Tagg käk

Kylskåpsfällan

Jag och Emmeli jämför våra kylskåp per mms.

Plötsligt känner jag att mitt gnäll på att jag är fattig och mitt gnäll på att jag är tjock är lite ihopkopplade och inte längre riktigt lika okej. Tänkte först skylla på min inneboende, men inser ju att han nog faktiskt inte äter speciellt mycke alls av det jag proppar in där.

Jag som helt (nästan) seriöst funderade på att anmäla mig till det där programmet Lyxfällan.. Jag tror inte jag behöver det längre, jag anar att jag eventuellt kan ha hittat min Lyxfälla precis här. I kylskåpet. Mindre mathandlande för min del!


Det är alltså Emmelis kyl till vänster och min till höger om ni inte fattade det. Emmeli inflikar att hon faktiskt har några grejer i dörren också. Då får väl jag kontra med att min dörr är så fullproppad att det rasar saker ur den när jag öppnar. Vet inte om det är speciellt fördelaktigt för mig att ta med denna delen av texten, men det får jag väl försöka bjuda på.

Tillägg i ett precis mottaget sms nu: ”Fast det är ju uppenbarligen JAG som är den fattiga (& tjocka) hehe”. Kanske ska vi slå våra fläskpåsar ihop och försöka styra upp detta på nåt sätt. Hm.

Igår spådde förresten Johanna mig med sina tarotkort. Det var spännande! Först gjorde hon en variant som ungefär uppmanade mig att Get my shit together. Jag blev inte helt nöjd, eftersom jag ju såklart redan visste att det var vad som krävdes. Då gjorde hon en annan modell. Då blev jag tillsagd att ta tag i saker som jag visste behövde göras, börja om, hitta saker som är bra för mig och se till att utföra dem. Alltså en mer utförlig version av den första kan man säga. De båda sa egentligen exakt samma sak. Trots att jag drog olika kort. Typiskt. ..Misstänker att det var riggat. ..Så äkta Johanna.

I eftermiddag ska jag simma. Imorgon också. Kanske i övermorgon också. 

Jacobkvällen & männen vid hyllan med H

Igår var det Flygande Jacobkväll hemma hos mig. Trevligt koncept med trevligt besök. Mer sånt!

Bifogar en liten bild på risresterna i vasken. Ber om ursäkt för detta. Jag glömde fota. Ser rätt gött ut eller hur? Alla förstår ju att det var en fantastisk måltid. Mmmm! Det är lite kaffesump där i också förresten.. Om ni undrade. Linda hade ju med sig en snygg kaffekrävande tårta. Såklart.

Precis innan kvällen inleddes gick jag omkring inne på FinMaxi. Såklart. Jag brukar ju hänga där. Vid tandborsthyllan stod två män i 35-årsåldern. Dom var påväg bortåt när den ene kom på att han var påväg att glömma nåt:

- Du vänta lite, jag ska bara hämta nåt skit här borta.
- Nae? Fyfan, har Karin skickat dig att köpa jävla bindor?? Jag klarar inte av det där asså..
- Nej det är ingen hit. Man drar sig verkligen för att handla dom gångerna man vet att det står nåt mensskit med på listan!
- Jag har börjat vägra när frugan ber mej, meeeeeeene.. det är ju inte poplärt om man säger så! Heheh!
- Herregud. Det hade ALDRIG funkat hemma, hon blir SKITSUR om jag säger att hon får köpa helvetet själv.. Så man får ju stå ut. Men man skäms ju fan varenda gång!

Detta är intressant tycker jag. Vuxna män som tycker det är pinsamt och ovärdigt att köpa bindor/tamponger/trosskydd till sina kvinnor. Okej, jag kan ha en viss förståelse för att man skäms för att handla vissa saker åt andra, jag till exempel HATAR över allt annat att köpa cigaretter, jag skäms fruktansvärt och mår nästan fysiskt dåligt. Men jag brukar få sagt till mig att jag är löjlig med det där, att jag är lite väl militant och trist, så jag försöker att vänja mig. Är det samma sak för er män och kvinnoprodukterna? Är det som när jag står där och fajtas med min paranoia och tror att ”Nu tänker han i kassan att jag är rökare..”? Känner ni också folkets blicka på er där ni står vid hyllan? Och när ni lägger ner ett paket ELLEN Normal i korgen, tänker ni att dom tänker ”Kolla, sicken vidrig kille.. En man som har mens! Usch! Mensman! Mensman!” då? Eller hur funkar det?  Jag känner väl lite att om nån tror att jag är rökare är det ändå nåt som skulle kunna vara sannolikt, eller.. nej, men ni fattar. Det är ju mer sannolikt att en tjej röker än att en man köper tamponger för att HAN, han själv personligen, har mens. Eller?

Jaja, självklart fattar jag varför många tycker det är jobbigt. Blod och kön och kropp och underlivshygien och allt det där mörka. Jag har tjejkompisar som själva tycker det är lite jobbigt att stå vid den där hyllan! Men jag vet, jag spelar ju bara lite dum nu för att kunna få blogga om männen jag lyssnade på..

Ibland när jag skriver om olika saker blir jag tillfrågad om ”liknande skojiga inlägg”. Så för er som inte orkar använda sökfältet, som jag visserligen vet kan ge lite alla möjliga resultat ibland, och för er som inte gillar att klicka på etiketterna, som jag också vet kan freestyla lite i fångst, så kommer här några tips! Tips om ett gäng andra lite relaterade inlägg!

Vi har till att börja med ett scenario liknande gårdagens. Killarna som inte ville ragga på menstjejen.
Välj dina steg väl! (mensskydd)

Sen kan jag njutningsfullt presentera kvinnan utan hämningar i duschen.
The Pull-out

Killen som bloopar och råkar avslöja sina mensonanitankar för klasskompisarna.
Episkt onanidrama

Eller varför inte den om kvinnan med trosskyddet i omklädningsrummet?
Berättelsen om kvinnan med trosorna

Kan även slänga in en riktig oldie. Inklippt från min blogg från 2006! Om den lilla stackars flickan inne på toan på Meddo.
Blodsug. (aka Blodiga bindor & skam)

Jaja, nu räcker det. Hejdå.
Eller förresten! Har ni sett att Filip har mixtrat lite här igen? Nu finns min senaste twittring.. eller tweet menar jag, där i kanten till höger, precis under min bild som jag för övrigt får sjukt mycke klagomål på. Ni tycker tydligen att jag är ful på den. Får väl ordna en annan i framtiden.. Och! Vidare. Han har dessutom fixat lite andra nice knappar tillhörande dom olika inläggen. Lite Dela och Gillafunktioner som ni gärna få använda. Puss hej.

Avo

Idag fick jag förresten en såndär blindgångaravokado igen.

Är det inte tråkigt? Va? Man tror man har valt så bra och så blir det så kass ändå. Värdelöst. Man blir ju förbannad.

Man står där i affären och klämmer och vänder och kollar och verkligen okulärbesiktigar deras fasthet och krokodiliga utförande. Det är få moment när jag är ute och handlar som tar så sjukt lång tid som just selekterandet av avokadosarna. Måste gå igenom hela berg innan jag är nöjd.

Efter ett tag tycker man sig ha hittat ett riktigt praktexemplar, en som är lagom stor, mjuk men samtidigt fast, en som inte har alltför grovt skinn eller några direkta synbara skavanker. Man bestämmer sig för att den får följa med en hem. Man förbereder övriga tillbehör och ställer i ordning och skapar en fin atmosfär för sin måltid. Men sen händer det. När ens så omsorgsfullt utvalada avokado öppnas visar det sig att den inte alls är så fin som man trodde den skulle vara. Inuti är den brunfläckig och luktar unket. Helt murken. Man blir förbannad och känner sig blåst. Även om man egentligen vet att det är lite av ett lotteri redan från början.

Fast det är kanske såhär med många saker, men just avokadon är så väldigt påtaglig. Man får det rätt i nyllet liksom.
Avokadovalet – en metafor som kan appliceras på det mesta i livet! Inte minst förhållanden och begagnade bilar.

Visste ni förresten att ordet avokado kommer från aztekernas ord för testikel? Nu vet ni. Hejdå.

Välkommen till Indien.. NOT!

Idag är det torsdag och dagen efter.

Mitt lilla hus luktar som vilket indiskt hem som helst. Fast utan rökelse, myrra och kamfer sånt mög.

Igår var det 10-personersdinner hemma hos mej! Öl och Tikka! Trefligt. Det är inte ofta jag håller bjudningar på vintern, alltså utan att kunna bruka altanen, men det gick ändå förhållandevis fint får jag väl själv säga. Och det var inte direkt någon som visade stor aggression mot min psychoinredda bostad heller. God stämning! Kanske nåt som kan göras om?

Chicken Tikka Masala, som jag så storköksenligt och husmorigt, klädd som en osmakligt jävla uteliggare bjöd på, är förresten ingen indisk rätt. Den är väl ifrån England eller nånstans där i krokarna om jag inte har helt fel? Påhittad typ av misstag och nu topprepresentant för det indiska köket. Tragiskt egentligen. Så jag har full förståelse för om ni som igår byggde bon i min röda soffa nu känner er blåsta, men hey! så är det här i livet. Man blir blåst varje dag. Hoppas ni vill komma tillbaka nån gång trots detta. Alla är välkomna any time! Det är bara att stega in! För så funkar det hos mej, man kliver rakt in och jag blir faktiskt alltid glad av ert sällskap, även om man vid första anblick kanske inte upplever det som så.  Exempel 1 (Skräcken) och exempel 2 (Avloppsrensningen).

Det hade varit kul att åka till Indien förresten. Eller ja, över huvudtaget hade jag gärna åkt vartsomhelst nu. Nånstans där det är varmt så jag tvingas klä av mej och skämmas halvt ihjäl på grund av min transparenta blåvita vinterblekhet. God tid!

Ikväll är det Quiz på Fox!

Indiskt & Stödfreux

——————————————–

Det var en ung man från Montreux
som käka en hel påse med freux
Hans mun svämmar över
av havre och klöver
och brallorna fylls snabbt av heux

——————————————–

Limerickar är uppenbarligen nånting man kan hitta på Linas sida. Den nya länken som finns i min länklista här nere till höger. Lina är alltså min syster och hon har hunnit, på mycket lång tid, skriva inte mindre än hela två stycken inlägg. Dock trevliga att läsa, men kanske inte världens bästa ratio. Denna limericken har hon dessutom inte skrivit själv, det har Hasse Alfredson gjort.

Helvete vad sugen jag är på indisk mat. Bara som en parentes.Varje gång detta händer förbannar jag Halmstad, staden jag egentligen älskar. Inte en sketen restaurangjävel av detta slag finns här. Seriöst, varför?? Finns typ en miljard sushiställen och minst lika många thai/kinahak, men inte en enda indisk. Och nej, kiosken som utöver sitt indiska krubb även säljer hamburgare, grillkorv, kebab och RedBullkoncentrat på miniflaskor räknas inte riktigt i min bok.
Det är tur att man har skills i köket själv! ..Nån som är sugen på att vara med nån kwell? Jag kan cooka och ni kan titta på, hålla mej sällskap och sen käka! ^^

..Åh crap, nu blev jag ännu hungrigare. Får kanske stödäta lite freux.
Eller så tar jag en påse good ol’ Nötcreme ifrån skålen i butiken istället. Vote! *hand upp*

Matnojan

Idag är det en såndär diffus dag. Fredag efter en söndag och innan en lördag.

Vi visste inte riktigt om vi var lediga eller inte så det bestämdes att det var frivilligt att jobba. Alla har jobbat, ingen mer än pappa, som är sjuk, har varit hemma.

Nånstans i ett svagt ögonblick i gårkväll kom jag på den fantastiska idén att utnyttja klämdagsluddigheten och börja dan med att träna. Så jag bokade ett pass Bodybalance. Yoga och pilates i en fin och plågsam symbios. Bra tänkt! I teorin.. I praktiken, i ottan när man lider av rigor mortis känns det inte riktigt lika bright. Meeeen det gick okej.

Jag längtar efter vatten i mitt lilla hus igen. Det är plusgrader ute nu så min hoppets låga har lite börjat blinka till ibland. Jag saknar att laga mat. Min matnoja kommer krypande i en takt som alltmer ökar i aggressivitet. Som en riktigt fet jävla tjockdimma över åkrarna en tidig vårmorgon rullar den in och snart går dom ut med varningar på radio till alla bilister. Dethär med ofrivillig bantning är verkligen inget för mej. Jag blir olycklig utan god mat, precis som jag blir av bristen på gos. Så för att åtminstone ta hand om en del av det där kommer helvetet braka loss i mitt kök i samma sekund vattnet behagar återvända!

Jag ska göra paella med massa goda musslor i, lammkotletter och rödbetor med chevre och hononug och nötter, pannkakor, kanelbullar, oxfilé med potatisgratäng och rödvinssås, våfflor, stuvade makaroner med isterband, honungshickoryribs med avokadobönsallad och klyftpotatis, marängswiss, grekiska fetaostbiffar med tomatmozzarellasallad, stroganoff med ris, kycklingtandoorigryta, rulltårta, fiskgratäng med ägg och ny svingod saft! Och detdär vara bara gripet från the top of my head! Precis nu, utan nån direkt betänketid! Det kommer balla ur ordentligt.

Jag vet precis hur det kommer bli. Jag lagar mat som om jag inte alls bodde ensam, det blir en massa rester som jag lägger i bunkar i syfte att ta med som lunch. Inget kommer frysas in, för det gör jag aldrig. Sen nästa dag lagar jag nåt nytt skoj som jag gör alldeles för mycke av. Det blir över, läggs i burkar och ställs i kylen. Tredje dagen lagar jag en tredje rätt, lägger i bunkar osv.. Komplett idioti. Men god mat! Välkomna.

TurboLax de Luxe

Emmeli har varit här över helgen.

Ganska svårt att skriva om. Vi har liksom inte gjort nånting egentligen. Vi har från det att hon klev av tåget konstant ätit.

Gick ut stenhårt med julbordspremiär på Wild West. Emmelis första julbord ever fick jag reda på halvvägs in i måltiden och försattes i omedelbar chock. För mig som snittar typ 5 av dessa säsongens smörgåsbord varje vinter är det helt oförståeligt hur man kan vara nästan 25 och fortfarande oskuld på detta plan. Nu är hon dock befriad tack vare Freddy som bokade in oss och mig som proffsigt guidade henne igenom proceduren. Jag passade även på att döda två fåglar med samma sten och plockade henne på åloskulden när vi ändå var på g. Så nu kan Emmeli stolt säga att hon för första och sista gången har ätit den långa feta rökta fisken.

Min besökare är även känd för att ofta prata om sina toalettvanor. Det är charmigt. När hon fick reda på att det vankades julmatsbonanza blev hon dock rädd. Fallet var så att stackars Emmeli just i dessa dagar led av en svår förstoppning och hade inte varit på toa på närmare fem dygn.  Jag förklarade, oförstående men med välvilja, för henne att det givetvis skulle lösa sig, bokstavligen, i samband med att julmaten intogs. En extra slev grönkål lades på hennes stora tallrik för säkerhets skull. Det funkade inte.

Dagen efter tog jag med henne till den stora julmarknaden på Wapnö Slott. Vi botaniserade bland tomtar, glasgrejer, silverprylar, stickade mössor, virkade grytlappar, svarvade ljusstakar, hus för fåglar och framför allt en fruktansvärd mängd mat. Vi provsmakade hundra olika korvar, hundra olika ostar, hundra olika honungssorter, sillar, renstekar, rådjursfioler, kolor, syltar, brödbitar, marsipangrisar, glöggsorter, kryddpastejer, äpplen, polkagrisar, muster, patéer, chokladbitar och allt möjligt mer. Ovanpå detta åt vi en trevlig slottsmåltid med en stor skål gröt, skinkmacka och våffla. Man kan säga att vi konstant tuggade i 5-6 timmar. Men inget hjälpte Emmelis mage. Hon bara fyllde på. Hon började likna luftskeppet Hindenburg och jag fruktade den kommande explosionen.

Så jag släpade med henne till apoteket och tvångsinhandlade laxermedel deluxe. Vi åkte hem och första kuren intogs på mina stränga order i slutscenerna av Så Mycket Bättre. Sedan bröt helvetet lös. Det var lite synd om henne faktiskt. En mörk medeltida känsla lade sig över mitt lilla hus. Jag kände mej lite evil. Det var nästan som i Dumb & Dumber. Jag kände mej som Lloyd som lurar i stackars Harry en kopp TurboLax. Hur han i bilen på väg till dejten känner hur det smäller till i magen och sen jävlar!
Vi tittade på filmen på Tv 4. Heartbreak Hotel. Jag såg hela. Emmeli såg nog ungefär 10%, resten av tiden spelade  hon spel på sin iPhone inne på toan. Kvidande och svettandes och med jämna mellanrum mellanspolandes.

Kanske är detta ingen konstig situation för många av er. Men när man tar en superlaxeringskur en lördagkväll och dessutom hemma hos en vän, då är det svårt om det ska sorteras in i facket för Tragik, Högt Imponationsvärde, Mod eller Idioti. Nu är hon i alla fall frisk. Halleluja.

Lök- och ögonfröjd

Dom där kakorna förresten!

Linda bakade småkakor som inte bara var en fröjd för ögat utan även alldeles säkert för smaklökarna.

Jag blev excited och inspirerad och väldigt sugen på att åstadkomma ett liknande mästerverk så kvickt som ögat smsade jag och bad om receptet. Medgörligt postade hon det på sin blogg och jag högg igång. Redan vid momentet ”rulla små bollar av degen” kände jag att mina kakor inte skulle komma att bli riktigt i samma kaliber. Min deg var mer av en smet och fastnade i händerna. Det var ungefär som att försöka rulla en boll av en näve lite för stabbigt tapetklister. Svårt.

Sen åkte plåten in i ugnen. Och i Lindas fall höll sej sannolikt hennes kakor till en trevlig småkaksform under hela gräddningen. Mina bastarder däremot plattade ut sej till en enda oformlig enhet. Min bild av att producera nåt som ens liknade Lindas verk var sedan länge bortblåst och det hela hade övergått till ett skämt. Kanske om jag var snabb och bredde på sylt på mina ihopmorphade missfoster, så kunde jag rulla ihop hela alltet till en spännande och nytänkande knaprig rulltårta? Innan degen liksom hade svalnat och stelnat?

Det blev inga småkakor. Och ingen rullis heller. Det blev en plåt tragiska och fyrkantiga och inte ens speciellt goda kakfreaks. Nåt som om en 6 åring hade kunnat komma hem med från lekis och lämna över till sin mamma. Och mamman hade sagt:
- Nämen så fiiiinaa! Har du bakat domhär helt själv!?  Du äääär väl för duktig! Tänk vad du får lära dej på lekis!
Då hade det varit imponerande. När jag, 27 år som utger mej för att faktiskt inte vara helt talanglös inom bakning och matlagning, lastar fram nåt såntdär är det bara sorgligt. Dom var inte ens goda. Stackars Freddy blev mitt försöksdjur. Han tyckte inte om dom.

Bifogar här bilder. Det är mina kakor och lindas kakor. Ni kan ju själva få gissa vilka som är vilka. Observera att det är samma recept bortset från att jag inte har russin, bär och macadamianötter i mina utan enbart mjöliga jordnötter.

Svinskon fyndar

Jag har varit på utflykt. En miniweekend till svinkalla, väldigt höstiga och trevliga västergötland.

Jag hade visioner om ölintag och trubadurer som lirar Kenneth & the Knutters på Glada Gränden. Men vi var för trötta för att dricka öl och Glada Gränden fanns inte längre. Så det blev en helg av utflykter till alla möjliga ställen.

En heldag i Mariestad där vi såg trevliga bilder, lyssnade på crossar och stridsflyg, speglade oss i blanka bilar och klämde på ovanliga motorcyklar samt väntade ungefär en timme på halvfabrikatmat på Restaurang Rhodos medan en pissed unge skrek.
En halv dag i Hjo där Emmeli i extas ballade ur av omgivningens överväldigande skönhet och där vi på stans enda öppna restaurang fick äta den godaste maten och den isigaste ingefäraglassen.
En halv dag i skogen bakom slottet bland barr och snokar och löpare och en halv dag på loppisar bland alla Tidaholms samlade och samlande gamlingar.

Det är precis tvärtom där. Hemma är det övervägande ungdomar som går på loppis. Där är det uteslutande pensionärer som harvar omkring bland dammiga böcker, solkiga örngott, hemmatäljda  furufåglar och kantstötta Rörstrandastallrikar. Varför? Varför vill västgötska oldies samla på sej ännu mer dammsamlandeskit?? Har dom inte haft en tillräckligt lång tid på sej att hamstra? Va? Jag tror att när dom känner att slutet börjar närma sej sätts stöten in för att göra det så överjävligt jobbigt det bara går för eftervarande som ska städa ur deras kåkar efter att sviskonen har vandrat vidare. För det är ju inte direkt att de går runt och småplockar, liksom köper en fin och praktisk kakburk eller ett par välvirkade grytlappar. Verkligen inte. ALLA går ju runt med varukorgar. Helt överfulla med prylar. Verkligen märkligt.

Själv fyndade jag på Netto. Konserverat sködpaddskött och dadelsirap. Good times! Ajuste, jag hittade ju en great psykopatbarn-med-rosetttavla på ett café också.

Jaja, nu får jag jobba lite. Idag åker mamma och pappa till Spanien. Får se om det kan bli nåt gästbloggande som det blev sist. Om det nu ens är nån efterfrågan på det är ju helt klart en annan sak..
Vill ni är sugna på att spana in sånt som tidigare åstadkommits kan ni skriva
gästblogg i den lilla sökrutan. Då får ni lite läsombyte och blir säkert väldigt mycke lyckligare.

Kakjuryn

Kakor tillhör lite mitt basutbud hemma. Det är en av dom grejerna som alltid måste finnas till hands.

Precis som avokado, kräm fräs, saft, ägg och mjölk. Kakor går även in i det som många vill kalla ”nödmat”. Nödmat, för er som är obekanta med konceptet, är ofta makrill i tomatsås, vita bönor eller fiskbullar. Diverse saker i konserver som håller länge och som man med fördel kan äta ihop med nåt billigt tillbehör så som spagetti.

Men det är alltså kakor jag behandlar idag. Jag har efter omfattande tester kommit fram till en lista som följer nedan. Med reservation för framtida ändringar till följd av eventuella förätningar. Och det är även bara genren Småkakor idag. Alltså:

Topp-3 Kakor som doppas (i mjölk)

Det har varit ett oerhört svårt avgörande. Det stod mellan ett fåtal och det var väldigt jämnt, men efter djup koncentration och med stort fokus har jag kommit till ett beslut.

På tredje plats: Pepparkakan.
Motivering: Med sin klassiska charm, sitt varierade utförande i form av olika figurer och sin tunnhet ligger pepparkakan på en stadig plats på listan. Många tycker att pepparkakan är trist och förlegad, men det handlar mest om mjölktemperatur, dopptid och engagemang. Doppad i precis rätt tid, i precis rätt mjölk är denna lilla gynnare en fröjd.
Tips: Doppas med fördel i par! Två pepparkakor läggs med undersidorna mot varandra och sänks därefter ner i glaset.

På andra plats: Oreo.
Motivering: Denna dubbla amerikan är av en anledning en av världens mest populära. Men sin vita krämiga fyllning och trevligt mönstrade kexdel förgyller kakan fikapausen! Kan odoppad upplevas som aningen torr, men ihop med mjölken blir Oreon farligt beroendeframkallande.
Tips: Doppa inte för länge! Oreon har en helt otrolig absorptionsförmåga!

På första plats: Ballerina Kladdkaka
Motivering: Den nya medlemmen i Ballerinafamiljen kliver med ett enda stort steg in i våra kök och visar oss var både skåpet, bordet och stolarna ska stå! Med perfekt avvägd kladdig- och sprödhet råder inga tvivel om att Ballerina Kladdkaka står som segrare i detta race.
Tips: Överdosera inte! Även om det är 16 kex i ett paket räcker det oftast med att bara äta 8-10 stycken. Och, håll inte kakan som på bilden, då går det kass.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress