Tagg idioti

Oaccept 2. Drinkuppvisningen

Okej, fortsättning. För er som missade så nämnde jag att det finns två grejer jag har problem med i era hem. Den första kunde ni läsa om i föregående inlägg. Nu kommer den andra.

Grej nummer två, som jag inser att dom flesta faktiskt har i sina hem men som jag inte har någon som helst förståelse för. Och jag riktar mig i huvudsak till er män nu: Män, vad i hela helsike är egentligen grejen med uppvisandet av era spritflaskor?

Varförvarförvarför, varför vill ni ha dessa stående framme på nån tragisk hylla nånstans/på en liten patetiskt serveringsvagn i ett hörn/i ett upplyst vitrinskåp? Gärna tillsammans med olika typer av glas och drinkskakare och kanske nån liten bok som heter nåt i stil med ”1001 Fantastiska Drinkrecept”.
Varför?
Har ni nånslags inre längtan om er egna bar, men inte haft tillräckligt med karaktär och/eller pengar att verkställa?
Är det en statusgrej att visa upp sin Captain Morgan, sin röda Sourz, sina 3 olika smaksatta ABSOLUT, sina olika små miniflaskor med Fisherman och sina 4 olika sorters whiskey i under 500-kronorsprisklassen?
Känner man sig mer manlig om man har sina flaskor stående framme för allmän display? Dom flaskorna som ni verkar vilja alla ska titta på men som ni totalt nonchalerar när det kommer till städning så dito har ett snyggt lager frost på sig i form av damm? Och när man lyfter eller flyttar en flaska blir det en omkring en decimeter i diameter stor dammfri prick kvar på bänken. Det är nåt att show off alltså? Snälla berätta för jag förstår verkligen inte!

Jag tycker det är illa när flaskor står framme, men det värsta är verkligen vitrinskåpet. Eller det där helt i glas tillverkade hörnskåpet, endast framtaget för er alkohol. Seriöst? Varför ser ni inte sossegubbigheten själva? Kan verkligen alkohol generellt vara ett så stort intresse att ni måste viga ett upplyst skåp åt denna fantastiska helgedom? Okej om man har ett helt RUM åt sin feta Märklinbana, med skogar och berg och byar uppbyggda, men fasen inte ett mediokert svennespritskåp asså. Sorry. Noll i imponeringsvärde på den. Tyvärr.

Jag har hjälpt en hel del vänner att flytta. Människor av vitrinskåpstypen. Jag vet nog allt hur ni funkar! Man lastar in alla flyttlådorna i er nya lägenhet, ni ser till att placera ut sängen och soffan någorlunda. SEN! Sen, medan alla tallrikar, glas, kläder, lakan och allt annat fortfarande ligger i sina kartonger, då börjar ni montera upp spritutställningen. Som om det var nåt form av eget litet husaltare. Hälsar man på er två-tre veckor senare har ni fortfarande stora delar av ert hem nerpackat i flyttlådor lite här och där. Icke uppskruvade hyllor står på högkant längs väggarna, tavlor för hängning likaså och det finns typ två tallrikar för bruk och dom ligger i diskhon, men spritskåpet – Ojojoj! Det är komplett med martiniglas, drinkboken, skakaren, silen, flaskorna, små pappunderlägg, olika typer av fräsiga drinkpinnar andra modeller av glas och en massa uppstyltat mög. Mög som ni dessutom typ aldrig använder. Och med bakgrundsbelysning.

Manligt och attraktivt! Verkligen. Man vill ju faktiskt bara ligga när man ser nåt sånt. True story. Man sliter av sig kläderna fort som helvete för att inte snigla ner dom totalt! Obs, skämt.

Os[love]?! Ripoff!

Typ 13 stycken av mina Facebookvänner har bytt ut sina profilbilder.

Nu har dom ”sommarmysbilder”. Det innebär alltså ett porträtt där användaren i fråga (eller deras avkomma) bär en blomsterkrans på huvudet. The New Black! Blir jag tvungen att följa strömmen nu?

För er som inte är svenskar eller för er som är lite generellt slow och har lyckats missat det kan jag tala om att det har ju varit Midsommar. Traditionsenligt firande för många, total miss av högtiden för mej. Jag och min familj åkte till Oslo och gick på ravefestival istället. Extrema Outdoor 2011. Riktigt trevlig weekend med sjuka mängder mat, champagne och öl. Jag har även praktiserat svenskhet och varit trevlig, social och blond i hissen på Grand Hotel där jag runt halv två på natten träffade en sympatisk svart man med massor av bling, två livvakter och ett medelstort entourage. Han pratade med mej om Norge och Oslo, jag förklarade att jag inte var ifrån stan utan från grannlandet. Han tyckte det verkade ännu bättre. Vi nämnde vädret kort och jag berömde artigt hans blaffiga halsband. Kände att det var passande. Mannen i hissen visade sej senare vara Ludacris. Det fick jag reda på morgonen efter. Ja där ser man. Jag hade inte en aning. Ska man känna igen honom? Trevlig var han iaf.

Bilder från helgen i norrbaggeland och övriga saknade events* kommer inom en rimlig framtid** dyka upp på i texten tidigare nämnda community. Har dock ingen bild på herr Luda. Mest eftersom jag inte hade en sketaning om vem han var vid samtalet.

Det är för övrigt första gången jag har fått sova på golvet på ett Grand Hotel! Spännande och faktiskt inte allt för obekvämt heller. Lite förvånande dock, men helt okej. Vi slog dessutom på stort och betalade angivna 46 NOK för en burk 33 cl Coca Cola ur minibaren på rummet. En burk som det bara dracks en klunk ur dessutom. Awesome! På Hard Rock Café serverades vi nånslags sommarmellanöl*** (se bild) som fullt rättvist kunde jämföras med sodastreamat ljummet vatten med snålt tilltagen mängd karamellfärg i. Okej att jag faktiskt brukar gilla blaskig öl, men nånstans får man ju fan dra gränsen. Typ 65 NOK, det är alltså nästan 80 SEK va? Lätt värt. Våldtäkt! Att många av er dessutom väljer att kalla Oslo för Oslove (-love!?) saltar ju idiotin lite ytterligare. Men visst, jag fattar, det ÄR ju en så himla fin stad o.s.v.  och m.m.. Statyer och gräs och hav och båtar och allt. Och jag är egentligen inte en snål kverulant!

* Henriks och Pelles fest på andra sidan jorden och Sweden Rockfestivalen.
** Såfort jag har städat akvariet, bäddat sängen, dammsugit, lagat mat, fixat en ny mus till datorn och laddat över bilderna.
*** Normalt sett är jag en stor Carlsbergförespråkare, man kan nästan säga att jag pysslar med nåt som liknar lite av en lobbyverksamhet för märket emellanåt, men nu.. nujävlar är jag villig att krypa till korset och erkänna att detta, Carlsberg Copenhagen, var det blaskigaste och lamaste i manna-, kvinno- och barnaminne! Ska det produceras denna typen av urinprov tänker inte jag vara deras ölmecenat längre!

Buffalo Blues

Kommer ni ihåg idrottslektionerna på högstadiet?

Herregud, det där med vrickade fötter. Det var tammefan alltid nån som hade vrickat foten. ”Vrickat”. Och det var bara tjejer.

På så gott som varenda gympalektion kom nån linkande med stödförband runt vristen, var det extra illa hade man tillbehör för att förstärka förödelsen. Kanske en krycka, eller en vän att stödja sej på när man haltade fram som en skadeskjuten soldat. Det var alltid nån och jag var definitivt en av dom som hade stukat foten ibland, inte ofta men jag hatade skolgympan. Det var jobbigt dom dagarna när man kom där med elastisk linda om vristen och väl inne i hallen möttes av synen av tre-fyra andra tjejer i klassen som redan satt på bänken, även de med lindade vrister. Handleder kunde funka också. Men fler än två på samma lektion kändes liksom inte riktigt okej, det blev bara patetiskt. Det var då man önskade att man bara hade skitit i att ens gå dit, det hade varit värdigare.

Hur vanligt är det egentligen att man vrickar foten för övrigt? Inte så vanligt i min värld iaf. Jag kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist. Jag vet inte ens om jag faktisk på riktigt har gjort det nån gång! Jag vet inte om jag minns sist när nån i min omgivning gjorde det heller. Eller jo, Filip brukar ju lyckas, men han våldshärjar ju runt i skogen en hel del med..
Fast jag kanske bara har förträngt nån del? Vi kanske faktiskt skadade oss på riktigt? Vi var ju trots allt coola och hade fräsiga Buffaloskor.

En annan grej var dom fejakde förkylningarna. Hur man stod och harklade sej ordentligt innan för att kunna låta tillräckligt hes när det förklarades för idrottslärarn att man faktiskt hade ont i halsen och nog inte kunde vara med. Det var en klassiker. Kunde man egentligen inte bara säga att man inte ville vara med? Sånt kanske inte funkar? Känns ju som att även en sån väg hade varit mer värdig att testa än att spela heshetskortet och riskera att misslyckas.

- Jag har jätteont i halsen *krax krax* Jag vet inte.. om jag kan vara med idag *lessen blick*
- Du, det tror jag inte alls på att du har. In och byt om nu.
- Meh!  Det är faktiskt sant!
- Nu Emma.
- ..Okejdå.

Genant. Man utsatte sej för en hel del såntdär. Idiotiskt. Fast det kanske bara var på min skola vi höll på såhär? Aja, jag vet inte varför jag kom att tänka på detta nu, det var inte ens speciellt intressant. Jag lyckades inte ens presentera en attraktiv bild av mej själv. Nu ska jag gå och lägga mej i min säng en stund, som en annan middagssovande pensionär, även det känns ju verkligen suom en del i en upphetsande personlighet.

Dinomemory & helg?

Dagens undran:

Hur många patchkablars plastflärpar är det egentligen okej att bryta av innan man bör ha fått in i skallen att hantera dom på ett bättre sätt? Och hur många gånger kan man egentligen rulla över sladden med stolen innan den börjar packa ihop?

Idag är det fredag men det kändes som lördag imorse. Jag vaknade av mej själv vid 06.10 och tänkte att det var riktigt gött att klockan var så lite, att jag kunde somna om och sova länge till efter som det var lördag. Sen vaknade jag av mej själv igen vid 07.45 och insåg att jag skulle vara på mitt kontor om en kvart. Man blir fan blåst varje dag.

Mina påskliljor har förresten slagit ut här nu. Dom jag var ute och snodde ifrån sidan av huset i måndags. Trevligt. Det doftar vår. Och måsarna utanför är helt jävla loco. Dom har väl ägg nånstans som dom inbillar sej att alla förbipasserande bilar är ute efter kan jag tro. Det är ju inte jättesmart av dom att lägga sina ägg på marken på stora parkeringar asså. Jag kommer ihåg en gång när jag och mina småsystrar var i Oceanhamnen (?) med pappa. Och vi sprang runt på nån stor yta bland skrämmande högar av järnskrot där måsarna hade ägg. Fyfan. Horror! Asen gick ju totalt bärsärk och jagade oss skrikande med bajsbomber. Pappa vallade kvickt in oss i bilen igen. Vi tvättade den på Shell på hemvägen. Det var väldigt längesen.

Det är alltså fredag idag och det är redan många som har frågat mej vad jag ska hitta på i helgen. Jag vet inte. Vad tycker ni? Förslag mottages. Men spontant hade jag väl tänkt räfsa i rabatterna runt huset och kanske avtäcka grillen om väder bjuds. Boring! tycker ni som verkar ha vigt ert liv åt nåtslags obligatoriskt All in!-helgfestande. Och det skiter väl jag i, tänker jag som bara tycker det är mest synd att ni ännu en gång ska ligga bort hela söndan i paralyserad bakfylla istället för att exempelvis mysa och kolla på film och spela dinosaurmemory med mej. På söndan i alla fall.

Vi får se vad det blir av helgen. Ha så kul med bakfyllan!

Meddelande

till dej, osympatiska kvinna i rosa tights på yogan,

som högt och skränigt berättade för din väninna om din 15-åriga dotters mensproblem, hur du rekommenderade henne att föra vad du valde att kalla Blödningsprotokoll och hur hon misslyckades med att hålla detta vid liv endast på grund av vad du ansåg vara lathet och nonchalans.

Hur du även delgav oss av detaljerna kring ditt egna underliv och hur detta luktar och känns om du inte duschar varje dag och hur din fotsvamp på sistone har utvecklats och numera även kliar.

Detta är inte okej. Det är helt naturliga saker, jag vet, men det är inte okej att prata om högt och bredkäftigt bland andra människor i en i övrigt totalt tyst lokal. Jag förstår att detta kommer som en stor chock för dej, men det måste trots allt sägas: Ingen bryr sej, ingen tycker du är härligt frisläppt och naturlig. Inte ens din vän, som du, om du öppnade dina självupptagna små råttögon, skulle se bara ler artigt och mycket mycket besvärat när du pratar, tycker det är kul att lyssna på. Din dotter skulle totalt tappa förtroendet för dej om hon visste vad du säger om hennes mest privata saker när hon inte är med, när du sitter där och babblar som en annan jävla respektlös kärring utan nån som helst taktkänsla och integritetsfeeling. Om hon visste skulle hon aldrig ALDRIG någonsin mer berätta NÅNTING för dej. Hon skulle inte ens anförtro dej vad hon hade köpt i mataffären! Du blir inte mer intressant att lyssna på för att du slänger fram denna typen av topics. Och hon snett bakom som bad dej att dämpa kacklet lite, hon gjorde det inte för att hon, som du valde att uttrycka det, var en överkänslig liten dam. Hon försökte bara rädda dej från dej själv.

Sådärja, det var den träningsomgången sammanfattad. När passet började och vi andra i lokalen hade suttit och lyssnat på denna vidriga kvinna var hela atmosfären svartfärgad. Fin harmoni. Bra start. Bra träning dock. Jag var så darrig i benen efteråt att jag knappt klarade av att trycka ner kopplingen med vänsterfoten i bilen.

Nåväl! Dax att göra god smoothie och kolla på Halv 8! Och snart kommer Filip. Ajöken.

Bra på att föra sej

Herregud, jag borde låsas in när jag är sånhär.

Så fruktansvärt klumpig och intelligensbefriad så jag skäms! Feberförvirring är inget för mej som inte ens i mitt normaltillstånd har alla indianerna i kanoten.

Gick ut stenhårt med att tappa först ett, sen ett till och sen ännu ett glas när jag plockade ur diskmaskinen. Det första gick i bara två delar. Helt okej. Det andra pulveriserades och mer eller mindre exploderade över golvet. Jag dammsög. När det var snyggt och splitterfritt körde tredje glaset samma move som det andra. Man blir ju trött. Jag tog en Ipren och tre Esberitox.

Följde därefter upp med att kliva in i duschen. Konstaterade för sent, efter att jag hade hunnit smeta duschkräm över halva hyddan, att jag fortfarande hade strumporna och BHn kvar på. Typiskt. Dom hänger på tork inne på handdukselementet nu. Trött blir man. Blev sugen på en halvliter chokladpudding och på att bara gå och lägga mej och skita i resten av göromålen innan avfärd.

Skulle blanda mej lite uppmuntrande Oboj och hällde mjölken utanför glaset. Alltså nu snackar vi inte lite längs med kanten och utanför. Nejdå, jag hällde typ 3-4 cm bredvid. Tog trasan och moppade upp på bänken. Fint. Not so bad. Lyfte paketet igen och förlorade på ofärklarligt vis gripförmågan. Kartongen smällde i golvet med botten först och en fontän av mjölk stod rakt upp ur öppningen. Sen välte det och fortsatte att tömma sitt innehåll över parketten. Jag kastade mej efter en handduk samtidigt som jag med överskattad simultankapacitet skulle resa paketet upp. Halkade i pölen och rasade likt en skottsövd elefant rätt ner med en duns. Slog i knäet hårt som fan i luckan till diskmaskinen och kände att en kopp sprit och ett yxmord hade suttit fint.

Nu ska jag diska knivarna som ligger i vasken. Det kan ju inte gå annat än fantastiskt bra. Har ingen hört nåt från mej inom en timme är det sannolikt för att jag har råkat skära händerna av mej och dött.

Husmor med hjärnan

Allvarligt. Det är bara jag som bor här. Oftast även bara jag som äter här. Så har det varit en tid nu.

Så varför kan jag inte bara lära mej att laga lite mat? Ett vettigt lass med köttfärssås. En liten pizza. En kotlett. En human mängd pannkakor.

Varför i helvete ställer jag mej och gör kalops till ett helt kompani? Eller en ost- och skinkpaj stor som ett mindre reservhjul till en traktor? Eller 3 kubik thaigryta? Jag vet ju att jag bara kastar bort det. Att det hamnar i komposten. Jag fryser liksom inte ens in lagad mat! Men vad bra! tänker många av er nu, det är ju smart att laga mycke. Då har man matlådor. Och visst. Det har man, helt sant, men hade jag lagat sinnesfriska mängder käk hade jag haft matlåda till typ två dar. DET hade varit bra och normalt. Det hade varit smart. Det är inte sweet att tvingas käka samma rätt till lunch 12 dar i rad. Eller rättare sagt, det gör man inte – man äter det en eller två gånger och kastar resten istället. Jag gör det iaf.

Jag måste verkligen lära mej att dosera mindre. Och inte cooka som en lobotomerad jävla storkökstant. Kommer väl sluta som husmor i nån skolmatsal. En sån med knallrött plastförkläde, hårnät och foppatofflor.

En annan grej man kan fundera på är varför jag lägger min telefon på handfatet när jag borstar tänderna eller tvättar mej i ansiktet eller gör vad som helst med rinnande vatten. Se bild, den är precis tagen. Telefonen är dessutom precis avtorkad och tillbakalagd efter att ha kanat ner. Det är lite samma syndrom som när jag häftade mej i fingret. Det var inte min hjärnas mest lysande sekund där inte. Kan läsas om man har missat detta spektakel. Här: Bra på att tänka Mycket nöje.

Nu går jag och lägger mej i min säng som har mysiga flanelliga lakan och är till hälften full av kläder. Ska lägga mej där och fundera på hur jag ska lära mej att bli duktigare på den typen av tankeläsning som uppenbarligen verkar krävas nuförtiden. Kan ju fundera på om det hade löst min förvirring också. Godafton.

Du med fysikboken!

Vissa grejer har jag verkligen svårt att tro på.

En av dom är vårrullar, en annan är elallergi. En tredje är konceptet att plugga på röriga ställen. Den senare hade jag tänkt behandla lite nu.

Jag stod i omklädningsrummet och klädde på mej efter duschen. Det var folk överallt. Helt fullt. Många skulle vara med på dom olika passen som strax började. Mitt i smeten och brötandet satt en kvinna på runt 30 och läste i en fysikbok och såg seriös ut. Helt ombytt och klar med yogamattan ihoprullad jämte sej.

Hon var väl kanske lite för tidig och tänkte väl kanske att det var lika bra att läsa lite läxor under väntetiden. Och det är här det inte går ihop för mej. Det är nu jag börjar se på henne som till stor del full av skit. Som nån som bara sitter där med sin bok för att visa att hon minsann ..ja ..gör nåt! Pluggar ett seriöst ämne/har ett viktigt jobb som kräver research oavsett tid/whatever. Det finns INGEN, enligt min generaliserande mening som klarar av att sitta på en stökig bänk, med stora fluffiga vinterjackor på var sida om huvudet, med exalterat babblande halvnakna omkringspringande kvinnor i ett rum med akustik utöver det normala och faktiskt lyckas ta in nånting av det som läses. Det är ren och skär jävla bull!

Samma gäller läsandet av annat än lättsamma tidningar på en del andra ställen. Exempel – på tågstationen mitt i gången där alla springer förbi hela tiden hela tiden, inne på ett fullsatt McDonalds, mitt i biosalongen innan filmen börjar medan övrig publik tar plats, stående i kön till vad som helst eller i väntrummet på kvinnokliniken. VemFAN har ro att plugga eller jobba medan man väntar på att få komma in på sin gynundersökning?? Ja, inte jag iaf.

I mina ögon ser man mindre idiotisk ut om man sitter på den röriga ombytesbänken och bara stirrar ner i golvet, än om man läser i sin fysikbok. Faktiskt. Det är åtminstone ärligare. Men det tycker jag ju förmodligen bara för att jag inte riktigt är som alla ni genier som klarar av sånt.

Ikväll är det quiz på Fox igen! Jag tar på mej mina glasögon i ett försök att inge nånslags intellektskänsla. Ajöken.

Note to self – avloppsrelaterat

1. Ha kläder på dej när du rensar avloppet under duschen. 80% av alla som nångång har hälsat på hos dej är fullt införstådda med att det räcker med ett kort *knack-knack* på dörren och sen äntring. Eftersom du aldrig öppnar åt dom ändå utan bara vrålar KOOOM IIIIIIIIIIN!! Skulle du då, iförd endast ditt skandinaviska läder, ligga inne på toan i färd med en golvbrunnssanering är det kanske inte det trevligaste för besökaren. Det är ju liksom inte ditt välkomnande leende som möter dom om man säger… Framförallt inte med tanke på att dörren gärna står lite öppen till badrummet.

2. Rensa inte avloppet medan du väntar på skjutsen till kvällens restaurangbesök. Alla spår av hunger och matlust genomgår då en metamorfos och utvecklas kvickt till ett fullfjädrat monster av värsta sort. Långt ifrån den där sugna känslan på att få stoppa nåt gott i munnen.

3. Prata inte med din precis anlände besökare om ditt avloppsrensande. Hon/han kan vara mitt uppe i en trevlig matlagning. Hon/han kom ju trots allt bara in för att låna en lök och en kopp socker. Till exempel. Du borde klara av att lägga ihop 1 och 1 och då inte glappa om vad du precis har hittat för spännande och stinkande slajmklumpar.

Shoot me!

Det är fanimej inte mycke som kan mätas med desperationen man kan känna i ett riktigt bad ass gottesug.

Jag har INGET hemma nu som kan täcka upp vad jag är sugen på. Och jag vet inte ens egentligen vad det är jag är sugen på! Eller ja, choklad är det ju såklart, det vet ju alla, men har man inte detta att tillgå kan annat ofta tjäna som substitut.

Sen jag kom hem från träningen har jag inventerat hyllorna i köket, grävt igenom kylskåpet och finkammat frysen säkert fyra gånger. Som en abstinent heroinist med svår tremor och psykopatblick skulle jag nästan kunna göra vad som helst för en påse Kinapuffar eller en Frukt&Mandel just nu. Jag går omkring här i delirium, sliter stora tovor av mitt eget hår och tuggar ner mina naglar till blodiga stumpar. Jag svepte precis en Carlsberg Export för att hindra mejsjälv från att åka till affären. Tragiskt!

Smart, tänker ni nu, då fick du ju dina kalorier ändå. Right there i ölen. Och JaaAA! Det fattar jag väl också! Men det är ju choklad jag vill ha!! ..Eller kanske en semla. ..Eller en stor jävel till bit banankaka. Eller ett paket Marylandkakor, en burk Ben&Jerrys, tre ordentliga nävar sockerbrända mandlar, en äppelmunk eller en skitstor kanelbulle.
Eller en pizza.

- Du försöker ju kompensera bristen på annat. Konstaterade en vän nyss. Och JaaAA! Igen. Det fattar väl jag också! Men just NU tar det sej ut i form av seriösa chokladcravings. (Alternativt något av substituten då, om det är nån som känner för att svänga förbi och rädda mej. Fin belöning utlovas! Följt av en mildare form av ångest, men den är hanterbar.)

Det är nog lika bra jag går och lägger mej. Klär jag av och bakar in mej i en Calzone av täcken i sängen gör jag det ännu svårare att ta mej till affären. Det kommer sluta illa annars. Hade jag varit ett djur hade dom låtit mej somna in och vandra vidare till grönare hoods för längesen. Godafton.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress