Tagg nära & kära

Kakhysteri & muskelförfall

En helg med kakor och tårta till förbannelse har passerat.

Linda har haft dessertbordsprojekt i min trädgård med mitt ytterst snygga gamla vita skrivbord.

Trevligt! För er som inte vet vad hon pysslar med så går det alltså ut på att hon riggar ett hysteriskt bord fullt med tårta, kakor, cupcakes, saft, blommor och andra angenäma attribut, sen fotograferas hela ensemblen. Och sen får jag käka upp allt, vilket jag likt en fet ponny givetvis gör och därefter drabbas av ångest i ungefär en kvart. Speciellt nu, när jag inte direkt är eller har varit på topp, gick det extra lätt att tugga i sej alldeles för mycke. Tror jag har slagit alla rekord i sockerintag denna helgen. Jag har dessutom jättekonstig träningsvärk i armarna efter att ha kånkat omkring bordet i hela trädgården eftersom Linda inte kunde välja träd. Men snyggt blev det tillslut i alla fall! Det snyggaste bordet hon gjort hittills om jag får säga det själv, men det berodde givetvis mest på mitt awesome skrivbord och utomordentligt trivsamma snea päronträd!

Bilder lär komma upp inom kort på Lindas sida, men jag kan bjuda på en liten medioker försmak av dokumentation från min mobil här nedanför så länge. Håll till godo.

Andra aktiviteter under helgdagarna: Vi har kollat på film, käkat sallader av olika slag, jag har oljat in verandan, mitt nya utebord som pappa kom och lämnade i söndags tillsammans med 4 snygga stolar har fått en ny fin sandpapprad yta, vi har spelat en miljard rundor Sprut-Uno, jag har varit på Emelies och Andrés loppis och blivit påprackad saker, jag har röjt upp i skräprummet och tvättat typ 8 maskiner tvätt, grannens katt har fått våldsgos, det har haglat jättestora hagelbollar och åskat, jag har skurit mej i fingret, fått en bukett liljekonvaljer och andra bra växter till barkisen av mamma, varit ganska lessen, ätit olika surdegsbröd bakade av Christian och Filip, missat Emmelis vernissage och fortfarande inte blivit rik.

För övrigt måste jag verkligen börja motionera mer igen. Mina magmuskler verkar har lagts i träda och jag får ont i ryggen för minsta lilla skit. Går och lägger mej i sängen och på morronen när jag vaknar känner jag mej helt ledbruten. Allt på grund av mina allt mer borttynande muskler. Jag har dessutom börjat uppleva problem med att bära omkring mina barksäckar och stenplattor i trädgården. Tragik! Jag borde åtminstone kunna lyckas åstadkomma regelbundna promenader kan man tycka. Jag om nån har ju verkligen bra promenadförutsättningar med tanke på var jag bor. Pinsamt. Vill nån följa med på promenad?

Hos Emmeli i fina Tidaholm

Så i helgen har jag alltså lekt med Emmeli i Tidaholm.

Tidaholm är fanimej en trevlig stad! Jag brukar bli mobbad för att jag tycker det och faktiskt också menar det, inte bara är ironisk som så många är när dom gör liknande uttalanden.

Det har varit cruising med tillhörande öl och raggande snuskgubbar (Ärliga med att erkänna sin impotens dock, så vi behövde inte vara oroliga). Vi har solat och Emmeli har även krängt på sej baddräkten som inte är av kärringmodell och vågat sej på att bada trots drivis, murket vatten och hoovrande myggor. Vi har varit kritiska restaurangkännare i både Skövde och Tidaholm och ätit upp sjuka mängder pengar på alldeles för många krogar. Och vi har hälsat på hemma på Filips föräldrars gård, klappat katter, känt på traktorer och kollat på gulliga pälskossor. Vi har nyst och med rinnande ögon huggit oss fram med djungelkniv genom den tjocka Lützendimma av massiva mängd pollen som låg i luften och på allt man rörde vid. Jag köpte även en lott för 200 spänn i enfaldigt hopp om att vinna en snygg bil eller en lyxkryssning. Får se hur det blir med den saken. Jag längtar redan tillbaka.

Och nu är klockan 11:11 och jag önskar ungefär mej samma som jag brukar göra. Nu ska jag börja packa Emmelis födelsedagpresent. Spännande va?

Paj, spel, vin, film, gos, löv & tävlingsreklam

Måndag idag alltså. Har ni den rätta känslan eller?

Det är sol ute. Och blå himmel, sånär som på ett ensamt moln stort som, mellan tummen och pekfingret härifrån mätt, en golfboll som åker omkring däruppe. Men det är fortfarande kallt som fan.

Händelserik helg. Linda har testat sina Walnut, caramel & chocolate ganache tartelettes på mej. Jag är ju lite av hennes försöksdjur skulle man kunna säga. Det syns om inte annat på min kropp. En vanlig dödlig människa skulle kallat just detta bakverket nåt mer i stil med Små jäkla pajer med choklad- och kolaklet i. Mkt goda! Och dryga. Jag kontrade med att spöa henne i först Matspelet och sen utklassa henne i Dinosaurmemory. Jag tror hon var glad ändå. Hon fick titta på när jag rensade i rabatterna också. Det gillade hon garanterat. Christian kom förbi en sväng och sa hej med, fast han ville inte stanna. Därefter följde trevlig spontan ostochvinkväll med Sofia och Anna i mitt kök som sedan övergick i fest hos Tomas med Johannagänget inne i stan. Tajt schema. Taxi hem fastän jag inte fick egentligen. Det var lördan. Fredan va fin också har jag för mej. Kommer inte riktigt ihåg. Tror jag kollade på massa film. Det blir lite snabbrapport här, det får ni stå ut med.

Söndan var ganska grå och ångestladdad men helt okej ändå. Jag tvättade bilen, räfsade och rensade i rabatterna, diskade, kollade på två filmer, snittade upp högra handens insida och fingrar och avslutade med att dega med Freddy. Helt okej ändå, trodde det skulle bli en generellt sämre dag, söndagar tenderar att bli det. Ingen vill leka på söndagar. Men visst, helt okej. Hade dock kunnat vara utan slitsa-upp-nävenbiten såhär i efterhand när jag utvärderar.. Det gör ont när jag jobbar. Lite. Jag får styra musen med vänsterhanden. Benga tyckte jag var gnällig dock, han sa att det ju förfan typ inte ens syntes ett jävla skit! Men jag vet inte, hans riktlinjer för vad som räknas och inte räknas känns inte helt okej. Han som vässar en tandpetare för att spetta loss djupt inborrade metallflisor ur sin egen ögonboll utan att tveka.

Idag har jag för kännedom varit smakfull och iklätt min överkropp i en grisfärgad (hud-) och mystisk tröja. Jag har även värsta extremrufsiga svintoliknande trollhåret. Får försöka mej på att reda ut det ikväll. Jag borde väl lägga ut en bild på antingen min uppskurna hand, snedseglarfrillan eller Lindas vinstlåda för att göra detta till ett mer substansrikt inlägg, men ni får istället en medioker detaljbild av tröjan. Suck it. Nu ska jag hem.

Förresten! För er som har missat det så har Linda en awesome tävling ute nu igen. Man behöver inte göra nånting för att kunna vinna! Inga sketna slogans eller dikter eller nåt man måste krysta ihop. Bara en mejladress behövs! Man kan vinna en fet låda full av skumma grejer.
Check it out på hennes sida: Call Me Cupcake, Tävling

Välkommen till Indien.. NOT!

Idag är det torsdag och dagen efter.

Mitt lilla hus luktar som vilket indiskt hem som helst. Fast utan rökelse, myrra och kamfer sånt mög.

Igår var det 10-personersdinner hemma hos mej! Öl och Tikka! Trefligt. Det är inte ofta jag håller bjudningar på vintern, alltså utan att kunna bruka altanen, men det gick ändå förhållandevis fint får jag väl själv säga. Och det var inte direkt någon som visade stor aggression mot min psychoinredda bostad heller. God stämning! Kanske nåt som kan göras om?

Chicken Tikka Masala, som jag så storköksenligt och husmorigt, klädd som en osmakligt jävla uteliggare bjöd på, är förresten ingen indisk rätt. Den är väl ifrån England eller nånstans där i krokarna om jag inte har helt fel? Påhittad typ av misstag och nu topprepresentant för det indiska köket. Tragiskt egentligen. Så jag har full förståelse för om ni som igår byggde bon i min röda soffa nu känner er blåsta, men hey! så är det här i livet. Man blir blåst varje dag. Hoppas ni vill komma tillbaka nån gång trots detta. Alla är välkomna any time! Det är bara att stega in! För så funkar det hos mej, man kliver rakt in och jag blir faktiskt alltid glad av ert sällskap, även om man vid första anblick kanske inte upplever det som så.  Exempel 1 (Skräcken) och exempel 2 (Avloppsrensningen).

Det hade varit kul att åka till Indien förresten. Eller ja, över huvudtaget hade jag gärna åkt vartsomhelst nu. Nånstans där det är varmt så jag tvingas klä av mej och skämmas halvt ihjäl på grund av min transparenta blåvita vinterblekhet. God tid!

Ikväll är det Quiz på Fox!

Julblommor, julmusik & juldödarhångel

Min amaryllis trivs på mitt kontor. Den har tre stora blommor och glada styva blad som hjälper till att käka av den svaga solens utportionering av vitaminer.

Jag har tre feta små hyacinter också, men dom är bara barn än så länge. Jag hoppas dom kommer växa upp och bli snygga och väldoftande. Ibland kan barnhyacinter se ut att kunna bli fina när man står där och gissar om deras framtid. Så en dag har dom blivit vuxna och ser ut som skit. Snea och glesa och jävliga. Men sånt får man ta. Dessutom doftar dom alltid gott ändå!

Det är kallt ute igen nu. Mina ben är torrare än någonsin, mitt hår risigt och jag behöver verkligen köpa nya varma kläder. Precis som varje vinter. Det är också sånt man får ta tyvärr. Det sägs ju att vi behöver vintern för att uppskatta sommaren, men jag vet inte.. Jag föredrar i alla fall att ligga på altanen i bikini framför att skotta tung blötsnö i flera timmar för att det nästa morgon ska vara lika mycke ny snö igen.  Igår städade vi ur det sista ur Freddys lägenhet. Nu har han åkt och kommer inte tillbaka förrän i mars. Lång tid.. Han fick en förkortad vinter. Han hoppar över hela skiten kan man säga.

Det är många som tjatar om att dom vill ha access till min nystädade julmusikslista på Spotify nu. Ni kommer få fler chanser, men här kommer länken igen i alla fall.
That xmas spirit & D Hasselhoff
Håll till godo. Subscriba gärna!

Julmusiksrelaterat för övrigt: Jag lyssnade precis på en ganska tacky version av I saw mommy kissing Santa Claus. Där sjunger dom ”Oh! What a laugh it would have been, if dad had only seen mommy kissing Santa Claus last night!” Kul det hade varit ja. Vad ROLIGT dom hade haft! Där i deras julprunkande hem, om pappa hade stegat in och fått se sin fru kyssas med Tomten. Jävligt skoj. Not. Det hade ju åtminstone sabbat min julefrid rätt hårt om jag var den som fick se min lover hångla med nån annan. Men visst, jag fattar väl att det är en text ur ett barns ögon, att han hellre vill att hans mamma ska dejta Kristoffer Kringla, men ändå. Ingen stämningshöjare i min bok direkt.

Andra rundan

Igår var det julbord igen! Andra för i år. Hela jobbet med respektive. Mkt trevligt tyckte nog dom flesta, med min hosta och hals som enda undantaget.

Idag låter jag som Bengt Magnusson, eller nej, det gjorde jag när vi åkte hem igår. Nu är det mer åt Marge Simpsonhållet. Jag hade med mej två olika typer av hostmedicin. Smart som jag emellanåt är hade jag hällt över av den flytande varianten från min stora ostängbara bruna apoteksbutelj  till en liten tom snapsflaska innan jag åkte. Perfekt att ha i väskan! Denna hamnade så småningom på bordet bland alla andra små snapsflaskor och nån gång i halvlek tog den också slut när Henke i chock till följd av den fruktansvärt vidriga nubben han fick fatt på intog den.


Anyways, kvällen avslutades dramatiskt med att jag ramlade ur sängen i ett bakåtkullerbyttemove och dagen idag började minst lika actionfyllt med att Freddy smällde i lilltån i badrumströskeln och slajsade upp sitt nagelband. Bloodshed and pain! ..Fasen jag skulle ju tagit en stark bild som kunde fått vara med nu. Merde.

Påväg hem nu nyss hamnade jag mitt i ett mindre krig här på gatan. En röd Volvo stod parkerad vid sidan av den smala vägen. Bilen som körde framför mej skulle precis ta sej förbi när ett barn i baksätet på den stillastående smäller upp dörren som den passerande Opeln givetvis drar rätt in i. Det blev skit av dörren, termiten började gråta och jag kände att det var bäst att stanna och avvakta. Gubben i Opeln kastar sej ur och ryter åt pappan i Volvon:
- Vadfan göööör ni!?
- Det var ju du som körde rakt in!!  Du får väl se dej för!?! svarar pappan upprört.
- Jamen det är ju JÄVLIGT lätt att förutspå att nåns ungjävel ska drämma upp dörren på vid gavel precis när man passerar!? VA!?
- DU KALLAR INTE MIN SON FÖR UNGJÄVEL!!!

Ilska. Och Ungjävlen grät högt inne i baksätet. Drama.
Jag backade 20 meter till första bästa korsande väg, vände och körde bakhållet hem. Känner nu att jag borde tagit en stark bild på det där också.

TurboLax de Luxe

Emmeli har varit här över helgen.

Ganska svårt att skriva om. Vi har liksom inte gjort nånting egentligen. Vi har från det att hon klev av tåget konstant ätit.

Gick ut stenhårt med julbordspremiär på Wild West. Emmelis första julbord ever fick jag reda på halvvägs in i måltiden och försattes i chock. För mej som snittar typ 5 av dessa säsongens smörgåsbord varje vinter är det helt oförståeligt hur man kan vara nästan 25 och fortfarande oskuld på detta plan. Nu är hon dock befriad tack vare Freddy som bokade in oss och mej som proffsigt guidade henne igenom proceduren. Jag passade även på att döda två fåglar med samma sten och plockade henne på åloskulden när vi ändå var på g. Så nu kan Emmeli stolt säga att hon för första och sista gången har ätit den långa feta rökta fisken.

Min besökare är även känd för att ofta prata om sina toalettvanor. När hon fick reda på att det vankades julmatsbonanza blev hon dock rädd. Fallet var så att stackars Emmeli just i dessa dagar led av en svår förstoppning och hade inte varit på toa på närmare fem dygn.  Jag förklarade, oförstående men med välvilja, för henne att det givetvis skulle lösa sej, bokstavligen, i samband med att julmaten intogs. En slev grönkål lades på hennes stora tallrik för säkerhets skull. Det funkade inte.

Dagen efter tog jag med henne till den stora julmarknaden på Wapnö Slott. Vi botaniserade bland tomtar, glasgrejer, silverprylar, stickade mössor, virkade grytlappar, svarvade ljusstakar, hus för fåglar och framför allt en fruktansvärd mängd mat. Vi provsmakade hundra olika korvar, hundra olika ostar, hundra olika honungssorter, sillar, renstekar, rådjursfioler, kolor, syltar, brödbitar, marsipangrisar, glöggsorter, kryddpastejer, polkagrisar, muster, patéer, chokladbitar och allt möjligt mer. Ovanpå detta åt vi en trevlig slottsmåltid med en stor skål gröt, skinkmacka och våffla. Man kan säga att vi konstant käkade i 5-6 timmar. Men inget hjälpte Emmelis mage. Hon bara fyllde på. Hon började likna luftskeppet Hindenburg och jag fruktade den kommande explosionen.

Så jag släpade med henne till apoteket och tvångsinhandlade laxermedel deluxe. Vi åkte hem och första kuren intogs på mina stränga order i slutscenerna av Så Mycket Bättre. Sedan bröt helvetet lös. Det var lite synd om henne faktiskt. Jag kände mej lite evil. Det var nästan som i Dumb & Dumber. Jag kände mej som Lloyd som lurar i stackars Harry en kopp TurboLax. Hur han i bilen på väg till dejten känner hur det smäller till i magen och sen jävlar!
Vi tittade på filmen på Tv 4. Heartbreak Hotel. Jag såg hela. Emmeli såg nog ungefär 20%, resten av tiden spelade  hon spel på sin iPhone inne på toan.

Kanske är detta ingen konstig situation för många av er. Men när man tar en superlaxeringskur en lördagkväll och dessutom hemma hos en vän, då är det svårt om det ska sorteras in i facket för Tragik, Högt Imponationsvärde, Mod eller Idioti. Nu är hon i alla fall frisk. Halleluja.

Vardagssmaken

Jag är förkyld. Mega. Jag trodde jag skulle klara av att tackla skiten, men det gick ju sådär.

Men det är kanske lika bra. Så kan man försöka bli fri från lite annan tanke- och energikrävande skit på samma gång, när man ändå måste ligga hemma. Dock har jag säkerligen smittat nån i min egen egoism. Det är ju inte så snällt. Förlåt.

Jag har ett nässpray med mentholsmak. Säger man smak? Lukt. Eller det kanske är såntdär som koalorna käkar.. eukalyptus! Nåt starkt och friskt är det i alla fall. Det slår ut allt. Jag åt frukost nyss. Medan jag la en klick kaviar på första ägget tänkte jag:
- Undrar om kaviar passar bra ihop med menthol.. eller eukalyptus..? Jag frågade Lukas vad han trodde. Han tvivlade. Det gjorde jag också..
Men inget smakade nånting. Allt blev bara en stor palett av olika konsistenser, ytor och temperaturer. Spännande. Jag vet inte vilket som är att föredra faktiskt. Det är obehagligt när man inte känner smak. Man missar en hel del.

Förhoppningsvis uppskattar man vardagssmakerna och -dofterna lite mer när man kommer tillbaka.

Bikinikänslan

Det är +7°C ute nu visar min termometer utanför köksfönstret. Fan heller. Det är sjukt kallt.

Vad är det med dej? säger dom. Det är ju varmt! Men jag känner det inte. Inget är förändrat, det är precis som det har varit! fortsätter dom, men jag håller inte med. Vad är det med dej?? ..Jag vet inte. Man skulle väl kunna sammanfatta det med att jag tycker det har blivit ..kallare?

Så när jag kommer hem tar jag på mej min bikini. Och tänker att det kanske ger en varmare känsla? Den gula som jag fick i födelsedagspresent av Anna. Den som hon tyckte jag fick roliga bolliga Dolly Partonbröst i. Den tar jag på mej. Och det blir faktiskt en lite varmare känsla! Dock tror jag att det mer beror på lukten av baddräktsmaterial än på själva bikinin i sej.

Den sitter inte lika hårt som när jag provade den i butiken. Det kanske man ska se nåt som nåt positivt? Kylan verkar göra mej smalare. Fysiskt också. Fint. Eller hur?

Mammas fisgris

Ja, det var ju  lite tänkt att jag skulle producerat ett lángt inlägg här nu.

Jag och Anna sitter i hotellobbyn med varsin pay-and-playdator med världens uráldrigaste fornmine till Explorer att hanka sej fram med. Svárt.

Anyways. Flygresan hit i tisdags gick bra. Jag hade windowseat och Anna satt bredvid mot gángen till. Jag gick pá toa. När jag kom tillbaka hade hon snott min plats och somnat. Säkert väldigt genomtänkt eftersom sonen till den skánska mamman som satt jämte fast tvärs över gángen började bli rastlös.

Fram och tillbaka i gángen gick han. Svingade sej pá alla andras armstöd, ställde sej och stirrade pá en i ett par minuter innan han fortsatte med hävövningar mot ens ryggstödssida. Mamman var fullt upptagen med att kolla pá Meryl Streep i It´s Complicated.
Sonen gik fram och tillbaka, fram och tillbaka. Varje gáng han passerade slog han emot mitt högra knä. Han började dessutom ocksá avge illaluktande gaser. Det var ju lagom i tid nu efter maten. Han gick fram och tillbaka och fes och slog emot folks knän. Mammans film var slut. Nu tittade hon pá Vänner.

Efter ett tag sa pappan i familjen till sin fru att det nog var dax att háva in sonen. Modern tillkallade sej sin avkomma. Han klättrade upp i hennes famn och sa:
- Maaaaaammaaaaa jag fiiiser massor…
- Naaaaaw ääär du mammas lilla fisgris? ^^ svarade hon kärleksfullt pá lundaskánska utan R.
- Det luktaaaar… gnällde den rastlöse sonen.
- Neeeeeeeejdá älskling. Det göör inget, du har ju sá god fislukt! jollrade hon tillbaka och kramade sitt barn.

Helt jävla otroligt. Ungen fortsatte fisa. Anna fortsatte sova och jag tittade pá det lilla flygplanet pá displayen i stolsryggen framför mej som rörde sej typ en millimeter i timmen mot sitt mál.

Men! Nu är vi i alla fall här! Det är varmt som fan och jag har bränt mej i ansiktet men allt är frid och fröjd! Nu blinkar tidsräknaren. Jag áterkommer.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress