Tagg mysförsök

Armdöd & Hudföryngring

Jag vet aldrig riktigt var jag ska göra av armarna när jag sover. Har hört att det beror på en kass barndom.

Nae, jag bara ljuger. Såklart. Däremot har jag hört ett annat rimligt resonemang om att det skulle bero på att man är stel i axlarna. Ni vet när hur man än ligger så blir det fel med armarna. Dom känns i vägen och/eller domnar bort efter ett tag. Det där kan alltså botas med kärlek och massage. Eller yoga och stretch om man föredrar den varianten, alternativ inte har tillgång till den första.

På tal om massage som är lite sparelaterat! Kommer ni ihåg när jag skrev om när jag och Anna var i Turkiet? (Emmas Hamam (eller Emmas äckel)) Och hur jag berättade om den där sjukt bra vanten vi hade köpt? Ni var ju faktiskt ganska många som blev sugna på en sån, som undrade var den kunde köpas. Jag hade inget bra svar då såklart, men NU! Nu har jag hittat! Den kan inhandlas för en billig peng här -> Spastil Hamamvante
Så nu kan alla skaffa en sån och skrubba av all sin döda hud lagom till sommaren! För det är ju faktiskt nu man ska börja styra upp den skiten. Föryngra sin hud genom regelbundna cirkelrörelser. Allt för den perfekta och fräscha solbrännan sen! Och ni som sitter och tänker att ni inte behöver en sån, eftersom ni ändå har en bra peelingkräm/loofah/raggig trasa/saltskrubb som faktiskt är er bästa favorit och som ni har använt hur länge som helst.. Ni vet inte vad ni snackar om. Jag trodde JAG höll hög standard när det gäller hemmaspa, men fyfan. Som turken i butiken sa: ”Your dead skin will roll like spagetti!”

Tillbaka till det där med armarna, jag kände att jag inte var riktigt klar där. Man kan ju undra hur det är tänkt att den ska funka egentligen. Om man ligger där i sängen, i ett mysigt bo av täcken och kuddar, jämte nån man vill koala fast sig på och gosas med. Det innebär ju såklart att man måste ligga på sidan och det funkar ju bra med den övre armen, men den som hamnar neråt i sängen? Antingen blir den helt dödad under ens egen kroppshyddas massiva tyngd, eller så blir den i en seg process nästan avsliten vid axelleden eftersom man lägger den i en onaturlig vinkel antingen framåt eller bakåt, alternativt så domnar den bort, förtvinar och avlider när man har lagt den uppåt under kudden och somnat så. Det hade varit smidigt att bara kunna häkta av den ena när man går och lägger sig. Som en av dom där sämre Barbiekopiorna man hade när man var liten, dom som tappade lemmar till höger och vänster.

Nåväl, det får räcka med vardagsproblemlösande förarbete för idag. Ikväll ska jag på spinning. Igår var jag på Body Balance. Förhoppningsvis är min lekamen snart tillräckligt lätt för att inte mörda mina ändå ganska viktiga utstickande kroppsdelar.

Fredagsnyheten

Kära Dagbok och älskade Läsare,

Dagens nyhet: Det är nu konstaterbar fakta – Jag har nyckelben!

Det ser jag ju nu. Såhär drygt 15 kilo lättare börjar det visa sig att jag faktiskt har ben i min kropp. Jag vet ännu inte om det är nåt positivt. Jag är givetvis långt ifrån knotig, knotighet är inget jag strävar efter, men att tydligt kunna känna sitt hårda kalk- och kiselbaserade stödstruktursinnanmäte är lite för nära associerat med en obduktion i anatomiskt studiesyfte för mig som inte direkt har nåt intresse av osteologi. Men vem vet, nu kanske jag får upp ögonen! Jag får återkomma i ärendet när jag har vant mig. Dessutom har jag ju drygt 5 kilo kvar att plocka av innan vi är någorlunda hemma. Spännande. Varje dag är en liten Julafton med utdelning av hårda läskiga paket..

Vidare är det som bekant fredag idag. Det snöar igen och/eller fortfarande. Jag lyssnar på barnkören som sjunger soundtracket till Ensam Hemma och vi här på firman ska snart på lyxigt lunchjulbord med våra vänner Per Ö och Peter R, det ska bli trevligt. Jag är otroligt sugen på risgrynsgröt! När jag kommer hem sen i eftermiddag ska jag bygga bo i sängen, alternativt soffan och öva på att inte tänka. Film eller korsord brukar funka. Korsord är lite mer effektivit men man blir sjukt stel i axlarna efter ett par timmar. Fast man blir ju smart vilket jag har hört är en attraktiv egenskap, dock i en måttlig och kontrollerad men samtidigt lättsam skala. Man vill sträva efter nåtslags intelligenshumorequilibrium.
Smarthet i kombination med nyckelben? Vad säger ni om den? Är det en vinnande kombo tro? Vi får väl se.

 

På japanbad i nakenkilt

Onsdag. Känns som fredag eftersom det kändes som fredag igår men det visade sig bara vara tisdag. Då flyttas det ju en dag framåt automatiskt. Måndag, fredag fast tisdag som blev torsdag, onsdag fast fredag, torsdag, fredag, lördag söndag.

Christ, bra inledning… Anyways! Har jag nämnt att det är vår? Jag tror jag har det. Freddy har fyllt år! Skitlängesen nu, men vi har ju redan konstaterat att jag inte är så up to date här längre så jag kan lika gärna köra nu.

Jag släpade med honom på date! Till den exotiska orienten, till varmare breddgrader. Till Helsingborg. Till ett japanskt spa.
Den optimala födelsedagspresenten enligt mig! Eftersom jag är tjej och gillar såntdär, så som alla tjejer gör. Freddy däremot blev nervös. Främmande människor som skulle klämma och peta på honom inne i små celler till rum. Jag lugnade honom. Jag förklarade pedagogiskt att det var en pargrej med olika behandlingar. Att vi skulle vara tillsammans i samma rum och få våra treatments samtidigt. Att allt skulle gå fint. Det var sanning. Med viss modifikation visade det sig sen.

Vi inledde med att missa tåget! Tog Yarisen istället. Parkerade och gick genom piskande vind och med hjälp  av Google Maps mot destinationen. Äntrade spaet och fick ikläda oss varsin extra snygg stor vit kimono och tygslippers. Jag var inte den sötaste av oss i den outfitten. Vi fick grönt te och ombads placera våra fötter i ett bad med ett vatten som gissningsvis kom ifrån samma kokare som teet hämtats ur. Förbannat varmt!
Efter ungefär 20 minuters bad, var det dax för andra behandlingen. Två kvinnor hämtade oss. Vi leddes genom en liten korridor in i VARSITT rum för en helkroppsskrubb. Min kvinna gnodde in hela min lekamen med grusigt klafs och medan hon rytmiskt masserade insidan av mitt lår tänkte jag på stackars lilla nervöse Freddy som jag praktiskt taget hade lovat att jag skulle kunna hålla i handen under behandlingarna, som nu hade blivit invallad i en liten fålla med en okänd kvinna som täckte honom med raspig smet.

Han överlevde, tack och lov. Efter att vi duschat av oss allt grus, fått på oss våra kimonos och slippers igen placerades vi i relaxrummet med nytt te. Vi var väldigt lena!
Dax för nästa behandling – massagebad, ansiktsrengöring och -mask. Tillsammans dessutom! Trefligt. Vi flöt omkring, tryckte på alla knappar, tappade drickglas i poolen och hade gojs i ansiktet. När det började närma sig slutet för vår badtid kom en kvinna in med instruktioner. Vi skulle kliva ur, ta av oss våra badkläder och på med kimonosarna igen. Sen in i omklädningsrummet för att hoppa i torra underkläder inför nästa behandling som var oljemassage. Inga problem!
- Har du kalsonger till mig i din påse inne i ditt omklädningsrum? frågade min dejt mig efter kvinnan lämnat oss. Du tog med extra väl?
Jag fattade ingenting. Uppenbarligen. Han hade badat i sina kalsonger. Under badbyxorna. Uppenbarligen. Det är visst så man gör nu för tiden. Det blev problem. Inte nog med att stackarn redan en gång hade kidnappats in i ett litet rum med en stranger, nu skulle han behöva isoleras igen. För att få massage. Naken!
Vi delgav instruktionskvinnan problemet. Hon sa att det fixade sig! Skönt! Han fick en liten handduk att svepa om sig istället för kalsonger. En liten vit kilt. Awesome! Trauma.

Men vi klev, nån timme senare, till slut överlevande ur dramat. Jag tror till och med att Freddy tyckte det var en trevlig dag, trots vissa detaljer som skiljde sig från min tidigare lugnande beskrivning av det hela. Men jag tycker inte det gör nåt! Jag ser det som att han nu är härdad och kommer tycka att eventuella framtida spavistelser är piece of cake i jämförelse! Lika bra att gå ut ordentligt liksom. Nästa gång slår jag på stort! Detta var bara uppvärmingen, nu vet jag ju att han kan ta det.

Önskar jag hade bilder på oss i våra kimonos! Eller ännu hellre en på Freddy där han efter badet satt i den låga rottingstolen i relaxrummet med en mugg te i näven, ikädd liten handdukskilt, slippers och kimono inväntades dödsstöten. Meeeen tyvärr folkz. Ni får visualisera. JAG tyckte han var väldigt söt i alla fall! <3

Måndagsrum

Kära Dagbok,

vädret idag har varit som en hel del människor man möter. Lömskt. På håll har det sett varmt och skönt ut, när man väl är i skiten visar det sej vara kallt som fan. Man ångrar att jackan lämnades hemma.

I övrigt har väl dagen varit helt okej. Jag har vikt papper, ätit kyckliggryta, frankerat brev, inte tvättat bilen och köpt ett nytt MicroSD till min telefon. Ordinarie kort valde att kasta in handduken i helgen. Typiskt. Förståeligt kanske. Ersättningskortet höll ungefär samma prisklass som saffran, men så fick det bli.

För övrigt. Just nu ligger jag och har nånform av ofrivilligt Lebensraum i min röda soffa med datorn i knäet. Jag har brasseblåmärken och av nån oförklarlig anledning valt att kolla på en film som handlar om en kille (Matthew McConaughey) som ligger med alla han får chans att ligga med. Även om han inte får chansen så lyckas han styra om situationen så han får doppa faktiskt. King of Casual Sex! Passande för stämningen. Han har dessutom korta armar tydligen. Och blåmärkena kommer ifrån grillkvällen ifrån helgens valborgsfirande. Sånt får man ta. Och för er som inte ens vet vad det är, brasseblåmärken, så kan jag förklara att det är vad man får om man, som jag, har attraktivt kvinnliga breda kurviga höfter (riktigt jävla fet röv) och inte får plats så bra i en brassestol. Metallrören ligger emot för länge liksom. Man blir lite öm. Valborgskvällen och -natten var fin för övrigt. Hade inte min telefons minnescentra lobotomerats bort så hade ni kunnat få se bilder, men det kommer inte hända nu tyvärr.

The End.

Bland prästkragarna

Man skapar sig nånform av bild av hur man tror det kommer vara.

Sen visar det sig så gott som alltid att det inte alls är så som man trodde. Och man blir egentligen inte det minsta förvånad, för innerst inne visste man hela tiden att ens egen vision var way off.

Att havet tyvärr glittrade lite för mycke, att trädgårdens gräs var lite för grönt, att blommorna doftade lite för gott och sanden var för lagom varm och verkligen alldeles för vit. Man borde insett att det faktiskt inte var speciellt realistiskt, men det gjorde inget att det var osannolikt just då, för vem tycker inte om att gå omkring i en fin värld? Även om man vet att en dag kastas man ut och vaknar på en asfalt som borde lappats för längesen tycks det ofta vara värt det ändå, för den där stunden bland prästkragarna och vallmona på ängen. Det är ju därför man gör om precis samma grej hela tiden, fast i olika tappningar. För, som jag skriver ibland, vi vet ju hur det är - det finns optimism och det finns dumhet och gränsen är fanimig hårfin.

Annat. Igår kollade jag på film. Hela dan. Sex stycken i ett svep. Sen var det typ dax att gå och lägga sig igen. Nästan en bedrift! Så idag, mest på grund av distraheringsbehov till följd av min optimism/dumhet, har jag varit lite duktigare! Har tränat, köpt en ny fet träskärbräda, kastat grejer på tippen, tvättat bilen och handlat blommor till mig själv. Om nån frågar kanske jag dock väljer att säga att jag har fått dom av nån annan, åtminstone buketten, för den ser onekligen fådd ut. Välarrangerad liksom.

Sådär, färdigt för idag. Nu har jag min tillåtelse att bygga ett mysigt söndagsbo i soffan och kolla på minst tre filmer till.

Ajuste! Det är vår ute förresten. Om nån mot förmodan skulle ha missat det. Mina tulpaner runt huset har börjat komma upp. Se bild. Dom blir väldigt många i år. Tulpanbarn överallt! Alltid nåt fint bland all skit, heter det ju. Hmm, tror jag ändrar mig faktiskt. Kanske måste ut och räfsa lite i rabatterna först, innan jag får kolla på film. Det är ju trots allt sol ute. Och varmt med.
Alltid nåt fint va..

Fredagsvatten

Alla dagar kan ju inte vara lika bra för alla, men det brukar förhoppningsvis jämna ut sej i slutändan.

Denna veckan har gått förbannat fort och idag har det verkligen inte varit en speciellt fantastic dag för mej, inte en Top-5 direkt. Men förmodligen och sannolikt har nån annan haft det muntrare. Lika bra det. Men å andra sidan, jag fick ju faktiskt tårta. Freddys avslutningstårta, som nåtslags plåster. Jag överdoserade och blev illamående istället, det gör man alltid.

Vattnet lever igen dock! Det har ju varit fruset i några dagar nu. Vilken väldigt ironisk tajming va..? Jag passar på att diska och tvätta denna kyliga fredagsafton. Men det blir nog en mysig kväll i min lilla stuga ändå. Jag har tänt ett ljus, matat fiskarna och funderar lite på om det kanske inte är läge för glögg till kvällsmat, men inser att jag kommer klippa min sista bit Gruyère istället när det väl kommer till kritan.

Imorron ska jag fortsätta att komponera take-awayjulklappen, köpa en Harry Boy och vinna motherfuckin storkovan.

Det blir en jävla vinter

Det blåser som fan ute. Regnar gör det med.

Grannens katt Stig bråkar med nån annans katt. Dom står och skriker på varandra. Sån skulle man kanske vara? Visa sitt missnöje genom att verkligen skrika som en dåre. Hade man haft päls hade man rest den. Och hade man haft en svans hade man piskat med den. Och hade man haft kattöron hade man  kunnat platta bak dom.

Meeen nu har man inget av det där. Och jag är inte förbannad som Stig heller. Men det kanske hade varit nice emellanåt? Jag vet inte.
Höst är det i alla fall. Som fan.
Man kan misstänka att det är bidragande till dagsläget.
- Gaska upp dej nu! sa mamma förr när man låg och suckade. Hon sa det i ett tonläge som hon försökte få att låta uppmuntrande, men som inte alls ingav den känslan. Fyfan vad jag hatade när hon sa det. Det hjälpte verkligen inte det minsta. Inte ett skit! Men jag antar att det kanske inte finns så mycke bättre att säga. Speciellt inte om det bara är vad som kan tyckas vara småsaker. Hon försökte i alla fall. Det är vad som räknas!

I morse var det frost ute. Eller nej förresten, igårmorse. Inte idag. Inte ute i alla fall.
Det kommer bli en jävla vinter i år va? Jag känner det på mej. En jävla vinter kommer det bli. Inte nödvändigtvis ute.
I vilket fall som helst har jag bestämt att jag får sätta upp ljusslingorna i häcken till helgen. Om det inte är för svinkallt. Då vill jag inte. Det räcker men att det är kallt från ett håll åt gången. Man behöver ju inte omringa sej. Nånslags självbevarelsedrift man hoppas att man har innerst inne.

Det är lika bra att dom kommer upp. Så ser folk att man är vettig och gillar att mysa och så. Det är ju faktiskt inte osant. Jag gillar att mysa. Men jag får nöja mej med ljusslingor. Blockljus gillar jag egentligen också. Tända ljus och kanske vin och ett bo i soffan. Men sen jag åkte till Oslo på weekend och lämnade 4 ljus tända på köksbänken hemma litar jag inte på mej själv. Inte när jag är ensam. Hyresvärden ringde mej och berättade att han stod utanför mitt fönster och tittade in på ett gäng ljus som stod och brann. En svacka kan man säga. Då blir man opålitlig. Jag får definitivt nöja mej med slingor.

Lyckan tillsammans

Igår pratade vi om julen som snart är här.
Det är många i min omgivning som inte gillar julen.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har skiljda föräldrar.
Inget annat.

Julen snart är här konstaterade vi.
Men jag vet inte om jag egentligen håller med.
Det ska avverkas en höst först.
Dock borde man redan nu vara en god planerare och börja inhandla sina klappar.
Så man inte står där med sin tvättade hals när det väl är dax.
Det tänker jag varje år.

Jag ser mest fram emot att få sätta upp mina ljusslingor i tujahäcken.
Egentligen skulle jag kunna gjort det redan nu faktiskt.
Men då finns risken att idiotstämpeln kommer vinande genom luften från grannarnas håll.
Jag får vänta lite.

Hösten är bra säger många av mina vänner.
För då kan man sitta inne och  mysa och dricka varm Oboj med vispgrädde.
Och äta äppelpaj. För det gör man på hösten.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har sambo eller är gifta sedan rätt länge.
Såklart. Men jag gillar Oboj.

Men nu vet vi att det är nära.
Men man kan se hösten som en uppvärmning inför julen.
För på hösten ska man mysa och baka och vara glada tillsammans.
Det är en övningsperiod inför julen som verkligen är det riktiga eldprovet.
Ett mayhem av lycka och bakning tillsammans!
För vissa är det viktigt att hantera detta bra.
Att le åtminstone med munnen.

Men jag gillar julen.
Jag brukar vilja att mina vänner som inte gillar julen ska få vara med på våran där hemma.
Det brukar dom vara också och jag hoppas att dom inte lider.
Dom verkar i alla fall glada.
Men det kanske bara betyder att dom har övat bra under hösten?
På att le med munnen.

Djur som man FÅR mata

Idag, på väg hem från jobbet, köpte jag räkor.

En mängd alldeles för stor för en person. Från en fiskvagn. Det kostade över 150 kr.

Medan den väderbitne mannen skopade ihop smådjuren med sin röda plastskyffel sa han:
- Så ni ska ha lite myskväll ikväll? Lite gott bröd.. Ett friskt vitt vin och nån god ost?
Avisst. Jag och mina fiskar och tvn..
- .. Hmm.. Naae.. svarade jag och han tittade på mej frågande och med lite av den där osäkra i blicken som man kan få när man anar att man kanske har gjort bort sej lite. Det blir nog pasta istället, fyllde jag på för att rädda honom och såg att han blev lättad.
- Ah! Gott! Jamen ha så trevligt nudå! log han mot mej och räckte fram papperspåsen som han upptill hade vikt fint och låst med streckkodsklisterlappen.
Tack.  Hej tragik, välkommen! Tacktack.

I vilket fall som helst var det egentligen för den andra mannens skull som jag köpte räkor. Den andre i fiskvagnen. Han såg snygg och trevlig ut. Sånt får man ju sponsra. Lite som knattelagen i fotboll. När han väl började prata insåg jag att han inte alls var så snygg. Han var arrogant och dryg mot kunden före mej. En kille på kanske 17 år som skulle köpa plattfisk. Han visste inte vilken sort, bara att den var platt. Mannen som på håll och innan han hade börjat tala var snygg var väldigt dryg mot killen. Jag tyckte inte om honom längre. Jag hade inte heller vetat vilken sorts plattfisk jag skulle välja om jag skulle köpt nån sån. Det var bra att hans arbetskamrat, den lite äldre och väderbitne mannen, hjälpte mej med mina räkor istället. Över 150 kr för att konstatera att snyggingen bara var nånslags kuliss. Man blir fan blåst varje dag.

Räkorna var goda dock. Jag bestämde att jag inte skulle äta alla, det var väldigt många. Men jag skulle få äta så många som jag hann skala på den tiden det tog för spagettin att koka. ..Vilket resulterade i att den blev lite överkokt. Jag gillar att skala räkor. Det är en fin känsla när man drar bort hela dens lilla rustning från svansen. Det är givetvis ännu trevligare att skala kräftor, eftersom dom är större, men räkor duger i krig.
Medan jag stod där med massa känslespröt klistrade på händerna tänkte jag att om jag hade haft en katt hade jag kunnat ge var femte räka jag skalade till den. Katten skulle sitta sådär hemtrevligt som en grillad kyckling på golvet och äta mina nyskalade räkor och spinna och tycka om mej. Hade jag haft en sambo hade jag kunnat göra ungefär samma sak, fast han hade fått äta ur handen eller från en tallrik, annars hade han säkert sagt att jag borde dammsuga. Fast han hade ju såklart tyckt om mej för att jag skalade hans räkor! Såklart.

Nu är klockan över nio! Läggdax!

Kaffehjälp!

Jahapp, jag visste det.

Det är nog dessvärre faktum nu. Jag kommer bli tvungen att krypa till korset och skaffa mej en kaffebryggare. Eller nån typ av doning som producerar kaffe.

Trots att jag inte dricker denna svarta dryck själv kommer jag bli så illa tvungen att införskaffa nåt så jag kan tillfredsställa mina vänner. Jag hade en kaffebryggare innan. En stor dammig jävel som jag hatade för att den tog så sjukt stor plats och den enda som använde den va Filip. Typ en gång i veckan. Jag slängde ut den, eller ja, jag gav den till Saga, och köpte en snygg liten smidig mokabryggare till Filip istället. Eftersom han ändå dricker så starkt kaffe att det nästan är trögflytande blev det perfekt. Bra på att tänka! Liten och ändamålsenlig på samma gång!

Sen en dag kom hans föräldrar på besök. Och skarpseende gluggar som hans mor har så noterade hennes vässade sinne att vi inte hade nån kaffebryggare. Så vi fick en i julklapp. Såklart.
- ..Tack.
Filip blev glad dock. Jag inte lika entusiastisk. Den såg precis ut som den jag hade slängt ut! Skrymmande. Säkert jättebra, men stor. Däremot blev jag skitglad för filten vi också fick!

Sen flyttade ovan nämnde man, tog med sej båda kaffegörarmaskinerna och jag blev utan. Han tog filten med för övrigt. Dock fick jag mycke plats och inhandlade lyckligt en dyr fin blender istället. Jag använder den oftare än vad jag någonsin skulle göra med en kaffebryggare, men ändå får jag gång på gång det slängt i ansiktet som en sandig manetjävel att jag inte har nån. Att jag är dum i hela huvet som inte kan bjuda på kaffe till våfflorna.

Senast i helgen. Emmeli, Anna och Lukas sov här. Jag vet att Anna inte dricker kaffe och det var ungefär så långt jag hade tänkt och var rätt  nöjd med den vetskapen. Tills Lukas med skräck i rösten frågade:
-…har du ingen kaffebryggare? och jag insåg att han, från sin sovplats i soffan, hade inventerat hela köket med sina ögon och insett att han nog inte skulle få nån morgondryck.
Sen vaknade Emmeli:
-KAAAFFEEE! NUUU!
R.I.P asså… Maneterna ven omkring som frisbeesar i luften.

Så jag vet inte, jag får väl göra nåt åt detta. Det finns olika alternativ. Jag kan, 1: säga upp bekantskapen med alla som dricker kaffe, men det känns lite krystat. Eller jag kan, 2: inhandla en kaffebryggare som kommer användas väldigt sällan. Lutar åt en såndär liten mokabryggare igen.
Okej. Alla som jag känner, eller överhuvudtaget alla som läser detta, är det acceptabelt att ha en sån? Jag kan inget om kaffe! Help me out here. Jag vill inte ha nån skrymmande jävel som tar all min precious hyllplats. Den måste va liten och proffsig och helst snygg med. Tips från alla kaffedrickare mottages tacksammast. Helt seriöst, du som läser och inte brukar kommentera, det är NU du ska göra det. Innan jag går och köper nån onödigt dyr skit som jag kommer bli utskrattad för eftersom jag inte fattade vad det handlade om.

Även om du inte anser dej vara nån proffsig kaffekännare och du, totalt nergrävd och präglad av jantelagen, inte tror att din åsikt säkert är värd nåt så vill jag höra den.

..Jag inser dock nu att detta kommer bli ett såntdär patetiskt inlägg där författaren uppmanar alla att kommentera och inte en käft gör det.. Och läsarna sitter och skrattar hånfullt åt att ingen har kommenterat.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress