Tagg nyår

Med maskutslag, men inte om mask ännu

Kära Dagboksblogg; lång ingress:

Jag har försökt skriva detta inlägget i ungefär 20 minuter nu men Two And A Half Men står på i bakgrunden så jag måste hela tiden gå tillbaka och efterkorrigera där jag har råkat skriva penis istället för nåt annat.. hmm.. (*rabbeltänker* ”Substantiv är namn på ting till exempel boll och ring…!”) substantiv. Och denna inledande texten har jag givetvis lagt till i efterhand.

Jag antar att det är dax för mig att ta tag i mitt liv och styra upp detta sjunkande bloggskeppet innan vi når Marianergravens botten alldeles. Jag önskar att jag kunde skylla avsaknaden på texter på att jag ser väldigt dåligt med mina linser just nu, men jag inser ju att jag självklart hade kunnat lösa problemet genom nån form av diktering med hjälp av nån av mina inläggstörstade vänner som sekreterare. Jag fick för övrigt trycka ctrl+ typ fem ggr nyss. Jag känner mig som en mullvad med sånna små kisiga ögon. Och ja, jag har beställt nya linser. Dom kommer på måndag.

Julen har varit fin och inte så fin samtidigt. Maten har varit god och chokladen har aldrig hunnit gå ur min nu drastiskt tyngre lekamen en enda dag innan den fyllts på igen. Jag tvingades även klippa av ungefär 20 cm av mitt ledsna hår precis innan julafton och på dagen D drabbades jag av en nasty allergisk reaktion i hela fejset till följd av mitt artisteri som tomte i latexmask med syntetskägg. (Ber i skrivande stund mamma att whatsappa över den bild på mig som Father Christmas ni finner bifogad) Plågsamt och oattraktivt. Maskutslag. Men vad gör man inte för att få skrämma syrrans unge riktigt jävla ordentligt vid dom enda tillfällena man faktiskt träffar honom. Trevligt med många nära och kära hemma också nån gång ibland, även om några saknades i år.

Nyår var också angenämt men jag kommer aldrig mer bjuda på spagetti vid högtider, sanna mina ord. Det spelade ingen roll att mina gäster flera gånger försökte försäkra mig om att det faktiskt var gott och det spelade ingen roll att det var lyxpasta med dyra tillbehör i. Det kändes snålt och fattigt och jag skämdes lite (dock bara lite). Inte ens den dyra oxfilén och dom påkostade pilgrimsmusslorna kunde rädda kompositionen. Gör om och gör rätt till nästa år säger jag! ..Fast jag är ju rätt nöjd ändå egentligen såklart, hehe.

Jag vet att ni fortfarande väntar på inlägget om mask i magen, som jag har lobbat lite för tidigare. Det kommer så småningom. Jag har även ett annat på g som jag tror ni kommer gilla ännu mer, ett som också handlar om mask kan man säga.. men en annan typ av mask. Har även ett på gång om min personliga hygien, dock inget maskrelaterat där kan jag lugna er med. Men ni får vänta lite till, ni lär ju knappast dö för att jag inte skriver.

Idag har jag för övrigt tränat! Och igår med! Två dagar i rad! Så nu skulle man kunna säga att jag har fyllt min kvot och är träningsbefriad för resten av detta kvartalet! Och det var inga nådiga pass heller ska jag be om att få tala om! 30 minuter vardera, på crosstrainern, på typ näst lättaste nivån under lyssnandet på opera som träningsgrannen i halvtid bad mig sänka. Sen drabbades jag av jellyben och tvingades åka hem och svepa ett glas rödvin. I dagens pass frågade för övrigt min vänstra träningsgranne om han kunde få dricka lite ur min vattenflaska. Det var konstigt tyckte jag, men räckte ändå över den.

Enough! Godafton.

Jul, Nyår, Våfflor & Fredag den 13:e

Kära Dagbok,

Det har löpt en låg tid sedan vi senast sågs. För detta är jag givet en aning skamsen.

Jaja, jag vet att det var sjukt längesedan jag skrev nånting här. Jag har fått protester per sms, vänner har anmält mig som försvunnen hos Polisen och skallgångskedjor har sänts ut i skog och mark med män iklädda blåa HellyHansentröjor, med lampor i bältena och vissepipor i munnarna. Förmodligen.

Nåväl. Julen har passerat. Den var fin. Höjdpunkter, utan större eftertanke, bara från the top of my head: 1. Kusinemeli har ett kid i sin mage, den ska heta Jöns-Carl Jönsson Carlsson. 2. Jag kremerade revbenen, dom blev svarta och crunchy. 3. Ingen snö. Awesome!
I övrigt kan man säga att julen har gått i tjockhetens tecken. Freddy fick hela två personvågar i julklapp. Två stycken, från två olika familjer, oberoende av varandra. Han blev glad men inombords bara ”I die now, javisst hejdå”. Jag i min tur fick det lite mer direkt. Där vi stod i kön till buffén med tallrikarna i nävarna kastade Kristina det likt en sandig manet i ansiktet på mig:
-Emma, har inte du blivit ganska.. Eller.. Hm hur ska jag säga..? ..Har du blivit lite ..kraftigare sen sist vi sågs?
Läs: -Emma, du har blivt SÅ fet! OMG! 
Julafton följdes av Juldagen och Annandagen hemma hos Freddys släkt i djupaste Småland. En tvådygnsorgie i friterade kakor och must. Det blev lite som vår finalhållplats på death row. Den sista måltiden.
Vi skaffade avancerade appar till våra Androids som visar viktkurvor. Hejdå.

Nyår var trevlig även. Jag var förkyldast (är det den rätta böjningen verkligen?) i universum men anser trots detta att jag lyckades åstadkomma en någorlunda gemytlig tillställning i mitt lilla hem. Med en förbannat fin trerätters, dyra fyrverkerier, öl och remarkabla mängder White Russian och goda vänner fick vi allt till det!

Jag har även hunnit med att hålla årets första våffling. Det ni! Jag brände mej på armen på järnet. Stort äckligt sår som klistrar fast sig i skrivbordet när jag sitter vid min dator. Bifogar bild på våffelhög.

NU är det mitten av januari och så mycket som till och med Fredagen den 13:e. Sannolikt inte den bästa dagen att göra egentligen nånting alls på. Men jag vet inte.. Läser man om dagen känns ju egentligen hela konceptet en aning löst grundat och långsökt. Men ändå, allt som ger en anledning att hålla sig borta från allt! Hejdå.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress