Tagg nära & kära

Måndagsrapport

Det är förresten måndag idag. Jag har inte direkt nåt emot måndagar. Många verkar ju ha det. Hatar ni era jobb eller?

Men jag känner fortfarande att jag är efter i mitt rapporterande om händelser från tiden som passerat sen jag sist var duktig på att uppdatera min dagbok här.

Så lite mer saker som har hänt, vi kan börja från sist. Igår var det söndag och dagen D. Knytisloppisdagen hemma hos mig. Mitt och Nannas lilla jippo som, hör och häpna, faktiskt blev riktigt lyckat! En liten glad skara naboer kom kånkande på sina bord och grejer och vi råddade ihop en liten loppis på den dyngblöta gräsmattan i solen och ishavsvinden. Besökarna strömmade in. Flera stycken! Och cashen stod som spön i backen. Nästan i alla fall. En samling män kom på besök och passade på att inta mitt hem, soffa och mitt kök när de visste att jag skulle vara fjättrad till trädgården hela dagen. Fast det gjorde inget, dom var snälla och ordnade med kaffe, fika och till och med en delikat lunch. Bra där! En fin dag. Jag borde haft bilder att visa. Det finns inga.

Vidare inser jag att jag även har missat att meddela att jag och Anna ju faktiskt har varit i Turkiet. En vecka med övervägande monsunregn och åskan från helvetet. Awesome! Men okej, lite sol också har det ju varit, men långt ifrån vad man hade kunnat önska. Vi bodde på ett väldigt fint Fritidsresorhotell som var ämnat för utpräglade barnfamiljer utan större lust till utsvävningar. En skyddad värld som vi snabbt insåg inte var tänkt att lämnas. En dag klev vi utanför murarna. Det var ett skrämmande misstag. Vi insåg att bubblan vi bodde i låg långt ifrån civilisationen och vi hamnade efter en tids promenad i en ödeby, mellan radiomaster, taggtråd, raserade murar och övergiva vattenlekland. Allt hade lämnats. Det var öppna lägenheter och bensinmacken ifrån Pestens Tid. Vi fortsatte gå bland ruinerna och hamnade i ett halvfärdigt hus med en lyxbil parkerad i. Allt var väldigt konstigt och vi sprang som skrämda hönor med kvävda drömmar om frihet tillbaka till vår lilla inhägnad.
Efter en vecka i turkland kan vi nu dessutom konstatera att vi fortfarande inte gillar kebab. Iskender, Döner och Shish. Inte ens i rättens födelseland tycker vi att det är värt att lägga krabbor på köttstrimlorna. Det är bra. Nu vet vi. Goda grillade fiskar dock. Och jag köpte en skitstor tvättsvamp och fick mystiska skrämmande ord viskade i mitt öra från en gammal dam som satt och knöt en matta i ett gathörn.
Jag borde bjuda på lite bilder här också, men tyvärr har inte min tidslinje hunnit ifatt så det får vänta. Min plan är att styra upp ett mediokert album inom det snaraste. Ni som bryr er får hålla ut. Det kommer i alla fall bilder. Åtminstone på facebooken.

Igår spelade vi Bingolotto. Jag och Tomas, medan Freddy var på herrmiddag med alla sina manliga, öldrickande vänner och Johanna på musikal. Som vanligt vann vi inget. Men nästa gång! Dåjävlar! Då är det Färgfemmanspecial och då ska vi fanimej plocka hem storkovan! Hejdå igen.

Kylskåpsfällan

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Gamlingen

God förmiddag läserz!

Hur har ni det? Är det höst hos er också? Regnar det på era huvuden och på era bilar och på era hus? Blåser det som fan? Här också.

Eftersom ni redan har konstaterat att jag uppenbarligen inte skriver allt för ofta just nu, jag kan se tydligt att ni tycker jag är lam, jag har fina statistikwidgets för denhär sidan vettni.. Men eftersom ni redan vet är det ju ingen idé att jag tjatar om det.  Jag tänkte skriva lite nu, om det är okej? Köra en typ av resumé av den senaste tiden.

Hela sommaren har Patricia bott i mitt tvättrum. Trefligt! Sen flyttade hon det blev tomt. Mitt sjukt stora mansion ekade öde när inte Freddy gästade och jag kände mig som ..a jag vet inte, nån ensam på nåt stort ställe. Så illa kvickt såg jag till att skaffa en ny inneboende! Tomas blev inproppad i tvättrummet med en sänghimmel av trosor och badlakan. Mysigt för honom! Igår när jag kom hem var diskmaskinen urplockad. Loco! Det blev obalans och min hjärna som var inställd på att ta tag i det där fick svårt att processa, men det ordnade sig!  Nu funderar jag på att öppna nåtform av vandrarhem. Hade det inte varit trevligt så säg?  Scones och marmeladfrukostar var och varannan dag. Hade kunnat varva med bacon och ägg och sånt lite emellanåt för att gästerna inte skulle tröttna och bli tjuriga. Anordnande av tipsrundor, bingokvällar och botaniska promenader i det närliggande grönområdet. Ni hör ju själva, det hade blivit success! Jag hade ägt som värdshusvärd.

(Men egentligen är sanningen att Tomas bor hos mej för han har blivit utkastad från sin egna lägenhet.. Hehe. Tragik!)

En annan grej jag förresten också hade ägt på är om jag hade varit med i programmet på fyran. Halv 8 Hos Mig. Hade kammat hem hela skiten. Men det är ju en annan sak..

Bingokvällkonceptet är för övrigt redan lite påbörjat. I söndags spelade jag, Johanna, Freddy och han i tvättrummet! Med lotter och mat och vin satt vi med dollartecken i ögonen på helspänn framför TV4+ och Bingolotto med han den blonda snubben som håller i det nu för tiden. Vi vann inte storkovan men det var en trevlig tillställning enligt mig i alla fall. Ska vi köra igen eller?
Men visst. Lite gammalt kan tyckas, men hela min söndag gick i pensionärstecknet så det var okej. Först uppe i ottan för att baka åt männen och servera dom frukost när det behagades vaknas, sen ut och luka hela rabatten på framsidan inklusive beskärning av rosenkvittenbusken (vemfan under 65 bast har en sån liksom?). In igen när Linda kom på besök för kaffe och söndagstårtfika. Som man bör när man nått en aktningsvärd ålder. Vidare med förberedande av aftonvarden framför Bingolotto. ..Funderar på att införskaffa sånadär duttpennor till nästa gång!

Anyways! För er som har missat det så har jag facebookat bilderna från både Extrema Outdoor och Sweden Rock Festivalen nu! Efter mycket om och men, kraschade hårddiskar, tandagnisslan och muppiga cd-läsare är dom nu ute. Håll till godo. Slänger in en här också som smakprov, en på mig, Anna och mat, men dom andra får ni allt bege er för. Hejdå.

Om semesterrapporter & ljumskmassage

Idag är det lite en likadan dag som igår.

Det är jättevarmt ute, solen skiner och termometern utanför mitt kontorsfönster säger 30 grader i skuggan. IN YOUR FACE BITCH!

Man blir ju deprimerad. Och det hela täcks av fint lager grovsalt när ens vänner strösslar ut meddelanden med jämna mellanrum om sina två till fem veckors semestrar som börjar snart eller precis har börjat, hur dom ligger och solar på bryggor här och där, att hela deras gäng är i detta nu påväg till stranden med picknick och kubbspel, vad underbart det är att ha massor av pengar kvar att spendera på sin lååånga ledighet, att båten guppar trivsamt medan abborrar dras upp, hur sjukt skönt det är att bada i havet nu (även om jag starkt misstänker att jag hade tyckte att det är för kallt) och hur god ölen är. Kul för er. Men visst, jag ÄR glad för er skull. Det är faktiskt sant. Jag blir bara lite bitter.

Igår gick vi vår ordinära kvällspromenad. Med extra sällskap denna gången! Vanlig tid. Efter att vi hade käkat och kollat på Vem Vet Mest, Simpsons och Family Guy. Patricias höft havererade och det blev den långsammaste och kortaste rundan på länge. Vi hann knappt ens se havet. Bara skogen och några kaprifoler, sen genade vi hem. Ganska värdelöst. Och det verkade faktiskt vara illa på riktigt, vi var till och med på väg till akuten med henne. Micke erbjöd sej att vara häst – ett tillbud som inte antogs. Lite trist, det hade blivit bra bilder av det. Natten slutade med att jag masserade hennes ljumske, innanför trosorna med mycke olja. Sannolikt så nära lesbiskt sex jag någonsin kommer komma. Får se hur det går idag, om det blir nåt besök på Halmstad Lasarett eller närmaste jourhavande kiropraktor.. Spännande. Varje dag är ett äventyr.

Nu ska jag lägga inbetalningar och registrera fakturor.

Våfflis II – Tronföljarn

Mitt kära våffeljärn dog. Kan läsas om här.

Det var samma järn som mamma gjorde våfflor med till mej när jag var liten. Länge höll det ut, över 25 år.

Men det kolade till slut, för det är så det funkar här i livet. Allt dör. Nu står det ihoppackat i en kasse i hallen och väntar på att få åka till våffeljärnskyrkogården – elektronikavdelningen på återvinningscentralen. Jag trodde att ur allt bortgånget skall något nytt och fräscht spira, men man har ofta fel. Speciellt om man är jag. För igår fick jag ett nytt. Ett ”nytt”. Mamma kom med leveransen.

Och med orden
- Morsan tyckte du kunde ta hennes. Det är tydligen nån som har grillat mackor i det, där är lite gammal ost och så, men det går ju att rengöra! packade hon ur en brun papperspåse upp världens jävla fornminne till våffeljärn. Missförstå mej rätt nu, det var ett jättefint gammalt Husqvarna av modell Månlandaren, verkligen retro och coolt, men herregud. Gammalt som gatan är inte uttryck nog. Mormor hade alltså låtit mej ärva hennes kära våffeljärn, det som hon använde att göra våfflor till min mamma när hon var liten med. Så det första jag hade var runt 25 bast, det jag har nu är gissningsvis det dubbla. Men snyggt är det! Nu återstår det bara att se om den lilla grodan fungerar… Men först måste jag försöka spränga loss allt fastbränt sot inuti.

Lycka till! Tackar.

Efter helgen

Det är måndag och jag är tröttast på länge.

Jag är trött inomhus, alltså inuti mej. Mitt batteri har tagit lite slut. Man kan säga att jag har använt det lite fel under en längre tid. Men det går alldeles säkert över, vissa batterier är ju återuppladdningsbara. Hoppas jag har ett sånt.

Det har varit en fin helg men utan nån som helst form av motion eller fysisk aktivitet, bortsett från promenaden till och från glassbaren men den kan ju knappast räknas. Jag får styra upp det där. Jag är tjock. Hon bakom disken skrattade och kallade mej för ”en liten glassgris” till och med. Då vet man jävlarimej att det är dax.

Det hade varit fint med ordentlig sommar nu, jag behöver sola, sysselsätta och distrahera mej med annat än funderingar kring utbyten, ersättande, stressade former av  ofrivilligt livsrum och oroandet över andras inre lessenhet och obalans som jag inte når, eller kan eller får hjälpa till med att styra upp. Men jag får väl kanske inse att jag inte kan rädda världen heller. Lika bra det förmodligen. Då kanske jag kan fokusera lite på mej själv sen framöver.

Fast egentligen tror jag inte helt på det där, för det är inte man själv ensam som styr upp sej själv, det är andra. Ens nära vänner, ens partner, ens familj eller nån annan man gillar och som inte är energitjuv. Det är viktigt att inte ha energitjuvar runt omkring sej. Det är också viktigt att man kan eller åtminstone försöker styra sin egen energi, att man verkligen aktivt övar på det. På att exempelvis inte gå och bli sur på skitsaker, inte ha förutfattade meningar och därmed reta upp sej innan man egentligen vet nåt, att ha en generellt positiv inställning till det mesta. På att vara ödmjuk och förlänga sitt tålamod. Men det kan vara svårt, speciellt när man har ett trött batteri. Det kan också vara svårt om man gång på gång blir besviken – när utgångsläget faktiskt var positivt och när det sen inte alls blir som man hade hoppats på, när det skiter sej och man blir lessen ändå, trots att man hade en optimistisk inställning. Då kan det också vara svårt att hålla lågan och motivationen vid liv. Även om man vet att man faktiskt blir blåst varje dag. Det är då det är viktigt att ha tålmodiga vänner och nära som kan ro båten ett tag åt en, som sysselsätter, som hjälper en att simma uppåt igen och som samtidigt inte försöker stressa en framåt. Dom kan vara svåra att hitta dom där.

Vidare, när jag ändå håller på, är det viktigt att man gör saker för sin egen skull nån gång emellanåt, tar vara på vad man har och att man tar hand om dom man tycker om. Även om allt man gör i livet inte har någon som helst betydelse egentligen så är det viktigt att man gör det ändå. Och även om man tycker och tror att man tar hand om sina nära är det viktigt att man ändå aldrig tar dom för givna (det fick man ju till och med lära sej i skolan), att man alltid försöker göra dom där småsakerna och lyssna på dom små detaljerna, för det är när man slutar med det som man faktiskt förlorar folk. Att ta vara på och uppskatta det man har och inte alltid, i alla lägen bara jaga efter bättre och större och lyxigare och därmed kasta bort folk och saker och gemenskaper likt något som förbrukats. För det är den typen av jagande som gör att man i slutändan riskerar att stå ensam på en ö, kanske visserligen med massor av pengar, men utan någon att ta hand om eller någon som vill vara med en, för ingen orkar hänga kvar.

Detta blev lite av en predikan kände jag nu. Ni får försöka stå ut med mina självhjälpstexter emellanåt. Jag får styra upp nåt skojigare nästa gång =)

Rickard och Patricia har bott hos mej i helgen i alla fall. Väldigt trevligt. Kvalitetstid med solning, grill, ännu mer besökare i form av Christian, Tomas, Filip och Linda, Pratmakarnaspel, Våffling, trädgårdsarbete, Formel1, stora frukostar, kattgos, tequila, rundvandring med mamma, öl, Göteborgsvarvetsms, film, pilkastning mad pappa, glass och promenader i skyfall. Kändes inte alls som bara en helg, snarare nästan som en vecka. Det måste ju vara ett bra tecken! Eller hur?
Det var förresten Filip som sprang Göteborgsvarvet.  På 1:15:59. Han kom på 68:e plats. Gaaanska duktig!


Kakhysteri & muskelförfall

En helg med kakor och tårta till förbannelse har passerat.

Linda har haft dessertbordsprojekt i min trädgård med mitt ytterst snygga gamla vita skrivbord.

Trevligt! För er som inte vet vad hon pysslar med så går det alltså ut på att hon riggar ett hysteriskt bord fullt med tårta, kakor, cupcakes, saft, blommor och andra angenäma attribut, sen fotograferas hela ensemblen. Och sen får jag käka upp allt, vilket jag likt en fet ponny givetvis gör och därefter drabbas av ångest i ungefär en kvart. Speciellt nu, när jag inte direkt är eller har varit på topp, gick det extra lätt att tugga i sej alldeles för mycke. Tror jag har slagit alla rekord i sockerintag denna helgen. Jag har dessutom jättekonstig träningsvärk i armarna efter att ha kånkat omkring bordet i hela trädgården eftersom Linda inte kunde välja träd. Men snyggt blev det tillslut i alla fall! Det snyggaste bordet hon gjort hittills om jag får säga det själv, men det berodde givetvis mest på mitt awesome skrivbord och utomordentligt trivsamma snea päronträd!

Bilder lär komma upp inom kort på Lindas sida, men jag kan bjuda på en liten medioker försmak av dokumentation från min mobil här nedanför så länge. Håll till godo.

Andra aktiviteter under helgdagarna: Vi har kollat på film, käkat sallader av olika slag, jag har oljat in verandan, mitt nya utebord som pappa kom och lämnade i söndags tillsammans med 4 snygga stolar har fått en ny fin sandpapprad yta, vi har spelat en miljard rundor Sprut-Uno, jag har varit på Emelies och Andrés loppis och blivit påprackad saker, jag har röjt upp i skräprummet och tvättat typ 8 maskiner tvätt, grannens katt har fått våldsgos, det har haglat jättestora hagelbollar och åskat, jag har skurit mej i fingret, fått en bukett liljekonvaljer och andra bra växter till barkisen av mamma, varit ganska lessen, ätit olika surdegsbröd bakade av Christian och Filip, missat Emmelis vernissage och fortfarande inte blivit rik.

För övrigt måste jag verkligen börja motionera mer igen. Mina magmuskler verkar har lagts i träda och jag får ont i ryggen för minsta lilla skit. Går och lägger mej i sängen och på morronen när jag vaknar känner jag mej helt ledbruten. Allt på grund av mina allt mer borttynande muskler. Jag har dessutom börjat uppleva problem med att bära omkring mina barksäckar och stenplattor i trädgården. Tragik! Jag borde åtminstone kunna lyckas åstadkomma regelbundna promenader kan man tycka. Jag om nån har ju verkligen bra promenadförutsättningar med tanke på var jag bor. Pinsamt. Vill nån följa med på promenad?

Hos Emmeli i fina Tidaholm

Så i helgen har jag alltså lekt med Emmeli i Tidaholm.

Tidaholm är fanimej en trevlig stad! Jag brukar bli mobbad för att jag tycker det och faktiskt också menar det, inte bara är ironisk som så många är när dom gör liknande uttalanden.

Det har varit cruising med tillhörande öl och raggande snuskgubbar (Ärliga med att erkänna sin impotens dock, så vi behövde inte vara oroliga). Vi har solat och Emmeli har även krängt på sej baddräkten som inte är av kärringmodell och vågat sej på att bada trots drivis, murket vatten och hoovrande myggor. Vi har varit kritiska restaurangkännare i både Skövde och Tidaholm och ätit upp sjuka mängder pengar på alldeles för många krogar. Och vi har hälsat på hemma på Filips föräldrars gård, klappat katter, känt på traktorer och kollat på gulliga pälskossor. Vi har nyst och med rinnande ögon huggit oss fram med djungelkniv genom den tjocka Lützendimma av massiva mängd pollen som låg i luften och på allt man rörde vid. Jag köpte även en lott för 200 spänn i enfaldigt hopp om att vinna en snygg bil eller en lyxkryssning. Får se hur det blir med den saken. Jag längtar redan tillbaka.

Och nu är klockan 11:11 och jag önskar ungefär mej samma som jag brukar göra. Nu ska jag börja packa Emmelis födelsedagpresent. Spännande va?

Paj, spel, vin, film, gos, löv & tävlingsreklam

Måndag idag alltså. Har ni den rätta känslan eller?

Det är sol ute. Och blå himmel, sånär som på ett ensamt moln stort som, mellan tummen och pekfingret härifrån mätt, en golfboll som åker omkring däruppe. Men det är fortfarande kallt som fan.

Händelserik helg. Linda har testat sina Walnut, caramel & chocolate ganache tartelettes på mej. Jag är ju lite av hennes försöksdjur skulle man kunna säga. Det syns om inte annat på min kropp. En vanlig dödlig människa skulle kallat just detta bakverket nåt mer i stil med Små jäkla pajer med choklad- och kolaklet i. Mkt goda! Och dryga. Jag kontrade med att spöa henne i först Matspelet och sen utklassa henne i Dinosaurmemory. Jag tror hon var glad ändå. Hon fick titta på när jag rensade i rabatterna också. Det gillade hon garanterat. Christian kom förbi en sväng och sa hej med, fast han ville inte stanna. Därefter följde trevlig spontan ostochvinkväll med Sofia och Anna i mitt kök som sedan övergick i fest hos Tomas med Johannagänget inne i stan. Tajt schema. Taxi hem fastän jag inte fick egentligen. Det var lördan. Fredan va fin också har jag för mej. Kommer inte riktigt ihåg. Tror jag kollade på massa film. Det blir lite snabbrapport här, det får ni stå ut med.

Söndan var ganska grå och ångestladdad men helt okej ändå. Jag tvättade bilen, räfsade och rensade i rabatterna, diskade, kollade på två filmer, snittade upp högra handens insida och fingrar och avslutade med att mysa och dega med Freddy. Helt okej ändå, trodde det skulle bli en generellt sämre dag, söndagar tenderar att bli det. Ingen vill leka på söndagar. Men visst, helt okej. Hade dock kunnat vara utan slitsa-upp-nävenbiten såhär i efterhand när jag utvärderar.. Det gör ont när jag jobbar. Lite. Jag får styra musen med vänsterhanden. Benga tyckte jag var gnällig dock, han sa att det ju (citat) förfan typ inte ens syntes ett jävla skit! Men jag vet inte, hans riktlinjer för vad som räknas och inte räknas känns inte helt okej. Han som vässar en tandpetare för att spetta loss djupt inborrade metallflisor ur sin egen ögonboll utan att tveka.

Idag har jag för kännedom varit smakfull och iklätt min överkropp i en grisfärgad (hud-) och mystisk tröja. Jag har även värsta extremrufsiga svintoliknande trollhåret. Får försöka mej på att reda ut det ikväll. Jag borde väl lägga ut en bild på antingen min uppskurna hand, snedseglarfrillan eller Lindas vinstlåda för att göra detta till ett mer substansrikt inlägg, men ni får istället en medioker detaljbild av tröjan. Suck it. Nu ska jag hem.

Förresten! För er som har missat det så har Linda en awesome tävling ute nu igen. Man behöver inte göra nånting för att kunna vinna! Inga sketna slogans eller dikter eller nåt man måste krysta ihop. Bara en mejladress behövs! Man kan vinna en fet låda full av skumma grejer.
Check it out på hennes sida: Call Me Cupcake, Tävling

Välkommen till Indien.. NOT!

Idag är det torsdag och dagen efter.

Mitt lilla hus luktar som vilket indiskt hem som helst. Fast utan rökelse, myrra och kamfer sånt mög.

Igår var det 10-personersdinner hemma hos mej! Öl och Tikka! Trefligt. Det är inte ofta jag håller bjudningar på vintern, alltså utan att kunna bruka altanen, men det gick ändå förhållandevis fint får jag väl själv säga. Och det var inte direkt någon som visade stor aggression mot min psychoinredda bostad heller. God stämning! Kanske nåt som kan göras om?

Chicken Tikka Masala, som jag så storköksenligt och husmorigt, klädd som en osmakligt jävla uteliggare bjöd på, är förresten ingen indisk rätt. Den är väl ifrån England eller nånstans där i krokarna om jag inte har helt fel? Påhittad typ av misstag och nu topprepresentant för det indiska köket. Tragiskt egentligen. Så jag har full förståelse för om ni som igår byggde bon i min röda soffa nu känner er blåsta, men hey! så är det här i livet. Man blir blåst varje dag. Hoppas ni vill komma tillbaka nån gång trots detta. Alla är välkomna any time! Det är bara att stega in! För så funkar det hos mej, man kliver rakt in och jag blir faktiskt alltid glad av ert sällskap, även om man vid första anblick kanske inte upplever det som så.  Exempel 1 (Skräcken) och exempel 2 (Avloppsrensningen).

Det hade varit kul att åka till Indien förresten. Eller ja, över huvudtaget hade jag gärna åkt vartsomhelst nu. Nånstans där det är varmt så jag tvingas klä av mej och skämmas halvt ihjäl på grund av min transparenta blåvita vinterblekhet. God tid!

Ikväll är det Quiz på Fox!

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress