Tagg fabrikationsfel

Utan byxor, med männen & bilarna

När jag kommer hem har jag ett ofta ganska likadant förfarande.

Såfort jag har lyckats vålda upp ytterdörren och slängt jackan på en stol i köket klampar jag omkring lite överallt med mina snöiga boots. Hallen – köket – vardagsrumsmattan – toan – och tillbaka till hallen där jag kränger av mej dom. Nu har jag lyckats åstadkomma små vattenpölar med oregelbundna mellanrum här och där. Dessa kommer jag trampa i senare.

Jag lägger nycklarna, posten, telefonen, vantarna och halsduken på en av köksbänkarna. Dessa kommer jag senare svära över när de ligger i vägen för min matlagning. Därefter tar jag av mej byxorna. Även om jag precis har konstaterat att det är skitkallt åker byxorna av. Dom hamnar på jackan på stolen. Jag väcker datorn, väljer nån cheesy musik att zappa omkring bland som jag inom 5 minuter har stängt av igen.

Jag sätter på TVn. Oftast utan ljud och oftast på en kanal som bara står på i bakgrunden. Kanske nån Discovery eller kanske en av dom där jag pratade om på julbordet, som känns som att dom typ baaara visar NASCAR, som jag egentligen inte fattar nånting av. Tuffa bilar som åker fort, intervjuer med män med mycke sponsormärken på sina jackor och hårda snubbar med sydstatsflaggor på sina kepsar. Dessa blir mitt sällskap under matlagningen som givetvis är skillat utförd och resulterar i nåt fantastiskt. Jag kommer alltid på att sätta på fläkten när det redan är för sent. Jag har av denna anledning monterat ner mitt brandlarm.

Vid dethär laget är undersidan av mina strumpor blöta av alla snöpölar. Jag svär, tar av mej strumporna och konstaterar att jag faktiskt dessutom fryser om benen. Tar på ett par byxor. Alltid samma sak! Varför lär jag mej inte? Varför lär jag mej inte att det blir småsjöar överallt på golvet, att jag kommer, utan undantag, spilla nån jävla honungsmarinad på min halsduk, att kläderna som hänger på stolen i köket kommer absorbera all os ifrån köttet, att jag alltid fryser när jag tar av mej byxorna om jag är ensam hemma.

Dessutom vränger jag alltid strumporna ut och in när jag tar dom av mej, alternativt blir dom som små ihopknövlade bollar som hamnar i tvättkorgen. Detta är en grej som mamma har tjatat på mej om sen jag var liten!
- Slänger du dom som små jävla bollar i tvätten får du dom tvättade så också! Jag tänker fan inte sitta och vända och trassla ut alla dina sura strumpor!

Jag får gifta mej med nån som kan dressera mej till en bättre och trevligare människa. I framtiden. Eventuellt. Annars får jag anställa nån. Men sannolikt hade jag bara smittat av mej av allt istället ^^

Shitasså!

Jag vet att det är klyschigt. Att många har fördomar om Den dumma Stockholmaren.

Jag försöker verkligen att vara neutral och se dessa huvudstadens invånare som vilka medelintelligenta människor som helst, men herregud, det är så svårt ibland!

Detta är ett samtal mellan de två unga kvinnorna som arbetar inne på ett fik på Centralstationen i Stockholm som jag fick den stora äran att överhöra medan jag åt min räkmacka.

De två står bakom disken och ”arbetar”. Den ena flätar den andras hår. Tydligen är de bekymrade över ett möte som chefen nyligen har haft med sin personal. Han verkar ha pratat om att det inte går lika bra som det gjorde förr och han har sannolikt uppmanat sina baristor/smörgåsbredare/servitrisligg/brorsdöttrar att vara lite extra trevliga mot gästerna.

- Men asså det går ju liksom skitdåligt för dethär stället!
- Men asså jag kan verkligen fatta det! Liksom 35 kroner för en liten latte. En liten! Det är ju inte vi som är otrevliga mot folk! Det är ju han som är helt fucked i prissättning!
-  Jag veeeet, inte konstigt liksom när det är som det är. 22 kroner för en chokladboll! Okej, den är stor, men folk tycker ju det ÄR dyrt!
- ..Lätt att va trevlig mot kunderna när dom bara klagar liksom.
- Det heter faktiskt gäster.
- Whatever.
- I vilket fall som helst lääääär det ju vara Sofia han menar som är otrevlig. Asså jag fattar inte varför hon jobbar här överhuvudtaget!
- Nej jag veeeeeeet. Och liksom hur gammal är hon?? Typ 35 eller nåt! Han borde ju fatta att det är för gammalt. Liksom så gammal personal på ett fik? Biiiiiig NO!
- ..Hon är ju liksom dryg också..

Killen på bageriet bredvid går förbi. Han hojtar glatt till de två bakom disken som nu är i full färd med att måla naglarna respektive skriva ett sms.

- Gomorron tjejer!
- Vad sa han?
- Vet inte. Jag hörde inte. Lär ju vatt nåt drygt typ..
- Ajagveeeet! Han är fan dryg asså! Aldrig glad och trevlig liksom!
- Shitasså.. palla va sur HELA tiden liksom.

Kanske är det mina fördomar som ger mej en speciellt negativ bild av detta cafés personals intelligens. Kanske är det mina fördomar som i kombination med deras superstockholmsdialekt dömer ut dessa två stackars individer och sorterar in dom i Lite Korkad-facket. Kanske är det min uppfostran som har varit sträng när jag tycker det heller inte känns helt okej att stå bakom disken och fläta sin medarbetares långa krulliga hår bredvid mackorna, samtidigt som man spyr galla över företagsledningen, företagets priser, kunderna och till och med grannbutikens personal. Speciellt när det sitter gäster inne i lokalen som hör vartenda ord. Men det är säkert bara jag som är känslig.

Nu ska jag laga mat. Stora köttstycken och rödbetor!

Death by Biltema

Eftersom jag hostar som en råidiot åkte jag idag till min läkare i Förslöv.

Lite halvakut på arbetstid. Jag bestämde att det var okej..  Det är inte så långt till Förslöv, det ligger precis på andra sidan Hallandsåsen. Tar typ 30 min att köra.

Det var massor av lastbilar, stridsgolfen gled lätt förbi alla i räserfilen. Men på hemvägen hände nåt. Den lilla röda termometerlampan började blinka! Omg! Nåt jag faktiskt aldrig, i nån bil, har varit med om. Väl tajmat dock. Det finns inte många stoppställen längs en motorväg, men det var alldeles lagom tills jag passerade den där U-platsen där poliserna brukar stå och lasra. Svängde in, stannade och öppnade huven.

Allt såg okej ut bortsett från att det var lite varmt. Den hade vatten att dricka så törst var uppenbarligen inte felet. Jag utgick ifrån att den bara hade lite kass kondis och hade blivit lite för andfådd. Den fick stå med öppen mun ett tag och andas in den goda luften. Jag lyssnade på radio och smsade. Tyckte att det var rätt konstigt att den kunde bli övervarm sådär. Det var liksom kallt ute och såå mycke för fort körde jag inte.

Nu nyss, när jag precis hade kommit hem, ringde pappa, med mamma i bakrunden som vanligt:
P: – Jodu, jag tänkte på det där med att golfen kokade.
E: – Aa, fast den kokade inte.. Den blev bara lite andfådd.
P: – Okej, men i vilket fall som helst så kom jag på att jag ju har satt dit ett kylskydd.
E: – ..Vadförnåt?
P: – Jag gjorde det när det va så kallt ute nu i vintras. Så om du öppnar huven och kollar ner så sitter där en svart grej i fronten.
E: – ..Okej.. A jag får väl kolla sen då.
M: – DET ÄR ETT SÅNTDÄR LIGGUNDERLAG FRÅN BILTEMA!
*mamma ropar i bakgrunden*
E: – W00t??
P: – Ett sånt man lägger under knäna du vet?

Så där hade vi förklaringen. Pappa har alltså proppat ner en stor jävla chunk skumgummi framför luftinsuget. I all välmening. För att den skulle andas snällare luft när det var typ -20 grader ute. Hehe. Inte så konstigt att den kände sej lite ansträngd i lungorna idag då kanske.
Konstigare är dock att jag lyckades missa att det fanns ett helt liggunderlag nertryckt i motorrummet när jag stod där och felsökte.

Nu har jag precis ätit en pizza och mår jätteilla. Varför lär jag mej aldrig? Jag vet ju att det är såhär! Alltid. Jag har till och med publicerat en komihåglapp här för att jag verkligen VET hur det alltid går.

Emma the Brainless

miljofarligtAldrig smakar maten så bra som när man precis har tvättat hela ansiktet med lacknafta!

Jag har ju verkligen en förmåga att tajma saker. Ibland tvivlar jag på min egen hjärnas existens. Händelser och beteende i mitt liv uppvisar oroväckande ofta tecken på att den inte skulle finnas..

Jag har precis avslutat dagens sysselsättning. Jag har målat taket i sovrummet. Trevligt, kreativt och nyskapande kan tyckas! Förbannat osmart om man tänker på det i efterhand eftersom det är -12 grader ute och man vet redan innan att det kommer lukta lösningsmedel till förbannelse och att man kommer behöver vädra ordentligt för att kunna sova i rummet senare på kvällen. Osmart också eftersom det första jag noterade i morse när jag vaknade var att varmvattenledningen hade frusit så det enda jag har numera är SVINkallt kallvatten. Lätt att duscha liksom. För det vet man ju redan innan man börjar måla att man kommer vilja göra efteråt.

Grannen Klas kom förbi mina vidöppna sovrumsfönster nyss när jag stod och drog bort maskeringstejpen. Han undrade om jag inte frös. Det gjorde jag inte sa jag och berättade i samma veva om min tröghet. Han var snäll och erbjöd mej att få duscha inne hos honom och Titti:
-Men gud! Kom in till oss! Behöver du duscha eller ha varmvatten över huvudtaget är det bara du kommer över! ..Fast vi har ju ingen lampa i duschen.. Och ingen värme i badrummet heller. Men där är en liten byggfläkt! ..Och själva duschen är inte helt inkopplad heller.. Vi håller ju på och renoverar vettu. Men du är välkommen!
Jag tackade artigt för vänligheten. Han gick och jag dränkte in en trasa i lacknafta och började grundligt rengöra mina nerstänkta armar. Målar man väggar är prickigheten efteråt lindrig, det räcker ofta med att man tvättar händer och en bit av underarmarna. Målar man däremot tak är det mer som nånslags splatterfilm emellanåt. Även om det finns så fiffiga grejer som NonDrop-färg idag.. Jag gick över armar, hals, urringning och ansikte med min starkt luktande trasa. Och nu sitter jag här. Med mina rådjursrevben som inte smakar så mycke rådjursrevben just nu. Konsistensen känns dock rimlig! Alltid nåt.

Hoppas jag inte dör av gasförgiftning i sömnen i natt. Jag känner mej lite yr redan nu..

Mekarn

blockis

Emma står och skrapar rutan på bilen när en man och hans ungefär en meter gamla son kommer förbi. Bilen står på tomgång och det är tjock frostig is överallt.

Mannen pekar på huven där fram och säger glatt:
-Där behöver du ju inte skrapa i alla fall, det brukar tina fort när motorn blir lite varm!
Emma svarar lagom gubbhumoristiskt:
-Hehe, jaaa då lär jag ju får vänta eftersom jag inte har nån motor där! =)
Mannen tittar bestört på Emma:
-….!
Emma känner att hon misslyckades, att hon måste förklara sitt skämt som uppenbarligen inte gick fram som hon hade tänkt:
-Ja alltså.. jag har motorn därbak. Inte fram.. *pekar mot bakdelen på bilen*
Det syns tydligt att mannen ändå inte riktigt fattar, men han försöker hänga med:
-Heheh! Jaaaja.. hm.. Ja då får du väl börja med att lägga i den igen då! Och sen kan du tina plåten! ..Lycka till med mekandet!
-Eeeheh.. a.. tack! Hejdå!

Och nu tänker ni – men han skämtade ju bara! Det är klart han fattade att man kunde ha motorn bak! Men, jag LOVAR. Han hade inte en jävla aning! Det fullkomligt stod som en fet självlysande aura omkring honom. Det kändes som att han trodde att jag hade lagt motorn i bagaget (där bak) så länge, för att meka dit den på dens riktiga plats (där fram) såfort jag hann. Det syntes på honom att han grubblade och funderade när han gick iväg.

Sen är det ju väldigt märkligt också att han trodde att jag faktiskt hade tänkt skrapa huven. Inte bara rutorna, utan även plåten liksom.

Jag som trodde alla män var generellt hemma på bilar..  Man blir blåst varje dag!

blockis

Hörarn

Idag har min hörsel varit på topp. De har varit på topp sin egna värld i alla fall.

Emma: -Happ, vad gör Anja idag då?
Eva: -Va?
Emma: -…sa du ”Va”?
Eva: -Ja?
Emma: -Ahaaaaaa, jag tyckte du sa ”Hon spelar badminton”!

Fullt förståligt. ”va” och ”hon spelar badminton” är ju nästan samma sak. Lätt att höra fel på. Låter så lika.
Och typ tio minuter senare

Emma: -Hurfan ska vi komma hem?
Eva: -Tåg?
Emma: -Cykel!?!?
Eva: -Va?? Nej! TÅG sa jag! ..VAFAN ÄR DET MED DEJ!?
Emma: -Amen jag hörde inte! Så jag läste på läpparna!

För ”tåg” och”cykel” är ju två relativt snarlika ord. Samma bokstäver å så.. Lätt att läppläsa fel. Ungefär som ..äh skitsamma, jag kommer inte på nåt nu.

—————-

tillägg:

Det hör till storyn att jag och min vapendragare Eva dagen till ära hade hamnat på en båt över till Helsingör full av fotbollsgalningar. Dom var överallt och drack öl och skrålade. Plötsligt stämmer allihopa upp i en gemensam sång, gissningsvis lagets nationalsång. Vi beskådar med stora ögon spektaklet och tycker att situationen är vad man kan likna med utseendeordet ”fulsnygg”. Mina öron hörde vad dom ville och en bit in i låten när alla i lokalen samstämmigt, lite lyriskt tårögt och taktfast skanderade två korta ord efter varandra om och om igen frågade jag:
-..Va i helvete!? Sjunger dom SIEG HEIL??

Förmodligen. Högst sannolikt var det SIEG HEIL!! SIEG HEIL!! SIEG HEIL!! dessa glada fotbollsfantaster lyckligt basunerade ut. Bra! Bra på att höra.

amburgesa

amburgesa1Jag kan inte riktigt sätta finget på vad det är, men nånting spårar ur i 10 fall av 10 när jag kommer in på en av stadens krogar.

Det är som att nånting yttre tar över styrandet av min vilja och jag är bara in for the ride, som alltid utvecklas till en total besvikelse. Sjukt lamt!

På stället har dom god mat. Inte stans bästa, men inte heller stans sämsta. Den är helt okej. Bortsett! Bortsett från deras hamburgertallrik. Allt annat på menyn är bra – hamburgertallriken är kass. Eller okej, den är inte helt kass, men om jag jämför med det otalet burgare jag ätit på andra restauranger så har den inget att sätta emot. Nu snackar jag inte om snabbmatställen typ McD och Max då, det är hederliga medeldyra restauranger vi jämför med nu.
VARJE gång vi kommer dit är det samma sak, utanför säger jag att denna gången ska jag INTE ta hamburgertallriken. För jag VET att jag inte tycker om den. Sen stegar vi in.

20 minuter senare sitter jag där med burgarjävlen liktförbannat! Det är som att jag försätts i trans när menyn bärs in och det ska väljas. All text på sidorna blurras och scramblas, all text UTOM den som säger ”klassisk cheeseburgare med dressing, lök, tomat, sallad och klyftpotatis/färska pommes”. Och eftersom det är den enda texten som går att läsa måste jag ju rimligtvis välja den.

Och det är inte så att jag inser det direkt heller, inte ens när dom kommer in med den. Man tänker ju att efter alla dessa år av restaurangbesök, för vi är faktiskt väldigt duktiga på att bränna ett antal tusen i månaden på lite lyxigare, icke hemmalagad mat. Man tycker ju att jag kunde utvecklat nånting i mitt sinne som driver mej till att, när servisen är påväg iväg med vår order, ropa nåt i stil med:
-NEJ!! Vänta! Kom tillbaka! Jag ändrade mej! Jag vill ha nåt annat! Ge mej nåt annat! Du kan välja själv, bara inte hamburgertallriken!

Men nejdå.. Och den ser jättegod ut när dom kommer in med den! Faktiskt. Men redan efter första tuggan minns man. Då rasslar det till i skallen och kugghjulen börjar snurra igen när hjärnan vaknar till liv igen. När man har kämpat sej igenom en tredjedel av den hårt packade, solida massan av sammanpressad köttfärs är man proppmätt. Det är i detta skede jag börjar mata Filip med min burgare. Lägger över på hans tallrik och tänker att han ska käka upp den av bara farten med sin egen (goda) mat. Givetvis märker han att jag smugglar över till honom, men brukar va duktig och hjälpa till ändå. Det ingår faktiskt i de manliga åtagandena, att äta upp det inte jag orkar. Sist var det dock Freddy som drabbades..

Mer än hälften av potatisarna lämnas, så också två tredjedelar av burgaren. Och det är nu känslan av snålhet kommer krypande. Jag hatar den! Det är sällan den kommer, speciellt på restauranger. Men detta stället är fanimej ett undantag.. När jag sitter där med högen av rester kan jag tycka att det inte är värt pengarna. För det blir ju ändå över typ 250 kr med ölen till. Inte en förmögenhet visserligen, men dock. Bortkastat.

-Men varför säger du inte till? tänker många av er nu. Nej, det kan man verkligen fråga sej! Ingen undrar mer än jag. Men som sagt – Det är nåt som blockerar min hjärna varje gång vi går dit så, jag har inget bra att säga till mitt försvar och inte heller till servisen angående hamburgertallriken. Det är en bugg i mitt system. Sån nåtslags magnetfält som stör ut allting! Dessvärre. Skönt att få detta vädrat.

Framtidens förbättring

Varenda dag utsätts man för prov. Man testas på alla möjliga sätt. Ibland klarar man sej och blir glad. Andra gånger går det åt helvete.

Ibland genomgår man prövningar som man tror man är rätt bra på men som man får rätt i nyllet att man sög stenhårt på. Lite så har det varit för mej nu på sistone. Det har handlat om i huvudsak två grenar. Koordination/simultanförmåga och röstkontroll.

Vi har spelar Guitar Hero och som många som känner mej fort kan räkna ut nu så var jag ungefär sämst i universum på det. Detta var egentligen inget som jag fick kastat över mej som en spann kallt vatten när det uppdagades. Att jag har relativt svaga länkar mellan hjärna och händer är allmänt känt. Men dock. Man fick det i siffror och hyfsat konkret på tvn exakt hur kass man faktiskt är. Sweet!

Vi har även spelat Lips. Det är alltså ett såntdär sjungspel. Typ karaoke fast man ska inte bara sjunga, man ska även träffa rätt toner, hålla ut rätt tider och köra varandra på snygga sätt. Inte nog med det, man ska samtidigt dansa och kompa med tex maraccas eller tamburin. Jag har väl aldrig sett mej som nån sångfågel direkt, och jag var kanske inte totalt värdelös, men jag trodde VERKLIGEN jag hade mer kontroll över min röst. Och sen att klara av att sjunga, digga lite och skaka maraccasen på samma gång. Det är ju ett skämt.

Men! Nu är jag inte här för att beklaga mej och gnälla! Absolut inte! Nu vet man ju var man står, i vilken skit man ligger och krälar. Nu kan det bara bli bättre! ..Förutsatt att man övar då.. Roliga spel dock! Det där Lips var helt nytt för mej. Skoj! Bättre än Singstar.

Spindelhjärna

Idag har varit en ganska bra dag. Vi har bränt en massa pengar.

Först inne i stan på regelrätt shopping, sen på Maxi på sånt man handlar där, och sen på Lilla Helfwetet som är en restaurang, för ser som inte visste det, där vi utan problem tuggade i oss en tusenlapp. Härliga tider! ..Snart ska hyran betalas med.

Iaf så har jag återhämtat mej nu efter hela den vakna tysklandsnatten igår. När jag komhem därifrån klockan ungefär tolv på förmiddan gick jag och la mej och sov. Jag skulle bara sova lite så jag fick nån form av balans i det hela. Åtta-nio timmar senare vaknade jag av att Filip gjorde makaronipudding. Till hans stora förtret upptäckte han att det inte fanns nån mjölk så medan han åkte och köpte fick jag en enda uppgift i mitt yrvakna och helt missanpassade tillstånd – att vakta makaronerna som kokade. Jag skulle hälla av dom när det var dax.

Jag kan inte komma ihåg en enda gång faktiskt som jag någonsin har överkokat pasta, men när jag spanade ner i grytan ungefär 20 minuter senare var dom så stora att jag nästan blev rädd! Och transparenta med… Jag fick göra nya.

Sen pressades min zombiehjärna ännu mer genom att jag utsatte mej för ”Biggest brain”testet på Facebook. Jag brukar ligga nånstans runt Genoius, men denna gången blev resultatet först nåt cromagnonliknande och sen en gorilla. Sjukt värdelöst. Nu är jag iaf ganska återställd. Min normala tröghet är uppbalanserad igen. Jag känner mej inte längre som Bockstensmannen.

Imorron ska vi hem till mamma och pappa och sy ihop Filips halloweenmaskeraddräkt. Han ska va en spindel. En frän. Med snygga följsamma ben ^^

Dagens pekpinne (forts.)

..Jag kom på fler.

Som tredje grej är det dethär med tuggummin. HERREGUD vad det är fult. Jag fattar inte att det fortfarande tillverkar sånna enorma mängder tuggummin som det faktiskt gör! Människor som går och idisslar sina Stimorol spearmint med öppen mun och ser ut att ha fabrikationsfel på hjärnan. Jag lyssnade på P3 häromdan, eller det var nog för nån vecka sen.. Då var det en tjej som ringde in. Det var det där ”Appropå det!”. Hon drog en lång jävel till anekdot samtidigt som man HÖRDE hur hon tuggade. ..Jag blir så trött.

Dessutom spottar alla ut dom överallt. Alternativt trycker fast dom under bord eller på baksidorna av sätena i bussen. Die.

Jag brukar för övrigt inte tuggummin nej, för er som satt och tänkte -Amen du lär ju själv tugga tuggummin ibland, gnällröv… Om jag tar in denna produkt i min mun är det i absoluta nödfall och då stannar det inte där längre än max fem minuter. MAX! Köp sugtabletter typ EXTRA Drops istället. Samma funktion. Inget malande. ..Amatörer.

En fjärde sak, lite mer som en parentes, som också provocerar mej är sånna som, när man ska köra om dom, ökar farten så man inte kommer om. Sjuuuukt irriterande! ..Mest för att jag är en sån som själv gör så om nån som inte förtjänar att komma om gör ett försök.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress