Tagg horror

Måndagsrapport

Det är förresten måndag idag. Jag har inte direkt nåt emot måndagar. Många verkar ju ha det. Hatar ni era jobb eller?

Men jag känner fortfarande att jag är efter i mitt rapporterande om händelser från tiden som passerat sen jag sist var duktig på att uppdatera min dagbok här.

Så lite mer saker som har hänt, vi kan börja från sist. Igår var det söndag och dagen D. Knytisloppisdagen hemma hos mig. Mitt och Nannas lilla jippo som, hör och häpna, faktiskt blev riktigt lyckat! En liten glad skara naboer kom kånkande på sina bord och grejer och vi råddade ihop en liten loppis på den dyngblöta gräsmattan i solen och ishavsvinden. Besökarna strömmade in. Flera stycken! Och cashen stod som spön i backen. Nästan i alla fall. En samling män kom på besök och passade på att inta mitt hem, soffa och mitt kök när de visste att jag skulle vara fjättrad till trädgården hela dagen. Fast det gjorde inget, dom var snälla och ordnade med kaffe, fika och till och med en delikat lunch. Bra där! En fin dag. Jag borde haft bilder att visa. Det finns inga.

Vidare inser jag att jag även har missat att meddela att jag och Anna ju faktiskt har varit i Turkiet. En vecka med övervägande monsunregn och åskan från helvetet. Awesome! Men okej, lite sol också har det ju varit, men långt ifrån vad man hade kunnat önska. Vi bodde på ett väldigt fint Fritidsresorhotell som var ämnat för utpräglade barnfamiljer utan större lust till utsvävningar. En skyddad värld som vi snabbt insåg inte var tänkt att lämnas. En dag klev vi utanför murarna. Det var ett skrämmande misstag. Vi insåg att bubblan vi bodde i låg långt ifrån civilisationen och vi hamnade efter en tids promenad i en ödeby, mellan radiomaster, taggtråd, raserade murar och övergiva vattenlekland. Allt hade lämnats. Det var öppna lägenheter och bensinmacken ifrån Pestens Tid. Vi fortsatte gå bland ruinerna och hamnade i ett halvfärdigt hus med en lyxbil parkerad i. Allt var väldigt konstigt och vi sprang som skrämda hönor med kvävda drömmar om frihet tillbaka till vår lilla inhägnad.
Efter en vecka i turkland kan vi nu dessutom konstatera att vi fortfarande inte gillar kebab. Iskender, Döner och Shish. Inte ens i rättens födelseland tycker vi att det är värt att lägga krabbor på köttstrimlorna. Det är bra. Nu vet vi. Goda grillade fiskar dock. Och jag köpte en skitstor tvättsvamp och fick mystiska skrämmande ord viskade i mitt öra från en gammal dam som satt och knöt en matta i ett gathörn.
Jag borde bjuda på lite bilder här också, men tyvärr har inte min tidslinje hunnit ifatt så det får vänta. Min plan är att styra upp ett mediokert album inom det snaraste. Ni som bryr er får hålla ut. Det kommer i alla fall bilder. Åtminstone på facebooken.

Igår spelade vi Bingolotto. Jag och Tomas, medan Freddy var på herrmiddag med alla sina manliga, öldrickande vänner och Johanna på musikal. Som vanligt vann vi inget. Men nästa gång! Dåjävlar! Då är det Färgfemmanspecial och då ska vi fanimej plocka hem storkovan! Hejdå igen.

Skräckvisorna (minnen från förr)

Vissa sånger och ramsor man drar för barn är ju inte speciellt skoj asså..

Jag förstår såklart att tanken är att det ska vara mysigt, sövande eller skojigt klämkäckt. Det finns massor! Exempel på två följer.

1. Tula hem och tula vall.

Tula hem och tula vall, tula långt åt mossen.
Kål fick jag när jag kom hem, kål fick jag i påsen.
Mjölken var båd gul och blå, osten såg jag lite å’.
Smöret smakte jag aldrig.

Detta är alltså en väldigt känd vaggvisa, av Alice Tegnér till och med, som jag minns att jag tyckte var fruktansvärt obekväm att lyssna på. Det enda stackarn fick att käka var kål, mjölken och osten var dålig och aldrig fick hon smör på mackan. Dom var SÅ fattiga och jag led verkligen av att höra detta tragiska och mörka stycke. Men visst.. Jag förstår väl att det var själva melodin som var grejen. Den är mysig och sövande och man skulle inte förstå nåt av texten eftersom den skulle sjungas för en i crib-åldern. Men vi sjöng den i skolan sen också, på lågstadiet. Då har man ändå hunnit grow lite hjärna. Vad betyder för övrigt tula?

2. Pelle Plutt

Pelle Plutt, Plutt, Plutt
tog ett skutt, skutt skutt
över ån, ån, ån,
tappa tån, tån, tån.
In i kammarn
efter hammarn,
spika fast den lilla tån!

Okej, det säger sig nog lite själv varför denna kanske inte  är alldeles underbar för en unge som precis upptäckt att man kan härja omkring utomhus. En klämkäck ramsa som lästes för att pigga och muntra upp, gärna accompanjerad av duttande på näsan, rytmiskt petande i magen och marionettstyrande av ens armar. Skoj! Man skrattade säkert. Men att få det slängt i ansiktet att man kan tappa en tå om man hoppar över en å.. Jag vet inte asså. En helt jävla horribel tanke som fick mig att odla lite av en rädsla kring att kliva över mindre vattendrag. Givetvis gick det över, men ändå.. Skräcken. Tänk vad ont!

Oh well, det var egentligen ingenvart jag ville komma med det där, mest bara en observation eller vad man nu ska kalla det.

Idag är det fredag och jag kan vidare informera att mitt schampo och balsam blev stulna i duschrummet på Actic igår. Lamt. Men jag har köpt nytt nu. Så nu kan jag inte skylla på det heller när jag letar kryphål för få slippa simma. Jag borde asa mig ut i skogen och plocka trattisar också innan dom bestämmer att det är vinter.

Ekohatarhorrortanten

Om det finns tre olika produkter att välja på, en ”normal”, en ekologisk och en budgetvariant, vilken väljer ni då?

Jag försöker inbilla mig att jag är en sån som om möjligt alltid väljer ekologiskt och/eller närproducerat. Jag vill åtminstone vara en sån.

Så i förrgår när jag gick min lilla handlingsrunda inne på Finmaxi tog jag givetvis dom gröna äggen. Precis när jag var i färd med att lyfta ner ett 12-pack i min kasse vänder sig den gamla damen bredvid sakta om. Som nånslags obehaglig vålnad vred hon sig ett kvarts varv åt höger och stirrade på mig med iskall blick och med det vita håret på ända. Kontrollerat aggressivt sa hon:
- Du ska bara veta.. Jag ska bara ta och tala om EN sak för dig. *uppspärrade ögon* Äggen där blir inte det minsta godare för att dom är så kallat e-k-o-l-o-g-i-s-k-a. Inte det MINSTA. Bara så du vet. Du blir lurad. Det är bara ett spel det där, för att kunna höja priser.
- … *ser förvånat på henne och försöker klura ut om hon kanske driver med mig*
- …BARA SÅ DU VET!

Sen vände hon sig sakta tillbaka igen. Men stod kvar och stirrade rätt in i hyllan. Utan att ta nåt. Creepy. Kändes som man var i ett spökhus med programmerade dockor som, när ens tågvagn är vid en viss punkt i rundan, vänder sig och en obehaglig röst spelas upp. Sen vänder dom sig tillbaka för att loopa igång igen när nästa ekipage kommer. Jag åkte vidare i min vagn mot gurkorna… Avlägset där framme kunde jag höra andras skrämda skrik.

Det är förresten inte tanten på bilden som var i butiken. Om ni nu trodde jag hade smygfotat eller så. Hon på bilden är från en halvkass film, men det var lite samma känsla hon vid äggen ingav.

Hos frisören blir man fin

Jag är förresten tillbaka igen nu. Om det skulle vara nån som har saknat mig.

Tillbaka i Halmstad alltså. Inte tillbaka här som nånslags nyfrälst superskribent som uppdaterar minst en gång om dan. Det kan ni sannolikt glömma.

Har varit i Tidaholm och hälsat på Emmeli. Mkt trevligt om man bortser från frisörpacket från klåparhelvetet, tragedierna i Oslo, våra massiva mängder pengar brända på mat, alla myggor och vädret som har varit rätt långt ifrån sommarmysigt. Men trevligt ändå såklart, med nya kontakter och allt. Jag kan även meddela att jag fortfarande faktiskt besitter förmågan att dreja! Det ni! Skillad som man är. Efter ..vad blir det? Fem år? Efter fem år ungefär utan att ens petat på en lerklump klarar jag alltså av att sätta mig vid skivan och förvånansvärt proffsigt åstadkomma något av symmetri och formkänsla i en fin symbios.

Men ja okej, jag vet att ni skiter i drejningen egentligen. Det är frisören ni vill höra om. ”Frisören”. Jag har redan delgivit en del av er fragment av storyn, men jag kan väl dra det här också.

Soundtrack:
Hos frisören blir man fin
mycket finare än hos någon annan
Man blir blåst av en maskin
ifrån nacken ända fram i panna
Med en lugn och säker min
styr han kammen och sekatören
Ingenstans blir man så fin
Som – Hos – Frisören

Det var en mulen men varm dag. Jag och Emmeli svor över våra slitna hår som likt trassliga bollar av Svinto formerade bon kring våra hjässor. Snåla som vi var frågade vi Stefan, vår vän och tillika Tidaholmslocal som vi hittade på promenaden genom stan. Vi frågade var i hela Tidaholm det var billigast.

- Hmm.. Billigast? Där borta tror jag.. *pekar*
Till vår stora lycka men i längden massiva förtret läste vi på skylten att det endast kostade 180 riksdaler att få håret friserat hos utpekade man. Hurra! Vi tog två direkt.

Emmeli var först ut. Två dagar sedan var det hon tvättade sitt burr och det var i omgångar Volume Mastrat och fullt av lerdamm och diverse produkter. Leo, som vi kan kalla han som höll i saxen, hade inte en tanke på att tvätta det innan han började gå loss. Lite vatten med en blomduschare och på’t! Det var katastrof. Emmelis om än slitna men dock tidigare ändå välfriserade bruna page var nu en billig kopia på vad gissningsvis Leos mamma gick runt med där hemma i kryddorna. Han varken handdukstorkade eller fönade henne när det var över. Likt en blöt och frusen hund som verkligen känner hur ful den är gick hon skamset och satte sig i en av fåtöljerna.

Leo heter inte Leo egentligen förresten. Jag slängde in en kvalificerad chansning på Aziz vid besöket.. Jag har kollat upp honom nu, han heter varken det ena eller det andra.

Min tur alltså. Jag satte mig i stolen och blev som en bil inne för underredsbehandling upphissad till skrämmande höjder. Eftersom jag har (HADE!) riktigt långt hår var han ju tvungen för att kunna sitta bekvämt under the action. Hade Emmeli klarat av att resa sig från sin skamplats hade vi alldeles säkert kunnat se att min sittyta var omkring hennes axelhöjd. Det kändes så i alla fall.
Leo meddelade mig att mitt hår egentligen var helt förstört, att jag skulle behöva klippa MINST 35 cm för att det faktiskt skulle bli nåt vettigt av det. Han tog mellan 12 och 15 cm. Rakt av. Dödade allt av frisyr jag hade haft. Han hatade uppenbarligen långt hår. Jag satt och såg hur det blev värre och värre. Resultatet var från en annan planet. Det var som om man i ett svagt ögonblick gått med på att låta grannens 12-åring, som trots medfödda motoriska skador såååååååå gäääärna vill bli frisör när hon blir stor, få gå loss i ens hår. Förödelse och ångest.

Jag minns när mamma skulle klippa lugg på mig en gång för längesen. Jag såg ut som Kurt Olsson när hon var klar och skämdes i flera veckor.
Detta var värre. Jag satte upp skiten i en stram frisyr så fort han var klar med sin våldtäkt. Två dagar senare klev jag desperat in hos en riktig frisör i Skövde och bad dom att rädda vad som räddas kunde. Den enda som var ledig och kunde klippa mig just då var en kille som än så länge bara gick som trainee. Jag sa att det inte gjorde nåt alls, eftersom jag var säker på att det knappast kunde bli värre än hur fanskapet till klåparjävel hade gått loss redan. Jag förklarade mitt öde för den trevlige killen medan han omsorgsfullt hängde ett skynke över min kropp. Han hummade och nickade och tänkte förmodligen att jag överdrev. Tjejer brukar ju noja med sitt hår, eller hur? Men när han knäppte loss klämman som höll tragiken uppe och även han fick skåda spektaklet utbrast han:
- Men HERREGUUD!!!? Ann-Kristin!! Kolla på dethär va!? Herreguuuuuuud! Vad har han GJORT!?
De två lyfte i min ponnyman och tittade med stora ögon. Sorgset kom de gemensamt fram till att, även om de visste att jag ju ville ha långt hår, minst 5-6 cm behövde tas bort för att man få ordning på det hela. Så det var bara att foga sig. Jag fick rabatterat pris för att de tyckte synd om mig.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. Med ungefär 25 cm kortare hår. Jag lider. Ingen av dom andra här verkar ens ha sett förändringen. Freddy erkände nyss att han inte såg nån direkt skillnad. Och jag känner mig stympad och naken.

Jag förbannar dig Leo! Dig och din lilla motbjudande lokal du väljer att helt felaktigt kalla salong där du praktiserar din fruktansvärt amatörmässiga frisering! Jag tycker du bör ta jobb på något lager eller liknade!

Jag förbannad även migsjälv och Emmeli som likt två dumsnåla kärringar nappade på det låga priset hos Leo – Satans avkomma. Det går HELT emot min tro rörande kvalitetstänkandet jag normalt sett lever efter, jag vet inte vad som flög i mig och jag ångrar det bittert. Det kommer aldrig hända igen. Jag skäms.

Känd mö odlar fucked up grönsaker

Nu är det kväll. Jag får snart gå och lägga mig.

Faktiskt så har jag varit ganska duktig! Jag har likt en god hemmafru (-mö) plockat ur och i diskmaskinen, tränat en halvtimme på min Orbi, vaxat benen vilket alla som har gjort det nån gång vet är det långtråkigaste och drygaste jävla skitet man nog kan utsätta sig för. Jag har duschat och filat fötterna lena och fina, målat naglarna, klappat grannens katt och ätit upp all chokladpuddingen som fanns i kylen. Tillsammans med Lindas grädde. Förlåt.

Och för att fortsätta med min lilla rapport så kan jag meddela att squashen i trädgården har kommit upp! Ganska många och förhållandevis stora blad har ploppat upp ur jorden. Och redan nu kan jag bistert konstatera att ytan dom har tilldelats av mig är way off mot vad den borde vara. Jag har verkligen beräknat värdelöst. Det kommer gå dåligt och dom kommer välla ut över allt annat som sånadär stora köttätande monsterväxter som man kan se i tecknade filmer. Det kommer bli squashmayhem och medan dom tuggar i sig mina rhododendrons, kärleksörter och dagliljor kommer dom morra, gurgla och dräggla. Sen kommer alla harar och rådjur i området käka av deras blad och totalt fuck offmutera.. Jag får skylla mig själv. Som vanligt.

Vidare på tal om inget alls, insåg jag (ödmjuk som jag är) innan att jag hade gjort allt mycke bättre än den som fick göra det, jag hade varit roligare, ställt bättre och intressantare frågor, tagit bättre bilder och blivit mer omtyckt. Dom fick skylla sig själva att dom inte valde mig.

Hairhorror

Var hos frisören idag. Jag gillar inte detdär. Tror alltid att jag ska gå därifrån med en jävla crew cut.

Jag vill att det ska vara långt men givetvis inser jag ju att det inte funkar så. Man måste klippa lite och ofta om det ska bli bra. Ungefär som att äta. Man kan inte äta asmycke bara en gång i veckan, då blir det kass.

Jag har väldigt blandade känslor kring dethär med att gå till frissan. Ända sen jag en gång satt i stolen på en ganska dyr salong och hon frågade hur jag ville ha det. Jag svarade som jag brukar:
- Jag vill ha det långt, så klipp så lite som möjligt, men så mycke som nödvändigt.
Hon tittade på mej som jag var dum i huvet och sa:
- Herregud, sååå kan du ju inte säga. Då klipper man ju av dej alltihop! Vad än du har hört innan så vill ALLA frisörer klippa MYCKE! Helst hade jag klippt en riktigt kort frisyr på dej nu. För att ALLA frisörer älskar att klippa av så mycke hår som möjligt! INGEN vill klippa bara lite på topparna. Täääänk att få se hela ditt långa hår falla! *suck av längtan*
Horror.

Det var ingen bra upplevelse. Den hänger kvar.  Samtidigt som jag gillar att sitta där och få håret tvättat och nån som pysslar med en. Fast å andra sidan, jag hade ju föredragit att nån gosade med mitt hår hemma i soffan i så fall och inte klippte av det med en räsersnabb sax samtidigt! Hehe ^^ Nåväl, jag ska tillbaka på torsdag och få min sjukt asfula utväxt bortslingad. Det kommer ta förbannat lång tid.

TurboLax de Luxe

Emmeli har varit här över helgen.

Ganska svårt att skriva om. Vi har liksom inte gjort nånting egentligen. Vi har från det att hon klev av tåget konstant ätit.

Gick ut stenhårt med julbordspremiär på Wild West. Emmelis första julbord ever fick jag reda på halvvägs in i måltiden och försattes i omedelbar chock. För mig som snittar typ 5 av dessa säsongens smörgåsbord varje vinter är det helt oförståeligt hur man kan vara nästan 25 och fortfarande oskuld på detta plan. Nu är hon dock befriad tack vare Freddy som bokade in oss och mig som proffsigt guidade henne igenom proceduren. Jag passade även på att döda två fåglar med samma sten och plockade henne på åloskulden när vi ändå var på g. Så nu kan Emmeli stolt säga att hon för första och sista gången har ätit den långa feta rökta fisken.

Min besökare är även känd för att ofta prata om sina toalettvanor. Det är charmigt. När hon fick reda på att det vankades julmatsbonanza blev hon dock rädd. Fallet var så att stackars Emmeli just i dessa dagar led av en svår förstoppning och hade inte varit på toa på närmare fem dygn.  Jag förklarade, oförstående men med välvilja, för henne att det givetvis skulle lösa sig, bokstavligen, i samband med att julmaten intogs. En extra slev grönkål lades på hennes stora tallrik för säkerhets skull. Det funkade inte.

Dagen efter tog jag med henne till den stora julmarknaden på Wapnö Slott. Vi botaniserade bland tomtar, glasgrejer, silverprylar, stickade mössor, virkade grytlappar, svarvade ljusstakar, hus för fåglar och framför allt en fruktansvärd mängd mat. Vi provsmakade hundra olika korvar, hundra olika ostar, hundra olika honungssorter, sillar, renstekar, rådjursfioler, kolor, syltar, brödbitar, marsipangrisar, glöggsorter, kryddpastejer, äpplen, polkagrisar, muster, patéer, chokladbitar och allt möjligt mer. Ovanpå detta åt vi en trevlig slottsmåltid med en stor skål gröt, skinkmacka och våffla. Man kan säga att vi konstant tuggade i 5-6 timmar. Men inget hjälpte Emmelis mage. Hon bara fyllde på. Hon började likna luftskeppet Hindenburg och jag fruktade den kommande explosionen.

Så jag släpade med henne till apoteket och tvångsinhandlade laxermedel deluxe. Vi åkte hem och första kuren intogs på mina stränga order i slutscenerna av Så Mycket Bättre. Sedan bröt helvetet lös. Det var lite synd om henne faktiskt. En mörk medeltida känsla lade sig över mitt lilla hus. Jag kände mej lite evil. Det var nästan som i Dumb & Dumber. Jag kände mej som Lloyd som lurar i stackars Harry en kopp TurboLax. Hur han i bilen på väg till dejten känner hur det smäller till i magen och sen jävlar!
Vi tittade på filmen på Tv 4. Heartbreak Hotel. Jag såg hela. Emmeli såg nog ungefär 10%, resten av tiden spelade  hon spel på sin iPhone inne på toan. Kvidande och svettandes och med jämna mellanrum mellanspolandes.

Kanske är detta ingen konstig situation för många av er. Men när man tar en superlaxeringskur en lördagkväll och dessutom hemma hos en vän, då är det svårt om det ska sorteras in i facket för Tragik, Högt Imponationsvärde, Mod eller Idioti. Nu är hon i alla fall frisk. Halleluja.

Somebody killed someone with something

Jag känner det på mej. Nu är det nära.

Mitt hus har fanimej kokat ihop nåt asså. Det tror att jag inte märker nåt men jag ser nog!

Det är out to get me. Det har gillrat en läskig fälla. Ovanför ytterdörren. Och det tror att jag inte ser. Sakta sakta föser det sin attack närmre och närmre för att en dag slå till! En morgon har det ihjäl mej. Jag kommer oskyldigt öppna dörren och bli dödad av dom där spetten till istappar det har odlat fram.
Jag kan höra hur huset tänker, precis som Patrick Bateman:
- You are one ugly bitch! I wanna stab you to death and play with your blood!

Skräcken

Inatt trodde jag fanimig att min sista stund var kommen. Herregud, det var längesen jag var så rädd.

Klockan 20 över 4 inatt vaknade jag av att ytterdörren våldsamt slets upp och en stor tung människa klampade in i hallen och härjade runt. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö!

Medan jag låg där under mitt täcke och darrade hann jag se mitt liv, som man säger, passera i revy. Jag fick ångest över att behöva lämna dom andra på jobbet med allt arbete jag nu inte skulle hinna göra klart, min hjärna svepte över saker som icke färdigbetalade bilar, telefoner med sms som borde raderats i, filmer som inte hade lämnats tillbaka till vänner och skitjobb med lägenheter som skulle behöva tömmas av nån som inte egentligen hade tid. Jag minns även att jag hann tänka på att det ju var fan också att jag inte hade några ordentliga kläder på mig, eftersom mina flyktalternativ då genast minskades. Man vill ju inte gärna springa ut nästan naken i frosten liksom.. Dock var det något jag i skräcken övervägde att göra. Jag låg och lyssnade på när det röjdes och klampades runt i hallen, flåsade och tungt gicks emot väggar. Från att i stilla ro ha vilat i min varma sköna säng till att på bara en sekund ligga med i skräck och i kolmörkret blinda uppspärrade ögon och obefintlig andning. Det är spännande att se hur man reagerar i olika situationer. Hur ens sinne kan svänga så fort.

30

Jag hörde hur släpande steg närmade sig sovrummet, det prasslade och skrapade och jag var säker på att jag hade satt min sista potatis. Jag svor stilla för mig själv över att jag inte låser ytterdörren när jag sover, men man tänker liksom att det inte ska behövas. Jag bor långt ifrån centrum, folk går inte hit hur som helst. Men nu var det alltså Judgement Day. Min död skulle inträffa inatt. Natten till Lucia 2009 klockan 04:20. Slagen och våldtagen till döds i mitt eget hem i Stenhuggeriet. Men så avslöjade han sig. Med sin mildaste och snällaste röst sa han:

-Soooooooooooover duuuuuu i ditt lilla boooooooo?

Och paniken släppte omedelbart och övergick i den tröttheten man normalt känner om man blir väckt vid nästan halv fem. Jag somnade praktiskt taget omedelbart om igen! Också en spännande kroppslig reaktion. Att det bara kan gå över så fort.

The burglar var (givetvis) Freddy som var väldigt full och hade idkat genialiskhet efter sin natts festande och tagit en taxi hem till mig istället för att gå hem. Han tyckte att han ju faktiskt kunde sova här. Så han hade köpt proviant i form av en jättekasse med mat från McDonalds och begett sig hitåt. Givetvis är han ju också generös och omtänksam så när jag precis hade somnat om vaknade jag av att han tungt satte sig jämte mig på sängen, sa med sin snällaste röst:
-Ville du oooooocksåååå haaa burrareee?
hängde sig över mig och tryckte en halväten cheeseburgare mot min mun. Jag var inte alls sugen och knep ihop läpparna och vände på huvudet. Han följde efter till andra sidan och försökte vänligt men bestämt sig på ett matarförsök till. Pressade burgaren mot min mungipa men fick plötsligt avbryta med de besvärade men samtidigt förvånade orden:
-..Oooj ..nu kanske jag började må lite illa..!

Det var en fin natt. Det var längesen jag var så rädd som där i inbrottsmomentet! Kommer faktiskt bara ihåg en gång jag varit räddare och det var en natt med Filip och min Nissan Micra vid ett skogsbryn någonstans i Damnark. Men det är en annan historia.

tennisbrutality

Förra året vid ungefär denna tiden berättade jag om grannungarnas sportighet. Om man missade det kan man läsa det -här-

Det var mest den yngre broderns bollar det handlade om då. Han är den stillsammare och artigare av  de två. Vi kallar honom Bror 2 för att underlätta. Lagom till att årets tennissäsong har dragit igång på allvar nu tänkte jag prata lite om den äldre sonen i familjen. Honon kallar vi Bror 1.

Bror 1 är lång och aggressiv. Slår som om han skulle ha ihjäl någon och hans inre ilska står som en pulserande blodröd aura kring hela honom när han tränar. Den milde Bror 2 är sansad och artig och när man kommer körande förbi stannar han upp, håller snällt i både boll och racket så att ingen olycka ska inträffa. -Hej! Säger han när man cyklar eller promenerar förbi.

De dagar däremot som Bror 1 är i träningstagen är det fanimej med både sitt eget och sin bils liv som insats man tar sej förbi. Familjen brukar ha sin stora Chrysler (?) parkerad på ena halvan av uppfarten. På den andra äger tennisträningen rum. Jag, som kan ligga på knä i en halvtimme för att polera bort småfläckar på stänkskärmarna på min bil, som alltid har en flaska specialblandad bättringsfärg redo och liggande i handskfacket för att om olyckan har varit framme på min lack snarast kunna åtgärda denna! Jag ryser av bara tanken på att ha min bil stående bredvid den onde Bror 1:s fäktande. Andrahandsvärdet på deras plågade fordon sjunker säkerligen med 2000 kr varje gång han är ute.

argis

Inte nog med att han, sannolikt oftast av misstag,  torterar livet ur familjens fortskaffningsmedel, han är som sagt aggressiv i sitt spel med. Bollar och pinnar och handdukar kan komma vinande som projektiler genom luften närsomhelst! Han har dessutom högst sannolikt en lika pissed off amerikansk tennisstjärna som idol och förebild i sitt liv. Han svär och vrålar nämligen på bred amerikanska.

-OUT!!   OUT YOU MOTHERFUCKER!!   IT WAS OUT!!!
När man spelar mot sej själv känns det för övrigt som att man bara kan ha sej själv att skylla som bollen är OUT!!! ..eller?

-GODDAMMIT!!
-SHIT!! …DAAMN!!

Och varje gång Bror 1 slår hårt stönar han högt och ansträngt. Ett dubbelt stön med ett kort UH! först när han kastar upp bollen i luften, följt av ett mer utdraget UUUUUUUÖÖHH! när han drar till det hårdaste han kan rätt in i den sargade garageporten.
Oftast går nånting inte enligt hans planer relativt omgående varpå han snear ur och slår sitt förmodligen ganska dyra racket hårt i staketet/asfalten/soptunnan.
- UH!-UUUUUÖÖHH! *studs-studs slag. studs-studs slag. miss.* AAAAAAGH!!!! MOTHER!!! …GODDAMNIT!!! *två hårda slag i staketet* Sen vandrar han runt några ilskna steg med armarna i sidorn och argt nedåtvänt ansikte. Stannar upp och drar efter andan sådär aggressivt. När man liksom suger in luften mellan tänderna som är hårt ihopbitna. Lägger händerna bakom nacken, svär lite medan han blickar uppåt med ett ”Herregud, ge mej styrka!”-uttryck. Sen fortsätter det.
-UH!-UUUUUUUÖÖH!!

Ibland yttras även ställningen i spelet.
- 24 – love, Serve deuce court..
[twenniefoe - lööve]
Har inte en sketaning om vad det innebär, men säkerligen är det till hans fördel eftersom han spelar ensam.. Även om det verkar ha gått rätt kass. Bra att han håller omgivningen underrättad iaf!

Våra förra grannar, hemma hos mamma och pappa, förbjöd sina barn att titta på Emil i Lönneberga. Deras vänners son älskade Emil och hade  i och med detta lagt sej till med hela den småländska gammaldags jargongen. Allt han sa lät som att det var hämtat direkt ut Katthult. Detta ville inte våra grannar skulle drabba deras kids och klippte därmed alla band med Emil och Ida. Jag är väl ingen som direkt förespråkar denna typen av censuruppfostran, MEN jag kan känna att det möjligtvis kan ha varit bra i vissa fall..
Grannarna innanför tennisfamiljen har liksom jag noterat Bror 1:s märkliga påklistrade amerikanska karaktär, familjens misshandlade bil, garagets totalt nedgångna port och staketets torterade utseende och redan nu bestämt att deras 1:åriga son aldrig kommer uppmuntras till att börja med tennis.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress