Tagg mysförsök

Snömat

Det är fanimej mycke snö nu asså. Jag börjar bli riktigt trött på det.

Jag kommer inte ens ihåg när det var såhär sist. När det faktiskt låg kvar och framförallt – hann komma mer innan det hade smält bort. 1991? Kan det stämma?

Anyways. Idag var det tänkt att jag skulle simmat. Som varje dag den senaste tiden. Jag är liksom lite så illa tvungen nu när jag inte har vatten och kan duscha hemma. Det blir indirekt träningsplikt varje dag då. Lika bra kanske. Det brukar ju sägas att nåt ont alltid för nåt gott med sej.. typ. Men det blev ingen simning. Jag körde snö med pappa istället. Snöhelvete. Även om det var han som definitivt gjorde grovjobbet var jag för seg och kall och osugen på att dra till bassängen när det var klart. Tänkte i mitt enfald att jag ju kunde vara hemma och mysa istället.

Det hade varit en helt okej tanke OM jag hade haft vatten. Bristen på denna vätska ger en direktinsprutning av käppar i ens hjul. Matlagning, toalettbesök och diverse hygienrutiner går bort. Om jag hade satt mej i stridsgolfen och åkt in till stan och simmat när jag tänkte att jag faktiskt skulle göra det, hade jag aldrig märkt att jag var skithungrig. Jag hade kunnat tvätta mitt murkna hår och jag hade kunnat fylla min vattenflaska och dricka när jag blev törstig. Nu valde jag istället att stanna hemma och ”mysa”. Bra tänkt Emma. Tack.
Mitt tisdagsmys blev makaroner kokt i produkten av 5 liter smält snö och till det en päroncider som lämnade mej med tänder i borstbehov och en enorm kissnödighet. Dessutom blev det disk. Good times!

Imorron är det onsdag den tredje februari. Dagen då jag ska hämta min beställda och redan betalda diskmaskin. Hade jag haft vatten kanske den kunde ha kopplats in också..

Twilight Zone

Nuså!  Nu har jag fått tillbaka vattnet och levnadsstandarden är top notch igen!

Det känns som att detta är en sak jag kommer få lära mej att leva med helt enkelt. Att rören som leder in aqua i mitt hem är ungefär lika grova som McDonaldssugrör och fryser när det biter till lite ute.

Igår kväll hade jag byggt ett bo i min stora nya fina röda soffa som pappa hatar. Jag hade varit duktig och burit in 10 liter snö i en hink som kunde stå och tina, in case of emergency. Berget med disk ökade i omfång varje gång jag tittade ditåt och eftersom jag levde på vattenransoner som var prioriterade endast till handtvätt och tandborstning fick jag hålla tillgodo med drycken Heineken istället. Life sux.

På TV1000 Classic visades Twilight Zonefilmen och precis när John Lithgow drar upp rullgardinen på flygplanet och möts av monstret därutanför brakar helvetet lös i hela mitt lilla hus. I alla rör överallt runtomkring mej krasar och dunkar och väser det och sen börjar vattnet forsa ur alla kranar. Men det är lugnt, jag blev inte alls rädd.. Inte alls. Jag är generellt inte känslig för läskiga scener i filmer, men om det liksom byggs på med effektfulla, ljudliga och oväntade saker i ens omgivning kan det bli lite värre.. När Jonh Lithgow möts av monstret är det för övrigt egentligen inte ens en läskig scen.

Men nu har jag vatten i alla fall! Välkommen till 2010 Emma! Tacktack. Jag firade med att gå på toa och sedan diska. Hög standard!

Kärleksmaskinen

Annonser kan vara skoj. Eller hur?

Kärleksannonser till exempel. Dom kan vara mer skoj än andra typer av annonser. Man kan hitta dom lite överallt. Och då menar jag inte regelrätta kontaktannonser.

Mer den typen som ligger i ”Importera en fru nu! Billigt!”  Eller? Är det inte lite skoj? Och tragiskt på samma gång? Fast ändå övervägande skoj? Jag kan se männen som fastnar för detta. Det kan ni också, det vet jag. Även om ni inte vill påstå att ni är generaliserare så vet jag att alla som ser en Hitta-kärleken-i-Litauenannons tänker preciiiis samma sak.

 

Det är Jörgen, 43, från Sveg som bor med sina två katter Maja och Sixten i ett lagom litet hus byggt i gult tegel. Hans mor som är änka bor två kvarter bort. Det tycker han är bra, för då kan han titta till henne ofta. Han får lunch hos mor på tisdagar, torsdagar och lördagar. Jörgen har ett jobb på ett ställe som monterar hydraulikdelar på grävmaskiner och andra liknande stora fordon. Ett helt okej jobb som han fick strax efter han hade gått ut nian. Det är bra att han har varit där länge, då kommer ibland de nyare förmågorna och frågar honom om råd, för om nån kan så är det Jörgen. Jörgen tycker om att kunna besvara deras frågor.

En gång hade han en flickvän, Ann-Katrin, men det höll inte så länge.. Hon sa att han inte var hennes typ och en vecka senare blev hon tillsammans med Stefan istället, som hade motorcykel. Jörgen har en motorcykel också, nu. En Honda, men han kör den inte så ofta och han har aldrig varit en såndär Ladiesman direkt. Lite för blyg och för snäll för att det ska ha varit givande antagligen. Det irriterar mor ibland att han inte har någon. Hon säger åt honom att han borde gå på dansen som Folkets Hus anordnar varje sista lördag i månaden:
- Se till att skaffa dej en fru! Ut och roa dej Jörgen! säger hon. Men det blir aldrig av.

Redan när Jörgen var 20 började dessutom hans hårfäste krypa bakåt i en allt ökande takt vilket han känner inte heller är till någon fördel. Av hans rödlätta frisyr finns det numer bara kvar lite i nacken. Sitt alltmer ökande omfång borde han också göra nåt åt, det inser han och mor pratar ofta om kolesterol, men det är helt enkelt sån han alltid har varit och känner att, varför börja nu? Dessutom, om han drar upp jeansen tillräckligt högt och spänner åt sitt smala läderbälte lite hårdare där över naveln så sitter ju byxorna uppe bra.
Jörgen har inget att klaga på, men han känner ändå att han saknar nåt ibland..

För övrigt har jag sett unga kvinnor både från Ukraina och Thailand. Dom ser inte ut sådär.

The Cure

Det är sällan jag har ont i huvet, med idag! Det var nog det värsta på länge. Hell!

Kom hem och försökte mej desperat på nånslags kur. Det är inte lätt det där. När man inte är riktigt van. Jag brukar vara den som tröstar och hjälper andra i nöd.. Men idag hade jag inte ens energi att ta hand om mitt eget case.

Insåg dock att om jag skulle fått nåt gjort skulle jag bli tvungen att göra nåt åt saken. Så i samma sekund jag kom hem körde jag hela kitet. Som man bör om det är riktigt illa. No mercy. Började med att duscha och skrubba hela min hydda med en kanel/randomfrön-skrubb som allas hudar tycker är god och harmoniframkallande. La mej sen 20 minuter på spikmattan i sängen. Stekte tre lammkotletter med timjan på och åt dessa med ett stort glas vatten till. Sög i mej en Turkisk Peppar, käkade en marshmallow och avslutade med 3 Panodil Zapp. Sen blev jag frisk! Man kan ju inte säga exakt vilket av momenten som gjorde susen, men jag vill nog tro att det var hela combon!

Nu ska jag fortsätta med julmaten. Innan skiten kommer tillbaka.

cure

Skräcken

Inatt trodde jag fanimig att min sista stund var kommen. Herregud, det var längesen jag var så rädd.

Klockan 20 över 4 inatt vaknade jag av att ytterdörren våldsamt slets upp och en stor tung människa klampade in i hallen och härjade runt. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö!

Medan jag låg där under mitt täcke och darrade hann jag se mitt liv, som man säger, passera i revy. Jag fick ångest över att behöva lämna dom andra på jobbet med allt arbete jag nu inte skulle hinna göra klart, min hjärna svepte över saker som icke färdigbetalade bilar, telefoner med sms som borde raderats i, filmer som inte hade lämnats tillbaka till vänner och skitjobb med lägenheter som skulle behöva tömmas av nån som inte egentligen hade tid. Jag minns även att jag hann tänka på att det ju var fan också att jag inte hade några ordentliga kläder på mig, eftersom mina flyktalternativ då genast minskades. Man vill ju inte gärna springa ut nästan naken i frosten liksom.. Dock var det något jag i skräcken övervägde att göra. Jag låg och lyssnade på när det röjdes och klampades runt i hallen, flåsade och tungt gicks emot väggar. Från att i stilla ro ha vilat i min varma sköna säng till att på bara en sekund ligga med i skräck och i kolmörkret blinda uppspärrade ögon och obefintlig andning. Det är spännande att se hur man reagerar i olika situationer. Hur ens sinne kan svänga så fort.

30

Jag hörde hur släpande steg närmade sig sovrummet, det prasslade och skrapade och jag var säker på att jag hade satt min sista potatis. Jag svor stilla för mig själv över att jag inte låser ytterdörren när jag sover, men man tänker liksom att det inte ska behövas. Jag bor långt ifrån centrum, folk går inte hit hur som helst. Men nu var det alltså Judgement Day. Min död skulle inträffa inatt. Natten till Lucia 2009 klockan 04:20. Slagen och våldtagen till döds i mitt eget hem i Stenhuggeriet. Men så avslöjade han sig. Med sin mildaste och snällaste röst sa han:

-Soooooooooooover duuuuuu i ditt lilla boooooooo?

Och paniken släppte omedelbart och övergick i den tröttheten man normalt känner om man blir väckt vid nästan halv fem. Jag somnade praktiskt taget omedelbart om igen! Också en spännande kroppslig reaktion. Att det bara kan gå över så fort.

The burglar var (givetvis) Freddy som var väldigt full och hade idkat genialiskhet efter sin natts festande och tagit en taxi hem till mig istället för att gå hem. Han tyckte att han ju faktiskt kunde sova här. Så han hade köpt proviant i form av en jättekasse med mat från McDonalds och begett sig hitåt. Givetvis är han ju också generös och omtänksam så när jag precis hade somnat om vaknade jag av att han tungt satte sig jämte mig på sängen, sa med sin snällaste röst:
-Ville du oooooocksåååå haaa burrareee?
hängde sig över mig och tryckte en halväten cheeseburgare mot min mun. Jag var inte alls sugen och knep ihop läpparna och vände på huvudet. Han följde efter till andra sidan och försökte vänligt men bestämt sig på ett matarförsök till. Pressade burgaren mot min mungipa men fick plötsligt avbryta med de besvärade men samtidigt förvånade orden:
-..Oooj ..nu kanske jag började må lite illa..!

Det var en fin natt. Det var längesen jag var så rädd som där i inbrottsmomentet! Kommer faktiskt bara ihåg en gång jag varit räddare och det var en natt med Filip och min Nissan Micra vid ett skogsbryn någonstans i Damnark. Men det är en annan historia.

Heta sköten & manliga män

Efter helgens strapatser i den lilla staden vid Vättern satt jag återigen i min snygga bil påväg hem.

På radion var det nästan bara reklam, spelmansstämma eller nån dåre som snackade finlandssvenska. 3 kräkframkallande alternativ. Så jag spisade skivor istället.

Efter ett tag konstaterade jag att alla som fanns i mitt fordon var genomlyssnat ungefär 100 ggr vardera och att jag inte var sugen på nånsom helst form av relapse. Mina tankar gled in på talböcker. Jag har en del vänner som har fastnat för det där. Det är inget som har lockat mej alls förr, men ibland, efter ungefär en timmes körning och min hjärna som har börjat försätta sej själv i dvala, då känner jag en liten längtan efter en trygg mansröst som läser en god bok för mej.

Men sen rasar det igen. För jag har sedan långt tillbaka redan konstaterat att det bara finns skit på tal. Det är 100% deckare som läses in och blir till ljudböcker. Varför i helvete är det så? Jag gillar inte deckare! Jag tycker inte om att läsa deckare själv med mina egna ögon. Jag tycker inte ens om att se deckare på film! Och då framförallt inte svenska sådana. Så varför är det bara sånna som får bli talböcker?

thebook

Givetvis ska jag inte lämna detta öppet åt era hjärnor att själva bearbeta nu. Givetvis har jag likt en bra tv-kock förberett.
Jag tror att det är så att typ ingen inläsare vill läsa snusk! Och i dom flesta böcker förekommer det nån liten form av snusk nån gång. I nästan alla böcker (och filmer) UTOM deckare. Därav. Mycket tråkigt. Jag sticker inte under stolen med att sexet i både böcker och filmer är en stor del av vad jag är ute efter!

Vad jag skulle vilja se och höra är dom där riktigt värdelösa tantsnuskböckerna inlästa! En saftig Harlequinroman framförd av en man med sexig röst. Dåjävlar. Då hade 3 timmars bilresa varit en fröjd! Man hade inte heller behövt oroa sej för störande moment såsom exempelvis kissnödighet!  Kan ni tänka er? Va? Den ultimata bilboken. Man vet genom att bara titta på omslaget hur storyn ska löpa, hur det ska kulminera och avslutas. Man vet detta, men det gör inget! Eftersom man ändå bara är ute efter att få höra om sexet, som också är vad hela boken baseras på, gör det inget att man vet redan innan första meningen hur det kommer sluta.

”Julie visste inte vad hon skulle ta sej till. Hur kunde detta hända? Mannen hon som bara några dagar tidigare hade hatat av hela sitt hjärta stod nu bakom henne med sina stora varma händer på hennes höfter. Hon kunde känna hans stora hårda lem pressas mot hennes skinkor och det gick en våg av vällust längs med ryggraden, ner mot hennes glödheta sköte när han andades mot hennes nacke. Hon kunde inte stå emot längre. Hon ville inte stå emot längre! Jacks högra hand letade sej in under Julies tunna blus. Hon kände hans grova handflata bränna mot huden på magen och vidare upp mot de alltmer styvnande bröstvårtorna”

Ni ser ju själva. Now were talkin! Det är annat än nån oengagerande jävla subba till snut som springer runt i Gamla Stan i Stockholm och låssasletar efter nån knarklangare som sägs ha en pistol hemma i garderoben.

(Fan.. Jag borde kanske börja skriva snuskromaner istället? Det där var ju riktigt nice för att vara första ihopimproviserade gången! Dolda skills! )

Hearts

I dag är det Alla Hjärtans Dag.

En dag som alla andra faktiskt. Även om man inte kan tro det. Även om man som enfaldig svensk inbillar sej blommor och såntdär.
Själv har jag har jobbat hela dan, impregnerat mej i Gullfiberspån och käkat spagetti med konservtonfisk, zappat på tvn i en timme.
Tände visserligen sjuka mängder ljus överallt eftersom här var sketakallt inne och jag frös. Det blev mysigt och stämningsfullt och jag åt upp dom sista kanelbullarna. Ett steg i rätt riktigt dagen till ära kan man ju faktiskt tycka! Efter en tid övergick mysigheten dock i jobbighet och jag fick en tryckande huvudvärk när ljusen hade käkat upp allt syre i hela huset och höjt temperaturen till gissningsvis runt 65 ºC. Dessutom åstadkom bullarna en stadig halsbränna.
Anyways, nu är klockan 22.oo så jag tar en dubbel Samarin och går och lägger mej.

Godnatt readers.



Sexboksboet.

FY-fan vad grått allt är nu! Det är ju helt otroligt! Och man blir lika förvånad varje år.

Mörkt och blött och blåsigt och jävligt. Monster till bilköer varje morron. Snett regn som regnar rätt in i näsan på en. Det enda som gör att man inte verkställer avlivandet av sej själv är alla fina ljusslingor som kommer upp överallt nu.

Jag är ingen som deppar ihop, men nu är det baskemej rätt tungt måste jag erkänna. Därav det bristfälliga skrivandet för tillfället.

Man borde inför ide för människor. Varje år vid ungefär denna tiden. Eller nej förresten, lite tidigare, innan man hinner bryta ihop. Då kan man med gott samvete packa ihop och boa ner sej i sin vinterdvala. Allt stannar av, det funkar ju liksom inte om några få stannar kvar uppe och driver hela affärssamhället vidare. Alla går i ide. Sen kan man vakna igen nån gång framåt juni. Så slipper man all denna skiten.

Anyways så har vi infört konceptet bo här hemma. Jag ligger i det nu. Ett bra bo byggs på mattan i vardagsrummet. Man tar först en fleecefilt å lägger på mattan. Ovanpå filten läggs ett täcke från sängen och ovanpå detta ett till. En massa kuddar proppas ner och sen är det bara att börja boa in sej mellan de två täckena! Om man vill kan man tända lite ljus runtom i rummet med. Då blir det bättre.

Jag ligger i boet nu och läser en bok. Okej, just nu skriver jag ju, men annars läser jag en bok. Den handlar om sex. Faktiskt väldigt bra! Jag hittade den i bokhyllan. Massa filosofi och bra tankegångar. Alla borde läsa den.

Fast nu ska ja hänga upp tvätten. Ajöken.

Hej mitt vinterland

Idag har vi satt en ljusslinga i våran lönn vid verandan.
Rätt schysst! Blev faktiskt mysigt! Inte så juligt, bara mysigt och matchande till vårat lilla hus.

Det är kallt som fan ute. Löven ramlar i allt ökande takt. Det luktar vinter. Inte snö, det är en annan doft. Jag föredrar vinter då. Utan snölukten. Allt som indikerar snö i luften är av ondo. Det innebär bara att jag kommer att tvingas lägga på vinterhjulen på bilen och det är ingen hit. Filip har informerat mej flera gånger om att jag bara kan skjuta på det till december, sen blir det lag. Men jag kanske klarar mej ändå..?

Imorron sätter vi upp fler ljusslingor. Vi fick mersmak på mysighet.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress