Tagg olyckor & pain

Du vet när…? eller Finfredag!

posten_loggaKära Dagbok,

Du vet när man har jobbat svinlänge, när det är fredag och man siktade på att komma ifrån kontoret allra senast klockan tre? När alla andra på arbetsplatsen sedan länge har ropat ”Jag drar nuu! Treeevlig heelg Emmaaa!” och klockan hinner bli både kvart över fem och halv sex innan man kommer iväg?

Du vet, när det är fredag och man bara vill hem och man låser och larmar firman och sätter sig i bilen och backar ut och kommer på att man har glömt utposten? När man låser upp, larmar av och går in igen och hämtar och larmar och låser och åker iväg en gång till? Och sen när man kör mot Posten, som är helt motsatt håll mot var Hem ligger..? Du vet?

Och du vet när man kör in i den där lilla driveinfållan där postlådorna är och hamnar i en kö av andra bilar med folk i som också bara vill hem och alla stör sig på den som är först i kön? Du vet hon som inte behärskar tekniken att köra tillräckligt nära för att kunna droppa breven ifrån bilen genom sidorutan? Hon som stannar för långt ifrån för att nå och måste öppna dörren och åla sig ut och lägga sina brev? Du vet hur det är, eller hur? Och du vet när postarkön rör sig skitlångsamt och snubben i den feta svarta BMW X6:an framför har suttit och retat upp sig på den långsamma damen före? När han äntligen får köra fram och lägga sina brev och han vräker på alldeles för aggressivt så han hamnar alldeles för nära och kör av hela jävla backspegeln på sin bil mot den första postlådan? Hehe, eller hur? Du vet när backspegeln inte lossnar helt utan hänger avbruten ner och slår mot sidan på den nya, svarta, fina, blanka, bilen? Och hur man hör genom sin egen stängda bil som står på tomgång i kö bakom hans BWM, hur han VRÅLAR för full manshals: ”HEEEEELLVETTTEEEEE!!!!!!” Och du vet när han vansinnigt vräker ut sin post genom sidorutan och råkar slå knogarna i lådans metall? Och hur sjukt ont det gör? Och hur han igen vrålar: ”AAAAAAAAARRRRRRRGHHHH!!!! …FAAAAA-AAAAAN!!!” och sen rivstartar och kör därifrån med skrikande däck och backspegeln dinglande mot sidan av bilen? Du vet?

Är det inte typ den bästa fredagen man har haft på länge då? Det lär ju vara! ^^
…Fast ja, självklart synd om han med BMW:n ju. Man får ont i hjärtat lite. .. Men det är ju sjukt kul samtidigt!  Hehehehehe!

Falskt rik & lite ful med sprucken läpp

God morgon Dagboken. Det snöar ute. Ska man våga gissa (Obs, ej att förväxla med ”hoppas på”) att det blir en vit jul i år?

Igår var det Julskyltningen här i stan, eller Skyltsöndag som det också kallas. Årets största Dejting- och Mysa-omkring-och-hålla-handendag. Romantikens julafton. Näst efter självaste Julafton då kanske, det är ju onekligen också en väldigt kärleksfull dag. Och Alla Hjärtans Dag då såklart. Också kärleksfull.

Jag var effektiv igår. Tvättade tre maskiner tvätt, dammsög, städade badrummet, löste halva min korsordstidning, skrubbade vasken och gallrade i garderoben. Och bäddade med nya lakan i sängen igen. Man måste hålla sig sysselsatt. Sen tyckte Johanna att det räckte och att vi skulle ta en sväng på stan istället. Dock helt utan att hålla handen. Vi åt alldeles för mycket indisk mat och gick på bio också. Det var trevligt. Om man bortser från den dåligt animerade babyn och det faktum att jag innan introt på filmen ens var över hade dragit i mig en hel på se Kinapuffar. Jag mådde illa hela resten av natten, hade hög puls och mitt kiss luktade spannmål. Avslutade natten med att tappa min mobiltelefon i ansiktet och spräcka läppen på mig själv. Jag blodade ner en kudde och hade ont, men det gjorde inget. Jag fick ju sms.

Idag har jag för övrigt gjort ett aktivt och taktiskt val av skor. Jag tog dom med högst klack, se bifogad bild. Då går man automatiskt fri från snöskottningen och nån av männen åker på det istället. För jag gissar att det kommer bli dax runt lunch om det fortsätter i denna takten. Jag tycker egentligen det är väldigt trevligt att fösa bort snö, få vara utomhus och nosa på luften och så. Och jag gillar att känna mig som han den läskiga gubben (som visade sig vara snäll) i Ensam Hemma när jag går runt med skyffeln, men idag var jag bara inte sugen. Det gjorde inget, jag fick. En annan dag kan jag. Nu ska jag åka till banken istället.

Ajuste! På tal om banken! Igår invigde jag mitt nya blanka fina kreditkort med alldeles för hög limit på! Ska bli ett intressant experiment med mig själv att ha ett sånt nu inför julklappshandeln. Jag har redan planerat en tur till Ullared. Där har jag inte varit på typ femton år. Men så har jag ju inte haft ett seriöst kreditkort heller. Shu-lu-lu! Cash finns!  ..Lyxfällan nästa eller?

Ögondöden II

God eftermiddag Kära Läsare,

som ni kanske har märkt har jag en, vad man med ett milt uttryck kan kalla, svacka i mitt skrivande. Jag ska inte skylla på nånting. Jag har helt enkelt bara skitit i det.

Nu tänkte jag berätta en historia om igår när jag fackade upp mitt högeröga. För drygt en halvtimme sen testade jag storyn på mina medarbetare, den blev inte uppskattad. Dom tyckte bara det var äckligt och min tajming bristfällig eftersom vi alla satt och åt. Så here goes, kanske ser ni underhållningsvärdet i den.

Jag satt i min lilla Toyota Yaris, som för övrigt är nyservad till ett billigt pris samt passerad med MVG i bilprovningen, på väg mot min massage. Jag var ute i god tid. Det var ungefär 40 minuter kvar tills jag skulle strippa ner till mitt skandinaviska läder och lägga mig på britsen under det stämningsfulla lysröret. Jag hade planerat väl samt tvättat fötter och ljumskar. I efterhand inser jag att jag även borde tagit en mindre missfärgad BH på mig dock.

Ungefär halvvägs längs Tylösandsvägen gnodde jag mig i ögat. Lite för våldsamt. Ungefär så som Freddy gör när jag brukar utbrista ett förskräckt: ”NEEEJ! SLUTA! GÖR INTE SÅÅ!!” och kasta mig fram för att slita hans hand från ansiktet.
Jag gnodde såpass att jag lyckades slita halvvägs ur min lins. Det gjorde ont som fan, mitt öga rann som ett av sidoforsarna i Danska Fall och blindheten var omedelbar. Bilen bakom måste trott att jag höll på att få ett slaganfall när jag kastade mitt fordon åt sidan och nitade snett på en busshållplats. Hade både han och jag kört cab hade han hört mig vråla ett avgrundslikt ”AAAAAAEEERGGH!!!!” Det forsade. Linsen satt till hälften dubbelvikt hårt fastknipt i vrån och in under övre ögonlocket. Underdelen av den lilla silikonenheten stack rakt ut. Om ni tänker er hur det känns när man får in en ögonfrans i ögat på ett riktigt obekvämt sätt.. Så tänker ni att ögonfransen inte är nån ögonfrans utan istället typ en osthyvel. Ungefär så kändes det.

Jag slet ut linsen och satt med den i högenhanden. Ungefär som när man ska mata en häst med en sockerbit, ni vet, platt handflata. Tårar och mascara rann över kinden och jag var halvblind. Då kom bussen. Eftersom han skulle in på hållplatsen där jag stod med varningsblinkersen på blev det körigt. Och eftersom jag hade en bakteriekänslig liten liten skållinknande sak i handen blev det ännu lite mer körigt. Jag lyckade med armbågen få i ettan och rulla framåt ut på gräset framför hållplatsen. Bussen tutade och blinkade argt men fick plats bakom.

Mitt öga började lugna sig. Jag tittade på linsen i min hand. Den var grumlig och skitig av smink. Jag började få ont om tid så jag tryckte tillbaka den igen och körde iväg. Icke hygieniskt korrekt, jag vet. Det är tur man har två ögon. När jag satte mig i försnacksstolen innan behandlingen hade jag ett smakfullt snyggt sminkat vänsteröga och ett rödsprängt, med ihopklibbade osminkade fransar högeröga. Massagekvinnan frågade inte.

Meeeen, jag antar att detta är en sån story som man måste varit med om för att tycka är skoj. Om ni vill ha mer ögonplågahistorier kan ni läsa om mitt marsvin Terese. Hon hade värre problem med synen. Läses här:  Ögondöden

Fet & Halt

Kommer ni ihåg i skolan? På gymnastiklektionerna på mellan- och högstadiet?

Minns ni att där alltid fanns ett par tre tjejer som inte var med på lektionen? Ofta var dom något överviktiga till feta och i nio fall av tio skyllde dom att dom hade stukat foten. Därav publikplatsen.

En sån var jag. Jag avskydde idrottslektionerna. Mest på grund av att det alltid skulle spelas en massa jävla bollspel. Jag var och är fortfarande som bekant vidunderligt talanglös på allt som har med bollar att göra. Anyways, jag sa ofta att jag hade vrickat foten. Läraren sa att det var okej, jag kunde ta det lugnt och hjälpa till med att räkna poäng etc. Ni ser alla synen va? Visst minns ni? En fet tjej i skitstora plastbågade glasögon som med dåligt fejkad hälta linkar omkring med en visselpipa, en penna och ett block. Och med två sånadär röda tygband i kors som patronbälten över bröstet. Fast töntigare. Alla har sett det.

Som sagt, jag var en sån. Dit jag vill komma är att jag sannolikt aldrig faktiskt har stukat foten, på riktigt. För jag gjorde det idag. Det var nåt av det värsta jag varit med om. Trampade snett påväg ut till brevlådan här på jobbet. Det krasade högt i foten och mina ben vek sig av smärtan. Jag blev som en såndär leksaksfigur man kan trycka på undertill så benen blir slaka och allt faller ihop. Jag var säker på att jag hade brutit nåt. Hela benet darrade, vristen svullnade upp som en fluffig boll, jag blev blek och svettig och trodde spyan var nära. True story! Klent som fan hör jag ju såhär i efterhand, men det GJORDE verkligen skitont. Jag kan inte gå nu.

Men det jag egentligen egentligen då vill säga är att jag NU inser hur riktigt sugiga mina imitationer av en stukad vrist måste varit. Att mina lärare trodde på mig är stört.. tänkte jag säga, men fattar ju såklart att dom inte trodde det minsta på mig. Dom sket bara i det och pallade inte ta diskussionen. Såhär retroaktivt skäms jag över min pinsamma och dåligt spelade skada. Tänk va, vilken liten förljugen lat jävel man var. Jag borde varit med på gympan. Det finns inget direkt attraherande i en haltande fet flicka. En uppenbart bluffhaltande fet flicka dessutom.

Jag var förresten inte bara tjock och lat, jag var även en dryg besserwisserpluggare. Ni kommer väl ihåg inlägget ..med Bilden? Läses här om man har glömt: 2A

Hos frisören blir man fin

Jag är förresten tillbaka igen nu. Om det skulle vara nån som har saknat mig.

Tillbaka i Halmstad alltså. Inte tillbaka här som nånslags nyfrälst superskribent som uppdaterar minst en gång om dan. Det kan ni sannolikt glömma.

Har varit i Tidaholm och hälsat på Emmeli. Mkt trevligt om man bortser från frisörpacket från klåparhelvetet, tragedierna i Oslo, våra massiva mängder pengar brända på mat, alla myggor och vädret som har varit rätt långt ifrån sommarmysigt. Men trevligt ändå såklart, med nya kontakter och allt. Jag kan även meddela att jag fortfarande faktiskt besitter förmågan att dreja! Det ni! Skillad som man är. Efter ..vad blir det? Fem år? Efter fem år ungefär utan att ens petat på en lerklump klarar jag alltså av att sätta mig vid skivan och förvånansvärt proffsigt åstadkomma något av symmetri och formkänsla i en fin symbios.

Men ja okej, jag vet att ni skiter i drejningen egentligen. Det är frisören ni vill höra om. ”Frisören”. Jag har redan delgivit en del av er fragment av storyn, men jag kan väl dra det här också.

Soundtrack:
Hos frisören blir man fin
mycket finare än hos någon annan
Man blir blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i panna
Med en lugn och säker min
styr han kammen och sekatören
Ingenstans blir man så fin
Som – Hos – Frisören

Det var en mulen men varm dag. Jag och Emmeli svor över våra slitna hår som likt trassliga bollar av Svinto formerade bon kring våra hjässor. Snåla som vi var frågade vi Stefan, vår vän och tillika Tidaholmslocal som vi hittade på promenaden genom stan. Vi frågade var i hela Tidaholm det var billigast.

- Hmm.. Billigast? Där borta tror jag.. *pekar*
Till vår stora lycka men i längden massiva förtret läste vi på skylten att det endast kostade 180 riksdaler att få håret friserat hos utpekade man. Hurra! Vi tog två direkt.

Emmeli var först ut. Två dagar sedan var det hon tvättade sitt burr och det var i omgångar Volume Mastrat och fullt av lerdamm och diverse produkter. Leo, som vi kan kalla han som höll i saxen, hade inte en tanke på att tvätta det innan han började gå loss. Lite vatten med en blomduschare och på’t! Det var katastrof. Emmelis om än slitna men dock tidigare ändå välfriserade bruna page var nu en billig kopia på vad gissningsvis Leos mamma gick runt med där hemma i kryddorna. Han varken handdukstorkade eller fönade henne när det var över. Likt en blöt och frusen hund som verkligen känner hur ful den är gick hon skamset och satte sig i en av fåtöljerna.

Leo heter inte Leo egentligen förresten. Jag slängde in en kvalificerad chansning på Aziz vid besöket.. Jag har kollat upp honom nu, han heter varken det ena eller det andra.

Min tur alltså. Jag satte mig i stolen och blev som en bil inne för underredsbehandling upphissad till skrämmande höjder. Eftersom jag har (HADE!) riktigt långt hår var han ju tvungen för att kunna sitta bekvämt under the action. Hade Emmeli klarat av att resa sig från sin skamplats hade vi alldeles säkert kunnat se att min sittyta var omkring hennes axelhöjd. Det kändes så i alla fall.
Leo meddelade mig att mitt hår egentligen var helt förstört, att jag skulle behöva klippa MINST 35 cm för att det faktiskt skulle bli nåt vettigt av det. Han tog mellan 12 och 15 cm. Rakt av. Dödade allt av frisyr jag hade haft. Han hatade uppenbarligen långt hår. Jag satt och såg hur det blev värre och värre. Resultatet var från en annan planet. Det var som om man i ett svagt ögonblick gått med på att låta grannens 12-åring, som trots medfödda motoriska skador såååååååå gäääärna vill bli frisör när hon blir stor, få gå loss i ens hår. Förödelse och ångest.

Jag minns när mamma skulle klippa lugg på mig en gång för längesen. Jag såg ut som Kurt Olsson när hon var klar och skämdes i flera veckor.
Detta var värre. Jag satte upp skiten i en stram frisyr så fort han var klar med sin våldtäkt. Två dagar senare klev jag desperat in hos en riktig frisör i Skövde och bad dom att rädda vad som räddas kunde. Den enda som var ledig och kunde klippa mig just då var en kille som än så länge bara gick som trainee. Jag sa att det inte gjorde nåt alls, eftersom jag var säker på att det knappast kunde bli värre än hur fanskapet till klåparjävel hade gått loss redan. Jag förklarade mitt öde för den trevlige killen medan han omsorgsfullt hängde ett skynke över min kropp. Han hummade och nickade och tänkte förmodligen att jag överdrev. Tjejer brukar ju noja med sitt hår, eller hur? Men när han knäppte loss klämman som höll tragiken uppe och även han fick skåda spektaklet utbrast han:
- Men HERREGUUD!!!? Ann-Kristin!! Kolla på dethär va!? Herreguuuuuuud! Vad har han GJORT!?
De två lyfte i min ponnyman och tittade med stora ögon. Sorgset kom de gemensamt fram till att, även om de visste att jag ju ville ha långt hår, minst 5-6 cm behövde tas bort för att man få ordning på det hela. Så det var bara att foga sig. Jag fick rabatterat pris för att de tyckte synd om mig.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. Med ungefär 25 cm kortare hår. Jag lider. Ingen av dom andra här verkar ens ha sett förändringen. Freddy erkände nyss att han inte såg nån direkt skillnad. Och jag känner mig stympad och naken.

Jag förbannar dig Leo! Dig och din lilla motbjudande lokal du väljer att helt felaktigt kalla salong där du praktiserar din fruktansvärt amatörmässiga frisering! Jag tycker du bör ta jobb på något lager eller liknade!

Jag förbannad även migsjälv och Emmeli som likt två dumsnåla kärringar nappade på det låga priset hos Leo – Satans avkomma. Det går HELT emot min tro rörande kvalitetstänkandet jag normalt sett lever efter, jag vet inte vad som flög i mig och jag ångrar det bittert. Det kommer aldrig hända igen. Jag skäms.

Emma åker till akuten

God förmiddag kära läsare av allt mer dalande kvantitet.

Jag är sjuk. Normalt sett är jag nog bara lite slentrianmässigt sjuk i huvudet, nu är jag mer fysiskt sjuk. Ganska ovanligt faktiskt.

Eller jag har åtminstone varit. Det började med en märklig hosta som jag fortfarande lider lite av. Kort där efter följde urinvägsinfektionen från helvetet. Det var inte trevligt. Jag har ganska lätt för att åka på såntoch jag tror alltid in i det sista att jag kan kan hantera det på egen hand, mota Olle i grind genom att inta massiva mängder tranbärsdryck, äppelcidervinägervatten och citroner som jag förtär likt äpplen. Men icke. När jag insåg att återvändon var passerad och skiten hade fått fart på en oroväckande spridning i fläkten tog jag mitt förnuft till fånga och åkte en sen fredagkväll till akuten. Det tog halvlång tid. Jag blev vidareskickad till en vårdcentral på andra sidan stan. Hade jag inte haft min bil hade jag högst sannolikt strukit med på vägen dit.

Sittande i väntrummet med sidekicken Patricia troget vid min sida började jag finna tanken på harakiri tilltalande. Ett ritualsjälvmord hade nog dessutom varit på sin plats för att få sköterskorna att faktiskt tro på att jag mådde kass. De menade att eftersom jag inte hade varken hög feber eller frossa utan endast hade en smärre tendens till tremor kunde det ju inte vara så illa. Så jag fick en riktigt sen tid. Jag kunde ju vänta. Det var inga problem. Tanten med ont i tån kunde gå före.

Jag kom till slut in i en liten cell och läkaren fick titta på mitt tidigare lämnade urinprov.
- Men HERREGUD! utbrast hon när sköterskan kom in med min mugg innehållandes en vätska liknande starkt blandad jordgubbssaft med massor av mumsigt fruktkött i. En blaskig jordgubbssmoothie! Du mår ju inte så bra va!? fortsatte hon.
- Eh, nej.. det är ju lite det jag har försökt få fram, svarade jag avmätt. Den enda som hade insett mina plågor var Patricia som menade på att jag som var ”så lugn i vanliga fall faktiskt verkade lite sammanbitet stirrig” nu. Jag fick medicin. Det var tur. Jag kommer överleva. Känns bra.

Vidare kan jag meddela att det regnar, Lina som är min syster fyller år idag, skärpet jag köpte på KappAhl gick sönder redan samma dag, jag har sålt min bil, vardagsrummet har fått ett nytt alldeles helt åt helvete för dyrt BOSE surroundsystem, grannens katt älskar mej, jag har köpt en ny bil och jag är aningens för fet igen. Fet i sak av tjock that is. Inte fet på det coola sättet. Tyvärr.

Om semesterrapporter & ljumskmassage

Idag är det lite en likadan dag som igår.

Det är jättevarmt ute, solen skiner och termometern utanför mitt kontorsfönster säger 30 grader i skuggan. IN YOUR FACE BITCH!

Man blir ju deprimerad. Och det hela täcks av fint lager grovsalt när ens vänner strösslar ut meddelanden med jämna mellanrum om sina två till fem veckors semestrar som börjar snart eller precis har börjat, hur dom ligger och solar på bryggor här och där, att hela deras gäng är i detta nu påväg till stranden med picknick och kubbspel, vad underbart det är att ha massor av pengar kvar att spendera på sin lååånga ledighet, att båten guppar trivsamt medan abborrar dras upp, hur sjukt skönt det är att bada i havet nu (även om jag starkt misstänker att jag hade tyckte att det är för kallt) och hur god ölen är. Kul för er. Men visst, jag ÄR glad för er skull. Det är faktiskt sant. Jag blir bara lite bitter.

Igår gick vi vår ordinära kvällspromenad. Med extra sällskap denna gången! Vanlig tid. Efter att vi hade käkat och kollat på Vem Vet Mest, Simpsons och Family Guy. Patricias höft havererade och det blev den långsammaste och kortaste rundan på länge. Vi hann knappt ens se havet. Bara skogen och några kaprifoler, sen genade vi hem. Ganska värdelöst. Och det verkade faktiskt vara illa på riktigt, vi var till och med på väg till akuten med henne. Micke erbjöd sej att vara häst – ett tillbud som inte antogs. Lite trist, det hade blivit bra bilder av det. Natten slutade med att jag masserade hennes ljumske, innanför trosorna med mycke olja. Sannolikt så nära lesbiskt sex jag någonsin kommer komma. Får se hur det går idag, om det blir nåt besök på Halmstad Lasarett eller närmaste jourhavande kiropraktor.. Spännande. Varje dag är ett äventyr.

Nu ska jag lägga inbetalningar och registrera fakturor.

På soloresa till Falköping

Idag är det onsdag, fast det känns som fredag. Och igår var en konstig dag för mej eftersom jag var på roadtripsuppdrag, trots att det var en tisdag kändes den som torsdag eftersom det är fredag idag. För imorron som egentligen är en torsdag är ju enligt kalendern en söndag, fast den känns som en lördag. Sen blir fredan som är en vanlig fredag egentligen en söndag och sen är det lördag och söndag igen. Veckan: Måndag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag, Lördag, Söndag. Förvirrande!

Igår var jag alltså på mission till Falköping.

Roadtrip. Klockan nio skulle jag infinna mej med nya firmabilen på KCRacing för att få den trimmad. Och sen hem igen.

Faktiskt ganska trevligt! Tre timmar dit ungefär, sen drygt två timmar paus när jag låg på gräsmattan vid en väderkvarn och solade, sen tre timmar hem igen. Tur det var fint väder. Idag är det också fint, men megablåsigt. Omysigt faktiskt.

När jag hade legat där på gräset förresten, efter ungefär en timme kom en snubbe ut från kvarnen. Han var lång och stor och och hade blåställ på sej och kom klivande mot mej genom tusenskönorna.
- Ursäkta mej, men.. Vad gör du? frågade han uppriktigt undrande. Jag tyckte lite att det borde väl inte vara så svårt att se.
- Halloj. Tjaa.. inte så mycke, jag solar..? Mest bara ligger här och väntar på att min bil ska bli klar. Den är på verkstan där nere *pekar nerför backen*
- Ahaa… Jaja, ja jag var bara lite nyfiken. Meeen… du vet om att detta är privat mark eller? fortsatte han lika försiktigt och undrande.
Smart. Där hade jag legat  som en annan jävla snedseglare i nåns trädgård i över en timme. Smooth. Så äkta jag.
- Oj! Nej, herregud, det visste jag inte alls! Jag ska såklart flytta mej! Jag reste mej fort för att packa ihop mina grejer.
- Nejnej! Du får gärna stanna! Det är bara bra att denhär gamla gräsmattan kommer till användning. Och det är ju inte direkt så att du planerar att bygga ett hus här heller! Han skrattade åt sin egen skojighet.
Jag skrattade också lite artigt och tackade för att jag fick vara kvar. Vi småpratade lite. Jag låg kvar. Det såg faktiskt verkligen jättemycke ut som en park… Faktiskt.

Drygt en timme senare kom han ut igen. Som en orm känner vibrationerna i marken när man kommer gående genom skogen kunde jag utan att se känna i underlaget att han kom klivande mot mej. Nu hade han väl ändrat sej..
- Hallå igen Halmstad! hojtade han
- Hejdu. svarade jag och satte mej upp. Han hade kaffe med sej. Fint.. Den ena muggen räcktes till mej medan han vecklade ihop sina långa ben och satte sej snett bakom min filt.
- Tänkte att du kanske ville ha lite fika! ..Ligga här helt ensam hela dan! Du kan ju inte ha det så skoj du! Åkt ända från Halmstad och allt! Ojojoj.. Lite fika kan ju vara bra! Han slurpade i sej en mun ur sin mugg.
Det var ju verkligen gulligt av honom att komma med kaffe åt mej. Tyvärr är det ju så att jag inte dricker kaffe, dels för att jag blir helt störd i huvet av det och dels för att min mage totalt ballar ur. Dessutom hade jag redan varit kissnödig i ungefär en timme.. Men vad gör man inte. Jag låg ju i hans trädgård och allt, givetvis fick jag se till att få i mej detta.
- Tack det var ju väldigt gulligt av dej! sa jag och smakade på mugginnehållet. Det var helt svart, jättestarkt och förmodligen runt 300 grader varmt. Normal dosering för mej om jag mot förmodan ska inta denna dryck är 20% kaffe och 80% mjölk tätt följt av en dubbel Samarin. Detta skulle med största sannolikhet gå åt helvete och ta lång tid. Men det VAR ju väldigt snällt av honom. Jag fick artigt sitta där i min bikini, mingla med denhär vaktmästarkaraktären och dricka ur. Telefonen i blåstället ringde när vi var nästan klara och han fick ila iväg.

Nästan ytterliggare en timme senare var bilen klar. Jag hade typ synbortfall av kaffet och min mage hatade mej. Men bilen blev bra ialla fall och jag kom hem till slut! Nästa vecka har jag semester! Hoppas det blir sol alla dagar.

Duktig men lite tragisk också

God afton kära läsare av oerhörd kvantitet.

I sak av enda människan på jorden som inte kollar på den astråkiga matchen mellan United och Barca ikväll så tar jag tillfället i akt att kvalitetstida lite. Det har jag i och för sig gjort hela dan, men jag fortsätter nu.

Kvalitetstid i min värld på helgen innebär avverkande random hushållssysslor. Jajjemen. Och jag har minsann varit duktig idag! Jag har tvättat, dammsugit, vänt sängen åt andra hållet, bäddat, bakat och diskat. Alla sysslor utförda iklädd traditionsenlig svensk hemmafruskrud: Trosor och raggsockar med en öl i näven. Fruktansvärt. Hade ni sett mej hade ni skämts för min skull. Faktiskt på riktigt. Men det kan jag ta! Ingen mer än grannens svarta katt har ju varit på besök så än så länge är jag safe.

Har även, i förmiddags medan det fortfarande var sol ute, gått en jättelång promenad (med kläder på) vilket resulterade i en fet blåsa på min högerfot. Bara för jag inte tog några stumpor. Straffad omedelbart för att jag var duktig och gav mej ut på promenix. Så äkta. Bra att veta så kan jag skita i alltihopa med gott samvete till nästa gång. Nä okej, det var en trevlig vandring faktiskt. Jag gick omkring och lyssnade på tystnaden och känden vinden genom håret. Lögn! Från det att jag lämnade dörren till jag ungefär en timme senare äntrade huset igen pratade jag i telefon med Rickard. Jajjemen. Och vinden reflekterade jag inte direkt över eftersom mitt fokus var riktat mot den eskalerande smärtan på min fot. Imorron ska jag ta andra skor. Vill nån följa med? Jag är trevligare än jag utger mej för att vara och jag har kläder på mej när det är folk around.

Bifogad bild är från bakningen. Frallor till mamma. Det är ju Mors Dag och sånt imorron. Jag hittade inte receptet förresten så jag freestylade lite. Hoppas det inte blir apa. Väl mött.


Paj, spel, vin, film, gos, löv & tävlingsreklam

Måndag idag alltså. Har ni den rätta känslan eller?

Det är sol ute. Och blå himmel, sånär som på ett ensamt moln stort som, mellan tummen och pekfingret härifrån mätt, en golfboll som åker omkring däruppe. Men det är fortfarande kallt som fan.

Händelserik helg. Linda har testat sina Walnut, caramel & chocolate ganache tartelettes på mej. Jag är ju lite av hennes försöksdjur skulle man kunna säga. Det syns om inte annat på min kropp. En vanlig dödlig människa skulle kallat just detta bakverket nåt mer i stil med Små jäkla pajer med choklad- och kolaklet i. Mkt goda! Och dryga. Jag kontrade med att spöa henne i först Matspelet och sen utklassa henne i Dinosaurmemory. Jag tror hon var glad ändå. Hon fick titta på när jag rensade i rabatterna också. Det gillade hon garanterat. Christian kom förbi en sväng och sa hej med, fast han ville inte stanna. Därefter följde trevlig spontan ostochvinkväll med Sofia och Anna i mitt kök som sedan övergick i fest hos Tomas med Johannagänget inne i stan. Tajt schema. Taxi hem fastän jag inte fick egentligen. Det var lördan. Fredan va fin också har jag för mej. Kommer inte riktigt ihåg. Tror jag kollade på massa film. Det blir lite snabbrapport här, det får ni stå ut med.

Söndan var ganska grå och ångestladdad men helt okej ändå. Jag tvättade bilen, räfsade och rensade i rabatterna, diskade, kollade på två filmer, snittade upp högra handens insida och fingrar och avslutade med att mysa och dega med Freddy. Helt okej ändå, trodde det skulle bli en generellt sämre dag, söndagar tenderar att bli det. Ingen vill leka på söndagar. Men visst, helt okej. Hade dock kunnat vara utan slitsa-upp-nävenbiten såhär i efterhand när jag utvärderar.. Det gör ont när jag jobbar. Lite. Jag får styra musen med vänsterhanden. Benga tyckte jag var gnällig dock, han sa att det ju (citat) förfan typ inte ens syntes ett jävla skit! Men jag vet inte, hans riktlinjer för vad som räknas och inte räknas känns inte helt okej. Han som vässar en tandpetare för att spetta loss djupt inborrade metallflisor ur sin egen ögonboll utan att tveka.

Idag har jag för kännedom varit smakfull och iklätt min överkropp i en grisfärgad (hud-) och mystisk tröja. Jag har även värsta extremrufsiga svintoliknande trollhåret. Får försöka mej på att reda ut det ikväll. Jag borde väl lägga ut en bild på antingen min uppskurna hand, snedseglarfrillan eller Lindas vinstlåda för att göra detta till ett mer substansrikt inlägg, men ni får istället en medioker detaljbild av tröjan. Suck it. Nu ska jag hem.

Förresten! För er som har missat det så har Linda en awesome tävling ute nu igen. Man behöver inte göra nånting för att kunna vinna! Inga sketna slogans eller dikter eller nåt man måste krysta ihop. Bara en mejladress behövs! Man kan vinna en fet låda full av skumma grejer.
Check it out på hennes sida: Call Me Cupcake, Tävling

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress