Tagg fräsiga maskiner

Kom och köp!

Jajjemensan, nu ligger den faktiskt ute.
Lilla räsergrisen kan från igårkväll köpas.

Annons på Blocket.se för allmän beskådan.
Eller så kan man bara klicka på länken här.

Säljes endast till kärleksfulla mysiga hem,
där den blir gosad med och bra ompysslad.


Onsdagsedge

Mitt visum har kommit. Jag är ett steg närmre kan man säga.

Till vår allas stora förvåning tyckte tydligen kineserna att det kändes helt okej att låta mej äntra landet.

Nyss var det en gubbe som lyckades kapsejsa sin truck utanför. Såg otroligt komiskt ut! En såndär liten babytruck. Han satt där inne i sin lilla hytt när ena hjulet hamnade i ett fett hål i marken och hela maskinen välte. Långsamt långsamt tippade den över för att slutligen ligga helt på sidan. Det gick så sakta och smooth att gubben lugnt hann ta sej ut, ställa sej i vältriktningen och med sina armar försöka mota det hela. Men det gick inte bra, den var nog för tung. Eller så sket han bara i det. Han lät den ligga. Efter ett jävla tag var han tillbaka med backup. Förmodligen hade dom passat på att ta sig en kaffepaus, kanske för att samla styrka, för män som kör arbetsfordon har ofta kaffepauser, gärna med en korvmacka till! Prickigkorv.

Tre karlar lyckades till slut med starka armar baxa den lilla trucken på rätt köl igen och den kördes tillbaka in på området. In i hagen till dom andra små babytruckarna. Man vet aldrig vad som kan hända här. Sist traktorkaravanen och nu detta! Lite edge sådär va.

Och jag inser givetvis att jag borde tagit en bild på spektaklet, men jag är ju inte direkt känd för min hjärna så här kommer istället en bild på den nya sidan i mitt pass.

NO < SWE

Sådärja. Väl hemkommen från weekend i den norska huvudstaden.

En trevlig vistelse strösslad med tunnelbaneåkande, dimsum, barnsnor, vinter, cocktails, stora bullar och inte minst obligatorisk väckning varje morgon nån gång mellan 05:40 och 06:15.

Huvudsyftet med resan var alltså, som tidigare nämnt, Robyn live in concert. Och jag är som sagt inget fan direkt men det var en mycket bra spelning! Hon är väldigt proffsig. Och det gör ju saken bara bättre att hon har samma skojiga frisyr som Lloyd i Dum & Dummare. Tack till Dominic för ordnade biljetter med asbra platser! Förbandet sög riktigt stor röv dock. Jag och Lina skämdes å deras vägnar. Det var fanimej pinsamt på riktigt.

Det är vår ute nu och dom säger att det ska bli varmt i helgen. Hoppas. Min redan trasiga själ behöver verkligen inte mer vinter. Den behöver tulpaner, påskliljor, gos, sol, en hel del pengar och framför allt lite mer plats, men det sista kan bli svårt. Ibland får man bara inse att man faktiskt inte får plats. Då får man försöka sikta på dom andra grejerna istället.

På tåget hem satt jag förresten jämte en kille som var fruktansvärt åksjuk. Han var grågrönvit hela vägen ut på händerna, darrade som en blöt kalv och kräktes mer eller mindre konstant i tre-fyra timmar. Jag tyckte så synd om honom att jag fick ont i hjärtat. Jag visste exakt hur han kände sej och gav honom två åksjuketuggummin och sa åt honom att inte stryka med. Hoppas dom hjälpte lite. Jag verkade tragiskt nog dock vara den enda i hela vagnen som faktiskt hade medlidande. Dom andra blängde argt på honom, muttrade haggigt och tyckte han var äcklig. Han kräktes dessutom näst intill ljudlöst så dom borde knappt hört nåt! Jävla kärringar. Jag blev sur. Jag ville ta hand om honom. Han led.

Bifogar en drös mediokra mobilbilder från helgens tripp. Håll till godo.



 

 

Vårkärlek & traktorkaravaner

Nu tycker jag faktiskt att det räcker för idag.

Jag vill gå hem. Eller kanske inte nödvändigtvis hem. Och framför allt inte . Jag föredrar att ta bilen.  Jaja, jag vill inte sitta här iaf.

Det är kallt och luften är torr och konstig och jag har börjat få ont i halsen. Kass tajming med tanke på min imorgon kommande Osloweekend. Men det är vår ute. Det är positivt! Knoppar börjar slå ut, fåglarna hoovrar över gräsmattan, människor som tycker om varandra håller handen och bryr sig inte om huruvida andra människor ser eller får reda på att dom gillar varann. Katterna på gatan är kära i varandra allihopa och mjauar extra högt för att få kontakt. Dom ropar: Jag älskar dig!! Var är du!? Vem är du?! Någon!! Älskar du mig?!  Jag känner mig så ensam!! Jag älskar dig!! Är det nån där!? Älska mig!! Älska med mig!! Och nyss körde det förbi en hel karavan av sprillans nya gröna traktorer här utanför. John Deere, sånna med gula hjulsidor. Typ tio stycken! Galet. Man kan ju verkligen undra vart dom var påväg?

Traktorutställningar måste väl ändå vara ett bra vårtecken eller? Preppning av mark och allt vad lantbruksarbete heter som drar igång nu. Då behövs en ny maffig maskin. Triticum! Det är nåt av dom fyra sädesslagen som heter det.. på latin. Det fick man lära sig på biologin. Var det vete? Tror det. Ska man så vete nu? Eller när gör man det? Det finns ju nåt som heter höstvete iaf.. Är det för att man sår på hösten då? Fick man lära sig det på biologin? Säkert. Känns som jag inte minns nåt av det där. Och vad säger man? Åkrarna ska ryka tre gånger innan det är sommar Så heter det va? I vilket fall som helst tvivlar jag på att dom har rykt en enda gång hittills. Och nu lär jag väl dessutom bli lynchad av bönder Sverige över som förstår att jag inte ha nån som direkt koll på vad jag snackar om.

Det är kallt ute. Hoppas att påskliljorna jag planterade och ställde på trappen igår inte fryser ihjäl. Blommorna på bilden är inte dom jag planterade. Även om det hade varit väldigt fint så hade det tagit alldeles för lång tid att fixa en sån skog. Bilden är ifrån bordet inne på Plantagen där jag handlade. Till er stora besvikelse. Det får ni ta. Man blir blåst varje dag.

Mmmm! Grävis!

Utbyggnaden av vår lilla lokal här har påbörjats.

Dom kör med grävmaskin utanför. Jävlar va coolt det är! Det ser dessutom svinroligt ut. Jag vill också!

Tänk va! Att köra en såndär. Som ett real life jätteroligt TV-spel! Och vilken precision! Han är väldigt duktig, han som gräver. Har dessutom en hel arsenal av olika skopor som han hookar av och på allt eftersom det stöts på olika hinder, tjälen ligger djupare, makadam ska tippas, mark ska plattas eller stenar ska bändas bort. Jag önskar att jag också kunde nåt sånt tufft. Köra fräsiga stora maskiner.
- Men Emma, du kan ju köra motorsåg? sas det igår. Och det räknas INTE. Seriöööst. Alltså, det är inte ens i närheten av den coolhetsgrad man uppnår i en stor gul grävmaskin.

Där sitter han och käkar en korvmacka och skyfflar lätt upp allt han har fått ihop ifrån utgrävningen. Lyfter, utan att spilla, över på ett lastbilsflak och snyggar till med skopan efter sej. Liksom vänder den och slätar till högen på flaket efter hand. Trevligt jobb! Sånt skulle man extraknäcka med! ..Om man nu anser sej ha tid med mer arbete.

Pappas inflikning:
- Har du NÅN gång sett en tjej som kör grävmaskin?? Nej. Juste. Håll dej du till vad du gör istället och låt oss sköta det där.
Hehe. Men visst. Bra med nån som plockar ner en ibland, så man inte flippar ur. Förmodligen lite sanning dessutom. Åtminstone när man väger in min minst sagt bristfälliga simultanförmåga. För jag utgår ifrån att det krävs lite sån? Men jag kanske kan få åka med nån gång! Jag har ju trots allt fått åka traktor och skördetröska och det var ju awesome. En grävmaskin lääääär ju va minst lika grymt! Jag får kanske gifta mej med nån som har tillgång till denna typen av fordon helt enkelt. Åtminstone nån som har nån nära vän eller släkting som kan ta med mej på en tur.

Var precis ute nu och tog en bild av vidundret. Dessvärre lyckades jag pricka in precis när drivermannen hade korvmacke- och termoskaffepaus, det har man ofta i detdär skrået tydligen. Svårt att fånga honom in action. Man får smygkika genom fönstret.

Hej mitt vinterland 3

Jag vet att jag har rätt kass minne, men jag tror mej ändå kunna återkalla en hel del från barndomens snö.

Minnen av desperata försök till snögubbar i svintung blötsnö, plaskvåta pulkabackar och bävernylonoveraller dyker upp. Men vi hade kul har jag för mej! Även om jag inte var det mest entusiastiska utebarnet vintertid.

Vad jag inte minns däremot är vad jag idag har fått uppleva när jag och pappa i ungefär en timme körde snö härutanför med hans röda Honda. Snöslungan. Kallt men ändå acceptabel torr kyla och ingen vind. Helt okej. Fluffig snö som man inte blev blöt av. Effektiv snöröjningsmaskin som glatt åt upp allt den åkte över. ..Med undantag för först i början när den hade frusit ihop och lät som att den va påväg att skära ..och sen när den åt en stor sten och gick lite sönder.. Men dock! Det var ändå vad jag skulle beskriva som relativt trevligt. Men smärtan! Herregud!? Var det så när man var liten också? När man kom in efter att ha härjat runt, kunde man inte gå då? På grund av stela leder? Hade ens fingrar krökts till krumma onaturliga sneda krokar? Knappast.. Man kunde vara ute i flera timmar och komma in helt jävla genomblöt och ändå vara hur fit som helst. Nu har jag så ont i knäna att jag knappt kan gå. Det känns som att jag har åldrats 40 år på bara idag! Min höfter är som ihoprostade gångjärn på en gammal ladugårdsdörr och jag rör mej som en sengångare. Värdelöst. Hade det varit ett annat år hade jag blivit ledd till ättestupan omgående.

Nu ska jag sova, hoppas jag är yngre imorron när jag vaknar.

slungis

Mamma, pappa, barn

Kom precis ifrån Maxi nu. Ni som känner mej, eller åtminstone brukar läsa om mitt liv, vet att jag spenderar ofantligt mycke tid på Maxi. Det är mitt hangoutplace no 1 och det är jag stolt över! ^^ Maxi is the new black. Eller.. Njah, kanske inte.. Men jag försöker iaf göra det till det.

Men iaf, kommer ni ihåg när jag skrev om gubben som satte dit den sura tanten som tyckte han va en idiot som parkerade på handikapp? Om ni vill friska upp minnet så kan ni läsa mitt korta, underhållande stycke igen här: håll käften kärringjävel


Idag har jag fått den stora äran att, ännu en gång, kliva rakt in i härligheten. Som vanligt ute på parkeringen. Det är oftast där det sker.

Jag hade parkerat pappas stora bil i rutan som är precis jämte dom där familjeparkeringarna. När jag var i högsta hugg med att lasta in mina kassar bak i bilen blev familjerutan närmast mej ledig. Det stod två bilar i kö som båda blinkade och ville in. Den ena var en stor grå såndär Mitsubishi Spacewagon och den andra en nåt så hyfsat ovanligt som en Lamborghini. Det ni. Inte varje dag minsann. I min värld anser jag, lite under bord, att om man har en sån bil så har man lite rätt att gå före i familjeparkeringsköerna ^^ ..Men det är definitvt inget sånt man ska gå ut med för människor tenderar att snea ur rätt ordentligt på sånna uttalanden..

Men i vilket fall som helst så hann killen i den väldigt platta bilen före och givetvis tyckte inte 3-barnsmamman i Spacewagonen att det var okej. Hon stannade kvar bakom och väntade med rutan helt nervevad medan han parkerade. Sen öppnade han dörren, ni vet sådär som man öppnar dom där dörrarna på dom där bilarna. Uppåt som vingar. Hon ropade honom till sej i samma sekund han hade fått båda fötterna på asfalten:
-Du!! Killen! Ursäkta mej. Ursäkta mej, men det är faktiskt en familjeparkering du har ställt dej på där! Jag struntar i hur dyr bil du har, jag tycker faktiskt det är oförskämt att ställa sej där mitt framför näsan på en mamma med bilen full av barn!
-Men.. Jag har ju min familj med mej.. Svarar killen medan hans son i 7-årsåldern klättrar ur bilen med stor försiktighet och mycket möda.
Mamman i Spacewagonen ser på barnet som säger till sin far, medan han går förbi honom runt bakom bilen, att han får stänga dörren för att han faktiskt inte når upp. Den yttersta isen på barnhataren i mej smälte lite där får jag väl erkänna.. Meeen det kan å andra sidan ha varit bilen som fick mej lite ur fas. Sonen fortsätter runt på andra sidan hans pappas fortskaffningsmedel. (..för övrigt trodde jag att man stängde och öppnade dörrarna med nån slags fjärrkontroll)
Den arga mamman forsätter kämpa:
-Jahaokej! Så du hade en unge med dej! Men det är ju uppenbart att han klarar av att röra sej civiliserat runt bilar och jag har dessutom SMÅ barn med mej, så jag tycker nog att du hade kunnat välja en annan plats!
-Öppna pappa!
ropar sonen som har kommit runt på andra sidan. Pappan fixar upp den andra dörren med och bilen ser ut som att den ska flyga iväg med sina vingar. Han klättrar in och spänner loss sin lillasyster ur barnstolen som placerats i passagerarsätet.

Touché! ^^
Solid fuckin gold!

Pappan står med händerna i fickorna, fortfarande borta hos kvinnan som stirrar på pojken. Pappan vänder sej om och kollar hur det går. Sonen har precis baxat ut minibarnet och ställt ner det på marken. Han rättar till hennes rosa jacka, tar henne i handen och de två kommer runt till baksidan av bilen. Pappan tittar tillbaka på kvinnan i Mitsubishin och säger med ett genuint leende:
-Jag har också småbarn med mej.. Men okej, du har ett mer än mej ser jag! Så jag antar att du vann. Haha! ..Men kan väl inte mena att jag ska flytta mej nu?

Den arga mamman verkar ha svårt att inse att hon blev besegrad redan innan hon vevade ner rutan på sin bil.
-Nej SJÄLVKLART menar jag inte att du ska flytta dej! ..Och för övrigt förstår jag inte hur du kan välja att åka och handla i den där bilen!! VAR hade du tänkt att du skulle ställa KASSARNA till exempel??
-Haha! Nejdu, det kan verkligen vara ett problem ibland ska du veta! Vi får se hur det går sen..

En kort tystnad. Sen fortsätter mannen i samma glada ton:
-Nämen oj! Se! Nu blir det ledigt där! *pekar på en familjeparkering tre rutor bort* Men så bra! Då fick du en också!

Förnedringen var helt otroligt total. Mamman var så arg och så säker på att hon äntligen skulle få sätta din en liten brattig jävel i en överdrivet dyr bil som säkerligen hans pappa hade köpt till honom. Men det utvecklas till nåt helt annat! Hon kunde inte ens få in nåt om att han var otrevlig, för det var han inte! Han var den trevligaste människan med dom trevligaste barnen jag sett på länge! Om hon åtminstone hade haft vett att sluta medan hon fortfarande hade nån form av värdighet kvar.. Men icke!

Det var härligt att beskåda.
Och jag hade stora problem med att inte avslöja mitt publikskap. Jag tvingade möblera om mina kassar tre gånger och fixa lite med pappas skruvmejslar i bilen bara för att dra ut på tiden.
Det var en fin eftermiddag.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress