Tagg i sängen

Armdöd & Hudföryngring

Jag vet aldrig riktigt var jag ska göra av armarna när jag sover. Har hört att det beror på en kass barndom.

Nae, jag bara ljuger. Såklart. Däremot har jag hört ett annat rimligt resonemang om att det skulle bero på att man är stel i axlarna. Ni vet när hur man än ligger så blir det fel med armarna. Dom känns i vägen och/eller domnar bort efter ett tag. Det där kan alltså botas med kärlek och massage. Eller yoga och stretch om man föredrar den varianten, alternativ inte har tillgång till den första.

På tal om massage som är lite sparelaterat! Kommer ni ihåg när jag skrev om när jag och Anna var i Turkiet? (Emmas Hamam (eller Emmas äckel)) Och hur jag berättade om den där sjukt bra vanten vi hade köpt? Ni var ju faktiskt ganska många som blev sugna på en sån, som undrade var den kunde köpas. Jag hade inget bra svar då såklart, men NU! Nu har jag hittat! Den kan inhandlas för en billig peng här -> Spastil Hamamvante
Så nu kan alla skaffa en sån och skrubba av all sin döda hud lagom till sommaren! För det är ju faktiskt nu man ska börja styra upp den skiten. Föryngra sin hud genom regelbundna cirkelrörelser. Allt för den perfekta och fräscha solbrännan sen! Och ni som sitter och tänker att ni inte behöver en sån, eftersom ni ändå har en bra peelingkräm/loofah/raggig trasa/saltskrubb som faktiskt är er bästa favorit och som ni har använt hur länge som helst.. Ni vet inte vad ni snackar om. Jag trodde JAG höll hög standard när det gäller hemmaspa, men fyfan. Som turken i butiken sa: ”Your dead skin will roll like spagetti!”

Tillbaka till det där med armarna, jag kände att jag inte var riktigt klar där. Man kan ju undra hur det är tänkt att den ska funka egentligen. Om man ligger där i sängen, i ett mysigt bo av täcken och kuddar, jämte nån man vill koala fast sig på och gosas med. Det innebär ju såklart att man måste ligga på sidan och det funkar ju bra med den övre armen, men den som hamnar neråt i sängen? Antingen blir den helt dödad under ens egen kroppshyddas massiva tyngd, eller så blir den i en seg process nästan avsliten vid axelleden eftersom man lägger den i en onaturlig vinkel antingen framåt eller bakåt, alternativt så domnar den bort, förtvinar och avlider när man har lagt den uppåt under kudden och somnat så. Det hade varit smidigt att bara kunna häkta av den ena när man går och lägger sig. Som en av dom där sämre Barbiekopiorna man hade när man var liten, dom som tappade lemmar till höger och vänster.

Nåväl, det får räcka med vardagsproblemlösande förarbete för idag. Ikväll ska jag på spinning. Igår var jag på Body Balance. Förhoppningsvis är min lekamen snart tillräckligt lätt för att inte mörda mina ändå ganska viktiga utstickande kroppsdelar.

Om tröttma, könsfrisyrer & annat blandat

Det är sällan jag sover så kass som jag har gjort i natt asså!

Har bökat omkring och korvat runt hela natten. Och drömt om en väldigt besvärande och påträngande man på ett helt otroligt värdelöst hotell i skithålan Stockholm. Stressande.

Efter helgens bravader är min dygnsrytm lite urballad och öl känns inte riktigt lika lockande just nu som det brukar göra. Men det har varit trevligt! Det har varit dans, slagsmål, kycklingvingar, födelsedagskalas, konserter, parkpicknick, nya trevliga möten, strandgrill, felåkningar med bussar, bad, galna elitfallskärmshoppare och quiz. Händelserikt indeed. Och ikväll verkar det kunna bli Måndagsklubben. Vi får se. Jag har tröttma. Mina ögon stänger sej själva. Jag skulle behöva sånadär stöttepinnar till ögonlocken som Tom i Tom & Jerry har när han blir trött men ändå måste vakta mushålet.

Parentes som egentligen inte har med nåt att göra, men som jag bara kom på alldeles nu: Det finns ju få grejer som är avtändande på ett så tragikomiskt sätt som män med en pubesfrisyr av kvinnomodell! Det räcker med att man har fått en skymt av den för att hela bilden av mannen i fråga ska vara med sabel jämnad längs marken. Kan sannerligen vara svårt att hålla sig för skratt och pekning. Exempel på i mina ögon icke rekommenderade frillor: Landningsbanan, Martiniglaset, Hjärtat, Frimärket och Bermudatriangeln. Alldeles säkert är det bara jag som är gnällig, kräsen och framför allt lättroad. Ni tycker alldeles säkert det är fantastiskt vackert och upphetsande. Detta åt er.

Vidare. Varför ser det alltid förjävligt ut hemma hos mig nu för tiden? Och då innebär det inte bara säsongsenligt grus från mina trädgårdsskor i hallen och strandsand runt och i hela sängen utan även typ underkläder på golvet, en diskmaskin som har stått fullpackad i 4 dar utan att sättas igång, utspilld puderfoundation på köksbordet, vissna blombuketter i vaser, kaffefläckar på alla bänkar.. Och jag dricker inte ens kaffe! Och Patricia som är den som skulle kunna misstänkas för brottet har inte varit hemma på hela helgen! Jag har knappt varit hemma själv ens! Vem är det som går bärsärk i mitt lilla hem medan jag är borta!? Och vart fan tar alla mina pengar vägen?? Jag borde helt seriöst föra nånslags utgiftsdagbok, det skulle behövas. Jag skulle även behöva en till bil. Obs: Inte en ny. En till. En snygg. Och med en till bil behöver jag en till personlig regskylt. ….Hmm. Eventuellt skulle jag lite kunna börja se ett samband mellan mina inköpsresonemang och min ekonomiska obalans här. Ska försöka fila vidare på detta. Jag återkommer.

Jätteskönt att det är mulet idag förresten, att det inte är strandväder. Då blir det mer okej att sitta inne på sitt offiz och min bitterhet över eran ledighet lägger sig lite. Och jag har för kännedom glömt mitt fiskhalsband hemma, jag känner mej naken och lättretad. Tänk på det innan ni börjar mucka.

Tårtan, sängen & oddsen (Game of Life)

Hej dagboken. Förbannat omysigt väder om jag får säga det själv.

Man tittar ut genom fönstret och tänker att det äntligen faktiskt börjar likna nåt att hänga i granen, men fan heller. Väl ute får man ju direkt i nyllet att man har haft fel. Igen.

Igår testade Linda en tårta på mej. Det har inte kommit ut bilder på den ännu men den var fin. Möjligt den bästa chokladtårtan på mycket länge faktiskt! Hög var den också. Brun. Som tack fick hon spela Game of Life-spelet med sej själv medan jag stekte kött som hon inte ville äta eftersom hon är veg. Hon var alldeles säkert glad ändå. Sen skulle vi kolla på Mästerkocken men det hade slutat för en timme sen så jag körde henne hem istället. Hon tyckte nog det var helt okej. Dessutom glömdes hennes allra sista tårtbit i min kyl, det kom vi på halvvägs in till stan. Jag kommer ge den till mamma. Det får Linda finna sej i. Jag gick och la mej sen.

Jag borde spänna skruvarna till benen på min säng. Enligt min mening är det för övrigt inte helt okej att gå och lägga sej i nytvättade kritvita satinlakan när man stinker stekt kött. Det bör duschas och skapas fräschör före. Generellt tycker jag inte om att gå och lägga mej oduschad. Känner mej ogosig då. Icke-len. Igår hade det gått lite längre och jag hade tyvärr till och med hunnit genomgå en metamorfos och förvandlats till en jättepannbiff  som sen låg där mellan lakanen och osade. Totally not okay eller gosigt eller det minsta attraktivt.

På lite samma tema. Många tänker att det är smart med svarta eller mörkblåa lakan. För då syns det inte att dom är flottiga. Fresh längre liksom! Bra tänkt! Men vet ni om att era hudflagor syns eller? Nu vet ni. Såvida ni inte är extremt duktiga på att ofta peela och skrubba och smörja bör ni inte ligga och gno er lekamen i mörkt tyg. Word. Jag vet, tackar. Givetvis finns det undantag, men om ni vill va safe liksom… Tips.

Vädret då. Så kan det vara ibland. Det ger bokstavligen sken av att vara varmt och gemytligt, men det visar sej ju inte riktigt alltid stämma. Så kan det vara ibland. Man har fel emellanåt, speciellt jag har det börjat visa sej. Det var inte så varmt som jag trodde. Fast vissa dagar, nån timme då och då kan det ju faktiskt toppa lite! Kanske ett par dagar varannan vecka typ. Då blir man glad. Men det inger nog egentligen bara falska förhoppningar, för att man ska fortsätta tro lite liksom.

Anyways! Ikväll är det quiz på Fox. Tre platser har vi fria så om nån är sugen så.. Nu lyssnar jag på Katy Perry med Firework, den är på radion. Vad väldigt passande. Vad jag verkligen väldigt inte alls känner mej som ett Firework. Låten innan denna var Enrique med Tonight I’m fucking You. Känns ju också väldigt passande ju. Avlägset förmodligen. Jag zappar. Fin titel på musikstycke för övrigt. Hejdå.

Och igen, ni har väl inte glömt att vara med i Lindas grävling? Ni bör. Hejdå igen.

Telefån

Detta med att ha mobilen jämte sängen. Vad många det verkar vara som har en ilska mot det. Så arga!

Jag kan förstå att det inte är riktigt samma synsätt om man lever i ett förhållande. Men sover man ensam och inte riskerar att väcka nån annan än sej själv är det väl okej ändå? Det är ju sällskapssubstitutet! Hehe. Tragic.

Pratade med en vän om detta. Obs: En vän som INTE är gift eller har barn/hundar/hamstrar, eller ens en regelbunden sängpartner. Jag blev, trots vännens status, idiotförklarad när jag berättade att jag har telefonen i samma rum som jag sover. Att jag dessutom inte stänger av ljudet gjorde det hela ännu värre. Det rätta i mitt fall var tydligen att låta den ligga kvar i köket. I tyst läge, eller ännu hellre helt avstängd. Strålning och sömnstörning och allt vad det nu var snack om. Eftersom min telefon även är min väckarklocka går detta givetvis bort. Och eftersom jag tycker det är mysigare att sova med sällskap går det också bort lite av den anledningen. Faktiskt. Och det där med att stänga av ljudet? Visst, kanske om man har svårt att somna om, men det har inte jag. Dessutom gillar jag när folk hör av sej, oavsett tid. Nattsms är trevligt! Kan ju dock inte garantera att jag vaknar för att svara, men jag tycker ändå det är trevligt. Det visar ju att någon faktiskt tänker på en!

Men det är tydligen inte reglementsenligt, har jag nu fått förklarat för mej. Meeen det är å andra sidan en hel del i mitt hem som är ganska fucked up, ni skulle bara se den lilla installationen jag gjorde igår i köket! Så jag kan nog allt leva med även denna detalj. Tragiskt kan uppenbarligen tyckas, men det gör inte så mycke. Sannolikt lär min syn väl ändras i framtiden, vi får se! Och det är väl klart att jag fattar att det är oartigt att ha den på om man inte är alone. Jag har ju ändå lite taktkänsla. Vet inte riktigt vart jag egentligen ville komma med denna texten så det får nog lämnas här, lite öppet fast ändå inte.

Bifogar bild på söt mobil i sällskap av trevlig burk och sympatiskt papper.

 

Läses före inflytt hos mej!

Lyssnade nyss på folk som ringde in till radio och pratade om saker som irriterade.

Saker med nära och kära som dom hade retat upp sej på. Sånt som dom sa att om dom hade vetat detta innan hade vänskapen eller förhållandet förmodligen aldrig funnits.

En upprörd kvinna berättade att hon retade sej nåt fruktansvärt på när hennes man inte ställde ihop skorna i hallen när han kom hem. En annan på att hennes bror grävde i smöret istället för att hålla det städat. En kille tog upp problemet med att hans sambo bara kastade soporna 2 dar i veckan och han 3, TROTS att dom hade gjort ett schema som skulle växla eftersom veckorna hade udda antal dagar (Måste ha en sjuk förbrukning av allt i det där hemmet btw, eftersom dom slänger soporna varje dag). En dam berättade att hon i över 26 år av äktenskap alltid hade stört sej på att hennes gubbe hade fötterna i soffan, han vecklade liksom ihop benen uppe i soffan. Fruktansvärt tyckte hon, fötterna skulle man ju ha på golvet! En nybliven make pratade om hur hans fru hade lagt sej till med olaten att bajsa med öppen toalettdörr och en annan kille hade retat upp sej på att hans sambo inte stängde köksluckorna. Han tyckte det var sååå jobbigt att behöva bli sur och säga till henne heeela tiden.

Massor! Massor av tragiska småsaker som jag inte kan förstå att man ens bryr sej om att öda energi på att bli arg på. Okej, köksluckorna är jag glad om man håller stängda i mitt hus också, men det är mest för att jag bara slår huvet i dom annars. Och är dom öppna är det ju knappast nåt jag går och bitchar om, det är ju inte direkt så att det är svårt och väldigt tidskrävande att stänga dom själv. Bajsande med öppen dörr kanske inte tillhör mina favoriter heller… Men att inte få ha fötterna uppe i soffan! Det är ju bara tragiskt. Min mening.

Men nudå. Jag tänkte att det kanske är lika bra att jag varnar er. Så ni vet vad ni ger er in på innan ni bestämmer er för att bli min vän eller leva med mej. För efter några år har jag blivit varse om att jag har vissa grejer för mej som tydligen kan irritera.

1. Jag brukar glömma min våta badlakan i sängen. I fotändan. Kan verkligen upplevas trist. Insåg för övrigt precis nu att jag faktiskt har två liggande där. Bäst att jag hänger upp dom.. Sådär. Okej, det va bara ett i sängen, det andra låg på golvet nedanför. (se bifogat bildbevis)
Framtid: Finns faktiskt goda chanser att du kan få mej att lägga av med detta, men du bör nog räkna med att få tjata lite och kanske även statuera ett gott exempel.

Åh! Nu är klockan 11:11. Nu får man önska sej nåt!

2. Jag går ofta in med skor. Dock inte om dom är leriga! Men är det torrt ute, alternativt bara rent regn brukar jag kunna kliva omkring lite här och var innan jag kränger av mej dojorna. Åtminstone hemma hos mej själv.
Framtid: Kan jag nog allt vänja mej av med om det skulle göra dej lyckligare.

3. När jag lagar mat eller bakar kastar jag allt skräp och alla nerkladdade tools i diskhon under processens gång. Detta är VERKLIGEN nåt jag har märkt kan reta mina medmänniskor. Jag förstår inte riktigt varför, men uppenbarligen är det provocerande.
-Varför kan du inte bara kasta det i sophinken direkt!? Varför måste du lägga allt i vasken först!?
Alltså, jag tar ju bort allt sen. Det är ju inte så att det blir liggande i sju svåra år. Står man med köttfärs upp till halva underarmarna och knäcker tre ägg så föredrar jag nog faktiskt att arkivera skalen i vasken tills jag har åtminstone avslutat smeten. Annars måste man ju sanera knopparna på skåpsluckorna sen istället. Avokadokärnor är tydligen en på topp-3 när det handlar om saker man måste kasta i sophinken direkt. Avokadokärnor och mjölkpaket. Och äggskal. Crazy.
Framtid: Detta är tyvärr inget jag tror ni kommer kunna ta ur mej med tiden.

4. … Hmm. Jag lovar, det finns mer. Jag kommer inte på nåt mer nu dock. Men jag är väldigt säker på att det finns andra som vet massor. Nåt? Någon? Hit me!
Framtid: Jag är ju rätt flexibel om det är rätt person som ber mej. Ganska formbar och kompromissvillig. Dock inte på vissa plan. Kommer inte på nåt sånt nu heller, men det finns, det lär ni märka.

Känner att jag inte är så väldigt bra på att sälja mej själv. Detta med marknadsföring asså. Jag framstår ju inte som nån man gärna spenderar allt för mycke tid med liksom. Det var en dålig idé, att skriva denna listan. Men! Jag låter dej dock gräva i smöret om du vill, jag skulle aldrig få för mej att göra scheman för sopkastning/tvätt/disk/gräsklippning och har du inte fötterna i soffan kommer jag sannolikt, istället för att bli glad, mer eller mindre tvinga dej att bygga ett bo där eftersom jag tycker du ser ut att sitta omysigt.

Typisk måndag

Jaha!? Vad är det här för skit med att jag inte kan sova nudå!?

INTE okej! Sånt är för andra. Inte mej. Jag håller inte på med sånt. Jag är den som sover som en sten och är ytterst gosig och gemytlig hela natten. Jag är inte den som krälar omkring som en på land uppdragen lax med dödsångest i typ nio timmar.

Hade man filmat mej inatt hade det sannolikt framstått som ett kass skämt. Som en elak och smaklös parodi på folk som faktiskt på riktigt lider av sömnsvårigheter. Och sängen som ser ut som Jerusalems jävla förstörelse på morronen! Inte okej. Vad har hänt? Vad behövs för att fixa det? Sova typ 3 timmar varje natt liksom. Jag kommer ju krevera för helvete! Och för att inte snacka om skönhetssömnen! Jag, om någon! Jag behöver min skönhetssömn!

Jag tappade förresten 4 ägg i golvet. Ingen är förvånad. Att bära ägg är verkligen en såndär grej som jag alltid tror kommer gå fint. Just i tillfället råkar jag alltid dessutom ha extra små händer, men det gör inget, det kommer gå bra ändå. Så jag formerar en patetisk liten skål med ena kardan, mot kroppen och börjar lasta som om jag höll en stor korg. Detta kommer gå fiiint. Lägger man bara äggen lite omlott så dom får grepp är det chill. För så tänker man ju alltid. Man kan bygga en pyramid! Och det verkar skitsmart och bra just då. Lite som att bunta kabel med silver- eller eltejp. Känns okej vid första tanke, när man inte har tillgång till riktiga grejer, men man gör det bara inte. För man vet att man blir arkebuserad på bakgården om man gör det. Samma borde gälla för äggbärning. Eftersom man vet att alltid minst två smäller i parketten. Men icke. Så när jag, gracil som en Marshallförstärkare, skulle resa mej med min last gick det såklart åt pepparodlingen. Men nu är golvet moppat iaf. Fint. Tackar.

Herregud vilket trist inlägg detta blev. Jag ber lite om ursäkt.

Sova inatt eller? Får se. Trodde jag hade oddsen med mej, men nu har dom nog tyvärr gått ner lite igen.

Rakning & förenkling

Som sagt – jag har alltså vatten hemma nu igen. Det är nice.

Lyxen att, i sitt hem, kunna tvätta sina kläder, diska sin disk, tvaga sin lekamen och bruka klosetten är privilegier inte alla är välsignade med. Det är ju trots allt bara år 2011.

Jag har firat återuppståndelsen med att noga raka benen, skrubba hela mej till maximal lenhet, bruka den fantastiska uppfinningen hårborttagningsmedel samt packa in min yviga lejonman i en god och näringsgivande smet. Luxus och väldoft! Det är förresten få grejer som går upp mot känslan av nyrakade ben mot lakanen i sängen. Man sover som en sten och vaknar inte på morgonen.
Det är i alla fall nice med vatten! Vem vet, jag kanske slår på stora trumman ikväll och laddar en maskin med smutsiga kläder!

Och annat. För er som har efterfrågat bättre tillgång till mina äldre inlägg, utan att behöva anstränga er genom att exempelvis använda det pedagogiska etikettmolnet, dom överskådliga kategorierna eller den simpla sökfunktionen. För er som tycker att dessa tre alternativ är för invecklade, så kan jag till er stora och genuina lycka nu meddela att Webmasterfilip har fixat ännu en ny grej. Syns här jämte. Ett fält som visar random andra inlägg. Dom blandas varje gång sidan uppdateras. Lite som att skaka om en godispåse, man vet aldrig vad som kan hamna överst och kommer det inget man tycker ser gott ut är det bara att ruska om igen! Så enjoy, bara att plocka. Smash n’ grab ftw.

Om kräk på Sweden Rock

Det har alltså varit festival.

I år igen, som varje år dom typ senaste tio åren, åkte jag och mamma på Sweden Rock. Anna, Bagge, Kim och Lukas hängde också med. Trefligt.

Vädret kunde dock varit bättre. Jag vet inte riktigt vad man ska tro..? Är det växhuseffekten eller? Förra året var det kass med, men typ ALLA andra år har det varit helt perfekt. Det barkar åt helvete..

Anyways – jag tänkte inte berätta speciellt mycke egentligen. Mest bara visa att jag lever. För er som hade börjat tvivla. Kan dock dela med mig av Annas matförgiftning, för den var underhållande på riktigt.

*****
Det började bli sent.
Dagen hade varit relativt bra trots vädret. Anna hade på nåder fått vår tillåtelse att dela tält med oss, då hennes medhavda hem var av tveksam kvalitét och tog in stora mängder vatten. Jag och mamma har ju trots allt en hangar att bo i så vi kände att det var okej – för denna gången. Vi byggde bon och gick och la oss. Mamma till höger, Anna i mitten på den obekväma skarven och jag till vänster.

Genast börjar hon krångla. Hon i mitten. Det gnälls över ont i magen. En halv påse morötter, en banan och en dunk vatten intas eftersom det sannolikt är hunger som är boven i dramat. Det blir värre. Mamma ger henne en näve koltabletter och 4 Novalucol och säger åt henne att hålla käften och sova. Vi somnar. Till slut Anna också.

Gissningsvis en timme senare vaknar hon av att hon kräks, rakt in i luvan i sin sovsäck, mot sitt eget ansikte. I panik och med nästa spya på väg famlar hon i mörkret efter dragkedjan. Får darrande upp den. Freedom!! tänker dåren medan hon kräkandes möts av andra dörren till tältsovrummet. Myggnätet. ..tur  för övrigt att det var ett nät så det inte stänkte tillbaka på oss andra där inne.

Anna är ingen frusen individ vilket innebär att hon helst sover iklädd endast sitt skandinaviska läder. Hon är dessutom pryd som fan så att kasta sig ut utanför tältet topless var inte ens ett alternativ. Ett plagg famlas fram. Medan t-shirten sitter halvkrängd över huvudet spyr hon igen. Rätt in i tröjan, som förvandlas till en påse full av nachos- och morotskräk omslutande hela hennes lilla flickansikte. Hon snubblar. Fortfarande inne i tältet. Fortsatt kräkande och med tröjan som en säck spya hängande runt huvet krälar hon ut, med sina stora bröst släpande i marken. Mayhem!
Hennes spree har nu tagit sig så långt som från innertältet till förtältet. Det är inte långt. Hon möts av dragkedja nummer tre. Den sista. Med maginnehållet lindat runt ansiktet tar hon sig som ett förgiftat djur ut ur sin håla. Kräker sig runt hela vårt mobila hem, blir frisk och kommer tillslut in igen.

Jag vaknar när det börjar röjas runt bland sängarna. Av att någon bygger ett fort av täcken och kuddar och saker ovanpå mig. Det är Anna som försöker rädda saker. Jag lyfter slött på huvet, öppnar ena ögat och frågar vafan hon håller på med. Jag informeras. Fortfarande mer sovande än vaket svarar jag ointresserat: ”Aha.. aja… säg till om du behöver hjälp. ..Du kan ta mammas handdukar.” sen somnar jag igen. Det var en fin natt. Likt en äkta skald berättade jag om den för alla vi träffade hela resten av veckan. Alla skrattade och pekade på Anna.

När vi kom hem hittade jag 9 dagar gamla räkor i min mikro. Det luktade som att en större katt hade dött i mitt hem. Det gör det lite fortfarande.
Godafton.

Bildtext: Mamma och Anna - Om dom visste vad som skulle komma att hända hade dom nog inte varit lika lyckliga.

Skräcken

Inatt trodde jag fanimig att min sista stund var kommen. Herregud, det var längesen jag var så rädd.

Klockan 20 över 4 inatt vaknade jag av att ytterdörren våldsamt slets upp och en stor tung människa klampade in i hallen och härjade runt. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö!

Medan jag låg där under mitt täcke och darrade hann jag se mitt liv, som man säger, passera i revy. Jag fick ångest över att behöva lämna dom andra på jobbet med allt arbete jag nu inte skulle hinna göra klart, min hjärna svepte över saker som icke färdigbetalade bilar, telefoner med sms som borde raderats i, filmer som inte hade lämnats tillbaka till vänner och skitjobb med lägenheter som skulle behöva tömmas av nån som inte egentligen hade tid. Jag minns även att jag hann tänka på att det ju var fan också att jag inte hade några ordentliga kläder på mig, eftersom mina flyktalternativ då genast minskades. Man vill ju inte gärna springa ut nästan naken i frosten liksom.. Dock var det något jag i skräcken övervägde att göra. Jag låg och lyssnade på när det röjdes och klampades runt i hallen, flåsade och tungt gicks emot väggar. Från att i stilla ro ha vilat i min varma sköna säng till att på bara en sekund ligga med i skräck och i kolmörkret blinda uppspärrade ögon och obefintlig andning. Det är spännande att se hur man reagerar i olika situationer. Hur ens sinne kan svänga så fort.

30

Jag hörde hur släpande steg närmade sig sovrummet, det prasslade och skrapade och jag var säker på att jag hade satt min sista potatis. Jag svor stilla för mig själv över att jag inte låser ytterdörren när jag sover, men man tänker liksom att det inte ska behövas. Jag bor långt ifrån centrum, folk går inte hit hur som helst. Men nu var det alltså Judgement Day. Min död skulle inträffa inatt. Natten till Lucia 2009 klockan 04:20. Slagen och våldtagen till döds i mitt eget hem i Stenhuggeriet. Men så avslöjade han sig. Med sin mildaste och snällaste röst sa han:

-Soooooooooooover duuuuuu i ditt lilla boooooooo?

Och paniken släppte omedelbart och övergick i den tröttheten man normalt känner om man blir väckt vid nästan halv fem. Jag somnade praktiskt taget omedelbart om igen! Också en spännande kroppslig reaktion. Att det bara kan gå över så fort.

The burglar var (givetvis) Freddy som var väldigt full och hade idkat genialiskhet efter sin natts festande och tagit en taxi hem till mig istället för att gå hem. Han tyckte att han ju faktiskt kunde sova här. Så han hade köpt proviant i form av en jättekasse med mat från McDonalds och begett sig hitåt. Givetvis är han ju också generös och omtänksam så när jag precis hade somnat om vaknade jag av att han tungt satte sig jämte mig på sängen, sa med sin snällaste röst:
-Ville du oooooocksåååå haaa burrareee?
hängde sig över mig och tryckte en halväten cheeseburgare mot min mun. Jag var inte alls sugen och knep ihop läpparna och vände på huvudet. Han följde efter till andra sidan och försökte vänligt men bestämt sig på ett matarförsök till. Pressade burgaren mot min mungipa men fick plötsligt avbryta med de besvärade men samtidigt förvånade orden:
-..Oooj ..nu kanske jag började må lite illa..!

Det var en fin natt. Det var längesen jag var så rädd som där i inbrottsmomentet! Kommer faktiskt bara ihåg en gång jag varit räddare och det var en natt med Filip och min Nissan Micra vid ett skogsbryn någonstans i Damnark. Men det är en annan historia.

Nyckeln till frihet

Det va precis en som mejlade in till P3 om det där med att lägga nycklar på bordet.

Asmånga tycker ju det är förenat med döden att slänga upp knippan på bänken och om inte döden så åtminstone innebär det en fruktansvärd otur. En del av er är lite mer diskret skrockfulla och väljer att flytta nycklarna till ovanpå plånboken, filofaxen, blocket eller nåt liknande.

horisMEN! Nu berättade denna människa som mejlade in att det hela grundade sej på en hortrend från förr i tiden! Kvinnor som, förmodligen mot en viss betalning, var lite extra villiga att hoppa i säng lite hipp som happ lade som ett diskret tecken på detta upp sin nyckelknippa på bordet. Då begrep männen som var införstådda i språket att där kunde man inhandla en drink och sätta in stöten. Bokstavligen.

För att kvinnornas barn, som inte fattade vad det innebar, inte skulle lägga sina nycklar på bordet också och av misstag utge sej för att vara eskortservice av ung ålder, så lärde mammorna dom att det innebar FRUKTANSVÄRD otur för resten av livet att lägga sina nycklar på bordet. Att dom ALDRIG skulle göra detta för då kunde dom minsann se sej om efter sin lyckliga stjärna i framtiden. Och så föddes det hela. Genom generationer av felaktiga fakta i syfte att skydda oss från vetskapen om våra förfäders tvivelaktiga leverne går många nu av oss och tror att vi garanterat drabbas av den totala ondskan, att domedagen är här och att vi med stadiga steg kliver mot ragnarök om vi lägger nycklarna på bordet.

Jag är inte en av dom dock. Mina nycklar ligger alltid på bordet. Det innebär nog att mina släktled är cleana.. Alternativt att ingen av dom mörkade att dom knullade för cash.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress