Tagg hygienmissar

Duschkisserskan

En gång för ganska länge sedan skrev jag en text om hur det var när kvinnor på film duschar sexigare än vad vi gör i verkligheten. För er stackare som missat detta: Våt & Het.

Fick då en önskan om att jag skulle kliva ännu ett steg och spåna ihop nåt om kvinnor som inte bara filar fötterna och skrubbar sej, utan även kissar i duschen. Givetvis hade jag ju kunnat få ihop nåt fictionaktigt baserat på teorier och nånform av fantasier, men det är inte riktigt så jag jobbar i alla lägen.

Nu där emot – nu kan jag med stolt förskräckelse meddela att jag har sett en livs levande medelålders kvinna kissa i duschen. I en offentlig dusch dessutom. När jag berättade om hon som avlägsnade sin tampong (The Pull-out) inför allmänheten var det inte nån höjdare direkt, men jag vetefan om inte detta tar priset. Eller nej, kanske inte, men denna gången var det en mer påtaglig vidrighet som var svårare att undvika kontakt med.

Vi stod fyra kvinnor på rad. Jag som nummer tre från vänster. Bredvid mej, till vänster, stod hon som var nödig. Lång och slank och med snyggt tjockt brunt hår. Jag sköljde ur mitt balsam och såg hur det som en skumbäck ringlade sej längs mina ben, över fötterna och vidare ner i avloppet med allt det övriga vattnet. Likadana vita strömmar från dom andra kvinnorna joinade min. Från alla utom en. Från hon som stod jämte mej och drog schampot ur  det tjocka bruna håret kom det inte bara en vit, utan även en annan typ av bäck. Den var mörkgul och inte det minsta skummig. Det var dessutom inte någon liten klen nil hon bidrog med och det var uppenbart kaffekiss. Jag dricker själv inte kaffe, men lukten är inte svåridentifierad. Och hon som stod på vänstersidan om Nödiga Damen kände det också och tittade ner. Då hade vattnet på golvet stigit, virvlandet fått sej ett sömnpiller och den gulare strömmen drev likt en stillsam bayou kring de bådas tår. Påväg mot mina.

- Meh! Allvarligt asså!! utbrast den ofrivilligt goldenbadade grannkvinnan surt och klev kvickt undan. Hon blängde på kisserskan, tog sina flaskor och ställde sej i en annan dusch på andra sidan.

Urinladyn låssades som att det regnade och tittade oförstående sej omkring som för att ta reda på vad det plötsligt var som hade hänt. Jag förklarade min duschtid utgången, svepte in mej i min räkosthandduk och knallade iväg. Hon till höger blev också färdig fort. Kvar stod fru Knipövningsbehov och rodnade fläckigt på halsen och bröstet.

Kanske blev hennes vatten extra varmt när vi andra försvann. Så varmt att hon blev lite röd. Kanske. God stämning. Nu ska jag äta spagetti.

Kall, illaluktande & idiotförklarad

Idag är det kallt. För kallt. Det är inte okej.

Jag vaknade för sent. Mitt vatten hade frusit trots att två snälla elektriker har installerat en värmekabel på rören. Filten på bilen hade frusit fast så jag fick kämpa som ett djur för att få loss den. Det var för lite bränsle i bilen så dendär värmaren vägrade starta.

Värmaren i bilen för övrigt. Sjukt bra grej. När jag går upp på morronen trycker jag på ON på den lilla fjärrisen. Sen duschar jag (förutsatt att inte vattnet har frusit), sen klär jag på mej, sen går jag ut till bilen som står och väser. Och all snö på den är borta, inga rutor behöver skrapas och det är varmt inne i! Bara att åka iväg. Bra uppfinning! Men idag funkade det inte. Det var inte många rätt denna morronen. Dessutom har jag fått på mej nåt plagg som luktar funny. Jag kan inte lokalisera exakt var odören har sitt epicentrum, men det kommer små puffar emellanåt som distraherar mej som fan! Först trodde det var min andedräkt och jag greps av panik, men det är tack och lov nåt annat. Ännu ej indentifierat.

Och på tal om att gripas av panik höll en gubbe på att skrämma sketslag på mej i morse när jag halvsovande tankade bilen på Preem. Jag var nästan klar när han parkerade sin Volvo jämte. Han ställde sej vid betalautomaten för att mata in sitt kort men hejdade sej. Han tittade på min bil, på pumpen som höll på att mata min bil och sen på mej. Med halvöppen mun, höjda ögonbryn och en väldigt idiotförklarande blick över sina på nästippen placerade läsglasögon sa den gode herren, som av dialekten att döma var helsingborgare:
- Eeeeeeeeh… Du VET att det är fel pump detdärava? [didarrava]
- ..Va? Inombords impulspanikade jag lite av tanken på att ha fyllt bilen med fel bränsle.
- Ja, alltså, det är FEL PUMP du använder [anvindorr]! Detdär är diesel! Med uppspärrade ögon och yviga gester försökte han få min tröga hjärna att fatta.
- …?
- Ja! Alltså! Det är typ BARA lastbilar som använder diesel! Han började bli stressad av att jag uppenbarligen stod och fyllde upp min bil med lastbilsbränsle. Jag kunde inte göra mer fel och jag fattade det inte.
- Men… Min bil går på diesel..?
- Det är STORA LASTBILAR som går på diesel!
- Okeej.. Men.. Min också.
Mannen tittade på mej, sen på bilen jag enligt honom tankande med helt fel vätska, sen på mej med en Okej, fine, skyll dej själv!-blick, sen vände han sej mot betalautomaten igen. Spännande morgonmöte.

Det kommer förresten bli intressant att preppa julkäk i ett hem utan vatten. Ikväll ska jag rulla två satser tryffel och baka ut kakdegen jag gjorde igår. Och i övermorron ska jag koka massiva mängder gröt och baka bullar. Hoppas fanimej att rören behagar tina under dagen. Kan hända att jag måste inta någon annans kök.  (Ni har nu blivit varnade.)

Bra på att vara torr

Alltså allvarligt! Jag är så torr! Det är helt jävla osannolikt!

Då menar jag inte i huvudsak torr som i tråkig och okarismatisk, även om jag kanske kan klassas in i även det facket ibland. Jag menar min hud.

Jag är ingen som brukar behöva smörja in mej speciellt ofta. Jag är i grunden förhållandevis smooth kan man säga. Det är tur för jag tycker det är förbannat drygt att behöva mecka med såntdär. Men nu! Herreguuud! Jag är som gjord av nävern på en björk en varm sensommardag när SMHI som mest varnar för bränder! Jag är fnöske! Gnider jag mina knän emot varann lite snabbare än långsamt lär jag väl självantända.

..Det är vädret va? Kallt och torrt. Är det såhär ni i norrland har det varje vinter? Jag är inte avundsjuk. Vilken mängd lotion ni lär förbruka. Jag är i chock nu över hur mycke mitt sydskandinaviska läder dricker, men jag kan ju bara fantisera kring hur ni i norr måste ha det. Jag skulle behöva anställa en personlig insmörjare, nån som kan ta han om dendär biten åt mej.

Jag har för övrigt återinfört buffeljackan. Eller rättare sagt, mamma tvingade den på  mej efter ha sett hur jag frös efter onsdagens quiz. Jag darrade som en såndär spinkig liten gråvit vinthund. Fast en tjock. Så det fick bli ett återupplivande av jackan. Buffeljackan är en anskrämlig knallblå sak med stor luva full av brun ullig syntetpäls. Jag brukade ha den i stallet på vintrarna så nu känns det som jag är tillbaka. Varje morron när jag klär på mej för att åka till jobbet så känns det som varje morron man klädde på sej för att gå till hästarna. Lite nostalgi. Jag saknar hästarna ibland. Dock misstänker jag att mamma inte har gett mej den riktiga buffeljackan, för den ser inte riktigt ut som jag minns..

Tipsarn

Förresten. Tilläggstips.
För sånna brukar ni ju vilja ha, så ni inte behöver göra er besväret att skriva in nåt random ord i sökfältet här jämte för att hitta mer läsning.
Ännu en fin text om folk som är bra på att hantera sina kids.
Bra på att ha barn

Nu lyssnar jag för övrigt på Pet shop Boys av nån sjuk anledning, har en fluga som envisas med att landa på mej hela tiden efter att ha kört omkring lite framför mitt ansikte först, jag behöver duscha fötterna och har tvättat håret med ett herrschampo som får min skalp att klia nåt så inihelvete. Bra ingredienser för att göra denna fredagkvälls start perfecto!

Drömtårta

Inatt har jag sovit sådär va. Drömde jag att jag hade mask i magen. Verkligen obehaglig känsla. Jag misstänker att det är en bieffekt till allt mitt läsande om parasiter. Det är nåt med det där asså. Nånslags skräckblandad förtjusning, så länge som man bara läser om det och inte drabbas själv. Nu blev det plötsligt väldigt påtagligt och verkligt och jag är lite inne på att åka en sväng till apoteket för att köpa maskmedel bara just  in case.

Sen somnade jag om igen och drömde att jag blev lurad. Långtidslurad, vilket kom fram lite allt eftersom. Härligt. Jag kände mej som en naiv idiot. Också en obehaglig känsla. Jag har parasithypokondri OCH trust issues. Det är en fin kombination, precis en sån man vill umgås med. MEN jag har åtminstone ett välstädat akvarium igen! ..Alltid nåt. Och grannens katt gillar mej. Han är söt. Och majuar svinhögt! Verkligen skriker. Inte lika sött efter typ 15 mjau. Då är det mer irriterande och man tycker att han får ta och lugna ner sej lite, men man får alltid ta lite skit med det goda.

Om det är av intresse har jag skrivit om nasty parasiter innan. Till exempel här:  Ska vi hångla?
Riktigt vidrig jävel som förstörde aptiten för både den ena och andra den dan.

Jag är för övrigt sjukt sugen på drömtårta. Ni vet såndär brun rulltårta med smörkräm inuti.

Fräsch & helt normal

Man skulle lätt kunna tro att jag är en fräsch och tilltalande tjej.

Jag kan förstå alla er som lever i tron om att det faktiskt är så, man kan ju lätt få den uppfattningen liksom. Att jag är relativt normal.

Men det finns en person som vet bättre. En man som tyvärr får se mitt rätta jag alldeles för ofta för att det ska låta mitt rykte gå helt safe. Det är brevbäraren Micke. Stackars Micke är en utsatt snubbe, han kommer alltid vid fel tillfällen. Jag ska försöka att inte lägga upp detta som en försvarstext till min egen fördel, men jag känner att jag ändå måste börja med att klargöra lite att jag faktiskt inte är vidrig. Att jag faktiskt sällan gör äckliga saker. Att jag är en relativt normal, relativt söt och relativt trevlig tjej. Egentligen. ..Faktiskt.

Varje förmiddag kommer han. Man vet inte riktigt när och han är snabb som fan så jag hinner aldrig reagera förrän han plötsligt bara står där, det smäller i locket till lådan, han är borta och the damage is done. Han kommer alltid när jag sysslar med nåt jag inte bör. Kliar mej frenetiskt i örat, petar näsan, med möda försöker knäppa jeansen, har tryckt in hela pekfingret långt i käften för att få loss Rollon som sitter som ett as i tänderna längst in eller som idag när jag under full koncentration var i full färd med att försöka utrota en svinliten men dock så plågsam finne mellan pattarna. Plötsligt bara stod han där, som alltid. Utan för mitt mitt kontor. Det vill säga ungefär en och en halv meter i från mej med bara fönsterglas emellan. Shit asså.. Varför gör jag sånt?? Den bilden han måste ha av mej lär ju inte vara av denna värld! Ibland funderar jag på om jag kanske en dag kommer att bli tvungen att döda honom för att eliminera att den läcker ut.

Och! Vad ännu värre är – jag försöker alltid rädda situationen. Patetiskt! Fuckin bensin på elden! Efteråt inser jag alltid att det ju var väldigt dumt gjort. För man kan ju tycka att det inte gör så mycke att han ser mej, eftersom jag ändå aldrig pratar med honom. Han känner inte mej och jag känner inte honom. Men som sagt, jag messar alltid upp det. Hade jag bara ignorerat, låssats som att det regnar och fortsatt jobba istället hade det varit okej, men när jag plötsligt ser honom stå där utanför avbryter jag mejsjälv abrupt och vinkar och ler mot honom. Han vinkar ofta tillbaka tillsammans med ett artigt leende. Kan man ju förstå.

Som Anna sa:
- Han lär ju tro att du är nån utvecklingsstörd jävel som firman har anställt för att få bidrag. Och att du sitter där i din lilla glasbur, inlåst, för att inte skrämma kunderna.
Förmodligen. Faktiskt. Risken är ju rätt överhängande att han faktiskt tror nåt sånt. Och jag antar att jag inte kan göra så mycke åt saken heller eftersom jag uppenbarligen verkar ha problem att kontrollera vad jag pysslar med. Jag får helt enkelt hyra in nån som kan skjuta skallen av honom innan det är för sent.

Och nu kommer det bli ännu värre. Nu när jag har hängt ut mej själv på detta viset.

Tränarn III

Ni som följer mitt skrivande vet att jag försöker mej på att träna ibland.

Lite sådär halvhjärtat med inget direkt mål. Mer för att jag vet att man BÖR träna för att hålla hälsan uppe.. Eller nåt liknande klyschigt.

Den vanligaste formen av Emmaträning är spinning. Det är en bra form av motion, man kan mata hur mycke eller lite man vill och det är nån som leder det hela, så man inte planlöst driver omkring som en liten fet jolle utan nån som styr ute på det stora havet. Simning är också bra. Kan dock bli långtråkigt men oftast inte. Mitt största problem där är att jag egentligen behöver använda simglasögon. Jag inser detta, men skjuter hela tiden på inskaffandet. Efter en halvtimmes omkringsälande i bassängen är mina ögonvitor inte vitor längre. Dom är ögonrödor. Eller inte helt röda och inte heller rödsprängda som Anna försökte beskriva det som. Dom är homogent rosa. Och jag har gröna ögon. Och eftersom rött och grönt är komplementsfärger framhäver de varandra väldigt bra.. Det gröna blir extra grönt och det rosa blir extra rött. Snyggt. Ser hälsosamt ut.

Anyway, jag skulle egentligen prata om gym. Och varför jag inte gillar dessa.
Det är möjligt att man kommer in i det när man har vanan inne, men jag har än sålänge inte sett tjusningen. Jag tycker att det är äckligt med alla grejer alla har petat på. Hantlar och handtag och stänger och knappar och spakar och gummidetaljer som svettiga händer har gripit om allt för många gånger. Och visst, man sprayar och torkar av. Men allvarligt? Hur halvdant tror ni dendär proceduren ofta utförs eller? Och jag tror faktiskt inte att det man sprayar på, vad det nu är för nån vattenlik luktfri vätska, ger ett fullgott skydd mot handvårtor. Helst hade jag sett att det hade doftat ordentligt och fräscht av klor efter man hade putsat.
Främmande människors vårtor är verkligen inte min grej. Häromdan var jag tvungen att skaka hand med en kvinna. Hon sa - Hejhej! och sträckte fram sin späda och välmanikyrerade men med vårtor fullpepprade hand. Och jag blev tvungen att artigt le och gripa om fanskapet. INTE okej. Jag tvättade och spritade mej noga efter det, i hopp och tro om att det skulle hjälpa. Lite samma känsla har jag när jag kommer från gymmet. Duschar noga, tvättar händerna noga och spritar dem sedan noga. Kalla mej hypokondrisk, men faktiskt hellre det än vårtor på händerna!

Dom där banden man springer/går på är okej dock. Där har man mest bara skokontakt! Eller jag lever åtminstone i visionen om att dom är mer okej, för min egen tränings skull. Annars skulle jag ju lika gärna kunna klippa kortet och dra hem igen.

Nu har jag ätit alldeles för mycke spagetti för att min förmiddags träning över huvudtaget ska ens nästan ha gett nåt. Bra.

Ensam & ofräsch

Idag är det tisdag och det snöar.

Jag visste redan igår att det skulle bli en kukig dag idag, men snö var väl ändå lite att ta i? Va?

Körde genom stan imorse vid maximum rusningstid. 07:55. Snö ute. Dock inte så mycke. Poliser som stod och slussade in bilar åt sidan för att kolla om dom hade vinterhjulen på. Jag hade sommardäck knappt utan mönster och liten sportbil.. Säkert inte alls provocerande. Tur för mej att jag låg i fel fil och var skyddad av en refug mitt i vägen som gjorde att dom inte kunde få över mej på rätt sida. Men jag såg allt hur dom ville! Ikväll får jag byta bil.

Det är bara Eva som är glad över snön. Här om dan sa hon, med lycka i rösten:
-Dom säger att det kommer bli en vit jul i södra Sverige i år!!
..Fyfa-aan. Dock, vad hon inte vet, är ju att precis det där sägs varje år, för att inge hopp åt alla stackars till Halmstad inflyttade människor. Sånna som Eva, som tycker att snö tillhör julstämningen. Så därför SÄGER man att det kommer bli en vit jul ÄVEN i södra Sverige. Men det blir det ju aldrig. Såklart. Men dom kan ju få hoppas.

I övrigt har jag en ful finne, en knapp missing i mina jeans, konstig sträv nylagad tand, bad hairday till följd av tvätt utan balsam och jag har samma tunika på mej som igår vilket skulle kunna varit okej om jag hade kört en raggardusch nångång vid tretiden igår och bevarat fräschören i tyget. Men så blev det inte. Dessvärre.

Till råga på allt är jag HELT ensam på firman hela dan idag. It’s gonna be so hell! Det är så sjukt mycke att göra nu så jag vet inte ens var jag ska börja idag. Har gömt min bil på  baksidan iaf, då skulle jag kunna rädda mej själv lite med att låsa dörren till butiken om det blir kaos. Och typ sätta upp en lapp.

”På grund av hela Sveriges värdelösa framförhållning har vi idag stängt i butiken. Skyll er själva.”

Men så kan man ju inte göra.. Det är iaf tur att jag går på diet. Då behöver jag inte oroa mej för att jag kanske inte kommer få nån lunch idag. Nuså! Nu ska jag borsta tänderna och sen är det bara att hugga tag i grepen och börja ösa.

Fiskis II

Såg förresten nu när jag loggade in att det förra inlägget var mitt 400:e sen denna lilla bloggens födelse! Sweet! Jag firar med en burk fiskbullar!

OCH på tal om fiskbullar, observera den snygga övergången, minns ni damen på Maxi? Hon som luktade gammal fiskbulleburk från sina mer privata regioner? Om ni inte gör det så kan man läsa om henne -här-

Nu finns det i alla fall en sån på spinningen också. Och eftersom kroppsdofter är en outtömlig källa till bloggmaterial tänker jag berätta lite om henne. Det är en kvinna runt de 30 som håller till på cykeln snett framför mej ibland. Och det är ingen grann timme man har utstakad när man sitter där och slötrampar, väntar på att alla ska komma tillrätta och passet starta.. När man ser henne stega in genom dörren och drabba ovannämnda cykel. Hur hon omsluter den smala sadeln med sin omfångsrika bakdel. Därmed absolut inte sagt att jag själv inte har en fet röv! För det har jag! Men nu handlade det ju inte om mej. Det handlade om hennes odör och folks närhet till den.

Givetvis får man ta det där med lukterna om man väljer att hålla på med spinning, det inser jag ju och det är ett aktivt val jag har gjort. Men ibland kan jag verkligen ifrågasätta om det kanske handlar lite om snålhet? Att folk är uppfostrade till sparsamhet så att säga. Dom lever med orden ”jag jobbar helst full!” i sak av tvättmaskin. Inte förrän man har ett ordentligt lass tvätt att mata den med är det okej att sätta igång en maskin. För då blir det resursslöseri. Så när man kommer hem från sin spinning där man har suttit och tryckt sitt svettiga kön mot en sadel som så många andra har gjort exakt samma sak mot, då har man bara ett linne, en sportbh, ett par trosor, ett par strumpor och ett par knälånga tajts att tvätta! Av dessa 5 små plagg är två dessutom vita! Ännu mindre tvätt!
Så man kanske tänker att man nog kan använda dom ett träningspass till.. Och då blir man helt plötsligt den som är den med lukten. Men vissa kanske föredrar det hellre än att tvätta i onödan. Personligen existerar inte det på min karta. Om jag så ska köra en maskin med ett par cykelbyxor i, so be it!

Åter: Det är helt okej så länge som man sitter ner, men det gör man ju som bekant långt ifrån hela tiden. Och jag tycker verkligen synd om den mannen som brukar vara rakt bakom fiskbullekvinnan! När man står upp har man ju mer eller mindre näsan i  den uppochnerguppande röven framför! ..Förutsatt att man inte placerar sej taktiskt och genomtänkt som jag. Då slipper man det där. Alternativt första raden, men då får man leva med vetskapen om att man har någons ansikte nästan läskigt nära ens sköte under hela passet sen med. Och frågan är ju om det är värt det asså..

Cyklarna står tätt! Men förhoppningsvis är det inte så många som analyserar sånthär. Hade dom gjort det hade det väl slutat i handgemäng om min cykel. Jag borde inte plantera sånnahär från i folks hjärnor..

Lägesrapport

birneJag skulle egentligen ha gjort fruktsallad med vispgrädde till Filip.

Han kommer hem från sin träning snart. Men jag kände att det kanske var lite toffligt det där med salladen så jag rensade avloppet i badrummet istället.. Nån jävla måtta får det ju vara liksom.

I alla fall. Jag får väl briefa lite igen. Så ni hänger med i vad som händer här i mitt liv. Igår var jag, Micke och Filip på megabegravning i Malmö. Kändisar å allt. Åtminståne en. Han i Antikrundan.. Knut. Anyways, det var en trevlig utflykt även om det aldrig är speciellt skoj med begravningar. I övrigt jobbar jag för mycke. Hela dagarna och kvällarna och ibland nätterna med. Dock är jag inte uppe på min faders nivå än så jag får kanske dunka i en växel till snart. Jag missade ett spinningpass i lördags och jag fick en finne i örat, men den försvann innan den hann bli dryg. Det tackar vi för, jag var rädd att den skulle börja synas. Dessutom var det irriterande för hands-freen passade inte som den skulle. Jag försöker hitta tid att sälja min bil och byta till nån annan. Dax nu. Men etapp ett får bli att tvätta bilen. Det är ett steg i rätt riktning iaf..

Nu får jag väl kanske göra dendär salladen faktiskt.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress