Tagg jul

Med maskutslag, men inte om mask ännu

Kära Dagboksblogg; lång ingress:

Jag har försökt skriva detta inlägget i ungefär 20 minuter nu men Two And A Half Men står på i bakgrunden så jag måste hela tiden gå tillbaka och efterkorrigera där jag har råkat skriva penis istället för nåt annat.. hmm.. (*rabbeltänker* ”Substantiv är namn på ting till exempel boll och ring…!”) substantiv. Och denna inledande texten har jag givetvis lagt till i efterhand.

Jag antar att det är dax för mig att ta tag i mitt liv och styra upp detta sjunkande bloggskeppet innan vi når Marianergravens botten alldeles. Jag önskar att jag kunde skylla avsaknaden på texter på att jag ser väldigt dåligt med mina linser just nu, men jag inser ju att jag självklart hade kunnat lösa problemet genom nån form av diktering med hjälp av nån av mina inläggstörstade vänner som sekreterare. Jag fick för övrigt trycka ctrl+ typ fem ggr nyss. Jag känner mig som en mullvad med sånna små kisiga ögon. Och ja, jag har beställt nya linser. Dom kommer på måndag.

Julen har varit fin och inte så fin samtidigt. Maten har varit god och chokladen har aldrig hunnit gå ur min nu drastiskt tyngre lekamen en enda dag innan den fyllts på igen. Jag tvingades även klippa av ungefär 20 cm av mitt ledsna hår precis innan julafton och på dagen D drabbades jag av en nasty allergisk reaktion i hela fejset till följd av mitt artisteri som tomte i latexmask med syntetskägg. (Ber i skrivande stund mamma att whatsappa över den bild på mig som Father Christmas ni finner bifogad) Plågsamt och oattraktivt. Maskutslag. Men vad gör man inte för att få skrämma syrrans unge riktigt jävla ordentligt vid dom enda tillfällena man faktiskt träffar honom. Trevligt med många nära och kära hemma också nån gång ibland, även om några saknades i år.

Nyår var också angenämt men jag kommer aldrig mer bjuda på spagetti vid högtider, sanna mina ord. Det spelade ingen roll att mina gäster flera gånger försökte försäkra mig om att det faktiskt var gott och det spelade ingen roll att det var lyxpasta med dyra tillbehör i. Det kändes snålt och fattigt och jag skämdes lite (dock bara lite). Inte ens den dyra oxfilén och dom påkostade pilgrimsmusslorna kunde rädda kompositionen. Gör om och gör rätt till nästa år säger jag! ..Fast jag är ju rätt nöjd ändå egentligen såklart, hehe.

Jag vet att ni fortfarande väntar på inlägget om mask i magen, som jag har lobbat lite för tidigare. Det kommer så småningom. Jag har även ett annat på g som jag tror ni kommer gilla ännu mer, ett som också handlar om mask kan man säga.. men en annan typ av mask. Har även ett på gång om min personliga hygien, dock inget maskrelaterat där kan jag lugna er med. Men ni får vänta lite till, ni lär ju knappast dö för att jag inte skriver.

Idag har jag för övrigt tränat! Och igår med! Två dagar i rad! Så nu skulle man kunna säga att jag har fyllt min kvot och är träningsbefriad för resten av detta kvartalet! Och det var inga nådiga pass heller ska jag be om att få tala om! 30 minuter vardera, på crosstrainern, på typ näst lättaste nivån under lyssnandet på opera som träningsgrannen i halvtid bad mig sänka. Sen drabbades jag av jellyben och tvingades åka hem och svepa ett glas rödvin. I dagens pass frågade för övrigt min vänstra träningsgranne om han kunde få dricka lite ur min vattenflaska. Det var konstigt tyckte jag, men räckte ändå över den.

Enough! Godafton.

Listorna – Trilogin

Okej, jag tänkte bjuda på tre listor. Bara sådär, egentligen helt utan anledning. Lite saker jag har reflekterat över på sista tiden, typ dom senaste två dagarna.

Första listan handlar om snö. Ni som känner mig vet att jag inte är nåt direkt fan av snö, snarare motsatsen. Jag hade egentligen föredragit en vinter med alltigenom regn och plusgrader. Då blir det inte halt. MEN! Nu ska jag göra en positiv lista för er skull! Så ni inser att jag inte innerst inne är nån duche på riktigt. Så här kommer den:

BRA GREJER MED SNÖ.  Topp-5 
- Det blir ljust. Jag vet att det är vad alla säger, men det är ju också för att det stämmer.
- Man blir snyggare. Ljuset och den vita bakgrunden ger en lite mer lyster och jag inbillar mig att man kanske faktiskt ser lite bättre ut. Man blir lite mer av en kontrast och smälter inte lika mycket in i den gråa deprimerade omgivningen som råder vid regnvinter.
- Man kan bygga fina och trevliga och mysiga snölyktor.
- Man får ha mössa. Även här känns det som man blir lite snyggare. Åtminstone i mitt fall eftersom jag inbillar mig att jag passar ganska bra i mössa. En trevlig accessoar liksom. Och även här blir det bättre med snön, mössan blir mer tilldragande i den vita miljön.
- Kvällspromenader i snön i skenet av gatlyktor är väldigt mysiga och romantiska.

Det var den. Punkterna är utan rangordning. Ni kan få bestämma själva vilken som är den viktigaste eller om ni inte alls håller med osv.
Sen kommer nästa lista! Den är kanske inte lika positiv, men man får försöka att se det mer som en objektiv konstatering. Den är lite snörelaterad kan man säga, åtminstone på vissa punkter. Annars inte alls, i övrigt kan den, efter miss modifiering, appliceras på vilken årstid som helst.

KASSA GREJER MED ATT BARA VARA EN. Topp-5
- Det är verkligen totalt jävla omöjligt att smörja in sig med bodylotionen på ryggen. Så man blir sådär torr att det kliar.
- När det är mysigt snöfall på kvällen och man vill ta en mysig promenad och mysa blir det bara lame. Inte alls mysigt. Bara kallt och blött.
- Man kan inte skicka fina hemmaihoppysslade scrapbookiga shabbychica julkort. Man vill ju liksom inte skriva bara sitt namn på dom! Då blir det ju sorgligt för den som får det, istället för varmt och härligt.
- När man plötsligt kommer på nåt awesome, ser nåt tufft eller funderar på nåt kvasipsykodjupt ämne och man bara omedelbart måste dela med sig av det har man redan glömt vad det var när man väl får fatt på nån på telefonen.
- Det är lite lame att som vuxen människa, ensam gå ut och göra snölyktor på sin altan. Det ger grannarna en HELT annan bild av en än om man hade varit två/fler som lekte tillsammans.

Och det var den. Nu kommer den sista. Den handlar om bacon.

VARFÖR BACON ÄR AWESOME. Topp-5
- Bacon passar bra ihop med frukt i mat. Tex banan, dadlar och päron.
- Man blir mätt länge på bacon. Perfekt!
- Bacon är en fin och randig produkt.
- Små bitar av stekt bacon gör vilken sallad som helst asgod!
- Bacon är perfekt picknickmat. Kan stekas och tas med och käkas kallt. Som chips typ. Håller sig dessutom fräscht väldigt länge.

Nu måste jag fortsätta jobba. Hejdå.

Falskt rik & lite ful med sprucken läpp

God morgon Dagboken. Det snöar ute. Ska man våga gissa (Obs, ej att förväxla med ”hoppas på”) att det blir en vit jul i år?

Igår var det Julskyltningen här i stan, eller Skyltsöndag som det också kallas. Årets största Dejting- och Mysa-omkring-och-hålla-handendag. Romantikens julafton. Näst efter självaste Julafton då kanske, det är ju onekligen också en väldigt kärleksfull dag. Och Alla Hjärtans Dag då såklart. Också kärleksfull.

Jag var effektiv igår. Tvättade tre maskiner tvätt, dammsög, städade badrummet, löste halva min korsordstidning, skrubbade vasken och gallrade i garderoben. Och bäddade med nya lakan i sängen igen. Man måste hålla sig sysselsatt. Sen tyckte Johanna att det räckte och att vi skulle ta en sväng på stan istället. Dock helt utan att hålla handen. Vi åt alldeles för mycket indisk mat och gick på bio också. Det var trevligt. Om man bortser från den dåligt animerade babyn och det faktum att jag innan introt på filmen ens var över hade dragit i mig en hel på se Kinapuffar. Jag mådde illa hela resten av natten, hade hög puls och mitt kiss luktade spannmål. Avslutade natten med att tappa min mobiltelefon i ansiktet och spräcka läppen på mig själv. Jag blodade ner en kudde och hade ont, men det gjorde inget. Jag fick ju sms.

Idag har jag för övrigt gjort ett aktivt och taktiskt val av skor. Jag tog dom med högst klack, se bifogad bild. Då går man automatiskt fri från snöskottningen och nån av männen åker på det istället. För jag gissar att det kommer bli dax runt lunch om det fortsätter i denna takten. Jag tycker egentligen det är väldigt trevligt att fösa bort snö, få vara utomhus och nosa på luften och så. Och jag gillar att känna mig som han den läskiga gubben (som visade sig vara snäll) i Ensam Hemma när jag går runt med skyffeln, men idag var jag bara inte sugen. Det gjorde inget, jag fick. En annan dag kan jag. Nu ska jag åka till banken istället.

Ajuste! På tal om banken! Igår invigde jag mitt nya blanka fina kreditkort med alldeles för hög limit på! Ska bli ett intressant experiment med mig själv att ha ett sånt nu inför julklappshandeln. Jag har redan planerat en tur till Ullared. Där har jag inte varit på typ femton år. Men så har jag ju inte haft ett seriöst kreditkort heller. Shu-lu-lu! Cash finns!  ..Lyxfällan nästa eller?

Jul, Nyår, Våfflor & Fredag den 13:e

Kära Dagbok,

Det har löpt en låg tid sedan vi senast sågs. För detta är jag givet en aning skamsen.

Jaja, jag vet att det var sjukt längesedan jag skrev nånting här. Jag har fått protester per sms, vänner har anmält mig som försvunnen hos Polisen och skallgångskedjor har sänts ut i skog och mark med män iklädda blåa HellyHansentröjor, med lampor i bältena och vissepipor i munnarna. Förmodligen.

Nåväl. Julen har passerat. Den var fin. Höjdpunkter, utan större eftertanke, bara från the top of my head: 1. Kusinemeli har ett kid i sin mage, den ska heta Jöns-Carl Jönsson Carlsson. 2. Jag kremerade revbenen, dom blev svarta och crunchy. 3. Ingen snö. Awesome!
I övrigt kan man säga att julen har gått i tjockhetens tecken. Freddy fick hela två personvågar i julklapp. Två stycken, från två olika familjer, oberoende av varandra. Han blev glad men inombords bara ”I die now, javisst hejdå”. Jag i min tur fick det lite mer direkt. Där vi stod i kön till buffén med tallrikarna i nävarna kastade Kristina det likt en sandig manet i ansiktet på mig:
-Emma, har inte du blivit ganska.. Eller.. Hm hur ska jag säga..? ..Har du blivit lite ..kraftigare sen sist vi sågs?
Läs: -Emma, du har blivt SÅ fet! OMG! 
Julafton följdes av Juldagen och Annandagen hemma hos Freddys släkt i djupaste Småland. En tvådygnsorgie i friterade kakor och must. Det blev lite som vår finalhållplats på death row. Den sista måltiden.
Vi skaffade avancerade appar till våra Androids som visar viktkurvor. Hejdå.

Nyår var trevlig även. Jag var förkyldast (är det den rätta böjningen verkligen?) i universum men anser trots detta att jag lyckades åstadkomma en någorlunda gemytlig tillställning i mitt lilla hem. Med en förbannat fin trerätters, dyra fyrverkerier, öl och remarkabla mängder White Russian och goda vänner fick vi allt till det!

Jag har även hunnit med att hålla årets första våffling. Det ni! Jag brände mej på armen på järnet. Stort äckligt sår som klistrar fast sig i skrivbordet när jag sitter vid min dator. Bifogar bild på våffelhög.

NU är det mitten av januari och så mycket som till och med Fredagen den 13:e. Sannolikt inte den bästa dagen att göra egentligen nånting alls på. Men jag vet inte.. Läser man om dagen känns ju egentligen hela konceptet en aning löst grundat och långsökt. Men ändå, allt som ger en anledning att hålla sig borta från allt! Hejdå.

Ta en pepparkaka, så du blir snäll!

Har ni hängt upp julstjärnan i fönstret än? Lagt mossan runt amaryllisen?

Jag har inte. Jag tänkte gjort igår efter att ha köpt en jättefin stjärna till mitt kontor, men blev totalt utmobbad och idiotförklarad. Vi kompromissade och jag fick okej på att börja hänga upp såfort det blivit december. Det får jag väl finna mig i. Funderar på att, för min egna skull, kompensationspynta hemma hos Freddy istället nån dag när han inte är hemma istället. Göra hans huz mysigt och gosbart och juligt och fint och ombonat och varmt!

Anyways. Alla har väl hört det där om att man blir snäll av att käka pepparkakor. Ta en pepparkaka! Så blir du snäll! 
Detta uttrycket har jag fått berättat för mig att det kommer ifrån förr, när gubbarna satt i sina fåtöljer och var sura och ilskna. Dom hötte med näven, gormade på ungdomarna, klapprade med lösgommarna och fäktade med trefotskäppen efter labradoren. Denna sinnesstämning till följd av att dom var förstoppade. Anledningen till den tröga magen är lite oklar, men man kan väl gissa att det var för att dom helt enkelt var gamla, stillasittande och levde på bara ..Skogaholmslimpa. Eller nåt. Men i alla fall! Då, runt juletid, när släkten var samlad bjöds det på pepparkakor vilka tydligen har nån slags laxerande effekt. Gubbarna och tanterna kunde plötsligt skita, slapp ha ont i magen, blev glada och avslappnade igen – snälla.

Så nu vet ni. Frågor på det? Nej.

Julrussindagen

Tredje julbordet avklarat! Stort knytkalas hemma hos Åsa och Henke. Trevligt. Tackar för kvällen och sällskapet.

Idag har jag fortsatt lite på temat och dragit en repa på julmarknaden på Halmstad Slott. Helt åt helvete för kallt. Jag gick ett snabbt varv, köpte en ost och ett gulligt runt mjöligt bröd, käkade en vidrig tysk bratwurst och sa hej till Charlotte som sålde sina fröknäckebröd.

Sånnadär ställen alltså. Och alla pensionärer som finns där. Jag har inget emot äldre människor egentligen men det är verkligen nåt som händer när dom kliver in med sina rollatorer och käppar på denhär typen av tillställningar. Marknader av olika slag och REAdagar. Ännu värre blir det när det är lite halt och opålitligt underlag, dåjävlar är dom lättretade! Hade det varit tillåtet att bära vapen hade varenda en av dom haft en Glock nerstoppad i den sen Kristi födelse återanvända tygkassen. På det sättet hade dom sparat både armbågar och röst. Istället för att hugga sej fram bittert muttrande över alla ungdomar som ”bara tar upp värdefull plats eftersom dom inte handlar nånting ändå!”, istället för att kasta sej in bland smakprovsstånden med sina egna hemifrån medtagna vita plasttandpetare att spetsa ostkuber, korvbitar, lammfiléer, fudgerutor och ålchunks på i högsta hugg hade det bara varit BLAM! – BLAM! och sen fritt fram. Effektivisering!

Där var för övrigt ett par med en hund. En stor, som dom verkligen hade misslyckats med att uppfostra. Vid varje stånd dom kom fram till ställde hunden sej på bakbenen och la sina slaskiga framtassar uppe på bordet, mitt bland alla provsmakgrejerna. Husse som höll i kopplet flinade, matte som stod jämte fnissade och sa kärleksfullt till djuret:
- Men gubben då! SÅ får du ju inte göraaaa…
Så håvades deras övningsbäbis in och klappades lite och fick en godis. Vid varje stånd! Fantastiskt.
BLAM! – BLAM!

Jag blev tvungen att åka hem. Jag kände att jag hade kunnat börja bli otrevlig där i russinskålen annars. Så stegen styrdes mot golfen igen och sedan hemåt. Nästan omedelbart hamnade jag bakom Ötzi i en brun Ascona. Det var han, sen jag och sen en stadigt växande bilkö och det gick oerhört långsamt. Fornminnet framför låg i princip mitt i vägen och höll stadiga 45 km/h hela 60-sträckan till det blev 40 istället, då saktade han ner till 30. Vägen blir extra lång när man hamnar i denna typen av situationer. Väl parkerad hemma utanför verandan hade jag nog ett blodtryck som en wallstreetveteran. Jag vet att man inte ska slösa sin energi på att reta upp sej på såntdär strunt, men det är ganska svårt ibland.

Nu hade jag behövt gos, choklad och kanske ett par avsnitt av 21 JS eller nån annan trevlig serie, men det går inte, inte hela kitet iaf så ska jag laga god kycklinggryta istället. För kännedom. Jag vann förresten inte ett skit på mina trav heller.

Julblommor, julmusik & juldödarhångel

Min amaryllis trivs på mitt kontor. Den har tre stora blommor och glada styva blad som hjälper till att käka av den svaga solens utportionering av vitaminer.

Jag har tre feta små hyacinter också, men dom är bara barn än så länge. Jag hoppas dom kommer växa upp och bli snygga och väldoftande. Ibland kan barnhyacinter se ut att kunna bli fina när man står där och gissar om deras framtid. Så en dag har dom blivit vuxna och ser ut som skit. Snea och glesa och jävliga. Men sånt får man ta. Dessutom doftar dom alltid gott ändå!

Det är kallt ute igen nu. Mina ben är torrare än någonsin, mitt hår risigt och jag behöver verkligen köpa nya varma kläder. Precis som varje vinter. Det är också sånt man får ta tyvärr. Det sägs ju att vi behöver vintern för att uppskatta sommaren, men jag vet inte.. Jag föredrar i alla fall att ligga på altanen i bikini framför att skotta tung blötsnö i flera timmar för att det nästa morgon ska vara lika mycke ny snö igen.  Igår städade vi ur det sista ur Freddys lägenhet. Nu har han åkt och kommer inte tillbaka förrän i mars. Lång tid.. Han fick en förkortad vinter. Han hoppar över hela skiten kan man säga.

Det är många som tjatar om att dom vill ha access till min nystädade julmusikslista på Spotify nu. Ni kommer få fler chanser, men här kommer länken igen i alla fall.
That xmas spirit & D Hasselhoff
Håll till godo. Subscriba gärna!

Julmusiksrelaterat för övrigt: Jag lyssnade precis på en ganska tacky version av I saw mommy kissing Santa Claus. Där sjunger dom ”Oh! What a laugh it would have been, if dad had only seen mommy kissing Santa Claus last night!” Kul det hade varit ja. Vad ROLIGT dom hade haft! Där i deras julprunkande hem, om pappa hade stegat in och fått se sin fru kyssas med Tomten. Jävligt skoj. Not. Det hade ju åtminstone sabbat min julefrid rätt hårt om jag var den som fick se min lover hångla med nån annan. Men visst, jag fattar väl att det är en text ur ett barns ögon, att han hellre vill att hans mamma ska dejta Kristoffer Kringla, men ändå. Ingen stämningshöjare i min bok direkt.

Andra rundan

Igår var det julbord igen! Andra för i år. Hela jobbet med respektive. Mkt trevligt tyckte nog dom flesta, med min hosta och hals som enda undantaget.

Idag låter jag som Bengt Magnusson, eller nej, det gjorde jag när vi åkte hem igår. Nu är det mer åt Marge Simpsonhållet. Jag hade med mej två olika typer av hostmedicin. Smart som jag emellanåt är hade jag hällt över av den flytande varianten från min stora ostängbara bruna apoteksbutelj  till en liten tom snapsflaska innan jag åkte. Perfekt att ha i väskan! Denna hamnade så småningom på bordet bland alla andra små snapsflaskor och nån gång i halvlek tog den också slut när Henke i chock till följd av den fruktansvärt vidriga nubben han fick fatt på intog den.


Anyways, kvällen avslutades dramatiskt med att jag ramlade ur sängen i ett bakåtkullerbyttemove och dagen idag började minst lika actionfyllt med att Freddy smällde i lilltån i badrumströskeln och slajsade upp sitt nagelband. Bloodshed and pain! ..Fasen jag skulle ju tagit en stark bild som kunde fått vara med nu. Merde.

Påväg hem nu nyss hamnade jag mitt i ett mindre krig här på gatan. En röd Volvo stod parkerad vid sidan av den smala vägen. Bilen som körde framför mej skulle precis ta sej förbi när ett barn i baksätet på den stillastående smäller upp dörren som den passerande Opeln givetvis drar rätt in i. Det blev skit av dörren, termiten började gråta och jag kände att det var bäst att stanna och avvakta. Gubben i Opeln kastar sej ur och ryter åt pappan i Volvon:
- Vadfan göööör ni!?
- Det var ju du som körde rakt in!!  Du får väl se dej för!?! svarar pappan upprört.
- Jamen det är ju JÄVLIGT lätt att förutspå att nåns ungjävel ska drämma upp dörren på vid gavel precis när man passerar!? VA!?
- DU KALLAR INTE MIN SON FÖR UNGJÄVEL!!!

Ilska. Och Ungjävlen grät högt inne i baksätet. Drama.
Jag backade 20 meter till första bästa korsande väg, vände och körde bakhållet hem. Känner nu att jag borde tagit en stark bild på det där också.

TurboLax de Luxe

Emmeli har varit här över helgen.

Ganska svårt att skriva om. Vi har liksom inte gjort nånting egentligen. Vi har från det att hon klev av tåget konstant ätit.

Gick ut stenhårt med julbordspremiär på Wild West. Emmelis första julbord ever fick jag reda på halvvägs in i måltiden och försattes i omedelbar chock. För mig som snittar typ 5 av dessa säsongens smörgåsbord varje vinter är det helt oförståeligt hur man kan vara nästan 25 och fortfarande oskuld på detta plan. Nu är hon dock befriad tack vare Freddy som bokade in oss och mig som proffsigt guidade henne igenom proceduren. Jag passade även på att döda två fåglar med samma sten och plockade henne på åloskulden när vi ändå var på g. Så nu kan Emmeli stolt säga att hon för första och sista gången har ätit den långa feta rökta fisken.

Min besökare är även känd för att ofta prata om sina toalettvanor. Det är charmigt. När hon fick reda på att det vankades julmatsbonanza blev hon dock rädd. Fallet var så att stackars Emmeli just i dessa dagar led av en svår förstoppning och hade inte varit på toa på närmare fem dygn.  Jag förklarade, oförstående men med välvilja, för henne att det givetvis skulle lösa sig, bokstavligen, i samband med att julmaten intogs. En extra slev grönkål lades på hennes stora tallrik för säkerhets skull. Det funkade inte.

Dagen efter tog jag med henne till den stora julmarknaden på Wapnö Slott. Vi botaniserade bland tomtar, glasgrejer, silverprylar, stickade mössor, virkade grytlappar, svarvade ljusstakar, hus för fåglar och framför allt en fruktansvärd mängd mat. Vi provsmakade hundra olika korvar, hundra olika ostar, hundra olika honungssorter, sillar, renstekar, rådjursfioler, kolor, syltar, brödbitar, marsipangrisar, glöggsorter, kryddpastejer, äpplen, polkagrisar, muster, patéer, chokladbitar och allt möjligt mer. Ovanpå detta åt vi en trevlig slottsmåltid med en stor skål gröt, skinkmacka och våffla. Man kan säga att vi konstant tuggade i 5-6 timmar. Men inget hjälpte Emmelis mage. Hon bara fyllde på. Hon började likna luftskeppet Hindenburg och jag fruktade den kommande explosionen.

Så jag släpade med henne till apoteket och tvångsinhandlade laxermedel deluxe. Vi åkte hem och första kuren intogs på mina stränga order i slutscenerna av Så Mycket Bättre. Sedan bröt helvetet lös. Det var lite synd om henne faktiskt. En mörk medeltida känsla lade sig över mitt lilla hus. Jag kände mej lite evil. Det var nästan som i Dumb & Dumber. Jag kände mej som Lloyd som lurar i stackars Harry en kopp TurboLax. Hur han i bilen på väg till dejten känner hur det smäller till i magen och sen jävlar!
Vi tittade på filmen på Tv 4. Heartbreak Hotel. Jag såg hela. Emmeli såg nog ungefär 10%, resten av tiden spelade  hon spel på sin iPhone inne på toan. Kvidande och svettandes och med jämna mellanrum mellanspolandes.

Kanske är detta ingen konstig situation för många av er. Men när man tar en superlaxeringskur en lördagkväll och dessutom hemma hos en vän, då är det svårt om det ska sorteras in i facket för Tragik, Högt Imponationsvärde, Mod eller Idioti. Nu är hon i alla fall frisk. Halleluja.

Lyckan tillsammans

Igår pratade vi om julen som snart är här.
Det är många i min omgivning som inte gillar julen.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har skiljda föräldrar.
Inget annat.

Julen snart är här konstaterade vi.
Men jag vet inte om jag egentligen håller med.
Det ska avverkas en höst först.
Dock borde man redan nu vara en god planerare och börja inhandla sina klappar.
Så man inte står där med sin tvättade hals när det väl är dax.
Det tänker jag varje år.

Jag ser mest fram emot att få sätta upp mina ljusslingor i tujahäcken.
Egentligen skulle jag kunna gjort det redan nu faktiskt.
Men då finns risken att idiotstämpeln kommer vinande genom luften från grannarnas håll.
Jag får vänta lite.

Hösten är bra säger många av mina vänner.
För då kan man sitta inne och  mysa och dricka varm Oboj med vispgrädde.
Och äta äppelpaj. För det gör man på hösten.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har sambo eller är gifta sedan rätt länge.
Såklart. Men jag gillar Oboj.

Men nu vet vi att det är nära.
Men man kan se hösten som en uppvärmning inför julen.
För på hösten ska man mysa och baka och vara glada tillsammans.
Det är en övningsperiod inför julen som verkligen är det riktiga eldprovet.
Ett mayhem av lycka och bakning tillsammans!
För vissa är det viktigt att hantera detta bra.
Att le åtminstone med munnen.

Men jag gillar julen.
Jag brukar vilja att mina vänner som inte gillar julen ska få vara med på våran där hemma.
Det brukar dom vara också och jag hoppas att dom inte lider.
Dom verkar i alla fall glada.
Men det kanske bara betyder att dom har övat bra under hösten?
På att le med munnen.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress