Tagg på landet

Vårtema & gruppbild

Ja, vad tycker ni? Ska vi göra en trend i detta att jag bara skriver ett enda, ett mediokert ynka inlägg per kalendermånad kanske? Det borde ju hålla alla hängivna läsare tilfresställda och spända av förväntan mellan varven.

Och jag tänker inte göra underverk idag heller, detta är mest bara en upplysning om att vi alltså befinner oss i perioden som kallas Svensk Vår. Denna vinterns och sommarens mellangård. Klimatets Ingenmansland. Ytan som vädergudarna får på sig till att totalt freestyla och testa sånt som dom länge velat ge sig på!

Det är tänkt att man ska bli pigg och fresh av ljuset och solen, men jag vet inte alltså. Jag är aldrig så megatrött på mornarna som nu och det är ju inte direkt så att man känner sig snyggare när man plötsligt får upp ögonen för sin blekgråa och blåskimrande, torrflagiga hud. Och grejerna jag drömmer!? Omfg. Är det också nåt som kommer med våren eller? Det är på morgonsovarstunden som driften av min hjärna verkar överlåtas till en arbetstränande psykiskt störd individ från tomtehospitalet. Var kommer skiten ifrån!? ..Eller ja, jag inser ju att det är jag själv som genererar detta, men det blir man ju kanske inte direkt lugnare av. Och sen ska man upp! Det är ingen Rönnerdal som skuttar med ett skratt ur sin säng efter ett uppvaknande ur en av mina drömmar om man säger.

Men visst, det är torr asfalt, videkissar, krokusar, kåta katter, motorcyklar, avtäckt hundbajs och högljudda fåglar. Sånt som hör till. Man ska inte klaga.

Så vad har hänt den senaste månaden då? I korta drag. Lite olika premiärer har ägt rum! Våffelpremiären, Lunchgrillingspremiären, sommarhjulspremiären på nya bilen, Fiskepremiären nere på piren… Säkert fler! Hoppas på en Sola-i-bikinipremiär snart med för en uppstyrning av dödslooken. Jag har även tagit nya räserbilen på dens första roadtrip! En sväng ner till Ales Stenar och en del runtkringlande i skåneland med småstopp vid tilltalande slott, vattentorn och gårdsbutiker. Trevligt! Det har varit påsk och den obligatoriska äggletardagen med Familjen Freakshow har avverkats, för er som inte har koll på denna tradition kan jag varmt rekommendera mitt inlägg från 2008 som behandlar ämnet. Kan läsas här: Eggbert

Nu är det lunch. Jag har varit duktig och gjort awesome matlådor till alla fem arbetsdagarna framåt. Veckans tema är Vilda Djur. Älgar och rådjur i blandade åldrar, kön, stycken och utföranden! Alltid fint. Hejdå.

PS. Bifogar en mkt fantastisk gruppbild med fantastisk rörelse i från den fantastiska Våffelpremiären! Saknas gör Freddy och mamma. Men dom var med också. Och nej, det är inte för att dom har kollat på filmen i The Ring som Tim, Lisa och Linda ser ut som dom gör. DS.

PPS. Årets nykomling på våffelbuffén är förresten krossade/mortlade polkagrisar! Mkt bra! Passar fint ihop med chokladsås och grädde. Tips. DDS. (skriver man två D som avslut också?)

Våffelpremiär 2013

Våldgästande enligt Wonderwoman

markus & raviolisarnaIgår hällde jag Ajax i akvariet. Sekunden efter att jag hade gett fiskarna kvällsmat. Dom var uppe och käkade flakes vid ytan.

Det var inte snällt, men å andra sidan var det faktiskt inte meningen heller. Men jag antar att jag inte kommer undan ändå. Dom lever fortfarande. Men det är ju inte ett kryphål det heller, eller hur? Oansvarigt.

I alla fall, när jag stod där och sprayade med min Ajax och torkade med min trasa funderade jag på det där med spontanbesök. Folk, varför hatar ni spontanbesök? Jag vet inte om jag har nån vän som faktiskt har uttalat positiva känslor kring konceptet Oplanerade & Icke Föraviserade Visiter. Eller, har jag? Många av er finner tanken på att själva impulsivt hälsa på någon ganska trevlig och ni känner er charmiga när ni gör det. Att sätta sig i bilen med en medhavd pizza/wienerlängd/MASI Campofiorin och bara dra iväg till valfritt offer. Trevligt. Att chansa på att hen/dom är hemma. Charmigt.
Men det omvända verkar vara så långt ifrån okej det går att komma? Att nån plötsligt dyker upp hos er? INTE trevligt eller charmigt!

Ni får panik på att inte kunna känna er lediga och avslappnade, ni blir stressade av att det är stökigt i ert hem, ni flippar ur av tanken på att ni kanske inte har kaffe/sju sorters kakor/middag så det räcker åt en mun till hemma. Toaletten är sunkig, sängen obäddad, det ligger trosor på golvet, kattlådan stinker, tvätten hänger på en ställning i vardagsrummet, blommorna slokar och dammråttorna härjar omkring fritt. Osv. Eller hur? Och plötsligt måste ni underhålla nån oinbjuden jävel.

Och nu tänker DU ”Omg, jag hatar när hon skriver om mig och hänger ut mig såhär!!” Men då kan jag glädja dig med att det inte är just DIG jag skriver om. Inte idag, hade det varit DU hade jag inte dragit mig en sekund från att faktiskt också namnge dig, det vet du. Detta är en observation i största allmänhet.

Eftersom jag själv är den perfekta människan, drömkvinnan, den perfekta frun, Den Heliga Maria, så gillar jag faktiskt att få spontanbesök. Däremot brukar jag vara för slö för att impulsklä på mig och dra iväg till nån annan. Därför tycker jag det är nice när ni kommer till mig istället. Jag skiter dessutom i vad ni underhåller er med med i mitt hus (som jag har fått höra liknar ett gammalt museum), om ni ser min BH som ligger på sängen som är obäddad. Eftersom jag heller inte dricker kaffe själv kan jag garantera er att jag faktiskt alltid har kaffe hemma, det tar aldrig slut, däremot kan jag inte lämna nåt färskhetsintyg. Jag har så gott som aldrig kakor, det vet ni, men jag kan alltid fixa en chunk ost eller en polkagris. Om ni vill ge er i kast med disken som sannolikt ligger i ett berg i vasken, om ni känner er manade att gå loss med dammsugaren är det också fine, men det kommer sannolikt inte behövas. Och jag kommer inte känna någon som helst plikt att underhålla er, ni får gärna lägga er i soffan hos mig och joina i mitt tv-tittande, hjälpa till att skiva svampen som ska i torken, ta spaden vid knuten och hugga i med jordvändandet. Det är bara att ta för sig! Perfekt.

Sa jag förresten att jag även, i sak av Denna Gästvänliga Wonderwoman, är awesome på att laga stora mängder väldigt god mat också? Och att jag är kung på massage? Och att jag äger väldigt många sällskapsspel som ni kan underhålla er med? Jasså, det visste ni redan alltså? Jaja, ni har varit med förr.

PS. På tal om massage. Om nån känner för att förbarma sig över min rygg och mina feta skinkor så kan jag meddela att dom delarna har träningvärk sen de många timmarna av hysteriskt hybridbuggande på bröllopsfesten i lördags. DS.

PPS. Kom på att det nog inte alls är dansen som är boven. Så klen är jag faktiskt inte. Det är sannolikt mitt och mammas urstädande av förråd och bärande av tunga kartonger igår istället. Och det var förresten inte jag som kom på det, det var hon. DDS.

Emmas Drivhus

Idag är det dagen efter Vårdagjämningen, dagen efter Nouroz – Det persiska nyåret.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det, ingen av dagarna är för mig direkt överdrivet speciell, det var väl kanske mest bara för allmän info.

Igår påbörjade jag driftsättningen av mina nya trevliga trädgårdslandsfållor. Jag har fått finfina pallkragar av kusinJohan som det ska odlas i. Och det kommer bli AWESOME! Inledningsvis infann sig grova beslutsproblem kring vart dessa skulle placeras, mycket karaktäristiskt för Vågen. Ett enda långt tidsslöseri i patetiskt velande. Så äkta. Det hann bli kväll och kass väder innan jag hade bestämt och stegat ut och friräfsat platsen. Men det blev bra!

I projektet ingick delmomentet Kompostjord. Det var då jag fann mig själv. Hängande över, med min grävgrep djupt begraven ner i komposttunnan förundrades jag över hur fantastiskt fin jord det hade producerats över vintern där i. Det  var ju ett mirakel! Jag kände mig rik och speciellt utvald som tilldelats denna underbara gåva. Exalterat och nästan maniskt skyfflade jag hink efter hink full med mull genombruten av kräftklor, äggskal och avokadoskinn. När jag plötsligt fick distans och såg mig själv som från ovan, där jag likt en fet grävling i extas hängde över kanten. Jag tänkte melankoliskt men samtidigt lite nöjt:
- Hus, barn, Volvo och livförsäkringar är ingenting. Det är när man kommer på sig själv med att vara såhär överdrivet jävla lycklig över kompostjord som man faktiskt kan förklara sig vuxen.
Episkt. Jag skyfflade vidare.

I mina små drivbänkar ska det, om det är av herrskapets intresse, odlas squash (bifogar bild på försådden som igår skickade upp sitt första lilla bladpar ur jorden i mitt somrumsfönster), avlånga rädisor, storbladig ruccola, blandad plocksallat och sockerärtor. Kanske en och annan rödbeta. Får se om det får plats. Eventuellt välsignar jag er med fler bilder från projektet en annan dag.

Vinterintrot

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Camparn

Jag och Peter hittade en konstig sak när vi var ute och åkte. En bil med en takbox av specialmodell.

Mycket märkligt. Som en vanlig platt takbox som kan expanderas uppåt, med blåa tygsidor med ventilation i. Benga som är gammal och vis förklarade för oss när vi uppspelta kom tillbaka att det är en sovplats. Ännu märkligare. Hur tar man sej upp och in?? undrade vi. Genom att klättra på bilen, undervisade han vidare. Vi kunde inte tro att det var sant. Inte nog med att sovandet skulle i en kista som man man vore nånslags Dracula på campingutflykt, man skulle dessutom klättra på bilen för att ta sej i lådan! Vemfan vill klättra på sin bil?? Och framför allt – hur gör man det med värdighet om man är av normal klumpighet? Okej om det hade varit frågan om nån trappstegsliknande enhet, men tydligen inte. Verkligen underlig grej.

SOB Gräsklippare!

I februari nämnde jag vintrarnas bråkämne –  Snöförflyttning.

Nu är det sommar och det är inte snön som tjafsas om. Det är alla villaområdeinvånares stora tandgnisslarämne: Gräsklippstider. Om det är nånting som saboterar den annars så fina grannsämjan är det när klipparen dras igång.

Scenario: Familj A har precis satt sej till ro på sin altan för att avnjuta en på Willys inhandlad färdigmarinerad nygrillad karré. Ölen står på bordet och första chunken kött är precis losskuren på tallriken. Då sätter grannen, pappan i Familj B, igång sin gräsklippare och eftermiddagsmyset är på en sekund som bortblåst.

- Naaae allvarligt. Varför ska han ALLTID klippa preciiiiis när man satt sej? säger Fru A lite irriterat.
- Såja, dom är nog snart klara, lugnar Herr A medan han skär upp Lilla Dotter A’s köttbit och familjen fortsätter äta.
I ungefär tio minuter fortlöper måltiden och det moln över bordet som från början var bara en liten sky har vuxit sej till ett monster. Grannens gräsklippares motorljud slutar inte.
- MEN FÖRFAN!? HUR JÄVLA STOR ÄR DEN DÄR FÖRBANNADE GRÄSMATTAN EGENTLIGEN!? DET ÄR JU FAN OCKSÅ ATT DOM ALLTID SKA KLIPPA PRECIIIIIIS NÄR MAN SATT SEJ! VA!? Nu är Herr A också sur.
- Ja jag säger ju det!! Gubbjävlen är ju till och med förtidspensionär! Kan han inte klippa på dagarna när alla normala människor är på jobbet eller!? Fyller Fru A på.
- Eller hur! Han var fantamme inte sen med att klaga på alla oss andra förr när dåren jobbade! Fyyyyfaaa-an. Han och hans JÄVLA lappar i allas brevlådor om att det skulle vara tyst den och den tiden!

Nästa lördag förmiddag är det Familj B’s tur. Klockan är halv elva och Fru A som är morgonpigg har hunnit ut på hundrundan, tillsammans med barnen har hon käkat frukost och nu är det dags att ta tag i sysslorna. Gräsklipparen dras igång och Familj B som inte är lika morgonalerta har inte hunnit lika långt. Herr B sitter i sitt vardagsrum framför tvn med kaffet i näven. Dom stora glasdörrarna ut till verandan är öppna och solen strålar in.
- Men förfaaan… muttrar Herr B när ljudet från klipparen tar sej in. Han höjer surt volymen på tvn och hojtar ut i köket till sin fru: Är det inte helt jävla otroligt att dom ska på den där jäveln VARENDA lördagsmorron eller!? Jag tror fan dom har schemalagt sin förbannade gräsklippning asså. Och det är ju verkligen helt otroligt att en sån liten maskin kan låta som ett helt jävla stridsflyg.
- Vi borde ju säga till dom nån dag, svarar Fru B utifrån köket. Det kan ju knappast vara bara vi som stör oss. Eller hur? Grannarna runtomkring skulle säkert bara uppskatta det.

Så skrivs det en a5-meddelande i Comic Sans med en liten clipartbild på en blomma i nederkant som delas ut i brevlådorna och hela villaområdet svär över Subban B som är så sjukt gnällig och alltid ska hålla på med sina förbannade lappar.

När får man klippa gräset egentligen? När är det generellt okej att göra det? Jag vet inte. Jag tycker det känns som att varenda gång jag är ute på min altan, oavsett tid på dygnet (okej kanske inte nattetid) kommer nån av naboerna ut bara för att beklaga sej över nån annan i området som precis då stör friden med sin gräsklippare. Det finns inget system. Inga tider passar. Det bästa vore kanske om man fick alla att byta ut sina maskiner till nya tystgående? Införa nåtslags skrotningsbidrag så dom kan göra sej av med sin gamla brötiga jäkel och byta?
Eller sätta en gemensam tid. Lite som den där testsignalen dom kör varje måndag klockan tre så det tutar över hela stan.
”Gräsklippning skall enligt §12:342H ske onsdagar mellan 14:45 och 15:15. Vid klippning utöver utsatt tid krävs tillstånd. Straffavgifter utfärdas enligt gällande.”

Personligen stör jag inte mej speciellt mycke, men tala gärna om när det är bra klipptid, så jag vet på ett ungefär när jag kan ge mej i kast med det hela. Vardagar mellan 07:00 och 17:00 går bort. Nu hällde jag ut en stor sked körsbärsyoghurt över mitt skrivbord. Måste gå. Hej.

Välkomna! (tror ni på spöken?)

Jag tror Mannen i jeansvästen är tillbaka.

Jag har berättat om honom va? Den mystiske snubben som jag börjar bli ganska säker på inte är nån snubbe utan nån som snarare har varit en. För er som inte är ifyllda med denna berättelse så kan jag briefa lite.

Han verkar vara rätt schysst. Mellan 3 och halv 5 på morgonen, bara när det är fint väder som är behagligt att vara ute i utan jacka, kommer han gående in på uppfarten, det hörs väldigt tydligt. Jag brukar vakna av stegen mot gruset, sen ser jag honom när han lunkar förbi mitt sovrumsfönster, väldigt nära, precis utanför. Och det hör också till att veta att man går inte in på min uppfart såvida man inte verkligen ska dit. Mitt hus ligger lite offside, det är liksom inte en passage eller ett promenadstråk. Han går vidare runt hörnet och ställer sej utanför mitt köksfönster, blickar ut över gräsmattan och röker. Alltid på samma sätt, med ryggen mot fönstret. Precis utanför. Sen, när han har stått där och spanat ett tag fortsätter vandringen upp, jämte min bil som passeras försiktigt och vidare en bit fram mot det stora huset. Efter det går han tillbaka igen, förbi mitt sovrumsfönster och ut mellan träden. Gruskraset hörs tydligt och han har inte bråttom. Jag har aldrig sett hans ansikte trots att jag verkligen har försökt, det är liksom alltid lite bortvänt, hur han än rör sej.

Mannen, som gissningsvis är runt 50 och iklädd jeans, jeansväst och träskor, skrämde skiten ur mej dom första gångerna. Han har hälsat på vid 5-6 tillfällen nu. Säkert fler, men så många gånger vet jag att jag har varit uppe och vaken med honom utanför fönstret i alla fall. Bara vid fint väder och inte på vintern. Jag är inte lättskrämd och inte mörk- eller spökrädd men det är förbannat obehagligt att vakna av att nån dåre går omkring runt ens hus på nattmorgonen. En gång okej, han kan ha gått vilse, men när det upprepas börjar man undra över vad som är i görningen. Några gånger har jag funderat på om det kanske hade varit läge att stega ut och fråga vafan han håller på med, men han gör ju inget. Han bara …kollar läget. Jag är väl i grunden heller ingen som direkt tror på spöken, eller jo, det gör jag ju faktiskt, men kanske inte på detta extremt påtagliga sättet där man faktiskt verkligen ser och hör. Nåt funky är det med honom i alla fall, men han verkar bara hålla koll så allt är lugnt och i ordning runt huset så då kan jag tycka att det ändå är okej. Har dock börjat låsa ytterdörren när jag sover, det har jag inte gjort förr.

Jag berättade för Peter och Gunilla, hyresvärdsparet. Gunilla tyckte inte det lät så konstigt, hon tänkte att det nog alldeles säkert var trädgårdsmästarn som jobbade där förr, för han var lite sån.. en typ som lunkar omkring och bara kollar att allt är okej. Jassåjahaja. Jamen då så. Lite som Casper, the Friendly Ghost eller?

MEN! Vad jag egentligen skulle berätta, för er som redan kände till storyn, var att han verkar ha avancerat. Om det ens är han. Det kanske är nån ny. Jag tror mer på det sista.
Vid femtiden på morgonen vid 3-4 tillfällen har jag kommit på mej själv att jag drömmer (eller?) att jag hör steg utanför och sen vaknar jag av en skithög knackning på ytterdörren. Två riktigt hårda knack, fort efter varann. Vaknar man av en sån sak, i samband med att man drömmer (eller?) att man hör nån komma gående, är det inte direkt som att stilla vakna av fåglarnas morgonkvitter eller som att harmoniskt öppna ögonen till kaffedoft och solstrålar. Hell no! Man blir rätt stressad.
Efter knacket ligger jag och stirrar nån halvminut, det är väl nån automatisk grej för att kugghjulen ska hoppa tillbaka på sina rätta ställen igen och hjärnan ska hinna kalibrera om lite, sen kliver jag ur sängen, låser ytterdörren som jag alltid just då svär över att jag inte låste kvällen innan, sen kikar jag ut genom köksfönstret. Men inget. Det är här mina teorier om att det är nån ny skummis som har klivit in i bilden kommer in, för den förste ser man tydligt när han står där. Denna är bara steg och stressad knackning. Mkt märkligt.. Det är tur att jag lugnar ner mej fort. Det räcker med att jag vet att dörren är låst så är det chill. Jag dricker lite vatten och går och lägger mej igen. Men visst, lite märklig känsla. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro och ni tror säkert dessutom bara att jag drömmer allt. Jag har ju trots allt ett hus där det knakar och brakar rätt mycke i rören och jag har väl också förskt inbilla mej att det bara är nåt sånt jag vaknar av, men vettefan asså…

Välkomna hem till mej! Ni får gärna sova över!
Fast jag tror det är rätt lugnt egentligen faktiskt, han verkar inte vara ute och vandra när jag har besök. Eller jo, Filip har sett honom också, man han är nog den ende. Eller? Nån mer?

Känd mö odlar fucked up grönsaker

Nu är det kväll. Jag får snart gå och lägga mig.

Faktiskt så har jag varit ganska duktig! Jag har likt en god hemmafru (-mö) plockat ur och i diskmaskinen, tränat en halvtimme på min Orbi, vaxat benen vilket alla som har gjort det nån gång vet är det långtråkigaste och drygaste jävla skitet man nog kan utsätta sig för. Jag har duschat och filat fötterna lena och fina, målat naglarna, klappat grannens katt och ätit upp all chokladpuddingen som fanns i kylen. Tillsammans med Lindas grädde. Förlåt.

Och för att fortsätta med min lilla rapport så kan jag meddela att squashen i trädgården har kommit upp! Ganska många och förhållandevis stora blad har ploppat upp ur jorden. Och redan nu kan jag bistert konstatera att ytan dom har tilldelats av mig är way off mot vad den borde vara. Jag har verkligen beräknat värdelöst. Det kommer gå dåligt och dom kommer välla ut över allt annat som sånadär stora köttätande monsterväxter som man kan se i tecknade filmer. Det kommer bli squashmayhem och medan dom tuggar i sig mina rhododendrons, kärleksörter och dagliljor kommer dom morra, gurgla och dräggla. Sen kommer alla harar och rådjur i området käka av deras blad och totalt fuck offmutera.. Jag får skylla mig själv. Som vanligt.

Vidare på tal om inget alls, insåg jag (ödmjuk som jag är) innan att jag hade gjort allt mycke bättre än den som fick göra det, jag hade varit roligare, ställt bättre och intressantare frågor, tagit bättre bilder och blivit mer omtyckt. Dom fick skylla sig själva att dom inte valde mig.

Efter helgen

Det är måndag och jag är tröttast på länge.

Jag är trött inomhus, alltså inuti mej. Mitt batteri har tagit lite slut. Man kan säga att jag har använt det lite fel under en längre tid. Men det går alldeles säkert över, vissa batterier är ju återuppladdningsbara. Hoppas jag har ett sånt.

Det har varit en fin helg men utan nån som helst form av motion eller fysisk aktivitet, bortsett från promenaden till och från glassbaren men den kan ju knappast räknas. Jag får styra upp det där. Jag är tjock. Hon bakom disken skrattade och kallade mej för ”en liten glassgris” till och med. Då vet man jävlarimej att det är dax.

Det hade varit fint med ordentlig sommar nu, jag behöver sola, sysselsätta och distrahera mej med annat än funderingar kring utbyten, ersättande, stressade former av  ofrivilligt livsrum och oroandet över andras inre lessenhet och obalans som jag inte når, eller kan eller får hjälpa till med att styra upp. Men jag får väl kanske inse att jag inte kan rädda världen heller. Lika bra det förmodligen. Då kanske jag kan fokusera lite på mej själv sen framöver.

Fast egentligen tror jag inte helt på det där, för det är inte man själv ensam som styr upp sej själv, det är andra. Ens nära vänner, ens partner, ens familj eller nån annan man gillar och som inte är energitjuv. Det är viktigt att inte ha energitjuvar runt omkring sej. Det är också viktigt att man kan eller åtminstone försöker styra sin egen energi, att man verkligen aktivt övar på det. På att exempelvis inte gå och bli sur på skitsaker, inte ha förutfattade meningar och därmed reta upp sej innan man egentligen vet nåt, att ha en generellt positiv inställning till det mesta. På att vara ödmjuk och förlänga sitt tålamod. Men det kan vara svårt, speciellt när man har ett trött batteri. Det kan också vara svårt om man gång på gång blir besviken – när utgångsläget faktiskt var positivt och när det sen inte alls blir som man hade hoppats på, när det skiter sej och man blir lessen ändå, trots att man hade en optimistisk inställning. Då kan det också vara svårt att hålla lågan och motivationen vid liv. Även om man vet att man faktiskt blir blåst varje dag. Det är då det är viktigt att ha tålmodiga vänner och nära som kan ro båten ett tag åt en, som sysselsätter, som hjälper en att simma uppåt igen och som samtidigt inte försöker stressa en framåt. Dom kan vara svåra att hitta dom där.

Vidare, när jag ändå håller på, är det viktigt att man gör saker för sin egen skull nån gång emellanåt, tar vara på vad man har och att man tar hand om dom man tycker om. Även om allt man gör i livet inte har någon som helst betydelse egentligen så är det viktigt att man gör det ändå. Och även om man tycker och tror att man tar hand om sina nära är det viktigt att man ändå aldrig tar dom för givna (det fick man ju till och med lära sej i skolan), att man alltid försöker göra dom där småsakerna och lyssna på dom små detaljerna, för det är när man slutar med det som man faktiskt förlorar folk. Att ta vara på och uppskatta det man har och inte alltid, i alla lägen bara jaga efter bättre och större och lyxigare och därmed kasta bort folk och saker och gemenskaper likt något som förbrukats. För det är den typen av jagande som gör att man i slutändan riskerar att stå ensam på en ö, kanske visserligen med massor av pengar, men utan någon att ta hand om eller någon som vill vara med en, för ingen orkar hänga kvar.

Detta blev lite av en predikan kände jag nu. Ni får försöka stå ut med mina självhjälpstexter emellanåt. Jag får styra upp nåt skojigare nästa gång =)

Rickard och Patricia har bott hos mej i helgen i alla fall. Väldigt trevligt. Kvalitetstid med solning, grill, ännu mer besökare i form av Christian, Tomas, Filip och Linda, Pratmakarnaspel, Våffling, trädgårdsarbete, Formel1, stora frukostar, kattgos, tequila, rundvandring med mamma, öl, Göteborgsvarvetsms, film, pilkastning mad pappa, glass och promenader i skyfall. Kändes inte alls som bara en helg, snarare nästan som en vecka. Det måste ju vara ett bra tecken! Eller hur?
Det var förresten Filip som sprang Göteborgsvarvet.  På 1:15:59. Han kom på 68:e plats. Gaaanska duktig!


GymBabes – Återkomsten

Igår släpade jag fram min Orbi. Min crosstrainer alltså.

Efter att ha konstaterat ryggont, försvagning och allmänt mediokert livstillstånd gjorde jag slag i saken och drog fram den framför tvn.

Duktigt att jag faktiskt gjorde nåt över huvud taget kan man ju tycka, men helvete vilket förfall jag fick likt en kall och sandig manet kastat rakt i ansiktet. Jag bestämde för mej själv att det räcker med 20 minuter, man vill ju inte ta ut sej. Jag trodde helt seriöst att jag skulle få en infarkt. Jag kände mej som en fet tysk påväg upp för trapporna till nån turistsevärdighet nånstans, jag hade satt min sista potatis. Med svetten rinnande bad jag till högre makter att mina 20 minuter snart skulle vara över och kollade på klockan. Det hade gått sju. Förjävligt. Jag släpade inte tillbaka Orbin efter att jag var klar. Tänkte att det var lika bra att den fick stå framme så jag inte skulle kunna skylla på nåt. Patetiskt. Jag har, märkligt nog, en app på min telefon som heter GymBabes, många av er känner nog till denna. Eller jag har till och med två faktiskt, vilket är ännu mer fishy. Ettan och betalversionen. Jag kände mej VERKLIGEN inte som en av dom när jag stod där och flåsade. Nu har jag väl inte direkt som mål att någonsin kunna bli en av dom i appen eftersom det sannolikt skulle kräva ett  par års bulimi och en hel del plastikikrurgi, men jag måste verkligen styra upp detta.

En annan sak jag också måste styra upp är mitt sovande. Eller rättare sagt mitt ickesovande. Jag bara bökar omkring i sängen hela nätterna. Kör nånslags intervallpass. Helt värdelöst. Ibland får jag ju dock sällskap av ugglan, det är trevligt! Då sitter den i trädet utanför mitt sovrum och hoar i flera timmar, svinhögt. Ugglor är väldigt söta. Såg ni förresten ugglan som Filip tovade när vi pluggade i Tidaholm? Den var också väldigt söt! Anyways, jag är kass på att sova just nu.

En tredje grej jag behöver styra upp är altanen på kökssidan. ”Altanen” som just nu bara är ett par skämmiga rader stenar. Jag ska nog allt få ordning på det där med! Jag har ju åtminstone tid, kan man tycka. Behöver bara lite livsenergi och stenar, men det löser sej. Sen ska mina nya snygga teakmöbler få bo där. Det kommer sluta med att jag har mer veranda- än boyta, men det gör inte så mycke. Då är man ute mer, det behöver jag. Frisk luft och ljus och gos med grannkatter som kommer och hälsar på.

—————–

Tillägg. 10:43. Okej, jag slänger väl in en bild på Filips gulliga tovade uggla också då! ^^

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress