Tagg horror

Mellis (del II)

Okej. Fortsättningen. Det var ju liksom tänkt att jag skulle berätta om nånting med.

Som så många gånger förr gick jag omkring på Maxi. Jag kan eventuellt ha varit lite småtjurig redan från början. Det var kallt ute och jag va trött i fötterna osv..

Anyways – en  mamma med sina två döttrar  i typ 7- och 11-årsåldern tuffade omkring bland brödet. Det var en såndär typisk ”på utsidan snygg och perfekt, men innerst inne förbannat tråkig och inrutad familj”. Det syntes tydligt. ..Eller så kan det vara så att jag kanske stämplade trion till detta sekunden senare, men i vilket fall så stämde det säkerligen. Döttrarna hade långa blonda flätor, ljuslila glittriga mössor, rosa jackor med vitt fluff runt luvan och ordentliga men samtidigt trendiga rosa gummistövelkängor. De tre knallade omkring bland limpor och Juliakakor och valde och vrakade.. Sen sas det magiska ordet:
Mamman: -Tjejer, vad tycker ni vi ska köpa för mellis denna veckan?

Mellis. *ryyyyys* Det måste fantamme vara ett av dom mest provocerande orden i svenskt svennevardagsspråk! När det används som ett seriöst ord, totalt utan humor. Mellis betyder alltså, för er som inte visste, mellanmål. Hela konceptet ”planerade och tidsutsatta mellanmål” har jag problem med, men kallar man det hela dessutom för mellis är det nåt som klickar på riktigt. ..Men skitsamma.

Det fortsatte lite senare framme vid mejeriavdelningen. De fagra döttrarna for omkring och tjatade om random onyttiga godisliknande produkter. Den yngre av de två stannade vid dom där små burkarna som är tvådelade, en burkahalva med extremt sötad yoghurt och den andra med chokladflingor beståendes av alla tänkbara E-kombinationer, som det är tänkt att man ska strössla över i den första. Hon greppade en av förpackningarna med sin angoravantklädda lilla hand, sträckte upp den och ropade till sin moder:
-Mamma! Kan vi inte köpa sånnahär!? SNÄÄÄLLAA!
-Nej Agnes, vi köper inte sånna saker. Dom är väldigt onyttiga.
-Men vi kan ha det som MELLIS mammaaa!

*ryyyyyys*
En minut senare var det samma sak vid avdelningen för exotisk frukt. Där det finns färdiga kit med RÖVdyr fruktsallad.  Den äldre dottern pallade upp tre förpackningar på varann och skred, som om hon bar en upp till bredden full gryta het soppa, bort mot mamman.
-Mamma kan vi köpa domma??
-Absolut inte! En såndär kostar ju 40 kronor! Vi kan hellre göra egen fruktsallad. Det är bättre.
-Men det är ju perfekta mellis! Se! En imorron, och en i övermorron och en till överövermorron!
-Älskling, vi har redan köpt jättemånga mellis, det blir inga fler nu.

*ryyyys* ..mellis… *ryyyyys*
Det var som att det hejvilt slängdes granater runt mig. Dom ven omkring i luften och landade alldeles för nära! Jag drog upp jackan över huvudet, hukade medan jag skyndande mig att plocka ihop endast de livsnödvändiga varorna och stack sen därifrån illa jävla kvickt. Fuckin mayhem.

Fierce creatures

Förresten.

Det är ett djur i väggen här jämte mej. I köksväggen. Om man är tyst ett tag så hör man hur det skrapar och joxar omkring. Det är most likely en mus. Det är ju inte direkt nåt ovanligt och jag har egentligen inga problem med den. Det är ju inte mitt hus i grund och botten. Den kan få tugga och gå omkring.

Men när jag hör sånt ljud så tänker jag alltid på den där storyn om djuret i väggen på stugan. Det stod om det i tidningen för nårra år sen. Dom som hade också nåt som skrapade omkring i sin vägg. Dom tänkte också att det var en mus och brydde sej inte så mycke. Men sen en dag så dog den och en stank började spridas i huset. Det kan ju faktiskt lukta en del av en liten mus men detta var över det normala. Dom fick riva väggen för att få ut den. Bara det att när dom fick bort lite brädor visade det sej inte vara en mus. Det visade sej vara en sjukt stor orm. En typ 3 meter lång och asfet boaorm som hade rymt från nårra stockholmare som hade hyrt stugan jämte under föregående år. Den hade levt där i väggen..  Skrapat runt och joxat omkring..

Så det kan ju faktiskt vara snakes ibland också. Inte bara möss..

Hero

Jag kollade på en film innan. Ibland fick man se en kvinna som sprang runt med värsta vapnet och var frän. Matade på olika monster och det var guts and gore överallt..

Jag tänkte att; vad tufft det hade varit om man hade varit som hon. Kunnat kuta runt i skogen och leka krig. Med en bössa på ryggen och en i nävarna. Sen klippte jag in mig själv i situationen och kände att det kanske inte hade varit min grej ändå. Okej, jag är ju inte mörkrädd så jag hade ju klarat av att smyga omkring i skogen på natten. Jag hade inte haft några som helst problem med vargar som ylar, ugglor som hoar, löv som prasslar eller små pinnar som bryts. Men sen, om det hade kommit nåt monster då hade jag nog blivit mer handlingsförlamad än mordisk.

Jag hade stått stilla och helt enkelt bara accepterat att -Japp, nu är det slut. Sen hade monstret fått käka upp mig i vilken takt den ville utan minsta motstånd, jag hade ju liksom redan kastat in handduken i samma stund som den uppenbarades i horisonten. Jag hade inte ens försökt att fly.

Min hjärna funderade vidare på vilken typ av karaktär jag skulle kunna varit. Nån som jag känner att jag kan identifiera mig med. (Lägg märke till vilken tankeverksamhet som pågår! Mitt under filmens gång!) Vi kan skippa alla typer av vapen, även om det hade varit fränt att få ha. Jag har aldrig klarat av att hantera dom i en krissituation ändå. Alla former av atletiska skills hade gått bort med. Kanske i och för sig att jag hade kunnat vara lite stark. Kunnat bära tunga saker och så.. Och ganska vis. För det är jag ju med. Han den där Thing i Fantastic4. Han kanske..? Hmm. Nae.

Efter en massa tankeidisslande runt runt i mitt huvud kom jag fram till att om jag, dock mot förmodan, men OM jag skulle uppenbaras i nån form av karaktär i tv. Då skulle jag med största säkerhet bli en såndär ”snäll bakterie”. En sån i reklamfilmen för Verum Hälsofil. Kort, korta snäll bakterieben, bollig och absolut inte i stånd att hantera avancerade vapen. Jag känner verkligen att dom är jag när dom är glada och springer jättefort med sina korta små ben. Fast dom ser ju ändå lite lömska ut!

Så gick det med den actionhjältekarriären.

Garbage

Emelie drog lite news för mej innan idag. Hur dom har det däruppe i Oslo nu när dom ska flytta och allt.

Lina (min äldsta lillasyster) och Emelie flyttar ur lägenheten. Och Kajsa (min yngsta lillasyster) och Jeff flyttar in.

Städningen har pågått ett tag, men nu börjar det bli klart. Lina, Emelie och Kajsa har packat lådor med böcker, kassar har proppats fulla av kläder, jackor vikts ihop. Och häromdan förberedde Emelie sin del genom att lägga alla sina, runt 30 par, skor i en sopsäck. Alla samlade!
Allt som ska vidare samlas i ett rum, allt som ska fixas i ett annat och allt som ska kastas i ett annat.

Tidigt på morgonen nästa dag vaknar hon av ett ytterst irriterande stökande och slamrande på innergården utanför. Hon ägnar det ingen större tanke och kliver, fräsch som en nyponros, upp ur sina bolster och ställer sej i duschen. Hon äter en hälsosam och väl avvägd grötfrukost, sedan är det dags för morgonpromenaden!
Hon pälsar på sej och ska slutligen även dra på sej sina skor som ligger överst i säcken. Hon noterar då att säcken inte står där hon ställde den, men tänker att den står säkert i garderoben! ..För den stod ju faktiskt ivägen där i hallen, vem som helst kan ju ha ställt in den.

Men icke. Ingen säck med skor därinne. Men Emelie är en positivt tänkande ung kvinna. Hon utgår ifrån att den givetvis finns där nånstans. Det är ju trots allt en ganska liten lägenhet. Man tycker att gömställesmöjligheterna borde vara begränsade.

Men hon hittar faktiskt inte sin skosäck någonstans. En och annan negativ tanke börjar komma krypande in i Emelies huvud.. Tänk om.. Hon börjar ana vad som faktiskt kan tänkas ha hänt.
Hon väcker Kajsa och frågar om hon kommer ihåg var dom har ställt hennes skoreservoar nånstans. Det tar ett tag för Kajsa att komma tillbaka till verkligheten från drömmarnas värld, men sen kvicknar hon till och säger att..
- ..Den säcken slängde jag nog..

Emelie rusar kallsvettig ut till den lilla ansamlingen av soptunnor på innergården, samtidigt som hennes hjärna återkallar ljudet hon vaknade av för ett par timmar sedan. Sophämtningen. Givetvis. Alla deras utställda kassar och säckar är prydligt undanstädade.

Så nu har Emelie inga skor. Alla hennes ungefär 30 par är körda till tippen i en stor norsk lastbil och därefter tömda och söndertuggade i nånslags garbagekvarn. Härligt.

Om man räknar lite lätt på detta och säger att det var 28 par fina skor (mellan 25 och 30 ju) och varje par kostade typ 700kr, då blir det 19.600kr som kastades. ..Det är alltså 400 spänn ifrån 20.000.

sopberg

Dödslängtan

Aldrig önskar man sej själv så stenddöd som när man tar en djup klunk 11 dagar för gammal mjölk och känner den karaktäristiska keso-i-vattenkonsistensen glida ner i svalget.

Sen kommer lukten också. Ville man mot för modan inte skjuta skallen av sej innan så känner man i alla fall en stark längtan då.

Nyss drack jag för gammal mjölk. Jag ville dö.
Tänkte spara lite tid och skippa glaset så jag drog en djup klunk direkt ur paketen. Vanligtvis när jag begår detta brott så brukar jag straffas ganska omedelbart med att jag häller en tredjedel av det som kommer ut över halva mej och rakt ner i min bh.
Nu var det mer som The Force Above tyckte att:
-Nej nu får det väl ändå räcka?! Hur många gånger ska man behöva säga till innan du fattar egentligen? Jag säger till dej VARJE GÅNG men det verkar ju tammefaa-an aldrig gå in!? VAD SKA MAN BEHÖVA GÖRA!?? VA??

Nu kommer det nog dröja i alla fall 4 dar innan jag angiper mjölkpaketen med min mun igen..

gud

Alla ni riktiga män


Lyssna till min observation.
Killar/män är rädda för att gå och lägga sej i ett tillstånd som säger att dom kaaaaanske kanske egentligen skulle gå och kissa först, det är inte kris, bara kanske.. Det är en sån skräck!
Jag kan tycka att det är rätt chill, man kan väl kissa på morronen sen igen istället?! Alternativt gå upp sen när/om det faktiskt behövs. Jag har nog aldrig upplevt en kille som resonerar på samma sätt.

Det finns få grejer som kan skrämma upp en man så mycke som när man har gått och lagt sej, han sover nästan, man boar ner sej i sängen och lägger sej tillrätta. Man säger gonatt och ligger tyst ett tag och hör hur han nästan har somnat. Sen säger man nåt i stil med: -Ååhh.. Jag skulle kanske ha gått på toa ändå.. Hmm..
Sen inget mer. Och man riktigt hör hur han spärrar upp ögonen i mörkret och bli plötsligt ganska vaken!
Man ligger tyst och lyssnar på hur han kollar på en och väntar på att man ska resa sej och gå. Först när man har gjort det så får han ro igen och kan somna om. Hilarious!

Men det gör man ju självklart inte. Man ligger kvar precis som innan.
Han säger typ: -..men ska du inte gå då?
Och man svarar: -Näääh.. Sen kanske.. Och det är definitivt fel svar

Efter ett tag tröttnar han på att vänta. Jag vet inte om det kanske handlar om att han ser det som nåtslags ansvar att hålla sej vaken och se till att man kommer iväg till toaletten, men han tröttnar tillslut på att vänta och inser att man håller på att somna i detta kritiska tillstånd. Så han, vänligt men bestämt, segknuffsparkar ur en ur sängen med alla fyra. Fötterna mot ens höft och händerna mot axeln. A firm grip.

-Så. Gå på toa nu. ..Så kan vi sova sen.

Det är så ni funkar! NI MÄN. Jag veeeeet nog!
Grundar det sej kanske i att ni har lättare att kissa i sängen än vad vi tjejer har? Ni vet att om ni blir riktigt nödiga när ni sover så vaknar ni kaaanske lite för sent istället för i god tid som vi tjejer gör? Det är iaf min teori.

Instängd

Jag är lite klaustrofobisk. Jag tycker det verkar SKITLÄSKIGT att hålla på med såndär grottkrypning till exempel.

Jag har lite problem att se filmer som Instängd (eller The Descent som den egentligen heter) där dom krälar i smala gångar. Sånna gångar där det är helt jävla omöjligt att ta sej tillbaka om man skulle behöva det. Om det oturligt nog visar sej att det är en återvändsgränd man har ålat sej in i så är det tough shit. Bara att korka upp ölen, andas lugnt, tänka tillbaka på the good ol days när man såg solen och invänta att syret ska ta slut.

Jag har fått uppleva denna typen av utrymmmesbrist idag. Jag och pappa har dragit kablar uppe på vinden.
Det finns ett extra smalt ställe där jag måste pressa mej in, för jag får plats, det får inte han. Och ni som känner mej vet ju att jag inte är speciellt slankt byggd, så det är kanske inte ett hysteriskt trångt utrymme egentligen, men det är absolut tillräckligt för att man ska pressas fast ordentligt och få den där klaustrofobikänningen. Dessutom måste man verkligen trycka in hela sin osmidiga kroppshydda i håligheten för att man ska nå in med armen i mörkret och fiska tag på sladdänden som kringlar sej inne bakom skorstenen.
Man har grova brädor med spikar utstickade här och där emot ryggen och sval hård betong hårt pressat mot bröst och mage. Det är spån och spindelnät med dess tillverkare och döda flugor och getingar överallt. Man vet aldrig vad mer som kan finnas däruppe. Så det är allt lite Instängd-känsla över det! Mörkt och jävligt utom precis där man lyser med sin pannlampa. Man kan nästan ana sånnadär crawlers i hörnen längst ut i mörkret när det blir det där kalla släpljuset från ens halogenlampa som sveper över gamla lådor, filtisolerade rör och för längesedan tröttnade på nallebjörnar.. Där bakom allt bråte kan man skönja deras nakna, bleka, ihopkurade kroppar darrande i dunklet. Inväntandes natten.

Har ni sett den filmen förresten? Den är bra. Det är en av få skräckfilmer jag faktiskt har tyckt var lite jobbig att kolla på.
Nu ska jag duscha. Har fullt med spindelväv och fluglik i håret.

HORROR

Jag städade precis lite i min mobil.
Hade en hel del bilder kvar från Oslovistelsen bland annat. Tänk va man kan hitta va!

Men så iaf så fanns denna bilden med i Norgemappen.

Visst är den fruktansvärd?? Eller är det bara jag som tycker det?
Detta är alltså en reklamposter för HM eller Kappahl eller Lindex eller nåt liknande.
Fotad av mej, med min mobil, inne på en av Oslos alla tunnelbanestationer.

Man ska ju inte gnälla för mycke på andras fotande, men detta är verkligen ingen bra bild i min mening.
Och det finns väl ändå gränser för hur mycke man bör highlighta tänder? Framför allt om modellen i fråga redan har en lite spektakulär tandrad.
Men det finns kanske folk som tycker att hon är vacker? Inte det minsta skräckinjagande? Sexig? ..För det var ju faktiskt vad syftet med bilden var. Gissar Jag iaf! På en annan bild precis jämte så låg samma kvinna bland en massa kuddar med sidenunderkläder på sej. Samma fasansfulla blick och leende dock.
Sexig?
Vet nån för övrigt vem hon är? För jag utgår ifrån att det är nån slags celebritet?

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress