Tagg halmstad

Tårtkalas!

hinkenI helgen hade vi Marinfestivalen här i Halmstad.

En trevlig tillställning som tenderar att präglas av alkoholhaltiga drycker, nakna bad i Nissans mögiga vatten, donuts till överpris och halvkassa band med kåta fjortisar i publiken. Så även i år. Härligt!

Min och Filips afton inleddes med en stillsam och angenäm grillning hemma hos Matte och Christa. Framåt tiotiden anslöt även Eva som kom direkt ifrån jobbet och därmed ännu inte var besudlad av alkoholens dimma. Detta tog hon dock kvickt ikapp och blev i en handvändning fullast av oss alla! Way to go! Det sista vi minns var att vi satt i en skogsdunge och käkade prinsesstårta med en man ifrån hemvärnet. Spännande. Ingen vet riktigt hur det gick till. Ingen vet riktigt om man vill veta heller. Vi lämnar det så tror jag, vissa saker får man helt enkelt acceptera att det aldrig kommer finnas en förklaring.

En röd tråd genom hela vår afton var dock dialekter. Det blir ofta så. Vi hade alla olika härkomst. Det var Filip som är västgöte, Christa som är stockholmare, Matte från Sundsvall, Brante från rågöteborg, Lukas från Helsingborg och Eva då.. från ett ställe som ingen riktigt vet om det öht finns, men vi kan kalla det Norrland. Och jag då, med min väldigt vackra Halmstaddialekt.

Samtal i soffan (som ett exempel på vilken nivå det hela låg på):
Göteborg: -A okej! Men vad säger man då? En spann flera…?
Halmstad: -Spannar!
Göteborg: -NEJ!!
Halmstad: -Amenvafan, jaaa okej, spänner då! Det heter det, I know..
Göteborg: -Exakt!
Halmstad: -Men det säger man ju inte såvida man inte är en idiot och + 65 år!
Stockholm: -Man säger inte spann öht. Man säger hink!
Helsingborg: -Men sluta! Det heter burk!
Norrland: -Burk??
Helsingborg: -Ja!
Halmstad: -..så en 10-liters hink kallar du för.. burk?
Helsingborg: -Ja!

Burk. Top of the line. Eva var för övrigt den enda som skulle upp och jobba vid sju morronen efter. Hon var även den enda som låg och spydde halva natten och var precis lika packad på morronen när hon skulle upp som när hon gick och la sej. Score! Hon lär sej! Jag är stolt.

En helt ny värld

Eva säger att jag skriver för sällan. Och när jag väl skriver så är det alldeles för långa texter.

Givetvis har hon rätt, men hon kan ju glömma att jag tänker erkänna det to her face.. Hellre kommer jag med en massa lama och totalt patetiska ursäkter till varför jag inte har åstadkommit nåt kreativt här på min lilla blogg på sistone.

Anyways, jag vet att många som läser här också läser Evas sjukt fula och med reklam nedlusade blogg. I skrivande stund gör den till och med reklam för Xyloproct, en salva mot hemorrojder. Passande! Om ni läser Evas blogg, då vet ni också att hon ska flytta. Från en litet rövhål i nordligaste Sverige till Halmstad – Svea Rikes Eldorado. Eva hade aldrig varit i Halmstad förr och trodde, precis som så många av er andra ute i landet, inte på att detta paradis faktiskt existerade. Hon levde lyckligt, om än lite grått, ovetande i den lilla stad i norrland som genom dubbla respiratorer än idag hålls vid liv i väntan på att lagen om aktiv dödshjälp ska träda i kraft. Den lilla staden Vilhelmina, där man tycker det är fullt acceptabelt att vintern täcker upp 10 av årets 12 månader och gör det mörkt dygnet runt, till att abrupt växla till sommar då solen istället lyser konstant oavsett klockslag och inte en jävel kan på grund av detta sova. Det var där Eva  hade valt att  leva. Stillsamt och med en numera invand, accepterad och groende depression. Hon levde där och trodde verkligen att det inte blev bättre än så. Att livet ju var hårt ibland och trist ibland och när det jävlades extra mycke ibland fick man bita ihop, suck it up och stå ut med det. Tills en dag för drygt en vecka sen, då Eva placerade sina små korvfötter på metalltrappan och klev av planet på den lilla idylliska flygstationen i en stad långt söderut och äntrade en helt ny värld.

Det tog 3 dagar ungefär. Tre dagar av kringstrosande på Halmstads gator, sen hade hon insett att hela hennes hittils levda liv varit totalt bortkastat. Men nu var det slut med det! Nu skulle hon flytta till sydligare breddgrader!  Eva lämnade allt. Tog avsked av sina arbetskamrater som gått vid hennes sida sen barnsben. Hennes bästa vän fick snyftande bli varse om att denne numera hade blivit ersatt av nåt såmycke bättre. Utbytt mot en hel stad! En stad som kunde ge Eva allt som vänninan aldrig ens kunnat drömma om! Eva ringde även upp sin nya hyresvärd och talade med styrka och övertygelse i rösten om för denne att hon inte kunde flytta in i lägenheten som hon för bara nån vecka sen hade skrivit på ett väldigt bindande kontrakt för. Hyresvärden löpte amok och informerade Eva om att man inte kunde göra så, att hon skulle kalla in juristerna i fallet och gå till botten med det hela om det så var det sista hon gjorde! Eva bara log lugnt tillbaka i luren och sa att det inte spelade nån roll för hon har äntligen funnit lyckan. Hon visste att hon efter alla år äntligen skulle få frid i själen. Kort därefter sa hon adjö till sin gråtande mor som fram till dagen tryggt hade vetat att Eva skulle bli vid hennes sida resten av livet. Att vad som än hände skulle Evas värme alltid finnas inom räckhåll. Hon såg visionen om sina tryggade äldre dagar gå i kras. Med blänkande ögon gav mannen i familjen sin dotter en snabb kram, ty han visste att om hon dröjde i hans famn skulle de stora tårarna börja trilla och han visste också att om de tilläts börja trilla, då skulle den floden vara nästintill omöjlig att stoppa. Brodern hade givit sej ut i skogen. Han klarade inte av avsked.

Jag skulle kunna fortsätta med att berätta om Evas nya lägenhet här i ett av Halmstads idylliska kvarter. Där hästkastanjerna sveper in parkerna i sin varma trygga sammetsskugga. Där syrénerna blommar extra stort och länge och bedövar dina sinnen med sin förföriska doft. Meeeeeeeen eftersom jag får höra att jag skriver för långa texter så stannar vi vid detta.

Superfredag

Jajjemen. Nyss hemkommen från lite nattlig verksamhet på stadens gator.

Premiären på Superfredag på Mårtensson. Relativt trevlig tillställning faktiskt. Trodde att jag skulle få de onda gudarna med mej även denna kväll, men det verkar ha gått bra.

Igår fotade jag releasen på nya compact ImageMagazine. Trevlig tillställning det med. Jag var trött och seg efter en hel dags arbete, men aftonen gick ut stenhårt direkt och bitchslappa mej ordentligt vaken. Min blixt totalt ballade ur. Inte skoj. Givetvis fick jag ordning på det till slut, men det var ändå fullt tillräckligt för att kraftiga svettningar skulle hinna bryta ut från alla kroppsveck och befläcka min stass. Till råga på allt hade blixten i sin snetändning gått in i nåt jävla rådyngpowerläge som käkade monstruösa batterikrafter. Vilket resulterade att jag snällt fick be krogägaren om två par nya. Mkt genant och oproffsigt. Något sånt har aldrig hänt förr och kommer aldrig hända igen. Tror att det kanske är dax för en kameraservice snart dock..

Till nattens shoot då. Som jag egentligen skulle bearbeta lite snabbt nu bara.

Det har kommit till min kännedom efter ett otal fotograferingar nu att det finns en del människor där ute i Halmstad som känner igen mej. Som känner igen mej från just denna sidan. Min blogg. Känns alltid lika otippat varje gång nån härleder sin recognition av mej till den. En del av dessa människor är trevliga och glada och säger saker som:
-AAH! Men det är ju du som bloggar eller hur!?!
Sånt är ju trevligt. Det finns även dom som också är trevliga och glada och yttrar saker som:
-Ahaa! Fotar du för sidan?? Lägger du ut alla bilderna på din blogg sen!?! Så vi kan se dom!? …Imorron! Din blogg! Eller facebook?
Då börjar man ju undra liksom. Det finns alltså en del av er därute som tror att jag är ute och fotar för min blogg. Alltså i privat syfte.. Eller?

Så därför vill jag härmed en gång för alla klargöra att om ni träffar på mej ute nån kväll/natt och jag vill ha med er på bild, då är det INTE för att jag vill ha med er här. Även om det givetvis hade varit väldigt trevligt, men ni är helt enkelt för många så det går inte.
Fallet är så att jag jobbar som fotograf för två tidningar här i staden Halmstad. En del av er har hört talas om dom, andra inte.
Det är Image Magazine, en snygg blank tidning, numera även i ett snyggt format, i vilken man kan läsa smakfulla skildringar av bland annat utelivet här i stan och Frotté Halmstad, också en snygg, dock inte blank, tidning i vilken man också kan läsa en hela del om livet i staden med omnejd. Bläddrar man igenom dessa två hyfsat regelbundet har man inget som helst behov av att egentligen lämna sitt hem, man är precis så uppdaterad och fylld med kuriosa man bör vara för att kunna föra vettiga och tillfredsställande samtal. Och jag tar alltså mingelbilder från random händelser till dessa två. Invigningar, modevisningar, fester, event, VIPkvällar och dylikt. Bilderna jag tar är alltså inte för min egen lilla samling. Don’t flatter yourself. Nu har vi klargjort detta.

stulen bild

också stulen bild

Och för er som vidare undrar och frågar: Ja, det är ett jobb. Ja, jag får lön, jag gör det inte på min fritid som en hobby. Jag har ingen fritid.
Sen kan jag dra en grej till när jag ändå håller på. Många av er som blir fotograferade ute i massorna vill gärna se hur bilden blev i displayen på min kamera. Detta är helt okej, såvida jag inte har rövbråttom. Och om ni tycker att ni blir fula så är det helt okej att tala om det! Jag blir inte lessen, jag lovar. Vi kan ta om bilden flera gånger och jag blir ändå inte sur. Dock kanske jag kan känna att jag får ha nånslags gräns.. Fler än 20 bilder i olika poser är ju gränsfall asså.. Men vad jag menar är: Jag snear inte om ni vill ta nån bild till. Tvärtom.

Och angående själva bloggen då. Den finns att läsa här och med precis samma innehåll på en trevlig portal till stadens liv som kallar sej OmHalmstad. Det jag skriver om är mitt eget, som jag gärna delar med mej av till ovannämnda portal och inte ”beställda reportage” som någon uttryckte det. Vi går från klarhet till klarhet.

hst

Skönt att ha detta utrett, i framtiden när folk frågar kan jag ju bara hänvisa till detta inlägget. Som en liten lathund liksom. Nu ska jag sova.

Filmtipset

Alltså, man blir ju lite trött..

Först var det ”Låt den rätte komma in” som bion här i Halmstad bestämde sej för att inte ta in. Det blev krig och till slut plockade dom ändå hem den. Sent, men dock.

Nu är det ”De ofrivilliga” som dom har valt att sopa. Seriöst. Jag blir så trött. Hoppas att det blir lite riot igen nu då, så dom ändrar sej igen. Men även om dom ändrar sej så kommer jag garanterat ha hunnit se den i både Jönköping och Skövde innan dess.. Halmstads Röda Kvarn är ytterst duktiga på att hjälpa stora delar av världens befolkning att välja PirateBay och liknande framför bio..

Men visst, jag fattar väl att en liten biograf som stadens måste välja dom filmerna som dom tror kommer dra mest folk. Som till exempel High School Musical III, The Break-Up och Rallybrudar. Finemang.

Isbrytarn

Kom precis på en grej. Efter att jag hade läst Hildas snötext.

Jag har ett problem. Lite ångestframkallande som ligger och gnager i mitt samvete. Det handlar om Filip.

Han blev så lycklig när det kom lite snö härom dagen. Han pratar om olika vinteraktiviteter och planerar och längtar tills han kan ge sej ut med skidorna eller långfärdsskrillorna.. För honom handlar det inte om ”om” utan om ”när”.

Stackarn vet inte hur det är här. Han vet inte än att det inte blir vinter i Halmstad. Att snön som han längtar efter så mycke aldrig kommer att komma. Och om den kommer, stannar den aldrig mer än nåt dygn.

När flingorna hade lagt sej på marken härom dagen insåg jag genast att allt skit snart har kommit igång på riktigt medan Filip blev omedelbart pigg och lycklig redan i ottan vid 20 över 6.
-Vilken fanstastisk morgon! utbrast han vid frukostbordet med skinkmackan i näven och började spåna vidare på sina skidplaner.

Idag kom han hem ifrån en lång löparrunda i Kaneberg. Exalterat berättades det om dom perfekta skridskosjöarna han hade hittat. När jag var liten skrillade vi på nån sjö bortåt ditåt faktiskt om jag kan minnas rätt med min hjärna. Har för mej att det var där pappa drog ett redigt as till slagskott med en puck rätt i skallen på våran pudel Elsa, så hon svimmade. Men dom senaste vintrarna har det ju varit helt värdelös is tydligen.. Ingen man kan åka på, bara slask som fryser på till tunna buckliga flak. Inget för långfärden direkt.

Hur ska man kunna tala om att det inte blir nån vit fluffig vinter? Att snön aldrig kommer gnistra slät på gräsmattan och att harspåren bara kommer finnas kvar i max ett dygn innan dom försvinner med slasket och leran. Hur får man fram budskapet att det faktiskt inte är nödvändigt att lägga massa pengar på ny fin valla?

Meeeeen, jag är ju lite känd för att vara pessimistisk så vi kan ju hoppas på att jag har fel angående Halmstads klimat i vinter =)

Slå nollan till polisen

Igår var det Kulturnatten. En av Halmstads trevligare tillställningar som jag verkligen hoppas kommer hålla i sej i många år till.

Filip flydde till Hjo lagom för kvällen så jag fick gå omkring heeelt ensam och spana på olika konserter, filmer, happenings, kampsportsdemos och random idiotisekvenser. Men det är ganska trevligt det med! ..Åtminstone dom första tre timmarna.

(Vill här i förtexterna varna för att detta blir ett långt, ganska segt inlägg innehållandes den tyngre formen av namedropping, så om ni inte känner för det kan ni ju läsa nåt av mina äldre inlägg istället. Dom är bättre.)

Men jag ska inte säga att jag var helt ensam faktiskt, för direkt jag körde in i parken mötte jag Anders, David och Staffan, så jag hängde en del med dom. Faktiskt. Och sen kom Linda och Krille med.. Och deras kompisar. Och Amanda. Och sen hittade jag Rebecca. Och Annaklara och Charlotte.. och sen Marianne med. Så nu när jag ser det såhär i efterhand så var jag kanske inte riktigt så jätteensam som jag ville ge sken av.

Fick se en massa trevligt iaf! Bland annat fet eldshow med Martin och Sascha. Juste. Dom träffade jag ju med och hängde lite hos. Ännu mindre ensam.. jah.. hm.
I alla fall. Sen var det Albin och hans Vikunja, en nice konsert inne på teatern. Kändes dock helt stört att sitta ner på den typen av spelning och dessutom var det ungefär 130 grader varmt där inne med så jag var tvungen att avlägsna mej. Spanade lite på jazzen inne på Jarlen med Max och hans crew i Hi Hank!. Mkt trevligt! Asamycke folk! Och där var det helt fine att sitta ner. Lite mer rätt forum för sittande publik.

Hamnade rakt in i en show med italienska flag wavers även tydligen kallat Sbandieratori. Helt sinnessjukt! En grupp unga män iklädda megatajta blåvita medeltidstrikåer med tillhörande små kjolar. Med stora as till flaggor som dom viftade med och kastade omkring. Svinhögt kunde dom kasta sina flaggor! Och alltihopa till trummor. Har aldrig sett nåt liknande. Liksom.. flaggor! Hela publiken stod som en skock gapande idioter. Och jag däribland.

Detta blir ett enda rabblande känner jag, men jag har faktiskt fått order om att redogöra lite för vad folk missade så..
Åter. Sen var det ett otal utställningar överallt. Visningar och föreläsningar och högläsningar och workshops och marknader. Jag skulle ha tagit bekvämare skor, satt upp håret, impregnerat mej i myggmedel och skippat jackan. Och framför allt – jag skulle tagit kameran med mej. Bitter ånger.

På Norre torg var det bland annat countryrock med fyllekåta kvinnor i den övre medelåldern som ”sexigt” dansande publik, i Norre Katts park var det dödsmetall, lite senare också instrumental dödsmetall, även Vincent Vicious som är väldigt långt ifrån dödsmetall och ännu lite senare Davids och Anders konstellation Dial M for murder som verkligen inte heller är dödsmetall. Dom gjorde en bra, fet och uppskattad spelning trots att de båda led av dödliga förkylningar och feberhallucinationer. De fick även de unga metallkillarna som lirade precis före att framstå som ett antal år yngre än vad dom faktiskt nog var.

Det var också en del hiphoppande och rappande som jag försökte undvika.. Nu ska jag åka till Maxi.

Kommunens hjältar

Jag och Filip var en sväng på Mjellby konstgård idag. Den där parkeringen kommer bli very nice!

Det var verkligen på tiden att det fixades till. Kommunens styrelsefolk är kanske inte direkt kända för att vara dom rappaste i Sverige, men när dom väl sätter in stöten då blir det ofta rätt ordentligt gjort. Se bara på nya Tylösandsvägen. Inglasad och med trevliga träd i mitten och blank fin sarg och allt.
Allt pekar på att det kommer bli bra med Mjellbys parkering också.

Den har varit minst sagt svår att angripa med sin bil.. Ett litet duggregn och hela den där ytan som dom har kallat parkering har gått ett steg längre i metamorfosen mot fulländat träsk. Vilken never ending story-häst som helst hade kunnat gå ner sej i den våtmarken. Det var inte alls kul att köra runt där med sin bil. Hade man ett fordon lägre än en extra höjd Land Rover Defender så var man doomed. Då satt man fast i leran. ..efter att först ha kämpat runt med underredet släpande i dyngan då..

Fint blir det nu iaf! Det tackar vi kommunen för! ..men ni tycker inte att det blir lite litet va? En vanlig vernissagedag var det ju packat med visitatörer på det gamla träskfältet och nu har ju uppenbarligen 40 % av den forna parkeringsytan strukit med som vändzon för buss..?
Men jag ska inte vara den som är den! Jag är inte negativt lagd! Det kommer säkert bli asbra. Med tanke på att det har tagit typ 12 år att komma igång med projektet så MÅSTE det ju vara så att alla kommunmän har tänkt igenom och räknat ut allt in i minsta lilla detalj! Eller hur?
Vi frekventa konstmuseibesökare blir varma av tacksamhet varje gång vi åker förbi och ser er tappra arbetarmän ligga där i ur och skur i sanden och knacka fast stenplattorna med mikrometerprecision! Det kommer bli så fint så fint! Och vi kommer med allra största säkerhet att vänja oss vid att få åka dit två timmar innan öppningsdax för att få en plats på den omsorgsfullt designade och genomtänkta parkeringsplatsen. Men det är det ju värt! Man kan ha med sej fika. En god termos kaffe och tex några mazariner som man avnjuter i framsätet i väntan på att dörrarna ska låsas upp. ..Och dom 300 gästerna som kommer efter oss 20 som fick plats, dom får stå i träsket precis bredvid. Vi får hoppas att dom tar sina Steve Irwing-bilar då.


till mjellby konstmuseum.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress