- Åh! KOLLA vad ditt armfett dallrar om man vickar såhär på din arm!!
- ..Har ditt hår blivit tunnare? Din fläta ser tunnare ut idag än sist..
Två peppiga inputs jag fick tilldelat mig igår. Igår var sannerligen en dag som gick i uppmuntrans tecken. Jag firade med att köpa mig en blommig vårklänning som jag ser inte bara fet utan även gravid ut i. Jag övar just nu på att bära den med självdistans och quinnoaccept. Det är en hård skola. Ett dallrigt och tunnhårig helvete.
Men! Glada flickor är söta flickor! Det vet vi, så det är bara att köra vidare och snabbt som fanken försöka få ihop en såndär Topp-5 lista med bra grejer om sig själv! Så man inte totalt dukar under. Så here goes:
Topp-5 Emmas bästa Fredag 30/3 (utan inbördes ordning)
– Jag doftar gott och lagom mycket. Jag går inte runt och stinker alldeles för mycket parfym som en gammal dam.
– Jag har passerat Silkesvante-, Dåligt samvete- och Tycka synd omstadiet. Jag slösar inte mitt liv och framför allt inte mina pengar på sånt som inte ger mig nåt tillbaka.
– Jag förnyar och förbättrar. Gammal luft ut. Ny luft in. Jag är bra på att riva bort dom kassa sidorna i boken.
– Jag har en söt, snäll och omtänksam pojkvän som tycker om maten jag lagar.
– Jag är hjälpsam och inte lat.
– I morse kunde jag fylla i min prick ett halvt kilo under den förra. Linjen går, om än sakta, fortfarande neråt.
Sådääärja. Där fick ni! Nu får ni göra likadana och visa för mig, så blir det rättvist.
Vidare kan jag meddela att till vår stora förvåning tog vi hem andraplatsen i quizet igår. Vi har under en tid legat fastlåsta under en förbannelses svarta täcke. Envist har vi kraftsat på tyget med våra naglar och nu, nu äntligen! Nu anade vi en ljusglimt mellan fibertrådarna. Det finns hopp för oss! Nästa vecka, dåjävlar.
Vidare 2 kan jag även tala om att jag har kastat min crosstrainer. Alltså bokstavligen. Jag åkte till soptippen och slängde ner den i metallskrotcontainern. Därmed absolut inte sagt att den inte var nåt jag egentligen behöver, för det ska gudarna veta – att om nån behöver motion är det jag. Jag ska inte tro att jag löser nåt med att gå och få hybris bara för min Libra-linje går neråt. Jag kommer sannolikt ångra mig och så småningom kommer jag även minnas hur dyr min OrbiTrek var. Till mitt försvar i saken griper jag - Jag använde ju ändå inte den! och -Där var ändå nåt trasigt i den! och -Den bara stod ju där och var asdammig! Än så länge är jag nöjd.
Och nej, INGEN av er kunde ha FÅTT den istället.
Detta får räcka för nu. Jag hittade ett paket choklad här.. Måste kolla lite på den. Hejdå.
Tyvärr har jag inga bilder som dokumenterar Patricias salongsbehandling av mina feta korvben så ni får helt enkelt bara tro på mej. Mitt nya schampo doftar förresten sjukt gott. Jag har fått det av Lina. Bra gåva. Nu luktar jag som dom Tre Vise Männen dvs. myrra, guld och rökelse eller vad det nu var dom hade med sej. Eller kanske lite mer som en indisk kvinna.. Fast utan curryn då. Hm, det är nog dax för lite Tikka Masala när jag kommer hem tror jag!
På vägen hem stannade jag vid postlådan vid ICA. Det är en såndär drive-inlåda. Dom är bra, men min bil är egentligen lite för låg. Jag får alltid fajtas för att nå upp till hålet. Denna gången var det en dåre som hade parkerat sin beiga Volvo framför. Smart. Så jag fick ställa mej på andra sidan vägen och gå över. Det gjorde inget. Bakom mej dök det upp en skånsk snedseglare. En kvinna i sina bästa år med en tax i ett snöre. Obs: ett snöre, inte ett koppel.
Jag har för övrigt återinfört buffeljackan. Eller rättare sagt, mamma tvingade den på mej efter ha sett hur jag frös efter onsdagens quiz. Jag darrade som en såndär spinkig liten gråvit vinthund. Fast en tjock. Så det fick bli ett återupplivande av jackan. Buffeljackan är en anskrämlig knallblå sak med stor luva full av brun ullig syntetpäls. Jag brukade ha den i stallet på vintrarna så nu känns det som jag är tillbaka. Varje morron när jag klär på mej för att åka till jobbet så känns det som varje morron man klädde på sej för att gå till hästarna. Lite nostalgi. Jag saknar hästarna ibland. Dock misstänker jag att mamma inte har gett mej den riktiga buffeljackan, för den ser inte riktigt ut som jag minns..
Mina byxor gör att tröjan drar sej runt ett halv varv åt vänster och tyget i mina trosor är för halt för att sitta på plats när byxorna ligger emot. Det är dessutom nån söm inne i byxorna som häktar fast i spetsen i trosorna så dessa dras med åt sidan när jag går. Den nya fina BHns yta får mitt linne att kana upp och strumporna lägger sej som små knövlig rullar under fötterna när friktion mot skornas innersulor uppstår.
Konversation upplockad i kön in till Club Monday, Sofi-Fahrman-Sofis-Modekvällen, som jag och Linda besökte av nån outgrundlig anledning:
