Tagg köksmästarn

Måndagsfinkäk

Idag skiter jag i att träna. Fast jag verkligen borde. Mina lår är ju onekligen fläskiga.

Men idag tycker jag det är rätt okej. Jag tinar upp ett stort stycke kött och lägger i marinad istället och förbereder för att fritera mina färska nyskurna pommes i alldeles för dyr olivolja. Det är ju trots allt måndag och eftersom jag inte besitter förmågan att laga mat till bara en person, som jag trots allt ändå är när det kommer till kritan, kan jag ju lika gärna slå på stort och laga schysst käk. Det är ju trots allt måndag.

Och ju finare mat desto större anledning att käka den i soffan framför tvn dessutom! Speciellt om det är måndag! Jag köpte förresten blommor till mejsjälv idag också. Igen. Det gjorde inget. Jag fick. Måndag ni vet. Helt okej. ..Viiisst?

Hajflickan

Ställde mej i köket och tänkte precis påbörja en bastat lunch.

Inser då att klockan inte ens är tjugo över tio. I min värld var den runt två. Jag går uppenbarligen upp för tidigt på helgmornarna. Typiskt. Och hungrig som fan är jag! Vad göra? Konceptet mellanmål (Mellis (del II)) är utom min värdighetssfär.

För övrigt. Jag var helt övertygad om att jag hade nått den respektingivande ålder då man exempelvis har slutat få fler tänder. Men ännu en gång har jag haft fel. Det händer ju ganska ofta. Längst in, så långt in att jag trodde att det inte kunde få plats fler, får jag en till jävel. Smärta! Jag kan inte äta som folk. (Men jag var ändå inne på att cooka nåt som kräver tuggande nu) Har jag tur går jag ner nåt kilo på denna tillökning, men det lär väl aldrig hända med min tur. Man kan ju verkligen undra hur många tänder till jag ska få. Det kanske aldrig tar slut. Jag kommer se ut som en haj. Med tänder i flera rader innanför varandra. När jag är 60 har jag hela gommen fullpackad. Jobbigt att borsta. Då får jag nog allt krypa till korset och teckna detdär förbannade supportavtalet tandläkarna försöker pracka på mej varje gång jag är där.

Nu ska jag städa till mina hajar här hemma i akvariet. Dom kommer älska mej efter det. Lättköpt kärlek.

Husmor med hjärnan

Allvarligt. Det är bara jag som bor här. Oftast även bara jag som äter här. Så har det varit en tid nu.

Så varför kan jag inte bara lära mej att laga lite mat? Ett vettigt lass med köttfärssås. En liten pizza. En kotlett. En human mängd pannkakor.

Varför i helvete ställer jag mej och gör kalops till ett helt kompani? Eller en ost- och skinkpaj stor som ett mindre reservhjul till en traktor? Eller 3 kubik thaigryta? Jag vet ju att jag bara kastar bort det. Att det hamnar i komposten. Jag fryser liksom inte ens in lagad mat! Men vad bra! tänker många av er nu, det är ju smart att laga mycke. Då har man matlådor. Och visst. Det har man, helt sant, men hade jag lagat sinnesfriska mängder käk hade jag haft matlåda till typ två dar. DET hade varit bra och normalt. Det hade varit smart. Det är inte sweet att tvingas käka samma rätt till lunch 12 dar i rad. Eller rättare sagt, det gör man inte – man äter det en eller två gånger och kastar resten istället. Jag gör det iaf.

Jag måste verkligen lära mej att dosera mindre. Och inte cooka som en lobotomerad jävla storkökstant. Kommer väl sluta som husmor i nån skolmatsal. En sån med knallrött plastförkläde, hårnät och foppatofflor.

En annan grej man kan fundera på är varför jag lägger min telefon på handfatet när jag borstar tänderna eller tvättar mej i ansiktet eller gör vad som helst med rinnande vatten. Se bild, den är precis tagen. Telefonen är dessutom precis avtorkad och tillbakalagd efter att ha kanat ner. Det är lite samma syndrom som när jag häftade mej i fingret. Det var inte min hjärnas mest lysande sekund där inte. Kan läsas om man har missat detta spektakel. Här: Bra på att tänka Mycket nöje.

Nu går jag och lägger mej i min säng som har mysiga flanelliga lakan och är till hälften full av kläder. Ska lägga mej där och fundera på hur jag ska lära mej att bli duktigare på den typen av tankeläsning som uppenbarligen verkar krävas nuförtiden. Kan ju fundera på om det hade löst min förvirring också. Godafton.

Till Hela & Emelie

Morgonens korta inlägg tillägnas uteslutande Hela och Emelie eftersom jag vet vad ni tycker om att lämna grejer i vasken medan man lagar mat.

Här får ni en bild! Med lite anknytning till min Läses före inflytt hos mej!-lista. Såhär är hur det ser ut hemma hos mej nu i skrivande stund, när jag sitter på jobbet. Hehe. Detta kommer inte städas bort förrän ikväll och jag förstår att det får er att rysa och kräkas lite i era munnar. Jag ser det lite som en vinst! ^^
Om någon annan som också har mani på att allt ska kastas omedelbart och inte mellanlanda i diskhon ser detta och känner förakt och avsmak så kan vi väl säga att detta inlägget är tillägnat även er. Men i huvudsak Hela och Emelie.

Välkommen till Indien.. NOT!

Idag är det torsdag och dagen efter.

Mitt lilla hus luktar som vilket indiskt hem som helst. Fast utan rökelse, myrra och kamfer sånt mög.

Igår var det 10-personersdinner hemma hos mej! Öl och Tikka! Trefligt. Det är inte ofta jag håller bjudningar på vintern, alltså utan att kunna bruka altanen, men det gick ändå förhållandevis fint får jag väl själv säga. Och det var inte direkt någon som visade stor aggression mot min psychoinredda bostad heller. God stämning! Kanske nåt som kan göras om?

Chicken Tikka Masala, som jag så storköksenligt och husmorigt, klädd som en osmakligt jävla uteliggare bjöd på, är förresten ingen indisk rätt. Den är väl ifrån England eller nånstans där i krokarna om jag inte har helt fel? Påhittad typ av misstag och nu topprepresentant för det indiska köket. Tragiskt egentligen. Så jag har full förståelse för om ni som igår byggde bon i min röda soffa nu känner er blåsta, men hey! så är det här i livet. Man blir blåst varje dag. Hoppas ni vill komma tillbaka nån gång trots detta. Alla är välkomna any time! Det är bara att stega in! För så funkar det hos mej, man kliver rakt in och jag blir faktiskt alltid glad av ert sällskap, även om man vid första anblick kanske inte upplever det som så.  Exempel 1 (Skräcken) och exempel 2 (Avloppsrensningen).

Det hade varit kul att åka till Indien förresten. Eller ja, över huvudtaget hade jag gärna åkt vartsomhelst nu. Nånstans där det är varmt så jag tvingas klä av mej och skämmas halvt ihjäl på grund av min transparenta blåvita vinterblekhet. God tid!

Ikväll är det Quiz på Fox!

Läses före inflytt hos mej!

Lyssnade nyss på folk som ringde in till radio och pratade om saker som irriterade.

Saker med nära och kära som dom hade retat upp sej på. Sånt som dom sa att om dom hade vetat detta innan hade vänskapen eller förhållandet förmodligen aldrig funnits.

En upprörd kvinna berättade att hon retade sej nåt fruktansvärt på när hennes man inte ställde ihop skorna i hallen när han kom hem. En annan på att hennes bror grävde i smöret istället för att hålla det städat. En kille tog upp problemet med att hans sambo bara kastade soporna 2 dar i veckan och han 3, TROTS att dom hade gjort ett schema som skulle växla eftersom veckorna hade udda antal dagar (Måste ha en sjuk förbrukning av allt i det där hemmet btw, eftersom dom slänger soporna varje dag). En dam berättade att hon i över 26 år av äktenskap alltid hade stört sej på att hennes gubbe hade fötterna i soffan, han vecklade liksom ihop benen uppe i soffan. Fruktansvärt tyckte hon, fötterna skulle man ju ha på golvet! En nybliven make pratade om hur hans fru hade lagt sej till med olaten att bajsa med öppen toalettdörr och en annan kille hade retat upp sej på att hans sambo inte stängde köksluckorna. Han tyckte det var sååå jobbigt att behöva bli sur och säga till henne heeela tiden.

Massor! Massor av tragiska småsaker som jag inte kan förstå att man ens bryr sej om att öda energi på att bli arg på. Okej, köksluckorna är jag glad om man håller stängda i mitt hus också, men det är mest för att jag bara slår huvet i dom annars. Och är dom öppna är det ju knappast nåt jag går och bitchar om, det är ju inte direkt så att det är svårt och väldigt tidskrävande att stänga dom själv. Bajsande med öppen dörr kanske inte tillhör mina favoriter heller… Men att inte få ha fötterna uppe i soffan! Det är ju bara tragiskt. Min mening.

Men nudå. Jag tänkte att det kanske är lika bra att jag varnar er. Så ni vet vad ni ger er in på innan ni bestämmer er för att bli min vän eller leva med mej. För efter några år har jag blivit varse om att jag har vissa grejer för mej som tydligen kan irritera.

1. Jag brukar glömma min våta badlakan i sängen. I fotändan. Kan verkligen upplevas trist. Insåg för övrigt precis nu att jag faktiskt har två liggande där. Bäst att jag hänger upp dom.. Sådär. Okej, det va bara ett i sängen, det andra låg på golvet nedanför. (se bifogat bildbevis)
Framtid: Finns faktiskt goda chanser att du kan få mej att lägga av med detta, men du bör nog räkna med att få tjata lite och kanske även statuera ett gott exempel.

Åh! Nu är klockan 11:11. Nu får man önska sej nåt!

2. Jag går ofta in med skor. Dock inte om dom är leriga! Men är det torrt ute, alternativt bara rent regn brukar jag kunna kliva omkring lite här och var innan jag kränger av mej dojorna. Åtminstone hemma hos mej själv.
Framtid: Kan jag nog allt vänja mej av med om det skulle göra dej lyckligare.

3. När jag lagar mat eller bakar kastar jag allt skräp och alla nerkladdade tools i diskhon under processens gång. Detta är VERKLIGEN nåt jag har märkt kan reta mina medmänniskor. Jag förstår inte riktigt varför, men uppenbarligen är det provocerande.
-Varför kan du inte bara kasta det i sophinken direkt!? Varför måste du lägga allt i vasken först!?
Alltså, jag tar ju bort allt sen. Det är ju inte så att det blir liggande i sju svåra år. Står man med köttfärs upp till halva underarmarna och knäcker tre ägg så föredrar jag nog faktiskt att arkivera skalen i vasken tills jag har åtminstone avslutat smeten. Annars måste man ju sanera knopparna på skåpsluckorna sen istället. Avokadokärnor är tydligen en på topp-3 när det handlar om saker man måste kasta i sophinken direkt. Avokadokärnor och mjölkpaket. Och äggskal. Crazy.
Framtid: Detta är tyvärr inget jag tror ni kommer kunna ta ur mej med tiden.

4. … Hmm. Jag lovar, det finns mer. Jag kommer inte på nåt mer nu dock. Men jag är väldigt säker på att det finns andra som vet massor. Nåt? Någon? Hit me!
Framtid: Jag är ju rätt flexibel om det är rätt person som ber mej. Ganska formbar och kompromissvillig. Dock inte på vissa plan. Kommer inte på nåt sånt nu heller, men det finns, det lär ni märka.

Känner att jag inte är så väldigt bra på att sälja mej själv. Detta med marknadsföring asså. Jag framstår ju inte som nån man gärna spenderar allt för mycke tid med liksom. Det var en dålig idé, att skriva denna listan. Men! Jag låter dej dock gräva i smöret om du vill, jag skulle aldrig få för mej att göra scheman för sopkastning/tvätt/disk/gräsklippning och har du inte fötterna i soffan kommer jag sannolikt, istället för att bli glad, mer eller mindre tvinga dej att bygga ett bo där eftersom jag tycker du ser ut att sitta omysigt.

Indiskt & Stödfreux

——————————————–

Det var en ung man från Montreux
som käka en hel påse med freux
Hans mun svämmar över
av havre och klöver
och brallorna fylls snabbt av heux

——————————————–

Limerickar är uppenbarligen nånting man kan hitta på Linas sida. Den nya länken som finns i min länklista här nere till höger. Lina är alltså min syster och hon har hunnit, på mycket lång tid, skriva inte mindre än hela två stycken inlägg. Dock trevliga att läsa, men kanske inte världens bästa ratio. Denna limericken har hon dessutom inte skrivit själv, det har Hasse Alfredson gjort.

Helvete vad sugen jag är på indisk mat. Bara som en parentes.Varje gång detta händer förbannar jag Halmstad, staden jag egentligen älskar. Inte en sketen restaurangjävel av detta slag finns här. Seriöst, varför?? Finns typ en miljard sushiställen och minst lika många thai/kinahak, men inte en enda indisk. Och nej, kiosken som utöver sitt indiska krubb även säljer hamburgare, grillkorv, kebab och RedBullkoncentrat på miniflaskor räknas inte riktigt i min bok.
Det är tur att man har skills i köket själv! ..Nån som är sugen på att vara med nån kwell? Jag kan cooka och ni kan titta på, hålla mej sällskap och sen käka! ^^

..Åh crap, nu blev jag ännu hungrigare. Får kanske stödäta lite freux.
Eller så tar jag en påse good ol’ Nötcreme ifrån skålen i butiken istället. Vote! *hand upp*

Matnojan

Idag är det en såndär diffus dag. Fredag efter en söndag och innan en lördag.

Vi visste inte riktigt om vi var lediga eller inte så det bestämdes att det var frivilligt att jobba. Alla har jobbat, ingen mer än pappa, som är sjuk, har varit hemma.

Nånstans i ett svagt ögonblick i gårkväll kom jag på den fantastiska idén att utnyttja klämdagsluddigheten och börja dan med att träna. Så jag bokade ett pass Bodybalance. Yoga och pilates i en fin och plågsam symbios. Bra tänkt! I teorin.. I praktiken, i ottan när man lider av rigor mortis känns det inte riktigt lika bright. Meeeen det gick okej.

Jag längtar efter vatten i mitt lilla hus igen. Det är plusgrader ute nu så min hoppets låga har lite börjat blinka till ibland. Jag saknar att laga mat. Min matnoja kommer krypande i en takt som alltmer ökar i aggressivitet. Som en riktigt fet jävla tjockdimma över åkrarna en tidig vårmorgon rullar den in och snart går dom ut med varningar på radio till alla bilister. Dethär med ofrivillig bantning är verkligen inget för mej. Jag blir olycklig utan god mat, precis som jag blir av bristen på gos. Så för att åtminstone ta hand om en del av det där kommer helvetet braka loss i mitt kök i samma sekund vattnet behagar återvända!

Jag ska göra paella med massa goda musslor i, lammkotletter och rödbetor med chevre och hononug och nötter, pannkakor, kanelbullar, oxfilé med potatisgratäng och rödvinssås, våfflor, stuvade makaroner med isterband, honungshickoryribs med avokadobönsallad och klyftpotatis, marängswiss, grekiska fetaostbiffar med tomatmozzarellasallad, stroganoff med ris, kycklingtandoorigryta, rulltårta, fiskgratäng med ägg och ny svingod saft! Och detdär vara bara gripet från the top of my head! Precis nu, utan nån direkt betänketid! Det kommer balla ur ordentligt.

Jag vet precis hur det kommer bli. Jag lagar mat som om jag inte alls bodde ensam, det blir en massa rester som jag lägger i bunkar i syfte att ta med som lunch. Inget kommer frysas in, för det gör jag aldrig. Sen nästa dag lagar jag nåt nytt skoj som jag gör alldeles för mycke av. Det blir över, läggs i burkar och ställs i kylen. Tredje dagen lagar jag en tredje rätt, lägger i bunkar osv.. Komplett idioti. Men god mat! Välkomna.

Utan byxor, med männen & bilarna

När jag kommer hem har jag ett ofta ganska likadant förfarande.

Såfort jag har lyckats vålda upp ytterdörren och slängt jackan på en stol i köket klampar jag omkring lite överallt med mina snöiga boots. Hallen – köket – vardagsrumsmattan – toan – och tillbaka till hallen där jag kränger av mej dom. Nu har jag lyckats åstadkomma små vattenpölar med oregelbundna mellanrum här och där. Dessa kommer jag trampa i senare.

Jag lägger nycklarna, posten, telefonen, vantarna och halsduken på en av köksbänkarna. Dessa kommer jag senare svära över när de ligger i vägen för min matlagning. Därefter tar jag av mej byxorna. Även om jag precis har konstaterat att det är skitkallt åker byxorna av. Dom hamnar på jackan på stolen. Jag väcker datorn, väljer nån cheesy musik att zappa omkring bland som jag inom 5 minuter har stängt av igen.

Jag sätter på TVn. Oftast utan ljud och oftast på en kanal som bara står på i bakgrunden. Kanske nån Discovery eller kanske en av dom där jag pratade om på julbordet, som känns som att dom typ baaara visar NASCAR, som jag egentligen inte fattar nånting av. Tuffa bilar som åker fort, intervjuer med män med mycke sponsormärken på sina jackor och hårda snubbar med sydstatsflaggor på sina kepsar. Dessa blir mitt sällskap under matlagningen som givetvis är skillat utförd och resulterar i nåt fantastiskt. Jag kommer alltid på att sätta på fläkten när det redan är för sent. Jag har av denna anledning monterat ner mitt brandlarm.

Vid dethär laget är undersidan av mina strumpor blöta av alla snöpölar. Jag svär, tar av mej strumporna och konstaterar att jag faktiskt dessutom fryser om benen. Tar på ett par byxor. Alltid samma sak! Varför lär jag mej inte? Varför lär jag mej inte att det blir småsjöar överallt på golvet, att jag kommer, utan undantag, spilla nån jävla honungsmarinad på min halsduk, att kläderna som hänger på stolen i köket kommer absorbera all os ifrån köttet, att jag alltid fryser när jag tar av mej byxorna om jag är ensam hemma.

Dessutom vränger jag alltid strumporna ut och in när jag tar dom av mej, alternativt blir dom som små ihopknövlade bollar som hamnar i tvättkorgen. Detta är en grej som mamma har tjatat på mej om sen jag var liten!
- Slänger du dom som små jävla bollar i tvätten får du dom tvättade så också! Jag tänker fan inte sitta och vända och trassla ut alla dina sura strumpor!

Jag får gifta mej med nån som kan dressera mej till en bättre och trevligare människa. I framtiden. Eventuellt. Annars får jag anställa nån. Men sannolikt hade jag bara smittat av mej av allt istället ^^

Kjell och jag

Idag är det lördag och jag bakar bullar.

Och tvättar, dammsuger, kollar på en film och diskar. Samtidigt för att få annat att tänka på. Jag ångrar mej alltid efteråt. Så äkta jag.

Anyways. Jag sprang på Kjell Bergkvist. Bokstavligen. På Landvetter. Jag kände inte igen honom först för han var så ovanligt väldigt skäggig.
Medan jag med ett stadigt tvåhandsgrepp om telefonen skrev ett sms gick jag i rask takt mot utgången för att hinna med Expressbussen från flyget till tåget. Plötsligt small det till och jag hade, klantig som jag är, gått rakt in i någon. I kollisionen knäade jag honom ashårt rätt i låret och min telefon flög åt helvete.
- OJ! Hur gick det!? utbrast han precis samtidigt som jag fick ur mej:
- Mengud! Förlåt! samtidigt som vi båda kastade oss efter min telefon som hade kanat iväg typ 10 meter över stengolvet.

Jag har klantat mej med celebriteter förr. Till exempel Peter Swartling.
Kan läsas här:   Idioti

Stackars Kjell. Han lär fått ett ordentligt blåmärke efter det där. Jag hann med bussen i alla fall och krocken fick bli avslutet på min och Annas Mallorcaweekend. En angenäm resa och ett bra miljöombyte för några dagar!

Varför i helvete jäser inte degjävlen!? ..Fattas ju bara det.. Det är karma. När jag sabbar nåt för nån annan, sabbar de högre makterna nåt för mej.
Och varför är det så skumt klimat?? Jag är genomsvettig, fast kall fast samtidigt varm! ..Det är alltid såhär på hösten va? Fuktigt och varmt fast kallt. Har ett svagt minne av att det brukar vara såhär faktiskt.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress