Tagg drömmar

Ät en vinge och sälj en sak!

Inatt drömde jag att jag käkade kycklingvingar.

Jag gick runt på min gamla, nu mera rivna, högstadieskola och letade efter lektionssalen där jag skulle varit för över en halvtimme sen, med en megastor påse med kycklingvingar i högerhanden. Jag åt av dom med jämna mellanrum. Svingoda! Fin konsistens och så.

Vad tror ni det betyder? Man blir ju nyfiken. Jag slog på chickenwings i mitt drömlexikon i morse. Det fanns inget. Jag testade chicken istället. Nada. På wings däremot fanns det en del, men det var mer typ ”om du drömmer att du har vingar och flyger runt/har vingar som blir avklippta/har fjärilsvingar..” och jag kände väl att det inte riktigt var the perfect fit. Jag sket i det.

På söndag är det förresten knytisloppis hemma hos mig! Stenhuggerivägen 85. Baluns. Känner ni för att joina är ni hjärtligt välkomna. Medtages: Prylar som är hela och rena och ett eget bord att sälja dessa vid. Mkt enkelt. Alla fattar.

Detta var reklam. Kommer även finnas i Hallandsposten som en liten notis för påminnelse.

Jag och Freddy gick en lång jävel till promenad för ett tag sen i området där hemma och delade ut inbjudningar till denna. Vi gick på kvällen när det var mörkt, så vi inte syntes. Bäst att vara försiktiga. Trevlig runda i skenet av gatlyktorna. I måndags däremot gick jag samma slinga och delade ut reviderade versioner av samma blad. På dagen. Jag la till alla, i allas lådor. Precis när locket till en vit plåtlåda smällde igen kom en storväxt karl stövlande med sjumilakliv mot mig över gräsmattan. Han såg arg ut. Han hade åskmoln som det slog blixtar ur över huvudet och jag kände att det nog inte var nån bra idé att börja springa så jag stod kvar.
- HALLÅ! DU! TJEJEN! ÄR DU TRÖG!? KAN DU INTE LÄSA ELLER!? brölade han i sin framfart.
- ..Hmjodå, det tycker jag nog allt att jag kan..?
- BRA. Då ser du kanske också denna lappen!? ELLER? Du ser inte den!? Han spände blicken i mig medan han pekade på en ”Ingen reklam!”-lapp på lådans lock som han nu hunnit fram till.
- Jodå, jag ser, men detta är inte reklam. Jag kände mig kortast och lamast i världen där jag stod med armarna hängande utefter sidorna och tittande upp på mannen som var säkert över två meter lång med karisma som Satan själv.
- NAHE?? Och vad skulle du mena att det är då?? Han satte händerna i midjan som en sur tant. Han borde haft en kavel i ena näven och ett förkläde på sig…
- Det är en inbjudan, svarade jag och fiskade upp en lapp ur magsäcken frampå min svarta anorak. Den var snyggt ihopviken, såg trevlig ut ihopfäst med ett klistermärke. Jag gav honom bladet och han granskade det med nitiska ögon. Är det ändå inte reklam? Öppna den du, det är inte reklam. Det är precis som det står på framsidan – en inbjudan.
Mannen med Selmaapproachen sprättade och läste.
- Ja.. Jo okej för denna gången då. Det är ju inte reklam. Det låter trevligt. När är det? Nu på söndag?
- Jepp, du och din familj är hjärtligt välkomna!
- Jaaae.. ja tack då, vi dyker kanske upp! Tack så mycke kära du!

Kära du? Jävla dåre. Slösa energi på att gå runt och vara arg sådär. Och sen bara slå om som om inget hänt? Nåväl, han är välkommen ändå!

Nu ska jag fortsätta att skriva fakturor. Inom en snar framtid följer mer texter här ty jag vet att jag ligger efter. Håll ut.

En morgondröm

Till och med på biologin fick man lära sig att på morgonen drömmer man om nice saker.

Att det är ihopkopplat med hur djupt man sover, att det är samma avslappning som vid sex. Det är därför killar får morgonstånd och så vidare.

Så när jag vaknade vid 05:30 av åskan och med låten för Merci-reklamen i huvudet tänkte jag att det var lika bra att somna om och drömma nåt trevligt. Tänkte mig en story med mycke gos. Men istället somnade jag om och drömde om ett restaurangbesök i Stockholm som blev jättefel. En riktigt lång och invecklad historia som i korta drag slutade med att jag blev bortglömd, sviken och kvarlämnad medan dom andra (mina systrar bland andra) gick till en loungebar/skivbolag. Den låg visserligen nära och jag fick ju reda på att dom var där eftersom jag hade min mobil, men ändå… Känslan.

Det var inte direkt vad Gustav Fröding skrev i sin dikt. Det var motsatsen. Fuckin ripoff. Jag vaknade och var ledsen och kände mig lurad, lämnad, nojig och sviken. Härligt. För att ytterligare spä på, eller kanske snarare till följd av mina redan fint framodlade trust issues som jag verkligen försöker jobba bort. Awesome. Jag får uppenbarligen jobba lite hårdare med det där.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne

Rätt snuskig dikt för att vara skriven på slutet av 1800-talet när allt var så hårt hållet kan egentligen tyckas. Men så blev han ju också åtalad för den. Stackarn. Snuskhummer! Idag skulle man minsann aldrig!

Nåväl, jag styrde upp skiten lite med att städa köket, baka ett bröd, lyssna på allt snack om Ground Zero på mina satellitmottagares typ alla kanaler och sen ställde jag mig i duschen. Funderar på en runda i skogen med svampkorgen, även om jag aldrig hittar nåt. Mest för luftens och vädrets skull. Liksom.. kolla lite på ett lingon, nosa på löven, peta på en snigel… Ni vet. Har ju ny fin svampkorg och allt. Vi får se. Kanske sen.

Tanketåget

Jag drömmer för verkliga drömmar.

Det är jobbigt ibland. Jag kan inte riktigt skilja på om det är drömt eller på riktigt när jag vaknar. Sådär när man vaknar med en lite olycklig och förvirrad känsla och man vet inte om det är ens fantasi och negativa tänkande som infekterar en eller om det kanske är sanning lite också. Jag hoppas på fantasi.

Det tog lång tid innan jag kunde somna igår. Det är ovanligt. Jag gillar inte när det blir så. Min säng är för stor och min hjärna blir lite av en dryg jävel utan taktkänsla som inte fattar när den ska hålla käften. Jag tänker aldrig så mycke som när jag inte kan somna. Min hjärna är aldrig så snabb och produktiv och fantasirik och destruktiv som när jag inte kan somna. Den kör allt i en enda mix. Allt på en gång, det är som den där leken när man ska associera. Någon kastar en boll till en och skriker ett ord och man ska fort som fan skrika tillbaka första bästa annat ord man kommer på och kasta tillbaka bollen.

KATT! – MJÖLK! – VIT! – SNÖ! -KALLT! – KYLA! – ENSAMHET! – ARMBRYTNING! – GIPS! – MASK! – FASAD! – HEMLIGHETER! – SORG! – MÖRKER! – VINTER! – KALLT! – SKOR! -  UTBYTE! – OVETSKAP! – KYLA! – VATTEN! – TÖRST! – SAFT! – BULLAR! – KALAS! – BLOMMA!

Eller lite som om man är ett såntdär pansartåg med järnvägsplog på. Som kör rakt fram på spåret i en fruktansvärd fart och tankesnön bara sprutar helt crazy ut åt båda sidorna. Allt möjligt. Ibland kör man fast i nåt, då är det en sån grej som återkommer hela tiden och det går inte att sortera riktigt så det är bara att greppa nåt annat som flyger förbi i farten. Det är svårt. Det kräver skills. Men det är säkert bara min fantasi. Det är inget jag vet.

Men jag vill ju nog ändå inte veta allt.. Eller hur?

Gulldrömmar

Tänk vad ens drömmar har förändrats. Nu i förhållande till när man var liten.

Och nu menar jag drömmar som i sånna man har på natten, även om man skulle kunna tro att det var nåt djupt och livsfilosofiskt på g här nu.

När jag var liten och vaknade på morgonen efter ett riktigt fin natt innebar det att jag hade drömt schyssta grejer om att jag tex hade en egen rosa häst, att jag var en sjöjungfru, att jag  var bäst och roligast i skolan eller kanske att simmade omkring i nåt trevligt.
För några nätter sen drömde jag det bästa på länge. Att det var det bästa på länge inser jag nu, såhär i efterhand, att det kanske är mer tragiskt än komiskt. Jag drömde att jag isolerade vinden. Hur jag rullade ut minst fem balar med Gullfiber, kröp omkring däruppe och noga, med mina stora handskar proppade ner det gula fluffet noga i hörn och runt rör. Det var good times! Jag vaknade med en nöjd och lycklig över att ha gjort nytta-känsla. En viss skillnad i värderingar..

Imorron är det julafton, jag har fortfarande inget vatten hemma och det är generellt en lite annorlunda känsla, men det blir säkert bra. Eller hur?

Drömtårta

Inatt har jag sovit sådär va. Drömde jag att jag hade mask i magen. Verkligen obehaglig känsla. Jag misstänker att det är en bieffekt till allt mitt läsande om parasiter. Det är nåt med det där asså. Nånslags skräckblandad förtjusning, så länge som man bara läser om det och inte drabbas själv. Nu blev det plötsligt väldigt påtagligt och verkligt och jag är lite inne på att åka en sväng till apoteket för att köpa maskmedel bara just  in case.

Sen somnade jag om igen och drömde att jag blev lurad. Långtidslurad, vilket kom fram lite allt eftersom. Härligt. Jag kände mej som en naiv idiot. Också en obehaglig känsla. Jag har parasithypokondri OCH trust issues. Det är en fin kombination, precis en sån man vill umgås med. MEN jag har åtminstone ett välstädat akvarium igen! ..Alltid nåt. Och grannens katt gillar mej. Han är söt. Och majuar svinhögt! Verkligen skriker. Inte lika sött efter typ 15 mjau. Då är det mer irriterande och man tycker att han får ta och lugna ner sej lite, men man får alltid ta lite skit med det goda.

Om det är av intresse har jag skrivit om nasty parasiter innan. Till exempel här:  Ska vi hångla?
Riktigt vidrig jävel som förstörde aptiten för både den ena och andra den dan.

Jag är för övrigt sjukt sugen på drömtårta. Ni vet såndär brun rulltårta med smörkräm inuti.

Anna Ostkaka

Jag vet att det är skittråkigt att höra om andras drömmar.

Ofta får jag höra det när jag ska dra mina stories. Men nu skiter vi i det och lyssnar på hur jag inatt drömde om Annas fötter och hur min bil blev stulen.

Vi hade gått långt som fasen och var helt svettiga i värsta fjällvandraroutfitten. Plötsligt kom vi till en golden strand. Perfekt. Anna tjatade till sej att hon skulle få fotmassage. Eftersom jag vet att hon svettas som ett jordsvin om sina klövar var behandlingen inget jag såg fram emot, men som en god vän fick man ju ställa upp med sina skills.

Jag såg skeptiskt kisande på när hon drog av sej sina stora kängor och lastade fram monstrena. Det som mötte mej var inte av denna värld. Hennes fötter var vitblågulaktiga och hade svällt upp som ett drunkningsoffer som hade legat i Mullsjöns vatten i en månad. Det luktade gammat ruttet kött. Det var awful! Jag försökte hålla god min, trots att jag ville kräkas och springa därifrån, medan hon lugnt förklarade att det går över såfort det torkar upp lite. Okej, tänkte jag och ville ändå vara snäll. Men sen hände det hemskaste! När jag tog tag i hennes vänstra fot sjönk mina fingrar igenom huden, köttet och benet som verkade ha morphat ihop sej på nåt jävla sätt och bildat en ostkakeliknande massa. Som, ända tills jag spräckte ytan, hade hållt ihop fint av stödet från skon, men nu ramlade allt sönder mellan mina fingrar! Panik! Jag visste inte vad jag skulle göra. Annas uppluckrade fötter låg som en kakig degig massa i mina händer och i sanden. Hjärtklappning och svettningar. What to do!? Stressen pågick ett tag och lagom till jag var på bristningsgränsen i ångest växte en ny fot fram och allt var frid och fröjd. Anna skrattade och sa att hon bara skulle testa om jag blev rädd. Det blev jag.. Elaka as.

Sen drömde jag att min bil blev stulen. Drömde att jag grät hysteriskt. Hatar när det händer. Bilen stod kvar utanför huset när jag vaknade iaf. Senare anlände en faktura på 1 300 kr för att jag hade ställt på jäveln.. Typiskt.

Vårdimman

Precis hemkommen från en trevlig afton hos Linda och Christian. Rafflande matcher i mitt årtalsspel. Dom åt spagetti. Jag fick en cupcake.

Dimmigt som fasen är det ute. Jag gillar dimma. Det är en annan typ nu när det börjar bli vår mot när det är höst. Luften är annan. I vilket fall som helst tycker jag om den. Det är den där John Bauerkänslan. När det är så vitt ute så man inte mer än typ 3 meter framför bilen och man får köra så sakta att man nästan likagärna kunde ha gått. Man vet aldrig vad som kan komma fram ur dimman.. En älg, en pansarkryssare, en enhörning eller som nu ikväll, en lång smal kvinna med 4 stora afghanhundar. Plötsligt stod de bara där i vägkanten, i det orangea ljuset från gatlyktan. Stilla stod de och tittade mot min bil. Dom ser skumma ut dom där hundarna.. Som nån mystisk rest ifrån Faraonernas Egypten eller nåt. Passade bra ihop med dimman i alla fall.

Jag gillar hur ljuset från gatlyktorna ser ut också när det är dimma. Det blir som stora bevattningsduschar, jämnt utplacerade som med gulorangevatten spolar ner över vägarna.

Idag har jättemycke snö smält. Det är bra. Pappa och mamma har hjälpt mej att lasta bort mitt exkök som har legat fastfruset utanför lite för länge. Det är också bra. Och jag har kunnat konstatera att mina tulpaner har kommit upp typ en decimeter! Det är också bra. Dom hade sina bon under snön =) Det kommer bli så många! Det kommer bli så fint! Snart blir det sommar. Men vad säger dom? Åkrarna ska ryka tre gånger – älvorna ska dansa tre gånger innan det är sommar på riktigt. ..Tyvärr tror jag inte att denna lördagkvälls dimma räknas, så jag får vänta lite till.

Jag borde sova nu, men har druckit lite för mycke cola för att det ska funka riktigt än. Kommer snart börja hosta också.. När min tablettlobotomering släpper. Lika bra att försöka somna innan det händer.

Slöserier


Förresten. Jag måste berätta om en dröm jag hade för nån dag sen.

Det är förmodligen den lamaste jag någonsin haft. Generellt kan man ju säga att det brukar vara tradigt att lyssna på andras återberättande av nattlig hjärnteater, men denna tar fanimej priset. Håll i er gott folk.

Jag och Filip hade vunnit en SodaStreamer. Det var i nånslags tipspromenad.. Lions eller nåt. Vi vann en SodaStreamer iaf. Trevligt kan tyckas men Filip gillade inte den vilket resulterade i att jag tog med pjäsen till jobbet istället. Tänkte att den kunde komma till nytta där. Vilket företag vill inte ha en kolsyrare i köket liksom? Men en tid gick och ingen använde Streamern, så jag tog hem den till Stenhuggeriet igen.
End of dream.

Vafan är det?? Va!? Totalt bortkastat! Slöseri av fin drömtid som hade kunnat användas till …a jag vet inte vad! Vad som helst är ju nästan mer innehållsrikt än detta. Sverker skulle slängt skiten i första bästa soptunna direkt.

The apple of my eye

Hela natten inatt har jag jobbat. Trots att jag sov har jag jobbat.

Om vartannat vaknade jag visserligen för att kolla om Filip hade kommit hem. Det hade han i 10 fall av 10 inte gjort. Han kom hem imorse typ kl 8, lagom till jag gick upp. Typiskt asså! ^^ Jaja.

I alla fall, när jag inte var periodvis vaken så drömde jag lite olika saker. Tex att jag sålde kassarullar. En snubbe kom in på firman med en megagammal rulle som jag inte riktigt visste vad det var för en. En sådär dubbel med färgbandsremsa som bara passar i skitgamla maskiner. Jag visste att jag borde ha sålt en ny och bra maskin till honom istället, men jag orkade inte så jag sket i det och fick dåligt samvete sen när han gick. Sen var jag vaken lite. Sen drömde jag att det kom in en snubbe och ville ha 5 färgband av en sort som vi bara hade två kvar av, så jag fick beställa nya och han blev sur för att dom var dyra. Samtidigt ringde telefonen hela tiden. Typiskt asså. Som en helt vanlig dag. Sen var jag vaken lite igen och skickade ett sms till Filip och frågade om han levde. Somnade igen och drömde att jag beställde kassalådor från våran leverantör. Spännande. Meeeeeen det är ju bra att man är ledig och får sova på nätterna så man kommer ifrån jobbet lite.

Nu äter jag ett äppel till frukost. Ett såntdär Fuji. Dom är väldigt goda. På Wikipedia står det att Fuji anses av kännare vara den enda ätbara äppelsorten. Lite taskigt mot andra äppelsorter tycker jag. Det står dessutom att den inte utvecklades förrän 1930, i Japan. Inte allt för längesen alltså. Jag utgår ifrån att det är många äppelsortersom har funnits bra mycke längre. Tungt för dom liksom, att Fuji kliver in i matchen och helt plötsligt är dom värda skit. Jaja, jag ska nog käka en macka med.

mt_fuji_

Spö

ÅH! Nu kom jag på vad jag egentligen skulle skriva om!

Det där med chipsen va bara ett sidospår och inte alls vad jag hade satt mej här för.

Inatt drömde jag en väldigt jobbig dröm. Jag och mamma och nån till, möjligtvis Lina men jag är inte säker, var på festival. Vi hade som man bör ett skitstort och lyxigt tält. En kväll var jag påväg tillbaka för att byta om till ett par varmare skor. Precis när jag svänger runt hörnet ser jag hur en kille kommer ut från vårat tält! Det var lite diffust vem han egentligen var, men jag kände honom. Typ en gammal klasskompis eller kompis till en kompis eller nån sån. Han brukade vara min vän i alla fall. Han såg lurig ut och jag frågade vad han höll på med.

Han berättade att han hade blivit skitfull å vatt inne i vårat tält och röjt omkring som fasen. Jag blev irriterad och slog ner honom. Han låg på marken och jag satt gränsle över honom och var allmänt arg och hotfull. Han berättade lugnt och fortfarande lite lurigt hur han hade trampat sönder min mobil. Jag slog honom hårt i ansiktet. Sen delgav han mej hur han hade spytt typ överallt. Först i mammas säng och sen i min. Jag sneade ur totalt och matade massa slag rätt i nyllet på honom. Han var skitstor så han hade lätt kunnat slänga bort mej, men det gjorde han inte. Han bara låg där helt lugnt, såg nästan lite glad ut samtidigt som han gav ett otroligt sorgset intryck. Och jag slog. Han hade ju förfan totalsabbat vårat tält! Det sa han ju! Blodet rann från hans näsa och mun.

Det var inte så att jag nästan slog ihjäl honom eller så, det var bara tillräckligt för att han skulle bli skadad. Tillslut insåg jag nog att det räckte. Dessutom var jag helt anfådd, det är ju liksom jobbigt att slåss.. På eeh nån som ligger ner och gör absolut inget motstånd.. hmm. Jag rullade av och hamnade på marken jämte honom. Han satte sej upp, hade gräs och jord i håret, torkade bort lite blod från hakan och tittade på mej, med den där lugna, sorgsna fast samtidigt lite nästan glada blicken. Sen reste han sej och gick.

Jag reste mej också och klev in i tältet. Allt såg ut precis som jag, mamma och Lina (?) hade lämnat det. Inget sabbat, inget kräkt på och ingen telefon söndertrampad. I min säng stod det ett fat med pannkakor. Stora, tunna, perfekt gyllenstekta på ett vitt plastfat. Och det var fint inpackat i plastfolie dessutom.

Det var hemskt. Han hade varit inne och lämnat pannkakor åt oss. Väldigt gulligt. Och jag hade slagit honom så han blödde. Jag hittade inte honom sen heller, hans polare sa att han hade åkt hem. Jag fick ont i hjärtat.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress