Tagg gosbrist

Arbetsfördelning (fin måndagsstart!)

Man kan ju inte annat än verkligen älska dagarna som börjar som en fet jävla käftsmäll!

Att kliva upp på morgonen och som första rörelse utanför madrassen sparka tårna skithårt i sängbenet, att följa upp med att tappa tandborsten in bakom toaletten, att backa in med bilen i sin egen rabatt och att sen hamna bakom Agda (102) på vägen in till kontoret och få krypköra i 32 km/h hela sträckan. Krupp.

Det hela blir långt ifrån bättre när man omkringvandrande på Maxi inser att man har fått den sämsta kombinationen kläder på sej. Plagg med total och nästan fascinerande inkompatibilitet! Att känna hur tröjan sakta skruvar sej runt buken eftersom den inte gillar materialet i linnet under, hur trosorna korvar sej åt alla håll och hur man får stanna var tionde meter för att dra upp dom vita byxorna som nog egentligen skulle behövt tvättats innan dom krängdes på för att faktiskt göra ordet Vit rättvisa. Väl ute på parkeringen ångrar man att taket på bilen är nedfällbart ty en mås eller annan fågel av gissningsvis snarlik storlek har lagt en megablaja rätt i passagerarsätet. Tack Gud.

Jag tappade förresten dessutom en fullsmetad smörkniv på foten och en gurkskiva på låret. Men det är ju lite sådär det ska vara va? Utgår man från ett skitläge är det ju lite som giganterna D:Ream sa - Things can only get better. Startar man däremot uppe på smaragdgröna berg kan ju liksom inte en enda väg leda nån annanstans än neråt. Logik. Egentligen inte min starka sida.

Vidare är jag i stort behov av regelbundna skogspromenader för att mina feta innanlår ska fatta att det är dax att retirera, detta är ett projekt som jag och min inneboende sidekick har påbörjat lite. Det går sådär. Jag behöver även gos, strandtid till att fixa en snygg solbränna och ett trevligt sidobord till min grill. Ni kan ta hand om olika delar, allt behöver inte göras på en och samma gång heller. Skönt va? Vissa delar kan dock med fördel kombineras. Patricia smygstartade igårkväll genom att maniskt och minutiöst vaxa hela mina ben medan jag käkade en macka och drack saft. Mkt bra! MVG. Det är den typen av assistans jag behöver! Tradiga sysslor utförda av nån annan. Muy bien. Vem tar nästa punkt? Jag kan i utbyte laga mat åt dej, tvätta dina kläder och gosa tillbaka. Bra eller hur? Känner själv att det är en skälig deal.

Tyvärr har jag inga bilder som dokumenterar Patricias salongsbehandling av mina feta korvben så ni får helt enkelt bara tro på mej. Mitt nya schampo doftar förresten sjukt gott. Jag har fått det av Lina. Bra gåva. Nu luktar jag som dom Tre Vise Männen dvs. myrra, guld och rökelse eller vad det nu var dom hade med sej. Eller kanske lite mer som en indisk kvinna.. Fast utan curryn då. Hm, det är nog dax för lite Tikka Masala när jag kommer hem tror jag!

GymBabes – Återkomsten

Igår släpade jag fram min Orbi. Min crosstrainer alltså.

Efter att ha konstaterat ryggont, försvagning och allmänt mediokert livstillstånd gjorde jag slag i saken och drog fram den framför tvn.

Duktigt att jag faktiskt gjorde nåt över huvud taget kan man ju tycka, men helvete vilket förfall jag fick likt en kall och sandig manet kastat rakt i ansiktet. Jag bestämde för mej själv att det räcker med 20 minuter, man vill ju inte ta ut sej. Jag trodde helt seriöst att jag skulle få en infarkt. Jag kände mej som en fet tysk påväg upp för trapporna till nån turistsevärdighet nånstans, jag hade satt min sista potatis. Med svetten rinnande bad jag till högre makter att mina 20 minuter snart skulle vara över och kollade på klockan. Det hade gått sju. Förjävligt. Jag släpade inte tillbaka Orbin efter att jag var klar. Tänkte att det var lika bra att den fick stå framme så jag inte skulle kunna skylla på nåt. Patetiskt. Jag har, märkligt nog, en app på min telefon som heter GymBabes, många av er känner nog till denna. Eller jag har till och med två faktiskt, vilket är ännu mer fishy. Ettan och betalversionen. Jag kände mej VERKLIGEN inte som en av dom när jag stod där och flåsade. Nu har jag väl inte direkt som mål att någonsin kunna bli en av dom i appen eftersom det sannolikt skulle kräva ett  par års bulimi och en hel del plastikikrurgi, men jag måste verkligen styra upp detta.

En annan sak jag också måste styra upp är mitt sovande. Eller rättare sagt mitt ickesovande. Jag bara bökar omkring i sängen hela nätterna. Kör nånslags intervallpass. Helt värdelöst. Ibland får jag ju dock sällskap av ugglan, det är trevligt! Då sitter den i trädet utanför mitt sovrum och hoar i flera timmar, svinhögt. Ugglor är väldigt söta. Såg ni förresten ugglan som Filip tovade när vi pluggade i Tidaholm? Den var också väldigt söt! Anyways, jag är kass på att sova just nu.

En tredje grej jag behöver styra upp är altanen på kökssidan. ”Altanen” som just nu bara är ett par skämmiga rader stenar. Jag ska nog allt få ordning på det där med! Jag har ju åtminstone tid, kan man tycka. Behöver bara lite livsenergi och stenar, men det löser sej. Sen ska mina nya snygga teakmöbler få bo där. Det kommer sluta med att jag har mer veranda- än boyta, men det gör inte så mycke. Då är man ute mer, det behöver jag. Frisk luft och ljus och gos med grannkatter som kommer och hälsar på.

—————–

Tillägg. 10:43. Okej, jag slänger väl in en bild på Filips gulliga tovade uggla också då! ^^

Sexcoachen (Stängt pga regn)

När jag kom hem i eftermiddags var jag otroligt sugen på pizza.

Jag får egentligen inte äta pizza, framför allt inte nu heller när all typ av fysisk aktivitet så gott som är lika med noll i mitt liv.

Så när jag kom hem la jag mej i soffan och åt resterna från igår. Skånsk äggakaka med lingon och bacon. Medan jag kollade på Lyxfällan och facebookade med datorn på magen som ett annat tragiskt white trashdrägg. En halvtimme senare skalade jag en hög med räkor och käkade upp. Om jag åtminstone hade vänt på det och kört räkorna som en form av förrätt. Det hade blivit värdigare.

En halvtimme senare åt jag en skål chokladpudding med grädde och plötsligt hade jag satt i mej en hel trerätters. Och plötsligt kändes den där pizzan inte längre som the bad guy i gänget. Dessutom beställer jag alltid en Vegetariana med tonfisk, så det är inte ens en massa såser och kebab och sånt jox! Jag ska minnas och tänka tillbaka på denna kvällen nästa gång jag blir sugen. Jag ska även försöka minnas och tänka tillbaka på denna kvällen varje dag, eftersom jag borde utsätta mej för nån form av regelbunden motion. Givetvis kommer jag ha glömt denna kvällen ungefär samtidigt som jag postar detta inlägget, men kanske tanken just nu kan få räknas lite också? ..Det var ju trots allt förbannat god chokladpudding.

Usch nu blev det en såndär mat- och träningsblogg av detta. Jag byter ämne.

För någon dag sen var det nån som hade googlat på Emma+Brunnfors+ger+sextips. Det tyckte jag var charmigt. Fint att ni vänder er till mej för råd, men det är tyvärr ingen idé. Till er stora besvikelse. Det finns garanterat dom som är duktigare, mer spännande och betydligt mer pedagogiska i sak av coach än jag. Bättre lycka nästa gång.

När jag kom hem i eftermiddags var jag för övrigt helt genomblöt, jag frös och jag var inte speciellt glad. Det var ösregn och kolsvart himmel. Utomhus också. Och det känns som jag har förlorat en dag. Jag trodde jag hade en kvar men ungefär vid lunch insåg jag att den hade försvunnit. Man blir fan blåst varje dag.

Bifogar en bild, tagen ut från min ytterdörr, ut över gräsmattan. Det är alltså hur himlen såg ut lite senare när vädret höll på att skifta. Sol och ösregn på samma gång. Så kan det vara ibland. Utomhus också.

Dinomemory & helg?

Dagens undran:

Hur många patchkablars plastflärpar är det egentligen okej att bryta av innan man bör ha fått in i skallen att hantera dom på ett bättre sätt? Och hur många gånger kan man egentligen rulla över sladden med stolen innan den börjar packa ihop?

Idag är det fredag men det kändes som lördag imorse. Jag vaknade av mej själv vid 06.10 och tänkte att det var riktigt gött att klockan var så lite, att jag kunde somna om och sova länge till efter som det var lördag. Sen vaknade jag av mej själv igen vid 07.45 och insåg att jag skulle vara på mitt kontor om en kvart. Man blir fan blåst varje dag.

Mina påskliljor har förresten slagit ut här nu. Dom jag var ute och snodde ifrån sidan av huset i måndags. Trevligt. Det doftar vår. Och måsarna utanför är helt jävla loco. Dom har väl ägg nånstans som dom inbillar sej att alla förbipasserande bilar är ute efter kan jag tro. Det är ju inte jättesmart av dom att lägga sina ägg på marken på stora parkeringar asså. Jag kommer ihåg en gång när jag och mina småsystrar var i Oceanhamnen (?) med pappa. Och vi sprang runt på nån stor yta bland skrämmande högar av järnskrot där måsarna hade ägg. Fyfan. Horror! Asen gick ju totalt bärsärk och jagade oss skrikande med bajsbomber. Pappa vallade kvickt in oss i bilen igen. Vi tvättade den på Shell på hemvägen. Det var väldigt längesen.

Det är alltså fredag idag och det är redan många som har frågat mej vad jag ska hitta på i helgen. Jag vet inte. Vad tycker ni? Förslag mottages. Men spontant hade jag väl tänkt räfsa i rabatterna runt huset och kanske avtäcka grillen om väder bjuds. Boring! tycker ni som verkar ha vigt ert liv åt nåtslags obligatoriskt All in!-helgfestande. Och det skiter väl jag i, tänker jag som bara tycker det är mest synd att ni ännu en gång ska ligga bort hela söndan i paralyserad bakfylla istället för att exempelvis mysa och kolla på film och spela dinosaurmemory med mej. På söndan i alla fall.

Vi får se vad det blir av helgen. Ha så kul med bakfyllan!

Ge mej tulpaner

Hej torsdag.

Det är alltså vår nu. Det är snart april och den första officiella vårmånaden är därmed över.

Påskliljorna blommar vilken dag som helst, bilden är tagen för fem minuter sen jämte huset här. På vägarna är motorcyklarna ute och leker och golfbanorna öppnar för säsongen till helgen. Par håller varann i handen på promenader i solen längs Prins Bertils stig eller sitter på bänkarna i Tjuvahålan, tittar på havet och håller om varann och männen i kvarteret tvättar sina bilar på uppfarten med sina gula Kärcher högtryckstvättar. Själv funderade jag på att täcka av grillen snart eller kanske köra en våffelpremiär, men jag vet inte. Vad tycker ni? Jag tycker det är kallt och mitt sinne är inte på topp. Trots att termometern visar att det faktiskt är varmt och trots att solen lyser och fåglarna kvittrar tycker jag det är kallt. Ute också. Men det kommer väl. Jag får lita på tulpanerna som i skrivande stund tränger upp ur jorden runt mitt lilla hus med räserfart. Tulpaner brukar ha rätt. Tulpaner blir man dessutom glad av. Hoppas dom blir många.

Imorron är det teater i Kulturhuset i Folkparken! Klockan sju. Johanna och hennes gäng spelar. Jag kommer vara där. Kanske ni med? Trevligt i så fall för jag kommer sannolikt vara där ensam.

NO < SWE

Sådärja. Väl hemkommen från weekend i den norska huvudstaden.

En trevlig vistelse strösslad med tunnelbaneåkande, dimsum, barnsnor, vinter, cocktails, stora bullar och inte minst obligatorisk väckning varje morgon nån gång mellan 05:40 och 06:15.

Huvudsyftet med resan var alltså, som tidigare nämnt, Robyn live in concert. Och jag är som sagt inget fan direkt men det var en mycket bra spelning! Hon är väldigt proffsig. Och det gör ju saken bara bättre att hon har samma skojiga frisyr som Lloyd i Dum & Dummare. Tack till Dominic för ordnade biljetter med asbra platser! Förbandet sög riktigt stor röv dock. Jag och Lina skämdes å deras vägnar. Det var fanimej pinsamt på riktigt.

Det är vår ute nu och dom säger att det ska bli varmt i helgen. Hoppas. Min redan trasiga själ behöver verkligen inte mer vinter. Den behöver tulpaner, påskliljor, gos, sol, en hel del pengar och framför allt lite mer plats, men det sista kan bli svårt. Ibland får man bara inse att man faktiskt inte får plats. Då får man försöka sikta på dom andra grejerna istället.

På tåget hem satt jag förresten jämte en kille som var fruktansvärt åksjuk. Han var grågrönvit hela vägen ut på händerna, darrade som en blöt kalv och kräktes mer eller mindre konstant i tre-fyra timmar. Jag tyckte så synd om honom att jag fick ont i hjärtat. Jag visste exakt hur han kände sej och gav honom två åksjuketuggummin och sa åt honom att inte stryka med. Hoppas dom hjälpte lite. Jag verkade tragiskt nog dock vara den enda i hela vagnen som faktiskt hade medlidande. Dom andra blängde argt på honom, muttrade haggigt och tyckte han var äcklig. Han kräktes dessutom näst intill ljudlöst så dom borde knappt hört nåt! Jävla kärringar. Jag blev sur. Jag ville ta hand om honom. Han led.

Bifogar en drös mediokra mobilbilder från helgens tripp. Håll till godo.



 

 

Torsdagsfeber

Jag måste bli frisk. Kvickt som fan.

Innan jag ens har blivit ordentligt sjuk. Men jag vet nog hur det kommer sluta.

Jag kommer lyckas knarka tillräckligt mycke Ipren och Panodil över helgen för att hålla det i schack, sen när jag är hemma och tillbaka på kontoret igen bryter helvetet lös. För man kan aldrig bli av med en dunderförkylning/influensaliknande sak på intåg. Man tror bara att det går. Men man skjuter bara på det. Får den att närma sej lite långsammare. Så är det alltid.

Ikväll åker jag till Oslo för att kolla på Robyn och för att säga hej till Lina och Kajsa som är mina småsystrar. Jag började min kurering igårkväll när jag kände att skiten var på gång. Ni vet när man får ont överallt. Varenda muskel är stel, lederna funkar inte som dom ska och man för sej framåt som en sinnesförvirrad säl med svåra förlossningsskador. Sen får man feber också. Jag låg på min spikmatta i nästan en timme, åt en karta Esberitox och en halv karta sånnadär små echineatrianglar. Tanterna på apoteket säger att man inte behöver äta båda sorterna, eftersom det inte gör nån skillnad, men jag kände att det nog inte var värt att chansa. Dom borde istället bli glada för merförsäljningen kan man ju tycka. Drack dessutom ett stort glas nasty Echinaguard, åt 6 vetegrästabletter, 4 Acaikapslar och tre Ipren. Sen gick jag och la mej och snetände totalt på cocktailen av alla peparat. Med feber dessutom. Skumt det där. Hur det fungerar. Hur man kan vara jättevarm, ha tre täcken på sej och ändå frysa som en dåre. Man känner sej aldrig så ensam i sin säng som när man har feber. Då vill man bli klappad.

Hoppas jag hinner fight denhär skiten innan den slår ut mej. Det ska bli kul att se Robyn iaf! Även om jag inte är nåt fan. Men konserter är ju så gott som alltid trevligt. Weekends också.

Jag borde fixa nån mat nu. Jag är hungrig. Men det är svårt när man är runt 90 bast och helt jävla ledbruten och öm. Tveksamt om jag ens klarar av att lyfta bort datorn från knäet nu när jag har skrivit klart detta. Typiskt. Jag får nog ringa brandkåren för assistans. Verkligen tragiskt. Nu ska jag sova lite innan det är dax att kliva på tåget och påbörja spridandet av infektionen via luften till övriga resenärer. Jag kan käka imorron istället.

Vårkärlek & traktorkaravaner

Nu tycker jag faktiskt att det räcker för idag.

Jag vill gå hem. Eller kanske inte nödvändigtvis hem. Och framför allt inte . Jag föredrar att ta bilen.  Jaja, jag vill inte sitta här iaf.

Det är kallt och luften är torr och konstig och jag har börjat få ont i halsen. Kass tajming med tanke på min imorgon kommande Osloweekend. Men det är vår ute. Det är positivt! Knoppar börjar slå ut, fåglarna hoovrar över gräsmattan, människor som tycker om varandra håller handen och bryr sig inte om huruvida andra människor ser eller får reda på att dom gillar varann. Katterna på gatan är kära i varandra allihopa och mjauar extra högt för att få kontakt. Dom ropar: Jag älskar dig!! Var är du!? Vem är du?! Någon!! Älskar du mig?!  Jag känner mig så ensam!! Jag älskar dig!! Är det nån där!? Älska mig!! Älska med mig!! Och nyss körde det förbi en hel karavan av sprillans nya gröna traktorer här utanför. John Deere, sånna med gula hjulsidor. Typ tio stycken! Galet. Man kan ju verkligen undra vart dom var påväg?

Traktorutställningar måste väl ändå vara ett bra vårtecken eller? Preppning av mark och allt vad lantbruksarbete heter som drar igång nu. Då behövs en ny maffig maskin. Triticum! Det är nåt av dom fyra sädesslagen som heter det.. på latin. Det fick man lära sig på biologin. Var det vete? Tror det. Ska man så vete nu? Eller när gör man det? Det finns ju nåt som heter höstvete iaf.. Är det för att man sår på hösten då? Fick man lära sig det på biologin? Säkert. Känns som jag inte minns nåt av det där. Och vad säger man? Åkrarna ska ryka tre gånger innan det är sommar Så heter det va? I vilket fall som helst tvivlar jag på att dom har rykt en enda gång hittills. Och nu lär jag väl dessutom bli lynchad av bönder Sverige över som förstår att jag inte ha nån som direkt koll på vad jag snackar om.

Det är kallt ute. Hoppas att påskliljorna jag planterade och ställde på trappen igår inte fryser ihjäl. Blommorna på bilden är inte dom jag planterade. Även om det hade varit väldigt fint så hade det tagit alldeles för lång tid att fixa en sån skog. Bilden är ifrån bordet inne på Plantagen där jag handlade. Till er stora besvikelse. Det får ni ta. Man blir blåst varje dag.

Bland prästkragarna

Man skapar sig nånform av bild av hur man tror det kommer vara.

Sen visar det sig så gott som alltid att det inte alls är så som man trodde. Och man blir egentligen inte det minsta förvånad, för innerst inne visste man hela tiden att ens egen vision var way off.

Att havet tyvärr glittrade lite för mycke, att trädgårdens gräs var lite för grönt, att blommorna doftade lite för gott och sanden var för lagom varm och verkligen alldeles för vit. Man borde insett att det faktiskt inte var speciellt realistiskt, men det gjorde inget att det var osannolikt just då, för vem tycker inte om att gå omkring i en fin värld? Även om man vet att en dag kastas man ut och vaknar på en asfalt som borde lappats för längesen tycks det ofta vara värt det ändå, för den där stunden bland prästkragarna och vallmona på ängen. Det är ju därför man gör om precis samma grej hela tiden, fast i olika tappningar. För, som jag skriver ibland, vi vet ju hur det är - det finns optimism och det finns dumhet och gränsen är fanimig hårfin.

Annat. Igår kollade jag på film. Hela dan. Sex stycken i ett svep. Sen var det typ dax att gå och lägga sig igen. Nästan en bedrift! Så idag, mest på grund av distraheringsbehov till följd av min optimism/dumhet, har jag varit lite duktigare! Har tränat, köpt en ny fet träskärbräda, kastat grejer på tippen, tvättat bilen och handlat blommor till mig själv. Om nån frågar kanske jag dock väljer att säga att jag har fått dom av nån annan, åtminstone buketten, för den ser onekligen fådd ut. Välarrangerad liksom.

Sådär, färdigt för idag. Nu har jag min tillåtelse att bygga ett mysigt söndagsbo i soffan och kolla på minst tre filmer till.

Ajuste! Det är vår ute förresten. Om nån mot förmodan skulle ha missat det. Mina tulpaner runt huset har börjat komma upp. Se bild. Dom blir väldigt många i år. Tulpanbarn överallt! Alltid nåt fint bland all skit, heter det ju. Hmm, tror jag ändrar mig faktiskt. Kanske måste ut och räfsa lite i rabatterna först, innan jag får kolla på film. Det är ju trots allt sol ute. Och varmt med.
Alltid nåt fint va..

Huset, livet & lyckan

Mina tulpaner har vissnat. Igen.

Eftersom det inte har kommit upp några runt huset får jag ju köpa hela tiden. Blommor är trevligt. Men dom vissnar. Men vem eller vad gör inte det egentligen?

Får se om jag lyckas åstadkomma nåt nytt i blomväg i helgen, men jag borde verkligen inte lägga pengar på sånt. Jag borde spara mina korvören till ett hus och ett liv och till lycka. Jag är på god väg. Not. Gick ut stenhårt med att sopa 5000 kr från sparkontot (som jag INTE får röra) igår. Vet inte riktigt till vad. Tror jag förbrukar mer pengar när jag inte riktigt är på topp. Eller, jag vet att det är så. Tycker det hade varit nice om det hade varit lite mer typ tvärtom.
Svacka = Nollkonsumtion = Sparade pengar = Hus, liv och lycka.
Så det blir nåt bra av skiten istället. Men det verkar inte vara så det funkar. Inte ens i närheten. Förra veckan fick jag väldigt fina rosa smårosor. Jag fick dom av mejsjälv och dom passade bra i mitt sovrum, även om dom fick flytta runt en del i hela huset.

Imorse var det svinblank is på hela vägen. Jag körde 500 meter cirkus. Min lilla bil levde ett ystert eget liv i styrandet. Höll på att köra ner en grannes soptunna och kana sidledes in i en passerande buss. Jag vände och körde hem igen. Pappa fick hämta mej istället, han tyckte nog inte det gjorde så mycke. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska komma härifrån i eftermiddag. Jag är  så att säga kontorsstrandad. Din vita häst kan knytas ute vid flaggstången medan du räddar mej.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress