Tagg gosbrist

Gentlemannen – en efterlysning

Vad tycker ni? Det var ju ett tag sedan vi hade lite finpoesi här. Eller hur?

 

Gentlemannen – En efterlysning

kärleksört

Var har egentligen du Manliga Gentleman tagit vägen? 
Du som håller upp dörrar, du som väntar, du som klarar av att visa intresse och samtala med en trots att andra män är närvarande? 

Du som inte skäms för att visa att du tycker om en, du som är man nog att köpa blommor och bjuda på en romantisk middag bara för två, utan att noja över att dina polare ska skratta och vråla ”ÅÅÅHHH! TOFFEL!” åt dig? 

Du som visar intresse och ställer frågor för att du faktiskt vill veta istället för att bara hålla det kort och till att svara på de frågor som ställs dig.
Du som på riktigt undrar saker om ens liv?

Du som klarar av att visa att det är mer intressant att umgås och prata vid bordet än att läsa tidningen eller greja med mobilen och du som tycker det är nice att ses mitt på dagen ibland och äta lunch ihop för att sedan gå tillbaka till respektive arbetsplats.
Du som aldrig slentianmässigt går 1-2 meter framför en och som aldrig sitter med ryggen emot och utestänger en från att vara med i konversationen.

Du som inte bara säger att du skulle vilja, utan som också gör.

Du som håller upp jackan åt en och väntar medan man knyter skorna istället för att gå i förväg och du som stolt berättar för dina vänner om en.
Du som får en att känna sig delaktig, intressant och fin.
Välkommen.

******

Ja jag vet, ribban kan tyckas ligga högt och det kan säkert uppfattas som att kraven står som spön i backen här nu. Och själv framstår man väl kanske som lite av en krävande och handlingsförlamad individ som saknar förmåga att ta för sig? En liten flickig prinsesstyp som förväntar sig silverfat komma inburna av vita handskar och ingen motansträngning krävd. Så är det givetvis inte. Jag kan ju inte gärna säga nåt annat, hehe.

Men var är han då? Var denna stereotype Gentlemannen (med mina mått mätt) nånting som bara fanns på typ 30-talet och som nu är helt förlegat och utdött? Nånting som inte ens är i närheten av den bild dagens Man vill ha kopplad till sig? Det tror jag inte. Jag vet nog fan att ni är där! Ni har det, allihopa!
Kanske har JAG helt missuppfattat vad en Gentleman egentligen är? Men det tror jag inte! Jag vill nog mena att det är lite av en tolkningsfråga, lite upp till var och en. Vilket givetvis inte gör det direkt enklare att uppfylla.
Har jag med denna spekulerande och undrande text kanske nu skrämt in er alla (med era mått mätt) Manliga Gentlemän in i era hålor där ni nu kommer gömma er, till följd av prestationsångesten jag har planterat in hos er? Det tror jag inte! Och ni vet ju att jag älskar er ändå. …Jag mest bara undrade.

Dessutom måste ju faktiskt inte alla punkterna uppfyllas. Det räcker egentligen med den sista. Den är egentligen den enklaste också.

Och
PS. Nej, detta var ingen kontaktannons. DS.

 

Alla Hjärtans Business

valentinHändelse. Kunden A kommer instormande i butiken/på mitt kontor:

- Emmaaa!
- Tjennaa A! ..Jahaadu, hur kan vi hjälpa till idag då? 
- Jag vill inte ha hjälp! Jag vill ha DIG!!
- Jaa, jag vet.. Men det kommer faktiskt aldrig hända för jag tycker du är skitjobbig.
- Men det är ju Alla Hjärtans Dag imorgon! Emma, jag kan göra dig lycklig!
- Det spelar tyvärr ingen roll. Du har inte en chans. Dessutom är du alldeles för gammal.

Det gäller att hålla det kort och konkret med kunderna annars fattar dom inte. ..Näää! ^^ ..Aaaaw! ^^ Fast sanning. Han vet att han inte har minsta chans faktiskt. Så det kom inte direkt som en käftsmäll för honom.

Men ja, det är Alla Hjärtans Dag imorgon, som varje år vid denna tiden. Jag ska fika med Johanna, hon blir min date. Trots att jag har ätit semlor typ varje dag sen nästan en månad tillbaka ska det fikas. Trevligt! Vi har bestämt att man faktiskt kan Alla Hjärtans Dagskompisfika, för det räknas faktiskt också! I mitt fall räknas det dock bara som okej förutsatt att jag går på minst två pass Döddsspinning Från Helvetet som kompensation nån gång i veckan efteråt. Men det är ju egentligen mer av en botgöring för den massiva kvantiteten inmundigade fastlagsbullar, inte för att det är Johanna och jag på Valentindagen. Så klart.

Och aldrig förr har man väl blivit så bombarderad av reklam för Alla Hjärtans Dagssmycken man ska ge, -blommor man ska skicka, -chokladkakor man ska kärleksbaka, -badskum man tillsammans ska frasa runt i, -spetstrosor man sexigt ska klä sin underkropp i, -viner man med ihopkrokade armar ska avnjuta, -massageoljor man ska gosa omkring med, -restauranger man ska mysa på, -doftljus man ska förföra med och -lakan man ska älska passionerat och som aldrig förr i?! Aldrig! Eller det är kanske egentligen såhär varje år? Förmodligen är det såhär varje år. Eller hur?

Okej. Det är såhär varje år. Jag vet. Vissa år märker man det bara tydligare. Men det är ju som mamma säger med: Alla Hjärtans Dag är business! Inte love! …True dat. Det handlar givetvis om pengar. Men ändå. Ni vet. Kärleks-gos-date-ta hand om någontemat ibland asså.

Annat! Patricia har vevat igång en egen blogg! Fedt. Den kan ni kolla på HÄR (Vaniljborgen) eller så finns en länk i listan här i sidan till höger. Den handlar om kakor. Mycket nöje.

Per om kärlek

Men jag tog min hatt
Och trolla fram en skatt
En promenad genom stan

Ni vet vilken låt det är eller? Den är rätt känd. Ni vet inte? Okej, jag kan ge er en ledtråd till. Ni får nästföljande text också. Nu borde ni verkligen klara det.

Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Heyheyhey

Exakt. Per Gessle. Den gamle lirarn briljerar med sitt fantastiska vokabulär.
Näää, nu ska jag inte vara sån. Jag är faktiskt en av få Halmstadbor som är rätt stolt över Per och hans konstform…

Detta var ett utkast till ett inlägg som jag har haft liggande alldeles för länge. Sen i somras faktiskt. Den planerade riktingen på texten skulle vara att jag sågar hur Per sjunger att han trollar fram en skatt – en promenad genom stan och hur värdelös skatt det är. Att hans ribba för var gränsen för var konceptet Skatt går ligger alldeles för lågt, men seriöst? Är vi inte bara trötta på den typen av neggiga dryga jävla texter? Läser vi inte tillräckligt med sågande översittarskit? Och framför allt; skriver inte jag redan nog med sådana.

Och ännu mer framför allt! Vem försöker jag lura egentligen? Tycker jag VERKLIGEN att en promenad genom stan med den man älskar INTE är en skatt? Knappast. Om det är nån som faktiskt uppskattar den typen av romantiska enkla småsaker är det ju jag! Kärleksfulla grejer tillsammans, dom simplaste sakerna. En promenad genom stan, oavsett väder eller årstid, tillsammans med den man tycker om är bra och romantiskt och väldigt trevligt. Skulle jag någonsin säga att jag tycker nåt annat kan jag garantera er att jag ljuger på grund av avundsjuka.

Jag skäms över att jag ens tänkte tanken på att klanka ner på Per när han sjunger om kärlek. Det är ju helt emot mina principer.
Andra saker jag också tycker om, som sprider värme inomhus i en är:
- Bregottreklamen med kossorna som kör skiftbyte. Dom är söta och lugna och glada. Svensk sommarkänslan i Änglagård ihop med vind över ängar, småflugor över sjöar i motljus, regn mot grusvägar och psalmer man sjöng på skolavslutningen när man var liten. Att bygga ett mysigt bo i sängen som är nybäddad med nytvättade lakan. Att fiska nere vid piren och kolla på vattnet. Mysiga sms eller små meddelanden med gullig och ärlig text som någon faktiskt inte bara har tänkt för sig själv utan faktiskt också samlat mod till att skicka.

Bara några exempel. Dom enklaste sakerna. Per vet vad han snackar om.

Falskt rik & lite ful med sprucken läpp

God morgon Dagboken. Det snöar ute. Ska man våga gissa (Obs, ej att förväxla med ”hoppas på”) att det blir en vit jul i år?

Igår var det Julskyltningen här i stan, eller Skyltsöndag som det också kallas. Årets största Dejting- och Mysa-omkring-och-hålla-handendag. Romantikens julafton. Näst efter självaste Julafton då kanske, det är ju onekligen också en väldigt kärleksfull dag. Och Alla Hjärtans Dag då såklart. Också kärleksfull.

Jag var effektiv igår. Tvättade tre maskiner tvätt, dammsög, städade badrummet, löste halva min korsordstidning, skrubbade vasken och gallrade i garderoben. Och bäddade med nya lakan i sängen igen. Man måste hålla sig sysselsatt. Sen tyckte Johanna att det räckte och att vi skulle ta en sväng på stan istället. Dock helt utan att hålla handen. Vi åt alldeles för mycket indisk mat och gick på bio också. Det var trevligt. Om man bortser från den dåligt animerade babyn och det faktum att jag innan introt på filmen ens var över hade dragit i mig en hel på se Kinapuffar. Jag mådde illa hela resten av natten, hade hög puls och mitt kiss luktade spannmål. Avslutade natten med att tappa min mobiltelefon i ansiktet och spräcka läppen på mig själv. Jag blodade ner en kudde och hade ont, men det gjorde inget. Jag fick ju sms.

Idag har jag för övrigt gjort ett aktivt och taktiskt val av skor. Jag tog dom med högst klack, se bifogad bild. Då går man automatiskt fri från snöskottningen och nån av männen åker på det istället. För jag gissar att det kommer bli dax runt lunch om det fortsätter i denna takten. Jag tycker egentligen det är väldigt trevligt att fösa bort snö, få vara utomhus och nosa på luften och så. Och jag gillar att känna mig som han den läskiga gubben (som visade sig vara snäll) i Ensam Hemma när jag går runt med skyffeln, men idag var jag bara inte sugen. Det gjorde inget, jag fick. En annan dag kan jag. Nu ska jag åka till banken istället.

Ajuste! På tal om banken! Igår invigde jag mitt nya blanka fina kreditkort med alldeles för hög limit på! Ska bli ett intressant experiment med mig själv att ha ett sånt nu inför julklappshandeln. Jag har redan planerat en tur till Ullared. Där har jag inte varit på typ femton år. Men så har jag ju inte haft ett seriöst kreditkort heller. Shu-lu-lu! Cash finns!  ..Lyxfällan nästa eller?

Nu är det kallt

Tidigt, tidigt imorse kom snön. Också. Snön kom också.

Så jag antar att det är vinter nu. Kallt är det i alla fall och kärleksörten utanför börjar lägga ner. Nu är det kallare här än vad det var för nån timme sen i alla fall. Men jag har vinterdäck på bilen.

Jag har förresten kommit på att om man kryper ner i en säng med helt nybäddade rena lakan, då känns allting plötsligt lite bättre. Det är bra! Men å andra sidan kan man ju inte hålla på och bädda nytt i sängen varenda jävla dag.. Eller hur? Men det kan vara en tillfällig lösning för en sekund ibland.

Vidare kan jag ju då meddela att jag, som ni sannolikt kan gissa, är hemma från semestern igen. Ett album med bilder är uppladdat på facebook, så ni kan kika där.
Resan har varit fin tycker jag. Sol och sand och fina koraller och trevliga araber osv. För Patricia var det kanske inte lika angenämt eftersom hon åkte på magsjuka efter typ tre dagar. En enveten jävla åkomma som satt i till efter vi hade kommit hem, kanske fortfarande? Så jag har försökt att skapa ett fotoalbum med bara positiva associeringar för henne, inga detaljbilder från toaletter eller liknande. Hoppas på att det bestående minnet för henne av vår tripp kanske kan vara övervägande ljust i alla fall! Och för mig med.

Detta får bli en kortis för nu! Ska försöka berätta om min masknoja snart nån dag med, jag har ett utkast i noteringarna på telefonen. Där har ni nåt att se fram emot. 
Bifogar en bild från resan. Som ett smakprov. Hejdå.

Minthår & sjukvård

På morgonen duschar jag. Varje dag. Mitt hår hatar det, men jag gör det ändå. Lär väl få raka av mig skiten om nåt halvår.

I morse funderade jag lite på det där med min duschkabin och avsaknaden av sällskap. Och då menar jag inte sällskap just inuti duschen eftersom jag inser att det är fysiskt omöjligt, utan bara öht i huset.

Min dusch är mikroskopisk och syret tar slut på en sekund när man kör med varmvattnet, detta i kombination med morgontrötthetens kassa kroppscirkulation och låga socker är inte bra. Jag har aldrig svimmat, men på mornarna känner jag av symptomen big time! Riktigt läskigt ibland. Vem hade räddat mig om jag hade packat ihop där inne? Hade nån märkt? Och efter hur lång tid då?

”Emma har inte twittrat på två timmar nu, ska vi åka och kolla om hon lever? Vi ringer en ambulans för säkerhets skull.”

Det är inte bra att vara ensam, man behöver nån som tar hand om en och man behöver få ta hand om nån. I alla fall ibland.
Jag har ju varit riktigt megaförkyld nu i ungefär en vecka. Det är lite intressant det där, hur folk säger. Detta blir förresten lite upprepning nu, jag har redan pratat om detta, i lördags. Okej, tillbaka. Dom säger: ”Ta hand om dig!” ..för det är ju så man säger. Men hur artigt är det egentligen? Alltså, den som säger det menar ju inget illa, det fattar jag ju, men det blir ju lite att hen avsäger sig ansvaret för en helt genom denna uppmaning. Det är väl klart man tar hand om sig efter bästa förmåga tänker jag, men vad man egentligen, när man ligger där helt igenmurad och ensam och tycker synd om sig, vill höra är ju nåt i stil med ”Oroa dig inte, jag tar hand om dig!” och sen kommer dom med typ en mugg te. Eller en korvmacka. Nåt enkelt men ändå charmigt och väldigt ompysslande liksom. Jag är inte gnällig, blir glad för det mesta! Men jag inser ju att det inte funkar så i verkligheten. Och framför allt inte när det bara handlar om en vanlig sketen förkylning och ens vänkrets, polare liksom, dom går faktiskt egentligen fria från sånt ansvar. Men ibland hade det varit skönt att höra. Eller hur?

Jag har förresten skaffat ett nytt balsam, för att försöka få liv i mitt ledsna hår. Det är konstigt det där! Mitt hår mådde bra, sen på bara en kort period fuckade det ur totalt. Är det vädret? Eller maten? Eller nåt annat? Risigt och matt som en ledsen vanvårdad Golden Retriver. Nåväl, jag har alltså nytt balsam. Det dyraste dom hade på FinMaxi. Det doftar mint. En hårvårdsessens jag trodde var reserverad för herrprodukter. Schampo och dusch (gärna kombinerade i samma flaska) för män. Så nu går jag runt och doftar man enligt min mening. Det gör ju kanske inte direkt saker bättre för min hjärna just nu, men jag hoppas att mitt hår återuppstår från de döda.

I övrigt önskar jag att mitt pass kommer idag. En av mina många önskningar för tillfället som gärna får slå in. Det hade varit skönt. Nu ska jag jobba lite, hejdå.

Fredagsfeeling (eller Gnäll och Självömkan)


Scen 1
Inledning – Mediokert malande

God förmiddag folk. Idag är tydligen en sån dag då jag jämför mig själv med alla andra och tycker alla är smalare, snyggare, gladare och rikare än jag. Wonderful! Bra och inspirerande start på fredagen den tionde februari. Jag lever inte som jag lär. Långt ifrån idag.

Scen 2
Mittstycke och Eskalering

Jag undrar även, men egentligen bara just idag, varför jag (oberoende av förkylningar/operationer/personligt trassel/träning/återkommande oroväckande läkarbesök/utgifter) ska ta hand om alla, åka runt överallt, städa efter andra, handla åt folk, se till att saker fungerar bra, peppa och mata min omgivning med energi. För ibland får man fanimig se till att limma på gladmasken ordentligt!

Missförstå mig rätt, jag tycker i 98 fall av 100 att det ÄR jättetrevligt och givande och inspirerande att göra just det där, annars hade jag självklart inte gjort det, men ibland undrar man ju vafan grejen är. Som nu. Och varför är det bara jag som ser när det är stökigt, snuskigt och tomt på grejer, saker behöver styras upp eller justeras och lagas? Besitter inte alla den förmågan? Det verkar ju inte så.

Tips på bra sätt att ge tillbaka energi och glädje på:
Tänkte jag skrivit här, men eftersom dom flesta kring mig är vuxna människor så låter jag dom själva räkna ut, ta en kik med sina ovana ögon och använda sin fantasi.

Scen 3
Avslut – Skärpning

Jaja, nog gnällt. Jag inser ju givetvis även att det finns dom som har det betydligt värre än jag. Och då menar jag inte nåt så avslägset som barnen i Afrika eller i slummen i Buenos Aires eller så, för jag behöver inte gå utanför min umgängeskrets för att inse att jag har det ganska okej ändå. Och jag inser även att hur mycket jag är gnäller nu så har högst sannolikt mina föräldrar och mor-/farföräldrar rätt mycket mer att sätta emot om dom skulle vilja trycka ner mig på jorden igen. Dom hade ju dessutom, uppenbarligen, barn under skitperioderna också. Så nog med snyftandet nu! Dax att move on! NU ska jag på spännande besök på sjukhuset och när jag kommer hem sen efter arbetsdagens slut ska jag dammsuga, städa toaletten, diska, lägga in fakturor och sen handla. Och jag ska tycka det är trevligt! För det hade faktiskt kunnat vara värre OCH jag gillar dessutom egentligen att städa eftersom jag tycker om när det blir fint.

Scen 4
Prolog – Utro
Japp, det var det! En text i ren självömkan, så blir det ibland. Jag vet det är speciellt tre stycken av er som sitter och tycker det var det löjligaste ni läst, men tyvärr får ni stå ut denna gången. Jag kan dock glädja er med att jag sannolikt kommer ta bort detta inlägget inom en månad, när jag själv inser att det är överflödigt. Nästa gång jag skriver nåt ska det vara trevligare läsning. Jag lovar. Hedersord.

Bifogar en bild på en åsna som drar ett tungt lass. Det är kanske lite synd om den, men den blir glad när den får mat eller ny mysig halm i sin spilta. Den ser dessutom inte ens speciellt undernärd eller vanvårdad ut. Jag har redigerat bort snoppen som hängde under magen på den för att det ska bli ännu lite mer passande och tragikomiskt i sammanhanget.
Nu är det lunch! Jag återkommer med kompenserande text efter klockan två.

Men jag tog min hatt
Och trolla fram en skatt
En promenad genom stan

Ni vet vilken låt det är eller?  Den är rätt känd. Eller ni vet inte? Okej, jag kan ge er en ledtråd till. Ni får nästföljande text också. Nu borde ni verkligen klara det.

Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Tjalalala lalalala
Heyheyhey

Exakt. Per Gessle. Den gamle lirarn briljerar med sitt fantastiska vokabulär. Näää, nu ska jag inte vara sån. Jag är faktiskt en av få Halmstadbor som är rätt stolt över Per och hans konstform…

Detta var ett utkast till ett inlägg som jag har haft liggande alldeles för länge. Sen i somras faktiskt. Den planerade riktingen på texten skulle vara att jag sågar hur Per sjunger att han trollar fram en skatt – en promenad genom stan och hur värdelös skatt det är. Att hans ribba för var gränsen för var konceptet Skatt går ligger alldeles för lågt, men seriöst? Är vi inte bara trötta på den typen av neggiga dryga jävla texter? Läser vi inte tillräckligt med sågande översittarskit? Och framför allt; skriver inte jag redan nog med sådana.

Och ännu mer framför allt! Vem försöker jag lura egentligen? Tycker jag VERKLIGEN att en promenad genom stan med den man älskar INTE är en skatt? Knappast. Om det är nån som faktiskt uppskattar den typen av romantiska enkla småsaker är det ju jag! Kärleksfulla grejer tillsammans, dom simplaste sakerna. En promenad genom stan, oavsett väder eller årstid, tillsammans med den man tycker om är bra och romatiskt och väldigt trevligt. Skulle jag någonsin säga att jag tycker nåt annat kan jag garantera er att jag ljuger på grund av avundsjuka.

Jag skäms över att jag ens tänkte tanken på att klanka ner på Per när han sjunger om kärlek. Det är ju helt emot mina principer.
Andra saker jag också tycker om, som sprider värme inomhus i en är:
- Bregottreklamen med kossorna som kör skiftbyte. Dom är söta och lugna och glada.
- Svensk sommarkänslan i Änglagård ihop med vind över ängar, småflugor över sjöar i motljus, regn mot grusvägar och psalmer man sjöng på skolavslutningen när man var liten.
- Att bygga ett mysigt bo i sängen som är nybäddad med nytvättade lakan.
- Att fiska nere vid piren och kolla på vattnet.
- Mysiga sms eller små meddelanden med gullig och ärlig text som någon faktiskt inte bara har tänkt för sig själv utan faktiskt också samlat mod till att skicka.

Bara några få exempel. Dom enklaste sakerna. Per vet vad han snackar om.

Lördagsdimma

Jag gick en promenad ner till hamnen med mig själv i förmiddags.

Det var väldigt dimmigt och när jag kom tillbaka var jag blöt av allt vatten som flög omkring i luften. Lika bra det.

Stiltje. När jag gick längs havet hördes folk i båtar lång utifrån havet. Dom fiskade. Allt dom sa hördes, men ingen syntes i dimman. Ett par där ute pratade om att dom borde köpa ny säng och precis då fick kvinnan en fisk och skrattade. Sen gick jag förbi röster som skulle kunna varit en pappa och hans son. Dom pratade om olika drag. Vattnet låg alldeles stilla.

Jag tycker om dimma, även om jag kanske inte borde. Jag tycker ju inte om hemligheter längre, dom gör mig osäker. Men dimman är okej. Trots att den döljer en del.

På vägen ner till hamnen tänkte jag att det hade varit trevligt att ha ett hus. Till exempel det där jag passerade innan. Det med den fina stora altanen, det snygga dubbelgaraget, dom söta äppelträden i den lagom stora trädgården och den mysiga balkongen. Det huset. Eller kanske ett annat. Men detta hade till saluskyltar. Det såg dyrt ut och jag konstaterade att det ju ändå säkert inte är jättemysigt att bo i ett helt stort hus med sig själv, så det kunde kanske kvitta.

Jag började titta på spindelnäten istället. Alla ser olika ut och när det är dimma blir dom fina och extra tydliga. Som knypplade tantdukar. Jag mötte ett par som höll varann i handen. Dom var i min ålder. Hon hade tofs. Vi hejade artigt. Paret fortsatte sitt samtal om vad dom skulle laga till middag. Jag fortsatte att koncentrera mej på spindelnäten. Det var vindstilla och jag var blöt i ansiktet.

En morgondröm

Till och med på biologin fick man lära sig att på morgonen drömmer man om nice saker.

Att det är ihopkopplat med hur djupt man sover, att det är samma avslappning som vid sex. Det är därför killar får morgonstånd och så vidare.

Så när jag vaknade vid 05:30 av åskan och med låten för Merci-reklamen i huvudet tänkte jag att det var lika bra att somna om och drömma nåt trevligt. Tänkte mig en story med mycke gos. Men istället somnade jag om och drömde om ett restaurangbesök i Stockholm som blev jättefel. En riktigt lång och invecklad historia som i korta drag slutade med att jag blev bortglömd, sviken och kvarlämnad medan dom andra (mina systrar bland andra) gick till en loungebar/skivbolag. Den låg visserligen nära och jag fick ju reda på att dom var där eftersom jag hade min mobil, men ändå… Känslan.

Det var inte direkt vad Gustav Fröding skrev i sin dikt. Det var motsatsen. Fuckin ripoff. Jag vaknade och var ledsen och kände mig lurad, lämnad, nojig och sviken. Härligt. För att ytterligare spä på, eller kanske snarare till följd av mina redan fint framodlade trust issues som jag verkligen försöker jobba bort. Awesome. Jag får uppenbarligen jobba lite hårdare med det där.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne

Rätt snuskig dikt för att vara skriven på slutet av 1800-talet när allt var så hårt hållet kan egentligen tyckas. Men så blev han ju också åtalad för den. Stackarn. Snuskhummer! Idag skulle man minsann aldrig!

Nåväl, jag styrde upp skiten lite med att städa köket, baka ett bröd, lyssna på allt snack om Ground Zero på mina satellitmottagares typ alla kanaler och sen ställde jag mig i duschen. Funderar på en runda i skogen med svampkorgen, även om jag aldrig hittar nåt. Mest för luftens och vädrets skull. Liksom.. kolla lite på ett lingon, nosa på löven, peta på en snigel… Ni vet. Har ju ny fin svampkorg och allt. Vi får se. Kanske sen.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress