Tagg käk

Mitt marsvin & Den Magiska Lådan

Kära Dagbok, som snarare har gått ifrån Dag- till Vecko- till Månads- och som nu till och med kan ha retarderat till en, snällt räknat ..Kvartalsbok.

Kära Kvartalsbok, det är inte dig det är fel på. Det är mig. Du hade inte kunnat göra nånting annorlunda för att avhjälpa det som skett. Jag kan inte nog understryka hur ledsen jag är över att ha negligerat dig på detta sätt.

A okej, SÅ ledsen är jag inte egentligen, men andra i min omgivning verkar ha seriösa problem med det. Nu tjatas det iofs inte lika mycket längre. Du har blivit som marsvinet man växte ifrån. Du vet.. Det börjar med stor entusiasm och man leker tillsammans, plockar dom godaste maskrosbladen, tränar på trix och bygger roliga tunnlar av papprör, sen går en tid och ens mamma bitchar om att man måste städa i buren eftersom det, som hon formulerar det ”Stinker som satan i hela huset!”. Sen går det ytterligare ett tag och mamman har också slutat bry sig. Sen går det ännu en tid och pappan hänger, efter den sen begynnelsen långa tystnaden, in sitt veto och ringer polaren som är jägare som kommer och skjuter skallen av husdjuret. Rakt ner i Reebokkartongen där det placerats, intet ont anade. End of. Mercykill.

Okej, riktigt SÅ illa är det kanske inte ännu här, det är bara lite av en dal just nu (det brukar jag säga). Jag ska inte ha ihjäl nån (det brukar jag också säga). Jag lovar att ta tag i saker och hopp om bättring finns absolut (även den har hörts förr)! Ni är ju tex många som ha bett om att få läsa om kvinnan med pormaskarna. Det är en fin bit vill jag lova. Den kommer så småningom. Kanske till och med imorgon, men sannolikt inte. Men frukta ej! Även om det var längesedan nu har detaljerna etsat sig fast på min näthinna och trots brytningsfel, skelning och astigmatism ser jag dom klart! Det ska bara skrivas ner också. Håll er lugna.

Anledningen till att jag egentligen är här idag är för att, enligt kutym, promota när någon av mina vänner drar igång ett bloggprojekt.
Denna gången har turen kommit till Markus som har gått och blivit hardcore matbloggare. Mycket möjligt att Den Magiska Lådan! kommer bli den bästa följetongen sedan Xena Warrior Princess om jag får säga det själv! Inte en enda väns öga är torrt efter att chocken av genuin förvåning, otrolig entusiasm och gränslös stolthet lagt sig! Från att ha levt på kokt korv, snabbmakaroner och Eldorados ketchup i 30 år till att nu öppna denna lilla låda av 70-talsrecept och kunna presentera för oss en kulinariska resa. …Hehehe ^^ <3
Okej, nog med reklam. Läs och följ. Länk finns även i listan bland dom andra. Nu ska jag fortsätta jobba.  Hejdå.

untitled1

Med maskutslag, men inte om mask ännu

Kära Dagboksblogg; lång ingress:

Jag har försökt skriva detta inlägget i ungefär 20 minuter nu men Two And A Half Men står på i bakgrunden så jag måste hela tiden gå tillbaka och efterkorrigera där jag har råkat skriva penis istället för nåt annat.. hmm.. (*rabbeltänker* ”Substantiv är namn på ting till exempel boll och ring…!”) substantiv. Och denna inledande texten har jag givetvis lagt till i efterhand.

Jag antar att det är dax för mig att ta tag i mitt liv och styra upp detta sjunkande bloggskeppet innan vi når Marianergravens botten alldeles. Jag önskar att jag kunde skylla avsaknaden på texter på att jag ser väldigt dåligt med mina linser just nu, men jag inser ju att jag självklart hade kunnat lösa problemet genom nån form av diktering med hjälp av nån av mina inläggstörstade vänner som sekreterare. Jag fick för övrigt trycka ctrl+ typ fem ggr nyss. Jag känner mig som en mullvad med sånna små kisiga ögon. Och ja, jag har beställt nya linser. Dom kommer på måndag.

Julen har varit fin och inte så fin samtidigt. Maten har varit god och chokladen har aldrig hunnit gå ur min nu drastiskt tyngre lekamen en enda dag innan den fyllts på igen. Jag tvingades även klippa av ungefär 20 cm av mitt ledsna hår precis innan julafton och på dagen D drabbades jag av en nasty allergisk reaktion i hela fejset till följd av mitt artisteri som tomte i latexmask med syntetskägg. (Ber i skrivande stund mamma att whatsappa över den bild på mig som Father Christmas ni finner bifogad) Plågsamt och oattraktivt. Maskutslag. Men vad gör man inte för att få skrämma syrrans unge riktigt jävla ordentligt vid dom enda tillfällena man faktiskt träffar honom. Trevligt med många nära och kära hemma också nån gång ibland, även om några saknades i år.

Nyår var också angenämt men jag kommer aldrig mer bjuda på spagetti vid högtider, sanna mina ord. Det spelade ingen roll att mina gäster flera gånger försökte försäkra mig om att det faktiskt var gott och det spelade ingen roll att det var lyxpasta med dyra tillbehör i. Det kändes snålt och fattigt och jag skämdes lite (dock bara lite). Inte ens den dyra oxfilén och dom påkostade pilgrimsmusslorna kunde rädda kompositionen. Gör om och gör rätt till nästa år säger jag! ..Fast jag är ju rätt nöjd ändå egentligen såklart, hehe.

Jag vet att ni fortfarande väntar på inlägget om mask i magen, som jag har lobbat lite för tidigare. Det kommer så småningom. Jag har även ett annat på g som jag tror ni kommer gilla ännu mer, ett som också handlar om mask kan man säga.. men en annan typ av mask. Har även ett på gång om min personliga hygien, dock inget maskrelaterat där kan jag lugna er med. Men ni får vänta lite till, ni lär ju knappast dö för att jag inte skriver.

Idag har jag för övrigt tränat! Och igår med! Två dagar i rad! Så nu skulle man kunna säga att jag har fyllt min kvot och är träningsbefriad för resten av detta kvartalet! Och det var inga nådiga pass heller ska jag be om att få tala om! 30 minuter vardera, på crosstrainern, på typ näst lättaste nivån under lyssnandet på opera som träningsgrannen i halvtid bad mig sänka. Sen drabbades jag av jellyben och tvingades åka hem och svepa ett glas rödvin. I dagens pass frågade för övrigt min vänstra träningsgranne om han kunde få dricka lite ur min vattenflaska. Det var konstigt tyckte jag, men räckte ändå över den.

Enough! Godafton.

Listorna – Trilogin

Okej, jag tänkte bjuda på tre listor. Bara sådär, egentligen helt utan anledning. Lite saker jag har reflekterat över på sista tiden, typ dom senaste två dagarna.

Första listan handlar om snö. Ni som känner mig vet att jag inte är nåt direkt fan av snö, snarare motsatsen. Jag hade egentligen föredragit en vinter med alltigenom regn och plusgrader. Då blir det inte halt. MEN! Nu ska jag göra en positiv lista för er skull! Så ni inser att jag inte innerst inne är nån duche på riktigt. Så här kommer den:

BRA GREJER MED SNÖ.  Topp-5 
- Det blir ljust. Jag vet att det är vad alla säger, men det är ju också för att det stämmer.
- Man blir snyggare. Ljuset och den vita bakgrunden ger en lite mer lyster och jag inbillar mig att man kanske faktiskt ser lite bättre ut. Man blir lite mer av en kontrast och smälter inte lika mycket in i den gråa deprimerade omgivningen som råder vid regnvinter.
- Man kan bygga fina och trevliga och mysiga snölyktor.
- Man får ha mössa. Även här känns det som man blir lite snyggare. Åtminstone i mitt fall eftersom jag inbillar mig att jag passar ganska bra i mössa. En trevlig accessoar liksom. Och även här blir det bättre med snön, mössan blir mer tilldragande i den vita miljön.
- Kvällspromenader i snön i skenet av gatlyktor är väldigt mysiga och romantiska.

Det var den. Punkterna är utan rangordning. Ni kan få bestämma själva vilken som är den viktigaste eller om ni inte alls håller med osv.
Sen kommer nästa lista! Den är kanske inte lika positiv, men man får försöka att se det mer som en objektiv konstatering. Den är lite snörelaterad kan man säga, åtminstone på vissa punkter. Annars inte alls, i övrigt kan den, efter miss modifiering, appliceras på vilken årstid som helst.

KASSA GREJER MED ATT BARA VARA EN. Topp-5
- Det är verkligen totalt jävla omöjligt att smörja in sig med bodylotionen på ryggen. Så man blir sådär torr att det kliar.
- När det är mysigt snöfall på kvällen och man vill ta en mysig promenad och mysa blir det bara lame. Inte alls mysigt. Bara kallt och blött.
- Man kan inte skicka fina hemmaihoppysslade scrapbookiga shabbychica julkort. Man vill ju liksom inte skriva bara sitt namn på dom! Då blir det ju sorgligt för den som får det, istället för varmt och härligt.
- När man plötsligt kommer på nåt awesome, ser nåt tufft eller funderar på nåt kvasipsykodjupt ämne och man bara omedelbart måste dela med sig av det har man redan glömt vad det var när man väl får fatt på nån på telefonen.
- Det är lite lame att som vuxen människa, ensam gå ut och göra snölyktor på sin altan. Det ger grannarna en HELT annan bild av en än om man hade varit två/fler som lekte tillsammans.

Och det var den. Nu kommer den sista. Den handlar om bacon.

VARFÖR BACON ÄR AWESOME. Topp-5
- Bacon passar bra ihop med frukt i mat. Tex banan, dadlar och päron.
- Man blir mätt länge på bacon. Perfekt!
- Bacon är en fin och randig produkt.
- Små bitar av stekt bacon gör vilken sallad som helst asgod!
- Bacon är perfekt picknickmat. Kan stekas och tas med och käkas kallt. Som chips typ. Håller sig dessutom fräscht väldigt länge.

Nu måste jag fortsätta jobba. Hejdå.

Mot tårtberget!

Efter omfattande tester, undersökningar och experiment kan vi nu konstatera att det finns olika typer av frestelser i min sfär.

Det finns dom som är en barnlek att avstå ifrån och det finns den andra typen. Den lömska, manipulerande typen som totalt raserar hela min värld, som får mig att balla ur och släppa alla som helst principer.

Jag och mamma åkte på festival. Sweden Rock Festival 2012. I 8 dagar var vi borta på en tillställning som präglas av öl och musik. Jag hade inga som helst problem med att följa mina nya uppspikade regler. Inte en enda öl drack jag! Jag kände inte ens ett sug efter brygden! Faktumet att öl totalt motverkar mina småförsök viktnedgång, fyller på insulinet som lagrar massor av fett vann stort över smak, tradition och festivalkänsan som förknippas med drycken. Duktigt! Jag var imponerad av mig själv! Som ett körsbär på grädden kan jag flika in att jag faktiskt inte, sen nyårsafton 2011/2012, har druckit mer än MAX 4 öl. Bra ratio för att vara mig under ett halvårs tid.

Men så kom midsommarafton. I fredags barkade det åt helvete. Det vankades desserter. Maränger, chokladtårtor, kolasås, jordgubbar & marshmallows. Mitt prydliga och så sakteliga lagom noggrannt uppmurade slott rasade som ett korthus. Som en skenande häst med skygglappar och tunnelseende dök jag med huvudet under armen rätt in i sockerberget, utan någon som helst tanke på mina löften och linjer. Trots vetskapen om följderna, jag är liksom inte dåligt påläst i ämnet eller så..
Okej, tänker ni nu, man FÅR faktiskt unna sig. Det var ju faktiskt midsommar, då ska man äta tårta tänker ni också. Och ja, det håller jag med om. Man får unna sig, förutsatt att man inte blir en sån som unnar sig typ 4 gånger i veckan, till höger och vänster när helst nån godsak lägligt dyker upp i anslutning till en utförd tenta, passerad bilbesiktning, avverkat läkarbesök, klippt gräsmatta eller genomliden förkylning. Man FÅR unna sig ibland. Midsommar är kanske en sådan högtid i min bok, men när det visar sig att det blir kopiösa mängder rester av dessertbordet, rester som räcker till stora frukost-, lunch- och kvällsportioner i tre dagar efter tillställningen? Tveksamt. Mycket.
Det är ju även här jag blir en aning besviken på min egna karaktär. Jag borde givetvis gått över med chokladtårtan till grannen eller vägrat Linda som bakade den att proppa in lämningarna i min kyl eller donerat alltihop till maskarna i komposten. Vad som helst! Vad som helst annat än fortsatt käka den i tre dagar.

Så vi kan konstatera att öl är för mig en lätt sak att avstå. Kakor däremot, då krävs nånslags  tvångströja och isoleringscell. Intressant. Tiden som följer nu kommer inte innehålla tårta och det tills min linje går neråt igen. Tack och lov åker min man iväg på sin veckoenliga Sverigerundresa nu, det innebär att jag har några dagar på mig att korrigera innan det är dax för invägning igen. Det var illa efter spahelgen, nu är det sannolikt nåt i hästväg.

Efter Spahelgen (eller The Look)

Imorse, runt 05:20, vaknade jag av att grannen piskade mattor. Högt, hårt och länge. Man slutar aldrig förvånas.

Lite senare, runt 07:10, vaknade jag igen av Freddy som smsade för att meddela att hans flyg hade åkt iväg utan honom. Jag upptäckte även att min överläpp under natten förbannats med Satans Munsår. Vidare kan även meddelas att jag har gått upp drygt 1,5 kg. Så jag är inte bara snygg nu, jag är även smal och slank!

I söndags, framåt kvällen, kom vi tillbaka från vår spaweekend i Göteborg. Det har varit väldigt trevligt! Värsta superlyxiga spaet dessutom! Selekterat med stor omsorg av min man, han som jag är så stolt över. Vi har badat i varma utomhuskällor, fått iskallt vatten kastat över oss, bastat i olika bastusar som har doftat kanel, lavendel, citron och koalabjörnsmat! Vi har nosat på pelargoner, gungat hängmatta, tvagat oss sittande nakna på små träpallar på japanskt vis, varit med på meditering (mest jag dock eftersom Freddy blev uttråkad och valde att sova bort passet från halvlek), legat i vattensängar och på stenar och vadat hand i hand genom isbäckar. Det fanns massor att göra.
Till allt hör även en massa god mat med vin till. Där av mina extra pålagda kilon. Jag har käkat bröd som en hungrig get utan botten! Tyvärr. Inte bra alls för min lågkolhydratstil.. Straffad omedelbart. Svart på vitt. Jag väljer att tro att munsåret också är en följd och en del i straffet. Även facebook verkar ha uppfattat mitt förfall och anpassat sina reklambanners väldigt väl. Se bild. Verkligen kul.

Vidare. Nu har Patricia flyttat ner till Halmstad igen för idogt arbete i Tylösand. Vill ni kolla på henne är det bara att åka dit! Hon jobbar i det svarta caféhuset i Tjuvahålan. Åk och besök! Dock bor hon inte hos mig i år. Jag har nu mera satt upp stränga regler för vad som krävs för att få vara inneboende över mer än tre nätter hos mig. Det är enormt hårda krav för att kvala in. Vid mina dörrar står vakter med automatvapen och det krävs ett uppvisande av en skriftlig inbjudan för att som utomstående ta sig in. Ungefär.

Som avslut tänkte jag klaga lite på vädret. Varför är det inte sommar? Varför är det storm och regn och typ 12 grader ute? Är det växthuseffekten? Lär ju vara.. Så äkta. Nu ska jag ut och försäljningsfotografera firmabilen på nån ödslig nationalromantisk gårdsväg. Ösregn undanbedes.

Trevligt! Men kallt. Men trevligt! Och köttbullar.

Sen jag skrev nånting här senast har det hunnit bli vår, bli vinter igen och nu är det vår. Igen.

Påskliljorna är uppe och redo att go nuts runt huset vilken dag som helst. Knopparna på rosenkvittenbusken är fruktansvärt många och hundbajset ligger i blottade bajsgrusdrivor längs alla vägar och trottoarkanter och min bil ska snart in på helrekond. Vår per definition. Trevligt.

Jag har egentligen inte så väldigt mycket att rapportera, kände väl mig mer förpliktigad att meddela att jag faktiskt lever. Kan i alla fall göra det hela lite mer färgglatt med att bifoga några mediokra bilder från en av helgens promenader! Ni får kartan också. Bonus. Vi tog den spännande rundan ner till oljehamnen och kollade på stora läskiga byggnader, taggtråd, larmskyltar, rostiga lastfartyg från Panama fulla med metallskrot, rykande skorstenar och ihopknövlade bilar. Trefligt! Men halvstorm och kallt. Men trefligt. Men kallt. Och blåsigt.

Inser nu när jag ser bilderna att dom inte alls rimmar bra med min vårinledning, att jag borde kanske haft nån bild på nån krokus eller liknande för att bygga vidare på mysighetsstämningen. Något som prunkar hade ju onekligen varit på sin plats. Men det får kanske bli nästa gång. Snart kommer ju trädgårdsarbetet igång i lite högre växlar, då lär ni få så ni tiger i vilket fall som helst.

Vidare. Igår var vi på köttbullsfrossa hos Elisabet och Thomas! Det är alltså Freddys kära mor och hennes käre man. Vi var hurtiga och gick dit! Försk till promenad är det nya temat. Sen käkade vi så vi höll på att stryka med och det tillmötesgående värdparet fick snällt skjutsa oss hem eftersom vi hade förlorat förmågan att gå. Typiskt. Men goda köttbullar var det! Jag har även spelat bort knappa 400 kr på trav. Men nästa gång! Nästa gång, dåjävlar tar vi hem storkovan!

Ett awesome recept & snörapport

Okej, det är alltså officiellt snö nu. Bara att inse. Jag har redan skottat utanför entrén en gång idag (se bifogad bild nedan). Fler lär det bli.

Nåväl, man får väl använda samma mediokra argument som alla andra till varför det är bättre med än utan det vita täcket – Det blir ju ljusare i alla fall! Sanning och uppskattat tills det smälter lite och sen fryser på framåt natten och blir en bucklig blank is från Helvetet. Då kunde vi klarart oss utan. Jag känner mig förresten alltid som den där läskiga gamla gubben i Ensam Hemma när jag går omkring med en snöskyffel.

Men nu ska jag inte prata om väder, för det gör jag alltid. Jag ska istället berätta om mitt tränande. För det gör jag också alltid nu för tiden. Det får ni finna er i. Jag har ju dock lovat att inte göra detta till en regelrätt träningsblogg med handfasta tips och konkreta råd, så det kan ni glömma. Når jag framgång en dag i en avlägsen framtid kommer ingen få reda på hur det egentligen gick till, men sannolikt skulle det vara större summor pengar inblandade..

Jag är som bekant tillbaka på banan igen efter operation och en lång dryg förkylning. Jag har under min passiva tid lyckats med konststycket att gå upp drygt ett helt och ett halvt kilo och därmed har mitt viktmål enligt appen i telefonen flyttats från 9:e december till.. evigheten. Underbart. Men! Jag får inte packa ihop så lätt! För på onsdag har jag en ny CaviLipobehandling där det ingick ett löfte, yttrat vid ett mkt svagt tillfälle, från min sida att minska ungefär ett kilo i veckan på egen hand, så då kommer jag skämma ut mig totalt om jag inte har styrt upp denna annars så prekära situation tills dess. Jag tränar på luncherna och håller dieten genom att käka extra många Kexchoklad till mellanmål, en bit Cambozola varje kväll och massor av Kalaspuffar! Ibland får jag även i mig ett och annat äpple. Etiketten på detta oftast också.

Nu eskalerade snöandet tror jag bestämt. Fan jag skulle ju komma till en story egentligen här! Nu hinner jag inte det.. Jag får ta den sen, altenativt en annan dag. Alternativt aldrig. Jag har ju redan berättat den för Johanna.

Fast okej! ETT tips kan ni få. En maträtt som är awesome och bra och god och snygg och utan nämnvärda kolhydrater. Jag försöker strukturera upp det på ett rekommenderat receptsenligt vis för pedagogikens skull.

Ingredienser
En skvätt Olivolja
En grön eller gul Squash som ser god och fresh ut
Två-Tre avlånga röda snygga Spetspaprikor
En bit Chevréost. Getost alltså. En sån som är som en liten cylinder på typ 7 cm i diameter och 4 cm hög.
En stor mansnäve Val- eller ännu hellre Pekannötter
En svensk Fläskfilé (kan utelämnas om man inte gillar death)

Att göra
Sätt igång ugnen på typ 190 grader och häll din skvätt olja i en normalmellanstor ugnsform. 
Slajsa upp squashen i snygga bitar. Jag brukar dela den på tre och sen delar jag tredjedelarna i typ 5 skivor på längden, då ser dom goda och trevliga ut, som små brödskivor. Lägg i formen.
Dela paprikorna på mitten längsmed och fixa bort kärnorna. Choppa i kortare bitar, så det blir 6 stycken av en paprika. Det brukar bli lagom, då är dom typ samma storlek som squashen. Lägg i formen.
Nötterna också. 

Vänd runt lite med valfritt tillhygge så det blir lite olja här och där och någorlunda jämnt fördelat. 
Ta din ostbit och bryt sönder den i lagom mellansmå chunks. Strössla som ett trevligt glest lock på squash-, paprika- och nötmixen i formen.
Ställ in i ugnen.
Skär fläskfilén på hälften och stek till den rätt hårt så den får en god yta. Skär halvorna i tre delar var (du har nu sex bitar death framför dig).
Ta ut din form som har stått i ugnen ett tag och lägg köttbitarna i en avlång fläskfileformad kolonn i mitten, ovanpå allt det andra.
Ställ tillbaka i ugnen och låt verka tills din magkänsla säger att det är done. 

Käka. Gärna med vanlig kräm fräs som sås till.
Skicka ett tackbrev och en bukett blommor till mig för tipset på en awesome och lättlagad och nyttig och snygg och god dinner.

Önskar att jag kunde bifoga en bild för det är faktiskt en relativt estetiskt tilltalande anrättning. God med. Freddy gillar den också. Bild får bli nästa gång.

Vinterintrot

Tre av fem bilar som har åkt förbi utanför nu har haft dubbdäck. Eller nabbadäck som morfar säger.

Det är uppenbarligen vinter. Eller åtminstone introt till dito. Själv lever jag i nånslags förnekelse och har ringt till Toyota och flyttat fram mitt hjulskifte tre gånger nu. Har jag tur så klarar jag mig till våren. Men tur ska man aldrig förlita sig på, det har man ju onekligen fått lära sig med åren. Jag har heller inte använt nån annan än min sommarjacka än.

Rosen utanför mitt sovrum har precis börjat blomma igen. Den körde sitt vanliga race i somras, som en normalt funtad ros bör, men nu drar den en repa till. Stora gula blommor som doftar väldigt gott! Fint, men ändå lite sinnesförvirrat såhär när Yeti snart står för dörren. Den får ju fajtas med frost typ varje morgon. Kan inte vara speciellt skönt. Kärleksörten blommar också nu. Extra mycke och ovanligt frodigt. Man undrar ju lite om det betyder nåt? Är det nånslags symbolik jag har prunkande runt hela huset? Ett inlindat meddelande? Det vore ju inte annat än trevligt i så fall, men såntdär ska man nog akta sig för att tro för mycke på också. Vi vet ju hur det har gått förr! Oavsett är det angenämt med blommorna.

Igår spontanbesökte jag Linda, efter att ha släppt av Freddy i hans condo. Jag förgyllde hennes dag med min påtvingade närvaro. Hon gjorde en film. Jag fick bli assistent och gjorde ett utomordentligt bra arbete om jag får säga det själv! Höll kamera, ändrade fokus, käkade chokladsmet, tryckte på en rund knapp, tankade gasolbrännaren, slickade skålar, provsmakade cupcakes, diskade disk och städade kök. Jag ger mig själv 5 av 5 rosa maränger i betyg! ..Kanske med nåt litet minus med tanke på att jag babblade i typ alla shoots.

Hur filmen blev kan ni se här:  S’mores cupcakes – the film

Vidare – Annat som har hänt. Jag har varit på jättefin mysig och plånbokspåfrestande lyxhotellsweekend i Göteborg, klappat en hund, fått ett stort hål grävt jämte huset, köpt tulpaner åt mig själv, ätit spagetti hos Freddys mamma, bränt mig på handen, köpt mjöd av en biodlare på en julmarknad, gjort fina mossiga dörrkransar med Johanna och fortfarande inte tvättat bilen. 

Högtiden!

Igår var det Potatisens Dag.

LCHF-aktivister demonstrerade aggressivt utanför Maxi hela dan.

Med plakat och banderoller skrek dom slagord och kastade kroketter på utkommande kunder. Tre pikétbussar svängde in på parkeringen och poliserna drev bort packet.

Skämta. Men att det var Potatisdagen igår var sant. Jag och Freddy gjorde slag i projektet och åstadkom genom gemensamt arbete cirka 8 kubik King Edwardmos. Den mest överskattade potatisen för övrigt enligt mig. Tacka vet jag Asterix. Rosa och fin. Den kan man ha till allt.

Snart är det Fars Dag också.

Kylskåpsfällan – påfyllningen

Som en påfyllning till föregående inlägg kontrar Linda genom att mmsa över en bild på hennes kyl också.

Hon undrar om det kanske ändå inte är lite värre att ha en kyl fylld med bara grädde, smör, ägg, sylt och sånt. Och tårtor. Nästan ingen ”riktig mat”. Värre? Vet inte. Kanske faktiskt! Och nu tänker ni säkert: - Men hallå, det är ju hon som bakar va? Hon LÄR ju ha en bakningskyl och en annan för käk. Men nej, så är det inte. Detta är den enda i hennes hem.

Den observante kan förresten se i bilden att det är hela fem (5) tårtor inproppade i Lindas kyl. ..Och jag har käkat av dom flesta. Hehe.

 

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress