Tagg kuriosa

Ta en pepparkaka, så du blir snäll!

Har ni hängt upp julstjärnan i fönstret än? Lagt mossan runt amaryllisen?

Jag har inte. Jag tänkte gjort igår efter att ha köpt en jättefin stjärna till mitt kontor, men blev totalt utmobbad och idiotförklarad. Vi kompromissade och jag fick okej på att börja hänga upp såfort det blivit december. Det får jag väl finna mig i. Funderar på att, för min egna skull, kompensationspynta hemma hos Freddy istället nån dag när han inte är hemma istället. Göra hans huz mysigt och gosbart och juligt och fint och ombonat och varmt!

Anyways. Alla har väl hört det där om att man blir snäll av att käka pepparkakor. Ta en pepparkaka! Så blir du snäll! 
Detta uttrycket har jag fått berättat för mig att det kommer ifrån förr, när gubbarna satt i sina fåtöljer och var sura och ilskna. Dom hötte med näven, gormade på ungdomarna, klapprade med lösgommarna och fäktade med trefotskäppen efter labradoren. Denna sinnesstämning till följd av att dom var förstoppade. Anledningen till den tröga magen är lite oklar, men man kan väl gissa att det var för att dom helt enkelt var gamla, stillasittande och levde på bara ..Skogaholmslimpa. Eller nåt. Men i alla fall! Då, runt juletid, när släkten var samlad bjöds det på pepparkakor vilka tydligen har nån slags laxerande effekt. Gubbarna och tanterna kunde plötsligt skita, slapp ha ont i magen, blev glada och avslappnade igen – snälla.

Så nu vet ni. Frågor på det? Nej.

Högtiden!

Igår var det Potatisens Dag.

LCHF-aktivister demonstrerade aggressivt utanför Maxi hela dan.

Med plakat och banderoller skrek dom slagord och kastade kroketter på utkommande kunder. Tre pikétbussar svängde in på parkeringen och poliserna drev bort packet.

Skämta. Men att det var Potatisdagen igår var sant. Jag och Freddy gjorde slag i projektet och åstadkom genom gemensamt arbete cirka 8 kubik King Edwardmos. Den mest överskattade potatisen för övrigt enligt mig. Tacka vet jag Asterix. Rosa och fin. Den kan man ha till allt.

Snart är det Fars Dag också.

Avo

Idag fick jag förresten en såndär blindgångaravokado igen.

Är det inte tråkigt? Va? Man tror man har valt så bra och så blir det så kass ändå. Värdelöst. Man blir ju förbannad.

Man står där i affären och klämmer och vänder och kollar och verkligen okulärbesiktigar deras fasthet och krokodiliga utförande. Det är få moment när jag är ute och handlar som tar så sjukt lång tid som just selekterandet av avokadosarna. Måste gå igenom hela berg innan jag är nöjd.

Efter ett tag tycker man sig ha hittat ett riktigt praktexemplar, en som är lagom stor, mjuk men samtidigt fast, en som inte har alltför grovt skinn eller några direkta synbara skavanker. Man bestämmer sig för att den får följa med en hem. Man förbereder övriga tillbehör och ställer i ordning och skapar en fin atmosfär för sin måltid. Men sen händer det. När ens så omsorgsfullt utvalada avokado öppnas visar det sig att den inte alls är så fin som man trodde den skulle vara. Inuti är den brunfläckig och luktar unket. Helt murken. Man blir förbannad och känner sig blåst. Även om man egentligen vet att det är lite av ett lotteri redan från början.

Fast det är kanske såhär med många saker, men just avokadon är så väldigt påtaglig. Man får det rätt i nyllet liksom.
Avokadovalet – en metafor som kan appliceras på det mesta i livet! Inte minst förhållanden och begagnade bilar.

Visste ni förresten att ordet avokado kommer från aztekernas ord för testikel? Nu vet ni. Hejdå.

Kvällens Brasa (vin ur trätunnor med Satan)

Det är valborg nu. Imorgon. Valborgsmässoafton.

Det betyder egentligen att våren börjar nu, men jag vet inte. Påskliljorna är ju överblommade och sådär. Den stora busken med gula blommor med.

Men egentligen är Valborgsmässoafton häxaftonen. Det var då dom red på typ getter och grisar och kvastar till sina olika samlingsplatser. Det fick jag och många andra barn lära sej i skolan. Där blodsoffrade dom djur, drack jättemycke för mycke vin ut trätunnor tillsammans med djävulen, bytte personlighet totalt och låg med allt och alla. All In liksom! Inte helt olikt från hur som många av oss väljer att fira idag. Eller hur? Känner du igen dej?

För Valborg är en ju festarhelg. Det brukar vara väldigt trevligt och poliserna får mycke att göra. Det får dom räkna med. Det ingår ju i riten. Man ska grilla (offra djur) och dricka massor av öl (vin ur trätunnor med Satan) och kolla på brasor (i sak av utomstående försöka skrämma bort dom som festar) med folk i ens omgivning (knulla med så många som möjligt). All In liksom! Eller hur? Får se hur det blir. Känner mej inte speciellt lockad i år. Har inte bestämt hur min Kvällens Brasa ska se ut riktigt än. Jag vet att andra har planer i alla fall. Generellt har festarhelger inte nån, vid första analys, direkt positiv känsla för mej längre. Inte just nu i alla fall. Brukar snarare medföra den där magkänslan. Det är kanske bara en fas. Eller hur? Jag brukade ju vara duktig på party förr. Det kommer kanske tillbaka.

Förr trodde man att gränserna mellan livet och döden var som allra suddigast på Valborgsmässoafton. Detta fick man också lära sej i skolan. Människor kunde under Valborgsmässoafton drabbas av nåt som liknade schizofreni eller personlighetsstörningar och inte känna igen sej själv, eller andra kunde plötsligt inte känna igen sina vänner som inte längre var sej själva. Glädjen kunde snabbt svänga över i olycka eller stor besvikelse. Det var vad man trodde då. Inte heller alltför olikt ifrån hur det faktiskt funkar idag. Eller hur? Känner vi igen oss?

Många har redan börjat fråga vad som händer på Midsommar också. Samma där. Jag vet inte. Det är nog ingen idé att ni frågar, såvida ni inte tänker komma med trevliga förslag såklart. Men jag vet vad en del andra tänker och planerar. Kanske är det bara gissningar jag pusslar ihop mitt så kallade vetande av, men det är fullt tillräckligt för min mage och matlust och sömn redan nu. Men nu är det först Valborg. Det kommer säkert bli väldigt trevligt, det brukar det bli, men jag är väl som sagt bara inne i en fas. Rädda mej gärna. Det finns alltid bra ställen i närheten där ni kan binda eran vita häst under tiden. ..Fast flaggstången utanför är nermonterad nu iofs.

Islossningen & tulpanmanin

I söndags retardimpulsåkte jag och Freddy till Helsingborg, köpte varsin panpizza och drog hem direkt igen. Vi käkade till och med i bilen.

Det är väl ungefär 7-8 mil enkel resa. Pizzorna kostade 130 kr stycket. Det blev en billig aftonvard! Egentligen skulle vi bara till Eurostop (i Halmstad) och lämna tillbaka hans rakapparat. Fail. Men väldigt trevligt med såna små utflykter! =)

Jag har förövrigt fått tillbaka varmvattnet! Eller ja.. varmt och varmt.. Ljummet är det åtminstone. Men det duger! Man lär sej uppskatta saker när man inte har dom. Jag har ju rimligtvis inte kunnat duscha hemma under dagarna utan vatten, så det har blivit lite av ett projekt. Inte ett stort, men dock. Ta med grejer, sätta sej i bilen och dra iväg för att sen dra hem igen. Skönt att det är tillbaka! Jag ser det som ett vårtecken! Islossningen i rören.
Det hade släppt en dag medan jag var på jobbet. Stod och forsade som helvete i köket när jag kom hem! Redan utanför ytterdörren, innan jag hade fått upp den, hörde jag hur det mullrade därinne. Bilder av totalt översvämmade kök, vattenskadade golv och förstörda mattor blixtrade förbi. Men det var helt chill. Tur det. Palla bygga fördämningar i köket..

Nåt jag däremot inte alls ser som ett vårtecken är att jag idag ställde av sommarbilen. AV! Och ja  jag vet, jag borde gjort det för typ tre månader sen och inte levt i förnekelse som jag tenderar att göra emellanåt.. Räsergrisen bor för säsongen hemma i pappas garage och jag har inte ens hunnit tvätta den än. Taskigt av mej. Jag skäms när jag tänker på hur försummad den måste känna sej. Det är tur att mammas Auris står jämte så den har nån att prata med. Men nu är den alltså avställd. Det måste ju vara ett av dom fetaste tecknena på den definitiva vintern there is.

Nåt annat som jag dock ser som ett vårtecken är att dom har börjat sälja tulpaner lite överallt nu. 10 st för typ 49 spänn. Trevligt. Men samtidigt inte alls trevligt eftersom jag blir manisk och dum i huvet och måste köpa två buntar varenda jävla gång jag handlar. Till och med när jag har tankat bilen köper jag tulpaner eftersom dom givetvis säljs även inne på mackarna! Oftast dessutom lite dyrare än inne på tex ICA.
- 59 kr bunten istället för 49? Trevligt! Jag tar två!
Har ni förresten läst om tulpanmanin i Holland på 1630-talet? Faktiskt intressant. Folk var helt jävla galna. Bland annat va det en snubbe som käkade en tulpanlök och folket gick helt jävla banans och han fick dödsstraff. Man kan säga att det ballade ur lite. På Wikipedia står det ”Handeln nådde sin zenit vid årsskiftet 1636-1637. Då betalade en köpare en summa som motsvarade priset på 8 grisar, 4 oxar, 12 får, 24 ton vete, 48 ton råg, 4 tunnor öl, 2 ton smör, 79 liter vin, 425 kilo ost, samt en säng, ett knippe kläder och en silverbägare för en enda lök ”Viceroy”.” Liksom hallå? 2 ton smör?

En annan sak jag har tänkt på är sånnadär saker som dom har i en del gamla filmer och slåss med. Blydagg kallar dom det. Vafan är det egentligen?? Och hur smidigt kan det vara att gå runt med en blyklump i fickan? Eller ja en klump är det ju tydligen inte direkt. Det lär ju tydligen vara typ en näve hagel i en liten påse. Men ändå. Inte helt hundra. Vissa kallar sin dagg för ”blackjack”. Det kanske låter lite tuffare.. Jag vet inte.
- Slå han i skallen med blackjacken Bengan!

Nu ska jag sova. I mitt sovrum som fortfarande luktar lite för mycke lacknafta för att det ska vara hälsosamt. Men jag har fina nya lakan så det väger upp. Det är luktärter på dom. Snyggt och passar väldigt bra ihop med mitt nya vita tak. Jag har dessutom två vaser med tulpaner i sovrummet. Det ni.

Nyckeln till frihet

Det va precis en som mejlade in till P3 om det där med att lägga nycklar på bordet.

Asmånga tycker ju det är förenat med döden att slänga upp knippan på bänken och om inte döden så åtminstone innebär det en fruktansvärd otur. En del av er är lite mer diskret skrockfulla och väljer att flytta nycklarna till ovanpå plånboken, filofaxen, blocket eller nåt liknande.

horisMEN! Nu berättade denna människa som mejlade in att det hela grundade sej på en hortrend från förr i tiden! Kvinnor som, förmodligen mot en viss betalning, var lite extra villiga att hoppa i säng lite hipp som happ lade som ett diskret tecken på detta upp sin nyckelknippa på bordet. Då begrep männen som var införstådda i språket att där kunde man inhandla en drink och sätta in stöten. Bokstavligen.

För att kvinnornas barn, som inte fattade vad det innebar, inte skulle lägga sina nycklar på bordet också och av misstag utge sej för att vara eskortservice av ung ålder, så lärde mammorna dom att det innebar FRUKTANSVÄRD otur för resten av livet att lägga sina nycklar på bordet. Att dom ALDRIG skulle göra detta för då kunde dom minsann se sej om efter sin lyckliga stjärna i framtiden. Och så föddes det hela. Genom generationer av felaktiga fakta i syfte att skydda oss från vetskapen om våra förfäders tvivelaktiga leverne går många nu av oss och tror att vi garanterat drabbas av den totala ondskan, att domedagen är här och att vi med stadiga steg kliver mot ragnarök om vi lägger nycklarna på bordet.

Jag är inte en av dom dock. Mina nycklar ligger alltid på bordet. Det innebär nog att mina släktled är cleana.. Alternativt att ingen av dom mörkade att dom knullade för cash.

Pinjesvamp

murkel

Har ni förresten tänkt på att rena pinjenötter smakar svamp?

Precis samma eftersmak som den där murkel- och champinjonkrämen som finns i konservburkar i välsorterade maxibutiker. Ganska konstigt, men goda ändå.

Fasen! Nu kokade jag mina kanelbullar. Skit också.. Jaja dom svalnar väl. Sjukt störande när man värmer för mycke. Först blir det blött och degigt och på den mikromysekunden man behöver för att få ur dom ur micron hinner ens händer täckas med tredje gradens burns. Iaf fingertopparna som man håller hörnet av påsen med.. Sen när bullarna svalnar blir dom skorpor istället eftersom man har lyckats koka ur all form av succulens. Typiskt.

Men det här med nötterna då! ..Hm …oj! På första sidan på Wikipedia kom jag in på en artikel om dödsstraff med elefanter. Coolt.. Dom tränade elefanterna till att krossa, slita ihjäl eller tortera fångar i Indien.. Fränt. Men okej, nötterna, jag tappade spåret lite nu.. Jag hade ju tänkt att det skulle stå nåt om den svampiga smaken, men det gjorde det inte. Typiskt asså.. Eh. Vi kan släppa detta. Jag måste ändå jobba.

perkele percale

Vilka case det kan bli av olika saker. Nånting nämns. Nån annan säger nåt annat och helt plötsligt är man så illa tvungen att gå till botten med skiten.

perraDet började alltså med att jag skrev om Hemtex. Lina spann vidare på dethär med lakan, eftersom varor av lakankaraktär säljs på nämnda företag. Hon tyckte att det var lite raspiga tyger osv. Jag hävdade att jag faktiskt hade köpt min favoriter i satin där så hon hade fel. Vidare kom hon då på att hon hade ett set i percale som var mjuka. Och så var det igång. Percale. Hur uttalades det ordet egentligen?

Nu blir det en del höftat fonetiskt här. Höftat eftersom jag egentligen inte vet hur skrivreglerna är.

Första budet kom från mamma genom Lina som hävdade att hon uttalade det [per'kaleh]. Lina själv i sin tur tyckte att det såg engelskt ut och därför bör sägas [pö:keil]. Att lina är sambo med en man som har engelska som första språk anser jag nog dock kan påverka hennes syn på vilka länder vissa glosor kan tänkas komma från. Vad som helst kan bli brittiskt i hennes miljöskadade öra. Men, trots detta höll jag med ty jag var relativt säker på att jag hade pratat med en man i en tygaffär en gång om just detta. Och han sa [pö:'keil].

Sen klev Eva in i bilden. Självsäkert och med vattenkammat hår lastade hon fram att ordet i sej ju faktiskt var franskt och därför givetvis borde uttalat ['perr'kall], alternativt ['perr'sall]. Det sistnämnda där hade jag ju dock inte satt mina pengar på om man säger.. Som om det inte var nog med fyra olika bud ringde det dessutom en dam till firman idag. Från en sängaffär. Givetvis var jag ju tvungen att fråga. Hon menade med en ytterst övertygande säkerhet att ordet percale var italienskt och därför uttalades [peRRRR'ka:leh]. Jag kände att det började bli dags att få ett avslut. Vännerna Wikipedia och Wictionary kallades till hör.

Percale was originally imported from India in the seventeenth and eighteenth centuries, then manufactured in France. The word originate from the Persian pargālah (‘rag’), although the Oxford English Dictionary has traced it only as far as 18th-century French.

Av detta kunde vi alltså utläsa: indiskt, franskt, engelskt och persiskt. Det är däremot inte italienskt – tanten från sängaffären var way off och uppenbarligen en hycklare. Jag kände dock ändå att det inte var tillräckligt. Jag ringde till en annan butik i Halmstadregionen. En med gott rykte och som säljer de finaste av högkvalitativa bolster och sängkläder. Pratade med en man. Det kändes som att han kunde sin sak och han var glad och ytterst trevlig att diskutera detta ämne med! Han berättade att fransmännen tycker att det är ett franskt ord, att britterna tycker att det kommer från england, men att om man ska va nitisk borde man egentligen uttala det på indiskt vis eftersom det va därifrån tyget faktiskt kom. Men om man var en vettigt funtad svensk gav man sej inte in på det tyckte han utan man, citat: behåller sitt sinnensfriska rykte och säger antingen det med engelsk eller fransk accent. Alltså, säg hurfan ni vill! Heheheh! Men det verkar som att majoriteten uttalar det [pö:'kejl], det säger jagsjälv, eller [perr'kall]. Det är faktiskt valfritt. Hahahah!
Slutdiskuterat.

Omplanering

Jajjemen, så var det nytt år igen. 2009.

Nu ska man ta sej igenom helvetet igen med fel siffror och hjärnstillestånden varenda gång man åker på att skriva datum nånstans.

Och det blev en fin nyårsafton i år också. Gick ut rätt soft med att dra in till stan där det var sinnessjukt kallt och monstruösa mängder folk. Lyssnade på nyårstalet. Eller rättare sagt – väntade ut nyårstalet eftersom vi inte hörde så mycke. Sen spanade vi på fyrverkerierna. Jag glömmer bort lagom till varje år hur häftigt detdär faktiskt är. Underskattat och skitsnyggt. Jag går  i 10 fall av 10 ifrån sånna tillställningan med hela min framtid utstakad. På dom kanske 5 minuterna det tar för staffet att mata av föreställningen hinner jag planera ihop det mesta inför min omskolning till fyrverkare. (Har fått lära mej att man inte får säga pyrotekniker, det är tydligen ett helt annat yrke..)

Nackdelen med hela det där är dock om man på kvällen har varit inne i stan och kollat på showen. För sen vid tolvslaget så framstår de fyrverkerier man själv bränner av som en aaaaaning lama. Även om det har lagt flera tusen kronor på pjäser och bomber och tårtor och allt vad det nu kallas.

Anyways. Vi knallade bort till Freddy. Hjälpte honom att bära upp en soffa och två otympliga fåtöljer på vinden, strök hans skjorta, knöt hans slips, packade in honom i bilen och tog med honom hem. Väl i hemmet tillgade vi en delikat måltid bestående av egenhändigt skapad pizza. Okej, den var faktiskt inte så delikat som jag hade hoppats på.. Vi har lyckats bättre förr. Men dock. Trevligt var det ju i vilket fall som helst.

Jag stegade ut utanför ytterdörren för att hämta en öl, såg grannen, aka Sofia, aka Hyresvärdens dotter. Sa hej, Freddy frågade efter en laddare till sin kassa telefon och sen hamnade vi därinne bland alla hennes vänner istället. Mkt oplanerat men likväl så trevligt. Klockan fem ungefär kom vi in till oss själva igen och idag har jag träningsvärk i mitt vänstra lår efter Twistermatcherna.

Nu ska jag duscha. Ajöken.

Flyttfåglar

Förresten,

Var är alla domherrar egentligen? Förr satt dom ju alltid i träden runt jul.. Tjocka och söta. Men inte nu längre. Eller? Nån som har sett nån?

Säkert dethär med växthuseffekten och den annalkande Domedagen. Ska det blir nånform av Ragnarök tänker fanimej inte domherrarna vara med. Förmodligen förståndigt av dom.

På engelska kallas dom förresten Bullfinch. Alltså Tjurfink, bara för att dom är så biffiga.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress