Tagg kläder

Dallrig & tunnhårig men hjälpsam & inte lat!

- Åh! KOLLA vad ditt armfett dallrar om man vickar såhär på din arm!!

- ..Har ditt hår blivit tunnare? Din fläta ser tunnare ut idag än sist..

Två peppiga inputs jag fick tilldelat mig igår. Igår var sannerligen en dag som gick i uppmuntrans tecken. Jag firade med att köpa mig en blommig vårklänning som jag ser inte bara fet utan även gravid ut i. Jag övar just nu på att bära den med självdistans och quinnoaccept. Det är en hård skola. Ett dallrigt och tunnhårig helvete.

Men! Glada flickor är söta flickor! Det vet vi, så det är bara att köra vidare och snabbt som fanken försöka få ihop en såndär Topp-5 lista med bra grejer om sig själv! Så man inte totalt dukar under. Så here goes:

 Topp-5 Emmas bästa Fredag 30/3 (utan inbördes ordning)
– Jag doftar gott och lagom mycket. Jag går inte runt och stinker alldeles för mycket parfym som en gammal dam.
– Jag har passerat Silkesvante-, Dåligt samvete- och Tycka synd omstadiet. Jag slösar inte mitt liv och framför allt inte mina pengar på sånt som inte ger mig nåt tillbaka.
– Jag förnyar och förbättrar. Gammal luft ut. Ny luft in. Jag är bra på att riva bort dom kassa sidorna i boken.
– Jag har en söt, snäll och omtänksam pojkvän som tycker om maten jag lagar.
– Jag är hjälpsam och inte lat.
– I morse kunde jag fylla i min prick ett halvt kilo under den förra. Linjen går, om än sakta, fortfarande neråt.

Sådääärja. Där fick ni! Nu får ni göra likadana och visa för mig, så blir det rättvist.

Vidare kan jag meddela att till vår stora förvåning tog vi hem andraplatsen i quizet igår. Vi har under en tid legat fastlåsta under en förbannelses svarta täcke. Envist har vi kraftsat på tyget med våra naglar och nu, nu äntligen! Nu anade vi en ljusglimt mellan fibertrådarna. Det finns hopp för oss! Nästa vecka, dåjävlar.

Vidare 2 kan jag även tala om att jag har kastat min crosstrainer. Alltså bokstavligen. Jag åkte till soptippen och slängde ner den i metallskrotcontainern. Därmed absolut inte sagt att den inte var nåt jag egentligen behöver, för det ska gudarna veta – att om nån behöver motion är det jag. Jag ska inte tro att jag löser nåt med att gå och få hybris bara för min Libra-linje går neråt. Jag kommer sannolikt ångra mig och så småningom kommer jag även minnas hur dyr min OrbiTrek var. Till mitt försvar i saken griper jag - Jag använde ju ändå inte den! och -Där var ändå nåt trasigt i den! och -Den bara stod ju där och var asdammig! Än så länge är jag nöjd.
Och nej, INGEN av er kunde ha FÅTT den istället.

Detta får räcka för nu. Jag hittade ett paket choklad här.. Måste kolla lite på den. Hejdå.

Arbetsfördelning (fin måndagsstart!)

Man kan ju inte annat än verkligen älska dagarna som börjar som en fet jävla käftsmäll!

Att kliva upp på morgonen och som första rörelse utanför madrassen sparka tårna skithårt i sängbenet, att följa upp med att tappa tandborsten in bakom toaletten, att backa in med bilen i sin egen rabatt och att sen hamna bakom Agda (102) på vägen in till kontoret och få krypköra i 32 km/h hela sträckan. Krupp.

Det hela blir långt ifrån bättre när man omkringvandrande på Maxi inser att man har fått den sämsta kombinationen kläder på sej. Plagg med total och nästan fascinerande inkompatibilitet! Att känna hur tröjan sakta skruvar sej runt buken eftersom den inte gillar materialet i linnet under, hur trosorna korvar sej åt alla håll och hur man får stanna var tionde meter för att dra upp dom vita byxorna som nog egentligen skulle behövt tvättats innan dom krängdes på för att faktiskt göra ordet Vit rättvisa. Väl ute på parkeringen ångrar man att taket på bilen är nedfällbart ty en mås eller annan fågel av gissningsvis snarlik storlek har lagt en megablaja rätt i passagerarsätet. Tack Gud.

Jag tappade förresten dessutom en fullsmetad smörkniv på foten och en gurkskiva på låret. Men det är ju lite sådär det ska vara va? Utgår man från ett skitläge är det ju lite som giganterna D:Ream sa - Things can only get better. Startar man däremot uppe på smaragdgröna berg kan ju liksom inte en enda väg leda nån annanstans än neråt. Logik. Egentligen inte min starka sida.

Vidare är jag i stort behov av regelbundna skogspromenader för att mina feta innanlår ska fatta att det är dax att retirera, detta är ett projekt som jag och min inneboende sidekick har påbörjat lite. Det går sådär. Jag behöver även gos, strandtid till att fixa en snygg solbränna och ett trevligt sidobord till min grill. Ni kan ta hand om olika delar, allt behöver inte göras på en och samma gång heller. Skönt va? Vissa delar kan dock med fördel kombineras. Patricia smygstartade igårkväll genom att maniskt och minutiöst vaxa hela mina ben medan jag käkade en macka och drack saft. Mkt bra! MVG. Det är den typen av assistans jag behöver! Tradiga sysslor utförda av nån annan. Muy bien. Vem tar nästa punkt? Jag kan i utbyte laga mat åt dej, tvätta dina kläder och gosa tillbaka. Bra eller hur? Känner själv att det är en skälig deal.

Tyvärr har jag inga bilder som dokumenterar Patricias salongsbehandling av mina feta korvben så ni får helt enkelt bara tro på mej. Mitt nya schampo doftar förresten sjukt gott. Jag har fått det av Lina. Bra gåva. Nu luktar jag som dom Tre Vise Männen dvs. myrra, guld och rökelse eller vad det nu var dom hade med sej. Eller kanske lite mer som en indisk kvinna.. Fast utan curryn då. Hm, det är nog dax för lite Tikka Masala när jag kommer hem tror jag!

Hej Skåne

Jag sket i dom sista 20 minuterna, innan jag slutade egentligen.

Det gjorde inget. Idag har verkligen inte varit min bästa dag. Inte än så länge i alla fall. Jag är trött. I själen och i ögonen.

Så jag drog hem och gjorde chokladpudding istället. Den står i kylen nu. Jag ska träna sen och efter jag har gjort det ska jag äta upp åtminstone hälften. Det gör inget. Det får jag.

På vägen hem stannade jag vid postlådan vid ICA. Det är en såndär drive-inlåda. Dom är bra, men min bil är egentligen lite för låg. Jag får alltid fajtas för att nå upp till hålet. Denna gången var det en dåre som hade parkerat sin beiga Volvo framför. Smart. Så jag fick ställa mej på andra sidan vägen och gå över. Det gjorde inget. Bakom mej dök det upp en skånsk snedseglare. En kvinna i sina bästa år med en tax i ett snöre. Obs: ett snöre, inte ett koppel.

- VIAR LIADANNA BYSSORR! halvskrek hon bakom mej. Jag vände mej om. I huvudsak för att jag inte riktigt fattade om det var mej hon pratade med men även för att jag, som ändå inte har problem med skånska, tyckte att det lät som hon spontanskrek på nåt liknande holländska. Jag såg på henne. Hon log världens största leende och utbrast igen, denna gången lite lugnare.
- Viar liadanna byssorr! Hon nickade och log med excitement i hela sin person. Jag såg på henne. Jag hade uppfattat vad hon sa. Jag tittade på hennes och sen på mina egna. Det fanns ingen likhet mer än att bådas var svarta. Hennes var stora och bylsiga och i nåt manchesterliknande tyg. Mina var tajtare, med skinnfjongar på fickorna och tyget var lite typ vaxat i ytan.
- Njaeh, svarade jag, det vet jag väl inte om jag håller med om.
- Liadanna! LIADANNA!! hojtade hon och spände blicken i mej.
- Ja okej, lite kanske. Nåväl, ha det fint! hälsade jag kvinnan med taxen, postade mina brev och drog.

Det är ju roligt nästan jämt asså. Och för er stockholmare som inte fattade vad hon sa så var det alltså ett Vi har likadana byxor.

Snuttisfötterna

Kund i butiken.

En man runt 50 med lång kappa och käpp.

- Godmiddag kära du. Har du Bengt inne idag?
- Hej! Ja vi ska väl se var vi har honom!
Reser mej för att hämta efterfrågade snubbe på sitt kontor. Eftersom jag sitter med fötterna under mej i stolen står mina skor på golvet nedanför.

- Ja nu får du ta på dej dina små snuttiga skor! Så du inte fryser om dina dutteliduttiga fötter!
- Eh.. Nej juste! Hehe..
Skor på. Går runt skrivbordet och vidare för att leta efter Benga. Han är inte på sitt kontor, så jag vänder mej mot mannen i butiken igen:
- Ska bara springa ut och kolla om han är utanför på baksidan och röker!
- Ja gör du det! Trippa du iväg med dina små fosselifoss! Så väntar jag här!

Hej VM i fixering! Fotsex anyone?  Tack, javisst!

 

Bra på att vara torr

Alltså allvarligt! Jag är så torr! Det är helt jävla osannolikt!

Då menar jag inte i huvudsak torr som i tråkig och okarismatisk, även om jag kanske kan klassas in i även det facket ibland. Jag menar min hud.

Jag är ingen som brukar behöva smörja in mej speciellt ofta. Jag är i grunden förhållandevis smooth kan man säga. Det är tur för jag tycker det är förbannat drygt att behöva mecka med såntdär. Men nu! Herreguuud! Jag är som gjord av nävern på en björk en varm sensommardag när SMHI som mest varnar för bränder! Jag är fnöske! Gnider jag mina knän emot varann lite snabbare än långsamt lär jag väl självantända.

..Det är vädret va? Kallt och torrt. Är det såhär ni i norrland har det varje vinter? Jag är inte avundsjuk. Vilken mängd lotion ni lär förbruka. Jag är i chock nu över hur mycke mitt sydskandinaviska läder dricker, men jag kan ju bara fantisera kring hur ni i norr måste ha det. Jag skulle behöva anställa en personlig insmörjare, nån som kan ta han om dendär biten åt mej.

Jag har för övrigt återinfört buffeljackan. Eller rättare sagt, mamma tvingade den på  mej efter ha sett hur jag frös efter onsdagens quiz. Jag darrade som en såndär spinkig liten gråvit vinthund. Fast en tjock. Så det fick bli ett återupplivande av jackan. Buffeljackan är en anskrämlig knallblå sak med stor luva full av brun ullig syntetpäls. Jag brukade ha den i stallet på vintrarna så nu känns det som jag är tillbaka. Varje morron när jag klär på mej för att åka till jobbet så känns det som varje morron man klädde på sej för att gå till hästarna. Lite nostalgi. Jag saknar hästarna ibland. Dock misstänker jag att mamma inte har gett mej den riktiga buffeljackan, för den ser inte riktigt ut som jag minns..

White Trash II

Mjukisbyxor, snedtrampade UGGstövlar, en Canada Goosekopia till jacka, en aning övervikt och en cigg i näven.

Det är alltså vad man ska ha om man är 16 år, tjej och ball nowadays? Är man kille så slipper man dock UGGsen, då kan man köra med valfria oknutna snedtrampade föredetta vita sneakers istället. Viktigt dock att dom har en stor stoppad plös som kan fladdra när man går.

Jag har skrivit om white trash förr. Det är en aldrig sinande brunn till observationer och upptagningar. Kanske är det för att jag innerst inne känner att just denna fasen i livet är nåt jag har missat. Jag försöker fylla ett tomrum. Kanske är det för att jag aldrig slutar fascineras av fantasilösheten. Därav detta lilla korta inlägg, mest för min egen sinnesros skull.

Nåväl. Om nån känner för att återuppleva min förra, mer ingående och mer detaljstuderande avhandling i ämnet så finns den att njuta här:
Bönder
Låt inte titeln lura er – texten handlar inte det minsta om bönder i sak av regelrätta lantbrukare.

Godafton.

Klädernas magnetfält

Jag har fått på mej inkompatibla kläder idag.

Kan man bli irriterad på sånt eller? Kläder som inte funkar med varandra. Som ser bra ut ihop men i material skär sej som apelsinjos med mjölk.

Mina byxor gör att tröjan drar sej runt ett halv varv åt vänster och tyget i mina trosor är för halt för att sitta på plats när byxorna ligger emot. Det är dessutom nån söm inne i byxorna som häktar fast i spetsen i trosorna så dessa dras med åt sidan när jag går. Den nya fina BHns yta får mitt linne att kana upp och strumporna lägger sej som små knövlig rullar under fötterna när friktion mot skornas innersulor uppstår.

Alla mina plagg repellerar. Det är som ett praktiskt diskbänksexempel på allt det där man läste om i fysiken i högstadiet. När man med magneter, järnfilspån och småspik fick experimentera under övervakning av Rolf. Jag får dra och vrida och korva loss och fiska runt. Men det är väl lika bra, då har jag ju nånting att sysselsätta mej med i alla fall.

Anoraken – en fråga om tid

Man tar på sej sin anorak och tänker att det är tur att man har den nu när det börjar bli höstigt. Man kliver ut och stänger dörren, men låser den inte. Som om man tänkte att det faktiskt skulle hjälpa om man behöver ta sej in fort igen.

Havet är grått. Bara precis lite mörkare grå än vad himlen är och det blåser. Än så länge är det en varm vind, men den drar upp vatten från havet som skickas som små nålar mot ens ansikte.
Man fäster ihop håret i en stram hästsvans och drar luvan över huvudet och tänker att det är bra med en anorak. För en anorak ska ju vara tålig.

Man forsätter framåt och är skyddad av tyget. Regnet är på väg, det märks, men ännu är vattnet i luften bara uppvispat från havet i vinden. Man stänger dragkedjan ända upp under hakan och vet egentligen innerst inne att den där anoraken faktiskt inte alls skyddar så bra. Att när regnet väl börjar komma ner ordentligt hade man likagärna kunnat gå naken.

Så kommer det. Man visste ju redan från början att det bara var en fråga om tid och ganska fort inser man att det kanske är lite för mycke regn, åtminstone mer än vad man hade beräknat. Man litade på anoraken och gick ut ändå, fastän man egentligen hela tiden visste hur det skulle gå.

Men det kanske var lika bra det. Att man liksom lite blev utlurad. Utan anoraken hade man ju inte fått andas den friska höstluften och man hade inte fått ansiktet tvättat av saltvattnet. Man hade heller inte kommit hem med ett fång blöt ljung och man hade inte smakat på björnbären.
Och det är ju alltid nåt. ..eller hur? Även om man är genomvåt och frusen ända in i märgen när man kommer hem.

Precis så är det nu.   Utomhus också.

Doctor, Doctor Please!

soffanKonversation upplockad i kön in till Club Monday, Sofi-Fahrman-Sofis-Modekvällen, som jag och Linda besökte av nån outgrundlig anledning:

(Tre tjejer i 19årsåldern pratar)

1: -A men min farsa träffade på en gammal polare som frågade hur läget va med honom, och han bara ”Det ska väl du skita i! Du är inte min läkare!” Och han MENADE det verkligen!
2 & 3: -HAHAHAHAAA!
1: -A och en annan gång! När han mötte en annan gammal klasskompis eller nåt, som frågade om han va bättre i ryggen nu, och han bara ”Men skit du i det! Tror du att du är min läkare eller!?!”  HAHAH!
3: -HAHAHA! Shiiiit! ÅÅh han är så jävla skön, din farsa!

Verkligen..

Öråd

Filip ska köpa nya glasögon. Alla måste rösta.

Och man kan klicka på bilderna så dom blir stora.


Alternativ 1.

Alternativ 2.


Alternativ 3.

Alternativ 4.

Alternativ 5.

[poll id="13"]

 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress