Tagg foto

Dagens ris

går oavkortat till mej själv.

Två gånger har jag GLÖMT bort fotograferingar. Två, inte ett, TVÅ (2) fotojobb har jag kommit för sent till.
Dom har fått ringa och efterlysa mej. Fruktansvärt pinsamt. Jag är inte sån! Jag glömmer inte uppdrag! Jag kommer inte för sent!

-Heeej Emma.. Var är du nånstans? ..Skulle inte du fota ikväll?

Det blir fanimej 55 Ave Maria och 3 ordentliga gisslartåg på Halmstads kalla och blöta gator. Barfota och med mångdelad piska med hullingar på i hand. Likt den flagellant jag snarast bör räkna mej som.

Inga mensbilder

Innan var jag ute på ett fotojobb. Folk och modevisning osv..

Om man ska va en schysst mingelfotograf finns det enligt mej vissa riktlinjer. Jag har behandlat några av dessa tidigare, tex -här- och -här-

Det är för mej till exempel självklart att man frågar före om man får ta bilder på folk. Annars kan dom bli lessna och det vore ju onödigt. Ofta säger folk ja och är glada, ibland säger dom nej och är glada och ibland säger dom nej och är irriterade. Ibland motiverar dom varför dom inte vill vara med, trots att jag inte kräver nån förklaring.

Idag när jag frågade så svarade en tjej:
-Nejtack, jag har mens.

Den hör man fanimej inte varje dag! Ärligt var det ju iaf..

No ding-ding

Okej, Annie gnällde lite på att jag inte hade skrivit på nårra dar nu. På våran personalfest igårkväll sa hon det.

-Alltså vad är det med dej!? Vad har hänt? Du har ju inte skrivit på skitlänge nu! (det var två dagar då)

Men ni kan vara lugna. Det är inget som har hänt. Jag har bara inte haft nåt att berätta. Inget intressant har hänt. Eller okej, jag fotade ett bröllop igår. Det var ju visserligen ganska intressant. Fruktansvärt prestationsångestframkallande, väldigt fint i Söndrums kyrka och lagom stort.

Det var Peter och Camilla, våra ytterst trevliga grannar hemifrån Fammarp. Peter var glad och nervös och Camilla var sen och hade en asfin klänning. Kanske en av dom finaste jag har sett live. Men jag har ju å andra sidan inte varit på så många bröllop.. Dock blev jag påmind om varför man inte ska åta sej sånnahär fotojobb. Framför allt om det är vänner. Eller jag ska inte säga att ”man” inte ska göra det. JAG ska inte göra det. Av den enkla anledningen att jag är dömesig. Bölar som en fjant av minsta lilla. Hur lätt är det att stå där, längst fram jämte prästen och brudparet och altaret och Jesus och hela köret, förväntas ta bra bilder och vara proffsig, när man bara får torka sej i ögonen hela tiden!? Inte så bra. Man ser ju inte ett skit. Fick förlita mej helt på värdena i kameran. Jag har inte vågat kolla på bilderna än. Ska göra det sen.

I övrigt är det väl inte mer..

Eller jo, jag har lagt om mina stenplattor utanför huset! Ytterst duktigt! Och jättefint blev det med! I spöregn gjorde jag det dessutom. Spöregn och the mega thunder from hell. Rakt ovanför. Blixt och dunder på samma gång så man nästan blev döv och lite rädd. Ett tag funderadde jag på om jag kanske skulle gå in så jag inte blev grillad.. Men man är ju inte en fjant så jag stannade! ^^ Det regnade schweinigt mycke! Mesta regnet på länge tror jag. Det var som duschen rätt i nyllet. Man fick kisa. Fast det var varmt ändå! 25 grader! Regnjacka och trosor hade jag. Extra skitful outfit, men det gjorde inget. Det var nog inte så många som såg mej.. Och om dom gjorde det då var det okej ändå för dom tycker nog redan att jag är rätt skum i vilket fall som helst. Det verkar som det iaf. Jag passade dessutom på att tvätta bilen! Asbra att göra i ösregn ju.

Okej. Nu är det inget mer.

Celebriteten

Nyss kom jag hem från ett fotojobb i Tylösand. En trevlig tillställning. Vernissage, pianobar och Vincent Viciousspelning.

Tänkte dela med mej av en av kvällens upptagningar som ägde rum inne på toaletten i foajén. Jag befann mej inne i ett bås och överhörde samtalet som pågick precis utanför vid speglarna.

Kvinna 1: -VET DU?! Jag tror jag såg Per Gessle!! Härutanför! Tror du det kan ha vatt han?? Det såg VERKLIGEN ut som han..!! *alldeles till sej av excitement*
Kvinna 2: -Vaaa..? Nää.. men det kan väl inte vara speciellt sannolikt? *uppenbarligen den visa och sansade av de två*
Kvinna 1: -Inte? Nä.. Du kanske har rätt, det kanske inte var han. MEN LIKT, det var det!
Kvinna 2: -Ja, en dubbelgångare. Han är väl inte ens från trakten.. Per Gessle?
Kvinna 1: -Inte? Tänk, det trodde jag.. Det har jag alltid trott..
Kvinna 2: -Nejmen han är väl från Varberg? *talar med tonläget som påvisar stor klokhet*
Kvinna 1: -Ja, du har säkert rätt. Jag brukar inte hålla ordning på alla kändisar. Det var säkert inte han! ..Nää, vad skulle han här och göra egentligen om man tänker efter?

Ungefär 5 minuter tidigare stod jag precis utanför och pratade med nämnda Per. Vi pratade om tennis, hans gamla tennistränare var också med.. Jag berättade om mina grannungar som tycker om tennis..
Det hör också till att vi befann oss på Hotell Tylösand, även känt som ”Per Gessles ställe”.. Av den enkla anleningen att han bor bara ett stenkast därifrån och det faktiskt är hans ställe..

Meeen Varberg är ju inte så långt ifrån det heller.

Stockholmssyndromet

Det generaliseras ju en hel del kring det här med stockholmare och hur idiotiska dom är.

Givetvis finns det stockholmare som är trevliga och kanske ibland till och med lite intelligenta också. Men precis när man är i en såndär svacka, när man tänker att ”Äääh dom är ju faktiskt också människor!” då kommer det nån som kvickt plockar ner en på jorden igen. Som ikväll. Ett trevligt scenario.

Jag är ute på sedvanligt fotojobb. Går förbi en av Halmstads trevliga uteserveringar..

Jag hör någon ropa bakom mej:
-Du! Tjejen! Hallåå! Du blonda tjejen med kameran! Vänta!
Urstockholmaren. Han låter som hon med läpparna. Hon i den där dokusåpan, Paradise Hotel. ..Olinda! Precis hennes dialekt. Med sånnadär störda s.

I vilket fall som helst så stannade jag och vände mej mot honom. Han fortsatte.
-Duuu, det är såhär va att jag har glömt min kamera heeeemmaa. …I Stockholm [stååååckåålm] asså! Och jag behöver ju en för å kunna plåta mina polare å så nu när ja e här va. Eller huuuur?
-Avisst, givetvis..
-Aviiiiisst va. Men du ser ju ut å ha en fin kamera. Jag skulle inte kunna få köpa den av dej? Vad är det för en? En canon
[kääänånn] ja. Faa-an va nice! Jag ger dej 6000 för den!
-Hah! Eeh. Nejtack.
-Skooojarru? Det är ju aaasbra!
-Amen jag utgår ju ifrån att du skämtar.
-Nejnejnej! Verkligen inte! Jag behöööver verkligen en kamera! Du får 6000 för den av mej! Kontant! Här och nu! Kom igen. Alla behöver ju lite lätta cash ibland!

Han drar fram plånboken och fiskar fram en relativit fet packe tusenlappar.

-Men snälla du, jag kan ju inte sälja min kamera bara sådär. Och för övrigt så är 6000 helt åt helvete för lite i vilket fall som helst. Det är ju inte ens vad mitt objektiv kostar liksom!
Sen hände nåt. Killen verkade ha stora problem med att jag inte gladeligen nappade på hans fint utlagda krok. Så han började bli lite irriterad. Han snapade liksom lite. Det syntes att nåt klickade i hans huvud.

-Gumman, jag veeeeet faktiskt vad den där kameran är värd asså. Försök inte. 6000 är mer än bra betalt för en begagnad canon [kääänånn]. SPECIELLT den där modellen.
-Mycket möjligt. Men som du givetvis redan har noterat så har jag ju inte direkt standardkitet här. Som sagt. För 6000 hade du inte ens fått optiken.
-Vadåför jävla optiiiik??
-Alltså.. Objektivet. ..Dethär.
*pekar och vrider pedagogiskt lite fram och tillbaka*
-Seriööst. Du är ju HELT slut asså. Du TROR alltså att du inte hade fått en helt ny av din kamera för 6000 krooonor? Snälla lilla vän.. Ta och vakna upp ur din drömvärld asså. ..Herreguuud asså.

Jag tackade artigt för erbjudandet och det fina bloggmaterialet. Sen gick jag vidare.
Det gjorde han med. Han kastade sin Coronaflaska på ett elskåp och gick tillbaka till sina garanterat lika sympatiska vänner med precis samma typ av välnärda hybris.

Varje år längtar vi till sommaren, för då kommer ju stockholmarna och bringar ljus till våran annars så dystra värld.

Stora bröst

Tillägg:

Om du är kvinna och har fina bröst och tycker om att visa upp dessa.

Jag l-o-v-a-r att dina pattar syns på bilden. Var inte orolig. Du behöver inte pressa upp dom rätt in i kameran. Jag har bra vidvinkel, dom kommer med ändå och dom ser inte större ut för att du hänger fram dom, resultatet blir bara att du framstår som en person med sjukt skum hålling och eventuellt en ganska långt framskriden skolios.

back in black

Kan hända att detta är lite osmart att skriva om. Jag kan få mycke skit för det som komma skall, men det får jag helt enkelt ta.

Som ni vet så jobbar jag med foto. Jag fotar väldigt mycke fester, invigningar, på klubbar, modevisningar osv.. Det är väldigt kul, man träffar fantastiskt mycke folk och ser en massa nya roliga saker.

Jättemånga känner igen mej och jag känner inte igen någon. Så brukar det vara. Om du drabbas av mitt oigenkännande en dag så ta inte illa upp, det är absolut inget personligt. Och det räcker med att du påminner mej lite så kommer jag kunna återge vad du hade på dej eller vad du drack senaste vi träffades =)

Det finns i alla fall vissa riktlinjer för att mingelbilder ska bli bra tycker jag. Alltså, inte massbilder nu, inte sånna där det är en överblick över skitmycke folk inne på en krog. Nu pratar jag bara om individuella foton. Sånna där 1-4 personer är med.

I regel går det till så att jag kommer fram till ditt bord/soffa/bänk/vip-rum och frågar om jag får ta en bild på dej och din tjej/din kompis/ditt gäng/ditt barn. Oftast säger du ja, ibland nej. Många tycker det är genant att säga nej, det behöver man inte göra, jag blir absolut inte lessen för det. Tycker jag att det är synd att du inte vill va med på bild, du kanske är extra snygg, har en grym håruppsättning, extraordinärt smink eller värsta avancerade maskeradoutfitten eller nåt liknande på dej, så kommer jag bruka mina skills inom påtryckning, övertalning och outtömlig charm och förmodligen kommer du till slut ändå vara med på bild OCH vara väldigt nöjd med det.

Det jag vill komma till egentligen är hur folk agerar när man tar själva bilden. Det finns olika varianter. Generellt kan man säga att det går asbra (med vissa undantag såklart) att fota ungdomar mellan 3 och 25 år. Då är det ett genuint leende, glada glittrande ögon rakt in i kameran. Perfekt närvaro.

Missförstå mej rätt nu, jag säger inte att alla bilder ska vara perfekta skolfoton, nejdånejdå. Absolut inte, det hade ju blivit skittråkigt. Det är jättekul med folk som posar och fjantar sej också! Alltid väldigt tacksamt! Man ska på bilden se ut som en person som man i verkligheten känner att man kan identifiera sej med kan man säga. Tycker jag. Detta är ju givetvis upp till var och en. Gör gärna miner och fantomenmasker med händerna över ögonen, MEN gör det inte om du inte är en sån person som inte gör sånna saker, så det blir nåt halvhjärtat taffligt skit bara. Det syns sen, jag lovar.

Skit. Nu drog jag sönder min hårsnodd..

Okej, nästa typ då. Man kan säga att detta gäller den äldre generationen om man ska generalisera lite igen. Eller ja, äldre och äldre… gruppen 25-75 kan vi säga. Det är ju onekligen ganska brett. Detta är alltså den skaran som inte tittar in i kameran. Blicken flackar omkring vid sidan och ni vet inte riktigt var ni ska kolla.
Alla vet varför.
Du också.
Jag vet att du vet.
Det är många av er som tänker det exakt nu när ni läser:

- Man blir ju faktiskt bäst på sånna bilder som man inte vet att man är med på.

Ja, det är möjligt. Om det är Gunilla 65 som tar bilder på kräftskivan med sin analoga kompaktkamera. Ja, då KAN detta stämma. Men annars, nej. Resultatet av en bild där du väljer att titta lite vid sidan av linsen är att du ser 1, blind ut, du vet så som en synskadad människa fäster blicken när man pratar med dom. Dom vet exakt var ljudet kommer ifrån men har inget att fokusera på. Eller 2, du ser sjukt dryg och opersonlig ut helt utan nån som helst närvaro. Bara att välja själv.
Det finns givetvis undantag här med. Ett är bilder på par, som väljer att titta på varandra och se lyckliga ut istället för in i kameran. Detta brukar bli bra. Gulligt, romantiskt, fint osv. Ett annat är någon som väljer att se på sin mat med besticken i högsta hugg och ett saligt sken över sej. Brukar också bli ..trevligt.

Till denna gruppen av folk, dom som ”vet att dom bästa bilderna tas när man inte är beredd”, hör också dom som inte väljer att flänga omkring med ögonen utan dom som hela tiden pratar medan man tar bilden. Dom pratar om allt möjligt, alla trevliga saker dom kan komma på. Hur bra det är med en extern blixt för då ser man inte likblek ut på bilderna sen, hur deras barnbarn precis har köpt en jätteliten söt rosa kamera, hur god buffén var, hur dom en gång såg ut som idioter på bilderna från en midsommarfest för att dom hade dill och gräslök mellan typ alla tänderna. Det är alltid väldigt trevliga samtal, förda i ett väldigt ärligt lyckligt tonläge, så att dom hela tiden ser glada ut när dom pratar. I tron om att då kommer dom ju givetvis se lika glada ut på bilden med. Väldigt logiskt i deras hjärnor. Fullt förståligt också. Det ÄR ju logiskt. Och det funkar jättebra också! Förutsatt att man filmar och inte tar stillbilder. Detta resulterar i att jag måste ta ungefär 30 bilder i väldigt snabb följd för att fånga rätt munläge. Det är egentligen helt okej för mej, men det kommer aldrig se ut som ett leende ändå, eftersom jag måste välja den bilden där dom säger i:et i dill istället för o:et i potatis eller m:et i mat. Kan vara okej, men ett i blir aldrig samma sak som ett leende. Men close enough for me. Faktiskt. Så det är helt upp till er.

Okej, Jag kan sammanfatta detta för er som inte har orkat läsa allt.

Jag tar bättre bilder än vad din faster Ulla 51, gör med sin lilla kamera på julafton. Lita på det och gör som jag säger. Då blir du snygg. Givetvis finns det undantag.

 

Detta inlägget tillägnas Emelie, så hon blir nöjd.

För smakens skull

Min skrivaranda är inte på topp just nu. Bara så ni vet.

Nu håller jag för övrigt på med fotoprojektet.

Här kan ni få ett smakprov på en av förbilderna under den senaste fotodagen. Det är alltså Anja, som är påväg att bli inpackad av mamma som jag hade med som assistent. Mkt smidigt med nån som hjälper till. Vem vet, det kanske rent av kan bli nåt av detta..

(och nu finns det ett fåtal bilder i bilddagboken igen..)

hot girl in plastic

The Shit

Generellt kan man säga att jag inte tycker om musik som kommer från band som kallar sej ”The” och sen nåt enstavigt ord.

The Hives, The Vines, The Cure, The Doves, The Smiths, The Sounds och så vidare.. ..Okej, The Doors är faktiskt accepterade, men i övrigt stämmer det väldigt bra! Här snackar vi regelrätt upptagning gott folk.

Och jag gillar inte när skåpsluckorna i köket står öppna. Pisses me off. På riktigt.

Igår fotade jag premiären på Bulls uteservering. Very nice. Nu är det snart sommar =) Mycket folk var där.

ankiNu ska jag diska. Jag har samlat på mej asmycke. Fyfan. Anki får va med. Hon sitter på min axel nu och är väldigt deltagande. Hon gillar min nya svarta munkjacka som det står ”FOTOGRAF” på ryggen på. Den är mjuk och greppvänlig för hennes små fötter. Och dessutom kan hon ligga i luvan när hon inte orkar kolla mer på mina händer som diskar, skriver här eller redigerar bilder.
Tack så mycket Jocke och Julia för den råttvänliga tröjan ;)

Ofredande

Idag var det ett barn som antastade linsen på min kamera.

Jag har fotat inne på Ljudcenter, Halmstad. Dom håller på att bygga om sin hemsida, den kommer nog bli very nice =)

Vid ett tillfälle stod jag i alla fall och pratade med en familj. Det var pappa, mamma och deras tre söner i random små åldrar. Min högerarm hängde rakt ner med kameran i ett stadigt grepp och axelremmen till denna lindad runt handleden på exemplariskt Bertil Fotoläraren Lindgrenvis. Barnen sprang omkring och freakade loss som små glada barn gör.
Jag kände hur någon av dom grejade med kameran, men tänkte att skitsamma, det kunde han ju få göra så länge som han inte bräcker loss delar eller påverkar den på nåt annat destruktivt vis..

Plötsligt tittar mamman ner mot sin son och ryter till:
-MEN ANTON!! NEJ!! AJABAJA!!

Då står sonen med mitt ganska grova objektiv stadigt placerat mellan hans små tvåårings händer och han har tungan ordentligt tryckt mot linsen. Och det var inte bara nåt litet försiktigt slick heller! Nejdånejdå. Heeela tungan och denna utplattad till maximal bredd över min kameras 77 mm’s öga. Gott mos. Som en stor snigel.
Ska det vara så ska det fanimej vara ordentligt!

snigel

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress