Tagg duktigt!

Emmas Drivhus

Idag är det dagen efter Vårdagjämningen, dagen efter Nouroz – Det persiska nyåret.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det, ingen av dagarna är för mig direkt överdrivet speciell, det var väl kanske mest bara för allmän info.

Igår påbörjade jag driftsättningen av mina nya trevliga trädgårdslandsfållor. Jag har fått finfina pallkragar av kusinJohan som det ska odlas i. Och det kommer bli AWESOME! Inledningsvis infann sig grova beslutsproblem kring vart dessa skulle placeras, mycket karaktäristiskt för Vågen. Ett enda långt tidsslöseri i patetiskt velande. Så äkta. Det hann bli kväll och kass väder innan jag hade bestämt och stegat ut och friräfsat platsen. Men det blev bra!

I projektet ingick delmomentet Kompostjord. Det var då jag fann mig själv. Hängande över, med min grävgrep djupt begraven ner i komposttunnan förundrades jag över hur fantastiskt fin jord det hade producerats över vintern där i. Det  var ju ett mirakel! Jag kände mig rik och speciellt utvald som tilldelats denna underbara gåva. Exalterat och nästan maniskt skyfflade jag hink efter hink full med mull genombruten av kräftklor, äggskal och avokadoskinn. När jag plötsligt fick distans och såg mig själv som från ovan, där jag likt en fet grävling i extas hängde över kanten. Jag tänkte melankoliskt men samtidigt lite nöjt:
- Hus, barn, Volvo och livförsäkringar är ingenting. Det är när man kommer på sig själv med att vara såhär överdrivet jävla lycklig över kompostjord som man faktiskt kan förklara sig vuxen.
Episkt. Jag skyfflade vidare.

I mina små drivbänkar ska det, om det är av herrskapets intresse, odlas squash (bifogar bild på försådden som igår skickade upp sitt första lilla bladpar ur jorden i mitt somrumsfönster), avlånga rädisor, storbladig ruccola, blandad plocksallat och sockerärtor. Kanske en och annan rödbeta. Får se om det får plats. Eventuellt välsignar jag er med fler bilder från projektet en annan dag.

Bältesbrännan & Köttfärsen (Emma gör bort sej)

Kära Dagbok,

idag är det torsdag och jag gick ut stenhårt i morse med att göra bort mej ordentligt. Åter igen har jag framstått som en förlorad dåre. Inte allt för ovanligt i mitt leverne.

08:00 anlände jag till FinMaxi. Som vanligt. Jag stegade in, köpte vad jag skulle och gick ut igen. Solen stekte och jag tog på mej mina solglasögon som hade hängt i urringningen under shoppandet. Nästan framme vid bilen mötte jag en gammal lärare. Han kände igen mej trots att jag såg ut som The Terminator i mina solisar, jag kände inte igen honom trots att han såg exakt likadan ut som han gjorde för hur många år sen det nu var jag gick på högstadiet.
- Heeej! Hej Emma! hojtade han
- Tjena! svarade jag och log och tänkte i panik för mej själv Vemfan är detta? Var har jag sett honom? Varför känner han mej?
- Hur ääääär det med dej!? Det var så länge sen man såg dej! fortsatte han lyckligt.
- Hehe, jaa, det var ju ett tag sen nu kan man säga! skrattade jag artigt till svar och tänkte Okej, vemFAN är detta!? Och hur längesen var det egentligen??
- Jaa-adu, det var det verkligen. Herregud. Och nu har dom till och med rivit hela skolan och allt..  Tänk va! Men hur är det meeed dej? Och vilken rolig solbränna du har! Haha! han pekade på min urringning.
Polletten trillade ner när han började snacka om skolan. Jag var med på banan igen och visste vem snubben var. Skönt. Inte lika skönt var att jag totalt hade glömt bort min bältesbränna* och tagit på mej en ganska djupt skuren top idag. Fail. Där stod han och skrattade och pekade. Jag fick skoja lite om det och dra storyn, peka på min bil som inte har nåt tak och förklara. Han tycke det var underhållande. Det bjöd jag på. Vi småpratade lite vidare om jobb och trädgårdar och allt vad man nu kan tänkas samtala om en tidig torsdagsmorgon på en Maxiparkering. När det började fejda ut tvekade han lite men frågade ändå försiktigt:
- Men du Emma… Jag måste bara undra.  ..Vad ÄR det egentligen du har på dina solglasögon?
Jag såg frågande ut, tog dom av mej och kollade själv. På höger glas satt värsta kladden med nåt brunt och flottigt. WTF!? Kugghjulen snurrade trögt i mitt huvud och jag kom inte ens på nåt skojigt att mörkskämta bort det hela med. Jag sa:
- Ööööh..?
- Det ser lite ut som köttfärssås tycker jag! fyllde han hjälpsamt i.
Det var köttfärssås. Där stod jag, med världens skummaste solbränna rätt över bröstet och en fet klick köttfärssås på glasögat. Som en annan jävla snedseglare. Bra. Duktigt. Varför i helvete hamnar jag alltid i dessa prekära situationer!? kan man undra, men jag är faktiskt inte det minsta förvånad, för EXAKT det som tog plats där och då är så ÄKTA jag det kan bli! Och det är ingen idé att ni frågar hur jag kunde missa kletet, hur jag inte kunde se det, för jag har verkligen inget bra svar.

Köttfärssåsen kom sannolikt från Patricias uppvärmning och beredning av min preppade lunchlåda som hon käkade igårkväll framför tvn. Mina solglasögon låg på den svarta köksbänken där hon stod och grejade.

* Bältesbränna: Vad man får om man åker cab i gassande solsken, iförd bikini eller ett djupt urringat linne. Det är helt enkelt en ca 7 cm bred icke solad rand i huden, diagonalt gående från upp emellan brösten mot vänster axel. Mkt oattraktivt och kan vara svårt att jämna ut.

Arbetsfördelning (fin måndagsstart!)

Man kan ju inte annat än verkligen älska dagarna som börjar som en fet jävla käftsmäll!

Att kliva upp på morgonen och som första rörelse utanför madrassen sparka tårna skithårt i sängbenet, att följa upp med att tappa tandborsten in bakom toaletten, att backa in med bilen i sin egen rabatt och att sen hamna bakom Agda (102) på vägen in till kontoret och få krypköra i 32 km/h hela sträckan. Krupp.

Det hela blir långt ifrån bättre när man omkringvandrande på Maxi inser att man har fått den sämsta kombinationen kläder på sej. Plagg med total och nästan fascinerande inkompatibilitet! Att känna hur tröjan sakta skruvar sej runt buken eftersom den inte gillar materialet i linnet under, hur trosorna korvar sej åt alla håll och hur man får stanna var tionde meter för att dra upp dom vita byxorna som nog egentligen skulle behövt tvättats innan dom krängdes på för att faktiskt göra ordet Vit rättvisa. Väl ute på parkeringen ångrar man att taket på bilen är nedfällbart ty en mås eller annan fågel av gissningsvis snarlik storlek har lagt en megablaja rätt i passagerarsätet. Tack Gud.

Jag tappade förresten dessutom en fullsmetad smörkniv på foten och en gurkskiva på låret. Men det är ju lite sådär det ska vara va? Utgår man från ett skitläge är det ju lite som giganterna D:Ream sa - Things can only get better. Startar man däremot uppe på smaragdgröna berg kan ju liksom inte en enda väg leda nån annanstans än neråt. Logik. Egentligen inte min starka sida.

Vidare är jag i stort behov av regelbundna skogspromenader för att mina feta innanlår ska fatta att det är dax att retirera, detta är ett projekt som jag och min inneboende sidekick har påbörjat lite. Det går sådär. Jag behöver även gos, strandtid till att fixa en snygg solbränna och ett trevligt sidobord till min grill. Ni kan ta hand om olika delar, allt behöver inte göras på en och samma gång heller. Skönt va? Vissa delar kan dock med fördel kombineras. Patricia smygstartade igårkväll genom att maniskt och minutiöst vaxa hela mina ben medan jag käkade en macka och drack saft. Mkt bra! MVG. Det är den typen av assistans jag behöver! Tradiga sysslor utförda av nån annan. Muy bien. Vem tar nästa punkt? Jag kan i utbyte laga mat åt dej, tvätta dina kläder och gosa tillbaka. Bra eller hur? Känner själv att det är en skälig deal.

Tyvärr har jag inga bilder som dokumenterar Patricias salongsbehandling av mina feta korvben så ni får helt enkelt bara tro på mej. Mitt nya schampo doftar förresten sjukt gott. Jag har fått det av Lina. Bra gåva. Nu luktar jag som dom Tre Vise Männen dvs. myrra, guld och rökelse eller vad det nu var dom hade med sej. Eller kanske lite mer som en indisk kvinna.. Fast utan curryn då. Hm, det är nog dax för lite Tikka Masala när jag kommer hem tror jag!

Back in Black II

Käka sex stycken chokladgodisar fyllda med valfri flytande starksprit precis innan kundbesöket kommer. Presentera dej för intressenterna, berätta att du har varit på Sweden Rockfestivalen när dom undrar om du haft en fin semester. Skratta lite och säg nåt skämtsamt om att man ju skulle behöva några lediga dagar nu för att vila upp sej efter semestern, eftersom det ju tenderar att bli ganska hårt på den där typen av ställen. Prata glatt och välartikulerat riktigt nära deras ansikten så dom verkligen kan känna hur mycke sprit du stinker. Växla till att le osäkert när kunderna skrattar tillbaka och säger att dom nog allt redan hade förstått att det förekom en del alkohol. Le ännu mer osäkert, flacka med blicken och se ut som en vilsen idiot när dom undrar om du verkligen bör köra bil idag.
Upptäck när besöket har åkt vidare att du har en bit ost på höger bröst och att håret har slitit sej ur uppsättningen på vänster sida så du lite påminner om Einstein.

Hjärtligt välkommen hem till verkligheten kära Emma, vi har saknat dej. Tack, det var snällt.

Duktig men lite tragisk också

God afton kära läsare av oerhörd kvantitet.

I sak av enda människan på jorden som inte kollar på den astråkiga matchen mellan United och Barca ikväll så tar jag tillfället i akt att kvalitetstida lite. Det har jag i och för sig gjort hela dan, men jag fortsätter nu.

Kvalitetstid i min värld på helgen innebär avverkande random hushållssysslor. Jajjemen. Och jag har minsann varit duktig idag! Jag har tvättat, dammsugit, vänt sängen åt andra hållet, bäddat, bakat och diskat. Alla sysslor utförda iklädd traditionsenlig svensk hemmafruskrud: Trosor och raggsockar med en öl i näven. Fruktansvärt. Hade ni sett mej hade ni skämts för min skull. Faktiskt på riktigt. Men det kan jag ta! Ingen mer än grannens svarta katt har ju varit på besök så än så länge är jag safe.

Har även, i förmiddags medan det fortfarande var sol ute, gått en jättelång promenad (med kläder på) vilket resulterade i en fet blåsa på min högerfot. Bara för jag inte tog några stumpor. Straffad omedelbart för att jag var duktig och gav mej ut på promenix. Så äkta. Bra att veta så kan jag skita i alltihopa med gott samvete till nästa gång. Nä okej, det var en trevlig vandring faktiskt. Jag gick omkring och lyssnade på tystnaden och känden vinden genom håret. Lögn! Från det att jag lämnade dörren till jag ungefär en timme senare äntrade huset igen pratade jag i telefon med Rickard. Jajjemen. Och vinden reflekterade jag inte direkt över eftersom mitt fokus var riktat mot den eskalerande smärtan på min fot. Imorron ska jag ta andra skor. Vill nån följa med? Jag är trevligare än jag utger mej för att vara och jag har kläder på mej när det är folk around.

Bifogad bild är från bakningen. Frallor till mamma. Det är ju Mors Dag och sånt imorron. Jag hittade inte receptet förresten så jag freestylade lite. Hoppas det inte blir apa. Väl mött.


Bland prästkragarna

Man skapar sig nånform av bild av hur man tror det kommer vara.

Sen visar det sig så gott som alltid att det inte alls är så som man trodde. Och man blir egentligen inte det minsta förvånad, för innerst inne visste man hela tiden att ens egen vision var way off.

Att havet tyvärr glittrade lite för mycke, att trädgårdens gräs var lite för grönt, att blommorna doftade lite för gott och sanden var för lagom varm och verkligen alldeles för vit. Man borde insett att det faktiskt inte var speciellt realistiskt, men det gjorde inget att det var osannolikt just då, för vem tycker inte om att gå omkring i en fin värld? Även om man vet att en dag kastas man ut och vaknar på en asfalt som borde lappats för längesen tycks det ofta vara värt det ändå, för den där stunden bland prästkragarna och vallmona på ängen. Det är ju därför man gör om precis samma grej hela tiden, fast i olika tappningar. För, som jag skriver ibland, vi vet ju hur det är - det finns optimism och det finns dumhet och gränsen är fanimig hårfin.

Annat. Igår kollade jag på film. Hela dan. Sex stycken i ett svep. Sen var det typ dax att gå och lägga sig igen. Nästan en bedrift! Så idag, mest på grund av distraheringsbehov till följd av min optimism/dumhet, har jag varit lite duktigare! Har tränat, köpt en ny fet träskärbräda, kastat grejer på tippen, tvättat bilen och handlat blommor till mig själv. Om nån frågar kanske jag dock väljer att säga att jag har fått dom av nån annan, åtminstone buketten, för den ser onekligen fådd ut. Välarrangerad liksom.

Sådär, färdigt för idag. Nu har jag min tillåtelse att bygga ett mysigt söndagsbo i soffan och kolla på minst tre filmer till.

Ajuste! Det är vår ute förresten. Om nån mot förmodan skulle ha missat det. Mina tulpaner runt huset har börjat komma upp. Se bild. Dom blir väldigt många i år. Tulpanbarn överallt! Alltid nåt fint bland all skit, heter det ju. Hmm, tror jag ändrar mig faktiskt. Kanske måste ut och räfsa lite i rabatterna först, innan jag får kolla på film. Det är ju trots allt sol ute. Och varmt med.
Alltid nåt fint va..

TV? …Sex?

Har legat i soffan, utan byxor, i en wrap av täcken i tid motsvarande två filmer nu. Har käkat en stor bit amerikansk pekannötbrownie och jag inser att ett mörkt dildoskämt vore på sin plats i situationen, men jag tror det får bli en annan gång. För jag fick besök.

Det knackade på dörren innan. För kännedom: när det knackar på dörren till mitt hus är det i 8 fall av 10 nån som har gått fel. Så även denna gången.

Utan byxor öppnade jag, medan paret på filmen inledde sitt förspel. Det var en snubbe från Radiotjänst som stod därute. Jag skickade över honom till grannen. Han tittade på mina raggsockar och mina bleka ben, tackade och skulle precis kliva ut över gräsmattan när han hejdade sej och frågade:
- ..Har du tv? han kikade förbi mej, in i min hall medan ljudet av allt våldsammare sex dånade ur högtalarna.
- ..Uppenbarligen. svarade jag och funderade lite på om han kanske drev med mej.
- Betalar du din tv-licens? fortsatte snubben, som för övrigt hade reflexväst och keps.
- ..Jag betalar ja. ..Håller ni inte koll på sånt? replikerade jag och tänkte att jag borde pausat filmen innan jag öppnade.
- OHMYGOD!! I LOVE YOUR COOOOOCK! FUUUUUUCK MEEEE!! skrek kvinnan i filmen.
Snubben i västen tackade för sej igen, önskade mej en god kväll och gick iväg, över gräset till grannen.

Jag passade på att blanda ett glas hallonsaft medan jag ändå va uppe, sen la jag mej i soffan igen, rewindade lite och fortsatte med filmen.

Typisk måndag

Jaha!? Vad är det här för skit med att jag inte kan sova nudå!?

INTE okej! Sånt är för andra. Inte mej. Jag håller inte på med sånt. Jag är den som sover som en sten och är ytterst gosig och gemytlig hela natten. Jag är inte den som krälar omkring som en på land uppdragen lax med dödsångest i typ nio timmar.

Hade man filmat mej inatt hade det sannolikt framstått som ett kass skämt. Som en elak och smaklös parodi på folk som faktiskt på riktigt lider av sömnsvårigheter. Och sängen som ser ut som Jerusalems jävla förstörelse på morronen! Inte okej. Vad har hänt? Vad behövs för att fixa det? Sova typ 3 timmar varje natt liksom. Jag kommer ju krevera för helvete! Och för att inte snacka om skönhetssömnen! Jag, om någon! Jag behöver min skönhetssömn!

Jag tappade förresten 4 ägg i golvet. Ingen är förvånad. Att bära ägg är verkligen en såndär grej som jag alltid tror kommer gå fint. Just i tillfället råkar jag alltid dessutom ha extra små händer, men det gör inget, det kommer gå bra ändå. Så jag formerar en patetisk liten skål med ena kardan, mot kroppen och börjar lasta som om jag höll en stor korg. Detta kommer gå fiiint. Lägger man bara äggen lite omlott så dom får grepp är det chill. För så tänker man ju alltid. Man kan bygga en pyramid! Och det verkar skitsmart och bra just då. Lite som att bunta kabel med silver- eller eltejp. Känns okej vid första tanke, när man inte har tillgång till riktiga grejer, men man gör det bara inte. För man vet att man blir arkebuserad på bakgården om man gör det. Samma borde gälla för äggbärning. Eftersom man vet att alltid minst två smäller i parketten. Men icke. Så när jag, gracil som en Marshallförstärkare, skulle resa mej med min last gick det såklart åt pepparodlingen. Men nu är golvet moppat iaf. Fint. Tackar.

Herregud vilket trist inlägg detta blev. Jag ber lite om ursäkt.

Sova inatt eller? Får se. Trodde jag hade oddsen med mej, men nu har dom nog tyvärr gått ner lite igen.

BRICKED!

Tror jag precis har lyckats bricka mej själv.

Efter typ 30 minuter i dendär jobbiga jäveln till springmaskin på gymmet fick jag för mej att avsluta med yogan.

Bra tänkt! Kan tyckas. I praktiken, inte lika bra om man bor i min hydda. Inte direkt så att jag är fet, egentligen.. hm nåja, kanske kan diskuteras? Men okej, inte direkt så att jag är fet, men jag är tung. Man skulle kunna säga att jag har hög densitet. Och yogan går till största del ut på statisk träning med sin egen kropp som vikt. Och efter mina 30 (som kändes som minst 60) minuter i springmaskinen ..är det en vedertagen benämning? Fattar ni vilken maskin jag menar? Eller är det bara jag som fattar vad jag menar? Skitsamma, efter en halvtimme där var jag såklart lite darrig när jag genomsvettig, röd och ful som stryk äntrade stearinljus- och mysmusiksalen med min yogamatta i näven. Tjena.

Anyways, jag börjar misstänka att jag har brickat mej själv.
För er som inte är familjära med verbet Bricka (från engelskans Brick = tegelsten) så innebär det att man förvandlar nåt, visserligen inte så ofta en kroppsdel utan istället vanligtvis en liten teknisk pryl såsom en snygg mobiltelefon man tycker väldigt mycke om, till skit genom att totalt fucka upp den, sannolikt på grund av klantig-/klåfingrig-/brainlesshet, med nån extraterrestriell mjukvara som i det svaga ögonblicket uppträdde tilltalande och därmed försätta den i ett tillstånd vilket bara kan lösas genom att placera enheten i det runda arkivet. ..Hmm ..Vad snackade jag om nu igen?
Ajuste! Mitt ben! Jag tror det har hänt nåt. Hela mitt ena ben är avdomnat. Spännande. Bör jag bli orolig? Är jag döende? Amputering? Åderlåtning? Går det att bota med Carlsberg Export? Nån som vet? Där stod jag och töjde och bände med benen brett isär och huvet i golvet och nu har jag såklart förstört mej själv. Skillat. Nån vital nervbana har väl packat ihop. Så kan det gå. Sånt händer. Runda arkivet.

Örongodis

Jag visste att det var dålig karma över mitt motionerande idag asså.

Efter nästan en timme på bandet kom jag lite för långt ifrån instrumentpanelen och sladden till min darling telefon räckte inte till. Så den slets ur sin sköna säng, ner på bandet och åkte vidare ut på stengolvet bakom mej.
Hörlurarna rycktes ur mina öron, sånär som på gummiplopparna längst ut. Dom blev kvar inne i. Bra. Den ena fick jag ut, thank god. Men den andra lyckades jag bara proppa in längre, not thank god.

Så nu sitter jag här, iförd endast mitt skandinaviska läder, på min handduk i omklädningsrummet och skriver på telefonen. Med en liten gummiplopp intryckt så långt det går i hörselgången. Är det farligt? Bör jag gripas av panik? Bad karma.
Ska fan köpa en Harry Boy på vägen hem, för nu kan ju saker bara bli bättre. Och sen ikväll får jag sätta mamma på att operera ut gummifanskapet ur mitt huvud.
Lycka till. Tackar.

Örongodis förresten, som jag så vitsigt döpte inlägget till, är titeln på ett gäng skitskivor med Lars Roos. Vidrig titel. Den har dom verkligen tänkt igenom. Örongodis. Godis producerat i öronen. Nasty.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress