Tagg förändring

Våfflis II – Tronföljarn

Mitt kära våffeljärn dog. Kan läsas om här.

Det var samma järn som mamma gjorde våfflor med till mej när jag var liten. Länge höll det ut, över 25 år.

Men det kolade till slut, för det är så det funkar här i livet. Allt dör. Nu står det ihoppackat i en kasse i hallen och väntar på att få åka till våffeljärnskyrkogården – elektronikavdelningen på återvinningscentralen. Jag trodde att ur allt bortgånget skall något nytt och fräscht spira, men man har ofta fel. Speciellt om man är jag. För igår fick jag ett nytt. Ett ”nytt”. Mamma kom med leveransen.

Och med orden
- Morsan tyckte du kunde ta hennes. Det är tydligen nån som har grillat mackor i det, där är lite gammal ost och så, men det går ju att rengöra! packade hon ur en brun papperspåse upp världens jävla fornminne till våffeljärn. Missförstå mej rätt nu, det var ett jättefint gammalt Husqvarna av modell Månlandaren, verkligen retro och coolt, men herregud. Gammalt som gatan är inte uttryck nog. Mormor hade alltså låtit mej ärva hennes kära våffeljärn, det som hon använde att göra våfflor till min mamma när hon var liten med. Så det första jag hade var runt 25 bast, det jag har nu är gissningsvis det dubbla. Men snyggt är det! Nu återstår det bara att se om den lilla grodan fungerar… Men först måste jag försöka spränga loss allt fastbränt sot inuti.

Lycka till! Tackar.

Förarbetet (blommorna i glaset)

Hej bloggen. Idag är det onsdag och jag har nyputsade skor.

Man får jobba på fasaden lite extra ibland för att det ska se bra ut. Har man inte den där naturliga glowen för tillfället är utsidan extra viktig. Inte min starka sida då det blir lite körigt emellanåt.

Det var tjock frost och svinkallt ute imorse när jag klev utanför ytterdörren. Passande. Eller hur? Nu om någon gång. Imorse var isen på bilen ett fint kvitto på dagsstatusens kyla. Så kan det vara. Då gäller det att klä på sej ordentligt. Men det gör ju man aldrig. Man klär sej aldrig tillräckligt varmt eller svalt för att det ska vara riktigt behagligt. Eller hur? Man förberedde och planerade och funderade ut precis hur man ville ha det. Väntade på det bästa vädret, väntade på den lagom fläktande brisen och väntade tills himlen var blå och helt molnfri. Man packade sin picknick länge och väl. Och man strukturerade upp och organiserade allt i minsta detalj, för att inget skulle misslyckas och floppa, hemska tanke. Sen blev det ändå för kallt. För sommaren hade hunnit ta slut och när man kom fram var det skugga på det där stället där man skulle bre ut sin filt, äta sin chokladpudding och dricka sitt vin. Kiosken hade stängt och bänkarna hade Gatukontoret hämtat in. För inget blir någonsin så bra som man hade planerat det i sitt huvud. Det blir faktiskt nästan så gott som alltid bättre, sålänge som det bara blir.

Jag var ute och plockade in några påskliljor från sidan av huset. Nu står dom i fönstret här på mitt kontor. Blommor är bra. Jag tycker om blommor. Verkligen underskattat. Ni är många som säger att ni inte alls fattar grejen med det där, men jag tror inte på er. Jag tror ni snackar skit. Alla blir faktiskt glada av blommor. Glada i magen. Tror jag. Tänkte säga att man nästan blir lika glad av en egenplockad eller -köpt bukett som av en man har fått av nån annan, men det är ju givetvis inte alls sant. Såklart. Det om nåt är tyvärr skitsnack. Men det blir åtminstone samma goda luft! Dom jag har ställt in här nu är bara pinnar än så länge. I ett CocaColaglas från McDonald’s. Det gör inget. Snart slår dom ut och luften blir god och då tänker man inte på det fula glaset längre.

Nu är det lunch. Får nog gå och kolla vad pappa vill ha. Hoppas det är nåt gott idag. Hoppas det är chokladpudding med grädde och lycka.

Våfflingspremiär 2011

Sammanfattning av gårdagen intelligensnivå:
A: – Alltså.. Jag har ALDRIG kissat i en vask!
B: – Inte jag heller.
C: – Inte jag heller.
A: – Men jag har suttit på en diskbänk.
B: – Jag också.
C: – Jag med…

Igår var det Våfflingspremiär hemma hos mej!

Det skulle mycke väl kunna betyda att det nu officiellt är nånslags vår. Det borde ju rimligtvis vara det med tanke på att klockan ställdes om till sommartid inatt. Kan man ju tycka.

Nåväl. Trevligt med våfflor igen! Jag känner på mej att det kommer bli en fin sådan säsong här i år. Igår var en ganska liten tillställning vilket passade ganska bra eftersom jag fuskade och körde inomhus. Jag vet, det är inte reglementsenligt, men det var kallt. Som fan. Många olika sorters tillbehör hade vi ialla fall! Alltid nåt. För er som inte är invigda i konceptet så brukar jag alltså köra Våffelpicknickar aka Våfflingar här hemma. Det innebär att man drar en lång orm till förlängningssladd ut på gräsmattan där man kopplar in våffeljärnet som är ett gammalt fornminne jag har fått av mamma. Sen bäddar man med massa filtar runtomkring i en yta stor som ett mindre afrikanskt land. På denna ö ställer man ut tallrikar, öl, kaffe, överdrivet många olika sorters sylt, grädde, jordnötssmör, sirap, honung, socker och en massa andra tillbehör som kan tänkas behövas.  Sen sätter/lägger alla sej på filtarna och käkar våfflor tills illamående uppstår. Då solar man lite ett tag för att sedan fortsätta tugga. En relativt angenäm tillställning om jag får säga det själv.

Jag är för övrigt sugen på att kolla på film, men det är för ljust och jag kommer behöva köra en replay på gårdagen snart igen. Och eftersom jag även är sugen på att sova känns risken ganska överhängande att det sistnämnda spelar ut det första och då kommer hela denna dan dö. Jag skulle faktiskt kunna vara lite effektiv och bädda i sängen. Med mina nya skitsnygga och mysiga lakan. Ja, igen. Jag har köpt nya lakan igen. Jag vet, det är fruktansvärt.. Och nej, jag behövde inte dom egentligen. Och nej, dom var inte speciellt billiga heller. Jag har nån thing för lakan. Känner att jag håller på att utveckla nån form av samlande. Det är inte bra. Jag borde samla på nåt billigare. Fina stenar till exempel. Eller pressade blommor i ett gammelrosa album med änglar på.

Jag borde även sluta åka så mycke taxi. Igår gjorde jag det igen. Fast å andra sidan – igår var okej, kan man ändå säga och låta som en annan alkoholist i förnekelse. Igår var okej för klockan var närmare fem (och det var ju inte igår inser jag nu, det var imorse) och bussarna gick inte och det var -5 ute. Ni hör ju själva. Totally chill. Men nästa gång! Då behöver jag inte ta taxi!

Nu ska jag gosa med lakanen och sannolikt somna. Nån kan ju dra ett sms eller nåt om nån timme och väcka mej kanske? Tack på förhand.

Bland prästkragarna

Man skapar sig nånform av bild av hur man tror det kommer vara.

Sen visar det sig så gott som alltid att det inte alls är så som man trodde. Och man blir egentligen inte det minsta förvånad, för innerst inne visste man hela tiden att ens egen vision var way off.

Att havet tyvärr glittrade lite för mycke, att trädgårdens gräs var lite för grönt, att blommorna doftade lite för gott och sanden var för lagom varm och verkligen alldeles för vit. Man borde insett att det faktiskt inte var speciellt realistiskt, men det gjorde inget att det var osannolikt just då, för vem tycker inte om att gå omkring i en fin värld? Även om man vet att en dag kastas man ut och vaknar på en asfalt som borde lappats för längesen tycks det ofta vara värt det ändå, för den där stunden bland prästkragarna och vallmona på ängen. Det är ju därför man gör om precis samma grej hela tiden, fast i olika tappningar. För, som jag skriver ibland, vi vet ju hur det är - det finns optimism och det finns dumhet och gränsen är fanimig hårfin.

Annat. Igår kollade jag på film. Hela dan. Sex stycken i ett svep. Sen var det typ dax att gå och lägga sig igen. Nästan en bedrift! Så idag, mest på grund av distraheringsbehov till följd av min optimism/dumhet, har jag varit lite duktigare! Har tränat, köpt en ny fet träskärbräda, kastat grejer på tippen, tvättat bilen och handlat blommor till mig själv. Om nån frågar kanske jag dock väljer att säga att jag har fått dom av nån annan, åtminstone buketten, för den ser onekligen fådd ut. Välarrangerad liksom.

Sådär, färdigt för idag. Nu har jag min tillåtelse att bygga ett mysigt söndagsbo i soffan och kolla på minst tre filmer till.

Ajuste! Det är vår ute förresten. Om nån mot förmodan skulle ha missat det. Mina tulpaner runt huset har börjat komma upp. Se bild. Dom blir väldigt många i år. Tulpanbarn överallt! Alltid nåt fint bland all skit, heter det ju. Hmm, tror jag ändrar mig faktiskt. Kanske måste ut och räfsa lite i rabatterna först, innan jag får kolla på film. Det är ju trots allt sol ute. Och varmt med.
Alltid nåt fint va..

Morgontaxi hem & vårtider

När jag gick mot taxin imorse vid drygt fyratiden kvittrade fåglarna.

Har inte riktigt bestämt mej än för om jag ska ta det som ett tecken på att jag inte bör va ute och leka så länge, eller som ett vårtecken. Tror jag kommer välja det sista. Eller köra nånslags kombo av båda.

Runt halv sex somnade jag i alla fall, för att vakna vid kvart i nio igen av en katt som mjauade ashögt utanför. Bestämde mej för att somna om. Då började grannen kapa ner träd med motorsåg utanför mitt sovrumsfönster. Antar att det är sånt får man ta om man vänder lite på dygnet.

Nu är det kväll och jag har gått och lagt mej. Vet inte riktigt vad jag har gjort med denna dan. Inte nånting egentligen. Eller jo, jag har varit och handlat. Skulle bara köpa lite smågrejer, mest för att göra nåt och för att se lite folk och för att vakna till. Nästan tusen spänn smällde jag. Visserligen på bra grejer som jag kommer klara mej ett tag på, men ändå, inte direkt ett paket mjölk och en påse apelsiner om man säger… Det där är bara ett av sätten mitt sinnesförvirrade dagstillstånd har tagit sej uttryck i. Shoppingen på Maxi. Och jag blev inte piggare av det heller, snarare tvärtom.

Ett annat uttryckssätt är alla smsen jag har skrivit. Massor! Men inte till massor av olika folk. Och jag har inte skickat ett enda av dom. Har legat och glott. Slötittat på nån halvkass film, stirrat på telefonen, tagit upp den och skrivit ett sms. Sen har jag omformulerat det några gånger, kortat ner, lagt till, fixat och ändrat. Och raderat hela skiten utan att skicka. Flera gånger, jämnt utspritt över hela dagen. Så kan det vara ibland. Så funderar man på om det kanske inte var lika bra, om det kanske inte ändå var en överflödig text man skrev som inte hade gjort nån gladare. Så kan man ju tänka för att försöka intala sej nåt så man slipper grubbla och lägga nån större energi på det hela.

Men som sagt, nu är det kväll och dax för mej att sova. Imorron hoppas jag att påskliljorna har börjat sticka upp runt huset! Lär ju inte va speciellt sannolikt dock, men man kan ju önska. Tyvärr kommer jag inte klara av att hålla mej vaken till 22:22, såvida inte nån väcker mej, så det lär väl gå kass med uppfyllandet av mina wishes ikväll. Godafton.

Måndagskänslan

Jag är tjurig. Det är jag inte så väldigt ofta.

Men nu blev jag. Men det går snart över. Jag käkade en decimeter vetelängd och drack en blommig mugg saft, så  nu är jag nog snart glad igen.

Ibland känns det verkligen som allt står helt stilla. Eller det rör sej väl lite, men det är fanimej inte fort! Man kör sina vanliga grejer, lagar mat och sover. Man skapar, lever i och förhoppningvis tar sej ur eller reder ut trassliga situationer och relationer. Och ibland reser man nånstans på semester. Men det rör sej ändå ganska sakta. Och oftast är det rätt schysst. Jag är ganska nöjd iaf. Ingen hade tyckte det hade varit jobbigare än jag om farten hade varit för hög. Så länge som jag har cash, vet att det finns åtminstone ett fåtal som gillar mej och jag nån gång emellanåt får klappa söta djur så är jag nöjd. Men ibland undrar man ju. När ska framtiden egentligen börja liksom? Idag eller alltid imorron? Känns ju lite som en sak som ligger i ens egna intresse. Ska det hända nåt får man se till att fixa det själv faktiskt. Men som sagt, jag brukar vara hyfsat tillfreds och glad. Det är bara ibland, när det är lite extra stökigt hemma, när jag inte har tillgång till saft, när det är lite för kallt ute eller i min säng eller när jag slår i tårna i saker. Då blir jag tvungen att simma lite.

Men det är ju trots allt måndag. Det är ju nästan reglementsenligt att man inte är på topp då.

Vägen, vädret & havet

Kliver av och börjar gå uppför backen, hemåt.

När jag gick åt andra hållet för nu ganska många timmar sen var hela vägen täckt av en tjock blank is.

En is som gjorde att mina fötter halkade åt alla håll. En is som gjorde det svårt att ta sej framåt. Nu är det i barmark. Inte överallt och förvisso i en bäck av smältvatten, men dock på en stig som inte är täckt av en förrädisk hal yta. Jag går i en flod och mina fötter är genomblöta, men det gör inte så mycke. Det var dom redan innan.

Det ösregnar. Och det blåser alldeles för hårt för att det ska vara mysigt att vara ute ensam. Havet hörs. Det har förmodligen brusat precis lika högt hela vintern men jag tänker på det nu. Någon slags förändring.

Nu är klockan snart tre och jag borde sova och denna texten handlar egentligen inte så mycke alls om vägen, vädret eller havet.

Rakning & förenkling

Som sagt – jag har alltså vatten hemma nu igen. Det är nice.

Lyxen att, i sitt hem, kunna tvätta sina kläder, diska sin disk, tvaga sin lekamen och bruka klosetten är privilegier inte alla är välsignade med. Det är ju trots allt bara år 2011.

Jag har firat återuppståndelsen med att noga raka benen, skrubba hela mej till maximal lenhet, bruka den fantastiska uppfinningen hårborttagningsmedel samt packa in min yviga lejonman i en god och näringsgivande smet. Luxus och väldoft! Det är förresten få grejer som går upp mot känslan av nyrakade ben mot lakanen i sängen. Man sover som en sten och vaknar inte på morgonen.
Det är i alla fall nice med vatten! Vem vet, jag kanske slår på stora trumman ikväll och laddar en maskin med smutsiga kläder!

Och annat. För er som har efterfrågat bättre tillgång till mina äldre inlägg, utan att behöva anstränga er genom att exempelvis använda det pedagogiska etikettmolnet, dom överskådliga kategorierna eller den simpla sökfunktionen. För er som tycker att dessa tre alternativ är för invecklade, så kan jag till er stora och genuina lycka nu meddela att Webmasterfilip har fixat ännu en ny grej. Syns här jämte. Ett fält som visar random andra inlägg. Dom blandas varje gång sidan uppdateras. Lite som att skaka om en godispåse, man vet aldrig vad som kan hamna överst och kommer det inget man tycker ser gott ut är det bara att ruska om igen! Så enjoy, bara att plocka. Smash n’ grab ftw.

Hej 2011!

Hej och välkomna till 2011 och min sidas nya look!

Nytt år och allt. En förändring krävdes och jag tror att dom flesta av er håller med om att  det gamla utseendet hade förvandlats från en smaskig fruktsallad till en stinkande liten mögelluddig oidentifierbar brun klump.

Nu ligger slajmet i alla fall i komposten och multnar och på bordet står en ny skål, med ny krispigt frisk sallad i! Det känns som att något har börjat tröttna. Det har fått mej att, om än ofrivilligt, till exempel börja träna lite igen. Även om det kanske fick sin vilja igenom i ren desperation genom att vidta drastiska åtgärder. Det har presenterat mej för förvånansvärt angenämt folk, det har tagit med mej på lite små äventyr och nu även snyggat till min skrivsida! ..Okej, det sista kanske faktiskt var i huvudsak Filips förtjänst, men ändå!

Det är fortfarande istid ute och jag har fortfarande ingen som helst tillstymmelse till vatten hemma, men under snön fajtas säkert tulpanerna! Snart så. Vi får väl se om det blir en massa nytt. Jag vågar inte lova alltför stora maffiga grejer, men lite ljusare är det ju onekligen så nu får man väl rimligtvis dra på sej dräkten och göra en Jacques Cousteau in i det nya årets hav!

Hoppas ni gillar förändringen här i alla fall. Och förhoppningsvis kommer det nu, med hjälp av kategorierna och etikettmolnet här jämte, bli lite lättare att hitta inlägg utan att behöva leta. Enjoy!

—————

Tillägg 110104: Kommentarsfältet är fixat! Så nu är det bara att skriva på! =) Puss

Om öl, fast ändå inte

Jag är nog ingen ölprovningsmänniska.

Detdär med en massa olika sorter samtidigt är inte riktigt min grej. Inte hittills i alla fall. Kanske kan någon lära mej? Om någon nu anser att det är så man ska göra.

Kanske kan det bero på att jag är lite kass på att urskilja dom olika smakerna. Om man radar upp tio öl framför mej och menar att jag ska kunna avgöra vilken som är godast kommer man sannolikt inte få ett bra svar på det där formuläret som fylls i med betyg och kommentarer. Smakerna blandar ihop sej, även om jag äter eller dricker olika saker emellan blir det inte riktigt bra. Jag blir bara förvirrad.

Jag föredrar nog att ha en som jag tycker är god. Tills den tar slut. Alternativt byta till en annan om jag inte gillade den första eller om den inte alls passade ihop med maten. Men visst, jag kan väl lite förstå idén med provningar. Och det finns alldeles säkert dom som är väldigt duktiga på att hålla isär smakerna och inte tar en klunk ur nästa glas förrän den första åtminstone är svald. Nån tjusning måste det ju finnas i det hela eftersom det är en ganska populär grej. Men inte min. Jag gillar inte riktigt att dricka ur många glas samtidigt. Jag tycker det blir avslaget, ihopblandat och krångligt och alldeles för mycke tråkig disk att ta hand om efteråt.

Om öl, fast ändå inte.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress