Tagg filmrelaterat

Nacho Libre

Jag har aldrig riktigt tyckt om tacos och tortillas och såntdär.

Jag är inte kräsen men vad som i vanligen kallas texmex tillhör inte mina favoriter.

MEN, helt plötsligt fick jag ett enormt sug efter nachos. Eller tortillachips eller vad det nu kallas. Jag vet inte ens vad dom heter! En produkt jag ALDRIG har känt nån somhelst form av dragning till förr. Och det är inte en liten omvändning heller, i dagens läge kan jag verkligen längta efter sånnhär chips! Trots att jag bara har mumsat i mej det två ggr!

Och jag ver precis när boomen kom. Det var när jag och Filip gick på bio som vi ganska ofta gör. Vi såg en film som heter Step Brothers med protagonisterna Will Ferrell och John C Reilly. För er som inte har sett filmen som spelar dessa två män ett par ganska dräggiga vuxna barn som ännu inte har flyttat hemifrån. Och vid ett tillfälle i filmen slänger en av dom ihop en tallrik med vad jag väljer att kalla för nachos. Sen trösslar han på en massa riven ost och proppar in kitet i micron så denne smälter lite lagom över chipsen.

Denna scen triggade nåt i min hjärna. Det var som när man hittar ett påskägg på en dvd. Jag tycker för övrigt inte om påskägg på dvder, mest av anledningen att jag ALDRIG hittar dom så jag känner mej helt lurad när jag får reda på att dom finns. Anyways, i min ätarhjärna öppnades pärleportarna till en helt ny värld! Varma-Nachos-Med-Ost-Påvärlden.

Jag fick bearbeta Filip lite inne på Maxi, men till slut checkade vi ut, betalade och kom hem med en påse, typ lika stor som en säck VOV, med SantaMariachips. Helt sinnessjukt. Gott var det också! Fast jag är dock fortfarande reserverad inställd till övrig texmexkäk..

Fan, nu blev jag sugen igen. Det är inte okej att käka nachos med ost på precis innan man ska på julbord va? Nä.. Eller? Kanske lite? ..Ett chip?

Detta är för övrigt lite samma story som inträffade med oliverna i mitt liv. Vidrigt -> Svingott. Förändrad över en timme eller nåt. Jag är säkert gravid.

Filmtipset

Alltså, man blir ju lite trött..

Först var det ”Låt den rätte komma in” som bion här i Halmstad bestämde sej för att inte ta in. Det blev krig och till slut plockade dom ändå hem den. Sent, men dock.

Nu är det ”De ofrivilliga” som dom har valt att sopa. Seriöst. Jag blir så trött. Hoppas att det blir lite riot igen nu då, så dom ändrar sej igen. Men även om dom ändrar sej så kommer jag garanterat ha hunnit se den i både Jönköping och Skövde innan dess.. Halmstads Röda Kvarn är ytterst duktiga på att hjälpa stora delar av världens befolkning att välja PirateBay och liknande framför bio..

Men visst, jag fattar väl att en liten biograf som stadens måste välja dom filmerna som dom tror kommer dra mest folk. Som till exempel High School Musical III, The Break-Up och Rallybrudar. Finemang.

Nutcase

Har varit ute och lekt i trädgården lite på sistone.

Ni vet.. Plantera tulpaner å påskliljor och annat sånt viktigt som man sysslar med när man har eget hem.

Anyways så kom grannen förbi häromdagen. Jag krälade omkring med min lilla spade och en påse lökar i högsta hugg. Sen stod hon där jämte mej och snackade om hur fint det kommer bli och hur bra det är att jag har flyttat in som faktiskt bryr mej lite om trädgården.

Jag var ju tvungen att resa mej och socialisera lite såklart. Problemet var bara att jag hade min leka-i-trädgården-när-det-inte-är-en-käft-i-närhetenoutfit på mej. Närmare bestämt en helt retarderad stor fluffig jacktröjanoraksliknande sak, en rosa blommig sidensjal, jordiga bara ben och en kort blommig volangig kjol. Till denna kreation hade jag arméns raggsockar och ett par gröna Tretorn gummistövlar med nervikt skaft.. Fabuloso. Dessutom hade jag precis brötat omkring i en buske vilket hade resulterat i att mitt förut tuktat uppsatta hår hade urartat nåt fruktansvärt och stod åt alla håll.

Jag brukar inte skämmas för min klädsel såvida jag inte kommer in som en hobo på en väldigt fancy middag. Men när man stod där med grannen som hade utpräglade trädgårdsbyxor med många bra fickor på, en perfekt sittande Haglöfsjacka och bra kängor så led jag faktiskt lite.

Dom flesta har sett Ace Ventura. Jag kände mej som han ser ut när han och Courtney besöker det där sinnessjukhuset. I ballerinakjolen och armékängorna ni vet.. Men det får jag väl bjuda på.

Mr Rose

Tillägg. Igår var jag på Pilefeltsgatan och plockade sjuka kvantiteter äpplen.

Det ösregnade. Jag hade kort kjol, gummistövlar och en fleecetröja med hög förmåga att absorbera väta. Det var meterhöga brännässlor som attackerade mina kylslagna ben där jag plöjde omkring i snåren under träden.
Jag gick runt med en stor sne säck på ryggen som alla blöta äpplen jag plockade lades i. Jag snubblade och snavade och halkade omkring på nedfallen frukt och det hela kändes som en parodi på dom fridfulla skördescenerna i Ciderhusreglerna.

På Pilefeltsgatan finns ALLA tänkbara äppelsorter. Äpplen till allt! Alla arter och färger och storlekar. Bara att välja och vraka. Det är den våta drömmen för den som är ett fan av äppeltiden.

Jag ska i alla fall göra mos. Men jag hade ingen mixer så Filip tog mej till Siba och köpte en. En dyr och lyxig utan sladd.

Modeller

För övrigt. Ni vet den helt briljanta filmen Monty Python and The holy Grail..

Ni vet den helt briljanta scenen där dom kommer till Camelot, när man ser slottet uppe på kullen.

Dom stannar upp och Sir Lancelot säger:
-Look, my liege!
En liten fanfar trumpetas och sen utbrister alla tre, Lacelot, Galahad och King Arthur, väldigt hänfört och samtidigt:
-Camelot!
och Patsy säger:
-..it’s only a model.

DET är jävligt kul! ..Bara som en parentes alltså. Vi pratade nämligen om precis det där i helgen. Sådetså..

Ensam på bio

Igår var jag, mamma och pappa ute och åt. Mkt trevligt. God mat, men jag fick ont i magen.. Men det får man ta! ^^

Efter maten gick jag på bio. Klockan var ju inte så mycke och jag hade $ kvar på mitt SF-kort. Om jag inte ville vänta en timme så hade jag bara en film att välja på. Horton (Alla talar svenska!). So be it!

Det var jag, svinigt många barn och nårra få föräldrar. Det gick ungefär 6 barn på varje förälder.. Och jag satt mitt i högen. Surronded by kids. Och det började redan i reklamen före filmen. Alla barn babblade och var väldigt exalterade över äventyret dom var ute på. Sen dimmades lamporna och reklamen matade igång. Alla barn tystnade tvärt.

Lego hade första reklamplatsen. En frän Bionicle med råcoola svärd vandrade omkring i rymden på duken. Man fick se hur han kunde skjuta eldbollar ur magen och nåt annat slags klot ur sitt vapen. Ondskefulla skepp flög omkring i luften och attackerade honom, men han utrotade dom allihopa! Man kunde bygga ihop honom på olika sätt och kriga mot andra Bioniclar. Aaaaaaasfränt. När reklamsnutten var slut och det blev lite tyst innan nästa skulle på, då utbröt det. Från ALLA håll kunde man höra olika varianter av:
”Mamma jag vill ha en sån!/En sån vill jag ha!/Pappa kan inte jag få en sån???/Får jag en sån pappa??!/Mamma en sån har Patrik! Jag vill också ha en!!” Ungen precis jämte mej var extra hård. Helt chill sa han:
”Mamma, en sån ska jag ha.”
Sen kom alla svaren, från alla håll. Samma svar från alla föräldrarna, fast i olika tappningar:
Jadu, vi får väl se vad tomten kan komma med i år../Jasså? ja du fyller ju år snart, då kan man ju aldrig veta vad som händer../Du får skriva det på din önskelista../Säg till mormor att du önskar dej en sån i födelsedagspresent../Då får du göra som alla andra barn och spara dina veckopengar..”
Sen var det ungefär samma sak när det blev reklam för nån tjejpryl.

Under filmens gång blev det några liknande situationer. Ena gången var när Borgmästaren i Vemstad mumlade att dom borde ställa in stadsjubileumet. Han mumlade det tyst och otydligt flera gånger. Man fick se hur sekreteraren skrev ”xjsAsdjflwsawxzjfh” eftersom det var så otydligt. Men barnen i salongen blev SÅ frustrerade över att dom inte kunde höra! Återigen haglade rösterna runt mej:
Mamma vad sa han?!/Säg vad han sa pappa?!!/Vad säger han??/Jag hör inte mamma! Vad sa han?!!” ..Christ. Så fick alla föräldrarna viska till svar att han inte sa nåt. Att det var meningen att man inte skulle höra… Fenomen.

Ett annat liknande fenomen som uppstår när man är på en ”familjefilm” är uppfattningen av humorn. Barn har ju som bekant den mest utmejslade formen av slapstickhumor man kan ha. När Horton springer med skallen rätt in i ett träd, DET är kul. Dåjävlar flabbar ungarna. Och alla vuxna sitter tysta. (Jag tar mej friheten att här inräkna mej själv i den vuxna skaran). Sen när tex Borgmästarns son, som är en äkta emo-unge, en vresig tyst svartklädd figur med svart halvlångt hår.. När han uppenbaras DÅ kan man höra ett roat ”Hehehe!” ifrån den äldre delen av publiken.

hortonEller när det är det är sarkasmer eller ironi. Då är det kul. Fast inte för barnen. Dom är knäpptysta. Dom uppfattar det inte ens, det är ingenting för dom. Tomrum. Mellanspelet på vägen mot att nån ska ramla i en lerpöl eller flyga in i en bergvägg och bli platt. Det är som det där höga svinirriterande pipet som kommer från vissa tvapparater. Det hör man bara när man har bra hörsel (när man är ung) och om man har sämre hörsel (när man blir äldre) hör man inte det. Precis samma fenomen, fast tvärtom då.. Typ.. Eeeh.. A ni fattar..!

Filmen var faktiskt riktigt bra för övrigt. Över förväntan.avokado3 avokadosar av 5 möjliga! Hade nog till och med blivit 4 om dom inte hade snackat svenska. Shrekkaliber.

Just a perfect day

Jag fick precis uppleva en liten del ur en film. På riktigt. ..Eller ja, nästan i alla fall. Har ni sett Trainspotting? Det är en jävligt bra film.

trainspotting

Kan ni scenen där Ewan McGregors karaktär Renton overdosar och Swanney släpar ner honom för alla trapporna och fixar in honom i en taxi som dumpar honom på trottoaren utanför akuten? Det är en serie kaoshändelser som fortlöper i en harmonisk dimma samtidigt som Lou Reeds ”Perfect Day” spelas. Mkt bra.
Jag upplevde nyss en version av samma scen. Kaos och helvete till ett genialisk valt soundtrack.

Jag springer runt i köket. Jag bakar. Det är en del moment i domhär bröden. Det är vissa ingredienser som ska kokas och för enkelhetens skull så gör jag det i micron. Allt hälls i en bringare och ställs in och pips igång. I bakrunden börjar Lou Reed precis sjunga sin ”Perfect Day”. ..Just a perfect day, drink sangria in the park.. Jag tar ut ett paket jos ur kylen och tar en djup klunk. Ljusgul grapejos rinner rinner i en strid ström nerför min haka och ner mellan brösten, ner i min klänning. Jag kastar mej efter en handduk, ..Gets dark, we go home.. Råkar få ner jospaketet lite för hastigt på bänken. ..Then later, a movie too, and then home.. Det välter och den gula vätskan strömmar längs skåpsluckan ner på golvet. ..Oh iiiit’s such a perfect day. I’m glad i spent it with youuuu.. Jag greppar handduken och proppar ner den i urringningen ..Oh such a perfect day! You just keeep mee hanging oon.. En annan handduk offras åt josen på golvet. Medan jag ligger där på alla fyra med en boll av tyg innanför kläderna så ringer telefonen. ..You just keeeeep meee haaangin oon!

Lite för fort kommer jag upp och dänger huvet i handtaget till kylskåpet. ..Just a perfect day.. Problems all left alone.. Ont. Sådär som när man måste känna med handen för att kolla om det blöder, eftersom det verkligen känns som att det borde göra det. Det var en man som hade ring fel. I samma sekund som jag lägger på hör jag hur det poffar och fräser från micron. ..Just a perfect day I thougt I was someone else, someone good.. Jag kastar mej tvärs över köket och hinner få upp luckan innan allt för mycke har kokat över. Utan att hinna koppla in hjärnan greppar min josklistriga hand bringaren som håller en temperatur på runt 3000 grader. I brännreflex upphör min gripförmåga att fungera och porslinet dunsar ner mot bänken. Den klistriga nykokade linfrö- honungs- och rågkrossörjan väller ut likt magma med Lou i bakrunden som klämmer i allt han kan i crescendot

..OOH IIIT’S SUCH A PERFECT DAY!! I’M GLAD I SPENT IT WITH YOUUU!! OH SUCH A PERFECT DAY! YOU JUST KEEP ME HANGIN OOON!! YOU JUST KEEEP MEE HAA-ANGING ON!!
Jag reser kannan upp igen och skopar långsamt ihop geggan. -..Det var ju tur att bänken var ren i alla fall, tänker jag stillsamt medan herr Reed talar om att ..You’re going to reap just what you sow.. You’re going to reap just what you sow..

Och då kommer sjukhuspersonalen ut på trottoaren, lyfter upp Renton på en bår och bär in honom.

Instängd

Jag är lite klaustrofobisk. Jag tycker det verkar SKITLÄSKIGT att hålla på med såndär grottkrypning till exempel.

Jag har lite problem att se filmer som Instängd (eller The Descent som den egentligen heter) där dom krälar i smala gångar. Sånna gångar där det är helt jävla omöjligt att ta sej tillbaka om man skulle behöva det. Om det oturligt nog visar sej att det är en återvändsgränd man har ålat sej in i så är det tough shit. Bara att korka upp ölen, andas lugnt, tänka tillbaka på the good ol days när man såg solen och invänta att syret ska ta slut.

Jag har fått uppleva denna typen av utrymmmesbrist idag. Jag och pappa har dragit kablar uppe på vinden.
Det finns ett extra smalt ställe där jag måste pressa mej in, för jag får plats, det får inte han. Och ni som känner mej vet ju att jag inte är speciellt slankt byggd, så det är kanske inte ett hysteriskt trångt utrymme egentligen, men det är absolut tillräckligt för att man ska pressas fast ordentligt och få den där klaustrofobikänningen. Dessutom måste man verkligen trycka in hela sin osmidiga kroppshydda i håligheten för att man ska nå in med armen i mörkret och fiska tag på sladdänden som kringlar sej inne bakom skorstenen.
Man har grova brädor med spikar utstickade här och där emot ryggen och sval hård betong hårt pressat mot bröst och mage. Det är spån och spindelnät med dess tillverkare och döda flugor och getingar överallt. Man vet aldrig vad mer som kan finnas däruppe. Så det är allt lite Instängd-känsla över det! Mörkt och jävligt utom precis där man lyser med sin pannlampa. Man kan nästan ana sånnadär crawlers i hörnen längst ut i mörkret när det blir det där kalla släpljuset från ens halogenlampa som sveper över gamla lådor, filtisolerade rör och för längesedan tröttnade på nallebjörnar.. Där bakom allt bråte kan man skönja deras nakna, bleka, ihopkurade kroppar darrande i dunklet. Inväntandes natten.

Har ni sett den filmen förresten? Den är bra. Det är en av få skräckfilmer jag faktiskt har tyckt var lite jobbig att kolla på.
Nu ska jag duscha. Har fullt med spindelväv och fluglik i håret.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress