Tagg filmrelaterat

TV? …Sex?

Har legat i soffan, utan byxor, i en wrap av täcken i tid motsvarande två filmer nu. Har käkat en stor bit amerikansk pekannötbrownie och jag inser att ett mörkt dildoskämt vore på sin plats i situationen, men jag tror det får bli en annan gång. För jag fick besök.

Det knackade på dörren innan. För kännedom: när det knackar på dörren till mitt hus är det i 8 fall av 10 nån som har gått fel. Så även denna gången.

Utan byxor öppnade jag, medan paret på filmen inledde sitt förspel. Det var en snubbe från Radiotjänst som stod därute. Jag skickade över honom till grannen. Han tittade på mina raggsockar och mina bleka ben, tackade och skulle precis kliva ut över gräsmattan när han hejdade sej och frågade:
- ..Har du tv? han kikade förbi mej, in i min hall medan ljudet av allt våldsammare sex dånade ur högtalarna.
- ..Uppenbarligen. svarade jag och funderade lite på om han kanske drev med mej.
- Betalar du din tv-licens? fortsatte snubben, som för övrigt hade reflexväst och keps.
- ..Jag betalar ja. ..Håller ni inte koll på sånt? replikerade jag och tänkte att jag borde pausat filmen innan jag öppnade.
- OHMYGOD!! I LOVE YOUR COOOOOCK! FUUUUUUCK MEEEE!! skrek kvinnan i filmen.
Snubben i västen tackade för sej igen, önskade mej en god kväll och gick iväg, över gräset till grannen.

Jag passade på att blanda ett glas hallonsaft medan jag ändå va uppe, sen la jag mej i soffan igen, rewindade lite och fortsatte med filmen.

TurboLax de Luxe

Emmeli har varit här över helgen.

Ganska svårt att skriva om. Vi har liksom inte gjort nånting egentligen. Vi har från det att hon klev av tåget konstant ätit.

Gick ut stenhårt med julbordspremiär på Wild West. Emmelis första julbord ever fick jag reda på halvvägs in i måltiden och försattes i omedelbar chock. För mig som snittar typ 5 av dessa säsongens smörgåsbord varje vinter är det helt oförståeligt hur man kan vara nästan 25 och fortfarande oskuld på detta plan. Nu är hon dock befriad tack vare Freddy som bokade in oss och mig som proffsigt guidade henne igenom proceduren. Jag passade även på att döda två fåglar med samma sten och plockade henne på åloskulden när vi ändå var på g. Så nu kan Emmeli stolt säga att hon för första och sista gången har ätit den långa feta rökta fisken.

Min besökare är även känd för att ofta prata om sina toalettvanor. Det är charmigt. När hon fick reda på att det vankades julmatsbonanza blev hon dock rädd. Fallet var så att stackars Emmeli just i dessa dagar led av en svår förstoppning och hade inte varit på toa på närmare fem dygn.  Jag förklarade, oförstående men med välvilja, för henne att det givetvis skulle lösa sig, bokstavligen, i samband med att julmaten intogs. En extra slev grönkål lades på hennes stora tallrik för säkerhets skull. Det funkade inte.

Dagen efter tog jag med henne till den stora julmarknaden på Wapnö Slott. Vi botaniserade bland tomtar, glasgrejer, silverprylar, stickade mössor, virkade grytlappar, svarvade ljusstakar, hus för fåglar och framför allt en fruktansvärd mängd mat. Vi provsmakade hundra olika korvar, hundra olika ostar, hundra olika honungssorter, sillar, renstekar, rådjursfioler, kolor, syltar, brödbitar, marsipangrisar, glöggsorter, kryddpastejer, äpplen, polkagrisar, muster, patéer, chokladbitar och allt möjligt mer. Ovanpå detta åt vi en trevlig slottsmåltid med en stor skål gröt, skinkmacka och våffla. Man kan säga att vi konstant tuggade i 5-6 timmar. Men inget hjälpte Emmelis mage. Hon bara fyllde på. Hon började likna luftskeppet Hindenburg och jag fruktade den kommande explosionen.

Så jag släpade med henne till apoteket och tvångsinhandlade laxermedel deluxe. Vi åkte hem och första kuren intogs på mina stränga order i slutscenerna av Så Mycket Bättre. Sedan bröt helvetet lös. Det var lite synd om henne faktiskt. En mörk medeltida känsla lade sig över mitt lilla hus. Jag kände mej lite evil. Det var nästan som i Dumb & Dumber. Jag kände mej som Lloyd som lurar i stackars Harry en kopp TurboLax. Hur han i bilen på väg till dejten känner hur det smäller till i magen och sen jävlar!
Vi tittade på filmen på Tv 4. Heartbreak Hotel. Jag såg hela. Emmeli såg nog ungefär 10%, resten av tiden spelade  hon spel på sin iPhone inne på toan. Kvidande och svettandes och med jämna mellanrum mellanspolandes.

Kanske är detta ingen konstig situation för många av er. Men när man tar en superlaxeringskur en lördagkväll och dessutom hemma hos en vän, då är det svårt om det ska sorteras in i facket för Tragik, Högt Imponationsvärde, Mod eller Idioti. Nu är hon i alla fall frisk. Halleluja.

Baglady

Igår shoppade jag en resväska.

En liten, blank, fin lila. Med sånnadär gulliga små hjul som går åt alla håll. Mkt trevlig!

Fick kämpa som fan för att få loss den från den ovilliga tanten i butiken. Klockan var fem och hon hade absolut tröttnat på att jobba för dagen men demade bistert en massa olika väskor för mej. Den ena finare och lyxigare än den andra. Jag hade klargjort för henne redan från början att jag hade väskor egentligen, att jag bara behövde ett komplement. En som var liten, med bra hjul och som man eventuellt kunde ha som kabinväska. Dessutom skulle den inte vara svindyr. Helst inte över 1 500 kr. Hon plockade fram tre asfina. Alldeles för stora. Inte ens i närheten av godkända att ta med sej som handbagage, men dock i utsökt kvalitet och väl komponerade färgställningar. Dom var verkligen vad jag egentligen ville haft. Och om jag hade gått med på att betala 5 800, 6 250 eller 11 450 kr som dom kostade, så hade jag givetvis sopat fram mitt VISA direkt.

Jag lät meddela att det var för mycke pengar och undrade om vi kanske kunde kika på nåt i sortimentet som inte var det allra allra lyxigaste nu? Hon svarade beskt att om man inte hade råd med nåt, kanske man inte skulle köpa nåt heller. Jag började tjura ihop. Ty även jag hade jobbat hela dan och ville åka hem och bygga bo i soffan framför tvn. Så jag svarade tillbaka att om man inte ville sälja saker, kanske man inte skulle ha en butik heller. Det var onödigt sagt, jag vet. Jag kunde varit betydligt vänligare, men jag visste ju att det fanns andra väskor än det guldskiktet hon släpade fram gång på gång.

Hennes argumentet för varför hon bara visade stora dyra monster var att man ju alltid ändå packar för mycke och om man har alla sina kläder i en väska vill man inte gärna att den ska gå sönder. Kanske stämmer för många, men jag är snarare en sån som packar för lite. Jag hade typ klarat mej på en kasse precis som Berra i Sällskapsesan.  ”Pass, badsalt, tandkräm och tandborste”

Det slutade i alla fall med att hon efter ett tag blev trevlig och sålde den lila fina väskan till mej. Så nu kan jag börja packa! På måndag drar vi. Det känns som att alla mina pengar kommer gå åt till resor i framtiden, nu när jag kan flyga igen. Det som förr var min vånda kommer istället nu bli min död.
Jag inhandlade förresten även ett par skor som ser ut som hästhovar. Spännande. Sannolikt kommer jag aldrig använda dom.

Falling Down

Denhär typen av telefonsamtal:
text inom [ ] = bakgrundsljud

*RRIING!*
- HKR det är Emma
- [och dååå sa jag att jag tänker inte ta det där! vem tror han liksom..]
- Hallå?
- Oj! Hej! Kan du dröja lite? Jag sitter i andra telefonen!
- ..Visst..
- Tack!
[jo, vem tror han att han är liksom!? Först kommer han hem till mej, äter av min mat, sover i min säng och sen hör han inte ens av sej!? Jag blir bara sååååå trött! Men du, gumman, jag ska bara ta ett samtal här i andra luren, kan du vänta lite? Ja okej, jag kan ringa dej senare. Puuuusspuuuuss! ..och du!! Du! Säg nu hej och krama barnen från mej! Kraaaam!] Heej, Emma, tack för att du väntade!
- Inga problem. ..Vem är det jag pratar med?
- Heeej! Detta är Veronica på —-! Heeej! Jodu, förstår det är såhär. Jag har ju fått liiiite problem med betalningen av min senaste faktura. Du vet det äääär ju hårda tider för oss i min bransch nu. Jag undrar ooooom du skulle vilja vara så
[*RIIIING!!*] Oj! nu ringer det på andra luren! Kan du dröja lite? [*RIIING!*]
- ..visst..
- [HEEJ! Gumman! Jo! Nej jag ringde innan, det var inte pappa. Jag skulle bara säga åt dej va du skulle handla. Nej.. Nej.. Jomen Maggan och Åke kommer på middag ikväll serru! Javisst. Okej. Då ska vi se... ooooost. Vindruvor... Räkor. Ta dom där stora frysta! ..Några potatisar. Nej? Jomen det tycker jag blir bra! ..Gumman vänta lite] Hej igen Emma!! Det går bra va? Är du kvar?
- Jovisst, men annars kanske du kan ringa mej sen när du är klar med handlingslistan eller?
- ..Blev du irriterad nu?
- Nejdå, jag menar bara att det kanske är bättre att ta fakturafrågor när vi båda kan prata?
- ..Alltså.. Happ.. en sekund bara Emma. [Du, gumman, jag får ringa dej om en stund, hon börjar surna till här i andra änden.. Nej. Jamen jag ringer dej helt snaaart älsklingen! Du får vänta litee! Ja jag veeeet gumman, men jag ringer ju dej snaaart!] Sådär. Då fick hon vänta ja. Tack för den. Så vad säger du? Kan du flytta fram min faktura en månad?
- Tyvärr det kan jag inte, jag kan ge dej en vecka.
- ….
- ..Hallå?
- …Det var bara för det där med handlingslistan? Eller hur?

Den typen av samtal får mej att vilja göra en jävla Falling Down ibland. Ring inte mej om ni ringer andra och tar andra samtal samtidigt.

Blackoutbesserwisserstylie

Varför är det alltid så? Alltid precis likadant.

Det är nåt man har funderat på asmycke. Man har tänkt länge som fasen och det stör verkligen en att man inte kommer på vad det är.

Typ en låttitel eller vad en skådespelare heter eller vad som helst! Man vet att man vet, att det är nåt väldigt elementärt men man kommer bara inte på det eftersom ens hjärna har tagit en fetvaddstimeout. Man inser till slut att man kommer faktiskt inte heller kommer komma på det, så man måste fråga nån. Den som sitter jämte en, första bästa. Och då! PRECIS DÅ!! Då kommer man på det själv. Det spelar ingen roll hur länge blackouten har varat, den kan ha pågått i dygn, det har ingen betydelse, för exakt i det ögonblicket man kryper till korset och frågar nån. DÅ kommer man på det. Det slår fantamme aldrig fel. Och man framstår givetvis som ett riktigt sär.

Example:
- Asså.. Vafan heter han som spelar mot hon i Pretty Woman?? Huvudrollen. Vafan heter han?
-
[öppnar munnen för att svara]
- R I C H A R D    G E R E ! !

Och så verkar det som om man frågade bara för att få visa att man visste. ..Eller nåt. Som en annan dryg jäkla besserwisser.

Fras, törst & kåtbollar

Jag är alldeles för svag för att titta på tv.

Ibland undrar om jag faktiskt det kanske inte är rentav farligt. Ett direkt hot mot mitt psyke och för att inte tala om min ekonomi!

Jag tittar inte mycke på tv, man kan säga att det finns tre olika saker jag faktiskt ser. Det är Family Guy, Simpsons och filmer på TV1000-kanalerna. Det sistnämnda är the good guy i denna scenen. För de två förstnämnda programmen går på en kanal där det också visas en hel del reklam. Och det är där det brister för mej. Efter första reklampausen är jag beredd att kvickt dra på mej ett par brallor, sätta mej i golfen och bränna iväg till Maxi.

Exempel på snuttar som tar extra hårt på mitt veka sinne: Havrefras, den med hönorna som dansar. Allt är fine i början, när rednecksnubben sjunger, det tar inte så hårt, men när hönorna börjar dansa snappar det och jag får frascravings.
Eller en till! Den där med hon tjejen som cyklar i en skir sommarklänning med en korg full av hallon och andra bär. Och i korgen har hon sin duschkräm också.. Shit, jag kan inte ens komma ihåg vilken sort det är nu och jag vill ha den VARJE gång den visas. Slutar iaf med att hon är skitsexig och ska precis till att näcka i fontänen, när en också snygg polistjej tafatt ingriper, får plastförpackningen med kräm i sina späda händer och ser ut som att hon också bara vill slita av sej kläderna och kanonkula sej ner i fontänen.
En till som gör mej köpsugen är Orangina. Där killen kommer körande i sin trehjuliga moppeliknande bil och avslutningsvis ger en flaska läsk till en tjej som sopar på gatan. Jag blir så törstig! Dessutom är det gulliga flaskor. Tjocka och bulliga. Hell! Bara förpackningen är jag villig att betala en halv förmögenhet för!

Skitjobbigt. Att vara så lättpåverkad. Men jag antar att det är en av mina major flaws. Mina systrar kan garanterat komma på en hel drös av skit som dom har med lätthet lyckats övertala mej till genom åren.
- Amen kolla! En vedklyv! Emma! Lägg din arm där emellan!
- Naaae…
- Jo! Gör nu.
- Naaae…
- Amen kom igeeen.. Kolla vad fin och blank den är!
- …Hmm.. Okejdå.
Okej, det där var inget som har hänt på riktigt, men ingen skulle bli förvånad om det faktiskt var det.

Reklamsnuttar jag INTE tycker om finns dock också. Exempel: Lindor, där det där runda skalet av choklad fylls med mjukare choklad och världens lamaste kock står med en ballongvisp full av ”den finaste!” smälta chokladen och ser nöjd ut följt av en kvinna som i bakgrunden lutar huvudet tillbaka, drar i sej en såndär jävla boll och ser droppkåt ut. Dessutom säger dom nåt cheesy i stil med ”Känn hur den lena chokladen omfamnar dej”. W00t!?
Annat exempel: Den med sköljmedlet där en skock fula ungar matar omkring på en äng med av blommor och säd tattigt ihopsatta bastkjolsliknande klädnader på sej. Pisses me off! Och endast för att deras ängsblommedräkter är så sjukt risiga.
Ett tredje exempel: Den med giraffmamman som har två söner som är vildsvin som stinker ner hennes fantastiska hem. Så hon sätter in ..vad heter det? Airwick eller nåt liknande va? En grej som sprejar ut god doft med jämna mellanrum. Man kan med sina klövar ställa in en liten timerspak efter behag. Och ungarna kommer inhärjande i badrummet och säger ”Du är så cool mamma!” ..En totalt överflödig replik, men kanske pålagd i tron om att den lessna hemmamamman som inte känner nån uppskattning för allt hon gör ska få en hoppets gnista att tändas. Om hon köper en Airwick kommer hennes barn, som är dräggiga små as och av ett helt annat släkte än henne själv, börja tycka om henne igen! Bra tänkt där.

Kellogg’s Special K med frystorkade jordgubbar i blir jag också sjukt sugen på att köpa. Och Cheerios. Olika typer av flingor är nåt som tränger igenom min patetiska sköld som en glödgad kniv genom en bångeframkallande Lindorboll.
..Jag har inga flingor hemma. Konstigt.

Somebody killed someone with something

Jag känner det på mej. Nu är det nära.

Mitt hus har fanimej kokat ihop nåt asså. Det tror att jag inte märker nåt men jag ser nog!

Det är out to get me. Det har gillrat en läskig fälla. Ovanför ytterdörren. Och det tror att jag inte ser. Sakta sakta föser det sin attack närmre och närmre för att en dag slå till! En morgon har det ihjäl mej. Jag kommer oskyldigt öppna dörren och bli dödad av dom där spetten till istappar det har odlat fram.
Jag kan höra hur huset tänker, precis som Patrick Bateman:
- You are one ugly bitch! I wanna stab you to death and play with your blood!

Twilight Zone

Nuså!  Nu har jag fått tillbaka vattnet och levnadsstandarden är top notch igen!

Det känns som att detta är en sak jag kommer få lära mej att leva med helt enkelt. Att rören som leder in aqua i mitt hem är ungefär lika grova som McDonaldssugrör och fryser när det biter till lite ute.

Igår kväll hade jag byggt ett bo i min stora nya fina röda soffa som pappa hatar. Jag hade varit duktig och burit in 10 liter snö i en hink som kunde stå och tina, in case of emergency. Berget med disk ökade i omfång varje gång jag tittade ditåt och eftersom jag levde på vattenransoner som var prioriterade endast till handtvätt och tandborstning fick jag hålla tillgodo med drycken Heineken istället. Life sux.

På TV1000 Classic visades Twilight Zonefilmen och precis när John Lithgow drar upp rullgardinen på flygplanet och möts av monstret därutanför brakar helvetet lös i hela mitt lilla hus. I alla rör överallt runtomkring mej krasar och dunkar och väser det och sen börjar vattnet forsa ur alla kranar. Men det är lugnt, jag blev inte alls rädd.. Inte alls. Jag är generellt inte känslig för läskiga scener i filmer, men om det liksom byggs på med effektfulla, ljudliga och oväntade saker i ens omgivning kan det bli lite värre.. När Jonh Lithgow möts av monstret är det för övrigt egentligen inte ens en läskig scen.

Men nu har jag vatten i alla fall! Välkommen till 2010 Emma! Tacktack. Jag firade med att gå på toa och sedan diska. Hög standard!

Liparn

Jag är så sjukt blödig! Eller jag har rättare sagt blivit det.

Ju äldre jag blir desto mer lipar jag till filmer. Väldigt jobbigt. Kombinerar man det dessutom med pms är det fan förödande.

Såg precis  En sång för Martin med Sven Wollter och Viveca Seldahl. Handlar om Martin och Barbara som har varit gifta i många år när Martin drabbas av Alzheimers. Bra film men inte alls bra för mej att kolla på. Där satt jag, ensam, inbäddad i hörnet av min nya stora soffa med tårarna rinnande till scenen där Sven spöar på en förtvivlad Viveca på restaurangen. Alltså, det är ju inte så att jag sitter och bölar som en idiot och snörvlar och låter och håller på. Jag får bara mer eller mindre översvämning i ögonen. Störande om inte annat eftersom man inte ser nåt.

Antar att det är sånt man får ta. Åldrandets oundvikliga konsekvenser. Nästa gång blir det nåt ytligt och dåligt spelat istället.

sang_for_martin

Murmlis

Jajjemen, idag har det  hittills faktiskt varit en ganska kass dag.

Till att börja med så har jag ju haft helt jävla sneseglat tidspersepktiv hela denna veckan. Har tyckt att alla dagar har känts som fredag. Gött kan man tycka och visst, till en början ja. I ett par dar. Sen blir man ju bara förbannad av att inse att det inte alls stämmer. Har känt mej som Bill Murray i Groundhog day hela veckan.. Får se hur det går med kvällen och helgen.

Idag är det fredag på riktigt och lätt veckans sämsta dag this far. Gick ut stenhårt med att få en kallelse till kvinnokliniken igen. Uppföljning nummer typ 167 i caset cellförändningsprovtagningar och gråa odefinierbara svar. Alltid uppfriskande och skoj. Sen har dagen följt i liknande anda. Jag behöver inte rabbla allt.

Meeeen jag ska inte heller säga att det har varit helt värdelöst. Det kunde ju givetvis varit värre. Det har självklart vävts in ljusglimtar här och där. Lunchen var ju tex god. Kökskniven som pappa hade slipat åt mej var väldigt vass och bra trots att den är low quality crap. Det var mysig dimma ute imorse. Inga överdrivet arga människor har ringt. Ganska många trevliga människor har ringt. Jag såg en söt hund med stor nos.. och nu är det nästan sol faktiskt. Trots att det skulle regna. Ni ser.. Not so bad.

Men dock. För att tjura lite liksom. Idag har varit så som många beskriver att dom upplever måndagen. Jag brukar dock inte ha några problem med måndagar..
Ps. Fan vad värdelöst det där P3 Apelsin är. Ds.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress