Tagg nära & kära

Mitt marsvin & Den Magiska Lådan

Kära Dagbok, som snarare har gått ifrån Dag- till Vecko- till Månads- och som nu till och med kan ha retarderat till en, snällt räknat ..Kvartalsbok.

Kära Kvartalsbok, det är inte dig det är fel på. Det är mig. Du hade inte kunnat göra nånting annorlunda för att avhjälpa det som skett. Jag kan inte nog understryka hur ledsen jag är över att ha negligerat dig på detta sätt.

A okej, SÅ ledsen är jag inte egentligen, men andra i min omgivning verkar ha seriösa problem med det. Nu tjatas det iofs inte lika mycket längre. Du har blivit som marsvinet man växte ifrån. Du vet.. Det börjar med stor entusiasm och man leker tillsammans, plockar dom godaste maskrosbladen, tränar på trix och bygger roliga tunnlar av papprör, sen går en tid och ens mamma bitchar om att man måste städa i buren eftersom det, som hon formulerar det ”Stinker som satan i hela huset!”. Sen går det ytterligare ett tag och mamman har också slutat bry sig. Sen går det ännu en tid och pappan hänger, efter den sen begynnelsen långa tystnaden, in sitt veto och ringer polaren som är jägare som kommer och skjuter skallen av husdjuret. Rakt ner i Reebokkartongen där det placerats, intet ont anade. End of. Mercykill.

Okej, riktigt SÅ illa är det kanske inte ännu här, det är bara lite av en dal just nu (det brukar jag säga). Jag ska inte ha ihjäl nån (det brukar jag också säga). Jag lovar att ta tag i saker och hopp om bättring finns absolut (även den har hörts förr)! Ni är ju tex många som ha bett om att få läsa om kvinnan med pormaskarna. Det är en fin bit vill jag lova. Den kommer så småningom. Kanske till och med imorgon, men sannolikt inte. Men frukta ej! Även om det var längesedan nu har detaljerna etsat sig fast på min näthinna och trots brytningsfel, skelning och astigmatism ser jag dom klart! Det ska bara skrivas ner också. Håll er lugna.

Anledningen till att jag egentligen är här idag är för att, enligt kutym, promota när någon av mina vänner drar igång ett bloggprojekt.
Denna gången har turen kommit till Markus som har gått och blivit hardcore matbloggare. Mycket möjligt att Den Magiska Lådan! kommer bli den bästa följetongen sedan Xena Warrior Princess om jag får säga det själv! Inte en enda väns öga är torrt efter att chocken av genuin förvåning, otrolig entusiasm och gränslös stolthet lagt sig! Från att ha levt på kokt korv, snabbmakaroner och Eldorados ketchup i 30 år till att nu öppna denna lilla låda av 70-talsrecept och kunna presentera för oss en kulinariska resa. …Hehehe ^^ <3
Okej, nog med reklam. Läs och följ. Länk finns även i listan bland dom andra. Nu ska jag fortsätta jobba.  Hejdå.

untitled1

Vårtema & gruppbild

Ja, vad tycker ni? Ska vi göra en trend i detta att jag bara skriver ett enda, ett mediokert ynka inlägg per kalendermånad kanske? Det borde ju hålla alla hängivna läsare tilfresställda och spända av förväntan mellan varven.

Och jag tänker inte göra underverk idag heller, detta är mest bara en upplysning om att vi alltså befinner oss i perioden som kallas Svensk Vår. Denna vinterns och sommarens mellangård. Klimatets Ingenmansland. Ytan som vädergudarna får på sig till att totalt freestyla och testa sånt som dom länge velat ge sig på!

Det är tänkt att man ska bli pigg och fresh av ljuset och solen, men jag vet inte alltså. Jag är aldrig så megatrött på mornarna som nu och det är ju inte direkt så att man känner sig snyggare när man plötsligt får upp ögonen för sin blekgråa och blåskimrande, torrflagiga hud. Och grejerna jag drömmer!? Omfg. Är det också nåt som kommer med våren eller? Det är på morgonsovarstunden som driften av min hjärna verkar överlåtas till en arbetstränande psykiskt störd individ från tomtehospitalet. Var kommer skiten ifrån!? ..Eller ja, jag inser ju att det är jag själv som genererar detta, men det blir man ju kanske inte direkt lugnare av. Och sen ska man upp! Det är ingen Rönnerdal som skuttar med ett skratt ur sin säng efter ett uppvaknande ur en av mina drömmar om man säger.

Men visst, det är torr asfalt, videkissar, krokusar, kåta katter, motorcyklar, avtäckt hundbajs och högljudda fåglar. Sånt som hör till. Man ska inte klaga.

Så vad har hänt den senaste månaden då? I korta drag. Lite olika premiärer har ägt rum! Våffelpremiären, Lunchgrillingspremiären, sommarhjulspremiären på nya bilen, Fiskepremiären nere på piren… Säkert fler! Hoppas på en Sola-i-bikinipremiär snart med för en uppstyrning av dödslooken. Jag har även tagit nya räserbilen på dens första roadtrip! En sväng ner till Ales Stenar och en del runtkringlande i skåneland med småstopp vid tilltalande slott, vattentorn och gårdsbutiker. Trevligt! Det har varit påsk och den obligatoriska äggletardagen med Familjen Freakshow har avverkats, för er som inte har koll på denna tradition kan jag varmt rekommendera mitt inlägg från 2008 som behandlar ämnet. Kan läsas här: Eggbert

Nu är det lunch. Jag har varit duktig och gjort awesome matlådor till alla fem arbetsdagarna framåt. Veckans tema är Vilda Djur. Älgar och rådjur i blandade åldrar, kön, stycken och utföranden! Alltid fint. Hejdå.

PS. Bifogar en mkt fantastisk gruppbild med fantastisk rörelse i från den fantastiska Våffelpremiären! Saknas gör Freddy och mamma. Men dom var med också. Och nej, det är inte för att dom har kollat på filmen i The Ring som Tim, Lisa och Linda ser ut som dom gör. DS.

PPS. Årets nykomling på våffelbuffén är förresten krossade/mortlade polkagrisar! Mkt bra! Passar fint ihop med chokladsås och grädde. Tips. DDS. (skriver man två D som avslut också?)

Våffelpremiär 2013

Alla Hjärtans Business

valentinHändelse. Kunden A kommer instormande i butiken/på mitt kontor:

- Emmaaa!
- Tjennaa A! ..Jahaadu, hur kan vi hjälpa till idag då? 
- Jag vill inte ha hjälp! Jag vill ha DIG!!
- Jaa, jag vet.. Men det kommer faktiskt aldrig hända för jag tycker du är skitjobbig.
- Men det är ju Alla Hjärtans Dag imorgon! Emma, jag kan göra dig lycklig!
- Det spelar tyvärr ingen roll. Du har inte en chans. Dessutom är du alldeles för gammal.

Det gäller att hålla det kort och konkret med kunderna annars fattar dom inte. ..Näää! ^^ ..Aaaaw! ^^ Fast sanning. Han vet att han inte har minsta chans faktiskt. Så det kom inte direkt som en käftsmäll för honom.

Men ja, det är Alla Hjärtans Dag imorgon, som varje år vid denna tiden. Jag ska fika med Johanna, hon blir min date. Trots att jag har ätit semlor typ varje dag sen nästan en månad tillbaka ska det fikas. Trevligt! Vi har bestämt att man faktiskt kan Alla Hjärtans Dagskompisfika, för det räknas faktiskt också! I mitt fall räknas det dock bara som okej förutsatt att jag går på minst två pass Döddsspinning Från Helvetet som kompensation nån gång i veckan efteråt. Men det är ju egentligen mer av en botgöring för den massiva kvantiteten inmundigade fastlagsbullar, inte för att det är Johanna och jag på Valentindagen. Så klart.

Och aldrig förr har man väl blivit så bombarderad av reklam för Alla Hjärtans Dagssmycken man ska ge, -blommor man ska skicka, -chokladkakor man ska kärleksbaka, -badskum man tillsammans ska frasa runt i, -spetstrosor man sexigt ska klä sin underkropp i, -viner man med ihopkrokade armar ska avnjuta, -massageoljor man ska gosa omkring med, -restauranger man ska mysa på, -doftljus man ska förföra med och -lakan man ska älska passionerat och som aldrig förr i?! Aldrig! Eller det är kanske egentligen såhär varje år? Förmodligen är det såhär varje år. Eller hur?

Okej. Det är såhär varje år. Jag vet. Vissa år märker man det bara tydligare. Men det är ju som mamma säger med: Alla Hjärtans Dag är business! Inte love! …True dat. Det handlar givetvis om pengar. Men ändå. Ni vet. Kärleks-gos-date-ta hand om någontemat ibland asså.

Annat! Patricia har vevat igång en egen blogg! Fedt. Den kan ni kolla på HÄR (Vaniljborgen) eller så finns en länk i listan här i sidan till höger. Den handlar om kakor. Mycket nöje.

Våldgästande enligt Wonderwoman

markus & raviolisarnaIgår hällde jag Ajax i akvariet. Sekunden efter att jag hade gett fiskarna kvällsmat. Dom var uppe och käkade flakes vid ytan.

Det var inte snällt, men å andra sidan var det faktiskt inte meningen heller. Men jag antar att jag inte kommer undan ändå. Dom lever fortfarande. Men det är ju inte ett kryphål det heller, eller hur? Oansvarigt.

I alla fall, när jag stod där och sprayade med min Ajax och torkade med min trasa funderade jag på det där med spontanbesök. Folk, varför hatar ni spontanbesök? Jag vet inte om jag har nån vän som faktiskt har uttalat positiva känslor kring konceptet Oplanerade & Icke Föraviserade Visiter. Eller, har jag? Många av er finner tanken på att själva impulsivt hälsa på någon ganska trevlig och ni känner er charmiga när ni gör det. Att sätta sig i bilen med en medhavd pizza/wienerlängd/MASI Campofiorin och bara dra iväg till valfritt offer. Trevligt. Att chansa på att hen/dom är hemma. Charmigt.
Men det omvända verkar vara så långt ifrån okej det går att komma? Att nån plötsligt dyker upp hos er? INTE trevligt eller charmigt!

Ni får panik på att inte kunna känna er lediga och avslappnade, ni blir stressade av att det är stökigt i ert hem, ni flippar ur av tanken på att ni kanske inte har kaffe/sju sorters kakor/middag så det räcker åt en mun till hemma. Toaletten är sunkig, sängen obäddad, det ligger trosor på golvet, kattlådan stinker, tvätten hänger på en ställning i vardagsrummet, blommorna slokar och dammråttorna härjar omkring fritt. Osv. Eller hur? Och plötsligt måste ni underhålla nån oinbjuden jävel.

Och nu tänker DU ”Omg, jag hatar när hon skriver om mig och hänger ut mig såhär!!” Men då kan jag glädja dig med att det inte är just DIG jag skriver om. Inte idag, hade det varit DU hade jag inte dragit mig en sekund från att faktiskt också namnge dig, det vet du. Detta är en observation i största allmänhet.

Eftersom jag själv är den perfekta människan, drömkvinnan, den perfekta frun, Den Heliga Maria, så gillar jag faktiskt att få spontanbesök. Däremot brukar jag vara för slö för att impulsklä på mig och dra iväg till nån annan. Därför tycker jag det är nice när ni kommer till mig istället. Jag skiter dessutom i vad ni underhåller er med med i mitt hus (som jag har fått höra liknar ett gammalt museum), om ni ser min BH som ligger på sängen som är obäddad. Eftersom jag heller inte dricker kaffe själv kan jag garantera er att jag faktiskt alltid har kaffe hemma, det tar aldrig slut, däremot kan jag inte lämna nåt färskhetsintyg. Jag har så gott som aldrig kakor, det vet ni, men jag kan alltid fixa en chunk ost eller en polkagris. Om ni vill ge er i kast med disken som sannolikt ligger i ett berg i vasken, om ni känner er manade att gå loss med dammsugaren är det också fine, men det kommer sannolikt inte behövas. Och jag kommer inte känna någon som helst plikt att underhålla er, ni får gärna lägga er i soffan hos mig och joina i mitt tv-tittande, hjälpa till att skiva svampen som ska i torken, ta spaden vid knuten och hugga i med jordvändandet. Det är bara att ta för sig! Perfekt.

Sa jag förresten att jag även, i sak av Denna Gästvänliga Wonderwoman, är awesome på att laga stora mängder väldigt god mat också? Och att jag är kung på massage? Och att jag äger väldigt många sällskapsspel som ni kan underhålla er med? Jasså, det visste ni redan alltså? Jaja, ni har varit med förr.

PS. På tal om massage. Om nån känner för att förbarma sig över min rygg och mina feta skinkor så kan jag meddela att dom delarna har träningvärk sen de många timmarna av hysteriskt hybridbuggande på bröllopsfesten i lördags. DS.

PPS. Kom på att det nog inte alls är dansen som är boven. Så klen är jag faktiskt inte. Det är sannolikt mitt och mammas urstädande av förråd och bärande av tunga kartonger igår istället. Och det var förresten inte jag som kom på det, det var hon. DDS.

Med maskutslag, men inte om mask ännu

Kära Dagboksblogg; lång ingress:

Jag har försökt skriva detta inlägget i ungefär 20 minuter nu men Two And A Half Men står på i bakgrunden så jag måste hela tiden gå tillbaka och efterkorrigera där jag har råkat skriva penis istället för nåt annat.. hmm.. (*rabbeltänker* ”Substantiv är namn på ting till exempel boll och ring…!”) substantiv. Och denna inledande texten har jag givetvis lagt till i efterhand.

Jag antar att det är dax för mig att ta tag i mitt liv och styra upp detta sjunkande bloggskeppet innan vi når Marianergravens botten alldeles. Jag önskar att jag kunde skylla avsaknaden på texter på att jag ser väldigt dåligt med mina linser just nu, men jag inser ju att jag självklart hade kunnat lösa problemet genom nån form av diktering med hjälp av nån av mina inläggstörstade vänner som sekreterare. Jag fick för övrigt trycka ctrl+ typ fem ggr nyss. Jag känner mig som en mullvad med sånna små kisiga ögon. Och ja, jag har beställt nya linser. Dom kommer på måndag.

Julen har varit fin och inte så fin samtidigt. Maten har varit god och chokladen har aldrig hunnit gå ur min nu drastiskt tyngre lekamen en enda dag innan den fyllts på igen. Jag tvingades även klippa av ungefär 20 cm av mitt ledsna hår precis innan julafton och på dagen D drabbades jag av en nasty allergisk reaktion i hela fejset till följd av mitt artisteri som tomte i latexmask med syntetskägg. (Ber i skrivande stund mamma att whatsappa över den bild på mig som Father Christmas ni finner bifogad) Plågsamt och oattraktivt. Maskutslag. Men vad gör man inte för att få skrämma syrrans unge riktigt jävla ordentligt vid dom enda tillfällena man faktiskt träffar honom. Trevligt med många nära och kära hemma också nån gång ibland, även om några saknades i år.

Nyår var också angenämt men jag kommer aldrig mer bjuda på spagetti vid högtider, sanna mina ord. Det spelade ingen roll att mina gäster flera gånger försökte försäkra mig om att det faktiskt var gott och det spelade ingen roll att det var lyxpasta med dyra tillbehör i. Det kändes snålt och fattigt och jag skämdes lite (dock bara lite). Inte ens den dyra oxfilén och dom påkostade pilgrimsmusslorna kunde rädda kompositionen. Gör om och gör rätt till nästa år säger jag! ..Fast jag är ju rätt nöjd ändå egentligen såklart, hehe.

Jag vet att ni fortfarande väntar på inlägget om mask i magen, som jag har lobbat lite för tidigare. Det kommer så småningom. Jag har även ett annat på g som jag tror ni kommer gilla ännu mer, ett som också handlar om mask kan man säga.. men en annan typ av mask. Har även ett på gång om min personliga hygien, dock inget maskrelaterat där kan jag lugna er med. Men ni får vänta lite till, ni lär ju knappast dö för att jag inte skriver.

Idag har jag för övrigt tränat! Och igår med! Två dagar i rad! Så nu skulle man kunna säga att jag har fyllt min kvot och är träningsbefriad för resten av detta kvartalet! Och det var inga nådiga pass heller ska jag be om att få tala om! 30 minuter vardera, på crosstrainern, på typ näst lättaste nivån under lyssnandet på opera som träningsgrannen i halvtid bad mig sänka. Sen drabbades jag av jellyben och tvingades åka hem och svepa ett glas rödvin. I dagens pass frågade för övrigt min vänstra träningsgranne om han kunde få dricka lite ur min vattenflaska. Det var konstigt tyckte jag, men räckte ändå över den.

Enough! Godafton.

Efter Spahelgen (eller The Look)

Imorse, runt 05:20, vaknade jag av att grannen piskade mattor. Högt, hårt och länge. Man slutar aldrig förvånas.

Lite senare, runt 07:10, vaknade jag igen av Freddy som smsade för att meddela att hans flyg hade åkt iväg utan honom. Jag upptäckte även att min överläpp under natten förbannats med Satans Munsår. Vidare kan även meddelas att jag har gått upp drygt 1,5 kg. Så jag är inte bara snygg nu, jag är även smal och slank!

I söndags, framåt kvällen, kom vi tillbaka från vår spaweekend i Göteborg. Det har varit väldigt trevligt! Värsta superlyxiga spaet dessutom! Selekterat med stor omsorg av min man, han som jag är så stolt över. Vi har badat i varma utomhuskällor, fått iskallt vatten kastat över oss, bastat i olika bastusar som har doftat kanel, lavendel, citron och koalabjörnsmat! Vi har nosat på pelargoner, gungat hängmatta, tvagat oss sittande nakna på små träpallar på japanskt vis, varit med på meditering (mest jag dock eftersom Freddy blev uttråkad och valde att sova bort passet från halvlek), legat i vattensängar och på stenar och vadat hand i hand genom isbäckar. Det fanns massor att göra.
Till allt hör även en massa god mat med vin till. Där av mina extra pålagda kilon. Jag har käkat bröd som en hungrig get utan botten! Tyvärr. Inte bra alls för min lågkolhydratstil.. Straffad omedelbart. Svart på vitt. Jag väljer att tro att munsåret också är en följd och en del i straffet. Även facebook verkar ha uppfattat mitt förfall och anpassat sina reklambanners väldigt väl. Se bild. Verkligen kul.

Vidare. Nu har Patricia flyttat ner till Halmstad igen för idogt arbete i Tylösand. Vill ni kolla på henne är det bara att åka dit! Hon jobbar i det svarta caféhuset i Tjuvahålan. Åk och besök! Dock bor hon inte hos mig i år. Jag har nu mera satt upp stränga regler för vad som krävs för att få vara inneboende över mer än tre nätter hos mig. Det är enormt hårda krav för att kvala in. Vid mina dörrar står vakter med automatvapen och det krävs ett uppvisande av en skriftlig inbjudan för att som utomstående ta sig in. Ungefär.

Som avslut tänkte jag klaga lite på vädret. Varför är det inte sommar? Varför är det storm och regn och typ 12 grader ute? Är det växthuseffekten? Lär ju vara.. Så äkta. Nu ska jag ut och försäljningsfotografera firmabilen på nån ödslig nationalromantisk gårdsväg. Ösregn undanbedes.

Bildbloggen (eller Jagad av gangsters)

Nedan följer ett litet sammandrag av min, Johannas och Lindas promenad.

Vi avslutade dagen med att bli tagna på bar gärning när vi snodde tre fina stenplattor ur en övergiven förrådscontainer. Två killar i en rostig svart pickup närmade sig, Johanna skrek DOM KOMMER!!! och vi kastade oss in i min lilla bil och körde iväg, killarna i pickupen gensköt oss genom att ta den andra vägen och blockerade vår utfart. Typiskt. Spänning i tillvaron. Vi dog inte.  Nästa gång vi ska sno nåt kommer vi välja att göra det på natten.

Linda meddelade att hon hade massor av chokladcupcakes hemma. Vi åkte inte dit och smällde i oss allihopa, trots att det hade varit trevligt. 

På japanbad i nakenkilt

Onsdag. Känns som fredag eftersom det kändes som fredag igår men det visade sig bara vara tisdag. Då flyttas det ju en dag framåt automatiskt. Måndag, fredag fast tisdag som blev torsdag, onsdag fast fredag, torsdag, fredag, lördag söndag.

Christ, bra inledning… Anyways! Har jag nämnt att det är vår? Jag tror jag har det. Freddy har fyllt år! Skitlängesen nu, men vi har ju redan konstaterat att jag inte är så up to date här längre så jag kan lika gärna köra nu.

Jag släpade med honom på date! Till den exotiska orienten, till varmare breddgrader. Till Helsingborg. Till ett japanskt spa.
Den optimala födelsedagspresenten enligt mig! Eftersom jag är tjej och gillar såntdär, så som alla tjejer gör. Freddy däremot blev nervös. Främmande människor som skulle klämma och peta på honom inne i små celler till rum. Jag lugnade honom. Jag förklarade pedagogiskt att det var en pargrej med olika behandlingar. Att vi skulle vara tillsammans i samma rum och få våra treatments samtidigt. Att allt skulle gå fint. Det var sanning. Med viss modifikation visade det sig sen.

Vi inledde med att missa tåget! Tog Yarisen istället. Parkerade och gick genom piskande vind och med hjälp  av Google Maps mot destinationen. Äntrade spaet och fick ikläda oss varsin extra snygg stor vit kimono och tygslippers. Jag var inte den sötaste av oss i den outfitten. Vi fick grönt te och ombads placera våra fötter i ett bad med ett vatten som gissningsvis kom ifrån samma kokare som teet hämtats ur. Förbannat varmt!
Efter ungefär 20 minuters bad, var det dax för andra behandlingen. Två kvinnor hämtade oss. Vi leddes genom en liten korridor in i VARSITT rum för en helkroppsskrubb. Min kvinna gnodde in hela min lekamen med grusigt klafs och medan hon rytmiskt masserade insidan av mitt lår tänkte jag på stackars lilla nervöse Freddy som jag praktiskt taget hade lovat att jag skulle kunna hålla i handen under behandlingarna, som nu hade blivit invallad i en liten fålla med en okänd kvinna som täckte honom med raspig smet.

Han överlevde, tack och lov. Efter att vi duschat av oss allt grus, fått på oss våra kimonos och slippers igen placerades vi i relaxrummet med nytt te. Vi var väldigt lena!
Dax för nästa behandling – massagebad, ansiktsrengöring och -mask. Tillsammans dessutom! Trefligt. Vi flöt omkring, tryckte på alla knappar, tappade drickglas i poolen och hade gojs i ansiktet. När det började närma sig slutet för vår badtid kom en kvinna in med instruktioner. Vi skulle kliva ur, ta av oss våra badkläder och på med kimonosarna igen. Sen in i omklädningsrummet för att hoppa i torra underkläder inför nästa behandling som var oljemassage. Inga problem!
- Har du kalsonger till mig i din påse inne i ditt omklädningsrum? frågade min dejt mig efter kvinnan lämnat oss. Du tog med extra väl?
Jag fattade ingenting. Uppenbarligen. Han hade badat i sina kalsonger. Under badbyxorna. Uppenbarligen. Det är visst så man gör nu för tiden. Det blev problem. Inte nog med att stackarn redan en gång hade kidnappats in i ett litet rum med en stranger, nu skulle han behöva isoleras igen. För att få massage. Naken!
Vi delgav instruktionskvinnan problemet. Hon sa att det fixade sig! Skönt! Han fick en liten handduk att svepa om sig istället för kalsonger. En liten vit kilt. Awesome! Trauma.

Men vi klev, nån timme senare, till slut överlevande ur dramat. Jag tror till och med att Freddy tyckte det var en trevlig dag, trots vissa detaljer som skiljde sig från min tidigare lugnande beskrivning av det hela. Men jag tycker inte det gör nåt! Jag ser det som att han nu är härdad och kommer tycka att eventuella framtida spavistelser är piece of cake i jämförelse! Lika bra att gå ut ordentligt liksom. Nästa gång slår jag på stort! Detta var bara uppvärmingen, nu vet jag ju att han kan ta det.

Önskar jag hade bilder på oss i våra kimonos! Eller ännu hellre en på Freddy där han efter badet satt i den låga rottingstolen i relaxrummet med en mugg te i näven, ikädd liten handdukskilt, slippers och kimono inväntades dödsstöten. Meeeen tyvärr folkz. Ni får visualisera. JAG tyckte han var väldigt söt i alla fall! <3

Flickan med Tometeblossen

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

Vinterintrot

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress