Tagg pappa

Återtåget

Jag har förresten varit på samma ställe som jag och Anna ska till nu innan.

Det var några år sen nu, men jag hoppas på att ändå kanske kunna känna igen mej lite. Man vet ju aldrig!

Det var jag, Lina, mamma, pappa, mormor och morfar som var där då. Jag kommer inte ihåg ett skit egentligen, men när jag tittar på fotona i mammas album finns det ändå fragment.

Här kommer två bilder! Som en start på semestern. OBS: året är 1988.. INTE 1997 som det står på bilden!

Mamma, mormor, morfar, jag och lina. På alla resor överallt var Spagetti Bolognese det enda i sak av varmrätt vi kids åt. Exotiskt.

Jag och pappa och desserterna

OrbiDeath

Min OrbiTrek har varit trasig i nästan en månad nu.

Men nu är den lagad. Pappa och Benga har idkat manlighet och mekat. Det var en mutter som hade ramlat av. Jag har alltså, som ni förstår, under några som helst omständigheter inte kunnat motionera på en ganska lång tid. Tungt. Jag har haft en svår tid.

Men nu är den alltså fixad och tipptopp och hemma igen. Vetskapen om att min motionshäst av plast och metall väntade på mej resulterade i att jag stannade längre på jobbet i eftermiddags än jag har gjort på länge. När folk började droppa av fick jag bita i det sura äpplet och inse att jag kanske skulle bli så illa tvungen att ge min allt mer feta kropp lite exercis i kväll. Uppmuntrande tänkte jag för mej själv i bilen på väg hem att jag ju trots allt har nio säsonger av Family Guy i en trevlig DVDbox att titta på under tiden. Planen blev att orba två avsnitt och sen få vila.

Jag körde ett avsnitt och höll fantamme på att stryka med. Firade mitt uppenbart massiva förfall liggande i soffan med ett glas vatten och en skål chokladpudding medan jag eftersvettades och varvade ner i tre avsnitt till. God stämning.

Death by Biltema

Eftersom jag hostar som en råidiot åkte jag idag till min läkare i Förslöv.

Lite halvakut på arbetstid. Jag bestämde att det var okej..  Det är inte så långt till Förslöv, det ligger precis på andra sidan Hallandsåsen. Tar typ 30 min att köra.

Det var massor av lastbilar, stridsgolfen gled lätt förbi alla i räserfilen. Men på hemvägen hände nåt. Den lilla röda termometerlampan började blinka! Omg! Nåt jag faktiskt aldrig, i nån bil, har varit med om. Väl tajmat dock. Det finns inte många stoppställen längs en motorväg, men det var alldeles lagom tills jag passerade den där U-platsen där poliserna brukar stå och lasra. Svängde in, stannade och öppnade huven.

Allt såg okej ut bortsett från att det var lite varmt. Den hade vatten att dricka så törst var uppenbarligen inte felet. Jag utgick ifrån att den bara hade lite kass kondis och hade blivit lite för andfådd. Den fick stå med öppen mun ett tag och andas in den goda luften. Jag lyssnade på radio och smsade. Tyckte att det var rätt konstigt att den kunde bli övervarm sådär. Det var liksom kallt ute och såå mycke för fort körde jag inte.

Nu nyss, när jag precis hade kommit hem, ringde pappa, med mamma i bakrunden som vanligt:
P: – Jodu, jag tänkte på det där med att golfen kokade.
E: – Aa, fast den kokade inte.. Den blev bara lite andfådd.
P: – Okej, men i vilket fall som helst så kom jag på att jag ju har satt dit ett kylskydd.
E: – ..Vadförnåt?
P: – Jag gjorde det när det va så kallt ute nu i vintras. Så om du öppnar huven och kollar ner så sitter där en svart grej i fronten.
E: – ..Okej.. A jag får väl kolla sen då.
M: – DET ÄR ETT SÅNTDÄR LIGGUNDERLAG FRÅN BILTEMA!
*mamma ropar i bakgrunden*
E: – W00t??
P: – Ett sånt man lägger under knäna du vet?

Så där hade vi förklaringen. Pappa har alltså proppat ner en stor jävla chunk skumgummi framför luftinsuget. I all välmening. För att den skulle andas snällare luft när det var typ -20 grader ute. Hehe. Inte så konstigt att den kände sej lite ansträngd i lungorna idag då kanske.
Konstigare är dock att jag lyckades missa att det fanns ett helt liggunderlag nertryckt i motorrummet när jag stod där och felsökte.

Nu har jag precis ätit en pizza och mår jätteilla. Varför lär jag mej aldrig? Jag vet ju att det är såhär! Alltid. Jag har till och med publicerat en komihåglapp här för att jag verkligen VET hur det alltid går.

Hallelujamoments

MERDE! Mina ben dödar mej!

Fyfasen vad denna helgen inte har varit my sunday rest direkt.

Vi har rivit ut hela gamla köket, badat i vattenläckor, byggt skåp, sågat mdf, målat, bockat rör, dragit kabel och spikat och skruvat och jävlats! Men nuså! Efter hela lördagen och nästan hela idag så har jag nytt fresh kök och en svinfin liten diskmaskin! Fantastic! Pappa, Benga och mamma och lite jag har byggt och kämpat som rådjur och nu är det äntligen klart! Jag är evigt tacksam, en hel del fattigare och sjukt sugen på att testa min nya fina vita bänk. Kanske baka nåt. Kanske en banankaka? Men jag är så helvetes trött så det är en omöjlighet. Får se om jag lägger ut nåra bilder nån dag. Räkna inte med det. Men snyggt blev det! ^^Dessutom står tvättmaskinen väldigt stadigt nu. I skrivande stund är den mitt i en centrifugering och det skramlar inte mot nånting, bänkskivor vandrar inte iväg, flaskor skallrar inte ner och burkar begår inte självmord mot golvet av skakningarna. Good times!

För övrigt är det förbannat irriterande med sånna som lägger in musik i sina bloggar. Sånt som startar såfort sidan är laddad och sen går som en slags tänkt stämningshöjare till läsningen. Idiotiskt att lägga in bakgrundsljud. Gör inte det. Man läser inget av det ni skriver, man letar bara desperat efter nånstans att stänga av ljudet och om man inte har hittat det inom 10 sekunder dödar man sidan. Bara så ni vet.

Nu ska jag duscha och det kommer blir fantastiskt. Nu när jag har nytt kök känns allt fresh här inne! Jag kan inte ens hata duschkabinen som jag brukar! Ska nog till och med passa på att raka benen nu när jag har utökat tålamod!

____________________________________________________
Tillägg 18:35

Okej, det blev aggressioner mot att jag inte skulle lägga ut bilder så här kommer två. En som är typ under progress, men det fattar ni nog och en som är rätt kass och som visar resultatet.


Hej mitt vinterland 3

Jag vet att jag har rätt kass minne, men jag tror mej ändå kunna återkalla en hel del från barndomens snö.

Minnen av desperata försök till snögubbar i svintung blötsnö, plaskvåta pulkabackar och bävernylonoveraller dyker upp. Men vi hade kul har jag för mej! Även om jag inte var det mest entusiastiska utebarnet vintertid.

Vad jag inte minns däremot är vad jag idag har fått uppleva när jag och pappa i ungefär en timme körde snö härutanför med hans röda Honda. Snöslungan. Kallt men ändå acceptabel torr kyla och ingen vind. Helt okej. Fluffig snö som man inte blev blöt av. Effektiv snöröjningsmaskin som glatt åt upp allt den åkte över. ..Med undantag för först i början när den hade frusit ihop och lät som att den va påväg att skära ..och sen när den åt en stor sten och gick lite sönder.. Men dock! Det var ändå vad jag skulle beskriva som relativt trevligt. Men smärtan! Herregud!? Var det så när man var liten också? När man kom in efter att ha härjat runt, kunde man inte gå då? På grund av stela leder? Hade ens fingrar krökts till krumma onaturliga sneda krokar? Knappast.. Man kunde vara ute i flera timmar och komma in helt jävla genomblöt och ändå vara hur fit som helst. Nu har jag så ont i knäna att jag knappt kan gå. Det känns som att jag har åldrats 40 år på bara idag! Min höfter är som ihoprostade gångjärn på en gammal ladugårdsdörr och jag rör mej som en sengångare. Värdelöst. Hade det varit ett annat år hade jag blivit ledd till ättestupan omgående.

Nu ska jag sova, hoppas jag är yngre imorron när jag vaknar.

slungis

Fortsatt fascination

Fascination [-ʃin el. -sin] s. -en En känsla att något är trevligt, intressant eller spännande.

Det sägs ganska ofta att jag alltid överdriver när jag berättar om nåt.

Speciellt om jag vistas med vissa delar av min familj. Om jag berättar om en händelse kommer det ganska ofta tillbaka ett – A, men nu vet vi ju att allt Emma säger kan MINST halveras, eftersom hon ALLTID överdriver! från nåt håll. Och jag kan ta det, det är helt okej, jag utgår ifrån att det inte är gripet ur luften liksom utan kanske faktiskt grundas på nåt. Även om det kanske stämde mer när jag var ett antal år yngre så finner jag mej i att få höra detta även idag.

MEN. Men, säger jag, även om det låter som att jag överdriver så kan jag berätta att det är massiva mängder snö utanför mitt kök och detta är för mej en väldigt ovan situation. Jag önskar att jag hade min tumstock, men den verkar ha flyttat så jag kan inte hitta den, för då hade jag kunnat mäta och ta en bild. Jag vet att jag har ett såntdär aluminiummåttband i bilen men den har tyvärr frusit igen så jag kommer inte åt detta heller. Men för att relatera till nåt, och utan att nämna siffror som kan vändas emot mej, så kan jag ju säga att snönivån ligger på strax under emmas-knähöjd nu. Detta kunde jag konstatera när jag nyss var ute och fick skorna fyllda med vit kyla medan jag pulsade bort till komposten, brevlådan och soptunnan.

Jag inser också att många av er är vana vid mängder av snö långt över denna och att ni nu sitter och fnyser över min excitement, men det kan jag också leva med eftersom jag faktiskt är från Halmstad och inte ens kommer ihåg när det var såhär mycke snö direkt utanför en ytterdörr sist. Och än mindre när det var pudersnö sist. Som man kan gå genom utan att bli dyngblöt.

Igår skrattade jag åt pappa som travade omkring på firman som en stressad och rastlös hund. Han vankade fram och tillbaka framför fönsterna i butiken och var orolig för att snöslungan inte skulle fungera när han kom hem. Eftersom det snöade som fan. Och eftersom det är röd dag idag skulle han kanske inte få tag på de delar som eventuellt fattades för att få igång den. Han sa att han nog tyvärr faktiskt skulle bli tvungen att åka hem och kolla upp det där. Jag skrattade och sa: - Hehe, jaaa, gööör du det. Och tänkte på hur komiskt, nästan bisarrt, det var att han faktiskt ens ägde en snöslunga i dessa delar av landet. Men det tar jag tillbaka nu. Jag hade verkligen behövt nåt sånt här nu! Och om det tänker fortsätta snöa ännu mer hela dan idag som det verkar tänka göra så kommer det ju bli jäääääävligt intressant att se hur jag ska få ut min bil imorron kan jag ju tala om.

Och jag undrar hur det går för mina stackars stockrosfrön som jag satte. Nu när dom ligger där i jorden under all snö och försöker hålla sej vid liv.

Men! Nu ska jag tina upp en chunk av mitt rådjur och se om jag kan åstadkomma nåt käk! Den som vill ha och tror att den kan ta sej hit är välkommen att vara med!

Ps. Ska vädret fortsätta på detta viset lär ni nog får läsa en del om det här med.. Bara så ni vet. Ds.

söndag – vilodagen

Idag har jag jävlarimej varit effektiv! Det är inte ofta, men ibland så!

Tidigt som fanken vaknade jag! Och halv åtta stod jag inne på toan och borstade tänderna, påklädd och klar för att åka. Det är inte varje söndag det inträffar kan jag tala om.

Satte mej i megagolfen och drog iväg till kontoret. Käkade frukost vid datorn medan jag jobbade undan en hel hög som hade legat och väntat alldeles för länge! Klockan elva kom mamma och pappa förbi och hämtade mej. ..Pappa påpekade dock att det ju faktiskt var minst lika mycke jobb till kvar med allt det där. Allt som jag hade suttit med på lördan från ett till halv nio och idag från åtta till elva. Sweet. Men men! Antar att det är bra att bli lite nerplockad ibland så man inte drar på sej nånslags hybris.

Därefter inhandlades i princip alla julklappar. På mindre än tre timmar och på under 4 000 kr tror jag! Dessutom spenderade jag ju lite quality time med mina kära föräldrar. Nu är det bara två paket kvar att fixa, det får jag ta hand om kanske imorron på lunchen.. Jag spanade förresten på en soffa som eventuellt kunde passa i mitt lilla hem. Mamma gillade den med! Under 10 000 kr dessutom! Lite senare visade vi den även för Les Dadio. Ödmjukt lade han fram sin mening kring mitt fantastiska fynd:
-Den är ju sketful! Dendär köper du INTE. Ful färg med. ..Ja, jag kommer inte sitta i den i alla fall!

Lika bra det! Var nog tur att han sa det. Annars hade jag väl köpt den i ren impulsnöjdhet. Bra med nån som plockar ner en på jorden lite. Så man inte går där och tror nåt! ^^

Väl hemma. Två maskiner tvätt tvättad, all disk diskad. Alla paket inslagna, akvariet nystädat och nyinrett med fantastiskt vackert ankare och nya växter. Mina gamla platysar fick dessutom nya vänner i form av 6 st attraktiva guldbarber! Sweet! Gardiner uppsatta, blommor vattnade och ansade, golv dammsugna, ben rakade, hår tvättat och utväxt blekt! Nu borde jag baka bullar och testa min nya formplåt och rensa avloppet i duschen och inte minst städa själva duschkabinen.. Får se om jag pallar. Kanske kollar på en film och käkar tryffel istället ^^

I övrigt har jag ett svinfult munsår och behöver verkligen klippa mej.

eat no evil


Okej. Det är många av er nu som har fått höra det från andra så jag antar att det börjar bli time to tell. Jag hade tänkt hålla det hemligt tills allt var över, men det verkar inte funka.

Folk hör av sej från alla håll och undrar om jag lever. Jag tackar för omtanken och låter här meddela att jag mår bra, fast jag är lite hungrig. Heheheh! ^^Ni behöver iiinte vara oroliga.

Okej. Briefing då. Jag går på svältdiet, som han kallar det, homeopaten som har satt mej på detta. Eller satt och satt, han berättade om konceptet och sa att det skulle fixa till min obalans i hormoner och värden. Men jag ”skulle inte känna mej tvingad!” det var ”bara om jag ville!”. Sagt väldigt uppmuntrande och vänligt och ihop med en blick som sa ”Men om du inte gör detta är du ju  helt jävla lobbad i huvet och en riktig quitter som likagärna kan lägga ner…”
Syftet är alltså inte bantning/viktminskning. Nejdånejdå. Utan att min hjärna ska vakna till liv. Den är ju lite trög som många har konstaterat sedan länge. Min hypofys är lat, för att förklara det kort, och nu ska den chockas igång. Därför har jag omskolats till en top of the line flagellant!


[recept borttaget]

Thats it. Inget mer. Och jag klarar mej förvånansvärt bra faktiskt! Jag var totalt inställd på att jag skulle avlida, men tydligen inte! Jag har stått ut i några dagar nu faktiskt! Men det ÄR fruktansvärt. Speciellt om man heter Emma och tycker om food. Den yttersta formen av tortyr. Och dom första dagarna var dagarna från helvetet. På riktigt. Jag var övertygad om att träkavajen var ett faktum redan den första förmiddagen.
Minst tio dagar ska jag leva på detta, sen får jag börja äta sallad. Och då snackar vi inte sallader med massa kyckling och räkor å sånt i. Bara sallad. Jag hoppas VERKLIGEN att det ger nåt resultat annars ska jag fanimej stämma den där doktorn, för detta är det värsta jag har varit med om tror jag! Helst vill han att jag ska träna flera dagar i veckan också. Men nån jävla måtta får det ju vara. Dessutom – när hade han tänkt att jag skulle ha tid med det? Knappats på vardagarna iaf och på helgen tränar jag ju redan..

Anyways så har folk i min närhet lite svårt att fatta att jag inte får äta eller dricka NÅNTING utöver detta. Alla försöker med allt, i all välmening alldeles säkert, men dock..

Mamma: -Te kan du ju dricka! Örtte.
Jag: -Nej. Jag får inte äta eller dricka nåt utöver det han har sagt.
Mamma: -Men om du äter ett rårivet äppel då?
Jag: -Nej. Inget annat.
Mamma: -..Morötter?
Jag: -Nej.
Mamma: -..Rivna morötter?
Jag: -…

Pappa: -Meh..! Du kan ju inte va här om du inte ska äta! Du kommer ju DÖÖ när du ser vad vi äter! ..Du kan ju inte äta bara det där!?
Jag: -Jo, jag får inte äta nåt annat till lunch.
Pappa: -Amenvafaan..! Vi kan ju inte sitta här å käka och du bara kollar på ju.
Jag: -Men jag ska inte kolla på, jag ska äta min soppa.
Pappa: -Naaaaaeeee..! Du kan väl äta ETT revben i alla fall!?
Jag: -Nejnejnej.
Pappa: -Jomenallvarligt. ..LITE rev får du ju faktiskt äta!
Jag: -Men det är väl klart jag inte kan. Då får jag ju börja om med skiten igen!

Och morfar försökte inte med nånting alls. Han bara hånskrattade åt mej, påminde mej om att jag faktiskt var den i släkten som kallas för Ätran av en riktigt anledning och utgick stenhårt ifrån att jag inte skulle hålla en enda dag.

Revben är för övrigt det bästa jag vet. Det är det yttersta karaktärs- och diciplinprovet att sätta mej framför 3 stora tråg med nygrillade revben och behöva se mina tre arbetskamrater äta upp dom. Liiiiiiiid! Men jag överlevde. Får se hur det går imorron.

Nähepp! Nu är det dax för kvällsmatsbuljongen. det var ju trots allt 8 timmar sen jag åt min Varma Koppen..  Jippii! Food!
jag längtar till imorron, då får jag dricka ananasjos! ^^

Hälsan

Idag var det möte med Skandia.

En man som heter Tomas kom till firman. Vi åt korvmackor och drack kaffe och han pratade om börsen.

Intressant faktisk. Som en föreläsning jag inte fattade direkt nåt av alls men som ändå var trevlig. Det spårade visserligen ur flera gånger vilket gjorde att det drog ut på tiden till förbannelse, men det gjorde inget heller. Syftet med Tomas visit var iaf att han skulle briefa mej och Freddy lite i vad det hela med våra pensioner handlade om. Pengar som flyttas och sånt. Vi skulle välja vilka fonder vi vill gambla våra krabbor i. Spännande. Känns lite som att man har gått med i det där lotteriet dom kör på tv. Postkodslotteriet. Man vet aldrig hur det går, men man är ändå med och man behöver inte göra så mycke mer än vad man annars ändå gör. Och så en dag får man massa pengar! ..Alternativt inga, men det får man ju ta isf.

I samband med pensionssparandeintroduktionen fick vi varsitt papper att fylla i. En såndär hälsoredogörelse där man kryssar i om man brukar injicera heroin, sätta på grannens hund, tycker om vårrullar, har hemorrojder/stomi/träben, tänder på kissande 5-åringar eller nån annan spännande avvikelse. Jag kryssade ”nej” på alla utan att knappt ens läsa. Vilket i samma veva skulle ha resulterat i att jag också blev invandrare som hade bott i Sverige i mindre än 3 år om jag inte hade skummat igenom en gång till sen på slutet.

Nu till vad jag egentligen skulle berätta om då. Jag vet, det är alltid långa as till vägar, men jag kan tyvärr inte göra nåt åt det. I denhär hälsoblanketten var det dessutom ett fält där man skulle fylla i sin längd och, jajjemen, även sin vikt. Min första tanke var självklart att skriva nåt där som lät rimligt, att höfta lite så jag slapp plågas. Men sen, i nåt svagt ögonblick, tänkte jag att det ju faktiskt ändå kunde vara rätt intressant att veta. Jag har ju trots allt inte vägt mej på typ 5 år. Stegade ut till pappa och Benga som till en dragspelsschottis på P2 var i full färd med att bygga ihop IKEAköket. Frågade vad dom skulle gissa att jag vägde och deras förslag kändes reltivt rimliga om än lite i underkant. Benga var till min stora fasa väldigt hjälpsam och meddelade snabbt att han ju faktiskt hade tagit med den stora godsvågen. På mindre än en minut var den inkopplad och mina chanser att backa ur var waaaaaay passerade.. Jag önskar att jag bara hade höftat från början.

När jag gick tillbaka in på mitt kontor sa pappa:
-Men skriv förfan inte så mycke, då sopar dom dej direkt! Skriv nåt som låter rimligt istället!

Gästbloggarfotograf Janne

I väntan på mammas nästa rapport från solen i Spanien så hoppar pappa Janne in som vikarie med en hög bilder!

Megalång bänk! Säkert 250 meter.

 

Synd om antennen… =/

 

Sexy wife on beach. (och dramaten)

 

Inte så bra kabeldragning.

 

The wife, Jag (janne-rejäl), Ydde, Yvonne och doggen.

 

El Flygo!

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress