Tagg maxi

Nyttigt, gott & mättande! (eller Det är över nu)

Vissa saker tänker man att det är nåt folk bara snackar om för att få uppmärksamhet.

Dom berättar och tjatar och ältar samma story om och om och publiken Oj!ar, Åh!ar och fascineras. Jag har såna. Om jag nån gång ibland inte vet vad jag ska prata om jag kan alltid dra nån om Maxi. Så brukade jag tänka iaf. Tills jag en dag sprang på kvinnan framför spegeln och efter det inte behövde gripa efter det längre. Cirkeln var liksom sluten. Det var över.

Inatt hade jag förresten en helt loco uggla utanför sovrummet. Inte en aning om vad det var för sort ..Art? ..Ras? Uggleras? Den var liten i alla fall. Den satt i hasseln. Jag lyste på den med min Maglite. Gulligt och trevligt att ha en uggla, visst. Men lite väl pratglad.

Anyways, vi har ju redan kunnat konstatera att det händer en del på Maxi när jag är där. Dock längesedan nu. Denna kvällen var en såndär kväll man i min värld har hatkärlek till. Fredag, fredagsmys, alla är hemma med sina partners, familjer, hundar, katter, dinners… hundars och katters dinners, filmer och chips och mysiga filtar i stora soffor. Det är lätt bästa tiden att avverka sin inköpslista på, men samtidigt den mest sorgliga. Jag var ensammast i världen. När okej, inte i världen, men definitivt i butiken.
Kvinnan som stod framför helkroppsspegeln på makeupavdelningen och spanade sig i fejset, hon var ensammast i världen.

oh godSåg henne bara lite i ögonvrån först, men insåg snart vad det faktiskt var hon höll på med. Med ansiktet omkring en decimeter från spegeln stod hon och klämde pormaskar på näsan. Mitt i butiken. Här skäms vi inte! Fresh, tänkte jag och höll på att dö när jag gjorde min andra insikt. Hon inte bara tömde porerna – hon åt upp det som kom ut också. Klämde runt lite ..och du vet hur det kan bli, det hamnar på ovansidan av nageln. Klämde runt lite, slurpade av båda ovansidorna på pekfingernaglarna, klämde vidare, mumsade bort. Repeat. Helt avslappnat och självklart, men samtidigt oroväckande maniskt och psykotiskt. Och nu tänker du att ”Meeeen hallåå…? Klart hon inte gjorde det. Du lär ju bara ha sett fel! Ingen käkar ju förhelvete sina promaskar!” Men nej, låt oss inte gå dit. Jag såg rätt, det var SÅ uppenbart. Du hade sett det med. Du hade garanterat skrikit, spytt, kastat en tvåliters FamilyFresh i skallen på henne och sprungit. Eftersom du är känslig. Det gjorde inte jag.

Och nu tänker du ”Okej, så du stod bara där och stirrade som ett freak alltså? Normalt. Verkligen. ”  Och Ja! Det gjorde jag. Jag kan ta en hel del, jag är verkligen inte lättäcklad. Jag klarar av att sitta i bilköer där var och varannan dåre i jämte petar näsan och käkar och inbillar sig att ingen ser. Jag klarar även av er som petar i öronen och käkar. GIVETVIS, tycker jag ju ni är dumma i huvudet och sjukt vidriga, men jag hanterar att bevittna det. På håll. Och förutsatt att ni inte rör vid mig eller någon av mina ägodelar sen. Men detta… Det kändes som jag hade sett allt. Cirkeln var sluten. Jag behövde aldrig se nåt skräckblandat fascinerande äckligt mer i hela mitt liv. Det är över nu.

Nu är det dax för lunch! Lycka till, ha det bra.

Minthår & sjukvård

På morgonen duschar jag. Varje dag. Mitt hår hatar det, men jag gör det ändå. Lär väl få raka av mig skiten om nåt halvår.

I morse funderade jag lite på det där med min duschkabin och avsaknaden av sällskap. Och då menar jag inte sällskap just inuti duschen eftersom jag inser att det är fysiskt omöjligt, utan bara öht i huset.

Min dusch är mikroskopisk och syret tar slut på en sekund när man kör med varmvattnet, detta i kombination med morgontrötthetens kassa kroppscirkulation och låga socker är inte bra. Jag har aldrig svimmat, men på mornarna känner jag av symptomen big time! Riktigt läskigt ibland. Vem hade räddat mig om jag hade packat ihop där inne? Hade nån märkt? Och efter hur lång tid då?

”Emma har inte twittrat på två timmar nu, ska vi åka och kolla om hon lever? Vi ringer en ambulans för säkerhets skull.”

Det är inte bra att vara ensam, man behöver nån som tar hand om en och man behöver få ta hand om nån. I alla fall ibland.
Jag har ju varit riktigt megaförkyld nu i ungefär en vecka. Det är lite intressant det där, hur folk säger. Detta blir förresten lite upprepning nu, jag har redan pratat om detta, i lördags. Okej, tillbaka. Dom säger: ”Ta hand om dig!” ..för det är ju så man säger. Men hur artigt är det egentligen? Alltså, den som säger det menar ju inget illa, det fattar jag ju, men det blir ju lite att hen avsäger sig ansvaret för en helt genom denna uppmaning. Det är väl klart man tar hand om sig efter bästa förmåga tänker jag, men vad man egentligen, när man ligger där helt igenmurad och ensam och tycker synd om sig, vill höra är ju nåt i stil med ”Oroa dig inte, jag tar hand om dig!” och sen kommer dom med typ en mugg te. Eller en korvmacka. Nåt enkelt men ändå charmigt och väldigt ompysslande liksom. Jag är inte gnällig, blir glad för det mesta! Men jag inser ju att det inte funkar så i verkligheten. Och framför allt inte när det bara handlar om en vanlig sketen förkylning och ens vänkrets, polare liksom, dom går faktiskt egentligen fria från sånt ansvar. Men ibland hade det varit skönt att höra. Eller hur?

Jag har förresten skaffat ett nytt balsam, för att försöka få liv i mitt ledsna hår. Det är konstigt det där! Mitt hår mådde bra, sen på bara en kort period fuckade det ur totalt. Är det vädret? Eller maten? Eller nåt annat? Risigt och matt som en ledsen vanvårdad Golden Retriver. Nåväl, jag har alltså nytt balsam. Det dyraste dom hade på FinMaxi. Det doftar mint. En hårvårdsessens jag trodde var reserverad för herrprodukter. Schampo och dusch (gärna kombinerade i samma flaska) för män. Så nu går jag runt och doftar man enligt min mening. Det gör ju kanske inte direkt saker bättre för min hjärna just nu, men jag hoppas att mitt hår återuppstår från de döda.

I övrigt önskar jag att mitt pass kommer idag. En av mina många önskningar för tillfället som gärna får slå in. Det hade varit skönt. Nu ska jag jobba lite, hejdå.

Ekohatarhorrortanten

Om det finns tre olika produkter att välja på, en ”normal”, en ekologisk och en budgetvariant, vilken väljer ni då?

Jag försöker inbilla mig att jag är en sån som om möjligt alltid väljer ekologiskt och/eller närproducerat. Jag vill åtminstone vara en sån.

Så i förrgår när jag gick min lilla handlingsrunda inne på Finmaxi tog jag givetvis dom gröna äggen. Precis när jag var i färd med att lyfta ner ett 12-pack i min kasse vänder sig den gamla damen bredvid sakta om. Som nånslags obehaglig vålnad vred hon sig ett kvarts varv åt höger och stirrade på mig med iskall blick och med det vita håret på ända. Kontrollerat aggressivt sa hon:
- Du ska bara veta.. Jag ska bara ta och tala om EN sak för dig. *uppspärrade ögon* Äggen där blir inte det minsta godare för att dom är så kallat e-k-o-l-o-g-i-s-k-a. Inte det MINSTA. Bara så du vet. Du blir lurad. Det är bara ett spel det där, för att kunna höja priser.
- … *ser förvånat på henne och försöker klura ut om hon kanske driver med mig*
- …BARA SÅ DU VET!

Sen vände hon sig sakta tillbaka igen. Men stod kvar och stirrade rätt in i hyllan. Utan att ta nåt. Creepy. Kändes som man var i ett spökhus med programmerade dockor som, när ens tågvagn är vid en viss punkt i rundan, vänder sig och en obehaglig röst spelas upp. Sen vänder dom sig tillbaka för att loopa igång igen när nästa ekipage kommer. Jag åkte vidare i min vagn mot gurkorna… Avlägset där framme kunde jag höra andras skrämda skrik.

Det är förresten inte tanten på bilden som var i butiken. Om ni nu trodde jag hade smygfotat eller så. Hon på bilden är från en halvkass film, men det var lite samma känsla hon vid äggen ingav.

Jacobkvällen & männen vid hyllan med H

Igår var det Flygande Jacobkväll hemma hos mig. Trevligt koncept med trevligt besök. Mer sånt!

Bifogar en liten bild på risresterna i vasken. Ber om ursäkt för detta. Jag glömde fota. Ser rätt gött ut eller hur? Alla förstår ju att det var en fantastisk måltid. Mmmm! Det är lite kaffesump där i också förresten.. Om ni undrade. Linda hade ju med sig en snygg kaffekrävande tårta. Såklart.

Precis innan kvällen inleddes gick jag omkring inne på FinMaxi. Såklart. Jag brukar ju hänga där. Vid tandborsthyllan stod två män i 35-årsåldern. Dom var påväg bortåt när den ene kom på att han var påväg att glömma nåt:

- Du vänta lite, jag ska bara hämta nåt skit här borta.
- Nae? Fyfan, har Karin skickat dig att köpa jävla bindor?? Jag klarar inte av det där asså..
- Nej det är ingen hit. Man drar sig verkligen för att handla dom gångerna man vet att det står nåt mensskit med på listan!
- Jag har börjat vägra när frugan ber mej, meeeeeeene.. det är ju inte poplärt om man säger så! Heheh!
- Herregud. Det hade ALDRIG funkat hemma, hon blir SKITSUR om jag säger att hon får köpa helvetet själv.. Så man får ju stå ut. Men man skäms ju fan varenda gång!

Detta är intressant tycker jag. Vuxna män som tycker det är pinsamt och ovärdigt att köpa bindor/tamponger/trosskydd till sina kvinnor. Okej, jag kan ha en viss förståelse för att man skäms för att handla vissa saker åt andra, jag till exempel HATAR över allt annat att köpa cigaretter, jag skäms fruktansvärt och mår nästan fysiskt dåligt. Men jag brukar få sagt till mig att jag är löjlig med det där, att jag är lite väl militant och trist, så jag försöker att vänja mig. Är det samma sak för er män och kvinnoprodukterna? Är det som när jag står där och fajtas med min paranoia och tror att ”Nu tänker han i kassan att jag är rökare..”? Känner ni också folkets blicka på er där ni står vid hyllan? Och när ni lägger ner ett paket ELLEN Normal i korgen, tänker ni att dom tänker ”Kolla, sicken vidrig kille.. En man som har mens! Usch! Mensman! Mensman!” då? Eller hur funkar det?  Jag känner väl lite att om nån tror att jag är rökare är det ändå nåt som skulle kunna vara sannolikt, eller.. nej, men ni fattar. Det är ju mer sannolikt att en tjej röker än att en man köper tamponger för att HAN, han själv personligen, har mens. Eller?

Jaja, självklart fattar jag varför många tycker det är jobbigt. Blod och kön och kropp och underlivshygien och allt det där mörka. Jag har tjejkompisar som själva tycker det är lite jobbigt att stå vid den där hyllan! Men jag vet, jag spelar ju bara lite dum nu för att kunna få blogga om männen jag lyssnade på..

Ibland när jag skriver om olika saker blir jag tillfrågad om ”liknande skojiga inlägg”. Så för er som inte orkar använda sökfältet, som jag visserligen vet kan ge lite alla möjliga resultat ibland, och för er som inte gillar att klicka på etiketterna, som jag också vet kan freestyla lite i fångst, så kommer här några tips! Tips om ett gäng andra lite relaterade inlägg!

Vi har till att börja med ett scenario liknande gårdagens. Killarna som inte ville ragga på menstjejen.
Välj dina steg väl! (mensskydd)

Sen kan jag njutningsfullt presentera kvinnan utan hämningar i duschen.
The Pull-out

Killen som bloopar och råkar avslöja sina mensonanitankar för klasskompisarna.
Episkt onanidrama

Eller varför inte den om kvinnan med trosskyddet i omklädningsrummet?
Berättelsen om kvinnan med trosorna

Kan även slänga in en riktig oldie. Inklippt från min blogg från 2006! Om den lilla stackars flickan inne på toan på Meddo.
Blodsug. (aka Blodiga bindor & skam)

Jaja, nu räcker det. Hejdå.
Eller förresten! Har ni sett att Filip har mixtrat lite här igen? Nu finns min senaste twittring.. eller tweet menar jag, där i kanten till höger, precis under min bild som jag för övrigt får sjukt mycke klagomål på. Ni tycker tydligen att jag är ful på den. Får väl ordna en annan i framtiden.. Och! Vidare. Han har dessutom fixat lite andra nice knappar tillhörande dom olika inläggen. Lite Dela och Gillafunktioner som ni gärna få använda. Puss hej.

Bältesbrännan & Köttfärsen (Emma gör bort sej)

Kära Dagbok,

idag är det torsdag och jag gick ut stenhårt i morse med att göra bort mej ordentligt. Åter igen har jag framstått som en förlorad dåre. Inte allt för ovanligt i mitt leverne.

08:00 anlände jag till FinMaxi. Som vanligt. Jag stegade in, köpte vad jag skulle och gick ut igen. Solen stekte och jag tog på mej mina solglasögon som hade hängt i urringningen under shoppandet. Nästan framme vid bilen mötte jag en gammal lärare. Han kände igen mej trots att jag såg ut som The Terminator i mina solisar, jag kände inte igen honom trots att han såg exakt likadan ut som han gjorde för hur många år sen det nu var jag gick på högstadiet.
- Heeej! Hej Emma! hojtade han
- Tjena! svarade jag och log och tänkte i panik för mej själv Vemfan är detta? Var har jag sett honom? Varför känner han mej?
- Hur ääääär det med dej!? Det var så länge sen man såg dej! fortsatte han lyckligt.
- Hehe, jaa, det var ju ett tag sen nu kan man säga! skrattade jag artigt till svar och tänkte Okej, vemFAN är detta!? Och hur längesen var det egentligen??
- Jaa-adu, det var det verkligen. Herregud. Och nu har dom till och med rivit hela skolan och allt..  Tänk va! Men hur är det meeed dej? Och vilken rolig solbränna du har! Haha! han pekade på min urringning.
Polletten trillade ner när han började snacka om skolan. Jag var med på banan igen och visste vem snubben var. Skönt. Inte lika skönt var att jag totalt hade glömt bort min bältesbränna* och tagit på mej en ganska djupt skuren top idag. Fail. Där stod han och skrattade och pekade. Jag fick skoja lite om det och dra storyn, peka på min bil som inte har nåt tak och förklara. Han tycke det var underhållande. Det bjöd jag på. Vi småpratade lite vidare om jobb och trädgårdar och allt vad man nu kan tänkas samtala om en tidig torsdagsmorgon på en Maxiparkering. När det började fejda ut tvekade han lite men frågade ändå försiktigt:
- Men du Emma… Jag måste bara undra.  ..Vad ÄR det egentligen du har på dina solglasögon?
Jag såg frågande ut, tog dom av mej och kollade själv. På höger glas satt värsta kladden med nåt brunt och flottigt. WTF!? Kugghjulen snurrade trögt i mitt huvud och jag kom inte ens på nåt skojigt att mörkskämta bort det hela med. Jag sa:
- Ööööh..?
- Det ser lite ut som köttfärssås tycker jag! fyllde han hjälpsamt i.
Det var köttfärssås. Där stod jag, med världens skummaste solbränna rätt över bröstet och en fet klick köttfärssås på glasögat. Som en annan jävla snedseglare. Bra. Duktigt. Varför i helvete hamnar jag alltid i dessa prekära situationer!? kan man undra, men jag är faktiskt inte det minsta förvånad, för EXAKT det som tog plats där och då är så ÄKTA jag det kan bli! Och det är ingen idé att ni frågar hur jag kunde missa kletet, hur jag inte kunde se det, för jag har verkligen inget bra svar.

Köttfärssåsen kom sannolikt från Patricias uppvärmning och beredning av min preppade lunchlåda som hon käkade igårkväll framför tvn. Mina solglasögon låg på den svarta köksbänken där hon stod och grejade.

* Bältesbränna: Vad man får om man åker cab i gassande solsken, iförd bikini eller ett djupt urringat linne. Det är helt enkelt en ca 7 cm bred icke solad rand i huden, diagonalt gående från upp emellan brösten mot vänster axel. Mkt oattraktivt och kan vara svårt att jämna ut.

Välj dina steg väl! (mensskydd)

Åkte till Maxi för ungefär en timme sen för att köpa kaffe till mina gäster. Påväg in genom entrén och mot kaffeavdelningen gick jag bakom två unga män.

- A och i förrgår! Då gick jag bakom väääääärsta snygga bruden här!
- Nice!
- A så jävla het! Jag följde efter henne här, hon gick omkring bland blommorna. Sen gick hon bortåt dit *pekar mot krämerna* men SEN! Vet du vartfan hon gick!?
- Nae?
- HIT! *pekar* Till facking BINDORNA!!
- NAE!? Allvarligt??
- Jag veeeeeet! Så jääääÄÄVLA osexigt! Trodde fan jag skulle spy.
- Shitasså.. Verkligen.
- Ja jag slutade ju följa efter henne direkt asså..
- Lätt!

Skälld på & lite lessen

Blev precis skälld på av en gubbe i en vit Passat påväg ut från FinMaxis parkering.

Jag hade rätt, han hade fel. Jag kom från höger, han kom från vänster. Jag körde och han körde också.

Trots att jag tittade på honom och han tittade på mej så körde han. Antar att jag uppfattade det som att han uppfattade det som att jag kom från höger och tänkte köra och förväntade mej att han skulle stanna. Han uppfattade det nog som att han var äldre och jag var yngre och därför körde han. För att inte smälla rätt in i sidan på mej fick han nita. Och hans Passat dog. Han kastade sej ur den och rusade fram till min öppna sidoruta och vrålade en massa om att jag inte hade nåt hyfs, att han kom först, att vi ungdomar bara brydde oss om dyra bilar men faktiskt inte kunde köra alls, att mina föräldrar borde lärt mej visa artighet till mina äldre.

Det hade varit perfekt upplägg för mej i normala fall, men inte idag. Inte nu. Detta var inte ens i närheten av vad jag precis behövde idag. Jag blev bara lessen och började nästan gråta istället. Inte likt mej, som brukar kunna sätta emot ganska bra, speciellt när det är uppenbart att jag dessutom faktiskt har rätt. Antar att jag är lite soft just nu. Jag tittade upp på gubben från där jag satt, han vrålade. Jag svarade inte. Jag bara körde och lämnade honom där. Det var en lång kö med bilar efter hans Passat. Han stod kvar mitt i vägen.

Sådärja. Nu kom regnet. Och nu började det åska också. Vad passande till situationen och till nästan det mesta just nu, inte minst mitt fula munsår.

I’m a lumberjack and I’m ok!

Idag har jag fått på mej skumma kläder igen.

Jag vet inte hur jag alltid lyckas. Ser ut som en riktig skogshuggare. Eller nånform av ranchworker. Bara ett lasso, en hatt och en grep som fattas. Alternativt en yxa, en ståltermos och en korvmacka i bröstfickan.

Det är onsdag idag, för er stockholmare som inte har koll. Ute lyser en sol lite halvt igenom ett ganska tjockt molndis. Det ser varmt ut, men man blir ju som sagt blåst varenda dag. Kallt som fan är det! Jag har dock bestämt att jag får ställa på räsergrisen snart ändå. Oavsett om det är skitkallt eller lite mer vår. Den tionde mars! Det kan vi köra som preliminärgräns. Dock med reservation för eventuella chocksnöfall. Jag tror det blir sommar fortare om alla vi som har tillgång till en cab gör gemensamt slag i saken och plockar ut dom ur sina vinterbon nu. Då blir klimatet så illa tvunget att anpassa sej. ..Sannolikt.

Jag måste verkligen träna idag. Jag blir sämre och sämre på att hålla igång det där asså. Tragiskt att få det så svart på vitt att det krävs extrema åtgärder (typ avstängt vatten i 1,5 månad) för att få mej att träna på ett hyfsat seriöst och regelbundet sätt. Kanske borde jag inte kolla efter vettiga och någorlunda nya hus när jag letar? Kanske borde jag satsa på nåt med ännu mindre pålitliga ledningar än vad jag har idag? Kanske en liten fjällstuga som inte ens kan erbjuda elektricitet? Med en sinad vevbrunn en halv kilometer bort? Dåjävlar hade jag varit fit!

Igår på Maxi var det förresten en mamma som tappade en tårta. Det var kul. Hon gick omkring och sa åt sina söner att inte röra vid saker för då kunde nåt ramla ner från hyllorna och gå sönder. Sen greppar hon själv en stor gräddtårta på ett fat med ett såndär plastkupolslock över. Och dyngar den rakt ner i golvet med en ordentlig spräcksmäll och ett högt klafsfloffljud. Varpå sönerna snabbt snor runt, ser förödelsen med stora förskräckta ögon och halvvskriker i panik till sin mor, båda två exakt samtidigt:
- …DET VAR INTE JAG!!!
Hilarous.

Hattig text detta blev. Som nånslags dåligt uppstyrd rapport. Nu ska jag gå och fråga Henke vad han ska käka till lunch. Förmodligen nåt brunt. Han äter bara brun mat. Hejdå.

Den Goda Medmänniskan

Jajjemen. Detta med Familjeparkeringarna igen då. Denna outtömliga källa till diskussion, irritation och underhållning.

Igår, när jag hade lastat in matkassen och satt mej i min lilla Toyota kom en pappa och hans ungefär en meter gamla son förbi. När de passerade på gångbanan framför mej stannade telningen och pekade och sa:
- Pappa! En räserbil!
Fadern svarade så demonstrativt högt att jag trots att det blåste storm och regnade och trots att jag hade dörrar och fönster stängda kunde höra tydligt:
- Ja. Och sånna bilar F Å R  I N T E  P A R K E R A  I  D O M H Ä R  R U T O R N A.

För det är det där med familjeparkeringarna är verkligen ett kapitel för sej själv i gråzonsboken. Det finns ingen lag på att man som ensam i en liten bil inte får stå där. Det är inget man kan åka dit för. Det bygger uteslutande på det goda svenska samvetet och det gör det lite extra heligt.  Det är barnen som gör det. Man litar på att gemene man har såpass gott samvete att han inte ställer sej där när han vet att risken att en mamma med ett barn kan tänkas komma lite senare och behöva platsen. Även om det är helt tomt ska man praktisera God Medmänniska och ställa sej 10 (extra breda) rutor längre bort från entrén. Man litar på att det fungerar så.

Jag och en vän pratade om det det där. Hon har barn och ingen bil (hennes kille har bil och hon en mililtärcykel). Jag har bil och inga barn (min syster har barn och jag akvarium). Hon frågade om jag inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att ta sej till änden av hela bilparkeringsoceanen med vagnar och kassar och barn? Jag sa att det kunde jag verkligen förstå (Obs: sant) men frågade henne om hon inte kunde förstå att det var jobbigt och tungt att lägga ut skitmycke sura pengar på att lacka om en sida på ens bil för att nån jävel har smällt upp dörren i den? Hon erkände att hon inte hade nån som helst förståelse för hur man över huvud taget kunde tänka så, men att det kanske var för att hon inte har körkort. Jag erkände att jag inte förstod charmen i barn riktigt, men att jag inte hatade dom.

Sen gjorde vi en snygg nyhetsankarövergång och med barn som röd tråd kom vi in på det där med alla bilder man ser överallt. Kompisar som lånar sina kompisars avkommor och fotar sej med dom. Hon tyckte det var gulligt. Jag tyckte det var kanske gulligt ibland, men lite creepy oftast också. Och sen kom vi fram till att anledningen till att det inte existerar en enda sån bild på mej är för att folk bara skulle kommentera med:
- Du passar verkligen inte som mamma. Skaffa aldrig barn, tack.
Sen skrattade vi. Men jag mest bara med munnen.

Och här följer några tips på andra texter jag har åstadkommit berörande familjeparkering.

Annas Maxi
Attitydproblem
Mamma Pappa Barn

 

..Ajdå.

Igår var en händelserik dag, åtminstone fram till ungefär klockan 4.

Gick ut stenhårt med att åka till sjukhuset, hänga där i ett par timmar, sen käka och shoppa (!) kläder (!!!) med mamma och sen hem igen för att ligga i soffan med min TV och telefon resten av dygnet.

Det är en jävligt skum känsla det där för övrigt. Att bli inrullad i en operationssal, säga hej till alla där inne, somna, vakna typ en timme senare i en helt annan sal, få en Yoggi och vara good to go. Och veta att 6 pers har stått mellan ens ben och man har inte en aning om vad som har gjorts, hänt eller sagts. Men man är välkommen tillbaka om typ fyra veckor. ”Du kommer bli kallad”. Tack.

Samtalet precis innan jag somnade var class A:
Sköterska 1: – Japp, då är det ganska klart här! Du ska få andas lite syrgas och sen kommer du sova gott. ..Sådärja, då får du tänka på nåt riktigt trevligt nu!
Jag: – Okej.
Sköterska 2: – Ja, tänk på din pojkvän!
Jag: – Mmnjaeh… han finns nog inte riktigt..
Sköterska 2: - ..Ajdå.
Sköterska 1: - Mariaaaa…Din klant!

Good times. Nu ska jag åka till Maxi.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress