Tagg mörker

Tillbakablick från lövhögen

Jajjemen, jag hade bestämt att jag inte skulle skriva mer om våren, men det fattar vi ju alla att det var en lögn! Mer vårrelaterat kommer det bli. Sen sommar. Då får ni exakt likadana inlägg fast ny säsong.

Igår inledde jag Operation Uppsnyggning runt huset. Jag klippte bort gammalt visset och gjorde plats för nytt. Räfsade ihop löv i stora högar och gav tulpaner, påskliljor och kärleksört plats och ny luft att andas. Jag skrapade mossa, sorterade stenar, knipsade grenar sopade grus och bar bort skrot. Tomas hjälpe mig att spika fast min förrymda spaljé.

All dandy! Kan man ju tycka. Och efter ett tag blev det riktigt trevligt och bra med. Men inte till en början. Jag gick ut med stort räfsarsug och en ofantlig entusiasm. Det var sol och fåglarna kvittrade men när jag satt på huk och repade visset gräs längs rabattkanten överväldigades jag av en helt otrolig mörkerkänsla. Jag blev, trots att jag var glad, nedstämd. Mkt märkligt!
Men eftersom jag är känd för mitt stora intellekt och enorma slutledningsförmåga kopplade jag ju ganska fort och fattade att jag hade restfragment av gammalt program kvar. Att det var såhär och hundra gånger värre jag mådde förra året ungefär vid denna tiden. Då jävlar var det dunkelt.

Ganska intressant det där, hur ens hjärna kan, bara genom att man gör nånting som man inte gjort på ett tag, gräva fram en massa skit och slänga i ansiktet på en. Som att ligga där bland löven och plötsligt böka fram ett färgglatt påskägg som visar sig innehålla mögliga ostskalkar, jordiga glasskärvor, en död mus och en urlagd snus. Surprise!
Note to self: Kör en extra defrag av hjärnan.

Ibland är det bra att ha bloggen också! För jag är en tvivlare och jag har verkligen ingen som helst koll på tid. Jag kan säga att det nog har gått 5 veckor när det egentligen är ett och ett halvt år som har passerat. Så för att bekräfta min teori om mitt sinnestillstånd bläddrades det bakåt i datumen. Och mycket riktigt. I krokarna fanns ett typiskt inlägg, ett av den typen som mamma brukar säga att jag inte skulle skriva. Och kort där efter ännu ett, visserligen med ordentlig vårkänsla i, men ändå med samma underliggande ton. Intressant! Sherlockhatten satt som en smäck!

Om ni är intresserade kan ni ju läsa själva. Det är enligt min mening ganska trevliga texter! Man har ju skill.
Bland Prästkragarna
Vårkärlek & Traktorkaravaner

Nu ska jag och mamma iväg och köpa täckbark! Sen jävlar. Sen ska det styras upp där hemma. Jag återkommer med bilder från projektet senare, tills vidare får ni hålla till godo med en påsklilja från här jämte mitt kontor.

Jag tror förresten jag lite tar tillbaka det där om att jag är en tvivlare, för det är jag inte alls. Jag tror oftast på vilken skit som helst bara det presenteras bra för mig. Jag är alldels för blåägd och kan övertalas till det mesta, så det där med tvivlandet vet jag inte riktigt varifrån jag fick. Det var nog bara bristande ordförråd.. Kanske? Eller jag kan åtminstone revidera och istället lägga in att jag är en tvivlare när det kommer till min egna förmåga. There!

R.I.P. Våffling

Igår, måndagkväll, sannerligen en sorgens afton.

Mitt kära järn har efter stadiga och imponerande 25 år i tjänst till slut kastat in handduken och vandrat vidare till grönare nejder.

Förnöjt gräddandes två väldoftande våfflor, en åt mej och en åt Linda, hann plötsligt åldern ifatt och min trogna kökselektroniska följeslagare somnade stilla in. Vi misstänkte fort att något var fel när delikatesserna inte verkade få ordentligt med färg på ena sidan. Det slog till i undre laggen som fort domnade bort, där efter var slutet ett faktum.

Både jag och Linda är tacksamma och glada över att få ha varit med under den fina resan och ända fram till att få se solens nedgång över det guldglimrande havet. Vi låter inte detta dra ner oss, utan ser det hela istället som starten på något nytt och vackert. För allt som dör skall något nytt spira.

Dock kan ni nog inte direkt räkna med Våffling i det gröna än på ett tag eftersom jag tyvärr är kyrkråttigast i universum just nu. Om det fortsätter i denna takten var det nog dessvärre dom sista våfflorna för år 2011 som vi fick inmundiga igårkväll.. Men vem vet! Kanske en dag, kanske en härlig sommardag när jag har vunnit storkovan på V75, då blir det Våffling igen med en ny förmåga inkopplad i änden av kabeln!

Skälld på & lite lessen

Blev precis skälld på av en gubbe i en vit Passat påväg ut från FinMaxis parkering.

Jag hade rätt, han hade fel. Jag kom från höger, han kom från vänster. Jag körde och han körde också.

Trots att jag tittade på honom och han tittade på mej så körde han. Antar att jag uppfattade det som att han uppfattade det som att jag kom från höger och tänkte köra och förväntade mej att han skulle stanna. Han uppfattade det nog som att han var äldre och jag var yngre och därför körde han. För att inte smälla rätt in i sidan på mej fick han nita. Och hans Passat dog. Han kastade sej ur den och rusade fram till min öppna sidoruta och vrålade en massa om att jag inte hade nåt hyfs, att han kom först, att vi ungdomar bara brydde oss om dyra bilar men faktiskt inte kunde köra alls, att mina föräldrar borde lärt mej visa artighet till mina äldre.

Det hade varit perfekt upplägg för mej i normala fall, men inte idag. Inte nu. Detta var inte ens i närheten av vad jag precis behövde idag. Jag blev bara lessen och började nästan gråta istället. Inte likt mej, som brukar kunna sätta emot ganska bra, speciellt när det är uppenbart att jag dessutom faktiskt har rätt. Antar att jag är lite soft just nu. Jag tittade upp på gubben från där jag satt, han vrålade. Jag svarade inte. Jag bara körde och lämnade honom där. Det var en lång kö med bilar efter hans Passat. Han stod kvar mitt i vägen.

Sådärja. Nu kom regnet. Och nu började det åska också. Vad passande till situationen och till nästan det mesta just nu, inte minst mitt fula munsår.

Sexcoachen (Stängt pga regn)

När jag kom hem i eftermiddags var jag otroligt sugen på pizza.

Jag får egentligen inte äta pizza, framför allt inte nu heller när all typ av fysisk aktivitet så gott som är lika med noll i mitt liv.

Så när jag kom hem la jag mej i soffan och åt resterna från igår. Skånsk äggakaka med lingon och bacon. Medan jag kollade på Lyxfällan och facebookade med datorn på magen som ett annat tragiskt white trashdrägg. En halvtimme senare skalade jag en hög med räkor och käkade upp. Om jag åtminstone hade vänt på det och kört räkorna som en form av förrätt. Det hade blivit värdigare.

En halvtimme senare åt jag en skål chokladpudding med grädde och plötsligt hade jag satt i mej en hel trerätters. Och plötsligt kändes den där pizzan inte längre som the bad guy i gänget. Dessutom beställer jag alltid en Vegetariana med tonfisk, så det är inte ens en massa såser och kebab och sånt jox! Jag ska minnas och tänka tillbaka på denna kvällen nästa gång jag blir sugen. Jag ska även försöka minnas och tänka tillbaka på denna kvällen varje dag, eftersom jag borde utsätta mej för nån form av regelbunden motion. Givetvis kommer jag ha glömt denna kvällen ungefär samtidigt som jag postar detta inlägget, men kanske tanken just nu kan få räknas lite också? ..Det var ju trots allt förbannat god chokladpudding.

Usch nu blev det en såndär mat- och träningsblogg av detta. Jag byter ämne.

För någon dag sen var det nån som hade googlat på Emma+Brunnfors+ger+sextips. Det tyckte jag var charmigt. Fint att ni vänder er till mej för råd, men det är tyvärr ingen idé. Till er stora besvikelse. Det finns garanterat dom som är duktigare, mer spännande och betydligt mer pedagogiska i sak av coach än jag. Bättre lycka nästa gång.

När jag kom hem i eftermiddags var jag för övrigt helt genomblöt, jag frös och jag var inte speciellt glad. Det var ösregn och kolsvart himmel. Utomhus också. Och det känns som jag har förlorat en dag. Jag trodde jag hade en kvar men ungefär vid lunch insåg jag att den hade försvunnit. Man blir fan blåst varje dag.

Bifogar en bild, tagen ut från min ytterdörr, ut över gräsmattan. Det är alltså hur himlen såg ut lite senare när vädret höll på att skifta. Sol och ösregn på samma gång. Så kan det vara ibland. Utomhus också.

Morgonstund har guld i mund

Vaknade, tittade på telefonen och insåg ännu en gång att jag uppenbarligen ännu en gång väntar i onödan. Givetvis. Det visste jag ju redan egentligen.
Klev ur sängen och slog armbågen i dörrkarmen för att fortsätta mot badrummet och slå tårna lite för hårt i tröskeln.
Satte mej i bilen. På solglasögonen som gick sönder.
Klev ut ur bilen på jobbet och spräckte sönder byxorna. Alldeles för mycke för att dom ska vara okej att ha på sej. Hela insidan av vänster lår hängde ut.
Tittade på telefonen och konstaterade igen att jag fortfarande inte hade behövt vänta på nåt. Såklart. Det visste jag  ju egentligen redan.
Sannolikt blir det väl inte den bästa dan idag, men man kan ju hoppas att det bara var starten som var kass.
Det är ju åtminstone fint väder ute. Och fredag.
Vi får väl se vad det blir av helgen.

Vind. Typiskt mej.

_________________________

Det är blåsigt idag. Där ute också.
Det lyckas alltid uppstå vind tydligen.
Jag verkar vara ganska bra på det.
Det är lite typiskt mej tror jag.
Att få igång omysiga vädersituationer.
Det är väl normalt sett inget positivt direkt.
_________________________________

Ge mej tulpaner

Hej torsdag.

Det är alltså vår nu. Det är snart april och den första officiella vårmånaden är därmed över.

Påskliljorna blommar vilken dag som helst, bilden är tagen för fem minuter sen jämte huset här. På vägarna är motorcyklarna ute och leker och golfbanorna öppnar för säsongen till helgen. Par håller varann i handen på promenader i solen längs Prins Bertils stig eller sitter på bänkarna i Tjuvahålan, tittar på havet och håller om varann och männen i kvarteret tvättar sina bilar på uppfarten med sina gula Kärcher högtryckstvättar. Själv funderade jag på att täcka av grillen snart eller kanske köra en våffelpremiär, men jag vet inte. Vad tycker ni? Jag tycker det är kallt och mitt sinne är inte på topp. Trots att termometern visar att det faktiskt är varmt och trots att solen lyser och fåglarna kvittrar tycker jag det är kallt. Ute också. Men det kommer väl. Jag får lita på tulpanerna som i skrivande stund tränger upp ur jorden runt mitt lilla hus med räserfart. Tulpaner brukar ha rätt. Tulpaner blir man dessutom glad av. Hoppas dom blir många.

Imorron är det teater i Kulturhuset i Folkparken! Klockan sju. Johanna och hennes gäng spelar. Jag kommer vara där. Kanske ni med? Trevligt i så fall för jag kommer sannolikt vara där ensam.

Huset, livet & lyckan

Mina tulpaner har vissnat. Igen.

Eftersom det inte har kommit upp några runt huset får jag ju köpa hela tiden. Blommor är trevligt. Men dom vissnar. Men vem eller vad gör inte det egentligen?

Får se om jag lyckas åstadkomma nåt nytt i blomväg i helgen, men jag borde verkligen inte lägga pengar på sånt. Jag borde spara mina korvören till ett hus och ett liv och till lycka. Jag är på god väg. Not. Gick ut stenhårt med att sopa 5000 kr från sparkontot (som jag INTE får röra) igår. Vet inte riktigt till vad. Tror jag förbrukar mer pengar när jag inte riktigt är på topp. Eller, jag vet att det är så. Tycker det hade varit nice om det hade varit lite mer typ tvärtom.
Svacka = Nollkonsumtion = Sparade pengar = Hus, liv och lycka.
Så det blir nåt bra av skiten istället. Men det verkar inte vara så det funkar. Inte ens i närheten. Förra veckan fick jag väldigt fina rosa smårosor. Jag fick dom av mejsjälv och dom passade bra i mitt sovrum, även om dom fick flytta runt en del i hela huset.

Imorse var det svinblank is på hela vägen. Jag körde 500 meter cirkus. Min lilla bil levde ett ystert eget liv i styrandet. Höll på att köra ner en grannes soptunna och kana sidledes in i en passerande buss. Jag vände och körde hem igen. Pappa fick hämta mej istället, han tyckte nog inte det gjorde så mycke. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska komma härifrån i eftermiddag. Jag är  så att säga kontorsstrandad. Din vita häst kan knytas ute vid flaggstången medan du räddar mej.

Bara ett sidospår

Det är onsdag. Halvlek så att, på ett gubbvitstigt sätt, säga.

Det är grått och kallt. Ute också, men det hör väl lite årstiden till. Dagen till ära har jag ..vänta, ska räkna ..13 stycken Postitlappar av varierande färger på mitt skrivbord!

Jag brukar skriva att jag verkligen måste  träna, men nu måste jag verkligen verkligen. Kommer ju förfalla innan jag ens har hunnit improva, som nånslags skitsmart uppfinning som det inte ännu finns resurser till att utveckla, producera, driftsätta och underhålla. I måndags tog jag fan priset. Åkte in till TK, parkerade min lilla räserbil utanför dom stora fönstrena, gick in, drog ett klipp från mitt kort, vandrade vidare in i gymmet, ställde mej mitt i smeten och tittade likgiltigt på allt flåsande folk, gick tillbaka med min väska och sa: - Jag tänkte bara sola idag. Betalade för en pollett, solade, åkte hem, käkade spagetti och kollade på två filmer. Men jag var ju åtminstone på gymmet i nästan en timme! Det är inte illa. Förbrukade ju till och med ett klipp!

Jag gillar inte vårvintern. Det är alltså vad vi befinner oss i nu. Det är ett jävla bluffmakeri detdär. Man vet att det är mars och man vet att mars är en vårmånad, alltså vet man att det rimligtvis är vår. Men det är svinkallt ute. Fuckin ripoff. Personligen tycker jag inte heller att det är nån större skillnad på att välja att undanhålla saker och på att ljuga, det får oftast precis samma konsekvenser. ”Det man inte vet har man inte ont av”. Egoistiskt resonemang. Åtminstone oftast och givetvis lite beroende på situation. Men det hör ju inte alls hit nu. Det var en helt annat sak. Bara en parentes liksom.

Nu ökade jag ACn här inne på mitt offiz från 23 till 26 grader. Termometern i klockan visar 21,6. Jag vet inte om den funkar som den ska riktigt, den där klimatgrejen. Den freestylar lite.. Nu fick jag en Postit till på skrivbordet, den tar jag på direkten.. För övrigt ligger Death in the Afternoons EP ut på Spotify nu. Lyssna på den. Och grattis till Linda, Christian, Amanda, Albin och David. Också bara en parentes som inte hade nåt med saken att göra. Ny Postit.

Jag vill hem. Jag skulle behöva göra nån större förändring i mitt lilla hus, men vet att såfort jag kommer hem lägger jag mej i ett bo soffan istället. Vet inte vad jag skulle vilja ändra på heller. Förmodligen är det egentligen inte alls nåt i huset det handlar om. Förmodligen är det bara ett kärl för nåt helt annat. Jag blir rastlös. Jag lämnar mina kläder på golvet, får risigt hår och oattraktiv blick. Men vem vet, the loser now will be later to win, for the times they are a-chagin’! Eller så är det bara som man tror. Tror att det kommer ändras snart, eftersom förutsättningarna finns, men likförbannat faller allt bara in i sina gamla spår och sen sitter man ändå där och undrar vad som hände, eller rättare sagt varför det inte gjorde. Och nu kommer nån av er lämna en kärringkommentar om att jag väl får göra nåt saken då, om times ska change, och det fattar väl jag med. Men idag är jag lat och gnällig och hade föredragit om nån istället gosade med mej, kanske pussades lite också och kanske gav mej tårta, pengar, ett fint huslån och nya snygga bröst. Nu ringde en man som undrade om jag pratade holländska. - Do you speak dutch perhaps? Man kan ju undra hur ofta han får ett ja på den frågan när han ringer till folk i sverige. Värt att fråga iaf. Också ett sidospår.

Nu är klockan elvaelvaelva. Se bild och observera även att temperaturen har gått upp lite. Hade det varit låg- eller mellanstadiet så hade det varit mitt i en rast nu och tjejerna hade hoppat långrep och killarna spelat fotboll. Jag går och hämtar lite godis istället, ur skålen i butiken och passar på att önska nu när det är bara ettor. Det får man. Jag är rastlös. Sysselsätt mej. Vi kan väl hitta på nåt skoj? Nån som vill leka? Jag kan nästan alltid. Imorron är det i alla fall quiz! Det sa Henke, nu när jag frågade om inte han ville leka med mej. Och det är ju sant. Hoppas det går bättre än förra gången för det var fanimej pinsamt.

Tillbaka ner

 

Den är där
Den är där, kanten
Den är där, kanten, men ibland glömmer jag

Distrahera mej
Distrahera mej så jag går åt andra hållet
Distrahera mej så jag går åt andra hållet och inte ramlar ner

Det är bara jag?
Det är bara jag som ramlar?
Det är bara jag som ramlar för det är bara jag som rotar?

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress