Tagg höstlöv

Lördagsdimma

Jag gick en promenad ner till hamnen med mig själv i förmiddags.

Det var väldigt dimmigt och när jag kom tillbaka var jag blöt av allt vatten som flög omkring i luften. Lika bra det.

Stiltje. När jag gick längs havet hördes folk i båtar lång utifrån havet. Dom fiskade. Allt dom sa hördes, men ingen syntes i dimman. Ett par där ute pratade om att dom borde köpa ny säng och precis då fick kvinnan en fisk och skrattade. Sen gick jag förbi röster som skulle kunna varit en pappa och hans son. Dom pratade om olika drag. Vattnet låg alldeles stilla.

Jag tycker om dimma, även om jag kanske inte borde. Jag tycker ju inte om hemligheter längre, dom gör mig osäker. Men dimman är okej. Trots att den döljer en del.

På vägen ner till hamnen tänkte jag att det hade varit trevligt att ha ett hus. Till exempel det där jag passerade innan. Det med den fina stora altanen, det snygga dubbelgaraget, dom söta äppelträden i den lagom stora trädgården och den mysiga balkongen. Det huset. Eller kanske ett annat. Men detta hade till saluskyltar. Det såg dyrt ut och jag konstaterade att det ju ändå säkert inte är jättemysigt att bo i ett helt stort hus med sig själv, så det kunde kanske kvitta.

Jag började titta på spindelnäten istället. Alla ser olika ut och när det är dimma blir dom fina och extra tydliga. Som knypplade tantdukar. Jag mötte ett par som höll varann i handen. Dom var i min ålder. Hon hade tofs. Vi hejade artigt. Paret fortsatte sitt samtal om vad dom skulle laga till middag. Jag fortsatte att koncentrera mej på spindelnäten. Det var vindstilla och jag var blöt i ansiktet.

Hösten, bilen & killen med moppen

Måndag och höstregnblåst mot stålgrå himmel.

Men vädret gör inget. Jag har förlikat mig med årstiden även om jag är lite bitter över att mina stockrosor aldrig blommade. Jag som hade försått frön och allt. Nästa år kanske.

Den senaste tiden har det känts lite som att jag har blivit kontinuerligt spöad med ful- och fetpinnen. Det börjar balla ur. Jag måste helt seriöst börja motionera igen. Jag som har både skog, strand och simstadion inom ickeförsvarbart avstånd. Jag äger en alldeles egen Orbi, jag har ett träningskompanietkort och ett nautiluskort och är ändå pinsamt inaktiv. Men visst, man kan väl tycka att på sommaren går det bra om man härjar omkring i trädgården istället, men det har ju minst sagt varit en bristande aktivitet även på den fronten. Jag måste åtminstone börja gå promenader igen! Och då menar jag inte i en hastighet som tillåter mig att stanna var tionde meter för att kolla på söta djur eller käka olika typer av bär och löv. Skärpning!

Idag flyttar min sidekick Patricia ut ur min tvättstuga och tillbaka till Malmö. Lite som nåtslags djur som drar iväg till olika hoods beroende på tid på året. En ål eller nåt. Hennes arbetsplats stänger för säsongen så man kan väl lite ta även det som ett väldigt konkret tecken på att sommaren 2011 faktiskt har kastat in handduken. Men som sagt, det är okej för mig, jag behöver lite inomhustid för att strukturera upp mitt lilla huz tror jag. Dessutom har jag en ny spis på g, den måste användas! Och dessutom blir det ju sol i oktober igen, det är bra att veta.

Nu välte en kille på moped här utanför mitt kontor. Stackare. Han hoppades nog att ingen hann se. Det var en typisk pinsam och klantig omkullkörning. Men jag såg. Men det vet han inte för jag har tonade rutor på mitt fönster, man ser mig bara om man är precis utanför eller om det är mörkt ute. Nu åkte han iväg igen..

På tal om fordon. Patricia hävdar å det starkaste att min nya lilla gråa skalbaggsYaris ser precis ut som en A-traktor med mina personliga regskyltar på. Ironi. Hurfan ska jag ta mig ur det?

Höstutbudet (Inget gnäll!)

God förmiddag dagboken.

Idag är det torsdag och definitivt en fet höst på intågande. Det är inte direkt grått och regnigt, men det är ju rätt långt ifrån gassande solsken också.

Termometern utanför mitt kontorsfönster visar 26 grader. Den har hängt sej. Jag borde gå ut och knacka lite på den, det brukar hjälpa. Det röda strecket går typ aldrig under 26. Önsketänkande. 16 grader tror jag är mer sanningsenligt för dagen och det är nu man börjar planera in solresorna för hösten/vintern. Jag har redan börjat på order av Freddy och Anna som båda indikerar att dom vill åka på upptäcktsfärder med mig. Trevligt.

Snart kommer jag börja lägga ut bilder på höstlöv här också, det vet ni. Det får ni finna er i. Samma sak varje år. Idag får ni hålla tillgodo med en dokumentation av squashen som trots enorm vantrivsel i min spartanska trädgård ändå växer på hyfsat bra. Det kommer nog bli några stycken! Snygga ränder eller hur?

Men hösten är ändå rätt schysst. God luft som man kan nosa i sej, snygg tidig morgondimma runt kossorna som ligger och gosar i en klunga i hagen, kärleksörten runt huset som börjar blomma helt galet när allt annat bara tycks kasta in handduken och tyna bort, mysiga luddiga flanelliga lakan i sängen och hela helger i bon i soffan med film och bullar utan att man behöver känna att man borde passa på att vara ute. God tid. Dessutom behöver man inte försvara sej om man har dragit i sej 40 kräftor en kväll. Ensam. För det är helt säsongsenligt och omgivningen accepterar ens frosseri. Goda plåtar med rotfrukter kan man laga med! Men visst, jag gillar ju att sola också. Men det är ju bara att se till att göra det bästa av läget. För ingen tycker om en gnällig jävel. Inte jag i alla fall. Då går jag. Hejdå.

Nu ska jag till Plantagen och köpa en stor fet bollkryss till firmans utekruka.

Lyckan tillsammans

Igår pratade vi om julen som snart är här.
Det är många i min omgivning som inte gillar julen.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har skiljda föräldrar.
Inget annat.

Julen snart är här konstaterade vi.
Men jag vet inte om jag egentligen håller med.
Det ska avverkas en höst först.
Dock borde man redan nu vara en god planerare och börja inhandla sina klappar.
Så man inte står där med sin tvättade hals när det väl är dax.
Det tänker jag varje år.

Jag ser mest fram emot att få sätta upp mina ljusslingor i tujahäcken.
Egentligen skulle jag kunna gjort det redan nu faktiskt.
Men då finns risken att idiotstämpeln kommer vinande genom luften från grannarnas håll.
Jag får vänta lite.

Hösten är bra säger många av mina vänner.
För då kan man sitta inne och  mysa och dricka varm Oboj med vispgrädde.
Och äta äppelpaj. För det gör man på hösten.
Det alla dessa personer har gemensamt är att de har sambo eller är gifta sedan rätt länge.
Såklart. Men jag gillar Oboj.

Men nu vet vi att det är nära.
Men man kan se hösten som en uppvärmning inför julen.
För på hösten ska man mysa och baka och vara glada tillsammans.
Det är en övningsperiod inför julen som verkligen är det riktiga eldprovet.
Ett mayhem av lycka och bakning tillsammans!
För vissa är det viktigt att hantera detta bra.
Att le åtminstone med munnen.

Men jag gillar julen.
Jag brukar vilja att mina vänner som inte gillar julen ska få vara med på våran där hemma.
Det brukar dom vara också och jag hoppas att dom inte lider.
Dom verkar i alla fall glada.
Men det kanske bara betyder att dom har övat bra under hösten?
På att le med munnen.

Flugmordet

Det är förresten höst på riktigt nu.

Sommaren är över. För er som fortfarande går runt i förnekelse. September är nästan slut och löven har börjat ändra färg.

Det är nu man ska vara ute och plocka svamp. Jag har tagit upp detta innan, här, för typ tre inlägg sen. Jag gillar att plocka svamp och jag gillar att äta svamp. Men det är ett helvete att hitta dom. Jag tror jag har en synskada som gör att jag inte ser dom. Den är allvarlig. Funghiblindhet. Det är verkligen the downside av samlandet. Det är bra när man är ute med nån som har skills i svampseende. Som när man är ute med Filip. Då pekar han på en flock kantareller i en backe och säger:
- Plocka dom! Jag går hitåt.
- Okej!
- Och sen när du har plockat klart här kan du ta dom
[pekar] och dom där borta [pekar] och sen kan vi gå bortåt dit, där är säkert mer.

I vilket fall som helst så gillar jag flugisarna. Inte att äta, bara att titta på. Dom är snygga. Verkligen röda! Härom dan när jag skulle åka till jobbet på morronen upptäckte jag en rad med helt perfekta flugsvampar under grannens björk. En familj! Tre ganska stora, en ännu större och en lite mindre. Jag ville ta en bild. Men var lat och det regnade och jag tänkte att jag kunde ta den där bilden när jag kom hem sen istället.
På eftermiddan hade någon sparkat ner dom. Såklart. Flugsvampsfamiljen var förstörd och på gräset låg deras avbrutna vita stammar och stampade och isärpruckna röda hattar.

Men! Deras barn har kommit nu! Dom är fortfarande som röda små bollar. De vet inte ännu att de har fötts in i Jeffrey Dahmers trädgård. Det är kanske lika bra. Jag ger dom 3 dagar. Max.

Skogens guldhelvete

En annan sak som är verkligen märklig är kantarellplockadet.

Vi var ute i skogen, Emmeli och jag. Med en stor papperskasse i nånslags guldkantad vision om att vi skulle fylla den till brädden. Såklart inte. Det blev en del dock, men verkligen inga mängder. Men seriöst – kantareller! Varfan växer dom!?? Det finns ju liksom inget system. Man frågar olika folk. Dom ger en olika svar.

- Dom växer oftast i lite sumpig barrig mark!
- Leta på björkängar! Bland kobajset!
- Runt stubbar i blandskog brukar kantareller trivas!
- Under granar där det finns lite sten och ris i närheten brukar ge en del!
- I branta backar bland smågranar där det är helt ogenomträngligt!

MF! Det finns inget som helst system. Att hitta kantareller bygger uteslutande på tur och uthållighet. Säkraste sättet att hitta nåt på är att formera en fet jävel till skallgångskedja och dra den igenom hela det skogiga området. Då. Kanske. Om man har en grön fjällrävenjacka, ordentliga kängor, om det är lite regn i luften, vinden är svag och nordvästlig OCH om det är en tisdag före klockan 13. DÅ kan man OM man har tur hitta skogens guld.

Här kommer på begäran en bild på tavlan jag fyndade.

Anoraken – en fråga om tid

Man tar på sej sin anorak och tänker att det är tur att man har den nu när det börjar bli höstigt. Man kliver ut och stänger dörren, men låser den inte. Som om man tänkte att det faktiskt skulle hjälpa om man behöver ta sej in fort igen.

Havet är grått. Bara precis lite mörkare grå än vad himlen är och det blåser. Än så länge är det en varm vind, men den drar upp vatten från havet som skickas som små nålar mot ens ansikte.
Man fäster ihop håret i en stram hästsvans och drar luvan över huvudet och tänker att det är bra med en anorak. För en anorak ska ju vara tålig.

Man forsätter framåt och är skyddad av tyget. Regnet är på väg, det märks, men ännu är vattnet i luften bara uppvispat från havet i vinden. Man stänger dragkedjan ända upp under hakan och vet egentligen innerst inne att den där anoraken faktiskt inte alls skyddar så bra. Att när regnet väl börjar komma ner ordentligt hade man likagärna kunnat gå naken.

Så kommer det. Man visste ju redan från början att det bara var en fråga om tid och ganska fort inser man att det kanske är lite för mycke regn, åtminstone mer än vad man hade beräknat. Man litade på anoraken och gick ut ändå, fastän man egentligen hela tiden visste hur det skulle gå.

Men det kanske var lika bra det. Att man liksom lite blev utlurad. Utan anoraken hade man ju inte fått andas den friska höstluften och man hade inte fått ansiktet tvättat av saltvattnet. Man hade heller inte kommit hem med ett fång blöt ljung och man hade inte smakat på björnbären.
Och det är ju alltid nåt. ..eller hur? Även om man är genomvåt och frusen ända in i märgen när man kommer hem.

Precis så är det nu.   Utomhus också.

Juni, juli, augusti!

Vad tragiskt förresten! Här kommer jag tillbaka efter nåtslags ofrivilligt sommaruppehåll, eller, nu ska jag inte säga för mycke, jag kanske inte alls är tillbaka, men jag skriver en text efter en lång tid som är nånslags kass dikt. Utan nån direkt positiv energi heller. Ungefär som den texten jag avslutade med innan mitt uppehåll. Sorry.

Anyways. Det är alltså sommar fortfarande. Eller?
Jag vet inte. Eller normalt sett hade jag nog tyckt det, men nu får jag så sjuuukt mycke faaaaaan-sommaren-är-slut!input från alla håll så jag har nog börjat svänga lite. Per Gessle sjunger ”För hela året har jag väntat pååå juni, juli, augusti! Vindarna är varma då!” och ”Juni, juli, augusti! Allt känns mycke lättare då!” ..till exempel. I den där låten.

Igår, eller, inatt var jag ute vid halv ett-tiden och la på taket på bilen. Det var skitvarmt! Och helt vindstilla! ..Juni, juli, augustiii… Då tänkte jag faktiskt på det, att sommaren inte alls är slut. Att alla negativa människor runt mej faktiskt kan hålla käften om dom bara ska tjata om det där hela tiden. Jag vill inte höra det. Jag behöver inte era negativa syner. Åtminstone inte just nu. Det är visst sommar. I alla fall till mitten av augusti. Tänkte jag då.
Sen fick jag en kass start på denna dan och nu vet jag inte riktigt igen. Det är ju rätt varmt. Men det är väldigt grått och en väldigt höstig känsla. ..Fast jag gillar ju hösten. Egentligen.

För två nätter sen impulsshoppade jag. Det har blivit en del sånt nu på sistone. Jag har hört att man blir lyckligare av saker. Eller jag vill nog lite undermedvetet inbilla mej det emellanåt. Så jag köpte mej en ny registreringsskylt till bilen. Den kostade 6 000 kr. Det har blivit lite sånna konstiga, uddasaker. Så impulshandlade jag för två nätter sen. Som sagt. En resa. En regelrätt charter till Mallorca. Jag bokade in Anna med. Tur för mej att hon var ledig.
Jag har under sommaren rymt från jobbet lite emellanåt. Eftermiddagarna har jag bestämt att jag har fått va ledig. Om det har varit fint väder. Och om jag har vetat att dom andra ligger på stranden. Man kan säga att jag har avancerat i mina rymningar nu. Nu blir det stranden på Balearernas största ö, inte stranden i Frösakull som ligger 10 minuter (om det är bilkö) från kontoret. ..Det blir säkert bra.

Bara regn hos mej

Skylten utanför mitt kontor går på ljusdetektor.

När det är mörkt ute lyser den, när det är ljust ute är den släckt. Väldigt praktiskt.

Det är höst nu. Vet ni hur jag vet? Vill ni veta? Jo, för att skylten lyser. Dvs det är mörkt ute. Och klockan är inte ens tio på förmiddan. Hade det varit sommar hade det varit ljust nu och skylten hade varit släckt. Eventuellt hade man kunnat se en och annan fjäril fladdra förbi också.. Nu är det ösregn, skylten lyser och en tant med en hund går förbi utanför med ett megaparaply från Biltema och regnstövlar från Tretorn. Höst.

Jaja, jag har egentligen inget emot hösten, den brukar vara min favorit. Det är god frisk luft, man har tröttnat på att sola så regnet och dimman blir bara mysig, turisterna drar hemåt med sina husbilar och träden får snygga löv som landar på marken som igelkottarna går omkring i. Nice!
Men nu har inte min höstro riktigt infunnit sej. Det hela baseras på min bil. Faktiskt. Jag har redan berättat detta, men för er som har missat kan jag briefa lite igen. Jag köpte en bil som inte har några vinterhjul. Sånna måste jag köpa. Det kommer säkert gå på typ 15.000 kr och jag har inte ens hunnit kolla ens lite på det och nu när det regnar varje dag känns det som att morgonen man vaknar och det är snö ute bara är en pissaning bort. Alldeles för tidigt. Dessutom fyller jag år på hösten, nåt man fann nöje i när man var liten. Nu är det inte riktigt lika hundra längre.

Nu åskar det med. Sweet.

Insideoutwinter

Lägesrapport i övrigt.

Idag har min hjärna fungerat ytterst värdelöst. Jag har varit disträ och tänkt på en massa annat än vad jag ska tänka på under en vanlig arbetsdag.

Juste, idag var första anställda arbetsdagen. Den första riktiga kan man säga, trots att jag har jobbat där i flera år nu.. Hmm.. Fullt normala arbetsförhållanden.

Vidare är det fett kallt ute. Enligt termometern är det runt 5, eller 3, men det känns som -13. Bilarna fryser där ute. Jag tycker inte om att se hur dom står där och darrar.. Min micra har fått en filt över sej, så den inte ska va frostig på morronen.

Golvet här inne är kallt också. Det är bara för att det drar sinnessjukt mycke från altandörren. Filip satt i soffan och tittade på löven som ligger precis innanför den. Han sa:
-Inte nog med att vi har höstlöv inomhus, dom blåser dessutom runt i vinden.
Top of the line quality dörr minsann. Den ska bytas. Hyran ska säkert höjas med för att det går åt för mycke el. Man tycker ju att dom kunde testa att byta dörren först och se vad som händer.. Men naaaaah, det är nog säkrast att höja hyran.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress