar på en bild (Jag har förresten snott hennes bild utan att fråga om lov… fast nu frågade jag. Retroaktivt. Efter publicering.) från nån annans liv och blir påmind om bristen på ens egna? Hehe, misslyckat. Fast nää… Nu ska jag inte vara sån. Jag är inte bitter egentligen. Jag tycker faktiskt att jag har ett liv ändå. Jag behöver bara andas lite på ett annat ställe i några dagar, tror jag. Så. Vem tar med mig nånstans?? Jag är redo! Any time. Alltid klar! Jag har en snygg lila resväska som står i min garderob och bara väntar. För tillfället är den visserligen fylld med Weber grillbriketter, men det kan jag styra upp fort! Vi kan ta min bil till flyget. Det bjuder jag på.

Jag är dessutom ett ganska trevligt resesällskap. Oftast glad, gosig, aldrig sjuk, äter allt utan att bli kass, fascineras av allt, klarar av att prata med folk, är inte rädd för skumma situationer eller djur, kan betala för mig, sover bra var som helst, kräver inget fancy och har inga allergier. Perfekt! Eller hur? Ett problem kan dock vara att jag inte kan spontanvara borta allt för många dagar. Helst inte fler än max en vecka… Kan ni leva med det?

Nu är det kallt

Tidigt, tidigt imorse kom snön. Också. Snön kom också.

Så jag antar att det är vinter nu. Kallt är det i alla fall och kärleksörten utanför börjar lägga ner. Nu är det kallare här än vad det var för nån timme sen i alla fall. Men jag har vinterdäck på bilen.

Jag har förresten kommit på att om man kryper ner i en säng med helt nybäddade rena lakan, då känns allting plötsligt lite bättre. Det är bra! Men å andra sidan kan man ju inte hålla på och bädda nytt i sängen varenda jävla dag.. Eller hur? Men det kan vara en tillfällig lösning för en sekund ibland.

Vidare kan jag ju då meddela att jag, som ni sannolikt kan gissa, är hemma från semestern igen. Ett album med bilder är uppladdat på facebook, så ni kan kika där.
Resan har varit fin tycker jag. Sol och sand och fina koraller och trevliga araber osv. För Patricia var det kanske inte lika angenämt eftersom hon åkte på magsjuka efter typ tre dagar. En enveten jävla åkomma som satt i till efter vi hade kommit hem, kanske fortfarande? Så jag har försökt att skapa ett fotoalbum med bara positiva associeringar för henne, inga detaljbilder från toaletter eller liknande. Hoppas på att det bestående minnet för henne av vår tripp kanske kan vara övervägande ljust i alla fall! Och för mig med.

Detta får bli en kortis för nu! Ska försöka berätta om min masknoja snart nån dag med, jag har ett utkast i noteringarna på telefonen. Där har ni nåt att se fram emot. 
Bifogar en bild från resan. Som ett smakprov. Hejdå.

Nypassad

Sådärja, jag kan lugna er alla genom att tala om att det har kommit. Mitt nya pass.

Ingen anledning till panikattacker eller stressinfarkter. Vi är safe och poliskvinnan som lämnade ut handlingen till mig tipsade om att jag skulle vara ute i lite mer god tid nästa gång. Jag ska försöka ta detta råd åt mig även om det såklart inte finns några garantier, det är ju trots allt fem år till nästa gång om inget oförutsett händer.

Sååå.. passen idag alltså! Har ni sett dom nya? I film, när folk (amerikaner) ska skaffa sig nya liv och fly till andra länder (Mexiko) verkar det vara så himla enkelt, det där med falska handlingar alltså. Pappan i familjen åker iväg på kvällen och träffar en bekant, några dagar senare träffar han bekanten igen i dennes bil och tar emot en papperspåse med hela familjens nya identiteter. Ofta lämnar han även över en diger bunt sedlar, familjens alla besparingar. Och så det klart! Men passen idag!? Nu vet ju inte jag hur amerikanska och mexikanska ser ut, men man kan ju gissa att dom bara är en liten anteckningsbok från ClasOhlson med ett foto limstiftat i eller liknande, för skulle dom vara ens det minsta liknande svenska pass hade ju åtminstone inte jag kunnat peka på nån i min bekantskapskrets som känner nån som kan förfalska ett sånt. Massa olika bilder och fönster och luckor och hologram och perforeringar och signaturer och mönster och stadsbilder.  Vidare undrar jag var Halmstad var när det röstades om vilka stadsbilder som skulle vara med? Liksom.. Västerås är med! Really?

Sen kan man ju alltid i evigheten diskutera sin porträttbild. Jag vill till mitt försvar säga att jag normalt sett INTE har feta mörka ringar under ögonen samt trött och uppgiven blick. Men jag inser ju att det inte direkt är läge för mig att gå in och gnälla nu heller. Förra gången, när jag även då var ute alldeles för sent med projektet, fick jag ta om bilden hundra gånger för att poliskvinnan tyckte jag såg för glad ut (fast det tog bara TVÅ dagar att få passet!), nu tog vi en enda och jag tycker hon kunde tipsat mig om att bättra på med lite concealer innan. Men jag inser även att det kunde varit värre. Såklart.

Nu har det kommit i alla fall och jag slipper köpa ett tillfälligt för hutlösa summor. Känns okej. Jag firade med en bulle, vi har jättegod saffranskaka här idag. Jag har köpt den. Dock insåg jag vid första tuggan att min matlust, trots glimrande nytt rött fint pass osv, inte är på topp riktigt ännu. Men jag tror det var en god bulle, egentligen! Alltid nåt.

Början på tillbakablicken

Kära Dagbok, vad säger du? Ska vi ge oss på den här grejen igen?

Det är kanske lite dax, vi får se hur det går, jag kanske inte kommer ihåg hur man gör. Just denna gången skulle jag dock sätta mina pengar på att datorn packar ihop, den är inte riktigt frisk.

Var ska vi börja? Jag inser ju att jag inte har skrivit nåt sen i mitten av juni och att det är ett ordentligt lågvattenmärke. Jag inser ju även att jag inte kan börja rabbla allt jag har gjort, sett, känt och upplevt ända från då till nu, jag kommer bli tvungen att ta det lite i smådoser, så ni inte stryker med. Jag föreslår att jag börjar med nåt från slutet.

Exempelvis att jag igår impulshandlade en resa. En liten diskret tur till Egypten. Visserligen bara en vecka, men dock. Jag åker på måndag och jag har så gott som tömt mitt sparkonto. Jag känner spontant att mina oplanerade inköp, min spontanshopping börjar ta sig former av monster. Nåväl, jag valde att skippa avbokningsskyddet så nu är jag ju stuck. Precis efter att jag hade betalt alltihop upptäckte jag dessutom att jag inte har nåt pass. Har såklart varit hos polisen idag. Gott om tid! Jag är inte orolig! I värsta fall får jag väl köpa ett tillfälligt pass för hutlösa 1000 spänn på Landvetter på måndag samtidigt som jag dör inombords och ringer mamma och ber om pengar till basföda.

Vaccineras skulle man ju tydligen också. Jag mejlade Gunnar, ätten Brunnfors’s husläkare, som sa åt mig att rappa på. Jag blev väl omhändertagen av en sköterska som lät meddela att det var alldeles för sent för mig att få ”hela skyddet” men att jag dock, mot en avgift på 350 kr, kunde åka iväg och känna mig förhållandevis säker ändå. Jag betalade och satte mig i stolen och medan hon sprutade in vätskan i min arm förklarade hon nöjt att detta var ett bra vaccin, speciellt om jag skulle pierca mig, göra nån tatuering och/eller ligga med massa okända egyptiska män. Vid det sistnämnda var det dock såklart bra om jag även kompletterade med kondom. Jag tittade trött på henne, tänkte för mig själv att jag fan borde sparat mina 350 kronor istället. Jag blev vaccinerad mot, för mig, tre totalt avlägsna riskmoment. Dom borde haft nåt kryssformulär. Jag har ont i armen dessutom. En foliehatt eller liknande hade räckt för mig.

Egentligen hade jag tänkt åka ensam, nåtslags panikartat miljöombyte i ren patetisk (och dyr) desperation, men när jag berättade det för pappa blev jag orolig att han skulle dö i en infarkt. Så jag bokade in Patricia också, samt informerade henne om att möjligheten till att ångra sig inte fanns, samt att jag skulle behöva pengarna för hennes resedel asfort för att slippa börja sälja av mina fonder. Alla nöjda.

Nåväl, detta får räcka för nu, om min flåsande och emellanåt icke svarande dator får välja. Vi får se när jag dyker upp nästa gång. Kanske imorron, det vet man inte än.
PS. Ni får klara er utan nån bild idag, hela skiten hängde sig när jag öppnade uppladdningen. DS. 

Efter Spahelgen (eller The Look)

Imorse, runt 05:20, vaknade jag av att grannen piskade mattor. Högt, hårt och länge. Man slutar aldrig förvånas.

Lite senare, runt 07:10, vaknade jag igen av Freddy som smsade för att meddela att hans flyg hade åkt iväg utan honom. Jag upptäckte även att min överläpp under natten förbannats med Satans Munsår. Vidare kan även meddelas att jag har gått upp drygt 1,5 kg. Så jag är inte bara snygg nu, jag är även smal och slank!

I söndags, framåt kvällen, kom vi tillbaka från vår spaweekend i Göteborg. Det har varit väldigt trevligt! Värsta superlyxiga spaet dessutom! Selekterat med stor omsorg av min man, han som jag är så stolt över. Vi har badat i varma utomhuskällor, fått iskallt vatten kastat över oss, bastat i olika bastusar som har doftat kanel, lavendel, citron och koalabjörnsmat! Vi har nosat på pelargoner, gungat hängmatta, tvagat oss sittande nakna på små träpallar på japanskt vis, varit med på meditering (mest jag dock eftersom Freddy blev uttråkad och valde att sova bort passet från halvlek), legat i vattensängar och på stenar och vadat hand i hand genom isbäckar. Det fanns massor att göra.
Till allt hör även en massa god mat med vin till. Där av mina extra pålagda kilon. Jag har käkat bröd som en hungrig get utan botten! Tyvärr. Inte bra alls för min lågkolhydratstil.. Straffad omedelbart. Svart på vitt. Jag väljer att tro att munsåret också är en följd och en del i straffet. Även facebook verkar ha uppfattat mitt förfall och anpassat sina reklambanners väldigt väl. Se bild. Verkligen kul.

Vidare. Nu har Patricia flyttat ner till Halmstad igen för idogt arbete i Tylösand. Vill ni kolla på henne är det bara att åka dit! Hon jobbar i det svarta caféhuset i Tjuvahålan. Åk och besök! Dock bor hon inte hos mig i år. Jag har nu mera satt upp stränga regler för vad som krävs för att få vara inneboende över mer än tre nätter hos mig. Det är enormt hårda krav för att kvala in. Vid mina dörrar står vakter med automatvapen och det krävs ett uppvisande av en skriftlig inbjudan för att som utomstående ta sig in. Ungefär.

Som avslut tänkte jag klaga lite på vädret. Varför är det inte sommar? Varför är det storm och regn och typ 12 grader ute? Är det växthuseffekten? Lär ju vara.. Så äkta. Nu ska jag ut och försäljningsfotografera firmabilen på nån ödslig nationalromantisk gårdsväg. Ösregn undanbedes.

Vinterintrot

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Måndagsrapport

Det är förresten måndag idag. Jag har inte direkt nåt emot måndagar. Många verkar ju ha det. Hatar ni era jobb eller?

Men jag känner fortfarande att jag är efter i mitt rapporterande om händelser från tiden som passerat sen jag sist var duktig på att uppdatera min dagbok här.

Så lite mer saker som har hänt, vi kan börja från sist. Igår var det söndag och dagen D. Knytisloppisdagen hemma hos mig. Mitt och Nannas lilla jippo som, hör och häpna, faktiskt blev riktigt lyckat! En liten glad skara naboer kom kånkande på sina bord och grejer och vi råddade ihop en liten loppis på den dyngblöta gräsmattan i solen och ishavsvinden. Besökarna strömmade in. Flera stycken! Och cashen stod som spön i backen. Nästan i alla fall. En samling män kom på besök och passade på att inta mitt hem, soffa och mitt kök när de visste att jag skulle vara fjättrad till trädgården hela dagen. Fast det gjorde inget, dom var snälla och ordnade med kaffe, fika och till och med en delikat lunch. Bra där! En fin dag. Jag borde haft bilder att visa. Det finns inga.

Vidare inser jag att jag även har missat att meddela att jag och Anna ju faktiskt har varit i Turkiet. En vecka med övervägande monsunregn och åskan från helvetet. Awesome! Men okej, lite sol också har det ju varit, men långt ifrån vad man hade kunnat önska. Vi bodde på ett väldigt fint Fritidsresorhotell som var ämnat för utpräglade barnfamiljer utan större lust till utsvävningar. En skyddad värld som vi snabbt insåg inte var tänkt att lämnas. En dag klev vi utanför murarna. Det var ett skrämmande misstag. Vi insåg att bubblan vi bodde i låg långt ifrån civilisationen och vi hamnade efter en tids promenad i en ödeby, mellan radiomaster, taggtråd, raserade murar och övergiva vattenlekland. Allt hade lämnats. Det var öppna lägenheter och bensinmacken ifrån Pestens Tid. Vi fortsatte gå bland ruinerna och hamnade i ett halvfärdigt hus med en lyxbil parkerad i. Allt var väldigt konstigt och vi sprang som skrämda hönor med kvävda drömmar om frihet tillbaka till vår lilla inhägnad.
Efter en vecka i turkland kan vi nu dessutom konstatera att vi fortfarande inte gillar kebab. Iskender, Döner och Shish. Inte ens i rättens födelseland tycker vi att det är värt att lägga krabbor på köttstrimlorna. Det är bra. Nu vet vi. Goda grillade fiskar dock. Och jag köpte en skitstor tvättsvamp och fick mystiska skrämmande ord viskade i mitt öra från en gammal dam som satt och knöt en matta i ett gathörn.
Jag borde bjuda på lite bilder här också, men tyvärr har inte min tidslinje hunnit ifatt så det får vänta. Min plan är att styra upp ett mediokert album inom det snaraste. Ni som bryr er får hålla ut. Det kommer i alla fall bilder. Åtminstone på facebooken.

Igår spelade vi Bingolotto. Jag och Tomas, medan Freddy var på herrmiddag med alla sina manliga, öldrickande vänner och Johanna på musikal. Som vanligt vann vi inget. Men nästa gång! Dåjävlar! Då är det Färgfemmanspecial och då ska vi fanimej plocka hem storkovan! Hejdå igen.

Fredagsmys & yxmord

Hej igen.

Jag vet att jag är lite kass på detta. Jag skyller på min fortfarande nya Twitter tror jag. Den är skoj och trevlig att ha hand om.

Anyways. Idag har väl varit en hyfsad dag. Fint väder och så. Jag slarvat bort ett påskrivet hyresavtal för alldels många tiotusen, jag har varit fet som en korv i obekväma kläder, jag har blivit blodgivare och jag har bokat en resa för mina allra sista pengar som jag hade lovat att jag skulle spara och som jag egentligen inte ens hade. Resan går till Turkiet. Med Anna. Det har blivit lite av en tradition det där. Måste dock hora ihop en diger summa stålars ganska snart igen eftersom jag inte bara inte gärna vill leva under existensminimum utan jag vill även åka på ännu en resa inom en relativt snar framtid. Den ni. Får se hur det går. Min nya metod är att panta flaskor och burkar och köpa Trisslotter för pengarna. Det är smart. Det är nog den enda lösningen min rationella och kloka hjärna kan kan se på detta problemet.

På blodcentralen fick jag förresten sitta länge i väntrummet. Två barn satt i soffan och underhöll sej själva medan deras mamma tankades av i rummet jämte. Dom battlade i vem som kunde låta mest likt en brandbil. Medan mamman med jämna mellanrum vrålade:
- Mattis och Tindra! Nu håller ni TYST!! Om ni inte lägger av nu blir det inget McDonalds/Leksaksaffär/mormor sen!! Hör ni!? Tysta NU!
I ungefär 40 minuter pågick det. Jag ville svepa en stor kopp sprit, yxmörda ungarna och avslutningsvis eventuellt skjuta skallen av mej själv. Fredagsmys deluxe.

Nu ska jag koka spagetti och kolla på Vem Vet Mest? i min soffa i min asfula rutiga blus med Patrica och en öl som sällskap. Godafton.

Os[love]?! Ripoff!

Typ 13 stycken av mina Facebookvänner har bytt ut sina profilbilder.

Nu har dom ”sommarmysbilder”. Det innebär alltså ett porträtt där användaren i fråga (eller deras avkomma) bär en blomsterkrans på huvudet. The New Black! Blir jag tvungen att följa strömmen nu?

För er som inte är svenskar eller för er som är lite generellt slow och har lyckats missat det kan jag tala om att det har ju varit Midsommar. Traditionsenligt firande för många, total miss av högtiden för mej. Jag och min familj åkte till Oslo och gick på ravefestival istället. Extrema Outdoor 2011. Riktigt trevlig weekend med sjuka mängder mat, champagne och öl. Jag har även praktiserat svenskhet och varit trevlig, social och blond i hissen på Grand Hotel där jag runt halv två på natten träffade en sympatisk svart man med massor av bling, två livvakter och ett medelstort entourage. Han pratade med mej om Norge och Oslo, jag förklarade att jag inte var ifrån stan utan från grannlandet. Han tyckte det verkade ännu bättre. Vi nämnde vädret kort och jag berömde artigt hans blaffiga halsband. Kände att det var passande. Mannen i hissen visade sej senare vara Ludacris. Det fick jag reda på morgonen efter. Ja där ser man. Jag hade inte en aning. Ska man känna igen honom? Trevlig var han iaf.

Bilder från helgen i norrbaggeland och övriga saknade events* kommer inom en rimlig framtid** dyka upp på i texten tidigare nämnda community. Har dock ingen bild på herr Luda. Mest eftersom jag inte hade en sketaning om vem han var vid samtalet.

Det är för övrigt första gången jag har fått sova på golvet på ett Grand Hotel! Spännande och faktiskt inte allt för obekvämt heller. Lite förvånande dock, men helt okej. Vi slog dessutom på stort och betalade angivna 46 NOK för en burk 33 cl Coca Cola ur minibaren på rummet. En burk som det bara dracks en klunk ur dessutom. Awesome! På Hard Rock Café serverades vi nånslags sommarmellanöl*** (se bild) som fullt rättvist kunde jämföras med sodastreamat ljummet vatten med snålt tilltagen mängd karamellfärg i. Okej att jag faktiskt brukar gilla blaskig öl, men nånstans får man ju fan dra gränsen. Typ 65 NOK, det är alltså nästan 80 SEK va? Lätt värt. Våldtäkt! Att många av er dessutom väljer att kalla Oslo för Oslove (-love!?) saltar ju idiotin lite ytterligare. Men visst, jag fattar, det ÄR ju en så himla fin stad o.s.v.  och m.m.. Statyer och gräs och hav och båtar och allt. Och jag är egentligen inte en snål kverulant!

* Henriks och Pelles fest på andra sidan jorden och Sweden Rockfestivalen.
** Såfort jag har städat akvariet, bäddat sängen, dammsugit, lagat mat, fixat en ny mus till datorn och laddat över bilderna.
*** Normalt sett är jag en stor Carlsbergförespråkare, man kan nästan säga att jag pysslar med nåt som liknar lite av en lobbyverksamhet för märket emellanåt, men nu.. nujävlar är jag villig att krypa till korset och erkänna att detta, Carlsberg Copenhagen, var det blaskigaste och lamaste i manna-, kvinno- och barnaminne! Ska det produceras denna typen av urinprov tänker inte jag vara deras ölmecenat längre!

Hej Kines! (tillbaka)

God eftermiddag.

Jag är alltså, som vissa av er redan har hunnit märka, tillbaka från min lilla idiotweekend till Shanghai och Kinas GP. Jag kom tillbaka för ett tag sen nu, men jag har till erat stora förtret varit upptagen med i huvudsak det fantastiska vädret.

Det har ju, för er som inte har noterat det, blivit sommar. Jag har legat i rabatten som en annan fet grävling och bökat runt i syfte att styra upp nånslags underhållsfri trädgård. Och jag önskar verkligen att jag hade en funktionsduglig hjärna, för då hade jag haft vett nog att ta en före- och en efterbild så ni hade fått se. Det är en helt galen skillnad. Meeeeen, den kommer ju ni som inte har sett ursprunget aldrig få uppleva. Så kan det gå.

Resan då alltså, jag vet att ni är några som är nyfikna. Jag har slängt ut ett album på Facebook, som jag brukar. Kika gärna. Ganska mediokra bilder som inte alls gör trippen nån som helst form av rättvisa. Shanghai är en helt sjuk stad. 22 miljoner invånare. Folk överjävlaallt, men det fina är att det inte direkt märks eftersom alla går sakta, flyttar sej för varann och väntar tålmodigt. Om man bortser från försäljarna. Inte som att komma till Nordstan en vanlig lönehelg om man säger, där man aggressivt hugger sej fram med djungelkniv..

Vidare. Trafikreglerna i Shanghai är som i många andra länder – helt fucked up. Dom är inga regler, snarare rekommendationer. På bilden nedan syns det lite dåligt, men det är alltså rött från ALLA håll i korsningen, men ALLA kör, går och cyklar ändå. Jag hade lite kass tajming när jag slängde mej fram i bussen för att dokumentera detta, en sekund tidigare var det en enda hög av bilar, moppar, cyklar, lastisar, bussar och tanter med käppar mitt i korsningen. Och alla tutade och fäktade. Och jag var för långsam. Som vanligt. Men ni fattar nog. Observera även att jag har valt att bifoga den typ lamaste bilden i hela albumet. Fail.

Vi var på en cool silkesfabrik där jag idkade intelligens och köpte ett kingsize dubbeltäcke med tillhörande lakan och örngott. Perfekt för min lilla resväska som plötsligt inte lämnade utrymme för någon vidare shopping alls. Ekonomiskt! Och ogenomtänkt. Vi åkte  en skitsnabb hiss upp i Shanghai World Financial Center som tydligen är världens tredje högsta byggnad. Ni vet det där som ser ut som en stor ölöppnare. Det var crazy, alla andra skyskrapor som man tittade uppåt på så nästan huvet ramalde av innan, fick man nu titta ner på. Långt ner. Vi åkte båt på floden, såg alla lysande höghus på natten, prutade hårt på marknaden, käkade helt insane mat på ”traditionella” restauranger, släpades med små kineser in på mörka bakgator in bakom restauranger, genom mopedverkstäder, in i skjul, genom lönndörrar och vidare in i totalt gömda underground markets. Alltså hemmabutiker med riktigt bra kopior på klockor, kläder, väskor, skor, iPads osv. Guiderna berättade senare på en liten infostund att det var en enda grej dom verkligen avrådde från, eftersom hur många turister som helst försvinner spårlöst och under mystiska omständigheter om året. Vi fick ABSOLUT INTE följa med locals som ville visa oss saker. ..Så dax då liksom. Vi överlevde. Har tyvärr inga bilder därifrån, jag blev hysteriskt vrålad på när jag drog upp kameran.

Sen var det ju såklart Formel 1. Verkligen nåt av det häftigaste jag varit på. Riktigt grymt. Riktigt  jävla bra race med. Obeskrivbart. Och obeskrivbart vidrig korv med bröd. Varför är allt bröd som vetebullar? Och vafan är grejen med att stoppa in korvar i desserterna?? Man förväntar sej att det ska vara mandelmassa, så biter man igenom och får käften full av prinskorv! Wtf?

Vet inte hur jag ska sammanfatta på ett bra sätt, men trots tvivel var det ju LÄTT värt 22 timmar dit och 23 timmar hem för den korta tidens visit. Fick som grädde på moset klä av mej förvånansvärt och vad jag själv ansåg vara omotiverat mycke i säkerhetskontrollen på flygplatsen i Zürich. Händer ju inte varje dag direkt. Jag är väl kanske inte nån som har the average gangster utseende liksom.. Eller?

Vidare har jag hunnit med att anordna en angenäm grillkväll med fint besök av Linda, Christian och Tomas. Och igår var det grill och våffling på altanen med många tillbehör, många folk och många experimentiella kombinationer av kött och våffla. Good times. Detta var en liten sammanfattning för att försöka hinna ifatt. Får se om jag lyckas styra upp dethär med bloggandet igen nu. Vi får väl se.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress