Tagg minnen

Army dreamers

Ny grej som jag kom ihåg innan.

Min kompis tyckte inte om att sova på mage när hon va liten för när man har örat mot kudden kan man höra sin egen puls. Och då låter det som om det är en armé med läskiga soldater som kommer gående mot ens huve.

Tänk på det.

Dopparedagen..

..är för övrigt ett ord som jag inte tycker är passande för julen.

God julmat, tända ljus och doften av granris är absolut inget som jag kopplar med det ordet.

I skolan pratade alltid dom coola killarna i 9:an på måndagarna om helgens festligheter de hade varit på. Inte julhelgens då. Vilken vanlig helg som helst. Och det diskuterades nåt så exklusivt som vilka som hade ”fått doppa”..

Alla vi små i femman och sexan förstod ju inte riktigt vad det handlade om, men allt eftersom tiden gick blev det klart för oss att det rörde sej om nån form av snusk. Dopparedagen hette det när det blev fredag-lördag-söndag. Tydligen var det också öl och billig vodka, som hade inhandlats av mannen som kallades för Kinesen och som kom med ens goods på sin cykel, inblandat i hela konceptet.

Såhär i efterhand känns det ju givetvis som att dom coola killarna i 9:ans Dopparedag var till övervägande ihopdiktad. Såhär i efterhand kan man dra sej till minnes saker de beskrev som till exempel 1, man idag vet inte är fysiskt möjliga och/eller 2, åtminstone inte ens i närheten av så tillfredsställande för deras mottagande part i akten som det lades fram. Men så är det ju alltid med såntdär och garanterat också med en hel del av alla storys man själv drog.

Parentes:
Man vet också såhär idag att en hel del av dessa sekvenser som beskrevs har en förvånansvärt stor del av dagens män fortfarande inte insett är fysiskt omöjliga och/eller långt ifrån tillfredsställande.

Men där i återberättandet på måndagen var dom coola killarna i 9:an kungar på Hallägraskolan! Och fantasin ensam är ju faktiskt värd en eloge. De kunde blivit stora berättare allihopa. Rapsoder, barder och skalder av högsta klass.

Dock vet jag idag att en del av dessa unga män tyvärr har satstat på lågbudgetyrken som till exempel bankmän, advokater, designers och systemutvecklare. De flesta har dessutom hunnit bränna sina berättarbroar genom att redan ha blivit framgångsrika.. Fools!

Acid hands

Jag borde gå och duscha nu istället. Det skulle jag gjort direkt vi kom hem egentligen.

Och vi skulle egentligen inte gått runt på den värdelösa julmarknaden i stan, men det gjorde vi ändå. Precis efter vi hade varit i kyrkan å lyssnat på lite julkör å så. Trevligt. Inte lika trevligt på marknaden.

Den va bättre förr. Men det kanske är bidragande med ens ökade ålder också. Förr var man yngre, det kan vara därför det var bättre då.

Iaf så  har jag funderat på lite saker. Jag hade bestämt att jag skulle skriva om dom här men jag har glömt allting i olika omgångar. Så funkar det ju som bekant. Den ena grejen var iaf dethär med syra. Hur det egentligen funkar. Det låg jag och funderade en stund på igårkväll innan ja somnade. Hur funkar det liksom? Vad exakt är det som gör att syra fräter? Nu snackar jag alltså the real heavy shit. Typ megakoncentrerad salt- eller svavelsyra å så.

Jag minns att Erland, våran kemilärare hade ett dragskåp precis innanför dörren till höger i klassrummet. Där hade han alla sånna farliga saker. Syrorna bland annat. Dom som kunde fräta död på en flock fullt friska bisonoxar. Jag har dock inget minne av att han hanterade dom med speciella skyddshandskar eller liknande. Det är mycke möjligt att han gjorde det, men jag kommer verkligen inte ihåg någon sådan detalj. Jag grubblade ett tag på detta där i sängen och försökte komma på vilket material ett par skyddshandskar ämnade för hanteringen av megakoncentrerad syra skulle vara gjorda av. Jag kunde inte komma på nåt.

Men sen tänkte jag att det kanske var därför han inte heller hade nåra handskar, eftersom det ändå va skitsamma. Eftersom att även om han hade haft nån form av handbeklädnader så hade dom ändår frätts sönder, likaså hans händer där innanför, om olyckan hade varit framme.

En dag när jag hinner ska jag forska lite närmare i dethär med syror. Lite Wikipedia-rave å så. Men inte nu. Det får bli när jag hinner. Nu måste jag duscha.

Nostalgia Replay

Genast associerade en av mina trogna läsare det till den texten jag skrev en gång i tiden om dinosaurier, fast ur ett annat synsätt.. Här kommer den för er som inte har fått ta del av den tidigare.

nostalgia
Skrivet:  23 oktober 2007  kl. 10:50

Lina är hemma nu. Det är alltså min syster som normalt bor i Oslo. Hon är förkyld. Kommer smitta mej. I know it. Iaf så snackade vi om dinosaurier i morse. Hur man förhöll sej till dom olikas farlighet när man var liten.
Det fanns tex Brachiosaurus, den var snäll för den var växtätare. Dom kunde man leka att man hade som hästar ungefär. En Bracchiosaurusfarm. Stegosaurusarna var snälla med. Det fanns även Triceratops, det är dom där med en stor sköld bakom nacken och horn. Dom va gulliga för dom hade näbb när dom var bäbisar så dom kunde hacka sej ur sina ägg, dom var ganska snälla med. Eller ja, dom såg iaf snälla ut…

Man visste att Tyrannosaurus Rex var den farligaste, den var man jävligt rädd för. Man fick se till att passa sej!
Sen såg man Jurassic Park och en helt ny värld öppnades. Man fick reda på att det fanns nåt som var ännu värre än Tyrannosaurus Rexen. Här har man gått och varit rädd och så får man reda på att det finns en så kallad Velociraptor. ..Tyrannosaurus Rex kunde jaga en som fan i skogen och på öppet land, men inne i huset var man fri. Bara man hann in. ..Trodde man! Men fan heller! Inne i huset hade man inte en chans mot Velociraptorn. Den må vara liten men den kunde jaga livet ur en var man än befann sej! Nu var man som normalt svenskt barn skiträdd.

Man hade det inte lätt på den tiden.. Så mycke att akta sej för. Nowhere to run, nowhere to hide.

En himla många program

Jag kollar inte på TV längre.

Det är nog för att det mest visas skit nuför tiden.

Tacka vet jag programmen förr. Söndagsöppet med fina inslag som Hur gör djur? och Från Poppe till Pippi. Adde Malmberg och hon Agneta Bolme.. och nårra fler. Och det där andra med Harald Treutiger. 24 karat. Och Kär & Galen med Lotta Engberg.

Filip flikar in Kvitt eller Dubbelt med Claes Åkesson och Kattis Ahlström också. Och det där Det kommer mera.

Fina grejer! Stjärnor på is har inget att sätta emot där.

Skämt & Cider

”Vad är skillnaden mellan analsex med en blondin och att steka korv?

Stekpannan pruttar inte när man tar ur korven.”

***

Det där var ett av guldkornen. En av dom som gjorde mig till kingen av blondinhistorierna.

Detta drog jag mig till minnes alldeles nyss när jag satt och kollade på hur fiskarna åt i akvariet. Solklar koppling. Alla ser den givna övergången.

Blondinhistorier var en av dom sjuka grejer som blev trendigt när jag gick på..  hmm.. mellanstadiet måste det ha varit. Typ i sexan. Vi var besatta. Jag och en kille i klassen hade övertag för vi hade internet hemma, det hade ju inte alla då. Det var han och jag som satt på kvantiteterna. Guldgruvan. Det var höjden av coolhet att kunna många blondinhistorier. I ett stort gäng på kanske 20 pers satt vi bakom gympasalen. Bytte och läste. Och ibland hade nån snott med sig en päroncider hemifrån som vi delade på allihop. Fräääääänt! Det var fanimig gemenskap det!

Verkligen märkliga grejer man har samlat på. Jag kan komma på hur många som helst, sånna grejer som liksom hela klassen kollektivt har anammat. Som nånslags liten sekt! Givetvis var det alltid några få i klassen som inte hängde på, som ägnade sig åt att tex läsa sina läxor istället. Hur kunde man INTE vilja va med i blondinhistorierna!? Självklart var dom idioter. Såhär i efterhand kan man eventuellt se det på ett lite annorlunda sätt..

Man kan ju verkligen också fråga sig varför det blev blondinhistorier. Och många av dom förstod vi inte ens själva! Som den jag gav som smakprov ovan. Det var ju inte en jävel i sexan som visste nåt om sånt! Okej, man fattade att det handlade om snusk så man flabbade. Alla tyckte det va skitkul. Dessutom hade vi ett moment i klanen där en speciellt selekterad vits klipptes ut, kopierades upp till ett A4 och sattes upp på whiteboradtavlan. Denna byttes typ varannan dag eller nåt sånt och våran lärare var ju bara SÅÅÅ SJUKT tråkig när hon inte ville att historier som ovan nämnda skulle sitta på hennes tavla. Totalt oförståeligt  Dessutom fick våran parallellklass alltid sätta upp sina. Orättvist.

Tänk vilka tunga, energi- och tidskrävande projekt man har varit med och styrt. Under orättvisa förhållande och med störande moment så som läxor, städveckor och gympalektioner haglande över en. Otacksamt arbete, men med en stark grupp brinnande själar klarar man dom flesta hinder!
Denna blondinhistorietrenden var dessutom förhållandevis långvarig. Jag tror att den höll i sig i nästan ett halvt läsår! Jämfört med många andra obskyra intressen som uppfanns under mellanstadieåldern så är det nästan rekord! Då ej inräknat alla vanliga tråkiga grejer som man var mer eller mindre tvungen att samla på – suddgummin, klistermärken, plastband osv.

Kanske borde man känna sig lite generad varje gång man springer på sin gamla lärare på stan? Hon har ju trots allt fått utstå allt möjligt i historieväg. Saftiga ollon, ådriga pålar, ljusa könshår, alla olika typer av sex man kan tänka sig, rakande musar, fylliga pattar och mumsiga meloner. Allt som ingen av oss i klassen egentligen förstod nånting av.

Detta bör man ha i huvudet om man nån gång tänker tanken om att bli mellanstadielärare. Man ska veta att man blir den som får stå och förklara de grova skämten på whiteboarden för alla övriga vuxna som kommer in i klassrummet. Lätt ovärt!

On dem hoodz

I filmer ligger dom på huven på bilarna.

Och jag tänkte att det bara var i gamla filmer, på gamla bilar som dom låg på huven. Då är det mer okej, för på gamla bilar är plåtarna verkligen.. plåtar! Tjocka och tunga som as och omöjliga att buckla. Nästan. Inte som idag. Jag vet inte ens om man kan kalla det för plåt..? Lättbucklat är det iaf. På en gammal bil hade man ju kunnat dra en fet hoppspark rätt i framskärmen och inget hade säkert hänt!

Jag stod och lutade mej mot sidan av min Micra härom dan när jag plötsligt tryckte in hela jävla dörrsidan med röven! Lätt att nåt sånt aldrig skulle hända i en film eller. Jag blev jätterädd och vände mej snabbt om för att beskåda förödelsen, tänkte att det definitivt var kört. Att jag skulle bli tvungen att byta ut hela dörren. Men! När jag stod där och gapande i chock och stirrade på den inåtbuktande sidan så small det till och den bubblade ut sej igen! Mirakel! Inte ett spår!
Som en såndär skärmatta i som helar sej själv. Eller som en såndär mask jag läste om igår. Den tillhörde familjen ollonmaskar och fanns på Hawaii. Och om man klippte huvet av den så kunde den få ett nytt att växa ut på bara en halv dag eller nåt. Mirakel!

Men åter till det här med att dom ligger på huven då. I filmer alltså. Patrick Swayze gör det i Road House. Han gör det nog faktiskt i Dirty Dancing med vill jag dra mej till minnes.. till exempel. Men då är det ju sånnadär gamla hårda bilar. I ganska gamla filmer. Men sen såg jag en film igår. Once. En irländsk. En NY film! Där låg huvudrollskillen på studiomannens röda Mercedes! Det var inte ens hans egen bil!

Med skorna uppe dessutom! PÅ STRANDEN! För er som inte är bekanta med konceptet strandsand kan jag ta och tala om för er att det sätter sej ordentligt på skorna och överallt. Och har någon strandsand under sina skor vill man INTE att dom ska gno omkring med hela alltet på huven på ens bil! Icke.

En gång, i Tidaholm, hade jag parkerat jämte en beach volleyplan (ja, tro det eller ej, det finns i Tidaholm..). Och när jag kom dit och skulle åka iväg satt det två, uppenbarligen självmordsbenägna, drägg på huven på min bil och beskådade matchen. Med sina sandiga skor uppe. Den ena använde mina två stora extraljus därfram som fotstöd och den andra satt på huk som en groda på huven. Sandiga skor mot plåten på min vita, perfekt skötta, konstant nyvaxade bil.
Jag visste fan inte vad jag skulle ta mej till, jag blev så fruktansvärt förbannad att jag nästan blev rädd för mej själv när jag skällde ut dom och mer eller mindre slog ner dom från bilen! Hade jag haft en kniv på mej hade det garanterat slutat med svår blodutgjutelse. (Och jag fått livstid på San Quentin)

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägget, men jag antar att det grundar sej på att jag som sagt såg den där Once igår. Nu är det dessutom för långt, detta inlägget, för att fortsätta. End of story.

Viva Wiki

Jag körde Filip till skolan imorse. Megatrött var jag. Är jag fortfarande. Det känns som att jag hade kunnat sova i en vecka. Lätt.

Åkte inom Meddo på vägen hem och somnade. Tex. Åkte även till Maxi, sa hej till Jossan och köpte två dyra tandkrämer. 179kr tillsammans. Stört. They better be good.

Lamt att gå i skolan en lördag för övrigt. Nollning har dom. I tio (10!) dagar ska det hålla på. Palla. Menmen, det är väl bra för gemenskapen eller nåt. Innan vi åkte frågade han vad jag skulle göra nu på förmiddan. Jag börjar jobba klockan tre. Nästan ledig ju! Frågade också om jag tyckte det var skönt att bara jobba på ett ställe idag. Jotack, skönt faktiskt! ..Men det behövs diskas och städas här hemma och jag hade hellre sovit. Till tre.

Vi har för övrigt skitsnygg ny matta. Passar asabra! En röd som man kan ligga på. Väldigt succulent är den. Hela rummet blev mustigt! Sen satte ja lite uppstoppade småfåglar på väggen bland tavlorna med. Sjukt classy!

Riktiga fåglar faktiskt. Helt vanliga svenska som man kan se ute. Som pappas farbröder har fångat, dödat och stoppat upp. Lite psychovarning på det där.. Men fina är dom! Det är en sidensvans (Den är min favorit. För den är tjock och söt, ungefär som jagsjälv), en gulsparv från -67, en grönsiska och en kanariefågel från -70! Okej.. kanariefågeln är inte så vanlig i den svenska naturen, men Svenne berättade om den för mej en gång när jag var där. Det var en tamfågel som hade rymt från nån av grannarna. In i deras kök. Så dom fångade, killade och stoppade upp den. Priceless! Alla fattar ju varför jag var tvungen att ha den liksom.. Sen har jag även en snygg skata och nåt som kanske kan vara en sparvhök, men den e lite skabbig.

Nu ska jag diska lite. Sen ska jag belöna mej med den mindre goda sorten Ben & Jerrys. Cheescake. Den va inte top of the line, men ganska okej ändå.

Cinnamon Girl

Kom förresten att tänka på en grej precis nu.

En tjej som gick på skolan samtidigt som jag. Hon va runt 20 år och hade inte fått mens än. Detta bekymrade henne.

Hon hade hört att kanel va bra. Det skulle få igång systemen liksom. Så varje frukost käkade hon fruktansvärda mängder kanel. För att få igång mensen. Det luktade i hela matsalen.

Kanellukten spred sej nåt helt otroligt. Överallt. Till alla andras mat också. Allt luktade och smakde kanel när hon va där och åt frukost. Dom kokta äggen. Skogaholmslimpan med kokt medwurst och tomat på. Apelsinjosen. Osten.. allt smakade och luktade kanel. Även om det inte var nåt på. Det var bara på hennes gröt. På hennes tallrik. På andra sidan av matsalen.

Det var lite jobbigt fast komiskt. Kom att tänka på det nu. Det var hon det.. Undrar vad hon pysslar med nu för tiden? Jaja, nu ska jag sova.

Choconation

Fick precis en flashback. Till niantiden. Eller åttan kanske.. och eventuellt så sent som ettan på gymnasiet till och med.

Jag stod här i mitt kök och blandade Oboj. Ett jättestort glas. När Filip är här så köper vi dom där dunkarna med Åsens ohomogeniserade mjölk. Det är mycke i en sån dunk. Men dom är bra för dom kan ligga ner. Eftersom jag inte har nårra fack i dörren på kylen så är det nödvändigt att allt man köper kan ligga.. alternativt är lågt. Iaf så är det en massa mjölk kvar sen Filip drog, som jag nu måste kämpa i mej. Jag dricker inte nårra större mängder egentligen men ibland får man ju offra sej. Som nu. Stort glas för att förbruka stor mängd mjölk.

I vilket fall som helst så mindes jag mej tillbaka till en tid i skolan då det blev nånslags hype att dricka fruktansvärda mängder Oboj. Var man riktigt frän så levde man inte på nåt annat än denna dryck. Och det skulle vara röd mjölk. Grön funkade med, även om det var lite slätstruket. Vissa körde dietversionen med lätt- och minimjölk. Dom var hälsofreaken dom. Soja- och havremjölk och såntdär var inget som man knappt ens visste existerade. (Och observera att det inte var speciellt många år sedan)

Ungdomarnas föräldrar måste lagt ner förmögenheter på Oboj och mjölk! Och det funkade fan inte med vilken chokladdryck som helst heller. Nejdå. Inte nån billigare kopia. Det skulle baaaara vara the real thing. Man skulle kunna smaka dom olika fabrikaten och lokalisera den RIKTIGA Obojen om man hamnade i ett blindtest med en massa glas.

-Asså jag käkar inte frukost längre, jag blandar en liter oboj och dricker det istället. Asbra! Man blir mätt länge med! Och pigg!
eller
-Faaaan asså.. jag börjar bli hungrig nu asså.. jag har bara ätit 4 liter oboj dom senaste fem dagarna.
eller
-Oboj e så sjukt bra! Man kan blanda det med allt och det blir alltid gott! Glass.. vodka.. cider.. banan.. och såndär sprit som smakar passionsfrukt! Asagott!

Ungefär så kunde det låta. Givetvis ljög många. Dom flesta får man ju hoppas. Men man intog verkligen enorma mängder.
Kommer speciellt ihåg en diskussion jag hade med en vän, vi kan kalla honom J, över ICQ. Han berättade först om ett skitbra litermått som han hade fått av sin farmor. Det var perfekt för det hade bra kant, så man kunde blanda och dricka direkt. Utan att hälla i glas. Och vi pratade om huruvida det var nåt näringsvärde i Oboj som egentligen var nåt att ha. Vi kom fram till att det var en massa bra och nyttiga grejer. J gick dessutom, helt seriöst, ut med att han aaaaaaldrig skulle kunna leva med nån som inte tålde mjölk eller inte tyckte om oboj. Jag höll med ända in i själen. Hellre hade man skjutit skallen av sej än blivit fast med nåt sånt freak. Vi var som gjorda för varann. Jätte

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress