Tagg nära & kära

Bildbloggen (eller Jagad av gangsters)

Nedan följer ett litet sammandrag av min, Johannas och Lindas promenad.

Vi avslutade dagen med att bli tagna på bar gärning när vi snodde tre fina stenplattor ur en övergiven förrådscontainer. Två killar i en rostig svart pickup närmade sig, Johanna skrek DOM KOMMER!!! och vi kastade oss in i min lilla bil och körde iväg, killarna i pickupen gensköt oss genom att ta den andra vägen och blockerade vår utfart. Typiskt. Spänning i tillvaron. Vi dog inte.  Nästa gång vi ska sno nåt kommer vi välja att göra det på natten.

Linda meddelade att hon hade massor av chokladcupcakes hemma. Vi åkte inte dit och smällde i oss allihopa, trots att det hade varit trevligt. 

På japanbad i nakenkilt

Onsdag. Känns som fredag eftersom det kändes som fredag igår men det visade sig bara vara tisdag. Då flyttas det ju en dag framåt automatiskt. Måndag, fredag fast tisdag som blev torsdag, onsdag fast fredag, torsdag, fredag, lördag söndag.

Christ, bra inledning… Anyways! Har jag nämnt att det är vår? Jag tror jag har det. Freddy har fyllt år! Skitlängesen nu, men vi har ju redan konstaterat att jag inte är så up to date här längre så jag kan lika gärna köra nu.

Jag släpade med honom på date! Till den exotiska orienten, till varmare breddgrader. Till Helsingborg. Till ett japanskt spa.
Den optimala födelsedagspresenten enligt mig! Eftersom jag är tjej och gillar såntdär, så som alla tjejer gör. Freddy däremot blev nervös. Främmande människor som skulle klämma och peta på honom inne i små celler till rum. Jag lugnade honom. Jag förklarade pedagogiskt att det var en pargrej med olika behandlingar. Att vi skulle vara tillsammans i samma rum och få våra treatments samtidigt. Att allt skulle gå fint. Det var sanning. Med viss modifikation visade det sig sen.

Vi inledde med att missa tåget! Tog Yarisen istället. Parkerade och gick genom piskande vind och med hjälp  av Google Maps mot destinationen. Äntrade spaet och fick ikläda oss varsin extra snygg stor vit kimono och tygslippers. Jag var inte den sötaste av oss i den outfitten. Vi fick grönt te och ombads placera våra fötter i ett bad med ett vatten som gissningsvis kom ifrån samma kokare som teet hämtats ur. Förbannat varmt!
Efter ungefär 20 minuters bad, var det dax för andra behandlingen. Två kvinnor hämtade oss. Vi leddes genom en liten korridor in i VARSITT rum för en helkroppsskrubb. Min kvinna gnodde in hela min lekamen med grusigt klafs och medan hon rytmiskt masserade insidan av mitt lår tänkte jag på stackars lilla nervöse Freddy som jag praktiskt taget hade lovat att jag skulle kunna hålla i handen under behandlingarna, som nu hade blivit invallad i en liten fålla med en okänd kvinna som täckte honom med raspig smet.

Han överlevde. Efter att vi duschat av oss allt grus, fått på oss våra kimonos och slippers igen placerades vi i relaxrummet med nytt te. Vi var väldigt lena!
Dax för nästa behandling – massagebad, ansiktsrengöring och -mask. Tillsammans dessutom! Trefligt. Vi flöt omkring, tryckte på alla knappar, tappade drickglas i poolen och hade gojs i ansiktet. När det började närma sig slutet för vår badtid kom en kvinna in med instruktioner. Vi skulle kliva ur, ta av oss våra badkläder och på med kimonosarna igen. Sen in i omklädningsrummet för att hoppa i torra underkläder inför nästa behandling som var oljemassage. Inga problem!
- Har du kalsonger till mig i din påse inne i ditt omklädningsrum? frågade min dejt mig efter kvinnan lämnat oss. Du tog med extra väl?
Jag fattade ingenting. Uppenbarligen. Han hade badat i sina kalsonger. Under badbyxorna. Uppenbarligen. Det är visst så man gör nu för tiden. Det blev problem. Inte nog med att stackarn redan en gång hade kidnappats in i ett litet rum med en stranger, nu skulle han behöva isoleras igen. För att få massage. Naken!
Vi delgav instruktionskvinnan problemet. Hon sa att det fixade sig! Skönt! Han fick en liten handduk att svepa om sig istället för kalsonger. En komiskt liten vit kilt. Awesome! Trauma.

Men vi klev, nån timme senare, till slut överlevande ur dramat. Jag tror till och med att Freddy tyckte det var en trevlig dag, trots vissa detaljer som skiljde sig från min tidigare lugnande beskrivning av det hela. Men jag tycker inte det gör nåt! Jag ser det som att han nu är härdad och kommer tycka att eventuella framtida spavistelser är piece of cake i jämförelse! Lika bra att gå ut ordentligt liksom. Nästa gång slår jag på stort! Detta var bara uppvärmingen, nu vet jag ju att han kan ta det.

Önskar jag hade bilder på oss i våra kimonos! Eller ännu hellre en på Freddy där han efter badet satt i den låga rottingstolen i relaxrummet med en mugg te i näven, ikädd liten handdukskilt, slippers och kimono inväntades dödsstöten. Meeeen tyvärr folkz. Ni får visualisera. JAG tyckte han var söt i alla fall! <3

Flickan med Tometeblossen

God morgon. Eller? Förmiddag. Eftermiddag. Vet inte asså.

Jag startade dagen kass idag. Tappade saker, spred fel energier, var jobbig och tjatig. Jag önskade mig god frukost och sommar och sällskap. Nåväl, så kan det vara ibland. Jag får skylla mig själv.

Noll grader ute. Ingenting att gnälla på tycker många av er som är vana vid betydligt lägre, men bara lägg ner. Snö ute. Som har smält lite och fryst på och blivit is för att sen snöas över lite igen och bli extra hal. Precis den typen av engagerande väglag vi här i sydvästsverige är införstådda med under en period varje vinter men ändå förnekar ankomsten av in i det sista.

Anyways! Jag tänkte berätta en saga. En nyårsdito. En om en liten flicka som inte alltid hade det så lätt. En sann historia faktiskt. Jag har valt att kalla den:

******************************
Flickan med Tometeblossen

Det var en gång en liten flicka som hette Linda. Hon växte upp i det svenska 80-talet, när klimatet var som kallast. En äldre bror hade hon. Och en mamma med stort hår och en pappa som pratade roligt. Lindas föräldrar var försiktiga och ville inte att något skulle hända sin lilla flicka. Familjen hade inga husdjur, men ibland satt det fåglar högst upp på telefonstolpen utanför!

Varje nyår var det fest i stugan. Det åts god mat och pratades och lästes framför brasan. Och när båda visarna började närma sig toppen av tavlan samlades familjen i hallen, för i hallen var brandrisken som minst. Lindas Pappa gav hennes bror ett tomtebloss att fyra av när klockan slog. Linda, som var yngre än sin bror fick inget, hon var för ung för sådana farligheter. Istället gav Lindas mamma henne en fin blå BIC bläckpenna att hålla. Bara för att det inte skulle kännas alltför tomt i handen eller bli orättvist.

Den stora moraklockan i köket knakade och gnirkade och plötsligt slog den!

Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong
Dong – Dong – Dong – Dong – Dong – Dong

Lindas pappa skyndade fram för att tända stickan i broderns hand.
- Seså barn! Håll nu upp fint mot himlen! uppmandade Lindas mamma från behörigt avstånd.
De båda syskonen sträckte stolt sina armar mot halltaket. Lindas bror med det vackert sprakande och gnistrande lilla fyrverkeriet och Linda med den blå BIC bläckpennan och familjen myste.

Nästa år var det samma sak igen. Linda fick aldrig hålla sitt egna tomtebloss, för hon var ju alltid yngre än sin storebror.

Snipp Snapp Snut, Så Var Sagan Slut!

Och för er som nu tycker detta var en väldigt tragisk historia så kan jag tala om för er att den, som skrivet i påan, faktiskt är sann. (Vissa justeringar kan givetvis förekomma) MEN att Linda på nyårsafton 2011 fick hålla inte mindre än fyra stycken jättestora tomtebloss helt själv! Dessa inhandlade av mig. Jag hade utöver dessa sprakande pinnar pröjsat dyra pengar för ett pampigt fyrverkeri som gick Linda totalt förbi i extasen över tomteblossen. Ett fint slut på året.

Vinterintrot

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Måndagsrapport

Det är förresten måndag idag. Jag har inte direkt nåt emot måndagar. Många verkar ju ha det. Hatar ni era jobb eller?

Men jag känner fortfarande att jag är efter i mitt rapporterande om händelser från tiden som passerat sen jag sist var duktig på att uppdatera min dagbok här.

Så lite mer saker som har hänt, vi kan börja från sist. Igår var det söndag och dagen D. Knytisloppisdagen hemma hos mig. Mitt och Nannas lilla jippo som, hör och häpna, faktiskt blev riktigt lyckat! En liten glad skara naboer kom kånkande på sina bord och grejer och vi råddade ihop en liten loppis på den dyngblöta gräsmattan i solen och ishavsvinden. Besökarna strömmade in. Flera stycken! Och cashen stod som spön i backen. Nästan i alla fall. En samling män kom på besök och passade på att inta mitt hem, soffa och mitt kök när de visste att jag skulle vara fjättrad till trädgården hela dagen. Fast det gjorde inget, dom var snälla och ordnade med kaffe, fika och till och med en delikat lunch. Bra där! En fin dag. Jag borde haft bilder att visa. Det finns inga.

Vidare inser jag att jag även har missat att meddela att jag och Anna ju faktiskt har varit i Turkiet. En vecka med övervägande monsunregn och åskan från helvetet. Awesome! Men okej, lite sol också har det ju varit, men långt ifrån vad man hade kunnat önska. Vi bodde på ett väldigt fint Fritidsresorhotell som var ämnat för utpräglade barnfamiljer utan större lust till utsvävningar. En skyddad värld som vi snabbt insåg inte var tänkt att lämnas. En dag klev vi utanför murarna. Det var ett skrämmande misstag. Vi insåg att bubblan vi bodde i låg långt ifrån civilisationen och vi hamnade efter en tids promenad i en ödeby, mellan radiomaster, taggtråd, raserade murar och övergiva vattenlekland. Allt hade lämnats. Det var öppna lägenheter och bensinmacken ifrån Pestens Tid. Vi fortsatte gå bland ruinerna och hamnade i ett halvfärdigt hus med en lyxbil parkerad i. Allt var väldigt konstigt och vi sprang som skrämda hönor med kvävda drömmar om frihet tillbaka till vår lilla inhägnad.
Efter en vecka i turkland kan vi nu dessutom konstatera att vi fortfarande inte gillar kebab. Iskender, Döner och Shish. Inte ens i rättens födelseland tycker vi att det är värt att lägga krabbor på köttstrimlorna. Det är bra. Nu vet vi. Goda grillade fiskar dock. Och jag köpte en skitstor tvättsvamp och fick mystiska skrämmande ord viskade i mitt öra från en gammal dam som satt och knöt en matta i ett gathörn.
Jag borde bjuda på lite bilder här också, men tyvärr har inte min tidslinje hunnit ifatt så det får vänta. Min plan är att styra upp ett mediokert album inom det snaraste. Ni som bryr er får hålla ut. Det kommer i alla fall bilder. Åtminstone på facebooken.

Igår spelade vi Bingolotto. Jag och Tomas, medan Freddy var på herrmiddag och Johanna på musikal. Som vanligt vann vi inget. Men nästa gång! Dåjävlar! Då är det Färgfemmanspecial och då ska vi fanimej plocka hem storkovan! Hejdå igen.

Kylskåpsfällan

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Gamlingen

God förmiddag läserz!

Hur har ni det? Är det höst hos er också? Regnar det på era huvuden och på era bilar och på era hus? Blåser det som fan? Här också.

Eftersom ni redan har konstaterat att jag uppenbarligen inte skriver allt för ofta just nu, jag kan se tydligt att ni tycker jag är lam, jag har fina statistikwidgets för denhär sidan vettni.. Men eftersom ni redan vet är det ju ingen idé att jag tjatar om det.  Jag tänkte skriva lite nu, om det är okej? Köra en typ av resumé av den senaste tiden.

Hela sommaren har Patricia bott i mitt tvättrum. Trefligt! Sen flyttade hon det blev tomt. Mitt sjukt stora mansion ekade öde när inte Freddy gästade och jag kände mig som ..a jag vet inte, nån ensam på nåt stort ställe. Så illa kvickt såg jag till att skaffa en ny inneboende! Tomas blev inproppad i tvättrummet med en sänghimmel av trosor och badlakan. Mysigt för honom! Igår när jag kom hem var diskmaskinen urplockad. Loco! Det blev obalans och min hjärna som var inställd på att ta tag i det där fick svårt att processa, men det ordnade sig!  Nu funderar jag på att öppna nåtform av vandrarhem. Hade det inte varit trevligt så säg?  Scones och marmeladfrukostar var och varannan dag. Hade kunnat varva med bacon och ägg och sånt lite emellanåt för att gästerna inte skulle tröttna och bli tjuriga. Anordnande av tipsrundor, bingokvällar och botaniska promenader i det närliggande grönområdet. Ni hör ju själva, det hade blivit success! Jag hade ägt som värdshusvärd.

(Men egentligen är sanningen att Tomas bor hos mej för han har blivit utkastad från sin egna lägenhet.. Hehe. Tragik!)

En annan grej jag förresten också hade ägt på är om jag hade varit med i programmet på fyran. Halv 8 Hos Mig. Hade kammat hem hela skiten. Men det är ju en annan sak..

Bingokvällkonceptet är för övrigt redan lite påbörjat. I söndags spelade jag, Johanna, Freddy och han i tvättrummet! Med lotter och mat och vin satt vi med dollartecken i ögonen på helspänn framför TV4+ och Bingolotto med han den blonda snubben som håller i det nu för tiden. Vi vann inte storkovan men det var en trevlig tillställning enligt mig i alla fall. Ska vi köra igen eller?
Men visst. Lite gammalt kan tyckas, men hela min söndag gick i pensionärstecknet så det var okej. Först uppe i ottan för att baka åt männen och servera dom frukost när det behagades vaknas, sen ut och luka hela rabatten på framsidan inklusive beskärning av rosenkvittenbusken (vemfan under 65 bast har en sån liksom?). In igen när Linda kom på besök för kaffe och söndagstårtfika. Som man bör när man nått en aktningsvärd ålder. Vidare med förberedande av aftonvarden framför Bingolotto. ..Funderar på att införskaffa sånadär duttpennor till nästa gång!

Anyways! För er som har missat det så har jag facebookat bilderna från både Extrema Outdoor och Sweden Rock Festivalen nu! Efter mycket om och men, kraschade hårddiskar, tandagnisslan och muppiga cd-läsare är dom nu ute. Håll till godo. Slänger in en här också som smakprov, en på mig, Anna och mat, men dom andra får ni allt bege er för. Hejdå.

Om semesterrapporter & ljumskmassage

Idag är det lite en likadan dag som igår.

Det är jättevarmt ute, solen skiner och termometern utanför mitt kontorsfönster säger 30 grader i skuggan. IN YOUR FACE BITCH!

Man blir ju deprimerad. Och det hela täcks av fint lager grovsalt när ens vänner strösslar ut meddelanden med jämna mellanrum om sina två till fem veckors semestrar som börjar snart eller precis har börjat, hur dom ligger och solar på bryggor här och där, att hela deras gäng är i detta nu påväg till stranden med picknick och kubbspel, vad underbart det är att ha massor av pengar kvar att spendera på sin lååånga ledighet, att båten guppar trivsamt medan abborrar dras upp, hur sjukt skönt det är att bada i havet nu (även om jag starkt misstänker att jag hade tyckte att det är för kallt) och hur god ölen är. Kul för er. Men visst, jag ÄR glad för er skull. Det är faktiskt sant. Jag blir bara lite bitter.

Igår gick vi vår ordinära kvällspromenad. Med extra sällskap denna gången! Vanlig tid. Efter att vi hade käkat och kollat på Vem Vet Mest, Simpsons och Family Guy. Patricias höft havererade och det blev den långsammaste och kortaste rundan på länge. Vi hann knappt ens se havet. Bara skogen och några kaprifoler, sen genade vi hem. Ganska värdelöst. Och det verkade faktiskt vara illa på riktigt, vi var till och med på väg till akuten med henne. Micke erbjöd sej att vara häst – ett tillbud som inte antogs. Lite trist, det hade blivit bra bilder av det. Natten slutade med att jag masserade hennes ljumske, innanför trosorna med mycke olja. Sannolikt så nära lesbiskt sex jag någonsin kommer komma. Får se hur det går idag, om det blir nåt besök på Halmstad Lasarett eller närmaste jourhavande kiropraktor.. Spännande. Varje dag är ett äventyr.

Nu ska jag lägga inbetalningar och registrera fakturor.

Våfflis II – Tronföljarn

Mitt kära våffeljärn dog. Kan läsas om här.

Det var samma järn som mamma gjorde våfflor med till mej när jag var liten. Länge höll det ut, över 25 år.

Men det kolade till slut, för det är så det funkar här i livet. Allt dör. Nu står det ihoppackat i en kasse i hallen och väntar på att få åka till våffeljärnskyrkogården – elektronikavdelningen på återvinningscentralen. Jag trodde att ur allt bortgånget skall något nytt och fräscht spira, men man har ofta fel. Speciellt om man är jag. För igår fick jag ett nytt. Ett ”nytt”. Mamma kom med leveransen.

Och med orden
- Morsan tyckte du kunde ta hennes. Det är tydligen nån som har grillat mackor i det, där är lite gammal ost och så, men det går ju att rengöra! packade hon ur en brun papperspåse upp världens jävla fornminne till våffeljärn. Missförstå mej rätt nu, det var ett jättefint gammalt Husqvarna av modell Månlandaren, verkligen retro och coolt, men herregud. Gammalt som gatan är inte uttryck nog. Mormor hade alltså låtit mej ärva hennes kära våffeljärn, det som hon använde att göra våfflor till min mamma när hon var liten med. Så det första jag hade var runt 25 bast, det jag har nu är gissningsvis det dubbla. Men snyggt är det! Nu återstår det bara att se om den lilla grodan fungerar… Men först måste jag försöka spränga loss allt fastbränt sot inuti.

Lycka till! Tackar.

Efter helgen

Det är måndag och jag är tröttast på länge.

Jag är trött inomhus, alltså inuti mej. Mitt batteri har tagit lite slut. Man kan säga att jag har använt det lite fel under en längre tid. Men det går alldeles säkert över, vissa batterier är ju återuppladdningsbara. Hoppas jag har ett sånt.

Det har varit en fin helg men utan nån som helst form av motion eller fysisk aktivitet, bortsett från promenaden till och från glassbaren men den kan ju knappast räknas. Jag får styra upp det där. Jag är tjock. Hon bakom disken skrattade och kallade mej för ”en liten glassgris” till och med. Då vet man jävlarimej att det är dax.

Det hade varit fint med ordentlig sommar nu, jag behöver sola, sysselsätta och distrahera mej med annat än funderingar kring utbyten, ersättande, stressade former av  ofrivilligt livsrum och oroandet över andras inre lessenhet och obalans som jag inte når, eller kan eller får hjälpa till med att styra upp. Men jag får väl kanske inse att jag inte kan rädda världen heller. Lika bra det förmodligen. Då kanske jag kan fokusera lite på mej själv sen framöver.

Fast egentligen tror jag inte helt på det där, för det är inte man själv ensam som styr upp sej själv, det är andra. Ens nära vänner, ens partner, ens familj eller nån annan man gillar och som inte är energitjuv. Det är viktigt att inte ha energitjuvar runt omkring sej. Det är också viktigt att man kan eller åtminstone försöker styra sin egen energi, att man verkligen aktivt övar på det. På att exempelvis inte gå och bli sur på skitsaker, inte ha förutfattade meningar och därmed reta upp sej innan man egentligen vet nåt, att ha en generellt positiv inställning till det mesta. På att vara ödmjuk och förlänga sitt tålamod. Men det kan vara svårt, speciellt när man har ett trött batteri. Det kan också vara svårt om man gång på gång blir besviken – när utgångsläget faktiskt var positivt och när det sen inte alls blir som man hade hoppats på, när det skiter sej och man blir lessen ändå, trots att man hade en optimistisk inställning. Då kan det också vara svårt att hålla lågan och motivationen vid liv. Även om man vet att man faktiskt blir blåst varje dag. Det är då det är viktigt att ha tålmodiga vänner och nära som kan ro båten ett tag åt en, som sysselsätter, som hjälper en att simma uppåt igen och som samtidigt inte försöker stressa en framåt. Dom kan vara svåra att hitta dom där.

Vidare, när jag ändå håller på, är det viktigt att man gör saker för sin egen skull nån gång emellanåt, tar vara på vad man har och att man tar hand om dom man tycker om. Även om allt man gör i livet inte har någon som helst betydelse egentligen så är det viktigt att man gör det ändå. Och även om man tycker och tror att man tar hand om sina nära är det viktigt att man ändå aldrig tar dom för givna (det fick man ju till och med lära sej i skolan), att man alltid försöker göra dom där småsakerna och lyssna på dom små detaljerna, för det är när man slutar med det som man faktiskt förlorar folk. Att ta vara på och uppskatta det man har och inte alltid, i alla lägen bara jaga efter bättre och större och lyxigare och därmed kasta bort folk och saker och gemenskaper likt något som förbrukats. För det är den typen av jagande som gör att man i slutändan riskerar att stå ensam på en ö, kanske visserligen med massor av pengar, men utan någon att ta hand om eller någon som vill vara med en, för ingen orkar hänga kvar.

Detta blev lite av en predikan kände jag nu. Ni får försöka stå ut med mina självhjälpstexter emellanåt. Jag får styra upp nåt skojigare nästa gång =)

Rickard och Patricia har bott hos mej i helgen i alla fall. Väldigt trevligt. Kvalitetstid med solning, grill, ännu mer besökare i form av Christian, Tomas, Filip och Linda, Pratmakarnaspel, Våffling, trädgårdsarbete, Formel1, stora frukostar, kattgos, tequila, rundvandring med mamma, öl, Göteborgsvarvetsms, film, pilkastning mad pappa, glass och promenader i skyfall. Kändes inte alls som bara en helg, snarare nästan som en vecka. Det måste ju vara ett bra tecken! Eller hur?
Det var förresten Filip som sprang Göteborgsvarvet.  På 1:15:59. Han kom på 68:e plats. Gaaanska duktig!


Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress